Den första terminen med det nya studiestödet

Den första terminen med det nya studiestödet

3 Förord Studiestödsreformen 2001 är den största förändringen i studiestödets historia sedan införandet av studiemedelssystemet i mitten på 1960-talet och tillkomsten av vuxenstudiestöden vid mitten av 1970-talet. Det är också en stor förändring för CSN. Införandet av ett nytt sammanhållet studiestöd har krävt det största utvecklingsarbetet i CSN:s historia och har starkt påverkat arbetet på CSN-kontoren under år 2001 CSN har regeringens uppdrag att följa studiestödsreformens effekter. Det kommer vi att göra under lång tid framöver. Som ett första steg i uppföljningen lämnar CSN i denna rapport en redovisning av erfarenheterna under den första terminen med det nya studiestödet. Efter en termin är det för tidigt att uttala sig om reformens effekter. Det som vi kan redovisa är dels vissa uppgifter om utfallet under det första halvåret, dels ett antal iakttagelser som CSN gjort vid hanteringen av det nya systemet. Vi redovisar också CSN:s utvecklingsarbete inför genomförandet av reformen och hur förändringen har påverkat CSN:s administration. CSN har under den första terminen konstaterat att vissa delar i det nya reglerna är svåra att hantera. Vi diskuterar dessa problem men lämnar nu inga förslag till förändringar. Denna rapport har sammanställts av Jan Andréasson. Underlag har lämnats av CSN:s lokalkontor samt av FoU-enheten, utvecklingsavdelningen, regelavdelningen och den operativa ledningen. Sundsvall i januari 2002 Björn Mårtensson Generaldirektör

4

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD...3 SAMMANFATTNING...7 Det nya studiestödet...7 CSN:s arbete med studiestödet...8 Problem i det nya studiestödet...8 1 STUDIESTÖDSREFORMEN...9 1.1 En reform på lång sikt...9 1.2 Reformen efter en termin...10 1.3 Rapportens disposition...10 2 ÖVERGÅNGEN FRÅN DET GAMLA TILL DET NYA STUDIESTÖDET...11 2.1 Studerande som gått över från det gamla till det nya...11 2.2 Vuxenstuderandes val av studiestöd...12 2.3 Övergångsreglerna...13 3. NÅGRA ERFARENHETER AV OLIKA DELAR I REFORMEN...14 3.1 Inledning...14 3.2 Grundbelopp i bidrag och lån...15 3.3 Tilläggslån...16 3.4 Lånebenägenhet...18 3.5 Inkomstprövning...18 3.6 Studietakt...19 3.7 Åldersgränser och lånebegränsning...20 Övre åldersgränsen...20 Lånetrappan...20 25-årsgränsen...21 Den nedre åldersgränsen...21 3.8 Längsta tid för rätt till studiemedel...21 3.9 Studieresultatprövning...22 3.10 Studiemedel för studier utomlands...23 3.11 Ansökningstider...24 3.12 Utbetalning...24 4 RÄTTEN ATT ÖVERKLAGA...25 5 STUDIESTÖDSTAGARNAS REAKTIONER...27 5.1 Inledning...27 5.2 De positiva reaktionerna...27 5.3 De negativa reaktionerna...28 6. UTVECKLINGSARBETET...29 6.1 Inledning...29 6.2 Beviljning...29 6.3 Kundservice, utbildning och återbetalning...30 6.4 Kostnader...31 7 ADMINISTRATIONEN AV DET NYA STUDIESTÖDET...31 8 PROBLEM I DET NYA STUDIESTÖDET...35 8.1 Inledning...35 8.2 Studiestödet och det livslånga lärandet...36 Inledning...36 Det livslånga lärandet och reglerna om längsta tid...37 Den nya vuxenutbildningen och bestämmelserna om utbildningsbakgrund...38

6 8.3 Det högre bidraget...38 En markant skillnad mellan bidragsnivåerna...38 Rättssäkerhet...39 Förutsägbarhet...40 Träffsäkerhet...41 Legitimitet...42 Enkel administration...42 8.4 Längsta tid för rätt till studiemedel...43 8.5 Lånetrappan...44 Bristande måluppfyllelse...44 Besvärlig administration...44 Rättsförluster och retroaktiv lagstiftning...45 Alternativa lösningar...45 Studiemedel enbart som bidrag...46 8.6 Några avslutande reflexioner...47

7 Sammanfattning Det nya studiestödet Studiestödsreformen är en reform på mycket lång sikt. Både vad gäller studiestödstagarna och vad gäller staten och samhället tar det lång tid innan man kan avläsa effekterna av reformen. För studiestödstagarna visar sig de positiva effekterna främst genom att man blir klar med återbetalningen av sitt lån tidigare. För staten kommer förändringen förhoppningsvis att leda till lägre kostnader för avskrivning av lån som inte återbetalats. En stor del av de som fick studiemedel under höstterminen 2001 hade även studiestöd före reformen. 70 procent av studiemedelstagarna hade också studiestöd under vårterminen. Det är därför många som har kunnat utnyttja övergångsreglerna. Under höstterminen fick 20 000 studerande SVUX eller SVUXA. Av dem som kunde välja mellan det nya studiestödet och vuxenstudiestöd valde åtta av tio att fortsätta med vuxenstudiestöd. De som gick över till studiemedel var främst de som i det nya stödet får en högre ersättning än i det gamla. Det tar ofta lång tid innan förändringar av olika förmånssystem får genomslag i medborgarnas beteende. Efter den första terminen kan man konstatera vissa förändringar. Det är dock svårt att med säkerhet säga vad förändringarna beror på. Under höstterminen 2001 var det 322 000 personer som fick det nya studiemedlet. Det var 18 000 fler än hösten 2000. I reformen ökar stödets bidragsandel och statens utgifter för bidraget ökade från 2,5 miljarder det andra kalenderhalvåret 2000 till 3,6 miljarder kronor hösten 2001, dvs. med ca 45 procent. Under hösten var det 300 000 studerande som fick studiemedel med det lägre bidragsbeloppet och 22 000 som fick det högre bidraget. Av dem som fick det högre bidraget saknade 19 000 grundskole- eller gymnasiekompetens, medan 2 500 personer bedrev repetitionsstudier inom vuxenutbildningen. Anslaget för denna studerandegrupp räckte inte till alla sökande och drygt 6 000 personer fick nöja sig med det generella bidraget. Drygt 12 000 studerande fick under hösten 2001 det nya tilläggslånet. Av dem studerade 10 000 i högskolan. Det är uppskattningsvis 15 20 procent av dem som har möjlighet att få tilläggslån. Det finns vissa tecken på att de studerande lånar i något mindre utsträckning i det nya systemet. Antalet studiemedelstagare som läser på deltid har ökat kraftigt. En nyhet i det nya studiestödet är att man i vissa fall endast kan få studiemedel med det lägre beloppet. Det var dock bara en promille av alla studiemedelstagare som studerade med enbart bidrag därför att man inte kunde få lån. 2 500 personer undgick genom övergångsreglerna att drabbas av lånebegränsningen efter 40 års ålder. I reformen görs vissa inskränkningar av den längsta tid då man kan få studiemedel. Genom övergångsreglerna var det dock inte så många som drabbades av åtstramningarna. Drygt 9 000 studerande fick stöd enligt övergångsreglerna, medan 3 500 fick avslag på sin ansökan. De flesta av dessa studerade i vuxenutbildningen.

