Dentala material för stiftförankringar i rotfyllda tänder

Dentala material för stiftförankringar i rotfyllda tänder

Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är ett Underlag från experter. Det innebär att det bygger på vetenskap och/eller beprövad erfarenhet. Författarna svarar själva för innehåll och slutsatser. Socialstyrelsen drar inga egna slutsatser i dokumentet. Experternas sammanställning kan dock bli underlag för myndighetens ställningstaganden. Artikelnr 2006-123-20 Publicerad: www.socialstyrelsen.se, april 2006 2

Innehåll Introduktion 5 Stiftförankringar med indirekt respektive direkt teknik 6 Pelare på individuellt gjutna stift 7 Pelare på prefabricerade stift 8 Metalliska stift 9 Indirekt teknik 9 Direkt teknik 9 Keramiska stift 11 Fiberförstärkta kompositstift 12 Vilka mekaniska egenskaper bör rotkanalsstift ha? 14 Material för den koronala uppbyggnaden 15 Cement och ytbehandling 16 Sammanfattning 17 Referenser 18 Dokumentinformation 26 3

4

Introduktion Tekniska komplikationer inom fast tandstödd protetik uppstår ofta i anslutning till rotfyllda stiftförsedda tänder (1-4), då rotkanalsstiftet lossnar, eller roten eller någon av pelarens delar frakturerar. Lossnande är den vanligast förekommande komplikationen medan rotfraktur är den komplikation som får de allvarligaste följderna för den involverade tanden (5-7). Svårigheten att uppnå en lång överlevnad av protetiken på rotfyllda stiftförsedda tänder beror främst på att oftast endast en liten mängd tandsubstans kvarstår (8-9). Detta gör att det dels är svårt att skapa tillräcklig retention för konstruktionen och dels att det alltid finns en risk för en framtida rotfraktur på den försvagade stödtanden. En avital tand har dessutom en högre smärttröskel än en vital tand, vilket kan öka risken för utmattningsfraktur (10). Nya stift- och cementtyper har på senare år lanserats på marknaden och har i marknadsföringen utlovat både högre retentionsgrad och lägre risk för rotfraktur. En del stifttyper har fått stor spridning och har fått en omfattande användning redan innan vetenskaplig klinisk dokumentation publicerats. 5

Stiftförankringar med indirekt respektive direkt teknik Den traditionella, indirekta tekniken för stiftförankring är att genom avtryck, uppvaxning och gjutning tillverka en gjuten pelare på antingen ett individuellt framställt eller ett prefabricerat stift. Vid direkt teknik cementeras ett rotkanalsstift i roten varefter pelarens koronala del byggs upp i munnen i ett plastiskt material, vanligtvis komposit. Ju mindre mängd koronal tandsubstans som kvarstår, desto större är behovet av en styv koronal pelardel (9-13). En klinisk riktlinje är att en direktuppbyggd kompositpelare kan övervägas när koronal tandsubstans motsvarande minst 1/3 av idealpreparationen kvarstår. Fler faktorer att beakta i valet mellan direkt och indirekt teknik är storleken och riktningen av de krafter som tanden och konstruktionen kommer att utsättas för (14-15). I två meta-analyser jämförande individuellt gjutna och direktframställda pelare har konstaterats att det inte finns entydigt bevis för att den ena tekniken generellt skulle vara överlägsen den andra (16-17). De har däremot olika indikationsområden. 6

Pelare på individuellt gjutna stift Individuellt gjutna pelare gjuts vanligen i en högädel gjutlegering. Pelare i titan kan gjutas med god precision och kan vara indicerat på patienter med överkänslighet mot metaller ingående i ädelmetallstiften. Även pelare i kobolt krom-legeringar förekommer, men det bör beaktas att det är mycket svårt att borra bort pelare i titan och framför allt i kobolt-krom. Stiftborttagare där pelarens koronala del skall gängas är också svåra att använda, och av dessa skäl rekommenderas att användningen av titan- och kobolt krompelare begränsas. Individuellt gjutna pelare är väl beprövade och utvärderade. Retrospektiva studier har redovisat komplikationsfrekvenser på 7,5-22% under 3-6 år - en i flera studier otillfredsställande kort överlevnad (7, 18-22). En 25-års uppföljning visade emellertid inga signifikanta skillnader i överlevnad för protetiska konstruktioner utförda på pelarförsedda respektive vitala stödtänder. Författarna till den studien konkluderade att man med god kvalitet i den endodontiska och protetiska behandlingen kan uppnå samma lyckande på rotfyllda som på vitala tänder (23). 7

