Rapport från Beredskapspolisföreningens möte med London Metropolitan Police. Onsdagen den 17 november träffade delar av Beredskapspolisföreningens styrelse; Mikael Sörensen, Urban Nordell och Fredrik Brander, Alan Horton, Superintendent för Metropolitan Police London och ansvarig för Metropolitans ca 4000 frivilliga poliser. Förutom Alan Horton träffade vi fyra konstaplar i aktiv tjänst som informerade oss om deras utbildning samt arbete, PC Andy Moss, PC Paul Rockliffe, MSC Olutayo Babarinda och MSC Ali Genc. Vi fick även ett par timmar tillsammans med Sergeant Chris Delchar, utbildningsansvarig för samtliga poliser i London. Efter att Alan Horton föredragit bakgrunden till dagens Special Constables (SC) (vars rötter sträcker sig ända till 1500 talet), beskrev han organisationens utveckling fram till idag och hur man på ett helt annat sätt än vad vi exempelvis gör här i Sverige, tillvaratar medborgarnas vilja att hjälpa till. Under 80- och 90-talet var det ganska turbulent kring SC, och det var framförallt från fackligt håll den mesta kritiken kom. Man såg helt enkelt Special Constables som ett hot mot sina medlemmar. För cirka tio år sedan reformerades SC-organisationen och man satsade mer resurser på enheten. Alan Horton beskrev det som att man började professionalisera SC. Detta har gett ett resultat som i stort tystat den kritik som tidigare framförts. Man har till och med kommit så långt att man nu från fackligt håll gör allt för att få SC att bli medlemmar, då man inser fördelarna med att representera alla som jobbar ute på fältet. Attentaten i centrala London i juli 2005 blev startskottet till ytterligare satsningar. Rekryteringsbas för yrkespoliser Det är inte bara i Sverige som polisen brottas med underskott, så även i Storbritannien. Effekten av det är att man stoppat all nyrekrytering till polisskolorna. Enda chansen att kunna bli en så kallad Regular är idag att gå vägen via Special Constables. Detta har naturligtvis ökat intresset för SC och man har fler sökande än någonsin. Fördelarna med detta för polisorganisationen som stort, vilket både Alan Horton och Chris Delchar pekar på, är att man dels får motiverade aspiranter som redan testats ute på fältet och dels kan genomföra en betydligt mer komprimerad utbildning. Anledningen till att de endast behöver kompletterande utbildning är att man som SC redan har fått i stort sett all utbildning i form av olika utbildningsmoduler och dessutom har minst 200 timmars praktisk erfarenhet. 1
Utbildningen för Special Constables Inom all polisutbildning i Storbritannien lägger man stor vikt vid praktiskt arbete. Detta gäller även för Special Constables, där man använder sig av en form av lärlingsmodell. När man blivit antagen till SC följer grundutbildning med bland annat självskydd och juridik på 23 dagar. Denna ligger som bas för den vidare utbildningen. Därefter följer minst 60 timmar ett-till-ett utbildning ihop med en instruktör. Under dessa 60 timmar patrullerar man tillsammans med instruktören i det område man sedan skall arbeta i. Alla Special Constables får en bok som ska tjäna som dokumentation under den utbildning man får ute på gatan. I boken finns de olika moment som ska klaras för att få Independent Patrol Status. Exempel på moment som skall ha klarats av inom de 60 timmarna är ta emot anmälan, genomföra ett antal arresteringar, hålla vittnesförhör, kontroll av fordon, utandningsprov etc. Dessa moment dokumenteras i boken och godkänns av instruktören. Syftet med ett-till-ett träningen är att ge aspiranten den praktiska erfarenhet och självförtroende som krävs för att kunna sköta jobbet på ett bra sätt. Efter detta finns det möjligheter att arbeta självständigt som SC med samma befogenheter som yrkespolisen, med legitimation som inte skiljer sig från yrkespolisen med mer än en siffra som talar om i vilken del av polisen man arbetar. Polisens arbetssätt