STOCKHOLMS FRAMTIDA AVLOPPSRENING

SAMRÅDSHANDLING

STOCKHOLMS FRAMTIDA AVLOPPSRENING Datum 2015-04-16 Utgåva/Status 1 Stockholm Vatten AB Org nr 556210-6855 Styrelsens säte Stockholm 106 36 Stockholm Besök Torsgatan 26 Tel 08-522 120 00 Fax 08-522 120 02 stockholmvatten@stockholmvatten.se www.stockholmvatten.se

Sammanfattning Befolkningstillväxt kräver utökad avloppsrening Från år 2000 har Stockholms stads befolkning ökat från ca 750 000 till ca 900 000 invånare. 2040 förväntas det bo minst 1 150 000 människor i staden. Den snabba tillväxten innebär att kapaciteten för avloppsrening behöver utökas på ett sätt som gör att dagens och framtidens miljökrav uppfylls. Valt alternativ ökad kapacitet och positiva miljöeffekter Fyra alternativ har utretts. Ett av dessa är ett så kallat nollalternativ, som innebär investeringar i båda de befintliga reningsverken. Det mest fördelaktiga från miljömässiga, tekniska och samhällsekonomiska utgångspunkter bedömdes vara att fokusera avloppsreningen till reningsverket i Henriksdal och stänga Bromma reningsverk. Det valda alternativet har de mest positiva miljöeffekterna av de fyra alternativen och även den lägsta kostnaden. Efter genomförandebeslut i Stockholms stads kommunfullmäktige i maj 2014 söker Stockholm Vatten nu därför tillstånd enligt miljöbalken för utökad och förändrad verksamhet vid Henriksdals reningsverk inklusive avloppsnät samt för en ny avloppstunnel som ska gå 30-90 meter under marken från Bromma till Henriksdal. Ombyggnaden av Henriksdals reningsverk säkrar avloppsreningen i Stockholm fram till 2040. Därefter finns möjlighet till ytterligare utbyggnad av reningsverket. Utöver ökad reningskapacitet innebär satsningen förbättrad vattenkvalitet både i Mälaren och i Östersjön. Med den nya avloppstunneln utökas ledningsnätet, vilket innebär att risken för att nätet ska bli överfullt minskar. Därmed kommer nödutsläppen av orenat avloppsvatten till Mälaren att minska kraftigt. Genom införande av så kallad membranteknik i Henriksdalsverket väntas utsläppen av kväve minska med 40 procent från 10 mg till 6 mg per liter. Utsläppen av fosfor väntas minska med 33 procent från 0,3 mg till 0,2 mg per liter. Membrantekniken ger också nya möjligheter att rena vattnet från bakterier, virus, mikroplast och läkemedelsrester. I korthet kommer Stockholm Vatten att ansöka om följande förändringar: 1. Fördubblad kapacitet för avloppsrening i Henriksdals reningsverk samt ökad kapacitet för förbehandling och en ny pumpstation i Sickla. Reningsverksamheten sker fortsatt inne i Henriksdalsberget. 2. Fem istället för dagens tre utsläppsrör vid Danvikstull. 3. Utökad biogasutvinning ur matavfall i Henriksdals reningsverk, med anledning av att Stockholm Vatten vid halvårsskiftet tog över renhållningsverksamheten från Trafikkontoret i Stockholms stad. 4. Utökning av avloppsnätet från dagens ca 200 mil med ytterligare 1,5 mil i form av en ny avloppstunnel från Bromma till Henriksdal. Tunnelns sträckning har i

planerats för att påverka fastighetsägare i så liten utsträckning som möjligt och går därför nästan helt under allmän mark. I de fall då tunneln går under privata fastigheter kommer noggranna besiktningar av fastigheterna att genomföras före och efter att tunneln dras fram. Med dagens teknik är det mycket ovanligt att fastigheter påverkas av tunnelarbeten. Om det ändå skulle uppstå någon skada kommer Stockholm Vatten ersätta berörda fastighetsägare fullt ut. ii

Planerade anläggningsarbeten ovan jord för avloppstunneln samt utloppsledningar. iii

Innehållsförteckning Befolkningstillväxt kräver utökad avloppsrening... 1 Valt alternativ ökad kapacitet och positiva miljöeffekter... 1 1. INLEDNING OM DET UTÖKADE SAMRÅDET... 1 2. Bakgrund... 1 3. Vad samrådet avser... 3 4. Administrativa uppgifter... 4 5. Gällande beslut enligt miljöbalken... 5 6. Bedömningsgrunder... 6 7. Tunnel från Bromma reningsverk till och med Sickla och Bergrum vid Sickla. Befintliga förhållanden... 7 7.1 Geologisk och hydrogeologisk beskrivning... 7 7.1.1 Bromma ARV Mälarpassagen... 8 7.1.2 Mälarpassagen (inkl. geofysiska/geotekniska undersökningar)... 9 7.1.3 Eolshäll Sickla... 9 7.1.4 Befintliga undermarksanläggningar... 9 7.2 Naturmiljö... 10 7.2.1 Bromma Eolshäll... 10 7.2.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal... 10 7.3 Kulturmiljö... 11 7.3.1 Bromma Eolshäll... 11 7.3.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal... 12 7.4 Rekreation och friluftsliv... 13 7.4.1 Bromma Eolshäll... 13 7.4.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal... 13 8. Projektets planerade omfattning, utförande och genomförande... 14 8.1 Tunnelns läge... 14 8.2 Hänsynstaganden vid val av sträckning och påslag... 14 8.3 Sträckningsgenomgång med särskilda motiv... 15 8.3.1 Bromma ARV - Källviken... 15 8.3.2 Källviken Eolshäll, inkl. Mälarpassagen... 15 8.3.3 Eolshäll Sickla/Henriksdal... 15 8.4 VA-teknisk utformning... 16 8.4.1 Dimensionerande flöde... 16 8.4.2 Beskrivning av tunnelns sträckning, profil och funktion... 17 iv

8.4.3 Mälarpassagen... 18 8.5 Bergrummets utformning... 19 8.6 Inläckage av grundvatten till tunnel och bergrum... 20 8.6.1 Allmänt... 20 8.6.2 Tätning... 20 8.6.3 Förväntat inläckage... 20 8.7 Val av drivningsteknik och tvärsnitt... 21 8.7.1 Drivningsmoment med konventionell drivning... 22 8.7.2 Installationer och avetablering... 23 8.8 Planförhållanden och rådighet... 24 8.9 Befintliga och planerade anläggningar under mark... 24 9. Sammanfattande alternativutredning, inkl. nollalternativ.... 25 9.1 Utredningar för alternativ 3... 27 10. Övergripande bedömning av miljökonsekvenser tunnel och bergrum vid Sickla.... 28 10.1 Naturmiljö... 28 10.1.1 Bromma Eolshäll... 28 10.1.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal... 28 10.2 Kulturmiljö... 29 10.2.1 Bromma Eolshäll... 29 10.2.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal... 29 10.3 Rekreation och friluftsliv... 30 10.3.1 Bromma - Eolshäll... 30 10.3.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal... 30 10.4 Riskobjekt för grundvattenavsänkning... 30 10.4.1 Bromma Eolshäll... 31 10.4.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal... 32 10.5 Avbördning av processvatten byggskede... 33 10.6 Luft och lukt... 33 10.7 Buller, stomljud och vibrationer byggskede... 34 10.8 Transporter, påslag och etableringsytor byggskede... 36 10.8.1 Bromma - Eolshäll... 37 10.8.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal... 37 11. Nuvarande verksamhet Avloppsrening och avledning av avloppsvatten... 38 11.1 Lokalisering... 39 11.1.1 Henriksdals reningsverk... 39 v

11.1.2 Bromma reningsverk... 41 11.2 Planförhållanden, riksintressen och områdesskydd... 43 11.2.1 Henriksdals avloppsreningsverk... 43 11.3 Bromma avloppsreningsverk... 44 11.4 Nuvarande behandling av avloppsvatten, slam och externt organiskt material... 44 11.4.1 Henriksdals avloppsreningsverk... 44 11.4.2 Bromma avloppsreningsverk... 45 11.5 Utsläpp från reningsverken till ytvatten... 46 11.6 Behandling av fettavskiljarslam och externt organiskt material... 49 11.7 Utsläpp från ledningsnät och pumpstationer... 49 11.7.1 Tillskottsvatten... 52 12. Verksamhetens ytvattenrecipienter... 53 12.1 Berörda vattenförekomster... 57 12.1.1 Mälaren Stockholm... 57 12.1.2 Strömmen (Saltsjön)... 57 12.1.3 Vattenförekomster nedströms Strömmen... 58 12.1.4 Övriga recipienter för bräddvatten... 58 12.2 Belastning på Strömmen och Stockholms skärgård... 59 12.2.1 Allmänt om övergödning... 59 12.2.2 Tillståndet i skärgården... 60 13. Framtida planerad verksamhet Avledning och rening av avloppsvatten... 61 13.1 Förväntad ökad anslutning... 62 13.2 Utbyggd och förbättrad avloppsvattenbehandling i Henriksdal och Sickla... 62 13.2.1 Utbyggnad av bergrumsanläggningar vid Sickla och Henriksdal... 66 13.3 Framtida utsläpp av renat avloppsvatten från reningsverk... 68 13.4 Framtida utsläpp via bräddning från ledningsnät... 68 13.5 Mottagning och behandling av fettavskiljarslam och externt organiskt material... 69 13.6 Slamhantering... 69 13.7 Biogashantering... 70 13.7.1 Planerad biogasproduktion... 70 13.7.2 Brandskydd och risker... 70 13.8 Hantering av grovrens, sand och annat avfall från verksamheten... 71 13.8.1 Avfall från avloppsreningen... 71 13.8.2 Farligt avfall... 71 13.9 Användning av kemiska produkter... 71 13.10 Tunga transporter... 73 vi

13.10.1 Transporterna till/från Sickla och Henriksdal omfördelas... 73 13.11 Energianvändning... 75 14. Övergripande bedömning av konsekvenser för miljö, hälsa och resurshushållning.... 76 14.1 Konsekvenser i ombyggnadsskedet... 76 14.2 Utbyggnad av bergrumsanläggningar i Sickla och Henriksdal... 77 14.3 Utsläpp till vatten... 78 14.3.1 Utsläpp till luft... 78 14.3.2 Byggbuller, stomljud och vibrationer... 79 14.3.3 Inverkan på resurshushållning... 80 14.3.4 Inverkan på landskapsbild, naturmiljö, kulturmiljö och friluftsliv... 80 14.4 Konsekvenser i driftskedet... 80 14.4.1 Utsläpp till vatten... 80 14.4.2 Utsläpp till luft... 84 14.4.3 Buller... 85 14.4.4 Energianvändning... 85 14.4.5 Inverkan på resurshushållning... 85 14.4.6 Inverkan på landskap, kulturmiljö och friluftsliv... 86 14.4.7 Verksamhetens inverkan på gällande miljömål... 86 15. Preliminär innehållsförteckning i kommande MKB... 86 16. REFERENSER... 90 17. ORDLISTA... 90 18. BILAGOR... 94 Bilagor: Bildmaterial Tunnelsträckning, trafik, etableringar vii

1. INLEDNING OM DET UTÖKADE SAMRÅDET I detta dokument beskrivs projektet Stockholms framtida avloppsrening på en övergripande men ändå detaljerad nivå. Projektets syfte och genomförande beskrivs samt dess miljöeffekter. Samråd för projektet skedde under 2014. Detta kompletterande samråd sker för att säkerställa att de som inte nåddes vid samråden 2014 ges en möjlighet att yttra sig. Samrådsunderlaget har inte ändrats annat än att Bägersta Byväg och delar av arbetena vid Henriksdal utgått ur projektet, och för arbetsområde Smedslätten har antalet transporter ökat till nära det dubbla under en begränsad period, från att vara 120 transportrörelser (60 bergtransporter) till som mest 260 transportrörelser per dag under ca tre månaders tid. Uppgraderingen av VA-nätet för områdena Enskede/ Älvsjö för att minska källaröversvämningar och brädd till Saltsjön, kommer att åtgärdas men med en annan lösning än tunneln från Bägersta byväg, åtgärderna kommer att miljöprövas som ett eget projekt Uppgraderingen av Henriksdal är nödvändig och flera av de tidigare föreslagna åtgärderna kan göras inom ramen för befintligt tillstånd. De ökade transporterna från Smedslätten hänför sig till att en större mängd berg måste tas ut på en kortare tid. Samrådshandlingen är ändrad med hänsyn till detta 2. Bakgrund Stockholm är en av Europas snabbast växande städer. Befolkningen uppskattas öka med 15 000-20 000 personer per år, vilket motsvarar en befolkningsökning på mellan 1 och 1,5 procent per år. Övriga kommuner som är anslutna till Stockholm Vattens avloppsreningsverk planerar också för en kraftig befolkningsökning. Stockholm Vatten behöver förbättra hanteringen av avloppsvatten för att möta framtida krav för att kunna ta hand om avloppsvatten från den växande befolkningen. För att Sverige ska klara av sina internationella åtaganden enligt Baltic Sea Action Plan (BSAP) och EU:s ramdirektiv för vatten samt Sveriges egna miljökvalitetsmål behöver främst utsläppen av kväve och fosfor till sjöar, vattendrag och Östersjön minska. Stockholm Vattens styrelse fattade ett genomförandebeslut den 13:e februari 2013 att Bromma reningsverk ska läggas ned och att det avloppsvatten som renas där idag ska överföras till Henriksdals avloppsreningsverk, som byggs om med kraftigt förbättrad rening. Ombyggnaden innebär också att slamhanteringen flyttas från Sickla och in i Henriksdalsberget. För att överföra avloppsvattnet till Henriksdals avloppsreningsverk byggs en ny avloppstunnel från Bromma till Henriksdalsvekets inlopp i Sickla. Tunneln gör det möjligt att minska bräddningarna av obehandlat avloppsvatten till Mälaren. Den del av Stockholms avloppsvatten som idag avleds till Himmerfjärdsverket i 1 av 94

Botkyrka kommun kommer i stället att ledas till Henriksdals avloppsreningsverk via den nya tunneln. Stockholm Vatten AB tog över renhållningsverksamheten från Trafik- och renhållningsnämnden 1:a juli 2014. Därmed ska mottagningen och biogasutvinningen ur matavfall och annat externt organiskt material byggas ut. Alla dessa förändringar kräver tillstånd enligt miljöbalken och innebär en lång rad förbättringar för miljön i Stockholm. Förbättringarna kan sammanfattas enligt följande: En effektivare rening av avloppsvattnet från Stockholm och andra anslutna kommuner Minskade utsläpp av övergödande ämnen till Strömmen (Saltsjön) Minskade bräddningar av orenat avloppsvatten till Mälaren Avlastning av Himmerfjärden från avloppvattnet från Stockholm (från Eolshälls upptagningsområde) Minskad trafik på lokalgator i delar av Stockholm Lokala störningar i form av buller från tung trafik och lukt försvinner från Bromma Slamtransporter från Sickla genom Hammarby sjöstad försvinner Marken i Bromma frigörs och kan bebyggas med bostäder Ökad återvinning av matavfall i Stockholm. Mer biogas och näringsrikt gödselmedel kan därmed produceras, vilket förbättrar hushållningen med värdefulla naturresurser. Att samla resurser i ett verk ger effektivare drift- och underhåll och bättre möjligheter till kompetensförsörjning och utveckling. Att ha kvar Bromma avloppsreningsverk skulle kräva ombyggnader för att klara ökade reningskravkrav och den ökande anslutningen. Detta skulle bland annat kräva ett nytt bioblock i Nockeby samt att flytta slamutlastning och grovrening in i berg i Åkeshov. Även det innebär stora investeringar, även om det alternativet enligt gjord kalkyl skulle vara billigare. I kalkylen är dock inte vinsten med att skapa utrymme för fler bostäder med, inte heller övriga vinster, såsom att ta bort lokala störningskällor och bräddning till Mälaren Avloppsvattnet från Stockholm skulle heller inte kunna renas lika effektivt som i Stockholm Vattens huvudalternativ. Beslutet i Stockholm Vattens styrelse grundar sig på en utredning av fyra olika alternativ. Utöver alternativen att behålla Bromma reningsverk (nollalternativet) eller att överleda avloppsvattenmängden till Henriksdals reningsverk och lägga ner Bromma reningsverk (huvudalternativ) studerades två alternativa lokaliseringar. Båda dessa alternativ innebär att Bromma reningsverk läggs ner. I det ena alternativet leddes Västerorts avloppsvatten till Himmerfjärdsverket i Botkyrka kommun och i det andra till ett helt nytt reningsverk någonstans söder om Stockholm. Byggstarten planeras till 2015 och driftstarten till 2018. Brommaverket avvecklas då för att ge plats åt bostäder och verksamheter. År 2020 beräknas alla anläggningsdelar vara i full drift. 2 av 94