8 CSN gjorde i samband med reformen vissa förändringar av reglerna om krav på studieresultat och utbetalning. Förändringarna har bemötts positivt av de studerande. Särskilt positiva har man varit till att pengarna betalas ut tidigare under månaden. I reformen blev det möjligt att överklaga beslut om studiemedel till en nyinrättad överklagandenämnd. Antalet överklagande har ökat och fyra av tio av de beslut som överklagas ändras, antingen direkt av CSN eller av överklagandenämnden. De positiva delarna i reformen visar sig först på längre sikt. De studerande som kontaktat CSN har naturligt nog mest framfört kritik. Man har varit särskilt kritiska till begränsningarna av den längsta tid man kan få studiemedel och till den s.k. lånetrappan, alltså begränsningen av rätten att låna efter 40 års ålder. CSN:s arbete med studiestödet Genomförandet av studiestödsreformen har krävt det största utvecklingsarbetet i CSN:s historia och starkt påverkat arbetet på CSN:s kontor. Utvecklingsarbetet har bedrivits i ett särskilt projekt, där utvecklingen av ett nytt IT-baserat handläggningssystem har krävt mest resurser. Totalt har 284 000 timmar lagts ned på projektarbetet. CSN:s egen personal har stått för 192 000 timmar av detta. Det motsvarar ca 110 årsarbetskrafter. Projektet har totalt kostat 141 mkr. Hanteringen av det nya studiestödet ställer stora krav på CSN:s medarbetare. Man ska behärska ett nytt regelverk och ett nytt handläggningssystem. Arbetet försvåras av att vissa delar i regelverket är svåra att hantera och att informera om. Antalet ansökningar för höstterminen ökade dessutom med 75 000. Arbetsbördan har varit stor och handläggningstiderna har ofta blivit långa. Det har medfört att CSN:s kunder, studiestödstagarna, blivit lidande. Man har i många fall fått vänta oacceptabelt länge på beslut och utbetalning. Problem i det nya studiestödet Det finns ett antal regler i det nya studiestödet som upplevs som krångliga av studiestödstagarna, som kräver en krånglig administration och där det dessutom kan ifrågasättas om reglerna utformats på bästa sätt för att uppnå målen. Det gäller främst reglerna kring det högre bidraget, framför allt de kriterier som avgör vem som ska få bidraget. Det gäller också reglerna om längsta tid för studiemedel och lånetrappan. Här kan det vara nödvändigt att förändra reglerna. Det är bl.a. angeläget att diskutera studiestödets roll i det livslånga lärandet.

9 1 Studiestödsreformen 1.1 En reform på lång sikt Studiestödsreformen 2001 är den största förändringen i studiestödets historia sedan införandet av studiemedelssystemet i mitten på 1960-talet och tillkomsten av vuxenstudiestöden vid mitten av 1970-talet. Tre studiestöd, studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd (SVUX) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA) slås samman till ett nytt sammanhållet studiestöd. Det behåller namnet studiemedel och liknar till sin konstruktion i mycket det tidigare studiemedelssystemet. I reformen införs även nya regler för återbetalning av studielån. Ett modifierat annuitetslån införs. Återbetalningen läggs i de flesta fall ut på 25 år. I samband med reformens genomförande införs även pensionsrätt för studier med studiemedel. Staten satsar i reformen ca 4 miljarder kronor på studiestödet och pensionsrätten. Studiestödsreformen är en reform på mycket lång sikt. Både vad gäller studiestödstagarna och vad gäller staten och samhället tar det lång tid innan man kan avläsa effekterna av reformen. Många reformer av statliga förmånssystem, som kostar så mycket som studiestödsreformen, leder till omedelbara effekter i medborgarnas plånböcker. Så är det inte med studiestödsreformen. Efter reformen kan vissa högskolestuderande få låna lite mera och den som arbetar vid sidan av studierna kan få en högre disponibel inkomst. För de flesta studiestödstagare märks reformen dock inte så mycket i det korta perspektivet. Det belopp som man får per månad har inte blivit större genom de nya utbetalningsreglerna har det snarare blivit mindre. De förbättringar i form av en lägre skuldsättning som följer av den höjda bidragsandelen kommer i många fall inte heller att vara märkbara när man börjar betala tillbaka, eftersom den årliga återbetalningen för många kommer att bli större enligt de nya återbetalningsreglerna än då man betalade fyra procent av sin inkomst. De positiva effekterna visar sig först på lång sikt, framför allt genom att man kommer att bli klar med återbetalningen tidigare och därmed totalt under återbetalningstiden kommer att betala mindre än i det gamla lånesystemet. Den del av reformen som ligger i införandet av pensionsrätt för studier visar sig på ännu längre sikt genom en något högre pension långt fram i tiden. För staten innebär reformen ökade kostnader för studiestödet. Genom att öka utgifterna för studiebidrag hoppas man minska risken för stora framtida kostnader i form av avskrivning av studielån. Det tar dock lång tid innan man kan se om dessa förhoppningar infrias. Statsmakternas förhoppning är att de förändringar som genomförs ska öka studiestödets rekryteringsförmåga och därigenom minska den sociala snedrekryteringen. Det tar dock lång tid innan man kan uttala sig om reformen får dessa effekter Det tar också tid innan förändringar i regler inom olika förmånssystem får genomslag i medborgarnas beteenden.