Den stora skillnaden i arbetssätt i jämförelse med svensk polis är man arbetar förebyggande på ett helt annat sätt än i Sverige. Man har som filosofi att polisen finns till för medborgarna, och att man därför skall synas och finnas där medborgarna rör sig. Det innebär att man fotpatrullerar i största möjliga mån. Man fotpatrullerar dessutom mestadels ensam. Detta gör man för att dels kunna vara närvarande i- och täcka ett större geografiskt område, men också för att man anser att det underlättar kontakten med allmänheten. Skulle något hända, eller det kommer ett larm är kollegorna aldrig mer än ett par sekunder bort. Special Constables finns med överallt där den reguljära polisen finns. Vid demonstrationer finns SC med i aktiv tjänst samt vid idrottens högriskmatcher. Under åren har detta visat den reguljära polisen att man inte behöver frukta SC, utan tvärt om så har en stor respekt har växt fram mellan grupperna. De litar på varandra! Som en Special Constable förväntas man jobba minst 200 timmar per år, dvs. i genomsnitt 16 timmar per månad. Man bestämmer själv när man vill jobba och bokar sina arbetspass via nätet. Många arbetsgivare är så kallat Community Supporting och låter sina medarbetare göra sina 16 timmar på betald arbetstid. Eftersom Special Constables inte får lön, och arbetar minimun 16 timmar i månaden, finns det stora ekonomiska vinster för samhället. 2
Special Constables inom flera områden Man kan jobba som Special Constable inom flera områden, inte bara som fotpatrullerande. Man återfinner SC inom t ex trafikpolisen och sjöpolisen men även i mer specialiserade enheter som rör till exempel ekobrott, IT-relaterad brottslighet etc. Man ser volontärerna som en nödvändighet då de bidrar med en uppdaterad och specialiserad kompetens inom respektive område via sina ordinarie arbeten. En annan stor enhet inom brittisk polis är den så kallade British Transport Police (BTP). BTP är den enhet som ansvarar för säkerheten inom det brittiska järnvägssystemet, tunnelbanor och på flygplatser. I Sverige hyrs dyra ordningsvakter från privata aktörer in för att ansvara för säkerheten i exempelvis tunnelbanan i Stockholm, på spårvägen i Göteborg och i Citytunneln i Malmö. Ordningsvakternas ansvarsområden sträcker sig i stort endast till stationerna eller de större hållplatserna. Detta skapar inte sällan problem för både anställda och passagerare på tåg och spårvagnar då det finns en ständig hotbild och/eller upplevd otrygghet. I Storbritannien åker både poliser och Special Constables med tågen över hela landet. Om det behövs åker man även till Frankrike och Paris. Allt för att skapa en trygg resa. Andra volontärorganisationer inom den brittiska polisen Det finns fler volontärorganisationer inom brittisk polis än Special Constables, man har t.ex. ett system som bygger på att man fångar upp ungdomar från 14 till 19 års ålder och låter dessa bli så kallade kadetter (Volunteer Police Cadets). Detta har visat sig vara en framgångsrik satsning eftersom ungdomar i problemområden fångas upp och erbjuds en väg ur sociala problem. Fyra av fem kadetter väljer att fortsätta inom polisen, vanligtvis via Special Constables. Programmet ger även polisen en möjlighet att tidigt fånga upp de som är intresserad av polisyrket och att följa dessa under resan till att så småningom bli yrkespolis. En annan volontär organisation är Police Community Support Officers. Dessa motsvarar Sveriges polisvolontärer. Dessa togs fram på försök och man sköt till medel för att bygga upp organisationen. Dessa pengar är nu slut och man håller på att utreda dess framtid. Förslaget som ligger är att lägga ner organisationen då PCSO saknar samma legalitet som Special Constables. Man ser helt enkelt inte någon nytta med PCSO. Utmaningar framöver Polisen i London står för stora utmaningar de kommande åren. Kungligt bröllop våren 2011, OS, Wimbledon och starten av Tour de France i London 2012. Man förväntar sig stora mängder besökare vilket sätter press på polisen. Man planerar därför att öka antalet Special Constables från ca 4000 till 6700 tills dess. 3
