DEL 1 SYSTEMKAMERANS ABC Kameraskola: Lär dig använda din systemkamera Fotograf Pär Persson
Inledning: Syftet med den här lilla kameraskolan är att introducera läsaren till systemkamerans grundläggande funktioner. Äger man en systemkamera är det idioti att förlita sig på dess automatikläge. Tanken är att du efter att ha läst det här dokumentet ska kunna ta kontrollen själv och veta tillräckligt för att ta en tekniskt bra bild utifrån rådande ljusförhållanden. Målgruppen för den här kameraskolan är nybörjare folk som utan att tveka har använt sig av den inbyggda blixten och undrat varför bilderna inte ser särskilt mycket bättre ut än de som tas med mobiltelefonens inbyggda kamera. Nu tar vi steget bort från den inbyggda blixten och lär oss att använda befintligt ljus. Lycka till! /Pär Filipstad den 18 december 2009 Del 1: Börja fotografera Hela första delen i kameraskolan kretsar kring en enda figur. Förstår du den figuren så är mycket vunnet. Bilden föreställer ett flödesschema som visar hur du bör tänka när du använder en systemkamera. Betrakta gärna schemat som en praktisk guide som finns till din hjälp när du inledningsvis försöker skapa en rutin för ditt fotograferande. Del 1 i kameraskolan tittar bara på det grundläggande praktiska hantverket bakom vardagsfotografering. Den här delen innehåller inga tips om blixtar, radiosändare och sån modern skit. Inte heller berättar första delen om gyllene snittet eller andra kompositionella tumregler. Än så länge handlar det bara om att ta en så tekniskt bra bild som möjligt. Förutsättningar För att hänga med i instruktionerna måste du veta hur du ställer in vissa saker på din kamera. Plocka fram kameramanualen och lär dig hur du ställer in kameran på Av-läget (snurra på programratten på kamerans ovansida) visar histogrammet för en tagen bild (tryck på play-knappen och sedan på info-knappen tills histogrammet visas) byter ISO-tal (tryck på en liten knapp märkt ISO eller gå via menyerna) ändrar bländartalet (snurra på hjul med höger pekfinger) justerar exponeringskompensationen (håller in en liten knapp med +/- och snurra på hjul med höger pekfinger) Vid det här laget kanske detta låter som grekiska. Lugn, vi går igenom de olika delarna. www.parpersson.se Sida 2 av 11
Flödesschema: Fotorutin med bländarförval www.parpersson.se Sida 3 av 11
Förklaring av flödesschema: Av-läge Systemkameror har ett val på programratten kallat Av-läget i vilket fotografen väljer storleken på bländaren. Förkortningen står för Aperture value. Aperture är utländska för bländare. Bländartalet berättar hur stort hål som öppnas då kameran tar en bild. Vanliga bländartal är allt mellan 1,2 till 32. Ett lämpligt bländartal för allmän fotografering är ungefär 5,6. Lägre bländartal ger korta skärpedjup. Högre bländartal ger långa skärpedjup. (Mer om skärpedjup senare.) Lägsta möjliga ISO-tal ISO-tal anger filmens ljuskänslighet. Ju högre ISO-tal, desto mindre ljus behövs för att fotografera. Mindre ljus betyder i de här sammanhangen kortare slutartider eller högre bländartal. Ett högre ISO-tal ger emellertid sämre kvalitet. Det är därför man alltid bör utgå från lägsta möjliga ISO-tal så att kvaliteten på bilden blir så god som möjligt. Ibland glömmer man att dra ner ISO-talet efter att ha fotograferat med ett högt inställt ISO-tal. Det är därför bra att lägga in i sin rutin, dvs. att påminna sig själv om, att sänka det till lägsta möjliga. (Vill du veta mer om ISO-tal kan du läsa bilagan i slutet av det här dokumentet.) Välj skärpedjup med hjälp av bländartal Skärpedjup är ett bra hjälpmedel för fotografen