3. Vad samrådet avser För att kunna genomföra dessa förändringar i verksamheten behöver Stockholm Vatten att hos Mark- och miljödomstolen söka ett nytt miljötillstånd för sin verksamhet. Det nya tillståndet ska inkludera bräddningar från ledningsnätet (frivilligt tillstånd) och den vattenverksamhet som krävs vid ombyggnad av reningsverkets Henriksdals- och Sicklaanläggningar, en ny utloppsledning samt anläggande och drift av avloppstunnlarna. En inledande del av tillståndsprocessen är att samråda med myndigheter och med dem som berörs av ombyggnaden och den fortsatta avloppsreningen. Detta samrådsunderlag är i avsett för att ge fördjupad kunskap om projektet till sakägare och allmänhet som ges möjlighet att inkomma med synpunkter, som kan beaktas i det fortsatta arbetet med miljöprövningen. I korthet kommer ansökan att omfatta: Effektivare reningsförfarande Fortsatt rening av avloppsvatten och ökad anslutning till avloppsanläggningen. Anslutningen beräknas öka successiv upp till ca 1 620 000 personer år 2040. Fortsatt och ökad mottagning och biologisk behandling av externt organiskt material. Den tillförda mängden externt organiskt material, exklusive fettavskiljarslam, kommer att vara högst 100 000 ton per kalenderår. Utsläpp av avloppsvatten vid bräddning från avloppsledningsnät. Anläggande av avloppstunnel från Bromma till Sickla/Henriksdal innefattande vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet i tillämpliga delar. Anläggande av bergrum vid Sickla innefattande vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet i tillämpliga delar. Anläggande av en ny utloppsledning från Henriksdals reningsverk intill befintliga utloppsledningar. Syftet med samråden är att berörda ska få möjlighet att komma med synpunkter på vad som ska belysas i den miljökonsekvensbeskrivning (MKB), som ska ingå i bolagets ansökan om nytt tillstånd för Stockholms framtida avloppsrening. Lokalisering, utformning och omfattning kommer att belysas tillsammans med de potentiella miljökonsekvenser som kan förutses i ombyggnads- och driftskedet. Samråd med tillsynsmyndigheten och länsstyrelsen genomfördes i början av 2014. Samrådsunderlaget är till för sakägare som berörs av prövningen av frågor som omfattas av 9 kap. respektive 11 kap. miljöbalken. Ombyggnaden och den ökade anslutningen till reningsverket respektive anläggande av nya spillvattentunnlar för att kunna överföra avloppsvattnet från Bromma är intimt förknippade och ömsesidigt beroende av varandra. Föreliggande samrådsunderlag gäller frågor som regleras av 28 kap. 1 och 29 kap. 16 miljöprövningsförordning (2013:251) och avser miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap 6 miljöbalken 3 av 94

4. Administrativa uppgifter Administrativa uppgifter om verksamhetsutövaren Sökande: Stockholm Vatten VA AB Organisationsnummer: 556175-1867 Postadress: Stockholm Vatten AB 106 36 Stockholm Besöksadress Torsgatan 26 Telefonnummer (växel): 08-522 120 00 Kontaktperson: Lars Lindblom (Stockholm Vatten VA AB) Juridiskt ombud: Stefan Broström (Stockholm Vatten VA AB) Kommun: Stockholm och Nacka Län: Stockholm Administrativa uppgifter om verksamheten Anläggningsnamn: Henriksdals reningsverk, inklusive Sickla slambehandlingsanläggning Anläggningsnummer: 0180-50-002 Verksamhetskoder enligt B 90.10, B 90.160 miljöprövningsförordningen (2013:251): Besöksadress: Värmdövägen 23 Fastighetsbeteckningar: Reningsverket 1 (Henriksdal), Slamstationen 1 (Sickla) Tillsynsmyndighet: Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholm Tillståndsbeslut: 1992-09-28, Koncessionsnämnden för miljöskydd (Utsläpp av avloppsvatten). 2000-06-30, Miljödomstolen vid Tingsrätten i Stockholm (slutliga villkor). 4 av 94

5. Gällande beslut enligt miljöbalken Stockholm Vatten har ett tillstånd enligt miljöskyddslagen, som är gemensamt för Henriksdals och Bromma avloppsreningsverk. Tillståndet är skrivet så att det även omfattar det tidigare reningsverket i Loudden. Detta verk är nedlagt och avloppsvattnet överförs numera till Henriksdals avloppsreningsverk. Genom beslut i dåvarande Miljödomstolen vid Stockholms Tingsrätt i juni 2000 är tillståndet förknippat med utsläppsvillkor för BOD 7, totalfosfor, totalkväve och ammoniumkväve och för skyddsåtgärder som avser ledningsnäten inom Stockholms stad. Stockholm Vattens verksamhet omfattas även av andra beslut enligt miljöbalken. Nedan sammanställs gällande beslut för de delar av verksamheten som bolaget planerar att söka tillstånd för. Datum Beslutsmening/Titel Beslutande myndighet och Dnr 1992-09-28 Tillstånd enligt miljöskyddslagen att i Saltsjön släppa ut avloppsvatten från tätbebyggelse som är ansluten till Henriksdals, Bromma och Louddens reningsverk. 2000-06-30 Tillstånd till utsläppande av avloppsvatten i Saltsjön från tätbebyggelse som är ansluten till Henriksdals, Bromma och Louddens reningsverk; nu fråga om uppskjutna villkor. 2006-02-22 Samordnad recipientkontroll i Stockholms skärgård. 2006-04-06 Tillstånd enligt miljöbalken till ökad mottagning och rötning av externt organiskt material vid Henriksdals avloppsreningsverk samt ändring av villkor 2013-03-11 Beslut med anledning av Anmälan om mottagande av externt organiskt material för rötning. 2014-11-24 Anmälan om mindre ändring av B- verksamhet vid Henriksdals reningsverk. Koncessionsnämnden för miljöskydd, Stockholm Diarienummer 192-1096-90, 192-1097-90, 192-1098-90 Miljödomstolen vid Tingsrätten i Stockholm (mål nr M 149-99, 150-99, 151-99) Länsstyrelsen i Stockholms län Länsstyrelsen i Stockholms län (beteckning 5511-2004- 81738) Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholm. Dnr 2013-003836 Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholm. Dnr 2014-015008 Med undantag från länsstyrelsens beslut 2006-02-22 om samordnad recipientkontroll i Stockholms skärgård bör ovanstående beslut upphävas i och med att det nya tillståndet vinner laga kraft. 5 av 94

6. Bedömningsgrunder Miljöaspekter ska i MKB konsekvens bedömas i förhållande till relevanta bedömningsgrunder. Konsekvensen är en sammanvägning av hur stort värde som påverkas och hur stor förändringen är för det planerade projektet Påverkan beskriver förändringen av miljö- och hälsoaspekter, t.ex. hur mycket buller som kommer att alstras under byggtiden. Effekt beskriver hur bullret påverkar omgivningen, t.ex. om gällande riktvärden kommer att överskridas. Konsekvens är en värdering av de effekter som uppkommer, deras följdverkningar och betydelse for allmänna och enskilda intressen, människors hälsa och miljö. För att avgöra vilket värde olika aspekter har används bedömningsgrunder av olika slag. Som exempel kan nämnas att riksintressen, Natura2000-områden, byggnadsminnen och sällsynta objekt bedöms ha högst värde, medan mer vanliga objekt bedöms ha lägre värde. Graden av påverkan bedöms utifrån hur värdet förändras. Som exempel kan nämnas om området tas i anspråk helt eller marginellt och om värdet försvinner helt eller delvis. För projektet aktuella bedömningsgrunder är: Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för klassning av tillstånd (förorenad mark, ytvatten, grundvatten) Miljökvalitetsnormer (vattenförekomster, utomhusluft, omgivningsbuller) Miljökvalitetsmål (nationella, regionala, lokala) och eventuella specifika projektmål Riktvärden för buller, vibrationer och stomljud Skyddade områden enligt miljöbalken (Natura2000, riksintressen, naturreservat, biotopskydd, strandskydd, vattenskyddsområde) Artskyddsförordning Lag om kulturminnen Byggnadsminnen Stockholms stadsmuseums kulturhistoriska klassning 6 av 94

7. Tunnel från Bromma reningsverk till och med Sickla och Bergrum vid Sickla. Befintliga förhållanden 7.1 Geologisk och hydrogeologisk beskrivning Stockholmsområdet utgörs av ett sprickdalslandskap med stora hällområden. Större morfologiska linjer i terrängen (lineament) genomkorsar hela området. De indikerar förekomst av svaghetszoner i berggrunden och är generellt belägna i terrängens dalgångar. De mest framträdande svaghetszonerna visar sig alltså som lerfyllda dalar och långsträckta sjöar. Bergplintarna mellan svackorna är med stor sannolikhet opåverkade av plastisk eller spröd deformation. Stockholms berggrund är varierande och domineras av granatförande sedimentådergnejser, granitoider och grönstenar. Svärmar av diabasgångar förekommer också i berggrunden, som är storskaligt och mjukt veckad. Det finns tre regionala sprickset NV, NO och VO och dessa återfinns även på lokal nivå. Jordlagerföljden består allmänt av morän som är avsatt direkt på berggrunden och som i sin tur på många håll överlagras av lera. Lokalt förekommer svallsediment och organiska jordarter. Stockholm korsas även av stora isälvsavlagringar, som löper i nord-sydlig riktning (se Figur 1) och fungerar som stora grundvattenmagasin. Figur 1. Sträckningen på den byggnadsgeologiska kartan över Stockholm. Grundvattnet i Stockholmsregionen är starkt påverkat. Befintliga tunnlar och andra undermarksanläggningar har inverkan på grundvattennivåer och strömningsriktningar. I tätbebyggda delar är grundvattenbildningen dessutom ofta begränsad eftersom stora ytor täcks av hårdgjorda ytor där nederbörden leds bort via dagvattensystem. 7 av 94

Stockholmsåsen (Brunkebergsåsen) är Stockholm stads enda egentliga betydande grundvattentillgång. Stadens grundvatten fungerar främst som en teknisk resurs som bl. a. grundläggningen av vissa byggnader och anläggningar är beroende av. I de delar som kan komma att beröras av planerad tunnel är Stockholmsåsen inte intressant som dricksvattenresurs. Styrande för vattennivån i ett områdes grundvattenmagasin är jordarternas genomsläpplighet (hydrauliska konduktivitet, K [m/s]) samt vattenbalansen, d.v.s. balansen mellan å ena sidan tillskott av grundvatten via nederbörd, tillförsel från omkringliggande områden och läckande ledningar och å andra sidan avgång av grundvatten till intilliggande magasin, dränerande undermarksanläggningar och berggrund. Grundvatten i kristallint berg förekommer nästan uteslutande i sprickor och sprickzoner och är som dricksvattenresurs endast relevant för enskilda intressenter/brunnar. Ställt i relation till grundvatten i jord är dess betydelse som teknisk resurs också begränsad och det är främst i och med eventuell inverkan på energibrunnar (s.k. bergvärme) som betydelsen är direkt. Indirekt kan dock påverkan på grundvattennivåer i jord ske, varför även helt bergförlagda anläggningar potentiellt kan ge upphov till stora skador om de utförs på ett olämpligt sätt. Den hydrauliska konduktiviteten i en kristallin berggrund varierar flera tiopotenser, särskilt om större sprickzoner beaktas, men vanligvis uppvisar den värden på ca 10-9 10-6 m/s. 7.1.1 Bromma ARV Mälarpassagen Brommaverket och de inledande delarna av sträckningen är lokaliserade på lerområden med jordmäktigheter på uppemot 20 m. Leran omgärdas av morän och normalt uppsprucket, kristallint berg som på sina håll går i dagen och som uppvisar svaghetszoner i flera riktningar särskilt en större, NO-orienterad krosszon. Geologin i anslutning till Mälaren domineras ytligt av stora häll- och moränpartier med inslag av lera. De allmänna jorddjupen i lersvackorna är mellan 0 och 10 m, men större mäktigheter på uppemot 20 m förekommer. Utöver den krosszon som ligger i sundet mellan Nockeby och Kärsön, stryker ett antal sprickzoner med företrädelsevis NV orientering genom berggrunden. De geofysiska/geotekniska undersökningar som har genomförts utmed stranden (se avsnitt 7.1.2) vittnar om ibland dramatiska bergnivåskiftningar som har varit av betydelse för valet av sträckning. Så ligger t.ex. berget i vissa avsnitt på ca -35 m endast 15 m från strandkanten. Inga åsformationer eller större grundvattenmagasin är identifierade i området. 8 av 94

7.1.2 Mälarpassagen (inkl. geofysiska/geotekniska undersökningar) Ett antal deformationszoner av okänd karaktär löper tvärs med sträckningen under Mälaren och bergnivåerna och jorddjupen har varit förhållandevis oklara. I syfte att i någon mån fastställa nivåerna för berget genomfördes under sommaren 2013 geofysiska undersökningar i anslutning till den planerade Mälarpassagen samt längs Brommas södra strand. Geotekniska undersökningar har också genomförts för att komplettera, verifiera och kalibrera de långsträckta geofysiska undersökningarna och därmed bergnivåerna, men också att ge information om de överlagrande jordlagrens sammansättning och hållfasthet. De djup till berg som bestämdes enligt ovanstående har varit styrande för det planerade tunnelläget i såväl plan som profil. Största djup till berg i Mälaren vid planerad passage är bedömt till ca 65 m. 7.1.3 Eolshäll Sickla Under Mälarens norra strand och Årstaskogen förläggs planerad tunnel i huvudsak under berg i dagen och fastmarksområden. Ett antal både större och mindre lerpartier förekommer dock i eller i nära anslutning till sträckningen mellan Eolshäll och Sickla; det gäller i områdena kring Eolshäll/Örnsberg, Vinterviken, Liljeholmen och Årsta Gård samt vid Årstafältet, Jorddjupen varierar och på Årstafältet, som utgör det största området med lera i södra Stockholm, förekommer de mäktigaste jordlagren på upp emot 20-30 m. De dominerande krosszonerna längs sträckan överensstämmer i sin VO orientering med de större lersvackorna och Årstaviken. Ett nätverk av mindre sprickzoner i alla förekommande riktningar breder ut sig mellan dessa krosszoner och de båda mer NV orienterade zonerna längs med respektive öster om Stockholmsåsen (se nedan). Föreslagen tunnelsträckning löper tvärs under den stora isälvsavlagringen Stockholmsåsen som sträcker ut sig i NS riktning över områdena kring Gullmarsplan. Här är dock planerad tunnel förlagd på stora djup (ca -40 m). 7.1.4 Befintliga undermarksanläggningar Förutom det faktum att den planerade tunneln i stora stycken löper som en tunnel under befintlig tunnel (TUT), förekommer också korsande eller närliggande befintliga undermarksanläggningar (ledningstunnlar, Södra länken etc.) på olika nivåer och på flera håll. Detta kan medföra att vissa områden är extra känsliga, men också att en del lerområden redan är dränerade och att ytterligare påverkan därför inte ger ytterligare sättningar. Exakt omfattning av inläckage, grundvattennivåsänkning och sättningsrisker kommer att analyseras och beskrivas i detalj i den MKB och de tekniska beskrivningar som tas fram. Som en nämnvärd referens finns ett nyligen genomfört ledningstunnelprojekt i områdena kring Gullmarsplan. Denna tunnel varierar i djup mellan +3 och -22 m och har en tvärsnittsarea i samma storleksordning som den planerade tunneln. I förundersökningarna till detta genomförda projekt rapporterades om inläckagenivåer på som högst 7,7 l/min 100 m tunnel vid passagen under Årstafältet. Det beskrevs också hur inläckaget till en befintlig kraftledningstunnel 9 av 94

minskade från 6 till omkring 2-3 l/min 100 m tunnel i samband med att Södra Länken byggdes. Vid vattenförlustmätningar inför byggandet av Södra Länken beräknades enligt uppgift den hydrauliska konduktiviteten i bergmassan utanför förekommande zoner till omkring 1-4x10-7 m/s respektive <10-7 m/s för olika delsträckor. Generellt uppskattades konduktiviteten längs ledningstunneln till <10-7 m/s utanför förekommande sprickzoner. Vid projekteringen av ledningstunneln sattes riktvärdena för inläckage till mellan 1,5 och 7 l/min 100 m tunnel; detta med hänsyn till risken för sättningar till följd av grundvattennivåsänkningar. 7.2 Naturmiljö Nedan beskrivs övergripande naturaspekter. Översiktliga bedömningar av projektets eventuella konsekvenser för dessa aspekter presenteras i avsnitt 10.1. Naturvärdesinventering har genomförts för områden med större markanspråk. På så sätt har för- och nackdelar med alternativa påslag redan i ett tidigt skede kunnat beskrivas med avseende på naturmiljö. De alternativ som har bedömts medföra minst påverkan på naturvärden har sedan valts. Fortsatt inventering och utredning av naturvärden sker i samband med framtagande av MKB. 7.2.1 Bromma Eolshäll De högsta naturvärdena är koncentrerade till tunnelsträckningens första kilometer (se Figur 2). Här återfinns Natura 2000-området Judarskogen (id SE0110172), som också är del i Judarskogens naturreservat (id 0102150). Natura 2000- området syftar till att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för större vattensalamander. Naturtyper skyddade enligt EG:s habitatdirektiv finns inte i området idag. Judarskogen ingår i sin helhet i riksintresse för naturvård Bromma De Geermorän-system (id NRO01021). Riksintresset omfattar också mark inom Nockeby och Åkeslund på östra sidan om Drottningholmsvägen. 7.2.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal Arbete pågår med att inrätta ett naturreservat för Årstaskogen och Årsta holmar. Bergtunneln föreslås ligga under mark som kommer att omfattas av naturreservatet. Öster om tunneln och bergrummet ligger naturreservatet Nackareservatet. 10 av 94