Pelare på prefabricerade stift En fördel med pelare på prefabricerade stift är den högre retention som stift med en räfflad, gängad eller på annat sätt rå ytstruktur kan erbjuda (24-25). Vid direkt teknik utförs preparation och cementering vid ett och samma tillfälle vilket sänker både behandlingstid och patientkostnad. Man undviker också ett stiftförsett provisorium som lätt kan lossna med massivt bakterieläckage som följd. (9, 26-28). En nackdel med prefabricerade stift är att rotkanalens form måste anpassas till stiftets form. Detta kan ibland medföra att onödig tandsubstans behöver avverkas, vilket försvagar tanden. Prefabricerade stift är därför inte lämpliga i alla situationer. Å andra sidan kan tekniken i många situationer vara vävnadsbesparande, då stift med en mindre diameter än vad som är praktiskt möjligt vid individuellt gjutna pelare ibland kan användas, och underskär både koronalt och i rotkanalen kan behållas. 8

Metalliska stift Indirekt teknik Vid indirekt framställning av pelare på prefabricerade stift finns följande alternativa tandtekniska tillvägagångssätt: 1. Uppvaxning av pelarens koronala del på ett prefabricerat ädelmetallstift, inbäddning och gjutning. 2. Uppvaxning av pelarens koronala del på ett urbränningsbart stift, inbäddning och gjutning. Vid alternativ 1 utnyttjar man fördelarna med de prefabricerade stiftens mekaniska egenskaper och deras ytstruktur. Alternativ 2 ger en helgjuten pelare med samma ytstruktur på stiftdelen som det urbränningsbara stiftet. Denna teknik får användas vid framställning av pelare i titan eller kobolt kromlegeringar, och kan med fördel användas även till guldpelare om ett räfflat urbränningsbart stift används och inte stiftdiametern är alltför liten. Vid båda teknikerna är det viktigt att rotkanalen prepareras konisk i sin mest koronala del. Det finns en risk för porositeter i götet i övergång mellan pelare- och stiftdel om övergången är för tvär, och denna del av pelaren är också den som utsätts för störst belastning under funktion. Både avtrycksmaterial och vax skall avteckna denna trattformade övergång mellan pelarens stiftdel och koronala del, för att minimera risken för stiftfrakturer. Direkt teknik Titan är den metall som är helt dominerande bland prefabricerade metallstift för direktuppbyggnad, och titan är också den metall som rekommenderas. Eftersom ytstrukturen har mycket stor betydelse för retentionen bör stift med en rå/räfflad ytstruktur väljas. Ju mindre mängd koronal tandsubstans som finns kvar, desto mer angeläget är det att också det prefabricerade stiftet har ett huvud som utgör ett rotationslås för den plastiska uppbyggnaden. Rotfrakturrisken vid olika typer av metallstift har varit föremål för ett stort antal studier. Aktiva, gängade stift som vid cementeringen roteras ner i en som regel förgängad kanal, har i både kliniska studier och in-vitro studier uppvisat en högre frekvens av rotfrakturer än passiva stift och bör användas med stor restriktivitet. (29-31). För stift av olika konicitet har frekvensen av rotfrakturer varierat mellan olika in-vitrostudier. När en krona med en god cervikal rotomfattning har cementerats över pelaren har emellertid skillnaderna i frakturmönster och frakturmotstånd mellan koniska och cylindriska stift och mellan direkt- och indirekt framställda metalliska pelare till stor del suddats ut (32-35). Mängden kvarvarande tandsubstans, utformningen av kronans cervikala rotomfattning och belastningsriktningen mot tanden under 9

funktion är i stället faktorer som anses ha det största inflytandet på rotfrakturrisken (8-9, 15, 17, 32, 36-47). 10

