SAMMANFATTNING AV RAPPORT 2018:7 Försäkrad men utan ersättning En granskning av underutnyttjandet av den kollektivavtalade sjukförsäkringen
Detta är en sammanfattning av en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen. Rapporten i sin helhet kan läsas online, laddas ner och beställas på www.inspsf.se. Stockholm 2018 Inspektionen för socialförsäkringen Författare: Nadja Grees 2
Sammanfattning I Sverige utgörs inkomsttryggheten vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom dels av en offentlig sjukförsäkring, dels av en kompletterande kollektivavtalad sjukförsäkring. Den kollektivavtalade sjukförsäkringen omfattar alla som arbetar på en arbetsplats med kollektivavtal, det vill säga 90 procent av alla anställda. För att få ut ersättning från avtalssjukförsäkringen måste man, precis som när det gäller den offentliga sjukförsäkringen, skicka in en ansökan. De flesta vet att de ska vända sig till Försäkringskassan för att ansöka om ersättning från den offentliga sjukförsäkringen. Troligtvis är det färre som vet att de även kan få ersättning enligt kollektivavtal när de blir långtidssjukskrivna eller beviljas sjuk- eller aktivitetsersättning. Det finns därför skäl att tro att många går miste om den ersättning de har rätt till från avtalssjukförsäkringen. Den som inte känner till att arbetsplatsens kollektivavtal medför en avtalssjukförsäkring, alternativt inte ens är medvetna om att arbetsplatsen har ett kollektivavtal, kommer heller inte att ansöka om ersättning vid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Om många individer går miste om den avtalsersättning som de har rätt till är detta allvarligt, eftersom avtalssjukförsäkringen i dag utgör en stor och ökande del av det totala inkomstskyddet vid långvarig sjukfrånvaro. Syftet med den här rapporten är att granska hur den kollektivavtalade avtalssjukförsäkringen används inom offentlig sektor. Det är särskilt viktigt att diskutera vad det kan få för konsekvenser att en viktig del av sjukförsäkringssystemet bygger på att allmänheten är tillräckligt välinformerad för att förstå sitt eget försäkringsskydd och därigenom få ut den avtalsersättning de har rätt till. Bakgrund Den kollektivavtalade sjukförsäkringen kompletterar ersättningen från den offentliga sjukförsäkringen på två sätt. Dels höjer den kollektivavtalade sjukförsäkringen ersättningsnivån under taket i sjukförsäkringen med 10 15 procent. Dels ger den ersättning för inkomstförluster som överstiger taket i den offentliga sjukförsäkringen, som ligger på 28 000 kronor per månad år 2017. Det innebär att inkomster som överstiger denna nivå inte täcks av den offentliga sjukförsäkringen. 1 Hur mycket den kollektivavtalade sjukersättningen ersätter inkomstförluster över taket skiljer sig åt mellan olika kollektivavtal, lönenivåer och längden på sjukfrånvaron. På grund av att allt fler tjänar över taket i den offentliga sjukförsäkringen har betydelsen av den kollektivavtalade sjukförsäkringen ökat de senaste 30 åren, och den fortsätter öka. Tidigare gav den offentliga sjukförsäkringen en ersättning som i hög grad var relaterad till vad den försäkrade personen hade för inkomst. I dag är det två parallella system som tillsammans tillgodoser behovet av ett försäkringsskydd som i hög grad är inkomstrelaterat. Det medför att enskilda personer får svårare att överblicka och förstå sitt eget försäkringsskydd. 1 En person som tjänar 40 000 kronor per månad skulle få ut 0,8 x 28 000 = 22 400 (80 procent upp till taknivån) före skatt från den offentliga sjukförsäkringen under tid med sjukpenning. 3