10 1.2 Reformen efter en termin Ett halvår efter det att reformen genomförts är det inte möjligt att dra några slutsatser om dess effekter. I denna rapport beskriver CSN utnyttjandet av studiemedelssystemet under det andra kalenderhalvåret 2001 och redovisar några erfarenheter som gjorts under den första terminen med det nya studiestödet. En mera samlad bedömning av reformens effekter kan göras först efter några år. Vad gäller de nya återbetalningsreglerna krävs det mycket lång tid för att med bestämdhet kunna uttala sig om effekterna. CSN avser att under hösten 2003 göra en första utvärdering av reformen och rapportera resultaten av denna till regeringen i början av år 2004. I denna rapport beskrivs studiestödsreformen utifrån CSN:s något begränsade perspektiv. Genomförandet av reformen har naturligt nog inneburit stora påfrestningar på CSN:s medarbetare, som haft att lära sig nya regler och ett nytt IT-baserat handläggningssystem. De studiestödstagare som tagit kontakt med CSN har oftast varit de som varit missnöjda med delar av det nya regelverket. Allt detta gör att det så här långt mest är problemen som uppmärksammats och inte de många positiva delarna i reformen. Det gäller även i denna rapport. Det är därför viktigt att vara medveten om att redovisningen i denna rapport inte ger en allsidig bild av reformen. I budgetproposition för år 2002 (Prop 2001/02:1) säger regeringen att det är viktigt att noga följa hur det nya systemet fungerar, främst för den enskilde men också för myndigheterna som har att hantera det. Regeringen säger sig ha för avsikt att noga följa utvecklingen av studiestödsreformen för att skapa goda förutsättningar för eventuella förändringar. På grundval av de erfarenheter som vunnits sedan det nya systemet trädde i kraft är det CSN:s uppfattning att det finns vissa inslag i det nya studiemedelssystemet som behöver förändras för att ge en ökad måluppfyllelse, enklare regler och en enklare administration. CSN pekar i denna rapport på några sådana områden men lämnar inte förslag till regelförändringar. 1.3 Rapportens disposition Många av dem som har studiemedel under höstterminen 2001 hade studiestöd även under vårterminen. I kapitel 2 belyser vi övergången från det gamla till det nya studiemedelssystemet. Kapitel 3 ägnas åt en redovisning av några erfarenheter av reformen under det första halvåret. Bl.a. för att få underlag för denna redovisning har CSN under 2001 bedrivit ett omfattande utvecklingsarbete för att konstruera ett nytt uppföljningssystem, där det är möjligt att redovisa uppgifter både om studiestödet och om CSN:s administration. Uppgifterna samlas i ett Data Warehouse. En av nyheterna i reformen är att det har blivit möjligt att överklaga CSN:s beslut om tilldelning av studiemedel. I kapitel 4 belyser vi några erfarenheter av denna förändring, innan vi i kapitel 5 beskriver den bild av studiestödstagarnas reaktioner på det nya studiestödet som CSN:s handläggare fått i sina kontakter med studiestödstagarna.

11 Genomförandet av reformen har i hög grad påverkat CSN:s verksamhet. Det belyser vi i kapitel 6 och 7. I kapitel 6 redovisas det stor utvecklingsarbete som bedrivits och i kapitel 7 beskrivs hur reformen har påverkat CSN:s administration. I de olika kapitlen i rapporten framgår att vissa delar av reformen har varit problematiska, både för CSN och för studiestödstagarna. Rapporten avslutas i kapitel 8 med en diskussion kring några av dessa problemområden. 2 Övergången från det gamla till det nya studiestödet 2.1 Studerande som gått över från det gamla till det nya Under det andra kalenderhalvåret 2001 var det ca 322 000 personer som fick studiemedel. Under samma tidsperiod 2000 var det 304 000 personer och under 1999 var det 306 500 personer. Jämfört med höstterminen 2000 ökade alltså antalet studiemedelstagare med 18 000 personer. Samtidigt minskade antalet studerande med vuxenstudiestöd, eftersom inga nya studerande kunde få SVUX eller SVUXA under höstterminen 2001. De flesta studiestödstagare studerar under flera år. När ett nytt regelsystem införs kommer därför ett stort antal studerande att få studiestöd både i det gamla och det nya systemet. För den enskilde märks detta mest när man ska betala tillbaka studielånen. Ett stort antal studerande kommer att få betala på två lån med olika återbetalningsvillkor. På beviljningssidan är effekterna av övergången mindre märkbara, eftersom det finns ett antal övergångsregler för att skydda från försämringar för dem som påbörjat sina studier före reformen. Första kalenderhalvåret 2001 var det 270 500 personer som hade studiemedel. Av dessa fortsatte 79 procent, dvs. 214 000 personer, att studera med studiemedel under höstterminen 2001. Därtill kommer 12 700 personer som hade vuxenstudiestöd under vårterminen men gick över till det nya systemet under höstterminen. Dessutom var det 24 700 personer av de studerande under höstterminen 2001 som inte hade studiestöd under vårterminen 2001, men däremot någon gång under tiden vårterminen 1998 till höstterminen 2000. Som nämnts ovan fick 322 000 personer utbetalning av studiemedel under det andra kalenderhalvåret 2001. Av dessa kan 261 400, dvs. 78 procent, alltså sägas ha gått över från det gamla till det nya systemet. Om man enbart ser till dem som hade studiestöd under vårterminen 2001 var det 71 procent av stödtagarna under höstterminen som gått över från det gamla till det nya systemet.

12 2.2 Vuxenstuderandes val av studiestöd De studerande som hade vuxenstudiestöd vårterminen 2001 ställdes inför höstterminen 2001 inför valet att gå över till det nya studiemedlet eller att stå kvar i det gamla vuxenstudiestödssystemet. Valet var inte så lätt. Dels skulle man jämföra det belopp som man får i vuxenstudiestöd efter skatt med det skattefria studiemedelsbeloppet. Dessutom hade man att väga in andra faktorer. Hit hör att vuxenstudiestöden är semestergrundande och att man dessutom inom dessa stöd kan få ersättning även under julferierna. Dessutom får den som behåller vuxenstudiestöden betala tillbaka sina studielån enligt de regler som gällde före den 1 juli 2001. Det kan konstateras att de flesta valde att behålla vuxenstudiestöden. Första kalenderhalvåret 2001 var det 82 400 som hade vuxenstudiestöd. 18 350 personer hade SVUX, 28 300 fick SVUXA och 1 000 personer Lärarsvux. 31 800 personer hade särskilt utbildningsbidrag (UBS) och 3 000 personer NT-SVUX. Av dessa 82 400 personer med vuxenstudiestöd under vårterminen ( 47 600 om man bara räknar dem som fått SVUX, SVUXA och Lärarsvux) var det som nämnts 12 700 personer som övergick till att studera med studiemedel under höstterminen 2001. En klart större grupp, 19 900 personer valde att behålla vuxenstudiestöd. De fördelade sig så här på de tre stödformerna. SVUX 8 455 SVUXA 10 747 Lärarsvux 702 19 894 De flesta av dem som gick över till studiemedel hade inte haft något val. Man har i många fall påbörjat en högskoleutbildning, där man inte kan få vuxenstudiestöd. Av dem som kunde välja valde knappt 80 procent vuxenstudiestöd och drygt 20 procent studiemedel. Vilka vuxenstuderande var det då som valde att gå över till studiemedel? Av tabellen nedan framgår att det främst var personer som hör till den studerandegrupp som är särskilt gynnad i reformen, dvs. studerande med en låg inkomst före studierna. I vuxenstudiestöden, som är konstruerade efter inkomstbortfallsprincipen, får den som haft en låg inkomst före studierna också en låg ersättning under studietiden. I det nya studiestödet får alla samma belopp. Låginkomsttagarna får därmed en kraftigt förbättrad ersättning genom studiestödsreformen. I tabellen nedan har vi fördelat de studerande på tre grupper efter den dagpenning från A-kassan som man hade under våren 2001. Från och med ett dagpenningbelopp på 429 kr får en studerande, om han eller hon också tar lån, ut ett högre 4-veckorsbelopp i SVUX och SVUXA, efter skatt, än i studiemedel med totalbeloppet (bidrag och lån), men utan tilläggslån. Med en dagpenning som är högre än 538 kr ger SVUX och SVUXA, inklusive lån, ett högre belopp efter skatt än studiemedlens totalbelopp plus tilläggslån. Eventuella effekter på bostadsbidrag och andra transfereringar har inte beaktats.

