LUFTVÄGSINFEKTIONER HOS NÖTKREATUR

LUFTVÄGSINFEKTIONER HOS NÖTKREATUR Innehållsförteckning 1. Allmänt on luftvägsinfektioner... 2 2. Åtgärdsdiagram för producenten... 5 3. Besättningsutredning... 6 Förhandsinformation per telefon och via Naseva... 6 Förberedelse inför besättningsbesöket... 7 Detta skall utredas under gårdsbesöket... 8 Djurens kondition och förekomst av sjukdom... 8 Omedelbara råd och anvisningar... 9 Förebyggande arbete och behandlingsplan... 10 4. Eviras provtagnings- och remissanvisningar... 10 Undersökningspaket för luftvägsinfektion... 10 Svalgsvabb- och svalgsköljningsprovtagningspaket avsett för 4 djur... 11 Nossvabbprovtagningspaket avsett för fem djur... 12 Parserumprovpaket avsett för fem djur... 12 Hela djur eller hjärt-lungpaket... 13 5. Råd till veterinärer: se separat dokument... 13 6. Förebyggande arbete... 13 Kontrollera smittrycket... 13 Gruppering av kalvar... 14 Ventilation... 15 Vaccinationer... 15 Omgivningsförhållanden... 16 Utfodring... 16 Kalvarnas tillsyn och riktlinjer för behandling... 16 7. Anvisningar för djurhandel... 17 1

1. Allmänt on luftvägsinfektioner Luftvägsinfektioner är en av de unga nötkreaturens mest betydelsefulla sjukdomar världen över. De förekommer särskilt i stora enheter när man skaffar nya djur från många olika ställen eller man oförsiktigt blandar om i de egna djurgrupperna. Luftvägsinfektioner är en s k multifaktoriell sjukdom, vars bakomliggande orsaker är både virus och bakterier, liksom faktorer som påverkar djurets egen motståndskraft. I Finland har luftvägsinfektioner hos nötkreatur ökat markant de senaste tjugo åren både på stora mjölk och köttgårdar och kalvförmedlingar. Ökningen av sjukdomen har påverkats av strukturförändringen i produktionskedjan, djurmängder och ökad mängd kontakter mellan gårdarna. I de patologiska och kliniska proverna från nötkreatur med luftvägsinfektion påträffar man alltsomoftast en blandinfektion bestående av flera sjukdomsalstrare. De vanligaste mikrobiella orsakerna hos nöt är RS-, adeno- och coronavirus, Histophilus somni, Pasteurella multocida, Mannheimia haemolytica, Trueperella pyogenes och Ureaplasma diversum -bakterierna. Mycoplasma bovis har påträffats sedan år 2012 i nässvalgsvabb-prov, lung och ledprover samt prover tagna från öroninflammationer. T. pyogenes och Fusobacterium påvisas särskilt i samband med långvariga purulenta lunginflammationer. I prover tagna från allvarliga epidemier av luftvägsinfektioner ingår ofta Histophilus somni, Mannheimia haemolytica, Mycoplasma bovis eller BRSV-smitta. Den främsta betydelsen av virus och mycoplasma är att de predisponera för sekundära bakterieinfektioner. Insjuknande och tillväxt påverkas, förutom av gruppering av djur och omgivningsfaktorer, även av de nyinköpta kalvarnas hälsotillstånd. God antikroppsnivå hos kalvarna har visat sig minska insjuknandet även i finsk kalvuppfödning. Höga inflammationsvärden (SA, serumalbumin A) påverkar däremot kalvarnas tillväxt negativt. Effekten har visat sig vara märkbar ända fram till slakt. Enligt erfarenhet av förebyggande arbete mot luftvägsinfektioner har man kunnat konstatera att det lönar sig att hålla kontinuerlig uppsikt över kalvarna och genast skilja ut de sjuka djuren och att förbättra medicineringsrutiner och omgivningsfaktorer. På de bästa gårdarna är insjuknandet i luftvägsinfektioner under 20 % och dödligheten (mortaliteten) under två procent. På gårdar där man inte lyckats lika bra kan dödligheten uppgå till flera tiotals procent eller varje kalv kan behöva medicineras t o m två gånger. Kontroll av luftvägssmittor bygger på kända förebyggande åtgärder dvs kalvens motståndskraft, allmänkondition och förbättring av omgivningsförhållanden. Dessutom att minska smittrycket och bryta smittkedjor. Problemet kan däremot se olika ut på varje enskild gård, och man behöver därför finna det bästa sättet att minska problematiken och förbättra produktionen. Det finns ingen universalmodell som skulle kunna lösa alla problem och passa alla gårdar. Fastän orsakerna till luftvägsinfektionerna och de predisponerande faktorerna såsom sammanslagning av kalvar från olika ställen, trängsel, dålig ventilation och smittryck är välkända så är det mycket svårt att på förhand uppskatta betydelsen av en enskild faktors påverkan på djurens sjuklighet. 2

