Kiribati https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/ De atoller som bildar Kiribati ligger i tre grupper som sträcker sig över ett enormt område längs ekvatorn i Stilla havet. Öarna är låga och hotas av översvämningar orsakade av klimatförändringar. Invånarna fiskar till husbehov, men i övrigt kommer de rika fiskbestånden bara landet till del genom försäljning av fiskelicenser till utlandet. Geografi Kiribati består av en ö och 32 atoller fördelade på tre ögrupper som ligger längs ekvatorn i Stilla havet. Med havsytan inräknad är landet elva gånger så stort som Sverige, medan landytan motsvarar bara lite drygt halva Öland. Kiribati sträcker sig nära 400 mil i öst-västlig riktning och som mest 200 mil från norr till söder. Det stora flertalet av invånarna bor i ögruppen Tungaru (Gilbertöarna) i väster. Namnet Kiribati uttalas "kiribas" och kommer från engelskans Gilbert Islands. I Tungaru återfinns huvudstadsatollen Tarawa, som är en kedja av små öar runt en 500 meter bred lagun. På en av småöarna, Bairiki, har regeringen sitt säte och den anges ibland som huvudstad istället för Tarawa. Parlamentet finns på ön Ambo, och domstolsväsendet på Betio som också är Tarawas hamn och kommersiella centrum. I mitten av Kiribati ligger de i huvudsak obebodda Phoenixöarna, i vad som sedan 2008 utgör världens största marina skyddsområde (se Naturtillgångar och energi). Längst i öster finns Linjeöarna, en mycket långsträckt kedja av öar varav några tillhör USA. Bland dem som tillhör Kiribati finns Kiritimati, en av världens största atoller som tidigare kallades Julön (men som inte ska förväxlas med Julön utanför Australien). Kiritimati utgör nästan halva landytan i Kiribati. Ensam längst i väster ligger Banaba (Oceanön), en så kallad upphöjd korallö och tidigare bördig fosfatö av samma typ som Nauru (se Nauru: Geografi). Det är den enda ön i Kiribati som reser sig mer än ett par meter över havet; högsta toppen är cirka 80 meter. Alla andra öar är flacka atoller med mager jordmån. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 1/16
Yta 811 km2 (2017) Tid svensk +11 timmar Huvudstad med antal invånare huvudstadsatollen Tarawa cirka 50 200 (2012) Övriga större städer sammanhängande städer saknas Högsta berg högsta uppmätta punkt (81 möh) Klimat Klimatet i Kiribati är tropiskt. Nederbördsmängden varierar kraftigt mellan olika delar av landet, men torka är ett återkommande problem överallt. Nordostpassaden blåser från mars till oktober, medan västliga vindar resten av året kan ge oväder och kraftiga regn. Oron är stor bland kiribatierna över klimatförändringarna. Kiribatis atoller riskerar att helt försvinna om havsytan stiger i den takt som forskarna förutspår. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn ca 28 C året om Medelnederbörd/år Tarawa 1 500 mm Befolkning och språk Nästan alla Kiribatis invånare är mikronesier. De kallar sig själva och sitt austronesiska språk i-kiribati. Engelska, som är landets officiella språk, är utbrett; omkring en tredjedel av befolkningen är tvåspråkig. Nio av tio kiribatier https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 2/16
bor i ögruppen Tungaru (Gilbertöarna), som omfattar en tredjedel av landytan. Särskilt tätbefolkad är den södra delen av huvudstadsatollen Tarawa, där hälften av landets över 110 000 invånare bor. Försök har gjorts att få människor att flytta till obebodda öar, men fler dras istället till Tarawa i jakten på försörjning. Befolkningstillväxten är hög ochöver en tredjedel av invånarna är barn under 15 år. Personer över 65 år utgör endast 3,5 procent av invånarna. Landets namn uttalas "kiribas" och är en lokal tolkning av britternas namn på öarna, Gilberts. Kiritimati är en version av Christmas, engelskans jul, då ön i fråga också kallats Christmas Island. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare 114 395 (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 128,3 (2014) Andel invånare i städerna 44,4 procent (2016) Nativitet/födelsetal 28,5 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 6,0 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 1,5 procent (2014) Fertilitetsgrad 3,0 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 50,2 procent (2014) Förväntad livslängd 66 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 69 år (2015) Förväntad livslängd för män 63 år (2015) Folkgrupper nästan alla invånare är mikronesier Språk engelska är officiellt språk, i-kiribati talas allmänt Religion Den traditionella religionen på öarna har nästan helt trängts tillbaka av kristen mission. Drygt hälften av kiribatierna är numera katoliker medan nästan alla andra tillhör något protestantiskt samfund. De allra flesta protestanter är så kallade kongregationalister, som är en inriktning där den enskilda församlingen i huvudsak är självständig. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 3/16