att berätta vad han eller hon tycker är viktigt i bilden. Allt som oftast betyder detta att man använder kort skärpedjup för att lyfta fram något ur bilden. Ett kort skärpedjup innebär att endast en liten del av bilden (i djupled) är i fokus medan allt annat är oskarpt. Att fokusera på det man tycker är viktigt blir därför ett sätt att säga kolla på det här, det är här jag vill att ni fäster er blick. Kort skärpedjup beror på tre saker: 1) Brännvidden (hur lång zoom man har på sitt objektiv, anges i mm). Ju längre brännvidd, desto kortare skärpedjup. 2) Det relativa avståndet mellan fotografen, objektet och bakgrunden. För kortast möjligast skärpedjup ska objektet stå närmare fotografen än bakgrunden. 3) Bländaren. En stor bländare ger ett kort skärpedjup. OBS! En stor bländare har ett litet bländartal. Exempel: En bländare på 1,8 ger kortare skärpedjup än bländartalet 22. På varje objektiv står det vilka bländartal som är möjliga att använda. När man köper en kamera följer det ofta med en (billig) vidvinkelzoom, vanligtvis ett 18-55 mm-objektiv. Beteckningen för ett sådant objektiv är exempelvis Canon EF-S 18-55/3,5-5,6. Brännvidden är alltså mellan 18 och 55 mm och bländaren kan variera mellan 3,5 och 5,6. Detta betyder att du kan fotografera med bländare 3,5 när du har objektivet utzoomat (i 18 mm-läget). Om du däremot zoomar in så mycket som möjligt kan du inte ha lägre bländartal än 5,6. I objektiv finns alltså en mekanisk begränsning. För dyrare objektiv är inte bländartalet kopplat till brännvidden. Istället för att köpa det medföljande standardobjektivet till min första systemkamera, valde jag att satsa på ett Sigma 18-50/2,8. Som beteckningen avslöjar kunde jag med det objektivet använda bländare 2,8 genom hela brännviddsomfånget. www.parpersson.se Sida 4 av 11
Det andra objektivet som jag köpte var enbart avsett för att ta porträtt med. Jag ville ha ett objektiv som kunde ge härligt diffusa bakgrunder. Med ett bra porträttobjektiv är det lätt att få personen i bild att poppa ut framför en bakgrund som med korta skärpedjup förvandlats till ett abstrakt mönster. Jag köpte då ett 85 mm-objektiv med bländare 1,8. Enligt punkterna som finns listade ovan, uppfyller detta objektivet alla krav man kan ställa för att få korta skärpedjup. Det är dels ett teleobjektiv, dels ett objektiv med vilket du kan använda låga bländartal. Namnet på detta objektiv var Canon EF 85/1,8. Kolla histogrammet Ett histogram är ett grafiskt åskådliggörande över hur bildpunkterna är fördelade i ett ljusspektrum. Uttrycker man sig på svenska kan man säga att histogrammet visar hur ljus bilden är. När man tar en bild ska man ta för vana att titta på hur den ser ut på baksidan av kameran. Varför gissa vad som är en bra inställning på kameran när man kan ta en bild och kolla på facit direkt? Att ta en bild, titta på baksidan, ställa om, ta ny bild, titta på baksidan igen är alltså en bra rutin som du bör lära dig. När du tittar på baksidan av kameran är det viktigt att du har så mycket information synlig som möjligt (kolla hur du ställer in detta i din kameramanual). Ett histogram är en typ av information som är viktig. Histogrammet är uppdelat i 256 olika ljushetsnivåer. Längst till vänster finns de svarta delarna, längst till höger de ljusa. Mängden bildpunkter av en viss ljushet representeras av en stapel. Hittar man många staplar till vänster i histogrammet kan man dra slutsatsen att bilden är mörk. Hittar man de flesta staplarna till höger är bilden ljus. Hittar man en enda stapel i mitten av histogrammet är bilden grå. Vad man som fotograf