Keramiska stift Zirkoniumdioxid är den keram som i första hand rekommenderas till keramiska pelare. Mekaniska egenskaper som ger zirkoniumdioxiden dess fördelar jämfört med andra keramer är en brottseghet och böjhållfasthet som är ca dubbelt så hög som motsvarande värden för aluminiumoxid (48). Zirkoniumdioxidstift kan användas både vid indirekt och direkt teknik. Vid indirekt teknik lyfts det keramiska stiftet ut i ett avtryck och pelarens koronala del vaxas upp på modell. Med keramiska Empress-liknande puckar pressgjuts sedan pelarens koronala del runt zirkoniumdioxidstiftet (49). Fördelar med keramiska pelare är biokompatibilitet och estetik. Till nackdelarna hör behovet av dimensionering som kan medföra att extra avverkning av tandsubstans kan bli nödvändig, samt att de vid en eventuell stiftfraktur är mycket svåra att borra bort. Zirkoniumdioxid är ingen etsbar keram utan retentionen är mekanisk oavsett vilken typ av cement som används (47). Som för andra stiftmaterial är då stiftets ytstruktur viktig för retentionen. Zirkoniumstiften på marknaden har en slät yta, och lägre retentionsvärden har uppmätts än för både kolfiberstift och metallstift (50-53). Få kliniska studier finns publicerade om keramiska pelare. En fyraårsuppföljning av 115 tänder har redovisat en lyckandefrekvens på 97% (54). Alla komplikationerna utgjordes av lossnande. Indikationsområdet för keramiska stift är litet. Användningen bör begränsas i första hand till patienter med överkänslighet mot andra alternativ. 11

Fiberförstärkta kompositstift Fiberförstärkta stift består av som regel styva och starka fibrer inbäddade i en mjukare matrix. Stiftens mekaniska egenskaper kan varieras, och är beroende av t ex typen av fibrer respektive matrix, andelen fibrer, fibrernas orientering i materialet, belastningsriktningen och bindningen mellan fibrer och matrix (55-58). Kolfibrerna har en styvhet i fiberriktningen på 200 800 GPa, medan glasfibrernas motsvarande värde ligger på ca 60-90 GPa, vilket gör att kolfiberstift generellt sett är betydligt styvare än glasfiberstift. Som matrix används ofta epoxy som lätt adhererar till olika typer av fibrer och som inte krymper vid polymerisationen, men även andra typer av matrixmaterial förekommer (59-60). De stift som testats har inte visat tecken på cytotoxicitet (61). Fiberstift har av flera fabrikanter marknadsförts bl a med argumentet att stiften skulle ha en styvhet motsvarande dentinets. Studier redovisar emellertid högre värden. Kolfiberstiftens styvhet ligger t ex i nivå med, eller högre än de metaller som normalt används till rotkanalsstift (60-63, Tabell 1). Tabell 1. Styvhet för några dentala material angivna i GPa (65-67). emalj 50 dentin 15 komposit, fyllningsmaterial 16 dentala guldlegeringar 85 titan 110 kobolt-kromlegeringar 220 zirkoniumoxid 210 kolfiber-epoxy 80-320 glasfiber-epoxy 30-45 epoxy 4 I teorin kan epoxy och även flera andra matrixmaterial bindas kemiskt till polymercement. Det finns emellertid ingen vetenskaplig dokumentation som ger stöd för en kemisk bindning mellan något av de fiberstift som finns på marknaden och polymercement. Genom den industriella framställningsprocessen har matrixen uppnått en så hög konversionsgrad att få bindningsställen finns att utnyttja av cementet (64). Studier indikerar att den svagaste länken i bindningen stift/dentin ligger mellan polymercementet och fiberstiftet (68-70), och bindningen bör tills vidare betraktas som mekanisk (62, 71-72). Med individuellt formade glasfiberstift tycks förutsättningar finnas för en god bindning mellan stift cement dentin och ytterligare forskning emotses därför på detta område (64, 73). Fiberstifts mekaniska egenskaper försämras av cyklisk belastning, termocykling och av fuktpåverkan (57, 61, 69, 74-75). Epoxybaserade material 12

degraderar i kontakt med vatten och efter termocykling av kolfiberstift har en försämrad bindning mellan fibrer och matrix noterats (61,74,76). En dylik förändring av de mekaniska egenskaperna kan tänkas påverka stiftens funktionstid. De flesta kliniska uppföljningar av fiberstift har korta uppföljningstider och visar komplikationsfrekvenser mellan 0 och 13 % efter 2-4 år (22, 77-82). I en uppföljning av en tidigare studie där från början inga tekniska komplikationer registrerats på kolfiberstiftförsedda tänder efter i genomsnitt 2,7 år, hade komplikationsfrekvensen vid uppföljningen ökat till 35% efter 6,7 år (77, 83). Sammanfattningsvis kan de mekaniska egenskaperna hos fiberförstärkta plaststift försämras över tid, vilket också nyligen verifierats i en klinisk studie (83). Dessa resultat manar till försiktighet och begränsad användning. Fler väl designade studier med längre uppföljningstider efterfrågas. 13

