Höststämning Välkommen till Nyhetsbrev nr 22-2018 från Kalle Eriksson Varje årstid har sina gåvor till oss människor. Så även hösten- den tid då dagarna blir allt kortare, solen blir allt blekare och kylan börjar komma krypande. Nu kan vi - när möjligheter bjuds - njuta av att krypa inomhus och plocka fram mysfaktorn. Inifrån stugvärmen kan vi blicka ut över det höstliga Bjäre. (Som på bilden ovan.) I väster en allt mörkare Skälderviken och där bortom ser vi Kullaberg. Över allt detta en himmel, som bjuder på dramatik - som när ljuset från eftermiddagssolen släpps genom i en lucka i molntäcket. Det blir som en scenbelysning på Kullaberg. Det här Nyhetsbrevet bjuder på en minst sagt skiftande meny. En angenäm läsning i höstmyset tillönskas. Mitt Bjäre är den preliminära titeln på ett bildspel, som jag just nu arbetar med att utforma. Det är i första hand avsett för en föreläsning våren 2019 i min egen föreläsningsförening Torekovs Föreläsningsförening. Med titeln mitt Bjäre vill jag markera, att det handlar om min subjektiva bild av denna bygd. Mitt Bjäre består inte bara av det som ögat kan registrera idag. I bilden finns också allt det, som ligger lagrat i form av vår historia, kultur, föreningsliv och mycket annat. Och - inte att förglömma Bjäres invånare. Bjäreborna får en framträdande plats i såväl talet som bland bilderna. När jag gräver i såväl minnet som bildarkivet om vår egen tid, slås jag hela tiden av hur snabbt förändringen av allt i vårt samhälle sker i den delen av vår historia, som vi kan kalla vår tid. I det här sammanhanget föreställer jag mig att vår tid omfattar i runda tal de senaste ca 100 åren. Insatt i sitt historiska sammanhang känns det som att ingen tidigare generation har upplevt så omfattande förändringar under en livstid som vår generation. Möjligt undantag: vår föräldrageneration.
I mitt bildspel drar jag upp några tidstrådar beträffande förändringar. Exempel: Från griffeltavla till dator - förändringarna i skolans värld. Från skolbänken till katedern. Mina egna minnen från skolan värld. Från Bjäre till Minnesota, USA. Om utvandringen från Bjäre. Från hästskjuts till eldriven bil Förändringarna av transporter. Från krokiga byavägar till dagens vägnät. Från slaga till skördetröska. Förändringarna inom jordbruket. Från hushållsslakt till köp av färdigmat. En total förändring av mat, matlagning och matförvaring.. Från Södermans backe till ko- och sovallen i Ramsjöstrand. Fotbollsminnen. Från ko- och sovallen till en riktig idrottsplats. Förändringar inom den lokala idrotten Bjäreborna innehar huvudrollen i såväl min bild av Bjäre som i det bildspel, som nu steg för steg växer fram. De finns kom kompisar från barndomens och ungdomens värld. Skolkamrater, skolelever. Lagkamrater. Kamrater från det kommunala livet, föreningslivet, kulturlivet osv. Totalt blir det många. Därmed lämnar jag ämnet Mitt Bjäre för den här gången. Nu till något helt annat. Berömda måltider Från vår historia kan vi ur litteraturen vaska fram måltider, som i sig kommit att bli historia. Några av dessa måltider ger oss en idyllisk bild. Andra är smärtfyllda. Vissa är tragiska. En djävulsk måltid dukades upp hos professor Stenkåhl i Strindbergs Svarta fanor med den berömda spökdinén.. En helt annan bild ger oss Strindberg i Trefaldighetsnattens skildring av bröllopskalaset I Hemsöborna. Fler gästabud i litteraturen: Följ med till hotell Horn i Malmö, där Fritjof Nilsson-Piraten har bjudit till gästabud: Som en kyrka i by mitt på bordet stod den sexkantiga brännvinskantinen av silver med de sex kranarna för de sex sorterna: Tiodubbelt renat, Kummin, Pomerans, Neumanna Aquavit, Blandning och Rehnbergs Sädes. Från denna medelpunkt strålade snapsglasens rader, fyllande två