vill passa sig för är staplar placerade allra längst ut på kanterna. Varför? Jo, att exempelvis ha staplar längst till vänster i bild betyder att det finns delar av din tagna bild som är kolsvarta. Dessa bildpunkter innehåller bara svart färg. Problemet är att du aldrig kan ljusa upp ett område som är helt svart i Photoshop. För bearbetningens skull är det bättre att ta en grådassig bild än en kontrastrik. Den kontrastrika bilden riskerar att ha många alldeles för ljusa och mörka partier som inte går att åtgärda. En grådassig bild däremot kan du alltid bearbeta med större frihet. Jag ska dra ett exempel som kanske förklarar varför det kan vara bra att ha koll på histogram. Ponera att du ska fota en kompis som gifter sig. Solen skiner, hon bär den mest fantastiska vita klänning du någonsin sett, alla är glada. Du vill föreviga detta ögonblick och fästa extra uppmärksamhet på den enastående klänningen. I solen där din kompis står är ljuset starkt. Bakom henne finns mörka skuggor från grönskande träd. Vi har alltså att göra med en väldigt kontrastrik ljussituation vi har både mörka skuggor och en ljus klänning. En kamera klarar inte av att ta en bild som registrerar ljuset i både skuggorna och klänningen. Du tvingas välja. Ovetande om detta tar du en bild och kollar på baksidan. Av orutin har du glömt att visa histogrammet så nu står du där i solljuset och tittar på din bild och tycker att det ser bra ut. Väl hemma laddar du in bilderna och tvingas konstatera att bilden är alldeles för ljus i klänningen. Faktum är att klänningen är kritvit man ser inte ens antydan till det mönster som någon italiensk klädesdesigner har spånat fram under påverkan av två flaskor rödvin. OM du hade visat bildens histogram under den där ljusa bröllopsdagen hade du direkt sett att det fanns kritvita punkter i bilden. Då hade du kunna underexponera bilden, dvs. gjort den något mörkare än vad kameran vill (och samtidigt med största sannolikhet gjort skuggorna kolsvarta, men det spelar ingen roll det är klänningen som är viktig). Detta för oss vidare till nästa ämne, exponeringskompensation. www.parpersson.se Sida 5 av 11
Lagom ljus bild? Exponeringskompensation Bara för att man går ifrån automatikläget på systemkameran betyder det inte att man själv tar över kontrollen helt och hållet. Faktum är att Av-läget, som hädanefter ska vara grundinställningen på din kamera, är halvautomatiskt. Du väljer bländartalet medan kameran föreslår (läs väljer ) en slutartid åt dig. Slutartiden är den tid som kamerasensorn 1 är exponerad för ljus. Ju längre slutartid, desto mer ljus strömmar in och din bild upplevs som ljusare. Denna halvautomatik då slutartiden väljs bygger på kamerans ljusmätning. Ljusmätningen i kameran är inte smart, tvärtom. Den tror att allt som kameran pekar på är 18 % grått. Siktar du kameran på vit snö så tror den att snön är grå. Siktar du kameran på svart kol så tror den att kolet är grått 2. När du siktar kameran på något som skiftar i ljushet gör kameran en medelberäkning men tolkar det fortfarande som 18 % grått (något som inte sällan är rätt när det gäller denna evaluerande mätning). Vad jag vill säga är att kameran inte går att lita på. Den kommer att göra fel ibland och du måste vara medveten om detta. Säg att du fotar mot en byggnad där ett fönster reflekterar solljuset som finns bakom din rygg. Kameran registrerar detta starka ljus och tolkar motivet framför kameran som ljusare än vad du vill... Ett enkelt sätt att berätta för kameran att jag vill att du gör bilden mörkare (eller ljusare) är att använda exponeringskompensation. Minns