Utbildning Barnen i Kiribati börjar skolan vid sex års ålder. De har skolplikt i nio år och flertalet av dem fullföljer grundskolan. Fler än nio av tio kiribatier kan läsa och skriva. Efter en rejäl utbyggnad har i princip alla barn tillgång även till högstadium på sina hemöar. Flertalet gymnasier drivs av kyrkosamfund. Viss högre utbildning erbjuds på huvudstadsatollen Tarawa där tekniker, lärare, sjuksköterskor och sjömän utbildas och där universitetet i Fiji har en filial. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 98,1 procent (1993) Antal elever per lärare i grundskolan 25 (2008) Kostnader för utbildning i andel av BNP 12,0 procent (2001) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 11,5 procent (2001) Kultur Traditionell musik består av sång med klapp i händer och stamp i fötter. Ett vanligt tema är kärlek. Dansar gör man ofta med utsträckta händer och fågelliknande huvudrörelser det ska påminna om fregattfågeln som betraktas som nationalfågel. Musikframträdanden görs ofta sittande och med gitarrackompanjemang. Vid stående framträdanden (te kaimatoa) eller höftdansen (te buki) används en trälåda som trumma. En dans med påkar (tirere) knyter an till en gammal kampsport. Teresa Teaiwa (1968 2017) var en amerikansk poet och akademiker med påbrå från Kiribati. Hon var en framträdande forskare i fråga om Söderhavskultur. Kiribatierna har sedan gammalt stora kunskaper om djur- och växtliv i havet runt atollerna, och på senare år har de börjat dokumentera detta kunnande liksom traditionella färdigheter i navigation och båtbygge. Massmedier I huvudsak råder press- och yttrandefrihet, även om det finns vissa begränsningar. Medieutbudet är mycket begränsat. Tidningar måste registrera sig hos myndigheterna, och enligt en lag från 2004 kan staten stoppa utgivningen av en tidning som någon riktat klagomål mot. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 4/16
Kiribati saknar dagstidningar. Den statliga tidningen Te Uekera ges ut på engelska och i-kiribati två gånger i veckan. Varannanveckastidningen Kiribati Independent grundades 2011 och fick tillfälligt stänga året därpå på grund av att den inte hade registrerats. Den oberoende tidningen Kiribati Newstar utkommer en gång i veckan, liksom den protestantiska Butimaea Manin te Euangkerio. I övrigt finns några kyrkliga månadsblad. Ett statligt bolag äger den enda rikstäckande radiostationen, Radio Kiribati, som sänder på i-kiribati och engelska. En inhemsk TV-station sände någon timme om dagen i huvudstadsområdet under några år fram till 2013, då den stängdes på grund av ekonomiska problem och bristande kunskaper i TV-produktion. Något rikstäckande telefonnät finns inte och bara 13 procent av invånarna använde internet 2013. FAKTA MASSMEDIER Antal mobilabonnemang per 100 invånare 17,4 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 12,3 (2014) Äldre historia Kiribati har varit befolkat i minst 3 000 år. På 1800-talet började européer komma i större antal. De bedrev viss handel och förde bort öbor för att arbeta på plantager på annat håll. Gilbertöarna, dagens Tungaru, hamnade tillsammans med Elliceöarna, idag Tuvalu, under brittiskt styre från 1892. Under andra världskriget ockuperades Tungaru av Japan och hårda strider utspelades mellan USA och Japan på atollen Tarawa. Kiribatis första invånare anlände från Asien. Deras ättlingar blandade sig senare med fijier och tonganer. Fram till modern tid förde små lokala kungadömen krig med varandra om territorier och inflytande. En skeppsbruten europé sägs redan på 1500-talet ha flutit i land på en ö, där han kom att efterlämna många ättlingar, men först mot slutet av 1700-talet började européer på allvar att utforska området. På 1800-talet anlöptes öarna av brittiska och amerikanska valfångstfartyg och handelsfartyg som köpte kokosolja. Tusentals öbor tvångsrekryterades till plantagearbete på andra Stillahavsöar och i Sydamerika. Tillsammans med Elliceöarna (Tuvalu) blev Gilbertöarna (Tungaru) ett brittiskt protektorat 1892 och en brittisk koloni 1916. Fler öar anslöts efter hand. 1920 började britterna bryta fosfat i stor skala på ön Banaba, som hade annekterats redan 1900 sedan man upptäckt stora tillgångar av guano (fågelspillning som är rik på fosfat). Under andra världskriget ockuperade Japan Tungaru 1942 1943. Tarawa blev platsen för några av de hårdaste striderna mellan Japan och USA i Stilla havet. 1957 utförde Storbritannien tre atmosfäriska kärnvapenprov i närheten av atollen Kiritimati och 1962 testade USA kärnvapen i området. Modern historia Kiribati blev självständigt från Storbritannien 1979 och Ieremia Tabai blev landets första president. Han valdes om flera gånger och satt på posten fram till 1991, då den förre vicepresidenten Teatao Teannaki tog över. Teannaki ersattes https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 5/16