Tabell 1. De vanligaste orsakerna till nötkreaturens luftvägsinfektioner Sjukdomsalstrare Symptom Särskilda predisponerande faktorer, spridning och smittbarhet VIRUS RS-virus (respiratory syncytial virus) BCV (coronavirus) Adenovirus, parainfluensa 3 (PI3) virus BHV-1 (herpesvirus, orsakar IBR) BVD-virus MYCOPLASMA Mycoplasma bovis M. dispar, M. bovirhinis, Mycoplasma spp., Ureaplasma diversum Plötsliga, kraftiga luftvägssymptom, ögon- och näsflöde, feber, kraftig hosta, dödlighet. Diarré och/eller luftvägssymptom (orsakar också vuxna djurs vinterdysenteri) Luftvägssymptom, predisponerar för sekundära bakteriesjukdomar. Luftvägs och ögoninfektion, nervösa symptom. Diarré, feber, luftvägssymptom. Luftvägssymptom, led-, öron-, ögon- och juverinflammation. Typiskt symptom är inflammation i mellanörat som orsakar hängande öra. Luftvägssymptom. Virus sprider sig lätt från djur till djur eller från en besättning till en annan. De kan ge upphov till en allvarlig symptombild och även i mildare form predisponera för bakterieinfektioner. BVD-virus predisponerar djuren för andra sjukdomar och BH-1-virus orsakar allvarlig sjukdom utomlands. Till skillnad från andra mykoplasmor så orsakar M. bovis sjukdom i sig själv. Vanligt med antibiotikaresistens. Insjuknade djur kan utsöndra agens till och med i flera år. Mykoplasmor kan förekomma även i andningsvägarna hos friska djur. U. diversum kan särskilt tillsammans med andra patogener orsaka sjukdom som blir kronisk. Betydelse och förekomst i Finland Vanlig i Finland, sjukdomsutbrott. Även äldre djur får allvarliga symptom. Vanlig i Finland, sjukdomsutbrott. Även äldre djur får symptom. Allmänt förekommande i Finland. Finland är fritt från BHV/IBR Utrotad från Finland med hjälp av ett frivilligt kontrollprogram. Påvisades första gången i Finland år 2012. Vanligt förekommande i Finland. 3

BAKTERIER Mannheimia haemolytica Lunginflammation, plötsliga dödsfall, blodförgiftning. Transport. Bakterien kan förekomma även normalt i övre luftvägarna. Pasteurella multocida Histophilus somni *) Trueperella pyogenes, Fusobacterium necrophorum Lindrigare symptom än hos M.hemolytica. Lung-, lungsäcks-, led-, ögon-, öron- eller hjärninflammation, blodförgiftning, hjärtmuskelinflammati on och plötsliga dödsfall. Bölder i lungorna, lungsäcken och naveln. Endokardit (inflammation i hjärtklaffarna) och ledinflammationer. Utbrott på gårdar med plötsliga dödsfall. Opportunistisk patogen, vanligast i blandinfektioner med virus, mykoplasmer och andra bakterier. Predisponeras av stress och virusinfektioner. Sjukdomsutbrott på gårdar med plötsliga dödsfall. De vanligaste fyndet hos småkalvar med luftvägsinfekion i Finland. Förekommer allmänt i kroniska lunginflammationer. *) påvisas lättare från lungorna än från svabbprov 4