ni att jag sa att Av-läget är halvautomatiskt? Berättar du för kameran att du vill göra bilden mörkare, och du har kameran inställd på Avläget, så kommer du fortfarande att få behålla bländartalet som du valt men kameran kommer att föreslå en kortare slutartid. På samma sätt blir slutartiden längre om du vill ha en ljusare bild. Exempel: Föreställ dig att du fotografera ett lekande barn till hälften begravt i snö. I det här läget måste du med hjälp av exponeringskompensation öka exponeringen med uppskattningsvis två steg, annars kommer bilden bli mycket mörkare än vad du upplever situationen. Tre ljusfaktorer du måste förstå I och med att vi flera gånger har snuddat vid ämnet, är det kanske dags att berätta om vilka faktorer du har att bolla med för att kontrollera ljuset i din bild. Vi kan säga att en kamera är en låda med en ljuskänslig film som registrerar det ljus som strömmar in då vi öppnar ett hål i en av lådans väggar. Hur lätt ljuset fastnar på filmen betecknas av ISO-talet, hur länge hålet är öppet kallas slutartiden och själva hålet kallas bländaren. De här tre faktorerna styr alltså hur mycket ljus som kommer in i lådan. Liknelse: Anta att vi tittar på ett fotografi som vi nyss tagit. När vi tog bilden exponerade vi sensorn inne i lådan för en viss mängd ljus. Låt denna ljusmängd representeras av en kanna vatten. Vattnet i kannan häller vi över till tre glas som i tur och ordning är märkta med orden ISO-tal, slutare och bländare. Vi fördelar vattnet jämnt mellan glasen. Anta nu att vi vill ta ytterligare en bild som är lika ljus men den här gången har vi tänkt göra hålet i lådan en aning större (vi vill göra bländaren större för 1 Sensorn är den digitala motsvarigheten till analoga kamerors film. 2 Övning: Prova att fotografera ett vitt och ett svart papper var för sig. Se till att du håller kameran tillräckligt nära pappersarken så att du inte ser något annat än vitt eller svart papper i sökaren. Ställ kameran på Av-läget. Ta bilderna. Jämför resultatet. Bilderna bör se likadana ut, nämligen grå. www.parpersson.se Sida 6 av 11
att få kortare skärpedjup). I jämförelsen med vattenglasen vill vi alltså hälla i mer vatten i glaset märkt med bländare. Vi har samma mängd vatten till hands. Lösningen blir att hälla vatten från något av de andra två glasen eller hälla lite från båda två. Vad jag vill få fram är att en exponering styrs av tre ljusfaktorer som vid en given inställning ger en bild med ett visst ljus. Om vi vill behålla ljusheten men ändra en av faktorerna för det med sig att de andra två påverkas. När vi lär oss mer om de tre vattenglasen så kommer vi se att valen av mängden vatten i respektive glas får konsekvenser för hur bilden ser ut. Olika kombinationer ger olika bilder. I fallet ovan med exponeringskompensation på Av-läget, behåller kameran bländartalet men ändrar slutartiden. ISO-talet är oförändrat. Faktum är att ISO-talet håller sig konstant så länge du inte själv aktivt ändrar det. Det kanske är därför som ISO-tal är främmande för många. ISO-tal är icke desto mindre viktigt att bemästra. Skarp bild? Att få bilder med bra ljus är en tröskel som många tar sig över. Men att få skarpa bilder med bra ljus är svårare. När man pratar om suddiga bilder bör man skilja på skakningsoskärpa och rörelseoskärpa. Rörelseoskärpa är motivets fel och beror på att någon eller något framför kameran har rört sig så fort att kameran inte har hunnit med att frysa rörelsen. Många gånger vill man ha rörelseoskärpa som ett estetiskt val. Säg att du vill fota en karusell. Antingen kan dokumentera karusellens