kvadranter med borgets sidor. Horatius har skildrat en rik uppkomlings middagsbjudning: Så säg om det ej besvärar, vad serverades först för att blidka den pockande magen? Vildsvin först, det var från Lukanien, fångst vid lindrig sunnan, som herrn i huset förtäljde oss. Runt omkring detta beska rädisor, sallad, rättikor som rafflar duktigt i tröttkörd buk, selleri sardeller och vinsaft. Huset Borgias fester, framför allt de med den vackra Lucretia som medelpunkt, blev vittberömda och omsjungna, och från många furstehov ute i Europa rapporterades i poetiska ordalag om överdådiga kockars verk och tillgång till fantastiska vinkällare. Det var dock fester som tilldrog sig långt borta från de vanliga människorna. Om storslagna fester i Sverige finns det också exempel. Ett sådant var Oscar I:s bröllop. Några av deltagarna äter hos den vigselförrättande ärkebiskopen i Uppsala. En deltagare skildrar måltiden:
Sillsallad och lax, skinka och grönt, pocherade ägg,. Sen soppa med ärtor och spädd med mjölk. Så salt kött och kotletter, en lång rad frikasseer, allsköns fisk, gräddtårta och pudding. Så fortsätter skildraren av denna måltid: Så tror man att denna måltiden sinar, men si, då inbäras olika sorters stek, vilt och kalkon, kakor och geleer, därpå glass, sylter och konfekter, apelsiner och franska gotter.. Beskrivningen avslutas med orden: Det är inte värdens skuld om du ej går ganska övermätt från bordet. Det där sista kan man väl hålla med om efter att läst skildringen. Kalas för allmogen upplever jag ändå som ännu mer intressanta. De stora bondkalasen, skördefesterna, bröllopen och födelsedagsfester. Fester för vanligt folk. Sådana fester har jag skildrat i tidigare Nyhetsbrev. Från vår litteraturhistoria minns vi förstås Anna Maria Lenngrens Den glada festen, med de välkända inledningsraderna: Uti prästgårn slamrades i mortlar. Bråttom hade alla husets hjon. Pigor svängde sig med helgdagskjortlar Och på spettet satt en gödd kalkon. Historien mest kända måltid är förstås ändå den, som Jesus intar tillsammans med sina lärjungar kvällen innan han döms till döden av Pontius Pilatus och blir korsfäst på Golgata. Den skildringen får hela kristenheten, dvs kristna över stora delar av världen, sig till livs varje år i samband med påskhögtidligheterna. Många kan rabbla evangelistens skildring utantill. Genom Leonardo da Vincis målning Nattvarden, tycker vi oss också kunna se bilden av Jesus och hans lärjungar församlade kring måltidsbordet. Vi minns orden om hur Jesus bröt brödet, välsignade det och gav till lärjungarna. På samma sätt välsignades vinet. Karl XII styrde Sverige från Lund. Återigen ett hopp i historien: Följ med till början av 1700-talet. Efter ca 15 år i fält och bl.a. den långa vistelse i Bender och i Turkiet hade Karl XII vid jultiden1715 räddat sig i land i Skåne, medan de sista resterna av hans östersjövälde föll samman bakom honom. Någon tanke på att söka fred och därmed kunna slicka såren hade kungen inte. Nu riktade han blicken mot Norge. Nu var dock inte en militär aktion möjlig omedelbart. Det innebar att Karl XII stannade kvar i Skåne. I Lund. Varför Lund? Varför inte ta sig tillbaka till Stockholm? Där fanns ju hans regering. Dessutom de centrala ämbetsverken. Detta bekymrade inte den enväldige kungen. Under de många åren i annat land hade han vant sig vid att ha kontoret på fickan. Svaret på frågan varför en ort i södra Sverige? var det militära hotet mot Skåne. Hotet kom från såväl Danmark som Ryssland, dvs den tidens ärkefiender till Sverige. Kungen ville vara i händelsernas centrum. Dock inte alltför nära. Därmed blev det inte Malmö. Det blev Lund. Nu hyrde han in sig hos en professor i teologi. Härifrån, i ett hus vid Stora Södergatan, styrde han landet.