2. Åtgärdsdiagram för producenten Lindriga symptom hos många av djuren (näsflöde, rinnande ögon, hosta), feberfria, normal aptit och allmänkondition, inga dödsfall Tydliga luftvägssymptom hos enstaka djur (trötthet, dålig aptit, hosta, feber) Flertalet djur insjuknar under en kortare tid och uppvisar typiska luftvägssymptom Noggrann uppföljning av situationen. Kontrollera djurens hälsa flera gånger dagligen Sörj för goda förhållanden och håll djuren med symptom separat från de övriga Kontakta veterinär Omedelbar medicinering av sjuka djur Isolera sjuka och smittade djur från de övriga Noggrann uppföljning av de övriga djurens hälsotillstånd Dödsfall Ta omedelbart kontakt med veterinär Veterinären gör ett gårdsbesök, provtar och gör en besättningsutredning Symptomen lindras och djurens goda allmänkondition bibehålls Fortsätt med det förebyggande arbetet Problemen fortsätter Döda kalvar levereras till Evira för undersökning Svabbprov från svalg tas av kalvarna Svabbprov från nosslemhinna tas av vuxna djur, blodprov och/eller lungor skickas till Evira för undersökning Diskutera resultaten med veterinär De sjuka djuren eller hela gruppen medicineras för att sänka smittrycket Förhindra spridning av smitta till övriga grupper av nötkreatur Förhindra smitta till andra besättningar Besättningsutredning: Provtagning från sjuka djur (svabbprov, blodprov). Medicineringsplan (användningen av antibiotika och antiinflammatoriska medel). Plan för förebyggande behandling (förhindra smittspridning, bryt smittkedjan, eventuella vaccinationer, och andra gårdsspecifika åtgärder.) 5

3. Besättningsutredning Problem med luftvägsinfektioner kräver grundlig utredning och enbart åtgärder riktade mot mikrober är inte tillräckligt. Sjukdomens begränsning, förebyggande åtgärder och behandling baseras på identifiering av riskfaktorer och hur man kan påverka dem. I varje enskilt fall måste bakomliggande möjliga orsaker för sjukdomens förekomst utredas grundligt. Klinisk undersökning görs på enskilda djur och i djurgrupper och nödvändiga provtagningar görs. Dessutom utreds möjliga omgivningsfaktorer, förhållanden och skötselns eventuella andel på sjukdomens utbrott och förebyggande behandling. På basis av besättningsutredningen och provtagningarna ges anvisningar till gården hur man kunde förbättra situationen. Råd om förebyggande åtgärder och en behandlingsplan för att lösa problemet ingår också. Vanligen är målet inte att fullständigt sanera luftvägsinfektionerna från besättningen utan snarare att få en bättre sjukdoms- och smittkontroll. Målsättningen är att minska sjukdomsförekomsten och lindra symptomen så att luftvägsinfektionerna inte skulle medföra märkbara förluster eller medicinerings- och välfärdsproblem. Förhandsinformation per telefon och via Naseva Redan innan besöket ber man om förhandsinformation om sjukdomen och gården. På basis av den här informationen kan man planera provtagning och beräkna den ungefärliga tiden för en besättningsutredning. Ta reda på sjukdomens förekomst (åldersfördelning, tidpunkt, längd), sjukdomsbild (symptom), antal sjuka, döda och behandlade, behandlingsprinciper (symptom, tröskel för behandling, behandlingens effekt). Dessutom tar man redan på gårdens produktionsinriktning, produktionsprinciper, djurtrafik, omloppet av djur och djurens utfodring och vård. Dödligheten på gården kan man kontrollera mycket enkelt från Nasevas rapport i delen om djurflöden. Antalet döda jämförs beroende på omständigheter både med antalet djur på gården och antalet djur födda på gården (självrekrytering). Noggrannare information om dödlighet får man genom att flytta listan på djur från Naseva till excel. Med hjälp av det kan man beräkna tex de döda djurens ålder och klassificera dödlighet både enligt ålder och tidpunkt. Dessa uppgifter underlättar både utredningen av orsak och att finna en lösning till problemet. 6

Exempel från rapporten om djurflöden: Förberedelse inför besättningsbesöket Reservera tillräckligt med tid för gårdsbesöket så att du grundligt hinner sätta dig in i problemet. Beställ i förväg provtagningsmaterial (svabbprov) från Evira i Kuopio och ta även med blodprovsrör, remiss från Eviras webbsida och kylklampar och förpackningsmaterial. Till den kliniska undersökningen behövs stetoskop och febertermometer. Om förhandsinformationen indikerar att det behövs en kartläggning även över förhållanden i stallarna så packa med även en mätare för temperatur, fuktighet, luftströmmar och eventuellt en gasmätare och ett måttband. För att utreda tillväxten hos djuren ta också med ett måttband för vägning av djuren om det inte finns viktuppgifter att tillgå. 7