Förståelsen för hur systemet fungerar försvåras ytterligare av att även den kollektivavtalade sjukförsäkringen består av två system, en kollektivavtalad sjuklön och en avtalssjukförsäkring. Vanligtvis kompletteras den offentliga försäkringen av kollektivavtalad sjuklön under den första delen av sjukskrivningsperioden. Det är arbetsgivaren som bekostar och betalar ut den kollektivavtalade sjuklönen. Under senare delen av sjukskrivningsperioden kompletteras den offentliga sjukförsäkringen i stället av en avtalssjukförsäkring. I den här rapporten studeras anställda inom offentlig sektor, det vill säga anställda inom stat, kommuner och landsting. För anställda inom kommuner och landsting ersätts den kollektivavtalade sjuklönen med en kollektivavtalad avtalsförsäkring efter 90 dagars sjukskrivning (dag 91 360 med sjukpenning) och vid perioder med sjuk- och aktivitetsersättning. Inom statlig sektor kompletteras den offentliga sjukförsäkringen av en avtalssjukförsäkring när en person beviljas sjuk- eller aktivitetsersättning. Den som inte vet om att hen är täckt av en avtalssjukförsäkring kommer inte att ansöka om ersättning när den kollektivavtalade sjuklönen övergår till avtalssjukförsäkring. Tillvägagångssätt Det finns en tydlig koppling mellan den offentliga sjukförsäkringen och avtalssjukförsäkringen. Det beror på att grunden för att få ersättning från avtalssjukförsäkringen är en godkänd period med sjukpenning alternativt sjuk- eller aktivitetsersättning hos Försäkringskassan. De försäkringsbolag som tillhandahåller avtalssjukförsäkringar gör alltså ingen egen bedömning av individens arbetsförmåga, utan förlitar sig på Försäkringskassans beslut. Den bedömning som försäkringsbolagen gör gäller i stället om personen när försäkringsfallet inträffar uppfyllde kraven för rätt till försäkringsskydd. I den här rapporten identifieras en grupp där alla har kollektivavtal (offentliganställda) och därmed har en avtalssjukförsäkring. Sedan avgränsas studiepopulationen så att den endast innehåller personer som uppfyller kvalificeringskraven för rätt till avtalsersättning. På så sätt är det möjligt att koppla ihop statistik över perioder med sjukpenning samt sjuk- och aktivitetsersättning hos Försäkringskassan med motsvarande ersättningsperioder från avtalssjukförsäkringen och veta att det skulle ha betalats ut kompletterande avtalsersättning för samtliga perioder. Därmed är det möjligt att studera vilka som får ut och vilka som inte får ut den ersättning de har rätt till från avtalssjukförsäkringen för perioden 2003 2014. Det här är första gången som underutnyttjandet av avtalsförsäkringen studeras med longitudinella individdata från försäkringsbolag som har hand om avtalssjukförsäkringen. Resultat För mer än var femte period (22,6 procent) med sjukpenning längre än 120 dagar, gick de anställda inom kommuner och landsting miste om den avtalsersättning de var berättigade till mellan åren 2003 och 2014. Det motsvarar drygt 74 000 sjukskrivningsperioder. 4
Tabell 1. Andel av alla perioder med sjukpenning längre än 120 dagar för vilka ingen ersättning utgick från avtalssjukförsäkringen, 2003 2014 Kommun Landsting Totalt Utan ersättn. Totalt Utan ersättn. Totalt Utan ersättn. Totalt % n % n % n 23,3 253 108 20,2 74 854 22,6 327 962 Anm.: n visar totalt antal perioder med sjukpenning. Källa: Försäkringskassan, AFA, ISF:s bearbetningar. Motsvarande andel för perioder med sjuk- eller aktivitetsersättning i hela den offentliga sektorn var nästan 17 procent under åren 2007 2014, vilket motsvarar drygt 4 500 ersättningsperioder. Tabell 2. Andel av alla perioder med sjuk- och aktivitetsersättning längre än 30 dagar för vilka ingen ersättning utgick från avtalssjukförsäkringen, 