Karl var 34 år då han kom till Lund. De många åren i fält, med krig och andra umbäranden, hade satt sina spår. Kungen såg äldre ut än 34. För staden Lund blev kungens närvaro en påfrestning. Staden vimlade av krigsfolk. Stadens borgare fick tränga ihop sig för att ge plats åt alla dessa militärer. Studenter kunde inte få tag i rum i Lund. De fick helt enkelt åka hem. Vimlet i Lund drog till sig tiggare och landstrykare. En avskedad soldat fick anställas för att hålla högkvarteret fritt från sådant folk och från hundar och grisar. 1718 förändrades situation - inte minst för staden Lund. Karl XII hade kommit fram till, att nu var tiden mogen för att ge sig på Norge. Fortsättningen vet vi. Den 30 november föll kungen för en kula under belägringen av Fredrikstens fästning. Något som gett upphov till en batalj mellan historieforskarna: Från vem kom den dödande kulan? Från en norsk soldat?. Från en svensk? Det är en batalj som faktiskt ännu inte tycks vara helt avgjord. Allt det där är ju en annan historia. Den får vi ta en annan gång. I stället ett nytt hopp. Plöjningstävlan (Notis i Engelholms Tidning på 1940-talet.) V. Karupsortens SLU-avdelning har haft plöjningstävlan hos lantbrukare Oscar Möller i Hovgården. Resultat: 1.Erik Eriksson, Karup, 75 poäng. 2) Olle Pålsson, Boarp 72 p. 3) Erik Gustavsson, Karup, 71 p. 4. Tage Andreasson Karup70 p., 5. Gunnar Haraldsson, Karup 68.5 p. 2.Tävlingen åsågs av en intresserad publik på omkring ett hundra personer. Som tävlingsledare fungerade lantbr. Rudolf Gustavsson, Karup och som prisdomare lantbr. Fritiof Kjellsson, Karup och lantbr. Gustav Arvidsson, Glimminge. Guld rökelse och myrra Du kommer förstås ihåg bibelns berättelse om Jesu födelse och om vise män som kom med gåvor till den nyfödde. Guld, rökelse och myrra. På bibelns tid var kryddor en minst lika värdefull gåva som guld. Sålunda ingen tillfällighet att det i Matteus evangelium omnämnas dessa kryddor. Vi kan hitta fler berättelser från den tiden som illustrerar kryddors värde. När drottningen av Saba besökte kung Salomo, har hon med sig bl.a. balsamolja i stor mängd: Det hade aldrig funnits en sådan balsamolja som den drottningen av Saba gav åt kung Salomo (2.a krönikeboken.) Även andra kungar skickade balsamolja till kung Salomo Att kryddorna var så viktiga på den tiden hade flera orsaker. De användes i skönhetsvård men även i samband med behandling av döda kroppar. På bibelns tid växte vissa kryddor i Jordandalen. Andra kryddor måste dock importeras. Saffran, aloe, balsam, kanel, virak och myrra. Flera av kryddorna kom från avlägsna länder i Asien och i Afrika. Den exklusiva nardusen kom från Himalaya. Med kamelkaravaner fraktades kryddorna till bl.a. länder vid östra Medelhavet. Dessa långa transporter förklarar att kryddorna blev så dyra. Dyrare än guld i vissa sammanhang.
Ett faktum som ytterligare bidrog till att fördyra var, att karavanerna med kryddlasten måste passera den arabiska halvön på sin väg till Israel, Genom detta fick Syd-Arabien monopol på kryddhandeln. I The book of Spices kan vi läsa, att man funnit spår av bebyggelse i Negev i södra israel. Dessa spår visar kryddhandlarnas färdväg. Det var en omfattande trafik och den pågick under lång tid. Bortåt 2000 år! Med tiden avslöjades arabernas knep för att behålla sitt monopol på kryddhandeln. När egyptiernas lärt sig att utnyttja monsunvindarna kunde de segla den långa vägen mellan Alexandria och Indien. Det ledde till större tillgång till kryddor och därmed lägre priser. Virak, som även kallas olibanum, och myrra, utvanns från harts som kom från barken på små träd med törniga buskar Myrra ingick i den heliga smörjelseoljan. Virak i den heliga rökelsen. Myrra nämns vid tre tillfällen i samband med Jesus: 1) som gåva vid födelsen. (Matteus 2:11) 2) Som bedövningsmedel i vin när han hängde på korset (Markus 15:23) och 3) som en av kryddorna vid behandlingen av hans kropp inför begravningen. (Johannes 19:39) Min boklåda Boktitel Ord. Pris Rea-på-rea-pris Så blev Båstad tennis 225 60 Bilder av ett sekel i Bjäre Slutsåld Vår bjärehistoria i bild 350 70 Bjärebor berättar om Bjäre Slutsåld Strövtåg i Bjäres historia 350 70 NÄRA HAVET trivs jag bäst 350 Ny Enstaka ex. av de böcker som är slutsålda hos mig, kan finnas i någon bokhandel eller annat säljställe. Av de böcker som INTE är slutsålda återstår endast ett fåtal ex. Korn ur postens historia i Bjäre. De gamla klippböckerna i mitt arkiv bjuder på diverse godbitar. I dessa finns stoff för långa artiklar. Här med det begränsade utrymmet får det bli några små korn. 1870-talet. Gångbud med post från Båstad till V. Karup. 1882 begärde man att få postgångbud 4 ggr i veckan. 1873 Kommunalstämman i V. Karup behandlar frågan om poststation i V. Karup. Fåtaligt besökt stämma. Ny utlystes. Hålles 3 april efter avslutad kyrkostämma. Något bidrag till poststation ville man inte lämna, även om man ansåg att en sådan är önskvärd. En poststation kommer tydligen ändå till V. Karup. I januari 1874 samlas stämman för att besluta om hur man skall få ut posten från poststationen till adressaterna. Beslut : anlita en brevbärare som mot 10 öre per överlämnat brev, betalt av adressaten. En av de personer som skötte utbärning var Hanna Högman från Ramsjö. I 17 år bar hon posten från V Karup till Ramsjö. Tjänsten började 1902. Turen gick 6 dagar i veckan. Posten kom till V. Karup vid tre tiden på em. Därför blev det sena kvällsturer, vintertid ofta i snö. Arbetet var lågt betalt. Hanna fick i stället diverse gåvor under vandringsturen.. En brödkaka. Ett stycke fläsk till jul osv..