1994 av Teburoro Tito. Inför millennieskiftet flyttade Kiribati datumgränsen så att landets östra delar blev först i världen med att gå in i det nya årtusendet. 2003 valdes Anote Tong till president. Han ersattes 2016 av Taneti Maamau. Under 1960-talet började självständigheten förberedas för den brittiska kolonin Gilbert- och Elliceöarna. Invånarna på Elliceöarna ville dock ha en egen stat och 1975 bröt de sig ur kolonin och bildade nationen Tuvalu. De övriga öarna blev självständiga den 12 juli 1979 under namnet Kiribati (som uttalas kiribas och är lokalbefolkningens version av britternas Gilberts ). Landets förste president blev Ieremia Tabai. Det värdefulla fosfatet på Banaba (se Äldre historia) hade tagit slut lagom till Kiribatis självständighet. Fosfatbrytningen hade i hög grad ödelagt ön och redan under andra världskriget hade de omkring 1 000 banabanerna evakuerats till ön Rabi i Fiji, där de fortfarande bor. Inför Kiribatis självständighet avvisade Storbritannien banabanernas begäran om att få bilda en självständig stat, finansierad med brittiskt skadestånd för ödeläggelsen. 1981 accepterade banabanerna ett brittiskt erbjudande om tio miljoner australiska dollar plus räntor som ersättning. Ieremia Tabai omvaldes som Kiribatis president 1982, 1983 (nyval) och 1987. När Tabais mandatperiod gick ut 1991 kunde han enligt författningen inte väljas om fler gånger. Till ny president valdes istället den tidigare vicepresidenten Teatao Teannaki. Datumlinjen flyttas År 1994 fälldes regeringen i ett misstroendevotum sedan flera ministrar anklagats för missbruk av reseersättningar. Nyval hölls och i det påföljande presidentvalet segrade oppositionskandidaten Teburoro Tito. Hans politiska gruppering gick därefter samman med den gruppering som de båda företrädarna tillhörde, och Maneaban Te Mauri (MTM) bildades. Inför tusenårsskiftet beslutade Kiribati på eget bevåg att flytta datumlinjen österut, så att hela landet hamnade väster om den. Den östligaste ön döptes om till Millennieön och regeringen försökte locka turister till den plats på jorden som därmed först skulle gå in i det nya årtusendet. Oppositionen var senare kritisk till att det trots stora satsningar inte blev någon stor tillströmning, men internationella medier var på plats och bilder av dansande kiribatier gick ut över världen när nyåret firades. MTM vann parlamentsvalen 1998 och 2002, och Tito vann de efterföljande presidentvalen (se Politiskt system). Titos tredje mandatperiod, som inleddes i februari 2003, blev dock kortvarig. Regeringen fälldes i ett misstroendevotum i mars samma år, sedan Tito vägrat att avslöja detaljerna i ett avtal som hade gett Kina möjlighet att bygga en omstridd anläggning för satellitövervakning på huvudatollen Tarawa. Nyval hölls i maj 2003 och MTM blev på nytt största gruppering, men i presidentvalet i juli vann Anote Tong som var kandidat för oppositionsgruppen Boutokaan Te Koaua (BTK). Tong, ekonom med examen från det ansedda London School of Economics, segrade med drygt 1 000 röster, eller 47 procent mot 43 procent, över sin bror Harry Tong som var MTM:s kandidat. Diplomatiska banden med Kina bryts I enlighet med ett vallöfte om att stänga en kinesisk satellitstation erkände presidenten i november Taiwan, vilket ledde till att Kina bröt de diplomatiska banden och stängde stationen (se även Utrikespolitik och försvar). År 2006 krävde banabanernas representant i parlamentet att Banaba skulle få bryta sig ur Kiribati och ansluta sig till Fiji. Bakgrunden var frustration över att ersättningen för förstörelsen av Banaba förvaltas av regeringen i Kiribati. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 6/16
I parlamentsvalet 2007 segrade det regerande BTK och Tong valdes om som president. Hans tre motkandidater tillhörde också BTK eller var allierade med partiet. Ett besök i Tarawa av FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon 2011 gav stöd för de återkommande larmen om klimatförändringarna, som kiribatierna länge uppmärksammat som ett hot mot landets överlevnad (se Naturtillgångar och energi). FN-chefen deltog i plantering av mangroveträd för att hålla tillbaka havet som urholkar strandlinjen, och lovade att försöka utverka medel från industriländer för att motverka förändringarna. Klimathotet i fokus Inför parlamentsvalet 2011 fick president Tong kritik från politiska motståndare som tyckte att han ägnade för mycket tid och energi åt frågor kring klimatpolitiken. Stigande levnadskostnader och korruption var frågor som engagerade folk mer, ansåg kritiker. Tong fortsatte dock att driva klimatfrågan och uppmanade bland annat andra länder att öppna sina gränser för kiribatier som tvingas fly undan stigande havsnivåer och brist på sötvatten. I valet tappade BTK mandat men förblev största gruppering i parlamentet, medan det nybildade KTK (Karikirakean Tei-Kiribati, se Politiskt system) blev näst störst. En dryg tredjedel av ledamöterna som valdes in ställde upp som oberoende. Enligt bedömare vägde det i det nya parlamentet ganska jämt mellan anhängare och motståndare till den sittande regeringen. De huvudsakliga valfrågorna inför det påföljande presidentvalet var inställningen till kinesiskt kontra taiwanesiskt bistånd (se Utrikespolitik och försvar), huruvida priset på kopra (torkat kokosnötskött) skulle höjas eller inte (en höjning ansågs kunna påverka de fattigare ytteröarnas ekonomi negativt) samt om ålderspensionen eventuellt skulle höjas. Anote Tong vann valet som hölls i januari 2012, om än med betydligt mindre marginal än i föregående val. Valdeltagandet var ovanligt