Detta skall utredas under gårdsbesöket Djurens kondition och förekomst av sjukdom Under en första överblick får man en uppfattning om sjukdomens allvar och väljer preliminärt de djurgrupper som passar för provtagning. I den allmänna undersökningen observeras djurens allmänkondition, hull, förhållande mellan ålder och storlek, variationer inom grupperna och påvisbara luftvägssymptom. Från grupper med tydliga luftvägssymptom väljs några djur som genomgår en noggrann klinisk undersökning. Den här kliniska undersökningen innehåller åtminstone: undersökning av allmänkonditionen (hull, hårrem, matsmältningskanalens funktion, avföringens konsistens, hjärtfrekvens och hjärtfunktion) samt de egentliga symptomen vid luftvägsinfektion: ögonflöde, näsflöde, andningsfrekvens, andningsljud. I den allmänna undersökningen och den enskilda kliniska undersökningen observeras även symptom på andra sjukdomar såsom diarré och hudproblem samt navel och ledinfektioner hos kalv. Om luftvägsproblemen är fortgående observerar man särskilt i vilket skede smittan upptäcks, isolering av sjuka djur och om den medicinska behandlingen utförs enligt anvisningar. Är läkemedelsdoseringen rätt och kurerna tillräckligt långa för de djur som behandlas? Det är inte alltid nödvändigt att genast byta läkemedel fast den inte verkar bita, utan kontrollera om behandlingen är tillräcklig och om den påbörjats i tid. Klinisk undersökning: Allmänkondition Näringstillstånd/Hull konditionsklass Hårrem Matsmältningsorganens funktion Avföringens konsistens Hjärtfrekvens och funktion Symptom på luftvägsinfektion Symptom på övriga sjukdomar Diarré Hudproblem Navel- och ledinfektioner hos kalvar Symptom på luftvägsinfektion: Näsflöde Ökad andningsfrekvens Förändrad andning Andningssvårigheter Förändrade andningsljud förstärkta försvagade ljud rossel gnidande ljud emfysemiskt ljud Hosta Feber Ögonflöde Aptitlöshet Depression 8

Saker som predisponerar för smitta och bör utredas inkluderar djurantal på gården, djurflöden och införskaffning av djur. Också uppdelningen av djur i avdelningar, gruppindelning, djurtäthet och förflyttning av djur mellan grupperna har betydelse. Observera särskilt smittans spridning från en grupp till en annan. Miljöförhållanden utreds åtminstone sensoriskt. Kontrollera ventilationen och dess funktion, temperaturförhållanden och dess variationer, luftfuktighet och eventuellt drag på djuren. Liggutrymmet bör vara lagom stort, väl ströat och dragfritt. Vid behov görs en noggrann utredning av omgivningsförhållandena. Slakteriernas och Pro Agrias rådgivare kan eventuellt handha hjälp vid utredningen. Faktorer som predisponerar för smitta: Hög djurtäthet Djurflöden, förflyttning och sammanslagning av djur Kontinuerlig uppfödning (i motsats till all in all out ) Nyinförskaffning av djur Omgivningsförhållanden Otillräcklig ventilation Kyla Damm Dålig motståndskraft Andra stressfaktorer Då kalvar är sjuka bör man noggrant utreda hur kalvarna föds upp och tas om hand under deras första levnadstid. På en mjölkgård ingår utredning om sinkornas kondition och omgivningsförhållanden, förhållanden vid kalvning, råmjölksanvändning och kalvarnas omgivningsförhållanden. Fråga också detaljerat om alla förebyggande åtgärder och medicineringar. Kalvarnas utfodring, vattentillgång och avvänjning från mjölk bör också utredas eftersom problem med matsmältningsorganen kan sänka motståndskraften och göra djuren känsligare för smitta. Särskilt kalvdiarré predisponerar för luftvägsinfektioner. Stressfaktorer som predisponerar för smitta hos äldre kalvar är särskilt förflyttning och sammanslagning av grupper, omgivningsfaktorer, djurtäthet och utfodring. Omedelbara råd och anvisningar I samband med gårdsbesöket ges skriftliga råd och anvisningar till producenten eller skötaren om omedelbara åtgärder. Gå tillsammans igenom hur dessa åtgärder kan förverkligas på gården. I de omedelbara åtgärderna bör inkluderas åtminstone en plan för hälsoövervakning och medicinering av sjuka djur. 9