Figur 2. Översikt, särskilda naturvärden. 7.3 Kulturmiljö De övergripande kulturmiljöaspekterna presenteras nedan. Översiktliga bedömningar av projektets eventuella konsekvenser för dessa aspekter presenteras i avsnitt 10.2. 7.3.1 Bromma Eolshäll I närheten av sträckningen finns två riksintressen för kulturmiljövård. Det ena, Olovslunds Egnahemsmiljö (K118), är en egnahemsmiljö från 1920-talets slut, som utgör ett av de första exemplen på dåtidens kommunala bostadspolitik. Det andra, Ålstensgatan (K117), är ett funktionalistiskt radhusområde från 1932-33, som speglar den tidens gestaltningsmässiga och sociala idéer om bra bostäder till ett rimligt pris. Det finns inga byggnadsminnesförklarade byggnader eller bebyggelsemiljöer längs sträckningen eller i anslutning till den. Sträckningen löper dock i stora stycken över områden som enligt Stockholms Stadsmuseums Kulturhistoriska klassificering anses vara generellt kulturhistoriskt värdefulla (se Figur 3). I Åkeshov och Nockeby finns dessutom enligt ovanstående klassificering utbredd bebyggelse av positiv betydelse för stadsbilden och/eller av visst kulturhistoriskt värde (gul klass), inslag av bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt (grön klass) samt en fastighet i sträckningens närhet med bebyggelse vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminne (blå klass). 11 av 94

Enstaka kända fornlämningar återfinns längs sträckningen. Områden med markanspråk (påslag, utrymningsschakt, ventilation och etableringsytor) har lokaliserats till områden utan kända fornlämningar. Okända fornlämningar kan finnas i mark, i strandzonen eller i vattenområden. Figur 3. Översikt, särskilda kulturvärden. 7.3.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal Inom riksintresset Gröndal (K116) finns ett område med stora självbyggda hyresvillor för arbetare samt ett område uppfört 1944-52, som blivit en viktig förebild för svenskt och internationellt bostadsbyggande under efterkrigstiden. Riksintresset LM-staden, Midsommarkransen (K114) är ett bostadsområde med enhetliga flerbostadshus och nära anknytning till L. M. Ericssons nyetablerade fabriker. Området speglar 1930-talets arkitektur och bostadssociala ambitioner. Ovan nämnda riksintressen för kulturmiljövård ligger i anslutning till föreslagen tunnelsträckning, men utanför förväntat påverkansområde (se avsnitt 10.2). Ett antal kända fornlämningar förekommer längs sträckningen, särskilt vid Nybodahöjden, Årsta gård samt Gullmarsplan-Hammarbyhöjden. Områden med markanspråk (påslag, utrymningsschakt, ventilation och etableringsytor) har lokaliserats till områden utan kända fornlämningar. Okända fornlämningar kan finnas i mark, i strandzonen eller i vattenområden. Tre byggnadsminnen ligger i eller i nära anslutning till sträckningen: Svavelsyrefabriken i Vinterviken, Sankt Sigfrids kyrka i Aspudden samt Årstabron. 12 av 94

Förutom nämnda byggnadsminnen återfinns i eller i närheten av sträckningen också ytterligare ett antal fastigheter med bebyggelse som uppfyller kraven för byggnadsminnen (blå klass) enligt ovan. Det gäller särskilt delar av Klubbensborg och Klubbacken, Hägerstens gård, Årsta gård, Sundsta gård, Skanskvarn, Skansbacken samt en samling fastigheter i Hammarbyhöjden. Fastigheterna är dock inte förklarade som byggnadsminnen. Sträckningen passerar genom eller i närheten av områden med gul eller grön klassning samt utbredda områden som enligt klassificeringen generellt klassats som kulturhistoriskt värdefulla. Det senare gäller Eolshäll-Klubbensborg, Vinterviken, Årsta gård, koloniområden vid Årstaviken samt Hammarbyhöjden. 7.4 Rekreation och friluftsliv 7.4.1 Bromma Eolshäll Områden av särskilt värde är koncentrerade till sträckningens första kilometer. Här återfinns Judarskogen naturreservat (se avsnitt 7.2.1 ovan), som också omfattas av den regionala grönstrukturen. Större delen av sträckningen löper inom riksintresse för rörligt friluftsliv Mälaren med öar och strandområden (id 1). Det innebär bl.a. särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten och därigenom skydd av värden för turist- och friluftsliv. I kanten av Ålstensängen ligger en sandstrand, som används för bad. Längre österut ligger Solviksbadet, som öppnades år 1925. I Ålstensskogen mot Alviksvägen finns en lång pulkabacke, som används flitigt under vinterhalvåret. 7.4.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal Öster om bergtunneln ligger naturreservatet Nackareservatet. Reservatet ligger både i Stockholms och Nacka kommuner omfattas till stor del av ett riksintresse för friluftslivet Nacka-Erstavik (id FRO01005). Nackareservatet ingår också i den regionala grönstrukturen. Arbete pågår med att inrätta ett naturreservat för Årstaskogen och Årsta holmar. Området har ett strategiskt geografiskt läge och en variation av naturmiljöer och upplevelsevärden som är viktiga att bevara och förstärka. Runt Årsta holmar, Sicklasjön och delar av Sickla kanal samt runt Svindersviken råder strandskydd. Strandskyddet runt Sickla kanal sträcker sig fram till dagens anläggning och omfattar delar av Stockholm vattens fastighet. 13 av 94

8. Projektets planerade omfattning, utförande och genomförande Den planerade tunneln sträcker sig mellan Bromma reningsverk och Sicklaanläggningen (Figur 1). Sträckningen går under Brommas sydvästra strand, under Mälaren till Eolshäll och österut till Sickla pumpstation vid Hammarby backe. Sträckan är ungefär 14 km lång. Avloppsvatten som idag ansluter till Bromma reningsverk ska ledas till Henriksdals avloppsreningsverk. Detsamma gäller för avloppsvatten som idag ansluter till Eolshälls pumpstation. Dessutom ska vissa områden i Stockholms kommun, som idag ansluter till Himmerfjärdsverket, ledas till den planerade tunneln. I projektet ingår även att ansluta bräddningspunkter vid Nockeby sund och Eolshäll till tunneln. Där så är möjligt och lämpligt skall ytterligare flöden från bräddpunkter anslutas. Spillvattenflödena är av sådan storlek att det alternativ som förutsätts uppfylla behoven anses vara bergtunnel (se avsnitt 8.4.1). För att kunna genomföra de förbättringar av avloppshanteringen som planeras behöver Sicklaanläggningen utökas. Därför sprängs ytterligare bergutrymme under Hammarbybacken. Bergrummet föreslås innehålla anläggningar för ny grovrening och försedimentering som inledande reningssteg. I bergrummet föreslås också en ny pumpstation som skickar avloppsvattnet vidare till Henriksdals reningsverk för biologisk rening med membranteknik. Slamhanteringen föreslås bli flyttad till Henriksdal, vilket medför att antalet transporter genom Hammarby Sjöstad minskar. 8.1 Tunnelns läge Huvudsträckningen för bergtunneln har under utredningsarbetet delats upp i ett antal delsträckor och knutpunkter. Det planerade läget för dessa har bestämts utifrån VA-tekniska och bergtekniska motiv med särskild hänsyn tagen till miljövärden (se 8.2 nedan). 8.2 Hänsynstaganden vid val av sträckning och påslag Den allmänna linjen i valet av planerad tunnelsträckning och påslagslägen har redan från start varit att väga samman de tekniska synpunkterna avseende VAoch bergteknik med miljövärden. Exempelvis är sträckningen anpassad till bergtäckning och befintliga anläggningar och samtidigt också utredd gällande sträckningsförkortningar, minimering av påslag och lämplig profil som både tillgodoser tekniska önskemål och bäddar för energivinster. En ambition för projektet har även varit att reducera graden av intrång på privata fastigheter. Bergtunneln anläggs därför längs stor del av sträckan under befintliga tunnlar. Tunneln ligger också företrädesvis under park- och gatumark (så kallad allmän platsmark i gällande detalj- eller stadsplaner). Åtkomst till berget föreslås ske via redan befintliga påslag (infarter) i så stor utsträckning som möjligt. 14 av 94

8.3 Sträckningsgenomgång med särskilda motiv 8.3.1 Bromma ARV - Källviken I sträckningens västligaste delar föreslås tunneln utgå från det befintliga påslaget A invid nuvarande Bromma avloppsreningsverk (se Bilaga 1). Med hänsyn tagen till detaljplaner, intrång och energibrunnar förläggs sedan tunneln under företrädesvis park- och gatumark ner till Källviken vid Mälaren. På respektive sida om föreslagen sträckning finns två utbredda områden som av olika skäl ringats in som potentiellt sättningskänsliga (Figur 6). Här ligger också Natura 2000-område Judarskogen med skyddsvärda arter. Områdena kommer att vara föremål för fortsatt utredning. 8.3.2 Källviken Eolshäll, inkl. Mälarpassagen Från Källviken mot Ålstensskogen och Mälarpassagen i sydost dras föreslagen tunnel i stora stycken djupt (30-50 m) under Mälarens norra strand (se Bilaga 1). Sträckningen är anpassad för att fånga upp VA-anslutningar och för att säkerställa tillräcklig bergtäckning. Avsikten har dessutom varit att hålla undan från särskilt sättningskänsliga områden och att minimera sträckningslängden, graden av intrång och påverkan på energibrunnar. De lerområden med känslig bebyggelse som passeras kommer att vara föremål för mer djupgående utredning, kontroll och eventuella avsänkningsbegränsande åtgärder. För effektivisering i byggskedet och för att uppfylla kraven på service- och utrymningsvägar i driftskedet förordas ett påslag (B) i närheten av Mälarpassagen. Ambitionen har varit att hålla nere antalet etableringar i tät bebyggelse, varför föreslaget påslag placerats i utkanten av Ålstensskogen. Från denna position kan man genom en södergående servicetunnel utföra arbeten under Mälaren medan tunneldrivning västeröver mot Källviken kan hanteras från en andra servicetunnel kopplad till samma påslag. Mälarpassagens sträckning är anpassad till lämpliga bergnivåer, svaghetszoner och minimerad tunnellängd. 8.3.3 Eolshäll Sickla/Henriksdal På söderortssidan från Eolshäll till Sickla/Henriksdal, via Aspudden, Liljeholmen, Årsta och Gullmarsplan är den föreslagna tunneln i huvudsak dragen under befintliga tunnlar. Det har varit en medveten strategi för att minska grundvattenpåverkan och samtidigt reducera graden av intrång. I de fall då inga tunnelanläggningar förekommer i sträckningen eller vid särskilda skäl såsom 15 av 94

känsliga objekt, konfliktpunkter eller kritiska tekniska förutsättningar har avvikelser gjorts från befintliga sträckningar. Detta sedan risk för påverkan på andra objekt har kunnat avskrivas eller reduceras. Längs i stort sett hela sträckningen från Eolshäll till Liljeholmen förläggs föreslagen tunnel under befintliga tunnlar. Det enda undantaget är en ca 300 m lång passage i Örnsberg, där ovanliggande anläggning utgörs av en markförlagd ledning i stället för en tunnel. Detta är också den enda del av sträckningen som inte är dragen direkt under fastmarksområden. Inga större konfliktpunkter förekommer med avseende på vare sig sättning eller energibrunnar. Två påslag föreslås längs sträckan; ett nytt vid Eolshäll (C) samt ett befintligt i anslutning till Liljeholmsgaraget (D). Båda är valda med särskild tanke på tillgänglighet, tunnellängd och intrång. I höjd med Södertäljevägen i Liljeholmen är föreslagen tunnel inte längre förlagd under en befintlig tunnel. Här avviker sträckningen i en böj söderöver för sammankoppling med en lokal pumpstation innan den förläggs under en annan befintlig tunnelsträckning djupt under Årstaskogen. Avsnittet mellan de befintliga tunnelstråken är i övrigt anpassat med hänsyn till kortast möjliga sträcka, till bergtäckning samt till potentiellt sättningskänsliga områden. Tunneldrivning föreslås från påslag E ske västerut mot Liljeholmen, åt sydväst samt österut mot Sickla. Påslagsläget är valt med hänsyn till den strategiska positionen, till tunnellängd och tillgänglighet samt för att begränsa inverkan på natur och bebyggelse. Vid Gullmarsplan avviker planerad tunnelsträckning på nytt från sitt läge under befintliga tunnlar; detta av hänsyn till befintliga anläggningar och för att samla upp ett antal spillvattenpunkter i området. Strax öster om Gullmarsplan sammanfaller sträckningen åter med befintliga tunnelstråk och tunneln löper sedan enligt planen under befintliga tunnlar hela vägen till Sickla. Drivning föreslås ske via påslagen E och F. Det sistnämnda kommer att ligga i nära anslutning till befintligt påslag och kommer i huvudsak att användas för utsprängning av bergrummen i Sickla. 8.4 VA-teknisk utformning 8.4.1 Dimensionerande flöde Inkommande flöden till Bromma, mätta som timvärden, har analyserats. Högsta medelflöde under 24 timmar är ca 4 m 3 /s och det högsta uppmätta timvärdet under den aktuella perioden är ca 5 m 3 /s. 2012 var antalet anslutna till Brommaverket 320 000 personer och Stockholm Vatten räknar med att denna siffra kommer att öka med knappt 100 000 personer till år 2040. Det genomsnittliga flödet per person är i nuläget relativt högt i och med tillskott från kombinerade system (spill- och dagvatten) Från nya områden bör detta värde bli väsentligt lägre på grund av enbart kombinerade system installeras och spillvattenmängden från hushåll minskar i och med introduktionen 16 av 94

av resurssnålare utrustning. Uppräkningen av flöden kommer därför att bli proportionerligt mindre än ökningen av antalet anslutna personer. Enligt tillgänglig statistik för 2012, som var ett nederbördsrikt år, var medelflödet ca 1,6 m 3 /s. För 2040 räknas med ett medelflöde om 2,0 m 3 /s och 1,8 m 3 /s i medeltal under perioden. Medelflödet under maxdygnet beräknas till 5,2 m 3 /s. Utjämningen under dygnet förutsätt ske i tunnlarna. Som dimensionerande flöde räknas därför med 5,2 m 3 /s från Bromma. I Eolshäll antas ett flödestillskott från totalt 120 000 personer år 2040. Dimensionerande flöde från Eolshäll, exklusive bräddvatten, bedöms vara ca 1,0 m 3 /s under maxdygnet 2040. Sammanlagt blir dimensionerande flöde från Bromma och Eolshäll då ca 6,2 m 3 /s, exklusive bräddvatten. Vid Sickla bedöms flödena år 2040 ligga mellan 6 och 9 m 3 /s från tunneln inklusive bräddvatten. Flödena är av sådan storleksordning att det endast bedöms vara aktuellt med tunnellösningar för att lösa transportbehoven. 8.4.2 Beskrivning av tunnelns sträckning, profil och funktion Planerad tunnel ansluts till den befintliga Järvatunneln vid Bromma reningsverk och dras till Henriksdal via Eolshäll, till stor del under befintliga avlopptunnlar Avloppsvattnet rinner först med självfall till Smedslätten. För att undvika sedimentation i ledningar anläggs ett spolmagasin Från Eolshäll rinner avloppsvattnet återigen med självfall till en ny pumpstation vid Sickla, där vattnet lyfts upp till ett första reningssteg. Figur 4 visar en profil avseende aktuell tunnel mellan Bromma ARV och Henriksdals ARV. Minsta lutning för bergtunnel har antagits till 1 promille, d.v.s. 1 m per kilometer tunnel. Den enda pumpstationen utmed sträckan är vid den andra i tunneländen i Sickla. Tunneln kommer att ventileras vid Sickla genom befintlig anläggning och i anslutning till den nya pumpstationen i smedslätten. Längs tunneln krävs också ett antal utrymningsschakt med tillhörande etableringsytor. Schakten blir ungefär 2,5 m² med en intilliggande etableringsyta om ungefär 140 m². Utrymningsschakten föreslås i Nockeby, Aspudden, och Hammarbyhöjden. 17 av 94