Vilka mekaniska egenskaper bör rotkanalsstift ha? Material till rotkanalsstift bör ha en hög elsticitetsgräns och en hög brottstyrka. Det säkerställer att stiftet inte deformeras eller frakturerar under funktion. Fiberstift reagerar annorlunda på statisk och cyklisk belastning än metalliska och keramiska stift. En del stift har en lägre elasticitetsgräns, vilket innebär att en plastisk deformation uppstår vid en lägre belastning. Stiften har också ofta en lång plastisk fas innan det slutliga brottet uppstår (56, 76). Under fasen av plastisk deformation trasas delar av matrixen och en del fibrer sönder och bindningen mellan fibrer och matrix släpper lokalt (75, 84). Under denna fas ligger belastningen på den adhesiva fogen mellan dentin cement koronal uppbyggnad. Den stiftförsedda konstruktionen kan fortfarande vara i funktion, med risk för mikroläckage. Observationer av spalter mellan tand och konstruktion och av karies under den koronala uppbyggnaden och ner runt fiberstift kan ha sin orsak i detta frakturmönster (13, 42, 80-81, 85-86). Under belastning överför ett styvt stift spänningar till dentinet runt stiftet. Under belastning av ett flexibelt stift uppstår i stället spänningar inom stiftet, i cementfogen och i den koronala pelaruppbyggnaden (42, 84-85, 87-94). I en sammanställning och analys av publicerade in-vitro studier i ämnet konstateras också att frakturer i första hand uppstår i cementfog eller konstruktion vid fiberstift och flexibla stift, medan en högre andel rotfrakturer ses vid styva stift, dock vanligtvis vid en avsevärt högre belastning eller efter längre tid (93). Detta kan sammanfattas enligt följande: Antingen ett flexibelt stift och en tidig, men förhoppningsvis reparerbar komplikation, eller ett styvt stift, komplikation efter lång tid och/eller efter ogynnsam belastning, och då större risk för rotfraktur. Oavsett vilket av dessa två otillfredsställande alternativ som väljs, kan prognosen avsevärt förbättras för den försvagade rotfyllda tanden genom att: ge den täckande kronan en sådan ocklusal utformning att de horisontella krafterna minimeras (15, 85), spara så mycket tandsubstans som möjligt både koronalt och i roten, krama om roten med en täckande krona (34, 38, 40-41, 43, 47). 14

Material för den koronala uppbyggnaden Kompositmaterial är förstahandsvalet av material till den koronala uppbyggnaden vid direktteknik på både metalliska, keramiska och fiberförstärkta stift. För att optimera styvhet och styrka bör ett fillerrikt kompositmaterial väljas. Glasjonomermaterial, även de med silverinnehåll, är alltför spröda att användas i dessa sammanhang (96-97). 15