Förebyggande arbete och behandlingsplan På basis av förhandsinformationen, gårdsbesöket och provtagningsresultaten görs en egentlig smittskyddsplan. Principen är att förbättra djurens motståndskraft, minska predisponerande faktorer och i möjligaste mån bryta smittkedjan. 4. Eviras provtagnings- och remissanvisningar Orsaken till smittan bör undersökas med svalgsvabbprov då smittan upptäcks första gången på gården eller om symptomen förändras märkbart. Dessutom följer man upp sjukdomsorsakens förekomst och antibiotikaresistensläget med provtagning åtminstone en gång per år. För provtagning väljer man i första hand tydligt sjuka djur som precis har insjuknat och som ännu inte medicinerats. Eventuell medicinering antecknas i remissen. Fyra lämpliga djur väljs ur gruppen för svalgsvabbprovtagning. I vissa fall lönar det sig att ta prover från fler än en grupp med djur. I sådana fall tas det alltid fyra svalgsvabbprov från varje grupp. Kalvar som avlidit till följd av lunginflammation är det värt att skicka för obduktion. Äldre nötkreatur kan man göra en fältobduktion på och skicka hjärt-lungpaketet för undersökning. Även medicinerade djur kan skickas för obduktion. Provtagning: Kalvar: Svalgsvabbprov tas från minst fyra tydligt sjuka djur som nyligen insjuknat och är omedicinerade. Kalvar som avlidit till följd av lunginflammation skickas för obduktion. Äldre nötkreatur: Provtagning vid exempelvis akut sjukdomsutbrott hos kor ett par-serumprov med 2-3 veckors intervall från fem djur för antikroppsbestämning Nossvabbprov från fem djur Fältobduktion och hjärt-lungpaket skickas för patologisk undersökning Undersökningspaket för luftvägsinfektion Att enbart undersöka ett prov då det är tal om luftvägsproblem ger inte en pålitlig bild av situationen. Istället rekommenderas att man tar prov för undersökning från flertal djur som uppvisar symptom. Veterinären sköter provtagningen. Vid provtagningen och tolkningen av provsvar måste man ta hänsyn till att antibiotikabehandling påverkar odlingen av bakterier och mycoplasma. Proverna bör tas från obehandlade djur och ifall djuret är behandlat skall detta framgå av remissen. För att påvisa 10

virus tas prover från djur i tidigt skede av sjukdom och dessutom kan prover också tas från symptomlösa djur eftersom virus utsöndras redan ett para dagar innan symptom märks. I parprover kan man påvisa ökning av antikroppar mot vissa virus, vilket tyder på akut infektion. Om djuren vaccinerats skall både vaccin och vaccineringsdag också anges på remissen. Proverna skall vara på laboratoriet dagen efter provtagning. Ta eller skicka inte prover på fredag. De snabbaste sätten att skicka proverna är med postens till dörren- leverans, med buss eller personligen. Mycoplasma och ureaplasmaproverna skickas i näringsmedium. Proverna skickas med en kylklamp. Kolla upp noggrannare anvisningar och priser ur Eviras laboratoriehandbok samt provtagnings och remissanvisningar vid undersökningar av djursjukdomar (Evira.fi). Svalgsvabb- och svalgsköljningsprovtagningspaket avsett för 4 djur Provtagningsutrustning Förpackade svalgsvabb-provtagningspinnar och näringslösning för transport. Veterinären beställer provtagingsutrustning från Eviras laboratorium i Kuopio tel 029 530 4952 eller e-post kuopion.toimisto@evira.fi. Hämta paketet direkt då det anlänt för att kyl- eller frysförvara näringslösningen. Uppge följande vid beställning av utrustning: Antal provtagningsförpackningar som behövs (en förpackning innehåller utrustning för provtagning av fyra djur) Beställarens namn, adress och mobilnummer Transport: post eller buss Undersökningar som ingår i paketet Bakterieodling och antibiotikaresistensundersökning Odling av mycoplasma och ureaplasma Undersökning av nötkreaturens respiratory syncytial (RS), corona (BCV) och parainfluensa 3 (PI3)-virus. Diagnostik Evira, verksamhetsstället i Kuopio 11

Nossvabbprovtagningspaket avsett för fem djur Provtagning Tas med tops så långt in som möjligt från näshålans slemhinna Skickas som sådant i ett rent provrör Proverna tas från djur i tidigt skede av sjukdomen eller från symptomfria djur i samma grupp (virus avsöndras redan några dagar innan sjukdomen utbryter). Undersökningar som ingår i paketet Undersökning av nötkreaturens respiratory syncytial (RS), corona (BCV) och parainfluensa 3 (PI3) -virus. Diagnostik Evira, Helsingfors, virologi Parserumprovpaket avsett för fem djur Provtagning Parserumprov (blodprov) från fem djur. De första blodproven tas i sjukdomens akuta fas. Följande blodprov tas 2-3 veckor senare. Blodproven tas i 10 ml provrör utan antikoagulationsmedel. Det behövs minst 5 ml blod/prov. Proverna tas så aseptiskt som möjligt och förpackas noggrant tex i wellpapp och tidningspapper. Proverna förvaras i kyl tills de skickas iväg till laboratoriet. Undersökningar som ingår i paketet Antikroppsbestämning av nötkreaturens respiratory syncytial (RS), corona (BCV) och parainfluenssa (PI3) -virus. Diagnostik Evira Helsingfors virologi 12