Figur 4. Profil för planerad tunnel mellan Bromma ARV och Sickla. Pumpstationerna i Bromma-Mälarmagasinet och i Järvatunneln kan avvecklas. Detsamma gäller pumpstationerna i Örnsberg, Liljeholmstorget (Årstadal) och sannolikt en eller flera av stationerna Åkeslund, Källviken, Höglandet, Ålsten, Solviksdal och Bergvik. En sprängd bergtunnel har utifrån produktionstekniska skäl bedömts medföra en tvärsnittsarea på minst ca 20 m 2. Detta innebär att det inte kommer att vara några hydrauliska problem att ansluta bräddpunkter till tunneln. Detta innebär också att kapaciteten är betydligt högre än dimensionerande flödesmängder. Tunnelns livslängd kommer att vara minst 100 år och därför är det positivt att ha en stor överkapacitet för förhållandena omedelbart efter år 2040. 8.4.3 Mälarpassagen Transport av spillvatten under Mälaren sker lämpligast i närheten av Eolshäll. Det maximala vattendjupet är där ca 35 m. Utförda seismiska undersökningar och borrningar visar att det finns en mycket djup svacka/brant under sjöbotten, vilket medför speciella problemställningar med en tunnelnivå på ca -85. Efter utredning av faktorer som miljö, teknik och ekonomi, har varianten med torr tunnel med inhängda ledningar valts som lösning. För att inte tappa höjd, med energiförluster som följd, utformas tunneln som en dykarledning med monterade spillvattenledningar i tunnel. 18 av 94

Figur 5. Principiell figur, Mälarpassagen. Ledningarna blir utvändigt inspekterbara. Tillfart till tunneln sker via påslagen vid Smedslätten och Eolshäll. Eftersom man i framtiden kan behöva öka ledningskapaciteten väljs en något större tunnelarea vid Mälarpassagen. Det medför plats för minst fyra rör med diametern minst 1,6 m vilket ger en kapacitet på mer än 9 m 3 /s Inläckande vatten i Mälarpassagen uppsamlas i en pumpsump i tunnelns lågpunkt. Pumpsumpen förses med två pumpar, vardera med en kapacitet som klarar det dubbla inläckaget. Pumpkapaciteten bestäms sedan det verkliga inläckaget uppmätts. Pumparna nivåstyrs. Skulle vattennivån stiga över den första pumpens startnivå, startar den andra pumpen samtidigt som ett larm går. Vattnet pumpas till spolmagasinet i Smedslätten för användning vid spolning av ledningar. 8.5 Bergrummets utformning Vid Sickla sprängs nya bergrum, som är uppdelade i ett antal olika utrymmen. Bergrummen sprängs delvis ut via Stockholm Vattens befintliga anläggning och delvis via en ny servicetunnel. Förbindelsegångar mellan befintlig anläggning och den nya anläggningen planeras. Utformningen ser sådan ut att ett antal försedimenteringsbassänger om ca 70 m längd och ca 11 m höjd ligger placerade parvis. Vattnet från huvudtunneln pumpas först upp till utrymmen för grovrens och sandfång. Genom transporttunnlar förbinds dessa utrymmen med försedimenteringsbassängerna och efter genomgångna reningssteg släpps vattnet i befintliga ledningar till Henriksdal. Övriga anläggningsdelar som lasthallar för borttransport av exempelvis sand och 19 av 94

teknikutrymmen för ställverk och tilluftsaggregat ska även de rymmas i berget. Ytterligare ett pumprum behövs dessutom för att ta hand om flöden från Årsta och Farsta. 8.6 Inläckage av grundvatten till tunnel och bergrum 8.6.1 Allmänt Storleken på grundvatteninläckaget för en icke tätad tunnel eller ett bergrum beror främst på: förekomst av sprickor/spricksystem och dess egenskaper, bergets (och/eller jordlagrens) hydrauliska konduktivitet (K [m/s]), grundvattentrycket (i detta fall huvudsakligen kopplat till tunnelnivån) och tunnelns area. För en cementinjekterad tunnel (se avsnitt 8.6.2 nedan) blir tätskärmen, snarare än bergets hydrauliska konduktivitet, styrande för inläckaget; detta så länge tätskärmen är tätare än berget. Vid tunnelbyggande mäts vanligtvis inläckaget som l/100 m min. 8.6.2 Tätning Det finns ett flertal olika skyddsåtgärder som brukar användas för att minska den påverkan på grundvattennivåer som anläggningen kan innebära samt att avhjälpa konsekvenserna av denna påverkan. Tätning av tunnelanläggningar eller bergrum i Stockholmsregionens berggrund görs oftast genom förinjektering. Detta innebär att man via ett flertal borrhål i tunnelfronten trycker ut cementbaserat injekteringsbruk i bergets sprickor innan man borrar och spränger ut bergmassorna. Oftast utförs täthetstester genom s.k. vattenförlustmätningar i sonderingsborrhål i tunnelfronten för att på så vis kunna bedöma bergets täthet och planera. Efterinjektering används normalt endast för kortare partier där behov av kompletterande tätning konstaterats, t.ex. om eventuella funktions- eller injekteringskrav inte uppnåtts. Tät inklädnad, s.k. lining, innebär att man bygger upp ett vattentätt skal av betongelement i tunneln eller bergrummet. I Stockholmsområdet används metoden för särskilt känsliga sträckor eller vid specifika insatser. Metoden skall inte förväxlas med den inklädnad med tunnelduk som ofta görs i moderna tunnlar. Syftet med tunnelduken är att skydda installationer från dropp och minskar inte inläckaget som sådant. 8.6.3 Förväntat inläckage Vid injektering i berg i Stockholmsområdet kan man räkna med att uppnå en hydraulisk konduktivitet för tätskärmen om ca 10-8 m/s, vilket resulterar i ett inläckage om ca 10 l/100 m min för det aktuella tunneldjupet (ca 20-40 m). Om extra insatser avseende cementinjektion sätts in kan man nå ca 5 10-9 m/s eller 20 av 94

lägre vilket skulle resultera i ett inläckage om ca 3-5 l/100 m min. För mycket sättningskänsliga områden kan inläckagets storlek behöva begränsas ytterligare vilket i så fall genomförs med s.k. lining (se ovan). För delar av tunneln samt för bergrummet i Sickla behöver det inläckande grundvattnet pumpas till Henriksdals avloppsreningsverk. Ett inläckage om 10 l/min 100 m och en tunnelsträckning om ca 15-20 km resulterar i ett tillskott om ca 25-33 l/s grundvatten till flödet, alltså ca 0,6-0,8 % av det totala flödet 4 m 3 /s. Det inläckande grundvattnet bedöms innehålla mycket låga halter kväve och fosfor, varför rening av det tillkommande vattnet är i det närmaste försumbart. Kostnaden för att pumpa upp/lyfta det inläckande grundvattnet kommer utgöra maximalt 0,6-0,8 % av denna totala kostnad. För Mälarpassagen, med ledning i tunnel, kommer inläckande grundvatten ansamlas i lågpunkten varifrån det kan pumpas direkt till recipienten. Detta vatten kommer således inte att behöva ledas till avloppsreningsverket. Utifrån ovanstående resonemang bedöms kostnaderna för pumpning och rening av inläckande grundvatten inte vara styrande för vilka krav som skall ställas på inläckaget. Styrande för inläckagekraven blir istället i kommande miljökrav vid tillståndsansökan för vattenverksamhet. 8.7 Val av drivningsteknik och tvärsnitt Vid val av drivningsteknik för denna typ av tunnel, tunnelstorlek och tunnellängd ges två möjligheter. Drivning med Tunnel Boring Machines, TBM, eller med konventionell utrustning d.v.s. med borrning och sprängning. Tunnelns kapacitet kan grovt beräknas till 1 m³/s och m² tunnelarea. Det finns ett antal faktorer som talar för valt tunneltvärsnitt om ca 21 m 2, motsvarande ca 18 m 2 nettoarea (d.v.s. ur VA-synpunkt utnyttjningsbar yta). Utgångspunkten har varit kapacitetsbehovet med hänsyn tagen till Stockholms befolkningsutveckling. Till detta kommer särskilda driftsfördelar med tunnelns potentiella funktion som magasin, såsom att reningsverksanläggningarna fungerar mer optimalt vid jämnare flöden genom att utjämning möjliggörs. Tunneltvärsnittet kommer lokalt även behöva utvidgas där berget behöver förstärkas utöver en normal förstärkning, med exempelvis lining. Utvidgningen görs för att det slutgiltiga innermåttet inte skall förändras. Lining kan komma att behövas under passagen av Mälaren för att minimera inträngande sjövatten. Lining kan också komma att krävas där syftet är att undvika grundvattensänkning, exempelvis i särskilt sättningskänsliga områden eller områden med grundvattenberoende miljövärden. Med en konventionell drivningsteknik och maskinpark ligger minsta tunneltvärsnitt mellan ca 15-20 m²och då förutsätts inga specialbyggda maskiner. Utifrån erfarenheter i pågående projekt bedöms en area för huvudtunneln vara kring 21 av 94

20 m² och servicetunnlarna kring 25 m². Drivningshastigheten med borrning och sprängning ligger på ca 5 m/dygn front eller 20 m/vecka front (Man arbetar i två riktningar vid varje front) vilket ger 40-50 m/vecka maskinpark. Vid konventionell drivning finns det samtidigt möjligheter till variationer i tvärsnittet. Tvärsnittet under Mälaren ökas exempelvis lokalt då avloppsvattnet leds i två ledningar med en ytterligare ledning som reserv. Botten av tunneln består av betong som lutar inåt från väggarna med en minsta lutning av 1:5. För en TBM tunnel skulle dessa dimensionerande förutsättningar innebära en cirkulär tunnel med diametern närmare 6 m för att ta höjd för de trånga sektionerna, då tekniken inte medger att göra variationer i tvärsnittet. Drivningshastigheten för en öppen TBM ligger uppskattningsvis ca 4-5 ggr snabbare än konventionell drivning, d.v.s. ca 20 m/dygn front eller 100 m/vecka front. Att utföra kontinuerlig förinjektering från en TBM är komplicerat då det är trångt och mycket svårt att injektera en hel skärm runt om, varför det inte är att förorda. Investeringen i en TBM är ganska hög om projektet inte kommer över en begagnad maskin. För detta projekt skulle det troligen vara optimalt med 1-2 maskiner. I de utredningar som genomförts med avseende tunnellängder och tider, har därför en drivningsmetod med konventionell drivning med borrning och sprängning valts. 8.7.1 Drivningsmoment med konventionell drivning Drivning med konventionell metod, d.v.s. med borrning och sprängning är den vanligaste drivningsmetoden i Sverige. Första momentet i en drivningscykel är förinjektering som normalt görs kontinuerligt längs tunneln. Förinjekteringen utförs för att täta det närmast omgivande bergets sprickor med cement som står i kontakt med omgivande grundvatten för att på detta sätt minimera det inläckande vattnet till tunneln. En förinjektering utförs från ett antal ca 20-25 m långa borrhål framför tunnelfronten där cementen trycks ut i bergets sprickor. Då injekteringshålen är längre än varje salvlängd på ca 5 m ingår förinjekteringen normalt i var 3-4:e cykel för tunneldrivning. Innan salvborrning påbörjas utförs normalt en kontroll av utförd injektering som avgör om resultatet på täthet uppnåtts. Omfattningen på injekteringen bestäms under kommande projekteringsskede där hänsyn skall tas till funktion och bedömning av påverkan av grundvattennivåer. Krav fastslås i den kommande miljöprövningen för vattenverksamhet. Andra momentet blir att borra salvhålen, som är omkring 5 m långa. Hålen laddas med sprängämne antingen patronerat eller med emulsion. Efter detta sker sprängning och tunneln ventileras från spränggaser innan lastning av berget påbörjas. När lastningen slutförts gör man en skrotning av berget där löst berg knackas eller bryts ner för att säkerställa arbetsmiljön i tunneln. Det sista momentet i drivningscykeln är bergförstärkning som normalt utförs med bultar 22 av 94

och sprutbetong i varierande omfattning. Vid tunneldrivning i extremt dåligt berg kan t.ex. en betongkonstruktion (betonglining) gjutas som skall bära upp berget. I dagsläget planeras för 6-7 servicetunnlar och maskinparker för att driva totalt 10-12 fronter Tunnel Bromma Sickla/Bergutrymmen Sickla Bromma Sickla Delmängder 13 650 m Totallängd huvudtunnel Volym bergschakt huvudtunnel Antal arbets-/servicetunnlar Antal fronter från arbets-/servicetunnlar Totallängd arbets-/servicetunnlar Volym bergschakt arbets-/servicetunnlar Volym bergschakt Smedslätten (spolmagasin och ventilationstunnel) Antal utrymningsschakt Volym bergschakt vertikalschakt Total bergschaktvolym tunnel Bergschaktvolym Bergutrymmen Sickla 14000 m ~ 405 000 *tfm³ 8 st 10 st 2 600 m ~ 75 000 *tfm³ ~ 25 000 *tfm³ 7 st ~ 5 000 tfm³ ~ 510 000 *tfm³ ~ 400 000 *tfm³ Tabell 1. Sammanställning av mängder, längder, antal arbets-/servicetunnlar.( tfm³ = teoretiskt fasta m 3 ) Tunneldrivning sker helgfria vardagar kl. 07.00 22.00 och förväntas ta drygt två år för de längsta delsträckorna. Framdrivningshastigheten är 20 m/vecka och front. Borrning och sprängning för bergrummet i Sickla föreslås ske helgfria vardagar mellan kl 07.00 22.00. Transport av bergmassor föreslås ske dygnet runt, inom gällande normer och riktlinjer för störande arbeten. Bergarbetena för bergrummet i Sickla bedöms ta cirka två år. 8.7.2 Installationer och avetablering Då tunneln och bergrummet är utsprängda och förstärkta ska de inredas. I tunnelns botten ska en betongplatta gjutas. För detta moment krävs framförallt betongtransporter. Installationsarbetena beräknas ta ca tre månader för tunneldelen. Under byggtiden kommer man att förutom att spränga och transportera ut bergmassor från bergrummet i Sickla också transportera in betydande mängder material. 23 av 94

När byggarbetena är klara och anläggningarna är redo att tas i bruk kommer byggplatserna att avetableras och marken att återställas. Nya infarter till berg kommer att förses med en port samt en väg fram till porten. 8.8 Planförhållanden och rådighet Mellan Bromma och Sickla passerar planerad tunnelsträckning en mängd detaljplaner. Längs stora sträckor förläggs planerad tunnel under kommunal parkmark och befintliga tunnelanläggningar. Bergrummet i Sickla förslås under mark som är planlagd som parkmark i stadsplan samt under mark som inte är planlagd. De aktuella påslagen ligger nästan uteslutande i mark som är reglerad i detaljeller stadsplaner. Marken i planerna är uteslutande allmän platsmark med bestämmelsen park eller natur. Hantering av markåtkomst och rådighet avses ske genom ledningsrättsförrättning enligt ledningsrättslagen (SFS 1973:1144). Tunnelns läge har förlagts med ambitionen att begränsa intrång på enskilda fastigheter. Lantmäteriförrättning söks hos Lantmäterimyndigheten i Stockholms kommun (KLM) och skall leda fram till beslut om upplåtelse av ledningsrätt, beslut om tillträde, beslut om ersättning m.m. I första hand avser Stockholm vatten AB träffa frivilliga överenskommelser med berörda fastighetsägare och sakägare, vilka sedan lämnas in till KLM för att läggas till grund för ledningsrättsupplåtelse. 8.9 Befintliga och planerade anläggningar under mark Befintliga tunnlar där särskild hänsyn tagits vid utredning av tunnelns läge: o Södra länken o Tunnelbanan o Ledningstunnlar o Stockholm vattens egna tunnelanläggningar i Bromma och längs med södra sträckan Eolshäll Sickla Planerade tunnlar och undermarksanläggningar: o Planerad utbyggnad av Stockholms tunnelbana o Planerad kraftledningstunnel under Stockholm Citylink 24 av 94