Cement och ytbehandling Zinkfosfatcement har goda fysikaliska egenskaper, är väl beprövat och dokumenterat och lätt att hantera. Om fundamentala biomekaniska principer tillämpas i utformning av både stiftförankringen och den täckande konstruktionen är zinkfosfatcement fortfarande ett lämpligt förstahandsval (86, 98). Flera retentionsstudier har emellertid redovisat högre retention för polymercement än för fosfatcement (99-102). Vid direkt teknik där den koronala uppbyggnaden skall göras i komposit kan det förutom av retentionsmässiga skäl vara rationellt att cementera rotkanalsstiftet med polymercement. En uppruggad dentinyta ger kraftigt ökad retention för både fosfat-, glasjonomer- och polymercement och är ett effektivt sätt att vinna retention utan att avverka ytterligare tandsubstans (25, 103-104). Flera in-vitro studier indikerar att ett bondat kompositskikt på rotkanalens väggar skulle kunna förstärka roten (84, 106-110). Forskningsresultat och kliniska iakttagelser vilka indikerar färre rotfrakturer med fiberstift än med metallstift, kan i stället vara resultatet av att polymercement använts (22, 111). Att rengöra och bonda en rotkanal är emellertid en teknikkänslig procedur och skillnaderna i bondingresultat mellan olika operatörer är stora, även under kontrollerade former (112). Med de kunskaper som finns i dag rekommenderas att polymercement används vid stora retentionsproblem eller i fall där risken för en framtida rotfraktur bedöms som stor (84, 99-102, 106-110). I strävan att öka retentionen har olika typer av ytbehandlingar av stift studerats, framför allt i kombination med polymercement. Sandblästring och etsning med fluorvätesyra har testats för att öka stiftens ytråhet, och med olika typer av primers har en kemisk bindning mellan stift och cement eftersträvats. För metalliska stift har både mekanisk och kemisk behandling gett högre retentionsvärden. För keramiska stift är värdet av både sandblästring och etsning tveksam. För fiberstift har ingen positiv effekt av dessa ytbehandlingar noterats (113-115). Sandblästring är tvärtom inte att rekommendera till fiberförstärkta stift. Lägre retentionsvärden efter blästring, orsakat av söndertrasande av fiberstiften har noterats (74). Etsning med fluorvätersyra bör undvikas, dels pga. riskerna både för personal och patient i samband med hanteringen av syran och dels pga. att syrarester kan inverka negativt på polymercement med sämre retention som följd (114). 16

Sammanfattning Prefabricerade metallstift med en räfflad/rå yta kan rekommenderas som förstahandsval vid pelaruppbyggnad. Ju mindre koronal tandsubstans som kvarstår, desto större är behovet av ett styvt stift och styv koronal pelardel. Om minst 1/3 av idealpreparationen kvarstår kan direkt teknik övervägas. Mängden kvarvarande tandsubstans, utformningen av kronans cervikala rotomfattning och belastningsriktningen mot tanden under funktion är faktorer som anses ha betydligt större inflytande på rotfrakturrisken än vilken typ av metallstift som använts. 17

Referenser 1. Karlsson S. A clinical evaluation of fixed bridges, 10 years following insertion. J Oral Rehabil 1986; 13: 423-432. 2. Landolt A, Lang NP. Erfolg und Misserfolg bei Extensionsbrücken. Schweiz Monatsschr Zahnmed 1988; 98: 239-244. 3. René N, Öwall B, Cronström R. Dental claims in the Swedish patient insurance scheme. Int Dent J 1991; 41: 157-163. 4. Sundh B, Ödman P. A study of fixed prosthodontics performed at a university clinic 18 years after insertion. Int J Prosthodont 1997; 10: 513-519. 5. Turner CH. Post-retained crown failure: A survey. Dent Update 1982; 221-234. 6. Mentink AGB, Meeuwissen R, Käyser AF, Mulder J. Survival rate and failure characteristics of the all metal post and core restoration. J Oral Rehabil 1993; 20: 455-461. 7. Torbjörner A, Karlsson S, Ödman PA. Survival rate and failure characteristics for two post designs. J Prosthet Dent 1995; 73: 439-444. 8. Trabert KC, Caputo AA, Abou-Rass M. Tooth fracture - a comparison of endodontic and restorative treatments. J Endod 1978; 4: 341-345. 9. Creugers NHJ, Mentink AGM, Fokkinga WA, Kreulen CM. 5-year follow up of a prospective clinical study on various types of core restorations. Int J Prosthodont 2005; 18: 34-39. 10. Randow K, Glantz PO. On cantilever loading of vital and non-vital teeth. Acta Odontol Scand 1986; 44: 271-277. 11. Malferrari S, Monaco C, Scotti R. Clinical evaluation of teeth restored with quartz fiber-reinforced epoxy resin posts. Int J Prosthodont 2003; 16: 39-44. 12. Sahafi A, Peutzfeldt A, Ravnholt G, Asmussen E, Gotfredsen K. Resistance to cyclic loading of teeth restored with posts. Clin Oral Invest 2005; 9: 84-90. 13. Naumann M, Blankenstein F, Dietrich T. Survival of glass fibre reinforced composite post restorations efter 2 years an observational clinical study. J Dent 2005; 33: 305-312. 14. Peters MC, Poort HW, Farah JW, Craig RG. Stress analysis of a tooth restored with a post and core. J Dent Res 1983; 62: 760-763. 18

