Motiv till förändringar i våldtäktslagstiftningen

Kriminologiska institutionen Motiv till förändringar i våldtäktslagstiftningen 1983-2013 Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2016 Jacob Pettersson

Sammanfattning Antalet personer som har dömts för våldtäkt i Sverige har sedan mitten av 1900-talet ökat kraftigt. Innebär detta att risken för att utsättas för våldtäkt i Sverige har ökat i samma takt eller finns det andra förklaringar till våldtäktsstatistikens utveckling? En förklaring kan vara utformningen av den svenska våldtäktslagstiftningen och de förändringar som den har genomgått sedan 1980-talet. I detta arbete har jag undersökt hur förändringar i den svenska våldtäktslagstiftningen har motiverats. Min avsikt har också varit att undersöka om dessa motiveringar har förändrats under åren 1983-2013. De frågeställningarna som skall besvaras är: - Hur motiveras förändringar i våldtäktslagstiftningen politiskt, det vill säga av Sveriges riksdag och Regering? - Har det skett någon förändring av motiveringen avseende våldtäktslagstiftning över tid? För att besvara dessa frågor har i detta arbete en innehållsanalys genomförts. Den svenska våldtäktslagstiftningen har genomgått fyra stora förändringar sedan mitten av 1980-talet. De texter som har använts för analysen är de fyra propositioner som har legat till grund för dessa förändringar. Propositionerna har kodats utifrån kategorierna allmänprevention, individualprevention, straffvärde och symbollagstiftning. Dessa fyra straffteorier har tillsammans med Nils Jareborgs defensiva och offensiva modell för straffrätten utgjort den huvudsakliga teoretiska grunden till arbetet. Resultatet av undersökningen visar att motiven till förändringarna i våldtäktslagstiftningen i stor utsträckning kan hänföras till kategorierna straffvärde och allmänprevention. Även symbollagstiftning används i viss utsträckning. Noterbart är att inget argument har kodats som individualprevention. Vidare kan undersökningen visa på ett allt tydligare fokus på brottsoffret och samhällets arbete med att motverka mäns våld mot kvinnor. Dessa frågor har haft en central roll i det empiriska materialet. De används dessutom, i diskussionen, som förklaringsmodeller till de förändringar som har skett inom ramen för den undersökta perioden. En förändring avseende motiveringen över tid som kan skönjas är att våldtäktslagstiftningen i allt större grad har kommit att motiveras utifrån subjektiva rekvisit snarare än objektiva. Detta är en förändring som går i linje med den förskjutning av straffrätten från en defensiv modell mot en offensiv modell som Jareborg har beskrivit. Nyckelord: våldtäktslagstiftning, straffvärde, prevention, symbollagstiftning, kriminalpolitik

Innehållsförteckning 1 Introduktion och bakgrund... 1 2 Syfte och frågeställningar... 1 3 Teori... 2 3.1 Relativa och absoluta straffteorier... 2 3.2 Allmänprevention... 2 3.3 Individualprevention... 3 3.4 Straffvärde... 3 3.5 Symbollagstiftning... 3 3.6 En defensiv modell för straffrätt... 4 3.7 En offensiv modell för straffrätt... 4 3.8 Tidigare forskning... 5 4 Metod... 8 4.1 Innehållsanalys som analysmetod... 8 4.2 Validitet... 9 4.3 Reliabilitet... 10 4.4 Urval... 10 4.5 Kodning av materialet... 12 4.6 Kodschema... 13 5 Resultat... 15 5.1 Regeringens proposition 1983/84:105 om ändring i Brottsbalken m.m. (sexualbrotten)... 15 5.2 Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid... 17 5.3 Regeringens proposition 2004/05:45 En ny sexualbrottslagstiftning... 20 5.4 Regeringens proposition 2012/13:111 En skärpt sexualbrottslagstiftning... 23 6 Slutsatser och diskussion... 25 6.1 Motiveringarna till lagändringarna... 25 6.2 Förändringar i propositionerna över tid... 26 6.3 Brottsofferfrågan... 28 6.4 Mäns våld mot kvinnor... 29 6.5 Avslutande reflektioner och framtida forskning... 29 Referenslista... 31 Övriga källor... 32 Bilaga 1... 33

1 Introduktion och bakgrund Antalet personer som har dömts för våldtäkt i Sverige har ökat kraftigt sedan mitten av 1900-talet, vilket illustreras av Figur 1 (von Hofer 2000:86). von Hofer menar att det kan finnas olika anledningar till att våldtäktsstatistiken i Sverige ser ut som den gör. En av de förklaringar som han lyfter fram är utformningen av den svenska våldtäktslagstiftningen (von Hofer 2000:87). Det här arbetet kommer att fokusera på den förklaringen. Valet av ämne kan, på det personliga planet, hänföras till mitt intresse för juridiska spörsmål och för den svenska lagstiftningens konstruktion och utveckling. Figur 1. Antal individer som har dömts för våldtäkt i Sverige per 100 000 invånare under åren 1842-1998. Källa: von Hofer 2000:86 Den svenska våldtäktslagstiftningen har genomgått fyra stora förändringar sedan mitten av 1980- talet. Det är en hög förändringstakt. Två frågor som kan ställas utifrån detta är, för det första hur den svenska våldtäktslagstiftningen motiveras och används i och med att den enligt von Hofer bidrar till en våldtäktsstatistik som skiljer sig från övriga Europa. Samt för det andra vilka följder som kommer av att våldtäktslagstiftningen under kort tid har genomgått flera omfattande förändringar. 2 Syfte och frågeställningar I detta arbete är avsikten att undersöka hur förändringar i den svenska våldtäktslagstiftningen har motiverats, samt att ge möjliga förklaringar till den expansion som den har genomgått. De frågeställningarna som jag har för avsikt att besvara är: 1