9. Sammanfattande alternativutredning, inkl. nollalternativ. Mot bakgrund av kommande reningskrav och de stora investeringar som krävs för att uppfylla dessa såväl vid Bromma ARV som vid Henriksdal och Himmerfjärdsverket och med tanke på den planerade förtätningen av bostäder runt Brommaanläggningen har olika vägval studerats för reningen av avloppsvatten från Västerort: Enligt 6 kap. 7 miljöbalken ska en miljökonsekvensbeskrivning redovisa konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd. Detta brukar kallas nollalternativ. Om Stockholm Vattens ansökan inte skulle bifallas av tillståndsmyndigheten fortsätter det gamla tillståndet för avloppsvattenrening och biologisk avfallsbehandling (rötning av fett och externt organiskt material) att gälla, inklusive nuvarande utsläppsvillkor och de övriga föreskrifter som har meddelats av tillstånds- och tillsynsmyndigheter. Verksamheten vid Stockholm Vattens två avloppsreningsverk i Bromma och Henriksdal drivs då vidare. Nollalternativet kommer dock inte att innebära att förhållandena förblir helt oförändrade. Kvävereningen i Bromma avloppsreningsverk är ineffektiv. Verket har en genomsnittlig kväveavskiljning på ca 50 55 % och en totalkvävehalt i utgående vatten på i genomsnitt 12,5 mg/l. En uppgradering är nödvändig och att fortsätta som i dag är inte ett alternativ. Befintliga ledningssystem behålls, inklusive avledningen till Himmerfjärdsverket via Eolshäll. Anslutningsgraden och mängden inkommande avloppsvatten kommer sannolikt att öka i samma grad som förutses i Stockholm Vattens huvudalternativ. Målsättningen är att klara gällande bräddvillkor för ledningsnätet, dvs. att brädd förekommer i samma omfattning som i dag. Mängden avloppsslam till rötning kommer att öka i proportion till befolkningsökningen inom upptagningsområdet. Den maximala mängden och typen av substrat till biogasanläggningen i Henriksdal blir densamma som i nuvarande tillstånd. Matavfall kommer inte att tillföras biogasanläggningen. Resursåtgången vid reningsverken i form av energi och kemikalier kommer att öka mer än i proportion till befolkningsökningen, då förbättrad rening kräver mer resurser i det som här definieras som nollalternativ. Eftersom Stockholm Vatten är skyldigt att se till att avloppsvatten avleds och renas så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer (jfr. 9 kap. 7 miljöbalken), behöver såväl Bromma som Henriksdals avloppsreningsverk byggas om för att klara av den ökning av antalet anslutna som förväntas framöver. Avloppsvattnet från upptagningsområdet till Eolshälls pumpstation fortsätter att ledas till SYVAB:s avloppsreningsverk i Himmerfjärden. Nuvarande mottagning och rötning av fettavskiljarslam och externt organiskt material fortsätter enligt gällande tillstånd från april 2006. Nollalternativet innebär också att inget ytterligare organiskt material, utöver det som nuvarande tillstånd medger, tas emot och behandlas i Henriksdal. 25 av 94

0. Nollalternativet - Brommaverket finns kvar och byggs ut för skärpta krav och minskad påverkan på omgivningen. Stockholm växer och eftersom Västerort är ett område som kommer att förtätas är det osäkert hur länge reningsverket kan finnas kvar på nuvarande plats. Bostadsbyggandet begränsas av verket och dess skyddsavstånd och om en anpassning för bostäder i anslutning till anläggningen genomförs kommer den att finnas kvar för en lång tid framöver, mer än 30 år. Verksamheten måste också säkras så att reningsverket kan utvecklas och byggas ut för kommande framtida förutsättningar. Investeringskostnaden för att bygga om Bromma uppgår till 1 miljard kr. 1. Brommaverket läggs ner och avloppsvattnet leds till en ny plats där ett nytt verk byggs. Att finna en plats för ett helt nytt reningsverk är svårt och förmodligen får placeringen ske förhållandevis långt ifrån Stockholm. Det innebär stora investeringar i tunnlar och reningsverk och samordningsvinsterna med befintliga anläggningar är små. Bostäder kan byggas på Bromma ARV:s fastighet och inom skyddsområdet. 2. Brommaverket läggs ner och avloppsvattnet leds till Himmerfjärdsverket som byggs ut för denna belastning. En ny tunnel byggs från Bromma till Alby varefter befintlig tunnel till Himmerfjärdsverket används tillsammans med kompletteringar i ledningar och pumpstationer. Himmerfjärdsverket byggs ut till dubbla kapaciteten. Verket ägs av flera kommuner vilket komplicerar processen. Ny recipient för avloppsvattnet från Bromma kan också medföra svårigheter med tillståndsprocessen. Bostäder kan byggas på Bromma ARV:s fastighet och inom skyddsområdet. 3. Brommaverket läggs ner och avloppsvattnet från Västerort leds till Henriksdalsverket som byggs ut för denna belastning. Ny tunnel byggs från Bromma till Henriksdal. Tunneln kan lösa kapacitetsproblem i söderort och därmed minska bräddningar från ledningsnät med 50%. Tunneln möjliggör även att den del av Stockholms avloppsvatten som i nuläget leds till SYVAB istället leds till Henriksdalsverket. Samma recipient som idag medför ingen förändring jämfört med nollalternativet. En ökad anslutning med ökad belastning av kväve och fosfor kompenseras med mer effektiv rening. Bostäder kan byggas på Bromma ARV:s fastighet och inom skyddsområdet. En svårighet med detta alternativ är att säkra tillgängligt berg för tunnel och utbyggnad av verk samt att tillgodose ytterligare framtida behov för expansion av Sicklaanläggningen och Henriksdals reningsverk. De fyra utredningsalternativen enligt ovan, har analyserats utifrån deras tekniska genomförbarhet, miljöpåverkan, ekonomi, risker, framtida utbyggnad och anpassning till nya förväntade miljökrav, påverkan på samhällsutbyggnad samt relationer till bolagets samarbetspartners. Hänsyn har även tagits till rötning av matavfall. Det alternativ som innebär att Bromma reningsverk är kvar är mest 26 av 94

fördelaktigt om man enbart ser till genomförande, risktagande och kostnad. Efter en samlad bedömning, där miljöpåverkan har stor vikt, bedöms dock det bästa alternativet vara att Bromma reningsverk läggs ned och att avloppsvattnet från västerort överleds till Henriksdals avloppsreningsverk. Alternativ 3 är Stockholm Vattens huvudalternativ i ansökan. 9.1 Utredningar för alternativ 3 Tunnelns sträckning har i linje och profil optimerats utifrån VA-tekniska och bergtekniska aspekter och med avsikt att minimera miljökonsekvenser och intrång. Särskild hänsyn har tagits till anslutningar av befintliga VA-system som pumpstationen vid Eolshäll. Detta för att omhänderta så mycket spillvatten som möjligt, optimera reningen och styra om avbördningen till Saltsjön. På så vis kan påverkan på recipienten Mälaren minskas. Utredning har gjorts inför valet av drivningsmetod. Alternativ lokalisering för påslag (infarter) i berg och utrymningsschakt har utretts. Läge och teknik för ventilation i Smedslätten har studerats och potentiella utsläpp har beräknats. För bergrummet i Sickla har utretts alternativ lokalisering, utformning och omfattning. Sett till de olika urvalskriterierna ser de olika alternativen ut på följande sätt; Utredningsalternativ 1 där Bromma reningsverk ligger kvar, innefattar minst komplext genomförande, minst risktagande och lägst kostnad. Alternativet är dock inte bäst från miljösynpunkt. En överledning av avloppsvattnet från Bromma till ett nytt reningsverk (alternativ 1) kan avlasta recipienter såväl som ge tillfälle att minska bräddning av orenat avloppsvatten till Mälaren och Saltsjön. Alternativen att bygga ett nytt avloppsreningsverk (alternativ 1) eller att leda avloppsvattnet till SYVAB:s avloppsreningsverk vid Himmerfjärden i Botkyrka kommun (alternativ 2) medför mycket stora investeringskostnader främst för tunnlar och utloppsledning. I alternativet nytt verk (alternativ 1) är även lokalisering och genomförandet en stor risk. Stockholm Vattens jämförande studie av investerings- och driftkostnader samt övriga för- och nackdelar för de olika alternativen visar att alternativet att leda avloppsvattnet från Västerort till ett utbyggt Henriksdal är sammantaget den ekonomiskt mest fördelaktiga. Stockholm Vattens studier visar att det är möjligt att genomföra då värdet av marken kring Bromma reningsverk är högt. Alternativet innebär att all rening kan ske i bergutrymmen, vilket innebär att påverkan på omgivningen blir liten. Ny effektiv teknik, med membranseparering i det biologiska reningssteget, gör att behovet av nya volymer minskar jämfört med om verket skulle byggas ut med konventionell teknik. Membrantekniken ger också mindre utsläpp än idag. Tekniken är även en bra grund för att klara eventuella framtida krav på rening av exempelvis läkemedelsrester. Kapacitetsförbättringarna medför även att bräddningarna minskar. 27 av 94

10. Övergripande bedömning av miljökonsekvenser tunnel och bergrum vid Sickla. 10.1 Naturmiljö Påverkan på naturmiljö kan ske både i bygg- och i driftskedet. De viktigaste aspekterna bedöms vara direkta ingrepp på marknivå samt potentiella grundvattensänkningar och effekterna av dessa. Eftersom tunneln på långa sträckor ligger under befintliga tunnlar bedöms grundvattenpåverkan bli begränsad. Lokalisering av påslag, etableringsytor, utrymningsschakt och läge för ventilation har skett med hänsyn till naturvärden. Detta medför att påverkan på skyddsvärda biotoper och arter minimeras. Förekomst av känsliga biotoper och eventuell grundvattenpåverkan utreds vidare i samband med arbetet med MKB. 10.1.1 Bromma Eolshäll Natura 2000-område och naturreservat Judarskogen bedöms i nuläget löpa liten risk för påverkan. Det påslag som kommer att användas är befintligt och ligger utanför Natura 2000-området. Judarskogen har högt skyddsvärde och eventuell grundvattenpåverkan kommer därför att utredas vidare. Riksintresset Bromma De Geer-moränsystemen ligger i sina östra delar i direkt anslutning till sträckningen. Moränryggar med mellanliggande områden, flyttblock m.m. anses vara av mycket stort geovetenskapligt och pedagogiskt värde. Ingrepp som anläggningar, upplag mm är inte planerade i det aktuella området. Bedömningen är att riksintresset inte kommer att påverkas. 10.1.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal Påslag (E) ligger alldeles i anslutning till det planerade naturreservatet Årstaskogen och Årsta holmar. Särskild hänsyn kommer att behöva tas i direkt anslutning till påslaget. Nackareservatet bedöms inte påverkas av föreslagen tunnel eftersom samtliga påslag ligger utanför naturreservatet. Runt Årsta holmar, Sicklasjön och delar av Sickla kanal samt runt Svindersviken råder strandskydd. Strandskyddet runt Sickla kanal sträcker sig fram till dagens anläggning och omfattar delar av Stockholm vattens fastighet. Området är inhägnat och marken är hårdgjord, vilket medför att det inte bedöms ha något värde för vattenlevande växter och djur. Projektet bedöms därmed inte strida mot strandskyddets biologiska syfte. 28 av 94

10.2 Kulturmiljö Generellt för kulturmiljö gäller att påverkan kan ske både i bygg- och driftskedet. De viktigaste aspekterna bedöms vara direkta ingrepp på marknivå samt potentiella grundvattensänkningar och effekterna av dessa. Markanspråk har lokaliserats till områden utan kända fornlämningar. Tidigare okända fornlämningar kan påverkas i anslutning till påslag, utrymningsschakt, ventilation eller etableringsytor. Förekomsten av tidigare okända lämningar utreds vidare inom de områden där länsstyrelsen beslutar om arkeologisk utredning. 10.2.1 Bromma Eolshäll Riksintresset Olovslunds Egnahemsmiljö, ligger inte långt från Bromma ARV men utanför påverkansområdet för grundvattensänkning. På det aktuella avsnittet ligger tunneln under befintlig tunnel. Detta medför därför ingen risk för grundvattensänkning och påverkan på grundläggning i riksintresset. Riksintresset Ålstensgatan är förlagt på ett lerområde i anslutning till sträckningen. Detta i kombination med grundläggning i området gör att särskild hänsyn bör tas till riksintresset, bl.a. vid en fortsatt analys av sättningspåverkan. De enstaka fastigheter i på Brommasidan där bebyggelsen är blåmärkt och alltså motsvarar fordringarna för byggnadsminne i kulturminneslagen får anses ligga utanför påverkansområdet för grundvattensänkning. 10.2.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal Riksintressena Gröndal, LM-staden Midsommarkransen samt Årsta centrum får anses ligga utanför troligt påverkansområde för grundvattensänkning. Byggnadsminnet Svavelsyrefabriken i Vinterviken, som ligger oklart grundlagt på ett lerområde inte långt från sträckningen, bör vara föremål för särskilt hänsynstagande, bl.a. vid fortsatt analys av sättningspåverkan. För byggnadsminnena St Sigfrids kyrka samt Årstabron finns inga direkta risker för sättning kopplade till eventuell grundvattensänkning. P.g.a. närheten till sträckningen bör de dock vara föremål för vidare analys kopplad till stomljud och vibrationer. Längs sträckningen från Eolshäll till Sickla återfinns också ett antal fastigheter som uppfyller kraven för byggnadsminnesklassning. Det gäller Hägerstens gård, Årsta gård, Skanskvarn, Skansbacken samt en samling fastigheter i Hammarbyhöjden. Dessa bör särskilt beaktas, bl.a. i samband med planläggning av påslag samt i fortsatt sättningspåverkansanalys. Kyrkor är kulturvärden som teoretiskt sett kan påverkas på två sätt av den planerade tunneln; antingen kan själva byggnaden påverkas under byggtiden av 29 av 94

grundvattensänkning, sättningar och vibrationer eller så kan verksamheten i lokalen störas av buller och vibrationer. Längs sträckan ligger en kyrka i direkt anslutning till sträckningen eller påslagen; St Sigfrids kyrka i Midsommarkransen (som dessutom är ett byggnadsminne). 10.3 Rekreation och friluftsliv Generellt för friluftsliv är att påverkan främst sker i byggskedet. De viktigaste aspekterna bedöms vara direkta ingrepp på marknivå samt styrning av byggtiden. Det är i samband med ovanjordsarbeten som påslag, etableringsytor, transporter etc. som friluftsliv särskilt ska beaktas. 10.3.1 Bromma - Eolshäll Riksintresse för rörligt friluftsliv Mälaren med öar och strandområden bedöms inte påverkas i själva kärnvärdet av föreslagen ledning. Däremot påverkas närområdet till strandzonen av planerat påslag vid Smedslätten. Påverkan är begränsad i tid och omfattning och bedöms inte medföra begränsad tillgång till riksintresset. 10.3.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal Nackareservatet bedöms inte påverkas av föreslagen ledning. Samtliga påslag ligger utanför naturreservatet. Riksintresse för friluftsliv Nacka-Erstavik bedöms inte påverkas av föreslagen ledning. Samtliga påslag ligger utanför riksintresset. Påslag (E) ligger alldeles i anslutning till det planerade naturreservatet Årstaskogen och Årsta holmar. Särskild hänsyn kommer att behöva tas med avseende på bl.a. friluftsliv och rekreation. Runt Årsta holmar, Sicklasjön och delar av Sickla kanal samt runt Svindersviken råder strandskydd. Strandskyddet runt Sickla kanal sträcker sig fram till dagens anläggning och omfattar delar av Stockholm vattens fastighet. Området är inhägnat och inte tillgängligt för allmänheten, vilket medför att det inte bedöms ha något värde för friluftslivet. Projektet bedöms därmed inte strida mot strandskyddets tillgänglighetssyfte. 10.4 Riskobjekt för grundvattenavsänkning I det följande presenteras för respektive delsträcka objekt som, utifrån nuvarande förutsättningar, identifierats som potentiellt känsliga för grundvattensänkningar. Fokus har lagts på områden med fastigheter som av olika skäl bedömts vara sättningskänsliga samt på en översiktlig kartering av energibrunnar. En mer djupgående identifiering och konsekvensanalys på ytterligare objektnivå kommer att föregås av detaljerade utredningar baserade på tydliga premisser, bl.a. avseende hydrogeologi och därmed påverkansområden. 30 av 94

10.4.1 Bromma Eolshäll De lerpartier av nämnvärd utbredning och mäktighet som finns längs sträckningen breder ut sig över dess första halvkilometer samt längs Ålstenstranden och i trakterna av Ålstensgatan på Smedslätten (se avsnitt 7.1.1). Figur 6. Områden med identifierade sättningskänsliga fastigheter, Bromma. I sträckningens början och alldeles öster därom finns ett område med s.k. småstugor. Området har identifierats som ett skadeområde med en hel del befintliga sättningar. Många av husen är grundlagda på träpålar i lera och därför känsliga för grundvattensänkningar. Det finns också exempel på hus i området som grundlagts på murar eller plintar på lera (Figur 6). På andra sidan Drottningholmsvägen och sträckningen finns ett annat identifierat skadeområde med många hus grundlagda på murar eller plintar på lera. Detsamma gäller för ett antal fastigheter på det nämnda lerpartiet vid Smedslätten, bl.a. husen längs den Riksintressanta Ålstensgatan. Flera av dessa byggnader är sedan tidigare försedda med järndubb för sättningskontroll. Allmänt förekommer dessutom hus längs sträckningen som saknar uppgift om grundläggning. Med Nockebyskogen och Ålstensskogen som de stora undantagen är frekvensen av energibrunnar i områdena längs sträckningen på Brommasidan annars mycket hög (se Figur 7). 31 av 94

Figur 7. Översikt, energibrunnar längs tunnelsträckningen. 10.4.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal De områden med risk för sättningar som ligger i närmast anslutning till sträckningen förekommer främst som mindre lerpartier mellan fastmarksområdena. Mer utbredda lerområden breder dock ut sig i sträckningens relativa närhet och större mäktigheter återfinns både i Aspudden och Liljeholmen samt delar i av Årsta och Hammarby (se avsnitt 7.1.3). Längs sträckan finns befintliga tunnlar som korsar och även ligger parallellt över planerad tunnel och som redan påverkat området hydrauliskt. Den planerade tunnelns exakta påverkan på influensområdet är svår att uttrycka i dagsläget, men den kan antas bli förhållandevis begränsad på stora delar av sträckan. Inga större områden med tydligt sättningskänsliga hus förekommer längs sträckningen, men i dess närhet finns en del hus på lerområden som är oklart grundlagda. Det gäller bl.a. någon eller några byggnader som är byggnadsminnesmärkta eller som motsvarar fordringarna för byggnadsminnesmärkning enligt den kulturhistoriska klassningen (se avsnitt 10.2), varför dessa bör inventeras mer ingående. Ett förhållandevis litet antal energibrunnar är borrade längs med sträckningen. 32 av 94