15. Torbjörner A, Fransson B. Biomechanical aspects of prosthetic treatment of structurally compromised teeth. Int J Prosthodont 2004; 17: 135-141. 16. Creugers NHJ, Mentink AGB, Käyser AF. An analysis of durability data on post and core restorations. J Dent 1993; 21: 281-284. 17. Heydecke G, Peters MC. The restoration of endodontically treated, single-rooted teeth with cast or direct posts and cores: A systematic review. J Prosthet Dent 2002; 87: 380-386. 18. Roberts DH. The failure of retainers in bridge prostheses. Brit Dent J 1970; 128: 117-124. 19. Bergman B, Lundquist P, Sjögren U, Sundquist G. Restorative and endodontic results after treatment with cast posts and cores. J Prosthet Dent 1989; 61: 10-15. 20. Hatzikyriakos AH, Reisis GI, Tsingos N. A 3-year postoperative clinical evaluation of posts and cores beneath existing crowns. J Prosthet Dent 1992; 67: 454-458. 21. Mentink AGB, Creugers NHJ, Meeuwissen R, Leempoel PJB, Käyser AF. Clinical performance of different post and core systems results from a pilot study. J Oral Rehabil 1993; 20: 577-584. 22. Ferrari M, Vichi A, García-Godoy. Clinical evaluation of fiberreinforced epoxy resin posts and cast post and cores. Am J Dent 2000; 13: 15B-18B. 23. Valderhaug J, Jokstad A, Ambjørnsen E, Norheim PW. Assessment of the periapical and clinical status of crowned teeth over 25 years. J Dent 1997; 25: 97-105. 24. Standlee JP, Caputo AA, Hanson EC. Retention of endodontic dowels: Effects of cement, dowel length, diameter and design. J Prosthet Dent 1978; 39: 401-405. 25. Nergiz I, Schmage P, Platzer U, Mc Mullan-Vogel CG. Effect of different surface textures on retentive strength of tapered posts. J Prosthet Dent 1997; 78: 451-457. 26. Metzger Z, Abramovitz R, Abramovitz L, Tagger M. Correlation between remaining length of root canal fillings after immediate post space preparation and coronal leakage. J Endod 2000; 26: 724-728. 27. Heling I, Gorfil C, Slutzky H, Kopolovic K, Zalkind M, Slutzky- Goldberg I. Endodontic failure caused by inadequate restorative procedures: Review and treatment recommendations. J Prosthet Dent 2002; 87: 674-678. 28. Pappen AF, Bravo M, Gonzalez-Lopez S, Gonzalez-Rodriguez MP. An in vitro study of coronal leakage after intraradicular preparation of cast-dowel space. J Prosthet Dent 2005; 94: 214-218. 19

29. Standlee JP, Caputo AA, Collard EW, Pollack MH. Analysis of stress distribution by endodontic posts. Oral Surg 1972; 33: 952-960. 30. Linde LÅ. The use of composites as core material in root-filled teeth. II. Clinical investigation. Swed Dent J 1984; 8: 209-216. 31. Mentink AGB, Creugers NHJ, Meeuwissen R, Leempoel PJB, Käyser AF. Clinical performance of different post and core systems results from a pilot study. J Oral Rehabil 1993; 20: 577-584. 32. Gelfand M, Goldman M, Sunderman EJ. Effect of complete veneer crowns on the compressive strength of endodontically treated posterior teeth. J Prosthet Dent 1984; 52: 635-638. 33. Assif D, Oren E, Marshak BK, Aviv I. Photoelastic analysis of stress transfer by endodontically treated teeth to the supporting structure using different restorative techniques. J Prosthet Dent 1989; 61: 535-543. 34. Assif D, Bitenski A, Pilo R, Oren E. Effect of post design on resistance to fracture of endodontically treated teeth with complete crowns. J Prosthet Dent 1993; 69: 36-40. 35. Butz F, Lennon AM, Heydecke G, Strub JR. Survival rate and fracture strength of endodontically treated maxillary incisors with moderate defects restored with different post-and-core systems: An in vitro study. Int J Prosthodont 2001; 14: 58-64. 36. Hoag EP, Dwyer TG. A comparative evaluation of three post and core techniques. J Prosthet Dent 1982; 47: 177-181. 37. Gordon M, Metzger Z. Resistance to horisontal forces of dowel and amalgam-core restorations: A comparative study. J Oral Rehabil 1987; 14: 337. 38. Barkhordar RA, Radke R, Abbasi J. Effect of metal collars on resistance of endodontically treated teeth to root fracture. J Prosthet Dent 1989; 61: 676-8. 39. Sorensen JA, Engelman MJ. Ferrule design and fracture resistance of endodontically treated teeth. J Prosthet Dent 1990; 63: 529-536. 40. Milot P, Stein RS. Root fracture in endodontically treated teeth related to post selection and crown design. J Prosthet Dent 1992; 68: 428-435. 41. Libman WJ, Nicholls JI. Load fatigue of teeth restored with cast posts and cores and complete crowns. Int J Prosthodont 1995; 8: 155-161. 42. Lambjerg-Hansen H, Asmussen E. Mechanical properties of endodontic posts. J Oral Rehabil 1997; 24: 882-887. 43. Isidor F, Brøndum K, Ravnholt G. The influence of post length and crown ferrule length on the resistance to cyclic loading of bo- 20