- Hur motiveras förändringar i våldtäktslagstiftningen politiskt, det vill säga av Sveriges riksdag och Regering? - Har det skett någon förändring av motiveringen avseende våldtäktslagstiftning över tid? Jag har genomfört arbetet med en konstruktivistisk vetenskapsteoretiskt utgångspunkt (Sohlberg & Sohlberg 2009:252 253). Frågeställningarna är formulerad utifrån en idé om att begreppet våldtäkt, och framförallt våldtäktslagstiftningen, är ett fenomen som skapas i ett socialt sammanhang. 3 Teori Här presenteras teoretiska utgångspunkter som används i arbetet. Först de straffteorier som används för att koda materialet i arbetet. Därefter Jareborgs två modeller för straffrätt, den offensiva och den defensiva. Dessa kommer senare att användas för att analysera den eventuella förändring som har skett avseende förändringar i motiveringen av våldtäktslagstiftningen. Valet av teoretiska utgångspunkter är baserat på mina tidigare studier inom kriminologi och de kunskaper kring straffteorier som jag därigenom har tillförskansat mig. Valet baserar sig dessutom på de val av straffteorier som Tham (2015) har gjort i sin artikel. Min bedömning är vidare att Jareborgs modeller, och den förskjutning från defensiv till offensiv modell som han beskriver, passar väl för att analysera materialet och besvara de frågeställningar som jag har ställt upp. 3.1 Relativa och absoluta straffteorier De straffteorier som presenteras nedan kan beskrivas som antingen relativa eller absoluta. Skillnaden handlar bland annat om huruvida deras fokus ligger framåt eller bakåt i tiden samt anledningen till att bestraffning genomförs (Tham 2015:6). De relativa teorierna fokuserar på vad som kommer att ske eller inte ske. De är ett medel för att uppnå någonting, exempelvis minskad brottslighet. Lagstiftning och bestraffning motiveras av dessa teorier genom att brott kan förebyggas genom prevention. Hit räknas således allmänprevention och individualprevention. De absoluta teorierna tar fasta på vad som har skett och lägger stor vikt vid att den skyldige skall identifieras och straffas. Det senare behöver inte uppfylla något specifikt syfte, exempelvis minskad brottslighet, utan bestraffning kan utdelas även om det inte förväntas leda till någon förändring i sak. Hit räknas exempelvis motivering utifrån straffvärde. 3.2 Allmänprevention Jareborg och Zila menar att tanken bakom allmänprevention som syfte med straff är att bestraffning av brottslingar skall avhålla andra samhällsmedlemmar från att begå brott. De delar upp allmänpreventionen i tre delar, omedelbar avskräckning, medelbar avskräckning samt moralbildning. Med omedelbar avskräckning har genom historien operationalisera genom grymma 2

offentligt verkställda straff, varigenom allmänhetens avsky för brottet och skräck för myndigheterna skulle väckas. Medelbar avskräckning tar istället fasta på straffhotet (Jareborg & Zila 2007:73). Den allmänpreventiva tanken ligger i linje med vad som inom kriminologin beskrivs som rational choice. En handling som medför en större nackdel (risk att straffas) än fördel (vinning av att begå den brottsliga handlingen) är tänkt att framstå som oattraktiv och bidra till att medborgarna avstår från den (Lilly m.fl. 2007:276). Historiskt sett har allmänprevention spelat en viktig roll i utformningen och tillämpningen av det svenska rättsväsendet (Victor 1995:59 samt Lahti 2000:181). Även den moralbildande effekten av allmänprevention, och dess förmåga att påverka människors syn på olika företeelser, har haft en betydande roll genom historien. 3.3 Individualprevention Individualprevention kan beskrivas som en starkt pragmatisk straffteori. Den kan egentligen innehålla vilka medel som helst som hindrar den enskilda brottslingen att begå nya brott (Jareborg & Zila 2007:82). Det är således en tydligt relativ straffteori, som kan innefatta exempelvis avskräckning, rehabilitering eller inkapacitering. 3.4 Straffvärde En vital del i den svenska strafflagstiftningen när det kommer till fastställande av påföljd är vad som beskrivs i Brottsbalkens 29 kapitel, nämligen straffvärdet, vilket skall ligga till grund för bedömningen av påföljden och dess omfattning (BrB 29:1). Utifrån den beskrivning som finns i Brottsbalken framgår att viktiga aspekter då en påföljd skall bestämmas handlar om vilken skada, kränkning eller fara som gärningen har inneburit. Jareborg & Zila beskriver straffvärdet som tvådelat; abstrakt och konkret. Det abstrakta straffvärdet beskriver ett straff i förhållande till andra straff (för andra brott) och är således någonting som i första hand ligger hos lagstiftaren att ge uttryck för. Det konkreta straffvärdet är ett mått på svårigheten (vilket företrädesvis bedöms av domstolen, min anmärkning) av en viss begången brottslig gärning. Det abstrakta straffvärdet beskrivs på så vis att det ställer olika typer av brottsliga handlingar mot varandra och således utgöra en slags rangordning mellan dessa brottstyper (Jareborg & Zila 2007:100). Inom ramen för straffvärde ryms dessutom vedergällning och hämnd (Tham 2015:5). 3.5 Symbollagstiftning Victor menar att lagstiftningsprocessen synes ha förändrats från en fråga om hur straffsystemet skall anpassas till förändrade omvärldsförhållanden till hur man genom lagstiftning skall kunna tillgodose olika opinionstryck följden har blivit en rad straffbestämmelser eller ändringar i sådana som inte motsvara några egentliga praktiska behov. Vad det är frågan om är symbollagstiftning vars syfte inte är omsorg om straffsystemet utan att tillgodose politiska behov (Victor 1995:73 74). Även Tham är inne på samma spår när han menar att symbollagstiftning karakteriseras av att i första hand ge 3

uttryck för vissa moraliskt högt hållna värden i samhället. Han menar vidare att en symbollagstiftning inte nödvändigtvis behöver göra anspråk på att uppnå några effekter som exempelvis minskad brottslighet inom det berörda området (Tham 2015:6). De grundläggande motiven bakom lagstiftningen framstår snarast vara att driva politiska tankegångar eller andra högre mål. 3.6 En defensiv modell för straffrätt Den defensiva modellens mest grundläggande funktion beskrivs av Jareborg som att skydda människor från maktmissbruk (Jareborg 1995:24 samt 26). Tillvägagångssättet för att uppnå detta beskrivs i första hand som att straffrättens funktion bland annat är att kyla ner konflikter och känslor (Jareborg 1995:24). Tanken är att det skall finnas en logik och eftertänksamhet i hur rättsväsendet agerar och hur straffrätten fungerar. Rättssäkerhet och rättvisa är värden som inte får underordnas eventuella behov av brottsprevention (Jareborg 1995:24). En annan utmärkande egenskap hos den defensiva modellen för straffrätten är att den tar avstånd från att ta ställning inför sociala eller samhälleliga problem eller frågeställningar. Den har således inte till uppgift att agera för att försvara moraliska utgångspunkter eller ställningstaganden (Jareborg 1995:26). Samtidigt finns det ett tydligt samband mellan den defensiva modellen och straffvärde, då Jareborg menar att kriminaliseringen inom ramen för den defensiva modellen har en utpräglat värdeexpressiv funktion (Jareborg 1995:25). Sammantaget får detta till följd att en defensiv modell för straffrätten bland annat präglas av ett begränsat fokus på gärningsmannen som person det är dennes eventuella handlingar som skall vara i fokus. Bestraffning från samhällets sida är någonting som i möjligaste mån skall undvikas och bör reserveras för de grövsta handlingarna/brotten (Jareborg 1995:25). 3.7 En offensiv modell för straffrätt I förhållande till den defensiva modellen för straffrätt beskriver Jareborg en offensiv inriktning för straffrätten. Den offensiva modellen kännetecknas av andra grundläggande idéer om straffrättens funktion och användningsområden. Den kan exempelvis användas för att bidra med lösningar på sociala eller samhälleliga problem, och den kännetecknas av snabba ingripanden mot vad som anses uppfattas som 'problemlägen' (Jareborg 1995:28). Ett sätt att se på denna modell är att den har blivit ett politiskt redskap för att uppnå högre mål än minskad brottslighet. En konsekvens blir exempelvis att hot eller kränkningar mot intressen eller värden som lagstiftaren uppfattar som skyddsvärda räcker för att motivera straff eller straffskärpningar på området i fråga (Jareborg 1995:27 30). Ett exempel torde vara det ökade fokus på brottsoffret som har varit tydligt under en längre tid inom svensk politik och rättsordning. Någonting som jag återkommer till i min diskussion. 4