13 Procentuell fördelning av antalet studerande med vuxenstudiestöd eller högre bidrag på dagpenningklasser vår- resp. höstterminen 2001 0 428 429 538 539 - Antal Studerande Alla studerande med SVUX, SVUXA eller Lärar-SVUX, Vt 01 11 23 66 49 768 Studerande med studiemedel med högre bidraget, Ht 01 57 18 25 2 278 Alla studerande med SVUX, SVUXA eller Lärar-SVUX, Ht 01 7 17 76 21 207 Studerande med SVUX, Ht 01 12 87 9 380 Studerande med SVUXA, Ht 01 12 23 65 11 122 Som framgår av tabellen var det i stor utsträckning låginkomsttagare som valde att gå över till studiemedelssystemet. 2.3 Övergångsreglerna Rätten att behålla vuxenstudiestöd är en av de övergångsregler som finns vid införandet av det nya studiestödet. Det finns även vissa övergångsregler i återbetalningen som vi inte tar upp i denna rapport. Dessutom finns ytterligare tre övergångsregler som vi här ska beröra lite närmare. För det första kan man slippa att drabbas av de begränsningar av den längsta tid för rätt till studiestöd som berörs närmare i avsnitt 3.8. För det andra drabbas man inte av den åldersbegränsning som redovisas i avsnitt 3.7. I båda dessa fall tillämpas i stället de regler som gällde i det gamla systemet. Slutligen kan det också göras undantag från begränsningen av rätten att låna efter 40 års ålder (lånetrappan). Dessa regler gäller, i likhet med rätten att behålla vuxenstudiestöd, i princip i två år, dvs. t.o.m. den 30 juni 2003. Eftersom så många av dem som studerade under vårterminen 2001 fortsatte under höstterminen var det ganska många som kunde utnyttja övergångsreglerna. Här är antalet studerande som fick studiemedel enligt dessa tre övergångsregler under det andra kalenderhalvåret 2001. Längsta tid 9 347 Eftergymnasial nivå 5 368 Gymnasienivå 3 928 Grundskolenivå 51 Ålder 415 Lånetrappan 2 573 Som synes är det främst vad gäller reglerna om längsta tid som övergångsreglerna har kommit till användning. De negativa reaktioner som man kan förvänta sig vid åtstramningar av detta slag har fördröjts genom övergångsreglerna. Övergångsregeln för övre åldersgräns har däremot inte utnyttjats så mycket eftersom det är få studerande som drabbas av försämringar där.

14 Tillämpningen av övergångsreglerna har varit besvärlig för handläggarna på CSN:s kontor. Reglerna har upplevts som invecklade och svåra att informera om. Ett särskilt problem i hanteringen av övergångsreglerna var att de förändrades strax innan det nya systemet skulle träda i kraft. Efter förslag i mars 2001 i propositionen Bidrag till korttidsstudier och vissa andra studiestödsfrågor (Prop. 2000/01:107) beslutade riksdagen sent under våren om vissa förändringar av övergångsbestämmelserna. Genom besluten tillmötesgick statsmakterna den negativa opinion mot de nya reglerna för längsta tid och lånebegränsning, som kom till uttryck under hösten 2000 och våren 2001. Bl.a. utvidgades möjligheten att få studiestöd enligt de gamla bestämmelserna för längsta tid till att omfatta vissa högskolestuderande även efter den 30 juni 2003. Det gjorde att de flesta som berördes mottog förändringarna positivt. CSN kunde dock konstatera att de sena ändringarna ledde till en viss osäkerhet bland de studerande. Många studerande var under läsåret 2000/01 osäkra på reglernas utformning och om en förändring skulle komma. De sena ändringarna medförde också en del administrativt merarbete för CSN. Informationsmaterial måste ändras och vissa datasystem måste omkonstrueras. 3. Några erfarenheter av olika delar i reformen 3.1 Inledning I det här kapitlet redovisar vi några erfarenheter som CSN gjort av de delar av studiemedelssystemet som förändrats genom studiestödsreformen. Tyngdpunkten läggs på en redovisning av antalet studerande som fått studiemedel enligt olika regler under det första kalenderhalvåret 2001. För att underlätta läsningen avrundas antalsuppgifterna till närmaste hundratal personer i den löpande texten. I tabelluppställningar anges däremot de exakta siffrorna. Eftersom CSN ännu har en mycket begränsad erfarenhet av hur de nya återbetalningsreglerna slår, har vi valt att helt utelämna dem från redovisningen i det här kapitlet. Vi redovisar alltså bara tilldelningen av studiemedel. Vi diskuterar också några möjliga förklaringar till utfallet. Vi redovisar även reaktioner från de studerande. En samlad redovisning av studiestödstagarnas reaktioner kommer i kapitel 5. En utförligare diskussion av de regelområden i det nya studiestödet som CSN upplever som problematiska finns i kapitel 8. För att ge en bild av effekter som förändringarna haft kommer vi, där det är möjligt och lämpligt, att jämföra utfallet under det andra kalenderhalvåret 2001 med motsvarande tidsperiod år 2000 och 1999. Även då vi talar om hösten eller höstterminen avses denna tidsperiod, alltså det andra kalenderhalvåret respektive år. Vi jämför med utnyttjandet av studiemedel under tidigare år, men däremot inte med vuxenstudiestöden. Det gör att man måste vara försiktig i tolkningen av de förändringar som vi iakttar. Man måste beakta att det nya studiemedelssystemet innefattar en ny studerandegrupp, alltså de som enligt de gamla reglerna kunde få vuxenstudiestöd. Som nämnts tidigare var det 322 000 personer som fick studiemedel under höstterminen 2001. Det var 18 000 fler än höstterminen 2000. Som vi såg i kapitel 2 var det 12 700 studerande med vuxenstudiestöd under vårterminen som gick över till studiemedel under höstterminen 2001.