10.5 Avbördning av processvatten byggskede En stor mängd processvatten kommer att användas vid planerad tunneldrivning. Ett uttag av 250 l/m 3 fast berg kan antas, vilket innebär ett behov om ca 87 Mm 3. Det är i dagsläget inte beslutat varifrån detta processvatten kommer att tas, men en uppblandning kommer att ske med inläckande dag- och grundvatten, som i och med det kommer att behöva bortledas till spillvattennätet. Processvattnet kommer att förorenas av oljor, odetonerat sprängämne, borrkax, cement och sprutbetongrester och kan tas ut vid respektive tunnelpåslag. Som en ytterligare effekt av inläckande dag- och grundvatten under byggtiden kan det genererade vattnet komma att ha höga ph-värden och kvävehalter. Detta kan resultera i halter av ammoniak (NH3) som är toxiska för akvatiska organismer. Under byggskedet kommer vattnet behöva ledas via en kontrollpunkt/-anläggning och behandlingsanläggning för avskiljning av oljor och partiklar/slam samt vid behov ph-justering, innan det kan avbördas till Stockholm Vattens spillvattennät. 10.6 Luft och lukt I byggskedet kommer ett stort antal transporter förekomma in och ut ur servicetunnlar. Utsläppen från fossila bränslen, partikelinnehåll etc. kan förväntas öka, särskilt i anslutning till påslag och servicetunnlar. I och med att tunnlarna ventileras för förbättrade arbetsförhållanden kommer förorenad luft såsom spränggaser att tryckas ut i tunnelmynningar och eventuella ventilationsschakt. En för spränggaser avgörande förorening är kvävedioxid, som kan uppfattas som störande vid utvädring i anslutning till exempelvis bostadsbebyggelse. Halterna kvävedioxid varierar med bl.a. vindförhållanden, sprängmedelstyp och salvstorlek varför sprängnings- och utvädringsplanering i kombination med en genomtänkt placering av tunnelmynningar kan spela stor roll i upprätthållandet av miljökvalitetsnormerna. Uppmätningar och bedömningar i samband med byggandet av Södra Länken respektive Citybanan visar att uppkomna halter i de sammanhangen inte bedöms ge någon avsevärd hälsopåverkan vid exponering. Bergtunneln kommer att ventileras vid Sickla via befintlig anläggning. Ungefärlig lokalisering för ny ventilation i Smedslätten är bestämt. Den teknik som just nu föreslås är en cirka 30 m hög skorsten med rening genom oxidation och kolfilter. Tunneln kommer att luftväxlas med 0,6 luftomsättningar per timme. Under vintertid kommer dock detta värde att minska för att undvika problem med nedkylning. Vid längre tunnelavsnitt kommer tilluftflöden att ordnas på lämpliga ställen utefter tunnelsträckan förutom vid tunnelns början. Tunnelsträckan från Bromma till Sickla ventileras med ca 40 m 3 /s. Även inkommande tunnlar till Bromma ventileras, flöde ca 20 m 3 /s. 33 av 94

10.7 Buller, stomljud och vibrationer byggskede Miljöaspekterna buller, stomljud och vibrationer bedöms enbart uppkomma under byggskedet. Den föreslagna framdrivningshastigheten för tunneln är ca 20 m i veckan med borrning och sprängning klockan 7-22. Naturvårdsverkets allmänna råd om buller från byggarbetsplatser NFS 2004:15 är tillämpliga både för luftburet buller och stomljud. Ansvarsbesiktningar och inventeringar av särskilt känsliga verksamheter kommer att genomföras parallellt med att utredningen av bedömd påverkan fördjupas. Eftersom inga pålnings-, spontningsarbeten eller liknande är planerade kan förekomsten av luftburet buller i byggskedet framför allt antas härröra från lastbilstransporter till och från servicetunnlar samt från eventuell avschaktning vid påslag och servicetunnlar. Bland de påslag som är belägna i närheten av bebyggelse är flertalet befintliga, bl.a. för att i möjligaste mån minska omgivningspåverkan. Utgångspunkten är att tunneldrivningen kommer att ske på konventionell metod, d.v.s. genom borrning och sprängning. Omfattningen och styrkan på stomljudet beror på avståndet mellan tunnelfront och byggnaden, grundläggningssätt, typ av byggnadsstomme samt bergkvalitet. Sprickzoner i berg liksom grundläggning i jordlager innebär t.ex. energiförluster som dämpar stomljudet (Figur 8). 34 av 94

Figur 8. Faktorer som påverkar stomljudsnivån i ovanliggande bebyggelse (Källa; MKB för Citybanan). Följande avgränsningar i förutsättningarna kan göras för tunneln i stort: De minsta bergtäckningarna längs sträckan Bromma Eolshäll är, att förvänta i områdena vid Ålstensgatan och väster därom (se Figur 4). Det handlar där lokalt om troliga bergtäckningar om ca 30 m i områden med förekommande sprickzoner i flera riktningar och med få eller inga byggnader rakt över tunnelsträckningen som är grundlagda på berg. Liknande förhållanden gäller i sträckningens början och generellt är det snarare i de mellanliggande partierna där bergtäckningen förväntas vara uppemot den dubbla och mer som kombinationen friskare berg och bebyggelse med berggrundläggning är mer utbredd. Möjligen kan områdena öster om den punkt där sträckningen når ned till Mälaren bli föremål för en mer genomgående analys i frågan. Detta med hänsyn tagen till kombinationen något mindre bergtäckning och eventuell berggrundläggning. Längs sträckningen Eolshäll Sickla förekommer de minsta bergtäckningarna i trakterna av Örnsberg och särskilt Årstadal. I Örnsberg 35 av 94

förekommer sprickzoner, medan Årstadal präglas av korsande sprick- och krosszoner. Många av områdenas fastigheter är dock troligen grundlagda på berg och i kombination med de relativt små bergtäckningarna gör det att en utvecklad analys av förväntade stomljud bör göras här vid ett genomförande av tunneln. Under de tätbefolkade områdena längs övriga delar av sträckningen är bergtäckningen förhållandevis stor och/eller sprick- och krossystemen allmänt utbredda. Vibrationsaspekten behandlas dels som en olägenhetsfråga nära relaterad till eventuella uppkomna stomljud, dels som en fråga kopplad till risken för skador på hus etc. som en effekt av tunneldrivningen. Aspekten kommer att behandlas i enlighet med gängse regler; en riskanalys kommer att genomföras i kommande processkede där ett riskområde definieras inom vilket fastigheter skall besiktas inför och efter byggskedet. 10.8 Transporter, påslag och etableringsytor byggskede Vid sidan om ett mindre antal transporter för etablering av maskiner och material kommer transporterandet främst handla om transporter av massor. Förutom de eventuella jordmassor som kan behöva bortforslas från bl.a. påslagsschakter, kommer uttransporterna företrädesvis innehålla bergmassor. Knappt 1,4 miljoner ton bergmassor ska transporteras från tunnelarbetena. I grova tal innebär det 180 000 fordonsrörelser under denna period räknat totalt för hela tunnelbygget. Per dygn kan transporterna variera mellan 200 fordonsrörelser och knappt 560 fordonsrörelser sammantaget från alla påslag. Under slutet av tunneldrivningsfasen är transportbehovet under 40 fordonsrörelser per dygn. Från Sicklaanläggningen ska stora mängder bergmassor, cirka en miljon ton, lastas ut. Massorna kommer att lastas ut via två arbetstunnlar. Lastning sker dygnet runt inne i borganläggningen och bergtunnlarna och körs sedan iväg. Vid detta påslag är servicetunneln rymligare vilket medför ett antagande om att större lastbilar med lastkapacitet på 30 ton kommer att användas. Den största delen av bergmassan, ca 750 000 ton, kommer att tas ut under de inledande 40 veckorna och detta medför ca 130 lastbilar per dygn och därmed 260 transportrörelser per dygn under den mest intensiva fasen i bergproduktionen. Beroende på bilarnas lastningskapacitet blir det 60-120 000 fordonsrörelser för bergarbetena vid Sickla En mer ingående analys av både generell och lokal miljöpåverkan från transporter och masshantering genomförs under framtagande av den MKB som tillhör tillståndsansökan. Bergmassorna från utsprängning av bergtunneln och bergrummen vid Sickla och Henriksdal tas ut via servicetunnlarna. I anslutning till infarter till servicetunnlarna behövs etableringsytor för entreprenören. Etableringsytorna kommer att skilja till storlek och utseende beroende på omfattningen av de arbeten som ska utföras därifrån. Etableringsytor är nödvändiga för bland annat upplag av material och utrustning, uppställning av arbetsbodar, miljöstation samt servicetält för fordon och arbetsmaskiner. Hit kommer materialtransporter och härifrån utgår 36 av 94

bergtransporterna. Mellanlagring eller omlastning av berg kommer inte att ske vid etableringsytorna. Etableringsytorna kommer att återställs helt när arbetet är avslutat. I avsnitt 10.8.1 redovisas transporterna, en bergtransport innebär två transportrörelser (tur och retur) 10.8.1 Bromma - Eolshäll Påslag A föreslås vid Åkeshov med utfart mot Åkeshovsvägen. Byggtrafiken kommer som mest att omfatta ca 15-40 bergtransporter per dag. Påslag B föreslås vid Smedslätten med utfart mot Alviksvägen. Bergtransporterna kommer att omfatta 15-130 bergtransporter per dag. Utöver detta kommer dagliga materialtransporter i mindre omfattning. Genomförd inventering visar att det finns ett 30-tal buller- och vibrationskänsliga byggnader eller verksamheter längs sträckan. Läge för och utformning av lämpliga etableringsytor utreds. Den generella principen är att etableringsytor bör ligga i anslutning till påslagen och utgöras av hårdgjord mark (asfalt, grus) eller ytor med intensiv skötsel (gräsplaner). 10.8.2 Eolshäll Sickla/Henriksdal Påslag C föreslås vid Eolshäll med utfart mot Hägerstens allé. Byggtrafiken kommer som mest att omfatta ca 15-80 bergtransporter per dag. Påslag D föreslås vid Liljeholmen med utfart mot Södertäljevägen. Byggtrafiken kommer som mest att omfatta ca 30 bergtransporter per dag och i installationsskedet ca 40 betongtransporter per dag. Påslag E föreslås vid Gullmarsplan med utfart mot cirkulationsplatsen vid Skansbrogatan och Hammarbybacken. Byggtrafiken kommer om mest att omfatta ca 15-35 bergtransporter per dag. Påslag F föreslås vid Sicklaanläggningen med utfart mot Södra Länken. Byggtrafiken kommer vid den intensivaste byggfasen att omfatta ca 250 lastbilstransporter med bergmassor från byggplatsen. Genomförd inventering visar att det finns ca 75 stycken buller- och vibrationskänsliga byggnader eller verksamheter längs sträckan. Genomförd inventering visar att borrning för bergrummet i Sickla inte medför stomljud som gör att gällande riktvärden överskrids i närliggande byggnader. Läge för och utformning av lämpliga etableringsytor utreds. Den generella principen är att etableringsytor bör ligga i anslutning till påslagen och utgöras av hårdgjord mark (asfalt, grus) eller ytor med intensiv skötsel (gräsplaner). 37 av 94

11. Nuvarande verksamhet Avloppsrening och avledning av avloppsvatten Figur 9. Berörda reningsverks upptagningsområden 2012. Det ledningsnät som är anslutet till reningsverken från Stockholm Vattens verksamhetsområde utgörs av drygt 180 mil allmänna ledningar inom Stockholm och Huddinge. Därtill finns ledningsnät anslutet inom sex grannkommuner, Haninge, Nacka, Tyresö, Järfälla, Sundbyberg och Ekerö. 38 av 94

11.1 Lokalisering 11.1.1 Henriksdals reningsverk I Henriksdal upptar avloppsreningsverket en yta av ca 300 000 m 2. Till reningsverket ansluter ca 18 km avloppsvattentunnlar. Det finns också tunnlar för transport till och från värmeåtervinningsanläggningen i Hammarby Sjöstad, som dock inte berörs av denna miljöprövning. Henriksdalsanläggningen Avloppsvattenreningen är helt förlagd i bergrum inne i Henriksdalsberget. Ovan mark finns verkets centralbyggnad, slamtankar, rötkammare och gasklocka. Bergrummen ventileras via en ventilationsskorsten, som är 80 meter hög och 7 meter i diameter. Avloppsvattnet leds via ledningsnät och tunnlar till två inlopp; Sickla- och Henriksdalsinloppet. Slambehandlingen sker dels i Henriksdal (förtjockning och rötning), dels i Sickla (avvattning och slamutlastning), ca 500 m från Henriksdal. Vid Sicklaanläggningen finns också grovrening och sandfång. Hela gashanteringen sker i Henriksdal, men det är en extern aktör som tar hand om rågasen och uppgraderar den till fordonsgas. Henriksdals avloppsreningsverks centralbyggnad är placerad på fastigheten Reningsverket 1, vid gränsen mot Nacka kommun. Ett flertal bostadsområden finns i närheten av Henriksdal, närmast ligger Henriksdalsringen, Henriksdalsallén, Henriksborg och Henriksdalshamnen, som är en del av Hammarby sjöstad. Från skorstenen på Henriksdal ligger närmaste bostadshusfasad på Henriksdalsringen och avståndet är 110 meter. Sicklaanläggningen Figur 10 Nuvarande slamutlastning Sickla 39 av 94

Anläggningen i Sickla är placerad på fastigheten Slamstationen 1. Fastigheten gränsar till Hammarbybacken, där skidåkning bedrivs under vinterperioden. Närmaste husfasad (som utgörs av hotell) ligger cirka 90 meter från ingången till Sicklaanläggningen. Figur 11 Henriksdals avloppsreningsverks geografiska placering ( Lantmäteriet Medgivande 12013/0123). 40 av 94

Henriksdals renade avloppsvatten leds genom tre avloppstuber 180 meter ut i Strömmen. Utsläppspunkten ligger på ca 30 meters djup i Strömmen. Det renade vattnet transporteras i innerskärgården ut på 10-20 m djup. 11.1.2 Bromma reningsverk Bromma reningsverk är placerat på fastigheterna Rötkammaren 1 och Nockeby 1:34. Reningsverket består av två olika anläggningar belägna i Åkeshov och Nockeby. Anläggningarna är förbundna med en 600 meter lång tunnel. Ett flertal bostadsområden finns i närheten av Bromma reningsverk. Närmast Åkeshovsanläggningen ligger Knypplerskevägen och Bårdgränd. Avståndet till närmaste bostadshus är cirka 40 meter. Figur 12. Åkeshovsanläggningen, Rötkammaren 1. Inom 100 meter från fastighetsgränsen bör inga bostäder uppföras. 41 av 94

Figur 13. Nockebyanläggningen, Nockeby 1:34. Inom 100 meter från byggnaden, respektive 25 meter från tunnelmynningarna, bör inga bostäder uppföras. Det renade avloppsvattnet från Bromma avloppsreningsverk släpps, via den s.k. Saltsjötunneln och en ca 250 m utloppsledning, ut på nära 30 meters djup utanför Kastellholmen i Strömmen. Utloppsledningens diffusorer ligger ca 1,4 kilometer väster om Henriksdals avloppsreningsverks utlopp. Liksom det renade vattnet från Henriksdal följer Brommaverkets renade vatten med den utåtgående strömmen på 10-20 m djup genom innerskärgården. Figur 14. Reningsverkens utsläppspunkter och avloppsvattenström. 42 av 94