passagerare och deras skräckslagna ansiktsuttryck (vilket kräver skarpa eller frysta bilder) ELLER så kan du medvetet låta karusellen röra sig medan slutaren är öppen så att du får en oskarp roterande gestalt vilket för tankarna till rörelse och fart. Här blir rörelseoskärpan ett estetiskt val. På samma sätt kan man bege sig till ett vattenfall för att låta det snabbt rinnande vattnet bilda en behagligt vacker slöja. I den här första delen av kameraskolan är vi bara intresserade av att ta tekniskt bra och kontrollerat skarpa bilder. I det här sammanhanget struntar vi därför i att titta på hur man tar de medvetet oskarpa bilderna. Anledningen till varför man får rörelseoskärpa är alltså att slutartiden är för lång för att hinna med att frysa motivet. Rörelseoskärpa är oftast partiell, dvs. oskärpan berör bara vissa delar av bilden beroende på hur många element i bilden som rör sig under exponeringen 3. Skakningsoskärpan ligger däremot över hela bilden och beror på att fotografen inte förmått hålla still kameran när bilden togs. Även här blir lösningen att förkorta slutartiden. I fallet med rörelseoskärpa sker detta med antingen lägre bländartal (större öppning vilket ger mer inströmmande ljus) eller högre ISO-tal (högre ljuskänslighet). När det gäller skakningsoskärpa finns en tredje lösning, nämligen att använda ett stativ eller något annat stöd som gör att du slipper hålla kameran stilla under exponeringen. OBS! Trots att du använder stativ kan du få oskärpa i bilden men det beror inte på din oförmåga att hålla kameran still (skakningsoskärpa) utan på motivets alltför snabba rörelser framför kameran (rörelseoskärpa). 3 Rörelseoskärpans har ovan beskrivits som fläckvis utifrån antagandet att fotografen håller kameran i en relativt stabil position under exponeringen. En rörelseoskärpa behöver dock inte vara partiell; den kan vara universell. Fotografen skulle exempelvis kunna svepa med kameran på ett dansgolv för att ge intrycket av kaos och fylla. Om fotografera däremot sveper eller panorerar med kameran samtidigt som en Giro de Italia-cyklist passerar, kan cyklisten bli skarp samtidigt som bakgrunden blir suddig. Detta kallas också rörelseoskärpa. Rörelseoskärpa kan alltså vara både frivillig och ofrivillig. Skakningsoskärpa är dock endast ofrivillig. www.parpersson.se Sida 7 av 11
Låt oss fundera kring ett konkret exempel Du fotar i en kyrka under ett bröllop. Du tar en bild. Den ser lagom ljus ut men är hopplöst suddig. Vilken typ av oskärpa pratar vi om? Jo, skakningsoskärpa. Vad gör du? Du provar först med att sänka bländartalet något och tar en ny bild. Bilden blir lite skarpare men är fortfarande oskarp (slutartiden har inte förkortats tillräckligt). Du frestas av att sänka bländartalet ytterligare men kommer ihåg att ju lägre bländartal desto kortare skärpedjup. Bilden du ska ta föreställer bruden, brudgummen och tärnorna som står på rad. Du tar bilden från sidan. Det betyder att tärnan till höger om bruden är längre bort från din kamera än vad tärnan till vänster om brudgummen är (närmast kameran). Du kan alltså inte ha för kort skärpedjup eftersom du då riskerar att få enbart en eller två personer skarpa. Du vill ha alla personer skarpa. Summa summarum: du tvingas behålla ditt relativt höga bländartal. Lösning två blir att använda stativ. Du har tyvärr inte med dig något stativ utan väljer att luta dig mot din mammas axel för att ta stöd. Du tar en ny bild. Bilden blir skarpare men är fortfarande suddig (du har använt samma långa slutartid men din darrhänthet ger inte lika stort utslag). Den tredje lösningen blir