högt efter en kampanj där valkommissionen rest runt på öarna för att få folk att rösta. Omkring 40 000 av 60 000 potentiella väljare valde att registrera sig och av dem röstade 68 procent. I den regering som Tong presenterade efter valsegern var ungefär hälften av de tolv ministrarna nya på sina poster. Kamp mot våld i hemmet Tong väckte internationell uppmärksamhet i början av 2013 när han kungjorde att Kiribati skulle köpa 6 000 hektar mark på ön Vanua Levu i Fiji. Många trodde det handlade om att skaffa nytt territorium för klimatflyktingar, men Tong hävdade att köpet skedde för att garantera tillgången på mat, inte för att flytta människor. Genom ett författningstillägg i april 2013 inrättades ett särskilt departement för kvinnor och ungdomar, vars huvudsakliga uppgift är att komma till rätta med det utbredda våldet mot kvinnor och barn. En rapport beställd av regeringen hade 2009 visat att närmare 70 procent av landets kvinnor hade misshandlats av sina makar, nära släktingar eller andra män. I april 2014 antog parlamentet en lag (Family Peace Act) med åtgärder för att minska våldet mot kvinnor och barn i hemmet. När det i juni samma år framkom att sex kvinnor hade mördats av sina män sedan årsskiftet tillsattes en nationell arbetsgrupp för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och vidta kraftigare åtgärder mot våldet i hemmiljö. Politiskt system https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 7/16
Författningen från självständigheten 1979 slår fast att Kiribati är en republik. Presidenten är stats- och regeringschef och utser alla landets domare. Presidenten utser också regeringen, som utöver presidenten själv består av vicepresidenten, justitiekanslern och högst tolv parlamentsledamöter som ministrar. Valsystemet är originellt. Ett nytt parlament utses vart fjärde år i allmänna val. Efter valet utser parlamentet bland sina ledamöter tre eller fyra presidentkandidater, varpå folket väljer president. En president får inte väljas mer än tre gånger. Parlamentet (Maneaba ni Maungatabu) har en kammare med 46 ledamöter, varav 44 är folkvalda. De övriga två är justitiekanslern samt en företrädare för banabanernas öråd på Rabi i Fiji (se Äldre historia samt Modern historia). Enligt författningen har banabanerna trots att de numera är fijianska medborgare rätt att återvända till sin ö. I parlamentet har deras företrädare också vetorätt i frågor som rör banabanerna. Kiribatis 32 atoller har ett betydande mått av självstyre som utövas av folkvalda öråd. Politiska partier i egentlig mening förekommer inte. Istället finns löst organiserade allianser som främst bygger på familjeband och geografisk samhörighet. Valkampanjer drivs muntligt och genom informella möten i byarnas samlingssalar. Många kandidater ställer upp som oberoende, men det är inte ovanligt att de sedan ansluter sig till någon gruppering i parlamentet. Grupperingen BTK (Boutokaan Te Koaua, stavningen varierar, betyder ungefär Sanningens stöd ) fick flest mandat i valen 2007 2016, medan MTM (Maneaban Te Mauri, Skydda maneaban ) dominerade politiken 1998 2007. Efter en sammanslagning 2010 med ett nystartat litet parti bytte MTM namn till KTK (Karikirakean Tei-Kiribati, Förenade koalitionspartiet ). En tredje, mindre partigruppering var MKP (Maurin Kiribati Pati). Kort efter parlamentsvalet 2016 gick KTK och MKP samman i TKP (Tobwaan Kiribati Pati). Trots att BTK blev största gruppering i valet valdes TKP:s kandidat Taneti Maamau till president samma år. Rättsväsendet består av tre nivåer: lokala domstolar, en appellationsdomstol och en högsta domstol. Rättssystemet fungerar ganska väl och de mänskliga rättigheterna respekteras överlag. Ute i byarna förekommer viss traditionell rättsskipning, med fysisk bestraffning för fylleri eller småstölder. I övrigt bygger rättsskipningen på brittisk lag. FAKTA POLITIK Officiellt namn Ribaberikin Kiribati/ Republiken Kiribati Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Taneti Maamau (2016 ) Regeringschef president Taneti Maamau (2016 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Boutokaan Te Koaua (BTK) 25, Tobwaan Kiribati Pati (TKP) 19 (2016) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Boutokaan Te Koaua (BTK) 15, Karikirakean Tei-Kiribati (KTK) 10, Maurin Kiribati Pati (MKP) 3, oberoende 16 (2011) Valdeltagande ca 68 % i presidentvalet 2012, 67,5 % i parlamentsvalet 2007 https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 8/16