Det torde stå klart att utformningen av den svenska straffrätten har rört sig från den defensiva modellen i riktning mot den offensiva. Ett tecken på den förskjutning som har skett är den ständigt utökade straffrättslagstiftningen, och då inte minst våldtäktslagstiftningen som Tham har påvisat (von Hofer 2000; Tham 2015). En utveckling som går hand i hand med Jareborgs beskrivning om kriminaliseringen inom ramen för den offensiva modellen. Avkriminalisering beskrivs som i det närmaste omöjligt att genomföra, till skillnad från ny- och uppkriminalisering vilket är lätt att få till stånd (Jareborg 1995:29). 3.8 Tidigare forskning Som påvisats har det under en period skett en förändring avseende den svenska lagstiftningen och kriminalpolitiken. Här kommer att presenteras exempel på hur forskningen har valt att förklara detta. Dels på ett övergripande plan, genom Victor (1995) som beskriver hur kriminalpolitiken blir allt mer partipolitisk, dels Tham (1995) som visar hur densamma har rört sig från behandling mot straffvärde. Den svenska kriminalpolitiken kommer dessutom att ställas i relation till förändringar i omvärlden. Avslutningsvis kommer forskning kring brottsofferfrågan samt arbetet mot mäns våld mot kvinnor att presenteras. Dessa två frågor kommer senare i arbetet att användas som förklaringsmodeller för studiens resultat. Kriminalpolitiken har sedan 1970-talet och fram till 1990-talet blivit en allt viktigare del av den politiska arenan i Sverige. Polariseringen har ökat och allt större skillnader mellan de olika partierna kan skönjas inom ramen för detta politiska område. Detta menar Victor i sin artikel Politik och straffrätt ett drama under utveckling (Victor 1995:57 77). Han har i artikeln analyserat utvecklingen från mitten av 1970-talet till mitten av 1990-talet genom antalet betänkanden och reservationer från justitieutskottet. Ökningen av reservationer är markant under dessa ca 20 år. Antalet betänkanden har varit relativt konstant under perioden, antalet reservationer har däremot mångdubblats. Som en förklaring lyfter Victor fram att då kriminalpolitiken tidigare var ett verk av ett fåtal experter, har den över tid intagit en helt annan plats på den politiska spelplanen (Victor 1995:58). Partipolitiska företrädare har tagit en allt större och mer synlig roll inom kriminalpolitiken. Kriminalpolitiken blir ett område där de olika politiska aktörerna kan profilera sig gentemot varandra (Victor 1995:60 61). Han pekar vidare på att det tidigare, mellan de politiska partierna, fanns en stor enighet i grundläggande kriminalpolitiska ställningstaganden, någonting som förändrades i takt med den politiska profileringen på området. Just den politiska profileringen i frågan har dessutom bidragit till en huggsexa eller överbudspolitik där olika partier har försökt profilera sig på olika kriminalpolitiska områden, som ekonomisk brottslighet, villkorlig frigivning, polisväsendet och sexualbrott (Victor 1995:61). En effekt som han lyfter fram och som har bäring på detta arbete är att 5

kriminalpolitiken blir hårdare: allt större fokus läggs på lag och ordning, medan den skepsis mot straffsystemet som tidigare fanns inom de politiska leden avtar. (Victor 1995:61) En annan effekt är att det har blivit viktigare att ta hem de politiskt retoriska poängerna än att uppnå sakligt goda lösningar (Victor 1995:62). En fara med detta, menar Victor, är att om den politiska dimensionen inom kriminalpolitiken får ett alltför stort spelrum riskerar domstolarnas och verkställighetsmyndigheternas uppgift snarast bli att lyhört manifestera politiska värderingar (Victor 1995:76). Tham behandlar, i sin text Från behandling till straffvärde (Tham 1995:78 109), även han kriminalpolitikens framväxt som en viktig politisk fråga i Sverige från och med 1970-talet. Han har i sin undersökning bl.a. studerat protokoll från Socialdemokraternas partikongresser, med start under 1960-talet. Tham påpekar att den kriminalpolitik som fördes fram till ungefär 1970-talet till stor del drevs av enskilda individer, och att intresset från partiet var svalt. En förändring i Socialdemokraternas syn på kriminalpolitiken kan skönjas under 1970-talet och den då allt tuffare hållningen gentemot narkotikabruket (Tham 1995:96 97). Delar av partiet förespråkar just hårdare tag och en mer aktiv kriminalpolitik, medan andra delar av partiet motsätter sig detta. Frågan splittrar partiet internt, vilket torde kunna tas som ett exempel på den ställning som kriminalpolitiken har fått vid den här tiden. Vad som framgår av Thams arbete är bland annat att narkotikapolitiken har varit en viktig del av den socialdemokratiska kriminalpolitiken, vilket skulle kunna förklaras utifrån Victors beskrivning av huggsexa kring olika kriminalpolitiska frågor. Tham menar även att tanken om att behandla människor som har begått brott byts ut mot en tanke som bygger på bestraffning. Ytterligare en effekt av det ökande politiska intresset för kriminalpolitiska frågor som Tham lyfter fram är att de politiska partiernas roll i dessa frågor blev än större (Tham 1995:78 79). Den förändring av kriminalpolitiken som har skett i Sverige har influerats och påverkats av omvärlden. Lahti har, i sin artikel Om den nordiska kriminalpolitikens utveckling, jämfört den kriminalpolitiska utvecklingen i Sverige, Danmark, Norge och Finland. Störst fokus lägger han på tiden från och med slutet av 1960-talet (Lahti 2000:177). Han påvisar bland annat hur det har skett en förändring i synen på bestraffning och på förövaren. En förskjutning har skett från den starka tron på individualprevention som fick fäste i Norden under senare delen av 1800-talet, fram till den omdaning inom kriminalpolitiken som fick sitt genomslag under framförallt 1970-talet. Lahti hänvisar bland annat till diskussionerna vid det åttonde kriminalistmötet i Oslo 1979 (Lahti 2000:181). Där framförs tankegångar som snarare ligger i linje med allmänprevention, rättssäkerhet och rättvisa. I samband med detta framträder en viss distinktion mellan länderna, någonting som på det stora hela framstår som relativt ovanligt utifrån artikeln. När fokus flyttades mot allmänprevention 6