att höja ISO-talet. Du höjer till ISO 800 (ett ganska högt värde) och tar en ny bild. Visst, tack vare den ljuskänsligare filmen lyckades du förkorta slutartiden men bilden är fortfarande suddig. Vad kan du göra nu? Kan du höja ISO-talet ytterligare trots att du vet att kvaliteten med stigande ISOtal blir märkbart sämre? Du befinner dig i en pest eller kolera -situation. Vilken lösning är minst dålig: a) att tärnorna, som flankerar brudparet, blir oskarpa (för lågt bländartal)? b) att bilden blir något oskarp (för lång slutartid)? c) att kvaliteten blir dålig (för högt ISO-tal)? Du tvingas kompromissa. Personligen skulle jag ha höjt ISO-talet och försökt brusreducera bilden i Photoshop. Det går att bli kvitt en del brus i Photoshop men det är långt ifrån en bra lösning. Tips för darrhänta: slutartider för handhållen fotografering Ett praktiskt tips för att avgöra om den här bilden kommer att bli skarp eller inte är att hålla ner avtryckaren halvvägs i Av-läget, titta in i kameran och notera den föreslagna slutartiden. Längs nederkanten i sökaren, eller på LCD-skärmen om den är påslagen i fotoläget, brukar det dyka upp ett tal som betecknar slutartiden. Det kan exempelvis stå 1/100 eller 1/10 eller 1. 1/100 är en hundradels sekund, 1/10 är en tiondels sekund och 1 är en sekund. Ju längre slutartid, desto svårare är det att hålla kameran still då bilden tas, inte sant? Nu till tipset: Undvik att fotografera med slutartider som är längre än 1/brännvidden. Lät det konstigt? Ni är med på att en slutartid på 1/10 är längre än en slutartid på 1/100? Stanna till och tänk efter om ni inte hänger med på det. Brännvidden är den zoom som objektivet har för stunden. Jag skriver för stunden eftersom zoomobjektiv kan variera sin brännvidd. För enkelhetens skull låtsas vi att du fotar med ett fast ( ozoombart ) 100- millimetersobjektiv. Det betyder att du inte bör ha en slutartid som är längre än 1/100 sekund. Svårare än så är det inte. Kom ihåg att det är en tumregel och inte en lag. Vi är alla olika darrhänta. Detta betyder att det är lättare att få skarpa bilder med ett vidvinkelobjektiv ( lite zoom ) än med ett teleobjektiv ( mycket zoom ). Ponera att vi har ett 30-millimetersobjektiv (vidvinkel) och ett 300- millimetersobjektiv (tele). Vi håller ner avtryckaren halvvägs och noterar att den föreslagna slutartiden är 1/200. Blir bilden skarp? Ja, OM du har 30-millimetersobjektivet eftersom 1/200 är en kortare slutartid än 1/30. Nej, OM du har 300-millimetersobjektivet eftersom 1/200 är en längre slutartid än 1/300. Hoppas att polletten har trillat ner nu. www.parpersson.se Sida 8 av 11
Hemläxa Träna, träna, träna. Att fota är ett hantverk. Börja med att lära dig hur du ställer in kameran på Avläget, hur du visar histogrammet för en tagen bild, hur du byter ISO-tal, hur du ändrar bländartalet och hur du justerar exponeringskompensationen. Detta måste du lära dig! Börja sedan experimentera med att ta bilder där du varierar ljusheten med hjälp av exponeringskompensationen (notera slutartiderna!). Kontrollera ljusheten i histogrammet och se till att förstå varför histogrammet ser ut som det gör. Fortsätt med att ta porträtt på någon kompis och försök få så korta skärpedjup som du bara kan. Avsluta med att fotografera i olika ljussituationer (dovt belysta korridorer, källartrappor, dagsljus, skuggan av ett träd). Håll koll på slutartiderna och se till att dina bilder blir skarpa. Lär dig sätten som du kan parera en för lång slutartid. Det är nu du bygger upp din arsenal av tekniker för att kontrollera ljuset. Sträva efter att ta en så tekniskt bra bild som möjligt nu i början (vilket bland annat betyder lägsta möjliga ISO-tal). Tänk dig den här inlärningstiden som glosträning och tråkig grammatikpluggning. Det är när du bemästrar reglerna som du kan bryta dem. Det är alltså först när du kan ta en skarp, lagom ljus bild med låga brusnivåer som du är redo för att börja experimentera med medvetet långa slutartider, siluettbilder och dylikt. Lycka till // Pär www.parpersson.se Sida 9 av 11