15 I tabellen nedan anges de belopp i form av bidrag och lån som betalades ut under de tre senaste kalenderhalvåren Utbetalda belopp andra kalenderhalvåret 2001, 2000 och 1999, mkr 2001 2000 1999 Bidrag 3 629,6 2 518,2 2 512,8 Lån 5 549,2 5 764,7 5 575,5 Summa 9 178,8 8 282,9 8 088,3 Under det andra kalenderhalvåret 2001 betalade staten alltså ut 896 mkr mer i studiemedel än under motsvarande tidsperiod år 2000. Utbetalningen av lån minskade med 215 mkr, medan statens kostnad för studiebidrag ökade kraftigt. Jämfört med det andra kalenderhalvåret 2000 ökade kostnaden med 1 111 mkr. Det är en kostnadsökning på 44 procent. 3.2 Grundbelopp i bidrag och lån Studiemedel består av bidrag och lån. Summan av bidrag och lån är i princip den samma för alla. Under år 2002 är beloppet 1 663 kronor per vecka, vilket motsvarar ca 7 400 kr/mån. Förutom detta grundbelopp som alltså är det samma för alla utom för en liten grupp studerande som bara kan få bidraget kan vissa studerande få låna mera. Det kan ske dels i form av tilläggslån, som beskrivs i avsnitt 3.3, dels som merkostnadslån för den som har olika merkostnader i samband med studierna. Merkostnadslånet beskriver vi inte i den här rapporten, eftersom reglerna i det stora hela är oförändrade i det nya studiemedelssystemet. Under det andra kalenderhalvåret 2001 betalade CSN ut 3 184 mkr i generellt bidrag och 445 mkr som högre bidrag. Som angavs i tabellen ovan betalades under hösten 5 549 mkr ut i studielån. Av detta var 336 mkr merkostnadslån och 89 mkr tilläggslån. I grundlån utbetalades 5 124 mkr. I det nya studiemedelssystemet förenas de gamla vuxenstudiestöden med det gamla studiemedlet. Detta återspeglas bl.a. i att det inom ett grundbelopp, lika för alla, finns två olika bidragsandelar. Skillnaderna mellan de båda bidragen är mycket stor. Det generella bidraget utgör 34,5 procent av grundbeloppet (som också kallas totalbelopp). Det betyder 572 kronor per vecka eller ca 2 550 kr/mån. Det högre bidraget utgör 82 procent av totalbeloppet. Det är 1 364 kr per vecka eller ca 6 100 kr/mån. Det högre bidraget är alltså mer än dubbelt så stort som det generella bidraget. Det högre bidraget ges endast till en begränsad krets av studerande och är främst till för den som saknar grundskole- eller gymnasiekompetens. Det kan också lämnas till den som repeterar eller kompletterar studier på grundskole- eller gymnasienivå. Slutligen kan det lämnas till en mycket liten studerandegrupp i eftergymnasiala studier.

16 Studiestödstagarna med det högre bidraget under höstterminen 2001 fördelade sig så här på de olika grupperna. Generellt bidrag Högre bidraget Eftergymnasiala studier Saknar grund eller gymnasiekompetens Repetition/komplettering 300 039 21 791 613 18 846 2 556 Till skillnad från det generella bidraget finns det för det högre bidraget ingen generell rätt till bidraget om man går på en viss utbildning. Regeringen anger vissa ramar för bidraget till det tre studerandegrupperna. Om pengarna tar slut kan man inte få det högre utan bara det generella bidraget. Då tillämpas den s.k. först-till-kvarn-principen. Det betyder att ansökningarna beviljas i den ordning de kommer in. Om pengarna inte räcker kan den som kommer in med sin ansökan sent bli utan det högre bidraget. Det var också vad som hände under 2001. Anslaget för repetitions- och kompletteringsstudier räckte inte till alla sökande. 2 600 personer i den studerandegruppen fick det högre bidraget men betydligt fler, 6 100 studerande, fick nöja sig med det generella bidraget. I kapitel 8 kommer vi att närmare diskutera de problem som finns i reglerna kring det högre bidraget. Av dem som fick det högre bidraget läste 5 400 på grundskolenivå, 18 200 på gymnasienivå och 600 på eftergymnasial nivå. 6 000 var män och 15 800 kvinnor. 3.3 Tilläggslån Tilläggslånet är en av innovationerna i det nya studiemedlet. Studerande som är 25 år eller äldre kan, förutom grundbeloppet på ca 7 400 kr/mån, även få ett tilläggslån på ca 1 700 kr/mån. Tilläggslånet är främst till för dem som före studierna varit ute i arbetslivet och vant sig vid en högre levnadsstandard. Tilläggslånet kan därför endast lämnas till den som under en tolvmånadersperiod närmast före studiernas början haft en inkomst på minst 415 procent av prisbasbeloppet. Det motsvarar i 2002 års basbelopp ca 157 300 kronor. Studerande i vuxenutbildningen kunde i det tidigare systemet i SVUX och SVUXA få samma totala belopp som man nu kan få med tilläggslån, om man hade ersättning från A-kassan på ca 540 kronor per dag. Vid högre dagpenning fick studerande med vuxenstudiestöd ett högre totalbelopp. För denna studerandegrupp är möjligheten till tilläggslån ingen nyhet. Det är det däremot för högskolestuderande, som efter reformen kan få ett studiemedelsbelopp som förhoppningsvis gör högskolestudier mera attraktiva för den som varit ute i arbetslivet några år.

17 Så här många studerande fick tilläggslån på de tre utbildningsnivåerna under det andra kalenderhalvåret 2001. Grundskolenivå 179 Gymnasienivå 2 140 Eftergymnasial nivå 10 165 12 484 Knappt 13 000 studerande fick alltså tilläggslån. Det var något fler som ansökte om lån, men 1 400 personer fick avslag på sin ansökan därför att deras inkomst före studiestarten var för låg. Totalt utbetalades 89 mkr i tilläggslån. Det var alltså ganska få studerande i vuxenutbildningen som fick tilläggslån, men det är inte så förvånande med tanke på att ca 20 000 studerande fortsatte med vuxenstudiestöd under höstterminen och att det, som vi såg i avsnitt 2.2, främst var studerande med en relativt hög inkomst före studierna. Av större intresse är i vilken utsträckning de högskolestuderande utnyttjande den nya lånemöjligheten. Tilläggslån lämnas endast till studerande som är 25 år eller äldre. Drygt 40 procent av de högskolestuderande med studiemedel är 25 år eller äldre. Av dessa är det dock endast de som haft en inkomst över drygt 150 000 kronor före studierna som kan få lån. I den enkätundersökning som CSN gjorde våren 2001 uppgav 54 procent av de högskolestuderande att de före studiernas början hade en årsinkomst som var mindre än 150 000 kronor. Det var alltså bara knappt hälften som kunde få tilläggslån. Det skulle betyda att i runda tal 60 000 högskolestuderande med studiemedel hade möjlighet att få tilläggslån under höstterminen. Drygt 10 000 sökte och fick lån. Uppskattningsvis kan man därför säga att det var 15 20 procent av dem som kunde få lån som utnyttjade lånemöjligheten. Som på så många andra regelområden vet vi ännu inte vilka motiv som ligger bakom studiestödstagarnas agerande. Vi vet inte vad det var som gjorde att 10 000 sökte lån eller varför 50 000 studiestödstagare avstod från lån. Var det för att man inte behövde låna mera eller för att man ville hålla tillbaka sin återbetalningsbörda? Berodde det kanske i stället på att man inte kände till att man kunde låna mera eller på att det var för komplicerat att söka lån eftersom ansökan måste göras på en särskild blankett? Dessa frågor hoppas CSN få svar på i den utvärdering som ska göras hösten 2003. CSN har i sina kontakter studerande konstaterat att många högskolestuderande upplever det som mycket positivt att de fått en möjlighet att få ett något högre studiemedelsbelopp. Samtidigt har det funnits kritik från dem som inte kunnat få tilläggslån. Man har upplevt att man har lika stort behov av ekonomiskt stöd under studietiden som den som före studierna haft en viss inkomst. Ett förhållande som särskilt har kritiserats är att reglerna kan slå hårt för dem som börjar studera efter att under något eller några år ha varit hemma för att föda och vårda sina barn. Under denna tid var inkomsten lägre än då man arbetade och man kan därför inte få tilläggslån trots att behovet av ekonomiskt stöd under studierna är särskilt stort för föräldrar med små barn.