tog Sverige och Finland i första hand fasta på positiv allmänprevention (moraldaning). Norge och Danmark däremot intog en mer pragmatisk hållning (Lahti 2000:181). Över lag framstår den nordiska kriminalpolitiken som relativt homogen. Ett exempel är införandet av samhällstjänst samt förlikning (medling) (Lahti 2000:184). Det finns även en gemensam skepsis inom de nordiska länderna mot det allt starkare europeiska inflytandet över ländernas straffrätt (Lahti 2000:188). Flyghed tar i sin artikel, Internationaliseringen av kriminalpolitiken, upp vissa av de förändringar som har skett i omvärlden och som direkt eller indirekt påverkat den svenska kriminalpolitiken. Han lyfter bland annat upp vad han menar är ett ökat tryck på den svenska kriminalpolitiken i samband med att USA initierade kriget mot terrorismen i början av 2000-talet (Flyghed 2007:77). Ett annat exempel är Sveriges inträde i den Europeiska Unionen, vilket bland annat har påverkat arbetet med stödet till brottsoffer i Sverige (Flyghed 2007:77). Begreppet brottsoffer, så som vi känner det idag, uppstod i Sverige först under 1970-talet. I Brottsoffrets uppkomst och framtid (2001) beskriver Tham dels brottsoffrets väg in i det svenska medvetandet samt möjliga förklaringar till detta, dels pekar han på offerskapet som identifikation. Han beskriver det senare som att utsättas för exempelvis ett sexuellt övergrepp förvandlas från att vara en enstaka händelse till en central egenskap hos individen Tham för fram flera olika samhälleliga och politiska aspekter som har berett väg för brottsoffret. Han tar avstamp i sexualbrottsutredningen från 1976 (SOU 1976:9) som väckte stor uppståndelse, kritiserades hårt och blev startskottet för ett ökat fokus på brottsoffret och en förändring av dess status och roll (Tham 2001:27 30). En viktig process är politiseringen av begreppet brottsoffer, varvid Tham bland påvisar kvinnorörelsens roll. Under 1970-talet bidrog kvinnorörelsen till att sätta fokus på frågor som jämställdhet, sexualbrott och brottsoffer. Tham menar att brottsoffrets roll, så som den ser ut idag, bland annat kan härledas till 1970-talets kvinnokamp (Tham 2001:32). Att brottsoffret har fått en allt viktigare roll inom politiken kan ha påverkat kriminalpolitiken i en mer straffpräglad riktning (Tham 2001:34). En fråga som har fått ett allt större utrymme i Sverige är mäns våld mot kvinnor (Brå 2010:5). I slutet av 2007 inledde den dåvarande regeringen ett arbete för att kartlägga och motverka mäns våld mot kvinnor. Brottsförebyggande rådet (Brå) fick i uppdrag att följa det och lade 2010 fram en slutrapport som behandlar arbetet som regeringen sjösatte (Brå 2010:5). Brå konstaterade att arbetet hade inneburit flera positiva initiativ och förändringar. Bland annat ett flertal lagändringar som tydligt sätts i samband med arbetet med att motverka mäns våld mot kvinnor (Brå 2010:8 15). Rapporten bygger på en fortlöpande undersökning av vilka insatser som har genomförts och dess verkningar. Brå 7

konstaterar bland annat att det skulle kunna vara så att det fokuserade arbetet på och mot mäns våld mot kvinnor kan ha bidragit till ett ökat mod hos kvinnor att anmäla våldtäkter samt en ökad känsla av att det framstår som meningsfullt med sådana anmälningar (Brå 2010:25). 4 Metod I det här avsnittet kommer jag att presentera den metod som jag har använt i arbetet. Frågor som urval, reliabilitet och validitet kommer att behandlas. Avslutningsvis beskriver jag hur kodningen av det empiriska materialet har genomförts. Jag har valt att genomföra en innehållsanalys. Denna metod har flera förtjänster och det som har passat i denna studie är att den bygger på systematik och struktur i arbetet med analysen av dokument och texter. För arbetet relevanta styrkor och begränsningar i metoden beskrivs i det följande. 4.1 Innehållsanalys som analysmetod Jag har valt att göra en innehållsanalys, en textnära analysmetod, för att undersöka motiven bakom de föreslagna förändringarna i våldtäktslagstiftningen. Bergström och Boréus beskriver innehållsanalysen som en metod där fokus ligger på textens innebörd: termen innehållsanalys används framförallt om analyser där tillvägagångssättet består i att kvantifiera vissa företeelser i texten utifrån ett specifikt forskningssyfte (Bergström & Boréus 2015:50). De menar vidare att innehållsanalys håller sig nära det explicita i texten som analyseras (Bergström & Boréus 2015:51). Bryman beskriver innehållsanalys som ett angreppssätt när det gäller analys av dokument och texter som på ett systematiskt och replikerbart sätt syftar till att kvantifiera innehållet utifrån kategorier som bestämts i förväg (Bryman 2013:283). Som framgår av min beskrivning av kodningsprocessen nedan har kategoriseringen i detta arbete bestämts i förväg, utifrån de teoretiska utgångspunkter som har beskrivits. Kategoriseringen har under arbetet till viss del anpassats till det valda materialet. Bryman menar, i likhet med Bergström och Boréus, att innehållsanalys är en modell som passar väl för att jämföra skeenden över tid (Bryman 2013:296), vilket har varit en del av syftet med min undersökning. Bryman framhåller vissa begränsningar avseende innehållsanalys som metod. De tre viktigaste invändningarna som jag anser att han berör är för det första att en innehållsanalys kan bara vara så bra som de dokument som den bygger på och nämner tre kriterier som bör ligga till grund för att avgöra kvalitén på dokument; autenticitet, att dokumentet är vad det utger sig för att vara; trovärdighet, att dokumentet inte är förfalskat, manipulerat eller dylikt; representativt, att dokumentet är representativt för andra relevanta dokument på området (Bryman 2013:296). Analysen i denna studie bygger på propositioner, vilket är dokument som jag bedömer är av hög kvalité avseende trovärdighet och autenticitet. Representativiteten kan möjligen ifrågasättas, vilket jag berör under 8