Hela djur eller hjärt-lungpaket Provtagning Hela djuret eller hjärt-lungpaketet. Kom ihåg att nämna om ev medicinering i remissen, för att antibiotika påverkar undersökningen av bakterier och mycoplasma. Undersökningar som ingår i paketet Patologanatomisk och histologisk undersökning. Odling av bakterier och mycoplasma inklusive antibiotikaresistensbedömning. Undersökning av nötkreaturens respiratory syncytial (RS), corona (BCV) och parainfluenssa 3 (PI3) -virus. Diagnostik Evira i Kuopio, Helsingfors, Seinäjoki och Uleåborg 5. Råd till veterinärer: se separat dokument 6. Förebyggande arbete Det är en viktig del av djurhälsovården att utreda och minimera faktorer som predisponerar för sjukdomar redan innan sjukdomar bryter ut. Man bör både kontrollera smittrycket, bryta smittkedjan och stärka djurens motståndskraft genom att säkerställa goda omgivningsfaktorer och utfodring. Kontrollera smittrycket Sjuka djur på gården är en risk för andra djur i samma box eller avdelning och även för kommande djur. De orsakar ett märkbart ökat smittryck, och i praktiken har man inte kunnat förhindra smittan att sprida sig mellan olika avdelningar. För att bryta smittkedjan borde både kalvar med enbart lindriga symptom och kalvar som är särskilt benägna att smittas genast flyttas bort från gruppen, men allra senast då man upptäcker symptom. Fasta mellanväggar och flyttbara staket borde planeras för redan på förhand. Det lönar sig att isolera djuren upp till två veckor om utrymmena medger det. Men om utrymmen är knappa kan man nöja sig med isolering som räcker under medicinkuren eller endast en kort tid ca fem dagar. De praktiska lösningarna beror på utrymmet, byggnaden och möjliga 13

inredningar som kan ordnas. Ett alternativ är att med hjälp av flyttbara väggar/staket ordna en sjukbox dit man vid ankomst flyttar alla kalvar som är svaga, har ögonflöde eller är annars sjuka. Boxen görs så stor, så den också rymmer kalvar som senare insjuknar. Behovet av extra utrymme beror på sjukdomsläget. I normala fall skall man vara beredd att kunna isolera en femtedel av kalvarna. För detta ändamål behövs en sjukbox som rymmer fem kalvar per box om 30 kalvar. Boxarna kan också göras av flyttbara grindar som har täta väggar. Kalvarna kan få sin mjölk i de tillfälliga boxarna ur spenhinkar. Även djurskötarna kan sprida smitta via arbetskläder och sina händer. Det lönar sig att försöka förhindra det genom att använda engångshandskar alltid då man handskas med eller medicinerar kalvar. Handskarna byts mellan varje box och avdelning. Även användningen av avdelningsspecifika kläder och stövlar kan hindra eller åtminstone minska smittornas spridning från en avdelning till en annan. Uppdelningen i avdelningar bör göras så väl att smittorna inte sprids via luft och ventilation eller med skötarna. Det här kräver särskild uppmärksamhet eftersom smittorna lätt sprids mellan avdelningarna inom samma byggnad. Särskilt viktigt är det att ta hand om gruppering av de olika åldersgrupperna. Spridningen av smittor kan man bättre kontrollera också genom att förlänga tiden till tre månader mellan inkommande kalvar till uppfödningen, eller skjuta upp införskaffningen av nya djur under ett pågående sjukdomsutbrott. Gruppering av kalvar På mjölkgårdar är det lämpligt att i början hålla småkalvarna i enskilda boxar (enkalvsbox). Samma ålders kalvar bildar små grupper och hela gruppen flyttas vidare på en och samma gång. Kalvboxarna skall inte fyllas på kontinuerligt med kalvar i olika ålder. Grupperna borde bestå av kalvar så nära varann i ålder som möjligt och det är inte bra att blanda djur mellan grupperna. Detta är av särskild vikt på stora gårdar där smittrycket är högt och det kontinuerligt föds nya kalvar som är känsliga för smitta. På stora gårdar där smittrycket är högt lönar det sig att isolera kalvar som skall gå till förmedling från vuxna och äldre djur för att kunna förmedla friska kalvar och inte äventyra de andra kalvarnas hälsa. Om betydelsen av gruppstorlek för sjuklighet finns delvis tvetydiga uppgifter. Enligt vissa utländska forskningsresultat skulle uppfödning i enkalvsboxar upp till tio dagars ålder och därefter vistelse i smågrupper på maximalt 3-10 kalvar per grupp kunna minska betydligt på sjukligheten. I en studie gjord i Finland var sjukligheten lika stor i en grupp på 10 kalvar som i en grupp på 40 kalvar, då de inkommande kalvarna blandats ihop tex i transporten innan grupperingen. Också enligt erfarenhet från mjölkgårdar och mindre kalvuppfödningar verkar det som om grupper på 10-15 kalvar inte är tillräckligt liten för att förhindra spridning av luftvägsinfektioner, då man flyttar och sammanför kalvar på vanligt vis. Om man lyckas hålla kalvarna ända från början i små grupper och de inte blandas i något skede, kan smittrycket och sjuklighet hållas lägre än i stora grupper. 14