18 3.4 Lånebenägenhet Ett av huvudsyftena med studiestödsreformen är att studielånen ska betalas tillbaka. Statens framtida kostnader för avskrivning ska bli mindre. I det gamla systemet var det inte ovanligt att studerande lånade så mycket man kunde i tron att man ändå aldrig skulle behöva tillbaka allt det man lånat. Så ska det inte vara i det nya systemet. Det finns trygghetsregler för dem för vilka livet inte gestaltar sig riktigt som man tänkt sig, men i övrigt bör alla räkna med att det som man lånat det ska man också betala tillbaka. Gör de förändrade återbetalningsreglerna att de studerande i större utsträckning tänker över om man verkligen behöver låna? Det finns vissa tecken som tyder på det. CSN har sedan länge mätt lånebenägenheten hos de studerande. Med det avses den andel av de studerande med bidrag som även tar lån. Lånebenägenheten har stigit under en följd av år, men under hösten 2001 har den sjunkit. Under höstterminen 1999 var det 80 procent av alla studiemedelstagare med studiebidrag som också tog ut studielån. Under höstterminen 2000 steg lånebenägenheten till 82 procent. Under höstterminen 2001 sjönk dock lånebenägenheten för studerande med det generella bidraget till 77,3 procent. Utöver de 68 000 studiestödstagare som inte lånade alls var det dessutom 9 800 studerande som inte tog lån för hela studieperioden. 3.5 Inkomstprövning En av de stora förändringarna i det nya studiemedlet är att fribeloppet för egen inkomst höjs kraftigt. Fribeloppet för 40 veckors studier höjs från 1,5 till 2,5 prisbasbelopp. Inkomstprövningen görs per halvår och för en studietid på 20 veckor har fribeloppet ökat från 28 425 till 43 375 kronor. Det är givetvis intressant att följa upp vilka effekter denna förändring får. En effekt av det höjda fribeloppen är naturligt nog att det har blivit färre stödtagare som får en reducering av sitt studiemedel därför att inkomsten är för hög. Höstterminen 1999 och 2000 var det 22 700 respektive 22 300 personer som fick inkomstreducering höstterminen 2001 var det bara 5 500 personer. Utöver denna ganska givna effekt är det ännu för tidigt att uttala sig om vilka effekter regelförändringen får. CSN har dock ställt för att kunna följa effekterna, närmast i den utvärdering som ska göras hösten 2003. En intressant fråga är hur de förändrade reglerna påverkar de studerandes beteende. Kommer man att arbeta mera vid sidan av studierna? Gör de höjda fribeloppen att man kommer att låna mindre? I den enkätundersökning som CSN genomförde våren 2001 trodde ca 30 procent av de högskolestuderande med studiemedel under våren att de höjda fribeloppen skulle medföra att man arbetar mera men inte lånar mindre. Knappt 15 procent trodde att man skulle arbeta mera och låna mindre. 50 procent av de svarande trodde inte att förändringen skulle påverka dem alls. Bland studerande i vuxenutbildningen var det ca 20 procent som trodde att man skulle arbeta mer men inte låna mindre och en lika stor andel, dvs. 20 procent, som trodde att man skulle arbeta mer och låna mindre. 55 procent av de svarande trodde inte att förändringen skulle påverka dem alls.

19 En annan intressant fråga är om förändringen kommer att rekrytera nya grupper till studier med studiemedel. De nya fribeloppsgränserna gör det exempelvis möjligt att kombinera deltidsstudier med förvärvsarbete i större utsträckning än tidigare. Som vi kommer att se i nästa avsnitt har andelen deltidsstuderande ökat kraftigt i och med reformen, men i vilken mån det beror på de höjda fribeloppsgränserna går inte att avgöra. Ett skäl som tidigare framförts mot att höja fribeloppsgränserna är att det skulle gå ut över studierna och resultera i sämre studieresultat. En fråga är om de höjda fribeloppen kommer att leda till att man i större utsträckning arbetar parallellt med studierna. Enligt den nämnda enkätundersökningen var det under våren 2001 knappt 10 procent av studiemedelstagarna som arbetade vid sidan av studierna mer än 10 timmar per vecka. Knappt 10 procent bland studerande i vuxenutbildningen och drygt 10 procent av de högskolestuderande, arbetade regelbundet mindre än 10 timmar per vecka. 25 procent i vuxenutbildningen och 30 procent i högskoleutbildningen arbetade vid några enstaka tillfällen under terminen. 60 respektive 50 procent av stödtagarna arbetade inte alls under terminen. De flesta studiemedelstagarna berörs inte av de höjda fribeloppsgränserna. Enligt enkätundersökningen var det bara ca 5 procent som hade en inkomst över 25 000 kronor under det första kalenderhalvåret 2001. Två tredjedelar av studiemedelstagarna tjänade mindre än 10 000 kronor under halvåret. 3.6 Studietakt Genom studiestödsreformen blir det möjligt för alla att studera med studiemedel på trekvarts fart. Med undantag för studier inom komvux, kunde en deltidsstuderande tidigare bara få studiemedel för studier på minst 50 procent av heltid. Nu kan man också få för minst 75 procent av heltid. Under höstterminen 2001 var det betydligt fler än tidigare som fick studiemedel för studier på deltid. Antal deltidsstuderande fördelade på studier på minst 50, minst 75 och minst 90 procent av heltid Ht 2001 Ht 2000 Ht 1999 50 % 10 908 7 461 7 040 75 % 8 515 1 913 1 800 90 % 1 695 1 714 Summa 19 423 11 069 10 554 Antalet deltidsstuderande har ökat med 75 procent från hösten 2000 till hösten 2001. Hösten 2000 var det 3,7 procent av alla studiemedelstagare som läste på deltid hösten 2001 var det 6 procent. Bland studerande i vuxenutbildningen ökade antalet deltidsstuderande med 92 procent och bland högskolestuderande med 52 procent.