Kommande val parlamentsval 2020, presidentval 2021 Aktuell politik Kiribati styrs av president Taneti Maamau och hans regering. Maamau tillträdde presidentämbetet i mars 2016. Han efterträdde då Anote Tong som hade varit stats- och regeringschef sedan 2003 och var förhindrad av författningen att ställa upp för omval (se Politiskt system). Maamau-regeringen stöds i parlamentet av den politiska grupperingen Tobwaan Kiribati Pati (TKP), som bildades kort före presidentvalet 2016 genom en sammanslagning av de två grupperingarna Karikirakean Tei- Kiribati (KTK) och Maurin Kiribati Pati (MKP). I parlamentsvalet i december 2015 och januari 2016 blev grupperingen Boutokaan Te Koaua (BTK) störst med 25 av de 44 valbara mandaten, medan TKP fick 19 mandat. Tre av ledamöterna var kvinnor, och 22 ledamöter valdes in i parlamentet för första gången. I det efterföljande presidentvalet i mars 2016 segrade TKP:s kandidat Maamau med 60 procent av rösterna över BTK-kandidaterna Rimeta Beniamina och Tianeti Ioane, som fick knappt 39 procent respektive 1,5 procent. Valet innebar därmed ett regeringsskifte då Tongs gruppering BTK gick i opposition efter att ha innehaft regeringsmakten i tolv år. Under Tongs regeringsinnehav 2003 2016 var hotet från klimatförändringarna och höjda havsvattennivåer mot det låglänta Kiribatis existens den klart dominerande politiska frågan. Tong fick med tiden viss kritik för att han därmed försummade frågor som korruption och stigande levnadskostnader för kiribatierna. Även president Maamau har valt att prioritera kampen mot klimatförändringarna men han arbetar också för att minska arbetslösheten bland befolkningen och korruptionen inom statsapparaten. En annan utmaning som regeringen har att hantera är effekterna av landets snabba befolkningsökning. Program finns för att få människor att flytta från exempelvis huvudstadsatollen Tarawa till mer glesbefolkade ytteröar. Bristen på rent dricksvatten är också ett allvarligt problem som regeringen försöker åtgärda med bland annat vattenreningsprojekt. Vattenbristen förvärras av höjda havsvattennivåer då saltvatten tränger in i sötvattenslagren. Läs mer om klimatförändringarnas effekter på Kiribati i Naturtillgångar och energi. FAKTA POLITIK Officiellt namn Ribaberikin Kiribati/ Republiken Kiribati Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Taneti Maamau (2016 ) Regeringschef president Taneti Maamau (2016 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Boutokaan Te Koaua (BTK) 25, Tobwaan Kiribati Pati (TKP) 19 (2016) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Boutokaan Te Koaua (BTK) 15, Karikirakean Tei-Kiribati (KTK) 10, Maurin Kiribati Pati (MKP) 3, oberoende 16 (2011) https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 9/16
Valdeltagande ca 68 % i presidentvalet 2012, 67,5 % i parlamentsvalet 2007 Kommande val parlamentsval 2020, presidentval 2021 Utrikespolitik och försvar Den viktigaste internationella frågan för kiribatierna är klimatförändringarna som orsakar höjda havsnivåer. Kiribatis atoller ligger bara ett par meter över havet och landet riskerar att bli obeboeligt inom ett halvsekel. Tillsammans med andra önationer agerar Kiribati för att väcka opinion i klimatfrågan i FN och i regionala samarbetsorgan som Stillahavsöarnas forum (Pacific Islands Forum). Regeringen arbetar också för att utverka löften från andra länder om att ta emot klimatflyktingar från Kiribati. 2014 tillkännagav Fijis president att alla kiribatier är välkomna att bosätta sig i Fiji när Kiribatis öar blir omöjliga att leva på. Kiribati har i huvudsak goda relationer med omvärlden, även om utbytet ofta är begränsat på grund av landets litenhet och otillgängliga läge. Liksom flera andra småstater i Söderhavet ägnar Kiribati växande uppmärksamhet åt de stora grannarna i Östasien. Kina och Taiwan tävlar om de små Stillahavsnationernas gunst. Kiribati erkände först Kina och 1997 fick kineserna tillstånd att bygga en satellitstation på atollen Tarawa. Efter ett regeringsbyte 2003 erkände Kiribati istället Taiwan, vilket ledde till att de diplomatiska förbindelserna med Kina bröts och att stationen stängdes (se Modern historia). Taiwan ger mycket utvecklingsbistånd till Kiribati. I oktober 2014 ansträngdes relationerna till Taiwan när biståndsgivaren krävde att Kiribatis regering skulle redovisa vad 1,5 miljoner US dollar i taiwanesiskt stöd använts till. En polisutredning tillsattes och Kiribati har därefter fått fortsatt taiwanesiskt bistånd, främst till att utveckla de fattigare och mer glesbefolkade så kallade ytteröarna genom infrastrukturprojekt. Kiribati har nära band till Australien, Nya Zeeland, Fiji och Japan. Landet mottar mycket bistånd från Nya Zeeland. Ett japanskt rymdforskningsinstitut har rätt att hyresfritt fram till 2020 disponera mark för raketuppskjutningar från atollen Kiritimati. I december 2016 meddelade den nyblivne presidenten Maamau att han skulle återuppta diskussionen med Japan om skadestånd för den förödelse som Japans krigföring i Kiribati under andra världskriget medförde. Skadeståndskraven lade legat nere under företrädaren Tongs period vid makten 2003 2016. Maamaus förslag var att kompensationen skulle utbetalas i form av utvecklingsstöd till de delar av örepubliken som drabbats hårdast av striderna. Miljö- och säkerhetsfrågor har ibland orsakat problem i relationerna till både Frankrike och USA. 1995 avbröt Kiribati tillfälligt sina diplomatiska förbindelser med Frankrike, sedan fransmännen beslutat att återuppta sina kärnvapenprov vid Mururoa-atollen i Franska Polynesien. 1996 protesterade Kiribati mot amerikanska planer på att lagra giftigt högriskavfall på en atoll nära Kiribati, och senare har kiribatierna oroats av amerikanska raketuppskjutningar från en oljeplattform vid gränsen till Kiribatis ekonomiska zon. Kiribati har inget eget försvar, även om den polis som ska finnas på alla öar vid behov fullgör halvmilitära uppgifter. Försvarsassistans ges av Australien och Nya Zeeland. 1999 blev Kiribati, samtidigt som Nauru och Tonga, medlem i FN. FAKTA FÖRSVAR https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 10/16