urval. Min bedömning är att dokumenten är av god kvalité. För det andra menar Bryman att det finns problem med kodningen och att skapa ett subjektivt kodschema (Bryman 2013:297), någonting som jag återkommer till i samband med att jag diskuterar min kodning och mitt kodschema. För det tredje påvisar Bryman innehållsanalysens problem med att förhålla sig till teoretiska utgångspunkter. Den tyngd som mätningen får i en innehållsanalys kan utan vidare resultera i att det viktiga anses vara det som går att mäta och inte det som är av teoretisk vikt (Bryman 2013:297). Det torde vara av vikt att förankra forskningsfrågorna teoretiskt innan analysen för att motverka detta. 4.2 Validitet Ett problem avseende validiteten torde i denna undersökning vara att fånga och bearbeta den bredd av material som finns att tillgå för att besvara frågeställningarna. I min avgränsning av materialet har jag således försökt att nå en balans mellan omfattningen av det material som jag bygger analysen på, samt att det material som jag analyserar givetvis skall vara relevant och tillräckligt omfattande för att kunna ge svar på mina frågeställningar. Det här arbetet bygger på propositioner, i vilka regeringen framför de motiv som ligger till grund för de föreslagna ändringarna i våldtäktslagstiftningen i Sverige. Propositioner är det slutgiltiga lagförslaget som regeringen presenterar för riksdagen, de motiv som anges i dessa är således de som ligger till grund för beslutet om lagstiftning. Ytterligare ett validitetsproblem, som Bergström och Boréus lyfter fram och, som är kopplat till just innehållsanalys, handlar om ord med flera olika betydelser samt ord som måhända har skiftat i betydelse över tid, vilket i båda fallen innebär ett problem vid kodningen (Bergström & Boréus 2015:83). Språket i propositionerna har förändrats över tid, men de centrala begrepp och de ord som jag ser har fått en förändrad betydelse, till exempel våld, hot, eller våldtäkt, är samtidigt begrepp som har diskuterats flitigt och definierats tydligt i propositionerna, vilket har inneburit att jag har kunnat förstå den förändrade innebörden. I Bilaga 1 finns samtliga argument som jag har kodat, vilket ger möjlighet för läsaren att själv bedöma hur jag har hanterat materialet. Genom att använda mig av hela meningar och stycken ur propositionerna då jag kodar materialet minskar risken för tvetydighet eller att argumenten rycks ur sitt sammanhang. Även tillvägagångssättet att initialt läsa igenom materialet för att få en bild av hela innehållet i propositionerna motverkar detta. Värt att notera i detta sammanhang är några av de svårigheter som är förknippade med att undersöka och mäta våldtäkter. Det beror bland annat på att mörkertalet antas vara mycket stort, att anmälningsbenägenheten anses påverkas av skiftningar i den allmänna debatten och att den faktiska 9

innebörden i våldtäktslagstiftningen har förändrats ett flertal gånger över tid (Brå 2006:104 106). Min bedömning är dock att detta är problem som tillkommer för de flesta sexualbrott, någonting som får stöd i Brå:s rapport (Brå 2006:104). Det torde heller inte vara någonting som påverkar arbetet med att besvara de frågeställningar som jag har i detta arbete. Uppgången i våldtäktsstatistiken är också en bidragande orsak (Prop. 1997/98:55 sid 21) till det intresse, från politiskt håll, som har funnits för att förändra lagstiftningen på området vid ett flertal tillfällen de senaste decennierna. 4.3 Reliabilitet Noggrannhet i undersökningens alla led, bland annat mätningar och kodning, är ett tillvägagångssätt som borgar för god reliabilitet (Bergström & Boréus 2015:42). Inte minst läsningen och tolkningen av texten måste ske med stor noggrannhet. För att säkerställa detta menar de att den som genomför undersökningen bland annat kan arbeta med intersubjektivitet. Intersubjektivitet innebär att resultatet av undersökningen blir detsamma om den replikeras. Två sätt att uppnå detta på är att dels skapa goda förutsättningar för läsaren att rekonstruera tillvägagångssättet i undersökningen, dels underbygga sin analys och argumentation med citat och referat (Bergström & Boréus 2015:43). Min noggrannhet i läsning och tolkning av det empiriska materialet framgår av metodavsnittet under rubriken kodning, där jag beskriver steg för steg hur jag har gått till väga för att koda propositionerna. För att underlätta en replikering bifogas samtliga argument som har kodats i Bilaga 1. Då mina resultat presenteras och analyseras har jag förtydligat mina tolkningar och ställningstaganden genom att återge delar av de analyserade texterna. Min förhoppning är att även mina motiveringar kring de urval jag har gjort innebär en god möjlighet att följa mig i mitt arbete. Ett tillvägagångssätt för att kontrollera reliabiliteten är att låta även någon annan koda materialet och se om resultaten överensstämmer. För att ytterligare öka reliabiliteten i undersökningen skulle materialet således kunna ha bearbetats av någon utomstående person för att få ett jämförelsematerial. Detta har inte gjorts inom ramen för detta arbete på grund av den tidsram som har funnits. 4.4 Urval Sedan Brottsbalken trädde i kraft 1965 har fyra stora förändringar av våldtäktslagstiftningen genomförts (Tham 2015:3 4) 1. Det är de fyra propositionerna som har legat till grund för dessa förändringar som har utgjort undersökningens empiriska material. Propositionerna berör perioden 1983-2013. Jag har gjort ett flertal val och avgränsningar, och i det arbetet använt mig av vad Bryman 1 Förändringar i andra delar av sexualbrottslagstiftningen har inte behandlats i detta arbete. Inte heller har Prop. 1991/92:35 om våldtäkt mot barn, m.m. Behandlats. Våldtäkt mot barn har konsekvent valts bort i detta arbete då jag anser att det är en separat fråga. 10