2007 2014 Utan ersättn. Stat Kommun Landsting Totalt Totalt Utan ersättn. Totalt Utan ersättn. Totalt Utan ersättn. % n % n % n % n Totalt 11,0 3 017 18,0 18 464 16,5 5 263 16,9 26 744 Anm.: n visar totalt antal perioder med sjuk- och aktivitetsersättning. Källa: Försäkringskassan, AFA, SPV, ISF:s bearbetningar. Underutnyttjandet av avtalsförsäkringen skiljer sig åt beroende på vilken arbetsgivare en person har. Underutnyttjandet är störst inom kommunerna och minst inom staten. Men för statsanställda är det arbetsgivaren och inte den enskilda personen som är ansvarig för att ansöka om ersättning. Även om underutnyttjandet är lägst inom statlig sektor är det ändå anmärkningsvärt att statsanställda går miste om avtalsersättning i 11 procent av alla perioder med sjuk- och aktivitetsersättning. I dessa fall har alltså den statliga arbetsgivaren missat att ansöka om ersättning åt den anställda. Underutnyttjandet av avtalssjukförsäkringen är också ojämnt fördelat mellan olika grupper i befolkningen. Låginkomsttagare, unga människor, personer som är sjukskrivna för psykiatriska diagnoser och beteendestörningar och män har ett högre underutnyttjande av avtalssjukförsäkringen än andra. Med andra ord går dessa grupper i större utsträckning än övriga miste om den avtalsersättning som de är berättigade till. Med en ökande betydelse för avtalsförsäkringen borde kunskapen om försäkringen öka och underutnyttjande därmed minska över tid. Men sett till de senaste 10 åren ser det inte ut att vara så. 5
Försäkringsbolagen har svårt att nå ut med information om avtalssjukförsäkringen till rätt person i rätt tid SPV och AFA Försäkring är de försäkringsbolag som tillhandahåller avtalssjukförsäkring för anställda inom offentlig sektor. De arbetar aktivt med att sprida information om sina avtalsförsäkringar. Problemet är att de inte kan lämna information till rätt person vid rätt tidpunkt eftersom varken AFA eller SPV vet när någon av deras försäkrade är sjukskrivna. AFA saknar även kunskap om vilka individer som är försäkrade hos dem. De känner bara till vilka arbetsgivare som har tecknat avtalsförsäkring. Det är först när personen eller hens arbetsgivare (för statsanställda) ansöker om avtalsersättning som försäkringsbolagen får reda på att individen har sjukpenning eller sjuk- eller aktivitetsersättning. Försäkringsbolagen har med andra ord ingen möjlighet att gå ut med riktad information till sina sjukskrivna försäkrade individer för att upplysa dem om att de kan ha rätt till kompletterande avtalsersättning. Slutsatser och diskussion Att många går miste om den avtalsersättning de har rätt till får konsekvenser både för den enskilda personen och för sjukförsäkringssystemet som helhet. Även om endast offentlig sektor har studerats inom ramen för den här granskningen så finns det ingen anledning att tro att problemet med låg kunskap om avtalssjukförsäkringen inte finns även inom privat sektor. Försäkrade individer går miste om stora belopp Den mest uppenbara konsekvensen av ett underutnyttjande av avtalssjukersättningen är att enskilda personer drabbas ekonomiskt. Många får alltså mindre pengar än de har rätt till vid långvarig sjukfrånvaro. Personer som arbetar inom kommuner och landsting och som inte ansöker om avtalsersättning under perioder med sjukpenning längre än 90 dagar går miste om 10 procent av sin tidigare inkomst under taket i sjukförsäkringen. Personer som inte ansöker om avtalsersättning under perioder med sjukoch aktivitetsersättning går miste om 15 procent av sin tidigare inkomst under taket. Exempelvis skulle en kommunanställd med en lön på 25 000 kronor i månaden förlora 3 750 kronor i månaden före skatt om hen missar att ansöka om avtalsersättning. Personer med inkomster över taket i sjukförsäkringen och som arbetar inom kommuner och landsting går dessutom miste om 65 procent av den del av inkomsten som överstiger taket under perioder med sjuk- och aktivitetsersättning. Motsvarande för statsanställda med inkomster över taket i sjukförsäkringen är 75 procent av inkomsten. 