Ekonomisk översikt Kiribati räknas av FN som ett av världens minst utvecklade länder. De väldiga avstånden mellan Kiribatis öar gör det svårt att utveckla en modern ekonomi. En stor del av befolkningen lever i huvudsak av vad naturen ger. Två stora utmaningar för ekonomin är effekterna av klimatförändringarna (se Naturtillgångar och energi) samt överbefolkningen på ett fåtal centrala öar, främst huvudstadsatollen Tarawa. Statens största inkomstkälla är försäljning av fiskelicenser till utländska intressen; fisket ger ungefär en fjärdedel av intäkterna. Ändå tros landet gå miste om miljonbelopp varje år på grund av illegalt fiske, då möjligheter saknas att övervaka en av världens största fiskezoner. Risk finns för utfiskning, då moderna fiskeflottor från industrivärlden närmast dammsuger havet på dess innehåll. Dessutom hamnar även den lagliga vinsten i huvudsak i utlandet. Kiribatierna kan inte själva bygga upp en modern fiskeindustri, utan fiskar främst för husbehov. Förutom fisk ger havet snäckor och annat material för hantverksprodukter. Dessutom förekommer viss odling av fisk och hummer, och av sjögräs som är en viktig exportvara. En del fiskefartyg efterfrågar salt, och det kan de köpa på atollen Kiritimati där man får salt som biprodukt när havsvatten avsaltas med hjälp av solenergi. Kiribati är beroende av bistånd för sin försörjning. Utvecklingsbistånd från omvärlden står för en fjärdedel av bruttonationalprodukten (BNP). De viktigaste givarna är Australien, Nya Zeeland, Japan, Taiwan, Asiatiska utvecklingsbanken och olika FN-organ. Kraftigt höjda matpriser har gjort att människor främst på avlägsna öar tvingats använda mer än hälften av sina inkomster till mat, och det har hänt att akut matbrist hotat. Kiribati är beroende av importerade livsmedel för sin försörjning. Turismen ger ett viktigt ekonomiskt tillskott, liksom pengar som kiribatier i utlandet skickar hem. Inkomsterna från turismen har ökat under senare år, medan bidragen från kiribatier utomlands har minskat. En fond med pengar från den tidigare fosfatbrytningen på ön Banaba ger också ett viktigt bidrag till statskassan (se Äldre historia samt Modern historia). Kiribati har ett stort och konstant underskott i varuhandeln eftersom de allra flesta insats- och konsumtionsvaror samt bränsle måste importeras. Dessutom är landets exportmöjligheter begränsade. Underskottet i handeln uppvägs av inkomster från turismen och av pengarna från kiribatier som arbetar i utlandet. Fram till 2010-talet rådde i allmänhet budgetunderskott, vilket vanligtvis täcktes med medel från fosfatfonden. För att undvika alltför stora uttag från fonden infördes moms i april 2014. Momsen och goda inkomster från fiskelicenserna under 2010-talets första hälft har gjort att ett överskott i budgeten har noterats vissa år. FAKTA EKONOMI BNP per person 1424 US dollar (2015) Total BNP 166 miljoner US dollar (2016) BNP-tillväxt 3,1 procent (2016) Jordbrukets andel av BNP 23,0 procent (2016) https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 11/16
Industrins andel av BNP 7,0 procent (2013) Servicesektorns andel av BNP 70,0 procent (2013) Statsskuldens andel av BNP 23,1 procent (2015) Valuta australisk dollar Bytesbalans 44 743 513,2 miljoner US dollar (2014) Varuhandelns andel av BNP 68,1 procent (2015) Viktigaste exportvaror kopra (torkat kokosnötskött), kokosnötter, kokosolja; sjögräs, fisk och andra produkter från havet Största handelspartners Fiji, Australien, Marocko, Marshallöarna, Filippinerna, Singapore, Nya Zeeland (2013) Naturtillgångar och energi Kiribatis viktigaste tillgång är havet. De vidsträckta vattnen bjuder på några av planetens sista riktigt stora fiskbestånd. Samtidigt utgör havet ett allvarligt hot: stigande havsnivåer gör att större delen av landet kan bli obeboeligt inom några årtionden. Bland fiskbestånden finns väldiga stim av tonfisk, som lockar fiskefartyg från andra delar av världen. De moderna, effektiva fiskemetoderna innebär en risk för att tillgångarna plundras. Vid FN-konferensen om biologisk mångfald i Brasilien 2006 meddelade Kiribati sin avsikt att inrätta ett av världens största marina skyddsområden, vid Phoenixöarna. Ett över 400 000 kvadratkilometer stort område avsattes 2008 och det upptogs 2010 på FN-organet Unescos lista över världsarvet. 2015 förbjöds alla former av kommersiellt fiske i skyddsområdet. 2016 totalförbjöd regeringen hajfiske i kiribatiska farvatten. Därmed skapades världens näst största skyddsområde för hajar. Kiribatierna själva fiskar bara i liten skala och för sin egen försörjning (se Ekonomisk översikt). Andra produkter från havet, som sjögurka, sjögräs och salt, ger vissa inkomster. Kiribati importerar bränsle, främst i form av diesel. 