1919 fick Ramsjö poststation. Därefter bar Hanna Högman post från Ramsjö till de boende vid hamnen. Hanna Högman dog 1944, 73 år gammal. Ramsjö fick sitt postkontor 1 mars 1920 Fler korn ur vår posthistoria Poststationen i Båstad inrättades 1824. En bidragande orsak till inrättandet kan vara vad postverket konstaterade, nämligen att ortsinnebyggarna äro till större delen sjöfarande och skeppsredare vilka ha ganska betydlig skriftvexling Till postmästare önskade de Nils Hallonstén, som i mer än 20 år ombesörjt brevtransporten mellan Laholm och Båstad. Poststationen i Förslöv. Indrogs liksom flera andra 1879 men inrättades igen 1885, dvs det året då Förslöv också blev järnvägsstation längs den samma år öppnade järnvägslinjen, 1921 fick poststationen beteckningen Förslövsholm Även i Hov indrogs poststationen 1879 men kom tillbaka 1893 1954 ändrades poststationens namn till Bjäre-Hov. Hilma blev första kvinnan i fullmäktige. En liten glimt från tiden då kvinnan för första gången tog plats i en fullmäktigeförsamling. Kornet är hämtat från Båstad. I början av 1920-talet var det dags att lämna den gamla formen med kommunalstämma. Nu skulle i stället ett visst antal kommuninvånare, valda av folket, fatta besluten. 1922 förrättades val som skulle gälla i fyra år. Det tog lång tid innan den första kvinnan tog plats i fullmäktigeförsamlingen. Hilma Nilsson blev den första. Året var 1939. Här är de som hållit i ordförandeklubban i Båstad åren 1919-1939. Anton Malmström, 1919-1929, Philip Hjort 1930-34, Johan Sahlström 1935-39. Ålderdomshemmet i V. Karup (Ur Engelholms Tidning på 1940-talet) Vid tiden omkring sekelskiftet 1800-1900 rådde bland de styrande i V. Karup delade meningar huruvida socknen skulle komma ifrån den redan då som olämplig ansedda utackorderingen av sin fattiga. Kommunen skulle i stället som hem för dem inköpa ett sådant kombinerat med jordbruk. Som lämpliga till kommungårdar föreslogos några medelstora egendomar i olika delar av socknen. Utgången av frågan blev den, att en större lägenhet i kyrkbyn, som innehavts av handlare Pettersson, inköptes till ålderdomshem, vilket torde få anses som den bästa lösningen. Alltsedan 1902 har därför V. Karup förfogat över ett bra hem för sina behövande åldringar. Den i anledning av nya fattigvårdslagen tillsatta kommitten för ålderdomshemsfrågornas ordnande uppmärksammade också detta förhållande och uttalade i sitt förslag att i V. Karupshemmet kunde efter restaurering jämväl beredas plats för dem i Hovs och Torekows socknar, som voro i behov av vård uti ett dylikt hem, och att de tre socknarna lämpligen kunde bilda ett kommunalförbund. I V. Karup omfattades frågan till en början ej med så stort intresse. Så långt texten i tidningen. I fortsättningen informeras om, att man ändå kommer fram till att V. Karups socken bör gå samman med grannsocknarna Hov och Torekov för att i form av ett kommunalförbund lösa den stora uppgiften gemensamt.
Så blev också beslutet. Kostnaderna fördelades enligt principen V. Karup 60 procent, Hov 25 och Torekov 15 procent. När de gällde de kommande underhållskostnaderna skulle fördelningen ske med utgångspunkt från antalet skattekronor i resp. kommun. Det ålderdomshem, som vi här har skildrat, och som tillkom vid sekelskiftet, kom att fungera fram till mitt av 1950-talet. Då stod det nya pensionärshemmet, Bjärehemmet, klart att tas i bruk. Vid det laget behövde kommunen inte skapa ett särskilt kommunalförbund tillsammans med grannkommunerna för att lösa uppgiften gemensamt. V. Karup, Hov och Torekov hade redan gått samman och bildat en gemensam kommun V. Bjäre kommun. Avslutar som vanligt Med uppmaningen: känner du någon som du tror vill få mina Nyhetsbrev informera gärna. Kalle kalle@bjarenet.com 0431-365 332 Hallavaravägen 102. 269 91 Båstad