Att djuren inom grupperna är jämna är viktigt för att hålla sjukligheten nere både enligt forskning och beprövad erfarenhet. Då kalvarna anländer till gården är det bäst att gruppera dem så att kalvarna i en och samma box inte har mer än tre veckors åldersskillnad. Kalvar i olika åldersgrupper, dikalvar (2-4 veckor), kalvar (2-3 månader) och ungkalvar (>6 månader) bör inte födas upp i samma utrymme i kontakt med varandra. Ventilation Luftcirkulaionen (och drag) från en avdelning till en annan måste förhindras och ventilationens funktion säkerställas. Med hjälp av indikatorrök kan man undersöka, under olika utomhustemperaturer, om luften cirkulerar från en avdelning till en annan via tex utgödslingen eller skötselgången. Felaktiga luftflöden måste åtgärdas. Luftflöden kan styras genom att öka intaget för införselluft, justera ersättningsluftventilernas storlek enligt vind och lufttryck. Det går att förhindra felaktig luftcirkulation genom att stänga dörrar och fönster, eller använda skivor som styr luftintaget, ta in tillräckligt med frisk luft till foderbordet, täppa till utgödslingens öppna förbindelse vid mellanväggarna med gummiflärpar eller flytta frånluftsfläktar till foderbordet. Den ökade användningen av frånluftstermostat leder ofta till att tilluftsventilerna öppnas för långsamt. Det här kan justeras genom att ändra springans storlek vid tilluftsventilerna endera för hand eller med termostat enligt utomhustemperaturen. I vissa fall blir man tvungen till att reglera alla avdelningars ventilation enligt den största avdelningens behov. Detta minskar luftcirkulationen mellan avdelningarna, men leder till onödiga uppvärmningskostnader. Vaccinationer Utomlands är vaccinering en central del av bekämpningen av luftvägsinfektioner. Nyttan (costbenefit) varierar i olika studier. De maternella antikropparna stör parenterala vacciners effekt hos dikalvar. Intranasala vacciner har en bättre effekt hos unga kalvar. Om det är typiskt för gården att tiden för insjuknande sker främst hos de äldre kalvarna som avvants från mjölk, lönar det sig att överväga parenteral vaccinering. Allmänt taget är det enbart noggrant planerade vaccinationer som kan lyckas. Innan vaccinering påbörjas måste man säkerställa med mikrobiell provtagning, att vaccinet skyddar mot för gården typiska sjukdomsframkallare och att motståndskraft hinner bildas innan kalvarna utsätts för patogenerna. Veterinären bör noggrant ge anvisningar och gå igenom vaccinernas förvaring, hållbarhet och vaccineringsplan med producenten. För nuvarande i Finland skall det enda vaccinet som är i bruk enligt bipacksedeln minska och mildra smittor orsakade av parainfluensa-3 och BRS-virus samt Mannheimia haemolytica-bakterien. Vaccinet ges till friska, äldre än två veckor gamla kalvar två gånger med fyra veckors intervall och upprepas eventuellt ännu innan den mest riskfyllda tidsperioden. Vaccinet irriterar vävnaderna. Vaccineringen bör utföras så att dess effekt är i kraft under det förväntade utbrottet. Noggrann bokföring över sjukdom och dödlighet är viktigt, så att det är möjligt att följa upp nyttan av vaccineringen. Vaccineringsbehovet bör utvärderas regelbundet. Det finns inga skäl att fortsätta vaccinera om man inte uppnått önskad effekt. 15