20 3.7 Åldersgränser och lånebegränsning Övre åldersgränsen Den övre åldersgränsen är 50 år i det nya studiemedelssystemet. Det är samma gräns som gällde för SVUX och SVUXA i det gamla systemet. För studiemedel var åldersgränsen 45 år. I det gamla systemet var det dock möjligt att gå utöver denna gräns med ända upp till 10 år om det fanns särskilda skäl. Det innebar att en studerande kunde få studiemedel för en kortare utbildning ända upp till 55 års ålder och vuxenstudiestöd upp till 60 års ålder. I vissa fall kunde man alltså få studiestöd även efter 50 års ålder. Därför behövs övergångsregler för dem som är inne i studier och knappt 400 personer fick med stöd av dessa regler studiemedel efter 50 års ålder under hösten 2001. Knappt 800 personer fick avslag på sin ansökan därför att de var äldre än 50 år. 3 900 personer i åldern 45 50 år fick studiemedel höstterminen 2001, jämfört med 3 800 höstterminen 2000 och 3 700 höstterminen 1999. Den nya åldersgränsen är till skillnad från de tidigare absolut, utom i de fall då man går på en yrkesinriktad utbildning inom vissa områden där det råder brist på arbetskraft. Här finns ytterligare en nyhet i det nya studiestödet. Den som får studiemedel kan inte få lån utan endast bidrag. Man får alltså endast studiemedel med ca 2 550 kr/mån. Intresset för denna studiestödsform har varit mycket begränsat. Det är bara ca 100 personer som fått studiemedel enligt de här bestämmelserna. Ungefär häften av dessa går på en lärarutbildning. Lånetrappan Även den som är yngre än 50 år kan i vissa fall endast få studiemedel i form av bidrag. Rätten att låna begränsas trappstegsvis från 41 års ålder. Den som är 41 år får låna i 220 veckor. Därefter minskar denna tid med 20 veckor för varje år man blir äldre. Man får inte låna, men man kan få studiebidrag. Hösten 2001 var det 200 studerande som av detta skäl fick studiemedel enbart i form av bidrag. Ytterligare 300 personer fick lån under en del av den sökta perioden, men bidrag under resten, därför att man slagit i lånetaket. Om vi räknar samman dem som under terminen tvingades studera enbart med studiebidrag på grund av reglerna kring lånetrappan och den övre åldersgränsen, finner vi att det var 300 personer. Det var en promille (0,09 procent) av alla studerande med studiemedel. Reglerna om lånebegränsning får fullt genomslag först då övergångsbestämmelserna upphör 2003. Under hösten 2001 var det 2 600 personer som omfattades av dessa övergångsregler. De skulle alltså ha fått studiemedel enbart som bidrag om de nya reglerna gällt fullt ut.

21 25-årsgränsen I det nya studiemedlet finns även en åldersgräns vid 25 år. Den som uppnått denna ålder kan om vissa villkor är uppfyllda få ett högre totalt belopp (genom tilläggslån) och en högre bidragsandel (genom det högre bidraget) än studerande som är yngre. Ca 40 procent av studiemedelstagarna är 25 år eller äldre. Det är ännu för tidigt att säga om den nya åldersgränsen kommer att leda till att vissa medborgare uppskjuter sina studier för att komma i åtnjutande av ett mera förmånligt studiestöd. Den nedre åldersgränsen En viss förändring av den nedre åldersgränsen har gjorts genom att vissa utbildningar som i det gamla systemet endast berättigade till studiehjälp nu ger rätt till studiemedel. Ett mycket litet antal (27 personer) som i det gamla systemet skulle ha fått studiehjälp har därigenom i det nya systemet fått studiemedel. 3.8 Längsta tid för rätt till studiemedel Den längsta tid under vilken en studerande kan få studiemedel begränsas i studiestödsreformen, samtidigt som reglerna blir mera precisa. Dessutom införs flera tidsgränser. I det gamla systemet fanns två tidsgränser. För utbildning på grundskoleoch gymnasienivå kunde man få studiestöd i tre år och för studier på eftergymnasial nivå i sex år. I det nya systemet finns inte mindre än tre tidsgränser på grundskolenivån, 40, 80 och 100 veckor. På gymnasienivån finns två tidsgränser, 80 och 120 veckor. Vilken tidsgräns som gäller avgörs av den studerandes utbildningsbakgrund. På eftergymnasial nivå får man studiemedel i högst 240 veckor. Tidsgränsen 240 veckor för högskolestudier i det nya systemet är i princip den samma som den tidsgräns på sex år (12 terminer) som fanns i det gamla regelverket. I detta fanns dock en möjlighet att gå över tidsgränsen om det fanns särskilda skäl. Tillämpningen var generös och tidsgränsen för den som var inne i en utbildning var i realiteten inte 12 utan 14 eller 15 terminer. På samma sätt var möjligheterna goda att på grund av särskilda skäl gå utöver tidsgränsen inom vuxenutbildningen. Bestämmelsen om särskilda skäl har tagits bort i det nya systemet. Statsmakterna anser att det är viktigt att de studerande vet under exakt hur lång tid som man kan få studiemedel. Enda möjligheten att gå över tidsgränsen är om det finns synnerliga skäl. De nya reglerna innebär alltså en åtstramning och för att skydda dem som är inne i utbildningen finns övergångsregler för dem som påbörjat utbildningen före reformen. Som vi såg i kapitel 2 hade en stor del av de studerande under höstterminen 2001 även studiemedel under vårterminen och omfattas därför av övergångsreglerna. Det gör att de nya reglerna får fullt genomslag först då övergångsreglerna upphör 2003 eller för vissa högskolestuderande ännu senare. Under hösten 2001 var det 9 300 studerande som fick studiemedel med stöd av övergångsreglerna. De skulle alltså ha fått avslag på sin ansökan om studiemedel om de

22 nya reglerna gällt fullt ut från 2001. De fördelade sig så här på de olika utbildningsnivåerna. Grundskolenivå 51 Gymnasienivå 3 928 Eftergymnasial nivå 5 368 9 347 Ca 3 500 studerande fick avslag på sin ansökan eller fick studiemedel för enbart en del av den sökta tiden därför att de uppnått tidsgränsen. Helt avslag Delvis avslag Totalt Grundskolenivå 9 153 162 Gymnasienivå 1 288 924 2 212 Eftergymnasial nivå 312 830 1 142 Summa 1 609 1 907 3 516 En procent av dem som sökte studiemedel fick helt eller delvis avslag på sin ansökan. Om vi även räknar med dem som beviljats enligt övergångsreglerna var det fyra procent. Tillämningen av dessa regler är dock administrativt betungande för CSN. Det kommer vi att belysa närmare i kapitel 8. De nya reglerna har utsatts för kritik från studerande och kanske särskilt från vissa studerandeorganisationer. Begränsningarna har också uppmärksammats i media. Det kan dock konstateras att den kritik som märkts i media framför allt har gällt begränsningarna för högskolestuderande. Som man kan se ovan är det dock främst studerande inom vuxenutbildningen som fått nej till hela eller delar av sin ansökan under höstterminen. De studerandes kritik mot de nya reglerna har dämpats av att många räddats av övergångsreglerna. Det är möjligt att kritiken kommer att växa då övergångsreglerna upphör och de nya reglerna får fullt genomslag. 3.9 Studieresultatprövning Studiemedel till den som tidigare haft studiestöd kan beviljas endast om de tidigare studieresultaten är tillräckliga. Reglerna om detta i studiestödslagen är sakligt oförändrade i den nya studiestödslag som gäller från den 1 juli 2001. Bestämmelserna i lagen har i princip varit oförändrade ända sedan studiemedelssystemet kom till i mitten på 1960-talet. Liksom i den gamla lagen har en stor del av regelutformningen i det nya systemet överlåtits till CSN. För att anpassa reglerna till förändringarna i utbildningsvärlden har CSN genomfört ett antal förändringar i de av CSN meddelade reglerna i samband med införandet av det nya studiemedlet. Dessa förändringar mottogs positivt av de remissinstanser som yttrade sig över CSN:s förslag till regler och har även mottagits positivt av de studerande. Prövningen av studieresultat, främst för högskolestuderande, utgör en stor del av CSN:s verksamhet. I de nya reglerna har CSN beaktat en del av de erfarenheter som