2 För en statligt anställd person som tjänar 40 000 kronor i månaden motsvarar det en 2 För inkomster mellan 20 och 30 prisbasbelopp, det vill säga inkomster på mellan 74 700-112 000 kronor i månaden, är ersättningsnivån 32,5 procent inom kommuner och landsting och 37,5 procent inom statlig sektor. För inkomster som överstiger 30 prisbasbelopp lämnas ingen ersättning. 6
inkomstförlust på 13 200 kronor i månaden före skatt om arbetsgivaren missar att ansöka om avtalsersättning. 3 När kunskap om försäkringssystemet blir viktig ökar skillnaderna i ersättning vid sjukdom mellan olika grupper i befolkningen Avtalssjukförsäkringen har olika utformning för olika avtalsområden och inkomstgrupper vilket gör att försäkringsskyddet i dag skiljer sig mellan olika grupper i befolkningen. Sådana skillnader i försäkringsskydd förstärks när hänsyn även tas till underutnyttjandet av avtalssjukförsäkringen. Det beror på att även underutnyttjandet skiljer sig åt mellan sektorerna. Eftersom användandet av avtalssjukförsäkringen är beroende av att enskilda personer och arbetsgivare är införstådda med hur systemet fungerar, kommer detta att leda till skillnader i nyttjande av avtalsförsäkringen så länge kunskapen om försäkringen skiljer sig mellan individer och arbetsgivare. Att det finns skillnader i systemkunskaper är inte oväntat, men konsekvensen, skillnader i ersättningsnivå vid långvarig sjukdom, är naturligtvis inte önskvärd. Resultatet är att låginkomsttagare, unga människor, personer som är sjukskrivna för psykiska sjukdomar och beteendestörningar samt män, i många fall har en lägre ersättning vid sjukdom än övriga grupper. Möjliga vägar framåt Det bästa sättet att kunna minska underutnyttjandet av avtalssjukförsäkringen borde vara att komma bort från att individen eller arbetsgivaren måste känna till att, och i sådana fall vid vilken sjukskrivningslängd, avtalsersättning kan vara aktuellt. För att nå dit krävs sannolikt en samverkan där Försäkringskassan genom en digitaliserad och mer automatiserad process delar information med försäkringsbolagen om personer som fått sjukpenning en viss tid eller sjuk- eller aktivitetsersättning, och på så vis automatiskt skapar ärenden hos det aktuella försäkringsbolaget. Då skulle försäkringsbolagen kunna kontakta de individer som bolagen tror kan ha rätt till avtalsersättning. Men i dagläget finns det både tekniska och juridiska aspekter som måste lösas innan en sådan lösning skulle kunna bli verklighet. Därför behöver en sådan möjlig lösning utredas vidare. Så länge det saknas en sådan lösning kan andra möjliga vägar framåt vara att: säkerställa att statliga arbetsgivare fullföljer sitt ansvar och ansöker om avtalsersättning för samtliga anställda som har rätt till ersättning flytta ansvaret att ansöka om avtalsersättning från den enskilda individen till arbetsgivare även inom kommuner och landsting ge Försäkringskassan ett informationsansvar om avtalssjukförsäkringen 3 0,15 x inkomst upp till taket, det vill säga 28 000 = 4 200 kronor plus 0,75 x inkomst över taket (40 000 28 000) det vill säga 12 000 kronor = 9 000 kronor. 7
adress Box 202, 101 24 Stockholm besöksadress Fleminggatan 7 telefon 08 58 00 15 00 fax 08 58 00 15 90 e-post registrator@inspsf.se webb www.inspsf.se