Bilden nedan visar utsläppspunkternas placering i djupled samt strömförhållanden. Utflödet av sött vatten från Mälaren går som en ytlig och östligt utåtgående ström (ljusblå pil i figuren nedan) ovanpå det saltare och bräckta vattnet i Strömmen och vattenförekomsterna österut. Utflödet från Mälaren driver en inåtgående reaktionsström av saltare vatten från skärgården på djupet i västlig riktning (mörkare blå pilar). Utsläppen av renat avloppsvatten (gula pilar) lagras in däremellan, vilket normalt orsakar en fyrlagrad skiktning av vattenmassan. Bromma Henriksdal Käppala Figur 15. Utsläppspunkternas placering i djupled samt strömförhållanden. 11.2 Planförhållanden, riksintressen och områdesskydd 11.2.1 Henriksdals avloppsreningsverk Henriksdals reningsverk är placerat inom planlagt område (stadsplan Pl 3925A, laga kraft sedan 1952-07-26). Sicklaanläggningen omfattas av detaljplan (Dp 92099A från 1997) och dess skorsten inom stadsplan (Pl. 6625A från 1969). Nacka kommun inledde 2012 ett arbete med att ta fram ett planprogram för det närliggande området mellan Henrikdals trafikplats och Finnboda park. Området är utpekat som förtätningsområde i Nackas översiktsplan. Syftet är att utreda förutsättningarna för en framtida detaljplanering och utbyggnad av området längs Kvarnholmsvägen. Möjligheterna att förlägga bostäder, kontor, handel m.m. inom programområdet ska utredas. Samråd om programmet är planerat till våren 2014 (Nacka kommun, 2012). De fastigheter som reningsverkets olika anläggningar finns på omfattas inte av några områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken. Henrikdals reningsverksområde och utsläppspunkten ligger inom området Nacka - Norra Boo - Vaxholm - Oxdjupet Lindalssundet, med riksintresse för 43 av 94

kulturmiljövården enligt 3 kap. miljöbalken. Sicklaanläggningen är placerad ca 100 m från naturreservatet Nackareservatets västligaste gräns. Reningsverkets utsläppspunkt och avloppsvattenström ligger i farleden som leder in mot Stadsgårdskajen. Farleden är av riksintresse för sjöfarten. 11.3 Bromma avloppsreningsverk Bromma reningsverk är placerat inom planlagda områden (stadsplan Pl 2736, laga kraft sedan 1943-09-17 samt stadsplan Pl 6002, laga kraft sedan 1963-10-24). Fastigheterna omfattas inte av några riksintressen eller områdesskydd enligt 7 kap. 4,9,11 och 12 miljöbalken. Ca 250 meter från Bromma/Åkeshovanläggningarna ligger Judarskogens naturreservat, tillika Natura 2000-område och riksintresse för naturvård. Ca 400 meter bort ligger gränsen till Kyrksjölötens naturreservat. I anslutning till Nockebyanläggningen finns riksintresset för Mälaren med öar och strandområden. Reningsverkets utsläppspunkt ligger inom området Nacka - Norra Boo - Vaxholm - Oxdjupet Lindalssundet, med riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. miljöbalken. Utsläppspunkten ligger i farleden som leder in mot Stadsgårdskajen. Farleden är av riksintresse för sjöfarten. 11.4 Nuvarande behandling av avloppsvatten, slam och externt organiskt material 11.4.1 Henriksdals avloppsreningsverk Henriksdals avloppsreningsverk invigdes 1941. Under de kommande åren byggdes försedimenteringen ut och på 1970-talet kompletterades verket med kemisk och biologisk rening. På 1990-talet gjordes de senaste större ombyggnationerna för att förbättra kväve- och fosforreningen. Under 2011 färdigställdes den senaste ombyggnationen, ett bergrum för grovrening och ett för mottagning av externt organiskt material för att öka produktionen av fordonsgas och för att minska påverkan på omgivningen i form av buller och lukt. Till Henriksdals reningsverk var ca 783 000 personer anslutna 2012, motsvarande ca 690 000 personekvivalenter (pe). Reningen av avloppsvattnet sker mekaniskt, kemiskt och biologiskt. Anläggningen är en konventionell aktivslamanläggning med försedimentering, kväverening (nitrifikation + denitrifikation) och sandfilter. Fosfor fälls ut genom tillsats av järnsulfat (heptahydrat) före förluftningen och före sandfiltren. Polymer används till förtjockning av slam före rötning och vid avvattning av rötat slam. Det slam som bildas vid reningsprocesserna rötas i Henriksdalsverkets sju rötkammare som har en volym om totalt 39 000 m 3. Rejektvatten från förtjockning och slamavvattning belastar vattenreningsdelen av avloppsreningsverket. 44 av 94

Rötning av slam minskar slammängden och minskar också lukten från slammet. Det rötade slammet avvattnas i centrifug. Avvattnat slam från Henriksdals avloppsreningsverk mellanlagras i Valsta i Haninge kommun i väntan på återvinning. Mellanlagret har ett eget tillstånd enligt miljöskyddslagen och ingår inte i den nu aktuella miljöprövningen. Vid rötningen av primär-, överskotts- och fettavskiljarslam, som sker mesofilt inom temperaturintervallet 35-37 ºC, utvinns biogas. En extern aktör köper den bildade rågasen och ansvarar för uppgradering till fordonsgas. Huvuddelen av den gas som utvinns i Henriksdal och Bromma, ca 15 av de drygt 16 miljoner Nm 3 gas som producerades år 2012, uppgraderades till fordonsgas av en extern part. Mellanskillnaden användes som bränsle i reningsverkens värmepannor samt för elproduktion för eget bruk i Henriksdal. En liten mängd (0,05 miljoner Nm 3 ) facklades. Henriksdals reningsverk är certifierat enligt Svenskt Vattens certifieringssystem REVAQ. Slammet transporteras med tåg till Boliden för efterbehandling av markområden vid gruvor och sandmagasin. Henriksdals reningsverk tar emot slam från mindre reningsverk i Värmdö och Haninge kommuner för behandling och rötning: ca 4 000 7 000 ton slam från Värmdö (sedan 2011) och ca 3 000 ton från Dalarö avloppsreningsverk i Haninge. I Henriksdal finns en separat mottagning av fettavskiljkarslam och externt organiskt material placerad i bergrum. Materialet rötas tillsammans med avloppsslammet. 11.4.2 Bromma avloppsreningsverk Åkeshovsanläggningen invigdes1934. Sedan dess har Brommaverket byggts ut och moderniserats i takt med att staden har vuxit. Den senaste ombyggnationen genomfördes vid millennieskiftet då kvävereningen förbättrades i luftningsbassängerna. Nockebyanläggningen byggdes under sextiotalet och är inrymd i ett 120 000 m 3 stort bergrum. 2012 var ca 321 000 personer, motsvarande ca 194 000 personekvivalenter, anslutna till Bromma reningsverk. Behandlingen av avloppsvattnet sker mekaniskt, kemiskt och biologiskt på liknande sätt som i Henriksdals avloppsreningsverk. Fosfor fälls ut genom tillsats av järnsulfat (heptahydrat) vid inloppet och före sandfiltren. Försedimentering sker i Åkeshovsanläggningen. Därifrån rinner avloppsvattnet med självfall till Nockebyanläggningen, där den biologiska och kemiska reningen sker. Överskottslammet pumpas tillbaka till Åkeshovsanläggningen för slambehandling och biogasframställning. Det slam som bildas vid reningsprocesserna rötas i verkets sju rötkammare som rymmer totalt 17 100 m 3. Rötningen sker mesofilt och det rötade slammet avvattnas i centrifug. Liksom i Henriksdal köps rågasen av en extern aktör som ansvarar för uppgradering till fordonsgas. Precis som Henriksdals avloppsreningsverk är Bromma reningsverk certifierat enligt Svenskt Vattens certifieringssystem REVAQ. Slammet mellanlagras i Valsta i 45 av 94

Haninge kommun och i Olunda i Knivsta kommun i väntan på att i första hand användas som gödsel- och jordförbättringsmedel på åkermark. 11.5 Utsläpp från reningsverken till ytvatten Stockholm Vattens nuvarande tillstånd från Koncessionsnämnden att släppa ut renat avloppsvatten i Saltsjön är gemensamt för Henriksdals och Bromma avloppsreningsverk samt det numera nedlagda reningsverket i Loudden. Enligt beslut i Miljösdomstolen är tillståndet förknippat med utsläppsvillkor för BOD 7, totalfosfor, totalkväve och ammoniumkväve och för skyddsåtgärder som avser ledningsnäten inom Stockholms stad. Skärgården belastas av näringsämnen från flera källor. För de större verken har uppskattningar gjort för hur stor del av totalbelastningen deras utsläpp utgör (se nedan). Den beräknade, sammanlagda tillförseln av fosfor och kväve till Stockholms innerskärgård har de senaste åren varit cirka 380 ton fosfor och 8 100 ton kväve/år. Bidragen från Mälaren och reningsverken, som, med undantag av oorganiskt kväve (DIN), i runda tal står för hälften av tillförseln vardera, är väl kända. Övriga källor spelar jämförelsevis liten roll. Hur stora mängder som transporteras med den inåtgående strömmen är mycket osäkert liksom kvävebalansen och den verkliga storleken på internbelastningen, som här har antagits inte ge något bidrag alls beräknat över ett helt år. I belastningen från avloppsreningsverken ingår även Käppala, som står för cirka 20 % av kväve- och fosforbelastningen. Tabell 2. Närsaltsbelastning på Stockholms innerskärgård (Källa: VAS-rådets rapport nr 12: Robust avloppsvattenrening i Stockholms län en utblick mot 2030 med fokus på recipienten.) Totala mängder Oorganiska fraktioner Ton per år Procent Ton per år Procent Fosfor Kväve Fosfor Kväve Fosfor Kväve Fosfor Kväve Mälaren 140 3200 37 39 75 1 100 44 33 Avloppsreningsverken 26 1 630 7 20 13 1 450 8 44 Inåtgående strömmen 200 3 000 53 37 80 600 47 18 Övriga källor 10 300 3 4 1 150 1 5 Summa 380 8 100 170 3 300 Utsläppen från de kommunala avloppsreningsverken varierar år från år och beror utöver antal anslutna personer även på nederbördsberoende tillförsel av tillskottsvatten och inläckage till ledningsnäten. Som ett genomsnitt under åren 2008-2012 har Stockholm Vattens avloppsreningsverk släppt ut ca 22 ton fosfor och 1 300 ton kväve per år, vilket framgår av tabellen nedan. 46 av 94

Tabell 3. Sammanlagda utsläppsmängder från Henriksdals och Bromma avloppsreningsverk som medelvärde för åren 2008-2012 samt gällande riktvärde för mängdutsläpp. Utsläppsmängd (ton/år), medelvärde 2008-2012 Gällande riktvärde (ton/år) Totalfosfor 22 50 Totalkväve 1 310 1 750 BOD 7 460 1 500 Tabell 1. Föroreningshalt i utgående avloppsvatten från Henriksdals och Bromma avloppsreningsverk 2012 samt gällande begränsningsvärde. Utsläpp (mg/l) Gällande krav (mg/l) Henriksdal Bromma Sammanvägt Totalfosfor 0,27 0,13 0,22 0,3 Gränsvärde, kvartalsmedel Ammoniumkväve, juli-oktober 1,3 2,3 1,6 3 Riktvärde Totalkväve 8,1 11,2 9,1 10 Riktvärde, årsmedel BOD 7 5,1 3,7 4,7 8 Gränsvärde, kvartalsmedel Sett under en längre period har utsläppen varierat på det sätt som visas nedan. Utsläpp av totalkväve, totalfosfor och BOD 7 under åren 2003-2012, sammanvägda halter samt halter från respektive reningsverk. 47 av 94

48 av 94

Utgående halter och mängder av kväve, totalfosfor och BOD 7 har ökat under de senaste åren i huvudsak på grund av ökad belastning, svårigheter med avskiljning av bioslammet i sedimenteringen och minskad kapacitet i filtren. Filtren är nu åtgärdade. Det renade avloppsvattnet släpps ut i vattenförekomsten Strömmen (i dagligt tal kallad Saltsjön ). Recipienten belastas även av avloppsvatten från Käppalaförbundets avloppsreningsverk på Lidingö. Käppalaverket renar avloppsvatten från ca 450 000 personer (www.kappala.se, 2013), vilket kan jämföras med de tillsammans cirka 1 100 000 personer som är anslutna till Henriksdals och Bromma avloppsreningsverk (2012). 11.6 Behandling av fettavskiljarslam och externt organiskt material Henriksdals avloppsreningsverk tar emot fett från fettavskiljare vid restauranger, storkök och charkuteriindustri samt källsorterat externt organiskt material. Under 2012 uppgick den mottagna mängden fettavskiljarslam till ca 33 000 ton fett. Mängden mottaget externt organiskt material är i dagsläget försumbart. Exempel på externt organiskt material som Stockholm Vatten har tillstånd att ta emot är restprodukter från biodiesel- och livsmedelsproduktion (t.ex. sockerlösningar och glycerol) och matavfall från hushåll, restauranger och storkök. Det externt organiskt material som idag tas emot klassas inte som animaliska biprodukter enligt EU:s förordning om animaliska biprodukter (EG) nr 1069/2009. 11.7 Utsläpp från ledningsnät och pumpstationer Bräddning är utsläpp som behövs för att avlasta ledningar, pumpstationer, magasin, bassänger m.m. Det bräddade avloppsvattnet avleds till recipient alternativt dagvattenledning, när tillrinningen är större än avloppsanläggningens kapacitet, dvs. vid hydraulisk överbelastning. Vid hydraulisk överbelastning tillåts avloppsvatten att brädda för att förhindra översvämningar uppströms i systemet. De lägst belägna fastigheterna riskerar annars att få källar- och/eller marköversvämningar. Vid dessa tillfällen är bräddvattnet oftast mycket utspätt av inläckage, regnvatten eller snösmältning. Utsläpp som endast sker vid haveri eller underhållsarbete t.ex. på grund av strömavbrott, brott på huvudledningar eller spolning av ledningar definieras som nödutsläpp och inte som bräddning (Naturvårdsverket, Allmänna råd 93:6). Problem med nödutsläpp är att hänföra till avloppsanläggningens driftsäkerhet. Vid nödutsläpp har avloppsvattnet ungefär samma sammansättning som det avloppsvatten som normalt kommer till avloppsreningsverken. Enligt gällande villkor ska bräddning från ledningsnätet inom Stockholms stad till följd av nederbörd succesivt minskas för att senast 2010 som riktvärde högst uppgå till 325 000 m 3 /år, beräknat som ett rullande 10-årsmedelvärde. I det kombinerade systemet i Stockholm finns cirka 300 bräddpunkter och i Huddinge finns 8 kända bräddpunkter. I Stockholm är cirka 80 av dessa bräddpunkter anslutna till utjämningsmagasin. Övriga bräddpunkter är huvudsakligen anslutna via dagvattenledning direkt till recipient. De flesta bräddavloppen anslutna till recipient mynnar i Mälaren eller Saltsjön. 49 av 94

Hydrauliska modeller används för att analysera ledningsnätens funktion, utreda lämpliga åtgärder och till att beräkna bräddmängder Under normala nederbördsoch driftförhållanden beräknas bräddningen på grund av nederbörd teoretiskt uppgå till cirka 0,5 Mm 3 /år. Antalet bräddtillfällen per år varierar mellan olika år och mellan olika recipienter. Mätning av bräddvolym från bräddpunkter på ledningsnätet sker endast i begränsad omfattning. Figur 21 Total beräknad årsvis bräddad volym från ledningsnätet i Stockholm. 2012 är ett av de regnrikaste åren i historien enligt SMHI:s mätare vid Obsevatoriekullen. 779 mm nederbörd föll över Stockholms innerstad jämfört med 550 mm som brukar anges som normalnederbörd. 2012 kan därför illustrera ett av de värsta åren ur bräddsynpunkt. Studier har tidigare genomförts kring andelen spillvatten i bräddvattnet och en siffra kring 10 % togs fram. Under de år som studien gjordes var den totala bräddmängden ungefär hälften så stor som 2012. Det finns därför anledning att misstänka att andelen spillvatten 2012 var ännu lägre. Till dag- och bräddvattenmagasinet Älvsjö-Mälarmagasinet avleds dagvatten från bland annat Fruängen, Hagsätra och Rågsved, men även bräddvatten från områden med kombinerade system i Västertorp, Långbro, Älvsjö, Örby och Bandhagen. Enligt Plan 2002, som godkändes av länsstyrelsen 2004, används magasinet som sedimenteringsbassäng och under perioden oktober-april leds flödet ut i Mälaren. Under badperioden maj-september pumpas flöden till spillvattensystemet och leds till Himmerfjärdsverket. För att inte belasta avloppsreningsverket med inläckande vatten och dagvatten avleds bakgrundsflödet, cirka 30 l/s, via en grundflödesledning till Mälaren under denna period. 50 av 94

Figur 22 Bräddningens fördelning under 2012. Bräddning från ledningsnät utgör en mycket liten del av den totala avloppsvattenmängden. År 2012 som var ett historiskt sett nederbördsrikt år var bräddningen 680 000 m 3, vilket kan jämföras med 160 miljoner m 3 som totalt behandlades i reningsverken, motsvarande 0,5 % av den totala avloppsvattenmängden. Bräddning på spillvattenförande ledningsnät till följd av nederbörd. Andel av totala mängden avloppsvatten, % Årsnederbörd i Observatorielunden, mm Figur 23. Nederbörd samt bräddning från ledningsnät i Stockholm som andel av avloppsvattenmängden år 2003-2012. 51 av 94

11.7.1 Tillskottsvatten Belastningen på ett reningsverk kan delas upp dels i föroreningsbelastning av organiskt material, fosfor, kväve m.m. och dels i flödesbelastningen. Föroreningsbelastningen kommer huvudsakligen från de anslutna personerna, förutom specifika föroreningar från dagvatten. Flödet påverkar processerna i anläggningen på flera sätt, genom olika uppehållstider och temperatur. Kraftiga variationer i flöde försämrar möjligheterna att avskilja partiklar genom sedimentering. Tillrinningen till avloppsreningsverk brukar uppdelas i spillvatten och tillskottsvatten. Tillskottsvattnet i sin tur kan uppdelas i dagvatten från anslutna hårdgjorda ytor, dräneringsvatten samt inläckage. Figur 24 Tillskottsvatten (läck-, drän- och dagvatten) från Stockholms stad och från 1997 även Huddinge, l/min och km= m 3 /km och dygn 52 av 94