23 gjorts i detta arbete. En erfarenhet är att många studerande har vissa initialsvårigheter under det första året i högskolan, men att studierna därefter går bättre. CSN har därför sänkt kravet på studieresultat under det första året från 30 till 25 poäng. En annan iakttagelse har varit att många studerande, som får avslag på sin studiemedelsansökan därför att studieresultaten är för svaga, fortsätter studera och då ofta når goda studieresultat. CSN har sett det som angeläget att studietiden för dessa inte förlängs genom att man inte har möjlighet att finansiera sina studier. I de nya reglerna är det därför lättare än tidigare att återkvalificera sig för rätt till studiemedel. 4 400 studerande fick under det andra kalenderhalvåret 2001 studiemedel på nytt enligt dessa regler. De nya reglerna, i kombination med vissa andra faktorer, har lett till att antalet avslag på grund av bristfälliga studieresultat har minskat kraftigt. Här är siffror över antalet personer som fick avslag höstterminen 2001 och de två föregående höstterminerna. Ht 2001 Ht 2000 Ht 1999 Grundskolenivå 2 231 159 Gymnasienivå 33 1 458 1 100 Eftergymnasial nivå 1 512 4 275 3 254 Summa 1 547 5 964 4 513 Den mycket kraftiga minskningen av antalet avslag beror inte främst på de förändrade reglerna, utan på faktorer som hänger samman med införandet av det nya systemet. Att antalet avslag för studerande i vuxenutbildningen minskat så kraftigt beror på att CSN, för att administrativt klara övergången till det nya systemet, avstod från att göra studieresultatprövning inför höstterminen 2001. De nya regler för studieresultatprövning som infördes den 1 juli 2001 gjorde det också svårt att pröva studieresultat uppnådda före reformen. Minskningen på högskolenivån beror bl.a. på att studerande som bara beviljades studiemedel för vårterminen, fick studiemedel även för höstterminen utan prövning av studieresultaten. I övergången från ett regelsystem till ett annat valde CSN dessutom att pröva studieresultaten enligt de regler som var mest fördelaktiga för den studerande. 3.10 Studiemedel för studier utomlands Bestämmelserna om studiemedel för studier utomlands är i det stora hela oförändrade i den nya studiestödslagen och studiestödsförordningen. En mindre förändring i förordningen är att det inte längre är möjligt att göra undantag från kravet att studierna utomlands ska pågå i minst 13 veckor för att ge rätt till studiemedel. Detta har väckt reaktioner från vissa studerande som åker utomlands genom t.ex. ett Erasmus-avtal. Dessa studier är ofta kortare än tre månader och de studerande kan därför inte få studiemedel. En del utbytesstuderande vill läsa en förberedande språk- eller fackspråkskurs innan själva utbytesstudierna påbörjas och kan också i vissa fall hindras av 13 veckorsgränsen. CSN har gjort vissa smärre förändringar i de regler som CSN har bemyndigande att meddela. Den största av dessa är att utbytesstuderande i det nya studiestödet inte

24 längre kan få merkostnadslån till undervisningsavgifter. CSN har ansett att det är högskolorna och inte studenterna som ska stå för de merkostnader som uppstår i samband med utbytesstudier. Denna förändring har mötts av negativa reaktioner från studerande och representanter från olika institutioner på universitet och högskolor. CSN har också avskaffat det tidigare kravet på att utlandsstudierna måste leda fram till en examen för att studiemedel ska beviljas. En studerande kan nu få studiemedel även om han eller hon väljer att enbart läsa en enstaka kurs utomlands. Regeländringen har inte mötts av några märkbara reaktioner från de studerande. 3.11 Ansökningstider I det gamla studiemedelssystemet måste en ansökan ha kommit in senast den 31 oktober. Om ansökan kom in den 31 oktober kunde man få studiemedel för hela terminen kom ansökan in en dag senare fick man ingenting alls. Under både höstterminen 1999 och 2000 var det 550 studerande som fick avslag på sin ansökan för att den kommit in för sent. I det nya studiemedlet kan man söka studiemedel när som helst under året. Man får dock bara stöd retroaktivt för fyra veckor före den vecka då ansökan kommer in. Om terminen börjar i vecka 35 måste ansökan alltså ha kommit in senast under vecka 39. Under höstterminen var det 7 500 studerande som inte fick studiemedel från terminens början därför att ansökan kom in för långt efter terminsstarten. 3.12 Utbetalning Att utbetalningen av studiemedel fungerar på ett tillfredsställande sätt är kanske det viktigaste för de flesta studerande. Utformningen av de närmare reglerna för utbetalning har överlämnats till CSN och CSN har i det nya systemet sökt tillgodose några av de önskemål som kommit från de studerande. Ett av det starkaste önskemålen har varit att utbetalningen ska komma tidigare i månaden. CSN har därför ändrat utbetalningsdagen från den 29:e (resp. den sista dagen i månaden för vuxenstuderande) till den 25:e. Den förändringen har mottagits mycket positivt. Ett annat önskemål har varit att man ska få utbetalningar i slutet av terminen. I det gamla systemet fick de flesta studerande inte någon utbetalning i december och i maj månad. Det får man i det nya systemet. Eftersom det totala belopp som man får under terminen är oförändrat, har detta åstadkommits genom att öka antalet utbetalningar. För ett normalt läsår i högskolan fick man i det gamla systemet 9 utbetalningar. I det nya får man 10. Att utbetalningarna blir fler medför dock med nödvändighet att beloppet per månadsutbetalning blir minde än tidigare. Under vårterminen fick man i de flesta månadsutbetalningar 7 195 kronor. Under höstterminen fick man 6 476 kronor. De flesta utbetalningar i det nya systemet består av studiemedel för fyra veckor.