2013 stod bränsle för runt en femtedel av importen. Knappt hälften av befolkningen har tillgång till elektricitet. Kiribati har satsat på att utvinna el i dieseldrivna kraftverk, men också genom inhemsk solenergi och kokosnötsolja. I synnerhet nyttjandet av solkraft har ökat kraftigt under 2010-talet. Liksom invånarna i andra östater i Stilla havet ser kiribatierna med oro hur havet äter sig in på markarealen och att mindre öar försvinner. Ett huvudskäl till de stigande havsnivåerna är den globala uppvärmningen orsakad av utsläpp av växthusgaser främst i industrivärlden. Lokal miljöförstöring bidrar till problemen; skyddande växtlighet vid stränderna har avverkats och reven runt öarna har ofta utsatts för åverkan. Det bidrar till https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 12/16
saltinträngning som hotar de redan knappa tillgångarna på sötvatten. En del forskare tror att bristen på sötvatten hotar att driva bort kiribatierna från sitt land redan innan det försvinner under havsytan. Anläggningar där havsvatten avsaltas med hjälp av solenergi används för att öka tillgången på sötvatten. FAKTA NATURTILLGÅNGAR OCH ENERGI Utsläpp av koldioxid totalt 62,3 tusen ton (2014) Utsläpp av koldioxid per invånare 0,56 ton (2014) Energianvändning per person 114,2 kilo oljeekvivalenter (2007) Jordbruk och fiske En stor del av Kiribatis befolkning, inte minst på mer avlägsna öar, lever främst på att bedriva jordbruk och fiska för husbehov. Ungefär halva landytan är jordbruksmark. På små jordlotter odlas kokosnötter, brödfrukt, pandanus (ett slags palm), bananer och papaya. Många hushåll föder upp grisar och höns. Det mesta är för självhushållning; det enda som exporteras är kokosnötsolja och kopra (torkat kokosnötskött). Det finns gott om fisk i vattnen kring Kiribatis öar. Småskaligt fiske från kanoter är en livsviktig försörjningskälla för kiribatierna. Däremot har ingen inhemsk fiskeindustri utvecklats. Istället säljer landet fiskelicenser till världens stora fiskenationer. Under 1980-talet började sjögräs odlas på öarna och numera går sjögräs på export. Även sjögurkor säljs till utlandet. FAKTA JORDBRUK Andel av landytan som används för jordbruk 42,0 procent (2012) Industri Den lilla industri som finns i Kiribati är koncentrerad till huvudstadsatollen Tarawa, där bland annat kläder, skor, livsmedel, tvål och möbler tillverkas. Fabriker för förädling av kokosprodukter finns också. De fosfatfyndigheter som tidigare fanns på ön Banaba gjorde de brittiska kolonialisterna slut på (se Äldre historia samt Modern historia). På ön Kiritimati har solkraftsdrivna anläggningar för avsaltning av havsvatten varit i bruk sedan 1985. Saltet säljs till andra Stillahavsöar och till passerande fartyg. Utrikeshandel https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 13/16
Kiribati har ett stort underskott i handelsbalansen, vilket innebär att importen vida överskrider exporten. En stor del av exporten utgörs av produkter från kokospalmen, främst kokosolja och kopra (torkat kokoskött). Även tång, fisk och andra produkter från havet går på export. Importen består av allt från livsmedel, maskiner och industrivaror till transportutrustning och bränsle. Viktiga handelspartner är bland flera andra Fiji och Australien. FAKTA UTRIKESHANDEL Bytesbalans 44 743 513,2 miljoner US dollar (2014) Varuhandelns andel av BNP 68,1 procent (2015) Viktigaste exportvaror kopra (torkat kokosnötskött), kokosnötter, kokosolja; sjögräs, fisk och andra produkter från havet Största handelspartners Fiji, Australien, Marocko, Marshallöarna, Filippinerna, Singapore, Nya Zeeland (2013) Arbetsmarknad Det stora flertalet kiribatier är helt beroende av fiske och jordbruk för husbehov. Endast en av fyra har ett regelbundet, betalt arbete. Av dem som lönearbetar är över hälften offentliganställda. Omkring en femtedel arbetar i jordbruket och övriga återfinns inom industrin. Den officiella arbetslösheten är relativt låg, men större delen av befolkningen är undersysselsatt. Sjömän som arbetar på utländska fartyg och skickar hem pengar står för en viktig del av landets intäkter. FAKTA ARBETSMARKNAD Sociala förhållanden I fråga om sjukvård, utbildning och livslängd är situationen i Kiribati sämre än på flertalet andra håll i Stillahavsområdet. Fattigdomen är utbredd och barnadödligheten är hög. Huvudatollen Tarawa är mer utvecklad än de övriga öarna och många kiribatier flyttar dit i hopp om att få jobb och högre levnadsstandard. Följden har blivit slumbildning och konkurrens om den knappa mark som nu bit för bit försvinner i havet (se Naturtillgångar och energi). Dessutom är det stor risk för nedsmutsning av de knappa sötvattenförråden, vilket kan leda till att infektionssjukdomar som kolera får spridning. Staten erbjuder avgiftsfri sjukvård. Hälsotillståndet på den överbefolkade Tarawa-atollen har dock försämrats på grund av undersysselsättning och trångboddhet. Tuberkulos har blivit ett stort hälsoproblem. Diarréer, hudsjukdomar och gulsot är också vanligt förekommande. Ungefär var tredje invånare saknar tillgång till rent vatten. Över hälften av kiribatierna saknar också toalett. På Tarawa använder många därför stranden eller simmar ut i vattnet för att uträtta sina behov. Det gör att fisken vid stranden är farlig att äta, och den som simmar riskerar att bli sjuk. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 14/16