betecknar som målstyrda urval (Bryman 2014:350). Det innebär att utgångspunkten vid urvalen har varit mina frågeställningar och hur väl det valda materialet eller olika teoretiska utgångspunkter kan hjälpa mig att besvara dom. En första avgränsning som genomfördes var vilken lagstiftning som skulle ligga till grund för undersökningen. Valet att fokusera undersökning på våldtäktslagstiftningen har flera orsaker. En orsak är att våldtäkt är den i lagens mening och utifrån dess straffskala allvarligaste formen av sexualbrott, som vid grov våldtäkt kan rendera i tio års fängelse (BrB 6:1). En annan orsak är vad Lernestedt skriver, nämligen att under senare år har debatten kring begreppets (våldtäkt, min anmärkning) straffrättsliga tillämpningsområde intensifierats (Lernestedt 2003:43). Ytterligare en orsak är att gapet mellan antalet anmälda våldtäkter och antalet uppklarade våldtäkter har ökat 2. Ett annat val som jag gjorde var att ta ställning till vilket textmaterial som skulle vara lämpligt att använda för att kunna besvara mina frågeställningar. Att finna texter som, genom en textanalys, kan ge en bild av motiven bakom den slutgiltiga lagtexten var således vad som låg till grund för mitt val att använda mig av propositioner för att genomföra analysen. Bryman lämnar fältet relativt fritt vad det gäller valet av text att analysera. Han verkar mena att det är viktigt att ha en pragmatisk inställning då urvalet görs och att texter bland annat skall väljas utifrån i vilken omfattning det som är tänkt att mätas och analyseras behandlas i dem (Bryman 2013:285 286). Det rimmar väl med Bergström och Boréus idé om validitet vid textanalys, som beskrivs ovan. Att fokusera på SOU:er 3 är enligt Bergström och Boréus ett vanligt tillvägagångssätt då avsikten är att beskriva övergripande föreställningar i samhället (Bergström & Boréus, 2015:382). Till skillnad från SOU:er är propositioner författade av regeringen 4. En text författad av regeringen torde ge en än bättre möjlighet att utifrån texten analysera motiven till den föreslagna lagtexten. Victor påpekar samtidigt att vi inom svensk rättstradition historiskt sett har tillmätt förarbeten till lagstiftningen (dit propositioner räknas, min anmärkning) en stor betydelse vid tolkningen (av lagstiftningen, min anmärkning) (Victor 1995:74). Valet mellan SOU:er och Propositioner är dock en avvägning. SOU:er innehåller vanligtvis i större utsträckningar motiv till den föreslagna lagändringen, medan propositionerna är politiskt viktigare. En väg att gå vore således att innefatta både SOU:erna och propositionerna i undersökningen. Ett sådant förfarande skulle antagligen kunna leda till en ännu bättre analys. Tidsramen för arbetet innebar att jag valde att enbart analysera propositionerna. 2 14/5-16 kl. 13:51 3 SOU Statens offentliga utredningar, http://www.regeringen.se/ordlista/#s 31/3-16 kl. 15:09 4 31/3-16 kl. 15:09 11

Det kan tyckas falla sig naturligt att, förutom att genomföra en analys av en eventuell förändring av motiven till våldtäktslagstiftningen över tid, analysera eventuella skillnader beroende på vilken politisk majoritet som har funnits i riksdagen då förändringarna har genomförts. Det fanns initialt med som en tanke, men jag har valt att inte genomföra en sådan analys i det här arbetet. Beslutet att avstå att företa en sådan undersökning bygger dels på Victors konstaterande att det historiskt sett har funnits ett intresse av att värna om en grundläggande kriminalpolitisk enighet över partigränserna (Victor 1995:60). Även då det Victor säger har förändrats under senare tid, kan Tham i sitt arbete slå fast att the increase in penal law legislation has taken place regardless of type of government (Tham 2015:4). Då mina frågeställningar rör motiven till förändringar och dessutom inom ett specifikt område av lagstiftningen anser jag att det finns utrymme att genomföra en sådan analys utan att beröra eventuella skillnader mellan de politiska partierna. Efter min första genomläsning av det valda materialet vill jag mena att sådana skillnader torde vara små och således kan lämnas därhän i detta arbete. Det kan dock finnas ett intresse av att undersöka detta vidare i ett annat sammanhang. 4.5 Kodning av materialet Bearbetningen av materialet genomfördes i tre steg. Steg 1 innebar att materialet lästes igenom i sin helhet. Steg 2 innebar att argumenten för den föreslagna lagändringen identifierades. Steg 3 innebar att de identifierade argumenten kodades enligt fyra olika kategorier. Strukturen på metoden är inspirerad av en metod beskriven av Bergström och Boréus, vilken beskrivs som mindre hårt strukturerad och som har för avsikt mäta uttryck för olika ideologiska positioner och att särskilja olika politiska idéer från varandra (Bergström & Boréus 2015:63). Steg 1: I syfte att skaffa mig en helhetsbild av materialet av innehållet i materialet läste jag igenom texterna utan att markera några argument för förändringarna av lagtexten. Denna genomläsning syftar bland annat till att minska risken för att ord eller meningar tas ur sitt sammanhang vid kodningen. I samband med detta steg anpassades dessutom de kategorierna som jag senare kom att koda texterna utifrån, beroende på vilka formuleringar som förekom i texterna. Steg 2: I detta steg läste jag texten återigen, samtidigt som de argumenten som identifierades räknades och antecknades vid varje enskilt tillfälle då de förekommer i texten. Samma argument kan således räknas flera gånger om det framförs på olika ställen i texten. Då undersökningen till största delen kan beskrivas som kvalitativ framstår det inte som någon nödvändighet att kategorisera varje identifierat argument inom ramen för en enskild kategori. Varje identifierat argument har på så vis kunnat placeras under fler än en kategori. 12