Bilaga: Mer om ISO-tal ISO-tal anger filmens ljuskänslighet. ISO-talet varierar vanligen mellan 100 och 1600. Valet av ISO-tal får konsekvenser. HÖGT ISO-tal Ett högt ISO-tal ger en väldigt ljuskänslig film. Med en ljuskänslig film kan du fotografera i miljöer med dov belysning. Anta att du fotograferar i ett rum med två likadana kameror och med samma inställningar. Om du på ena kameran höjer ISO-talet (men behåller alla andra inställningar) kommer bilden som tas med denna kamera att bli ljusare. Ibland kallas en ljuskänslig film för en snabb film. Med detta menas att man med en ljuskänslig film kan fotografera saker och ting som rör sig väldigt snabbt framför kameran. Om man inte vill att de rörliga sakerna framför kameran ska bli suddiga så måste man använda en kort slutartid (låta hålet i kameran vara öppet under en väldigt kort tid). Men om man låter bländaröppningen vara öppen under en kortare tid, hinner inte lika mycket ljus tränga in i kameran. Lösningen blir då att öka ljuskänsligheten stoppa in en snabbare film. Nackdelen med en ljuskänslig film är att bilden blir brusig. Brus är en ofrånkomlig konsekvens av att fotografera med höga ISO-tal. Med mycket brus i bilden fås en känsla av dålig kvalitet. Här under ges ett bildexempel på hur digitalt brus ser ut (ett resultat av höga ISO-tal): Ibland måste man fota med höga ISO-tal. Pressfotografer är en yrkeskår som stundtals måste tumma på bildkvaliteten för att få med sig en bild tillbaka till redaktionen. Tänk er en pressfotograf som givits tillträde till ett hem där ett sorgearbete pågår efter ytterligare en krigshärjad natt i Irak. Då kan han eller hon inte använda en blixt (det vore inte taktfullt). För att över huvud taget kunna fotografera i en sådan miljö måste fotografen höja ISO-talet. Om detta betyder att brus uppträder i bilden spelar ingen roll. Det viktiga är att bilden tas. www.parpersson.se Sida 10 av 11
LÅGT ISO-tal Ett lågt ISO-tal ger motsatsen till en ljuskänslig film. Fördelen är att kvaliteten blir väldigt bra med ett lågt ISO-tal. Bruset blir inte särskilt framträdande. Anledningen till varför jag ordar så mycket om höga ISO-tal är att det verkar vara standardinställningen för att fotografera man kan ju fotografera i vilka miljöer som helst utan att behöva bry sig om för långa slutartider som ger rörelseoskärpa. MEN, eftersom kvaliteten i dagens kameror blir avsevärt mycket sämre på höga ISO-tal så måste din fotorutin anpassas efter detta dystra faktum. Ställ därför in din kamera på lägsta möjliga ISO för bästa möjliga kvalitet. Översikt/sammanfattning Fördelar Nackdelar Högt ISO-tal Kan fota i miljöer med väldigt lite ljus Ger brusiga bilder Kan frysa rörliga objekt lätt Lågt ISO-tal Bra bildkvalitet (låga brusnivåer) Ger en långsam film måste ha långa slutartider Övning: ISO-tal Kolla upp hur du väljer ISO-tal på din kamera. Ta en bild på ditt lägsta och högsta ISO-tal. Jämför skillnaden i kvalitet genom att titta på LCD-monitorn. Var syns skillnaderna mest? Prova att ta en ljus, mellanljus och mörk bild på högsta ISO-talet i vilken bild framträder bruset mest? www.parpersson.se Sida 11 av 11