Vid sidan av den statliga sjukvården finns ett traditionellt system med helbrägdagörare och kvinnor som bistår vid graviditeter och födslar. FAKTA SOCIALA FÖRHÅLLANDEN Spädbarnsdödlighet 42 per 1000 födslar (2016) Andel av befolkningen som har tillgång till rent vatten 66,9 procent (2015) Andel av befolkningen som har tillgång till avlopp 39,7 procent (2015) Offentliga utgifter för hälsovård i andel av BNP 10,2 procent (2014) Offentliga utgifter för hälsovård per person 154,2 US dollar (2014) Andel kvinnor i parlamentet 6,5 procent (2017) Seder och bruk Det sociala livet i Kiribati kretsar kring storfamiljen och maneaban, det vill säga huset som utgör samlingsplatsen i varje by. Banden till släkten och hemön är viktiga och gemensamhetskänslan stark. Man är van att dela saker och utrymmen, och arbetar ofta tillsammans, även med grannar. Samhället präglas av traditionella föreställningar som att kollektivets intressen går före individens och att politiken ska skötas av äldre män. Det finns ofta en viss misstänksamhet mot individuella framgångar eller stora privata tillgångar. Maneaban används också när det är fest, eller botaki. En viktig botaki hålls vid ett barns ettårsdag, särskilt om det är det förstfödda barnet. En persons 21-årsdag är också ett viktig botakitillfälle, liksom bröllop. Mauri är en vanlig fras, som betyder både hej och välkommen. Det anses stötande att röra en annan persons huvud, något som gäller även barn. Man bör inte heller höja sin arm över någon annans huvud. Den som går in i maneaban böjer sig ned inför personer som sitter, och säger gärna matauninga (ursäkta mig). När man sitter bör man se till att fötterna inte pekar mot någon annan, utan helst sitta med benen i kors. Det är viktigt att inte uppträda alltför avklätt. Badkläder bär man endast på stranden. Att visa vördnad och ödmjukhet är viktigt och man undviker ofta direkt ögonkontakt. Det går vanligtvis bra att fotografera kiribatier, men man bör fråga först. Om man bryter mot någon kod och till exempel pekar med fötterna kan man förväntas betala böter omgående. Det kan bestå av en slant, tobak, en gris eller något ätbart. Den som besöker en avlägset belägen ö brukar donera tobak vid varje helgedom på ön. Att bygga segelkanoter och tävla med dem är populärt. Volleyboll och fotboll är också vanliga sporter. Fisk och annat från havet är en viktig del av mathållningen, liksom kokosnötter i olika former. Man äter kokosnöt, lagar mat med köttet, dricker mjölken som söt dryck och jäser köttet till alkohol. Andra viktiga inslag i kosthållningen är ris, brödfrukt och pandanus (en sorts palm). Kokt och tunt skivad pandanusfrukt täckt med https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 15/16
kokosgrädde är populärt. En annan vanlig rätt är palu sami kokosgrädde med lök och curry i taroblad som tillagas i ugn med sjögräs. Den viktigaste helgdagen är självständighetsdagen den 12 juli, då det ordnas parader, fester och tävlingar. I juli infaller också evangeliedagen, då man firar att kristendomen kom till Kiribati, samt en högtid då de äldre hyllas. Nyårsdagen är en helgdag, kvinnodagen firas på varierande datum i mars och nationella hälsodagen i april. Ungdomens dag infaller i augusti och den 11 december firar man mänskliga rättigheter och fred. I övrigt iakttas de kristna högtiderna påsk och jul. Kommunikationer Infrastrukturen i Kiribati är dåligt utbyggd och utgör en utmaning på grund av de stora avstånden mellan öarna. Oregelbundna båtförbindelser finns till alla bebodda öar, och till grannstaterna. Det finns landningsbanor på i princip alla bebodda öar men flygtrafiken brottas med ekonomiska problem. I landet finns en handfull internationella flygplatser. Det statliga flygbolaget Air Kiribati trafikerar framför allt öarna i Tungaru i västra Kiribati. Det fijianska Air Pacific flyger en rutt från Fiji via Tarawa och Kiritimati vidare till Honolulu på Hawaii. Där det gått att bygga vägar på bebodda öar har man gjort så, men asfalterade vägar finns bara på Tarawa och Kiritimati. De små öarna i Tarawa-atollen förenas sedan 1990-talet av ett band av vägar och broar. Turism Trots att bara några tusen besökare om året hittar till Kiribati står turismen för omkring en femtedel av bruttonationalprodukten (BNP). De flesta utländska turister kommer från USA och Australien. Kiribatierna söker ivrigt efter nya sätt att dra till sig turister. De lockar japaner att besöka slagfält från andra världskriget, och på atollen Kiritimati, där fåglar häckar, bedrivs ekoturism. Till Kiritimati kommer också en del sportfiskare från Hawaii. FAKTA TURISM Antal utländska besökare per år 5 900 (2013) Turistinkomster 5 000 000 miljoner US dollar (2012) Turistinkomsternas andel av exporten 21,6 procent (2012) https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/kiribati/skriv-ut-alla-kapitel/ 16/16