Steg 3: I det tredje steget kodade jag de nedtecknade argumenten i materialet baserat på de argument för den föreslagna lagändringen som jag har identifierat i de olika propositionerna. Enbart de argument som rör den i propositionen föreslagna lagändringen har kategoriserats. I delar av materialet hänvisas till argumentation till tidigare lagändringar, dessa argument har lämnats därhän. Kodningen baseras i möjligaste mån på de ord och formuleringar som explicit uttrycks i texten. I de fall då ett argument anses falla under fler än en kategori har det kodats som samtliga kategorier som det ansetts tillhöra. 4.6 Kodschema Ett kodschema skapas för att kunna analysera det valda materialet. Det arbetet är någonting som sker stegvis, i prövning mot materialet (Bergström & Boréus 2015:65). Det handlar om att föra samman de teoretiska utgångspunkterna för de aktuella kategorierna med delar av det empiriska materialet för att arbeta fram ett kodningsschema som de facto fungerar att använda på det tänkta materialet i sin helhet. I det här skedet gick jag således tillbaka till propositionerna för att utifrån ytterligare en genomläsning skapa mig en bild av vilka uttryck eller ord som skulle kunna representera de kategorierna som jag arbetar med. Jag valde en av propositionerna (Prop. 2004/05:45) att utgå ifrån. Jag har valt att koncentrera min analys till de delar av propositionerna som behandlar bakgrund, allmänna utgångspunkter samt våldtäktslagstiftningen 5. Dessa delar är valda med anledning av att de torde vara väl lämpade för att besvara de frågeställningar som har formulerats. För att uppnå en hög validitet såväl som en hög reliabilitet har jag under arbetets gång varit noggrann med att utgå från de teoretiska utgångspunkterna och frågeställningarna som jag har haft till grund för arbetet samtidigt som jag har låtit formuleringarna inom ramen för de olika kategorierna baseras på det empiriska materialet. Ett exempel är när lagstiftaren påpekar att den föreslagna lagändringen motiveras genom att språket i lagtexten skall bli tydligare, vilket jag har bedömt som ett sätt att öka rättssäkerheten och således, med hänvisning till Jareborgs resonemang kring den defensiva modellen för straffrätt, faller under allmänprevention i mitt kodschema. En svårighet vid skapandet av kategorierna har varit kategorin symbollagstiftning. Lagstiftaren har bland annat varit aningen ambivalent i vissa fall, exempelvis när det kommer till arbetet för ökad jämställdhet mellan könen. I 5 Remissinstansernas utlåtanden har återgivits på olika sätt i de olika propositionerna. I vissa av dem har remissinstansernas svar redovisats separat, i dessa fall har kodning ej skett av de delarna, annat än om författaren av propositionen explicit har hänvisat till ett argument från remissinstanserna. I vissa av propositionerna har svaren från remissinstanserna vävts in i den löpande texten, i dessa fall har de kodats om de har utgjort en del av författarens argumentation. Våldtäkt mot barn är någonting som i några av propositionerna har behandlats, detta har dock inte berörts eller kodats i detta arbete. 13

vissa fall har jämställdhet framställts som en väg att gå för att minska brottsligheten. I de flesta fall har det snarast behandlats som en fråga som är överordnad minskad brottslighet. Jag har valt att genomgående se arbetet med att öka jämställdheten mellan könen som en fråga som är överordnad minskad brottslighet, då det enligt min bedömning är vad som har varit vanligast förekommande i materialet. Andelen motiv som har kodats som symbollagstiftning är således rimligtvis fler än vad de hade varit om jag hade valt ett annat tillvägagångssätt. Många av de motiv som har kodats som symbollagstiftning har samtidigt kodats som straffvärde. I övrigt så har skapandet av kategorierna inte inneburit några direkta problem i den riktningen. Följande kategorier har använts vid kodningen och utgår från Thams artikel (Tham 2015:5). Allmänprevention (AP) - Lagändringen motiveras av att avskräcka människor från att begå kriminaliserade handlingar. - Lagändringen motiveras av att värna en allmän moraluppfattning. - Lagändringen motiveras av att den kan öka rättssäkerheten (jämför Jareborgs defensiva modell.) Individualprevention (IP) - Lagändringen motiveras av att enskilda individer skall hindras från återfall, exempelvis genom rehabilitering eller inkapacitering. - Lagändringen motiveras av hårdare tag gentemot gärningspersonen. Straffvärde (SV) - Lagändringen motiveras av en idé om vedergällning eller hämnd. - Lagändringen motiveras av vikten av att den som har begått ett brott skall sona för det. - Lagändringen motiveras av att en handling skall ses som mer allvarlig än tidigare, exempelvis då handlingar som tidigare har kategoriserats som mindre allvarliga sexualbrott förs in under begreppet våldtäkt. - Lagändringen motiveras av att den kränkning eller skada som den utsatta åsamkas skall tas i beaktan 6. Symbollagstiftning (SL) - Lagändringen motiveras av att uppnå högre mål än enbart minskad brottslighet. - Lagändringen motiveras av att värna vissa grupper eller värden, exempelvis kvinnor, brottsoffer, jämställdhet eller personlig integritet. - Lagändringen motiveras av att den tillfredsställer opinionen. Jag har kodat materialet genom att sortera in de argument som används för att motivera de föreslagna 6 BrB 29:1 14

lagändringarna under de fyra kategorierna allmänprevention, symbollagstiftning, straffvärde och individualprevention, som beskrivs ovan. Kodningen har inte till uppgift att kategorisera enskilda ord. Kategorierna som jag använder mig av avser istället att mäta argumenten i form av en eller ett par meningar, eller i vissa fall ett helt stycke. En risk med detta tillvägagångssätt är att intersubjektiviteten minskar i och med att det medför ett visst mått av subjektivitet kopplat till kodningen. En fördel är att validiteten ökar då mätningen av argumentationen torde bli mer precis. 5 Resultat I detta avsnitt kommer de analyserade propositionerna att presenteras i kronologisk ordning. Propositionerna presenteras genom en kort sammanfattning av syfte och innehåll. Därefter följer en analys av argumenten för en lagändring. Analysen struktureras kring utvalda citat med hög relevans för studiens syfte och frågeställningar. Citaten är kodade enligt tidigare beskrivet kodschema. 5.1 Regeringens proposition 1983/84:105 om ändring i Brottsbalken m.m. (sexualbrotten) Propositionen omfattar förändringar i Brottsbalken, Rättegångsbalken, Jordabalken, Bostadsrättslagen samt Sekretesslagen. Det finns således inget tydligt övergripande fokus på våldtäkt, sexualbrott eller jämställdhet, vilket är fallet i senare propositioner. Att öka jämställdheten mellan könen framförs dock som ett argument för de föreslagna förändringarna i våldtäktslagstiftningen. Denna proposition innehåller två huvudsakliga och viktiga förändringar avseende våldtäktslagstiftningen. En utvidgning av gärningsbeskrivningen föreslås vilket innebär att förutom samlag kommer framöver även handlingar som är med samlag jämförligt sexuellt umgänge som framtvingats genom våld eller hot att hanteras inom ramen för våldtäktslagstiftningen. Den andra stora förändringen är att våldtäktslagstiftningen görs könsneutral. Innan förändringen kunde en våldtäkt, i juridisk mening, endast begås av en man mot en kvinna. Argumentationen i denna proposition baseras till största del på argument ur kategorin straffvärde, även argument ur kategorin symbollagstiftning och allmänprevention finns representerade. Detta tar sig bland annat uttryck i det fokus som läggs på (det kvinnliga) brottsoffret och varje kvinnas rätt till självbestämmande och skydd mot skadeverkningar. Ett exempel på hur utökningen av våldtäktslagstiftningen motiveras i propositionen är följande: Det finns uppenbarligen andra sexualhandlingar än samlag som med hänsyn till den kränkning som offret utsätts för kan te sig väl så straffvärda och där beteckningen våldtäkt framstår som relevant (Prop. 1983/84:105 sid. 17). Citatet ovan har kodats som straffvärde och kan hänföras till det abstrakta straffvärdet. Lagstiftaren 15