Detta anser Beredskapspolisföreningen Sverige har idag en polisorganisation med ofantliga resurser, men med en i det närmaste inkompetent ledning. Med det syftar vi på den högsta ledningen med rikspolischef Bengt Svenson i spetsen. Man har ökat sina anslag från 13,6 miljarder till 19,6 miljarder kronor årligen och ökat antalet poliser till nära 20 000. Vilka effekter ser vi som medborgare av det? Är det fler poliser ute på gator och torg? Har brottsligheten minskat? Löser man fler brott? Svaret är nej, nej och åter nej. Ingenting händer. Detta är ett otroligt resursslöseri, både med skattepengar och med enskilda polisers kompetens. Vilket ansvar har då våra politiker? Vi inom Beredskapspolisföreningen anser att det är dags för våra folkvalda att vakna upp och åter ta kontrollen över polisväsendet. Svensk polis har sedan de blev en statlig myndighet i mitten på 60-talet fått sköta sig själv i stort sett utan yttre påverkan, vilket utmynnat i en poliskår som i första hand ser till sitt eget och som struntar i de direktiv de fått regering och riksdag. Resultatet ser vi idag, en stor polismyndighet med ineffektiv styrning, en poliskår med en starkt hierarkisk organisation, och enskilda poliser och chefer som inte vågar stiga fram och kritisera sin ledning utan att drabbas av repressalier. Vidare ser vi att den oheliga allians mellan arbetsgivare och fack som råder, mellan RPS och Svenska Polisförbundet, är ett hot mot demokratin. Det senast exemplet är utnämningen av förre förbundsordföranden Jan Karlsén till polismästare på RPS. Ett tydligt fall av nepotism. Det har gått så långt att man till stora delar lejer ut det brottsförebyggande arbetet till privata aktörer på marknaden det vill säga till ordningsvakter som skall ansvara för ordningen på platser där vi alla har tillträde till. Inte nog med att de är dyra, runt 300 miljoner kronor per år, ordningsvakterna är också ett hot mot rättssäkerheten eftersom de har en stark begränsad legalitet och utbildning. En viktig fråga är hur långt man är beredd att gå i att privatisera delar av polisens ansvar? Vad är lösningen? På kort sikt handlar det om att byta ut polisledningen. Den nuvarande ledningen har på punkt efter punkt visat på sin egen oduglighet. På längre sikt handlar det om att reformera polisen, med en öppnare organisation och effektivare användning av de resurser som står polisen till förfogande. Gör vi detta kommer vi också få en bra effektiv svensk polis som löser de uppgifter man är ålagd av samhället att lösa. Efter vårt besök på New Scotland Yard, har vi stärkts i vår övertygelse att beredskapspolisen behövs mer än någonsin i Sverige. Vi behöver en synlig polis i Sverige, en polis som är proaktiv och förhindrar brott. Inte som idag där polisen ständigt är tvåa på bollen och enbart arbetar reaktivt med redan begångna brottshandlingar. 4
Genom att använda beredskapspolisen aktivt i den dagliga verksamheten, enligt samma modell som Special Constables i Storbritannien, får vi fler poliser på gator och torg i städer och på landsbygd. Det fungerar, det har man bevisat i Storbritannien. Samhället behöver beredskapspolisen och polisen behöver beredskapspolisen. Därför kräver Beredskapspolisföreningen att det kombinerade rekryterings- och utbildningsstoppet omedelbart hävs, att repetitionsutbildningarna återupptas och att RPS följer regeringens direktiv när det gäller användandet beredskapspolisen. Det är dags att man som folkvald tar till sig frågan, och vågar lyfta den Hur skall vi i Sverige kunna ta till oss det bästa av den brittiska modellen? Vågar man som politiker ta striden med svensk polis och ge tydliga direktiv? /Styrelsen i Beredskapspolisföreningen 5