Omgivningsförhållanden Goda omgivningsförhållanden minskar sannolikheten att djuren utsätts för smitta. Luftmiljön måste vara frisk i kalvuppfödningen. Ögonens och näsans slemhinnor skall inte bli irriterade ens efter en längre stund i utrymmet. Varje dikalv behöver drygt ett två kvadratmeters utrymme. Äldre kalvar behöver en yta på mer än tre kvadratmeter och en volym på nästan tio kubikmeter. Liggutrymmet och platsen måste vara så torr att man kan stå där på knä i minst 10 sekunder utan att bli blöt om knäna. Även kalvarnas hårrem skall hållas torr och ren. Om anläggningen inte tål frost, måste utrymmet kunna värmas upp utan att man täpper till inluftskanalerna, så att luftfuktigheten inte blir för hög. Särskilt dålig ventilation och hög luftfuktighet predisponerar för luftvägsinfektioner. Ett bra alternativ kan vara att flytta ut kalvarna i sval och frisk luft. Utfodring Med bra utfodring förbättrar man kalvarnas motståndskraft. En kalv behöver betydligt mer lättsmält näring jämfört med en fullvuxen. Animala protein och animaliska fetter är de mest lämpliga råvarorna för mjölkersättning. Skillnaderna i smältbarhet mellan olika råvaror är märkbar. Rikligt kaseininnehåll balanserar mjölkersättningen och förlångsammar dess nedbrytning genom att koaguleras i löpmagen. Växtproteiner är olämpliga som sådana till kalvar, men bearbetade växtproteiner är användbara för äldre kalvar. Kraftfoder som innehåller tillräckligt med protein och lättsmält energi främjar luddets utveckling i våmmen. Grovfoder är viktigt för muskelskiktets och förmagarnas storleks utveckling. Fodrets kvalitet och smak bidrar till att djuren äter tillräckligt och är en förutsättning för en lyckad utfodring. Kalvarnas tillsyn och riktlinjer för behandling Kalvarna skall ha tillsyn både morgon och kväll. Misstänkt sjuka djur skall kontrolleras extra och mätas tempen på. De sjuka djuren upptäcks lättast för att de ser lite hängiga ut, har nos och ögonflöde, eller ökad andning. Också lätt avmagring som orsakats av aptitlöshet kan synas som en tom mage och att revbenen avtecknas tydligare än normalt. Även djur som reser sig långsammare än normalt är det skäl att kolla upp. Djuren som behöver extra uppsyn är lämpliga att skilja ur gruppen. Det underlättar märkbart undersökningen av kalvarna och medicinering då man inte behöver leta dem bland de andra djuren i flocken. Dessutom begränsar separeringen från flocken smittans framfart i gruppen. Att mäta febern och räkna andningsfrekvensen är exakta sätt att utvärdera om kalven behöver medicineras. Med hjälp av det kan man särskilja de kalvar som behöver antibiotikabehandlas från de övriga sjuka som kräver god allmän vård och tillräckligt med dricka. Å andra sidan kan antalet djur som behöver medicineras öka avsevärt om man skulle mäta febern på alla även de lindrigt sjuka, även om gränsen för behandling skulle gå vid 40 C. 16

7. Anvisningar för djurhandel Alla kalvar som säljs måste vara friska. Kalvar från mjölk- och dikogårdar säljs till förmedling tidigast en månad efter ett avslutat sjukdomsutbrott. Djuren hålls åtskilt mellan de olika avdelningarna i kalvuppfödningarna. Kalvarna som skall gå till försäljning undersöks och medicineras vid behov, i god tid innan försäljning. En endaste kalv som är smittbärare ökar smittrycket till de andra kalvarna och kan smitta hela gruppen. Anvisning vid förmedling av kalvar Vid försäljning av förmedlingskalvar från Mycoplasma bovis-positiva gårdar följer man ETT/Nasevas anvisningar Djurförmedling från M.bovis smittade gårdar. ETT:s anvisning anvisningar för M.bovis-smittade gårdar I livdjurshandeln följer man spelreglerna för ansvarsfull djurhandel. För besättningen använder man endera den elektroniska hälsolägesraporten eller ett djurhälsointyg som veterinär har skrivit ut. Till denna kan man bifoga ett intyg om ett enskilt djurs hälsotillstånd. Om gården därifrån djuren kommer, inte tillhör Naseva, använder man pappersversionen av ETU nötkreaturens hälsointyg som finns på ETT:s hemsida (ett.fi). På www.naseva.fi finns anvisningar för veterinärer hur man skriver ett elektroniskt hälsointyg. Här finns också Spelregler för ansvarsfull djurhandel på gårdar med mjölkkor och dikor som gjorts inom ramen för Matkedja-projektet. 17