synes här vilja föra in handlingar som tidigare har legat utanför våldtäktslagstiftningen. På så vis ger lagstiftaren uttryck för att handlingar som tidigare har framstått som mindre klandervärda än ett fullbordat samlag vid en våldtäkt framöver skall bedömas lika hårt då straffpåföljd skall bestämmas. Det abstrakta straffvärdet kan således sägas ha skärpts för dessa handlingar. Redan i denna proposition förs begreppet kränkning fram som ett viktigt argument för förändringar i våldtäktslagstiftningen. En utveckling som skall komma att fortsätta och tillta. Ytterligare ett argument som talar för att utvidga begreppet våldtäkt i lagstiftningen är det nedanstående, vilket bland annat har kodats som straffvärde. Det säger dessutom någonting om synen på definitionen av en våldtäkt. Framförallt att lagstiftaren här ger uttryck för att bedömningen av en våldtäkt inte skall påverkas av parternas eventuella tidigare relation (exempelvis som makar). Utgångspunkten måste vara att kvinnan i varje situation har rätt att bestämma över sin egen sexualitet och att hennes önskan att inte ha samlag eller annat sexuellt umgänge ovillkorligen skall respekteras. Att uppsåtligen tilltvinga sig samlag eller därmed jämförligt sexuellt umgänge med våld eller hot som innebär eller framstår som trängande fara utgör därför en synnerligen grov kränkning av den personliga integriteten och måste som jag ser det bedömas som våldtäkt helt oberoende av parternas relationer och de omständigheter som har föregått övergreppet. Bestämmelsen om våldförande bör av nu angivna skäl upphävas (Prop. 1983/84:105 sid. 21). Ett tydligt exempel på argumentation som kan hänföras till kategorin symbollagstiftning i propositionen är följande motivering som tar sikte på jämställdhetens roll i lagstiftningen. I det här fallet så har jämställdhet inte satts i direkt samband med en minskad brottslighet på området, utan verkar fungera som ett högre mål som måhända kan uppnås med hjälp av våldtäktslagstiftningen: Till en del grundas också bestämmelsernas utformning på en diskriminerande kvinnosyn som står i direkt strid med strävandena efter jämställdhet mellan kvinnor och män (Prop. 1983/84:105 sid. 15). Även om propositionen i sin helhet inte har som uttalad målsättning att verka för jämställdhet mellan könen ges onekligen uttryck för att det är ett viktigt motiv bakom de föreslagna förändringarna. Att genom lagstiftningen motverka en diskriminerande kvinnosyn och försöka öka jämställdheten i samhället, vilket här förefaller vara lagstiftarens intuition, faller inom ramen för Jareborgs offensiva modell, citatet ovan kan beskrivas som en insats från lagstiftarens sida för att åtgärda ett problemläge (Jareborg 1995:28). Allmänpreventiva argument förekommer framförallt i moralbildande syfte. De kanske tydligaste exemplen torde vara följande motiveringar: 16

Snarare finns det fog för en skärpning av den allmänna synen på denna sorts brottslighet (våldtäkt, min anmärkning) (Prop. 1983/84:105 sid. 22). I vissa delar präglas otvivelaktigt bestämmelserna av en äldre tids moralföreställningar i sexuella frågor, föreställningar som numera ter sig främmande för stora delar av befolkningen (Prop. 1983/84:105 sid. 15). En intressant aspekt avseende de två ovanstående citaten är hur användningen av moralbildningen varierar. I det första citatet ges tydligt uttryck för att lagstiftaren är i behov av att påverka allmänhetens moraluppfattning i frågan om våldtäkter. I det fallet används således allmänhetens bristande moral i frågan som motiv till lagändringen. I det andra citatet är situationen den omvända. I det fallet framställs lagstiftaren som någon som har lyssnat till allmänhetens uppfattning och moraliska ståndpunkt i frågan, och därefter förändrar lagstiftningen så att den skall vara anpassad till detta. Båda tillämpningarna torde falla under Jareborgs (1995) offensiva modell. Noterbart är att trots införandet av en könsneutral lagstiftning är detta någonting som får begränsat genomslag i propositionens text. I denna likställs brottsoffer allt som oftast med kvinna. Diskussioner förs kring vilken roll brottsoffrets agerande skall ha vid bedömningen av händelsen, vilket framgår av citatet nedan. Utformningen av lagtexten motiveras bland annat med att vad som skall bedömas är gärningsmannens handlande, inte den utsattas. Att brottsoffret får en allt starkare ställning i samband med lagstiftningen är någonting som jag återkommer till i min diskussion. Bestämningen av våldtäktsbrottet måste göras utifrån den principiella synpunkten att offrets handlingssätt före övergreppet liksom relationen mellan offret och gärningsmannen saknar rättslig betydelse (Prop. 1983/84:105 sid. 20). Att inriktningen på de motiv som framförs i denna proposition i stor utsträckning kan hänföras till straffvärde, och i viss utsträckning symbollagstiftning förefaller naturligt i och med de förändringar som förordas, framförallt utökningen av våldtäktsbegreppet. Både det faktum att lagstiftningen görs könsneutral samt förändringen i lagtexten framstår som uttryck för att lagstiftaren vill använda lagstiftningen till någonting mer än att förhindra eller hantera brottslighet. Utvidgningen av våldtäktsbegreppet framstår som ett sätt att höja straffvärdet för vissa enskilda handlingar. Även att värna brottsoffret, samt att öka jämlikheten mellan könen framstår som viktiga principer i denna proposition. 5.2 Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid Denna proposition skiljer sig från de andra såtillvida att den, i sin helhet, har som uttalat mål att stärka jämställdheten mellan könen och minska mäns våld mot kvinnor. Dessa utgångspunkter framgår 17