Figur 25 Tillskottsvatten (läck-, drän- och dagvatten) för kommungrupper under 2012, m 3 /km och dygn (Källa: Svenskt Vatten rapport Driftstatistik Ledningsnätet är till stor del kombinerat, vilket innebär att inom dessa områden är dagvatten och även dräneringsvatten medvetet anslutet till samma system somspillvattnet. Vid en jämförelse med andra kommuner, med hjälp av Svenskt Vattens statistik över kommunala vatten- och avloppsanläggningar, är utspädningsgraden trots detta låg. Detta förhållande gällde även år 2012, som var ett mycket nederbördsrikt år. Utspädningsgraden var då 1,79 vilket kan jämföras med riksgenomsnittet på cirka 2,1 (Naturvårdsverket Rapport 4480, VA-Forsk Rapport 1996:06). 12. Verksamhetens ytvattenrecipienter Detta kapitel beskriver miljötillståndet i de ytvattenrecipienter som nås av utsläpp från Stockholm Vattens anläggningar, såväl renat avloppsvatten som orenat vatten via bräddningar. Förutom av avloppsvatten från Stockholm stad och övriga kommuner, som är anslutna till Stockholm Vattens allmänna avloppsanläggning, påverkas vattenmiljön av ytavrinning från naturmark (skog, åker, äng etc.), dagvatten, enskilda avloppsanläggningar, utsläpp från olika typer av verksamheter, atmosfäriskt nedfall samt renat avloppsvatten från Käppalaförbundets reningsverk i Lidingö och andra kommunala avloppsreningsverk. Strömmen och vattenförekomsterna österut, som är recipienten för bland annat renat avloppsvatten, påverkas även av utflöde från Mälaren och inflöde från 53 av 94

omgivande kustvattenområden. Tabellen nedan visar en beräkning av källfördelning av de föroreningar som påverkar vattenmiljön mest; kväve och fosfor. Stockholm Vattens avloppsreningsverk står för 75 procent av den belastning som anges i kolumnen Summa Henriksdal, Käppala, Bromma. Figur 26 Vy över Strömmen där såväl Bromma avloppsreningsverk som Henriksdals avloppsreningsverk släpper ut sitt renade avloppsvatten (foto: Henrik Tideström, 2013). Tabell 4. Källfördelning av kväve och fosfor till Strömmen (Saltsjön). Källa: VASrådet rapport nr:12. Belastning från: Parameter: Summa Henriksdal, Käppala, Bromma Mälaren Inåtgående strömmen Övriga källor Totalkväve 20 % 39 % 37 % 4 % Oorganiskt kväve (DIN) 44 % 33 % 18 % 5 % Totalfosfor 7 % 37 % 53 % 3 % Oorganisk fosfor (DIP) 8 % 44 % 47 % 1 % I Stockholms skärgård har recipientprovtagningar pågått sedan 1970-talet då Stockholms kommun ålades att undersöka vattenbeskaffenheten i Stockholms skärgård. Provtagningar utförs enligt överenskommelse mellan Nacka, Stockholm, Vaxholm och Värmdö kommuner samt Käppalaförbundet och Roslagsvatten. 54 av 94

Figur 27 Provtagningslokaler i Stockholms skärgård 2012. Reningsverkens utsläpp av näringsämnen till Saltsjön är relativt konstanta över året medan utflödet från Mälaren varierar. Under sommaren är utflödet från Mälaren litet och innehållet av lösta och lätt tillgängliga former av fosfor och kväve har till stor del utnyttjats av primärproduktionen i Mälaren. Den relativa betydelsen av reningsverkens utsläpp blir därför störst under sommaren och tidig höst, som är den period som är mest känslig för tillförsel av näringsämnen. Den inåtgående bottenströmmen i innerskärgården ger ett relativt stort bidrag till näringsinnehållet, främst av fosfor. Fosfor tillförs även genom internbelastning från bottensediment. Belastningssituationen för Stockholms inre skärgård har stadigt förbättrats. Införande av kväverening i mitten av 1990-talet reducerade även fosforutsläppen. Förändringar som har registrerats är bland annat minskade kvävehalter i ytvattnet. Halter av totalkväve- och fosfor i ytvattnet i provtagningspunkten Koviksudde redovisas i Figur 27 och 28. 55 av 94

Figur 28 Utsläpp av totalkväve från reningsverk, ton/år, och halter i ytvatten, µg/l. Figur 29 Utsläpp av totalfosfor från reningsverk, ton/år, och halter i ytvatten, µg/l. 56 av 94

12.1 Berörda vattenförekomster 12.1.1 Mälaren Stockholm I Nockeby, Klubbensborgsområdet, Hägersten och Årsta sker bräddningar från Stockholm Vattens ledningsnät till vattenförekomsten Mälaren-Stockholm (SE657596-161702). Vattenförekomsten föreslås att år 2015 delas upp i flera förekomster, varav följande berörs av Stockholm Vattens verksamhet: Mälaren-Rödstensfjärden - SE657330-161320 Mälaren-Fiskarfjärden - SE657865-161900 Mälaren-Årstaviken - SE657834-162783 Mälaren-Riddarfjärden - SE658020-162623 Mälaren-Ulvsundasjön - SE658229-162450. De miljöproblem som Vattenmyndigheten har pekat ut för Mälaren-Stockholm (SE657596-161702 är övergödning, syrefattiga förhållanden och miljögifter. De syrefattiga förhållandena gäller förekomstens bottenvatten. Status för näringsämnen är justerad från måttlig till god för vattenförekomsten Mälaren Stockholm som helhet, men vissa delar av vattenförekomsten har betydligt sämre vattenkvalitet. Den ekologiska statusen för Mälaren-Stockholm klassificerades år 2009 som god och avser den centrala delen av vattenförekomsten. I den sammanvägda bedömningen har näringsförhållandena i de större bassängerna tillmätts störst betydelse. Miljökvalitetsnormen god kemisk status bedöms inte uppnås till 2015 på grund av att halten tributyltenn (TBT) i vatten överskred högsta tillåtna koncentrationen 1,5 ng/l vid screening utförd år 2005. TBT har använts i båtbottenfärg, men användningen är numera förbjuden. Det är tekniskt omöjligt att genomföra åtgärder som minskar koncentrationen av TBT till 2015, varför vattenförekomsten omfattas av ett undantag, i form av tidsfrist till 2021, från miljökvalitetsnormen god kemisk ytvattenstatus. (VISS) Halter av kvicksilver (Hg) i fisk överskrider EU-gränsvärdet på 20 µg Hg/kg färskvikt. Den kemiska ytvattenstatusen avseende kvicksilver och kvicksilverföreningar är Uppnår ej god kemisk ytvattenstatus. Detta har denna vattenförekomst gemensamt med alla vattenförekomster i landet. Av den anledningen gäller en slags generell dispens i hela Sverige för kvicksilverkravet. Halterna av kvicksilver och kvicksilverföreningar i vattenförekomsten bör dock inte öka till den 22 december 2015. 12.1.2 Strömmen (Saltsjön) Strömmen (vattenförekomst nr SE591920-180800) är den primära recipienten för utsläpp av renat avloppsvatten från både Bromma och Henriksdals avloppsreningsverk. Med hänsyn till den påverkan som följer av hamnverksamheten i Strömmen har ytvattenförekomsten klassificerats som kraftigt modifierat vatten (KMV) med måttlig ekologisk potential. Lämpliga förbättringsåtgärder som ger ekologiska effekter behöver utredas. 57 av 94

Vattenmyndigheten har bedömt att det finns skäl att fastställa miljökvalitetsnormen till god ekologisk potential med tidsfrist till 2021, med avseende på övergödning och morfologiska förändringar. Miljökvalitetsnormen för tributyltennföreningar överskrids i denna ytvattenförekomst och miljökvalitetsnormen god kemisk ytvattenstatus omfattas därför av ett undantag i form av tidsfrist till 2021. De miljöproblem som Vattenmyndigheten har pekat ut är övergödning och syrefattiga förhållanden, miljögifter, förändrade habitat genom fysisk påverkan och främmande arter. Bedömningen gjordes i december 2009 och övergödning och syrefattiga förhållanden baserades på status (måttlig eller sämre) för näringsämnen, siktdjup och växtplankton (klorofyll, totalbiovolym). 12.1.3 Vattenförekomster nedströms Strömmen Närmast nedströms Mälaren och Strömmen ligger följande vattenförekomster: Lilla Värtan (SE658352-163189). Miljöproblem, status och miljökvalitetsnormer överensstämmer med dem för Strömmen. Askrikefjärden (SE592290-181600). De miljöproblem som Vattenmyndigheten har pekat ut är övergödning och syrefattiga förhållanden, miljögifter och främmande arter. Miljökvalitetsnormen är god ekologisk status med tidsfrist till 2021 med avseende på övergödning. Den ekologiska statusen är måttlig. Växtplankton uppvisar måttlig status och är avgörande för statusbedömningen. Den kemiska ytvattenstatusen har klassificerats till god och miljökvalitetsnormen är god kemisk status 2015. 12.1.4 Övriga recipienter för bräddvatten Bräddmöjligheter från det spillvattenförande ledningsnätet finns så att utsläpp i samband med stora nederbördsmängder kan ske till vattenrecipienter på olika ställen i Stockholm och Huddinge. Vattenmyndigheten har klassificerat alla recipienter utom Nälstadiket som vattenförekomster. Deras nummer anges inom parentes. 58 av 94

Tabell 5. Recipienter för bräddvatten. Recipient Vattenförekomst Ekologisk status Bräddning kan ske från: Nälstadiket - Stockholms stad Lillsjön (NW658202-162244) Ej klassad Stockholms stad Judarn (SE658151-162000) Måttlig Stockholms stad Bällstaån (SE658718-161866) Otillfredsställande Stockholms stad Drevviken (SE656793-163709) Måttlig Stockholms stad Trekanten (SE657886-162585) Måttlig Stockholms stad Långsjön (SE657387-162326) Måttlig Stockholms stad, Huddinge kommun Magelungen (SE657041-163174) Måttlig Stockholms stad, Huddinge kommun Trehörningen (NW656960-162648) Ej klassad Huddinge kommun 12.2 Belastning på Strömmen och Stockholms skärgård 12.2.1 Allmänt om övergödning Skärgården belastas av näringsämnen, främst fosfor och kväve, och syreförbrukande organiskt material (BOD) från flera källor. Hushållspillvatten innehåller också metaller och svårnedbrytbara organiska ämnen. Dessa är till största delen partikelbundna och det mesta avskiljs därmed i avloppsreningsverket. Metaller och de organiska ämnen som inte bryts ned i avloppsreningsverket hamnar i avloppsslammet. För de större avloppsreningsverken har uppskattningar gjorts för hur stor del av totalbelastningen som deras utsläpp av fosfor och kväve utgör (se Tabell 4). Näringsämnen och BOD förbrukar syre i recipienten på olika sätt. Syreförbrukningen kan vara primär eller sekundär. Primär syreförbrukning innebär att syret förbrukas direkt, vilket sker när ammoniumkväve och BOD släpps ut i ytvatten. Sekundär syreförbrukning betyder att syre förbrukas efter det att alger (främst planktonalger) har tagit upp utsläppt fosfor och nitrat-/ammoniumkväve för att sedan dö och brytas ned bakteriellt eller konsumeras biologiskt på annat sätt. Den primära syreförbrukningen på grund av utsläpp av BOD är normalt av mycket mindre betydelse än den sekundära syreförbrukning som orsakas av fosfor- och kväveutsläppen. Den potentiella syreförbrukningen hos ett kilogram totalfosfor är hundra gånger större än den potentiella syreförbrukningen hos ett kilogram BOD 7 om allt fosfor tas upp av algerna. Den teoretiskt potentiella syreförbrukningen hos 59 av 94

ett kilogram totalkväve är 14 gånger större än den potentiella syreförbrukningen hos ett kilogram BOD 7. Nedan visas den teoretiskt potentiella syreförbrukningen (OCP, Oxygen Consumption Potential) enligt en modell utvecklad av professor Halvar Ødegaard vid Norges tekniska institut i Trondheim: OCP vid sekundär syreförbrukning: 1 kg totalfosfor förbrukar 100 kg syre (om fosfor är ensamt begränsande för växtplanktonproduktionen och om allt fosfor utnyttjas) 1 kg totalkväve förbrukar 4 kg syre (om kväve är ensamt begränsande för växtplanktonproduktionen) OCP vid primär syreförbrukning: 1 kg ammoniumkväve förbrukar 4,6 kg syre* 1 kg BOD 7 förbrukar 1 kg syre. *) Om man bara har tillgång till totalkväveanalyser kan man räkna med att den primära syreförbrukningen av 1 kg totalkväve är 4 kg syre. Värdena är lämpliga för jämförelser mellan olika alternativ, men inte för beräkningar av faktisk syreförbrukning i recipienter. (Halvar Ødegaard, 1995). 12.2.2 Tillståndet i skärgården Vegetationsperioden börjar med vårblomning i april-maj. Planktonalgerna tillväxer snabbt och utnyttjar det näringsförråd som ansamlats under vintern. I slutet av vårblomningen sjunker större delen av algerna ner mot bottnen, vilket medför en minskning av ytvattnets innehåll av fosfor och kväve och samtidigt en tillförsel av organiskt material till bottnar och bottenvatten. Under vårblomningen töms ytvattnets innehåll av fosfatfosfor i större delen av det område som omfattas av recipientkontrollprogrammet. Ytvattnets innehåll av oorganiskt kväve är relativt stort under sommaren i de inre delarna av innerskärgården. Låga halter uppträder tidvis vid Koviksudde, centralt i innerskärgården, och förekommer regelbundet i mellanskärgården. Efter vårblomningen tillförs ytvattnet näringsämnen från Mälaren, avloppsreningsverken och uppvällande bottenvatten. Näringsämnena i Mälarvattnet förbrukas på ungefär samma sätt som i skärgården och innehållet av oorganiskt kväve och, framförallt, fosfor i Mälarens utflöde är litet under vegetationsperioden. Införandet av kemisk rening omkring 1970 och kväverening i mitten av 1990-talet har medfört en kraftig minskning av fosfor- och kvävekoncentrationen i innerskärgården och i stora delar av mellanskärgården. Fosforkoncentrationen i ytvattnet vid Blockhusudden har minskat från ca 140 till 30 μg/l, i Trälhavet från ca 60 till knappt 20 μg/l och i Kanholmsfjärden från 20-25 till 10-15 μg/l. Kvävekoncentrationen har varit mycket varierande från år till år vid Blockhusudden minskade koncentrationen efter kvävereningens införande från ca 60 av 94

900 till 600 μg/l, i Trälhavet från ca 500 till 300-400 μg/l och i Kanholmsfjärden från tidvis över 400 μg/l till som högst ca 300 μg/l. Koncentrationen av fosfor har varit ganska konstant sedan slutet av 1990-talet. Koncentrationen av kväve har ökat sedan början av 2000-talet; i innerskärgården från 460 till 550 μg/l och den har ökat även i delar av mellanskärgården. Allteftersom reningen förbättras får Mälarens utflöde och uppvällningar en allt större betydelse. Försämringen av siktdjup i de inre delarna av skärgården sammanhänger troligen med en motsvarande försämring av siktdjupet i Mälaren. I VAS-rådets rapport Robust Avloppsrening i Stockholms Län en utblick mot 2030 med fokus på recipienten har ett antal scenarier studerats. Två av dessa scenarier det ena med höggradig rening (6 mg/l Tot-N och 2 mg/l Tot-P) och det andra nollutsläpp (överledning till annan recipient) är de som ger en mätbar förbättring i recipienten. Totalkvävehalten i de inre delarna av skärgården skulle sjunka med 35-70 μg/l med höggradig rening. Enbart alternativet nollutsläpp (utsläpp till annan punkt) skulle kunna innebära ändringar i recipientstatus. Ett utsläpp till en annan punkt innebär dock inte en minskad belastning på Östersjön. Figur 39 Fosfor- och kvävekoncentration i innerskärgårdens ytvatten (0-8 m) slutet av majmitten av september enligt VAS-rådets rapport. (Källa: VAS-rådets rapport Robust Avloppsrening i Stockholms Län en utblick mot 2030 med fokus på recipienten ). 13. Framtida planerad verksamhet Avledning och rening av avloppsvatten Den verksamhet för vilken Stockholm Vatten VA AB avser att söka tillstånd utgörs av avloppsrening i Henriksdals avloppsreningsverk, med tillhörande avledning av avloppsvatten via ledningsnät inom Stockholms stad och Huddinge kommun. Avledning av avloppsvatten via ledningsnät i andra kommuner ingår inte i ansökan. 61 av 94