vine teeth with prefabricated titanium posts. Int J Prosthodont 1999; 12: 78-82. 44. Heydecke G, Butz F, Strub J. Fracture strength and survival rate of endodontically treated maxillary incisors with approximal cavities after restoration with different post and core systems: an in-vitro study. J Dent 2001; 29:427-433. 45. Yang HS, Lang LA, Molina A, Felton DA. The effects of dowel design and load direction on dowel-and-core restorations. J Prosthet Dent 2001; 85: 558-567. 46. Pierrisnard L, Bohin F, Renault P, Barquins M. Corono-radicular reconstruction of pulpless teeth: A mechanical study using finite element analysis. J Prosteht Dent 2002; 88: 442-448. 47. Zhi-Yue L, Yu-Xing Z. Effects of post-core design and ferrule on fracture resistance of endodontically treated maxillary central incisors. J Prosthet Dent 2003; 89: 368-373. 48. Milleding P, Molin M, Karlsson S. Dentala keramer i teori och klinik. Förlagshuset Gothia. Stockholm 2005. 49. Kakehashi Y, Lüthy H, Naef R, Wohlwend A, Schärer P. A new all-ceramic post and core system: Clinical, technical, and in vitro results. Int J Periodont Rest Dent 1998; 18: 587-593. 50. Purton DG, Love RM, Chandler NP. Rigidity and retention of ceramic root canal posts. Oper Dent 2000; 25: 223-227. 51. O Keefe KL, Miller BH, Powers JM. In vitro tensile bond strength of adhesive cements to new post materials. Int J Prosthodont 2000; 13:47-51. 52. Hedlund SO, Johansson NG, Sjögren G. Retention of prefabricated and individually cast root canal posts in vitro. Br Dent J 2003; 195: 155-158. 53. Sahafi A, Peutzfeldt A, Asmussen E, Gotfredsen K. Retention and failure morphology of prefabricated posts. Int J Prosthodont 2004; 17: 307-312. 54. Paul SJ, Werder P. Clinical success of Zirconium oxide posts with resin composite or glass-ceramic cores in endodontically treated teeth: A 4-Year retrospective study. Int J Prosthodont 2004; 17: 524-528. 55. Viguie G, Malquarti G, Vincent B, Bourgeois D. Epoxy/carbon composite resins in dentisty: Mechanical properties related to fiber reinforcements. J Prosthet Dent 1994; 72: 245-249. 56. Dyer SR, Lassila LVJ, Jokinen M, Vallittu PK. Effect of fiber position and orientation on fracture load of fiber-reinforced composite. Dent Mater 2004; 20: 947-955. 57. Lassila LVJ, Tanner J, Le Bell AM, Narva K, Vallittu PK. Flexural properties of fiber reinforced root canal posts. Dent Mater 2004; 20: 29-36. 21

58. Dyer SR, Lassila LVJ, Jokinen M, Vallittu PK. Effect of crosssectional design on the modulus of elasticity and toughness of fiber-reinforced composite materials. J Prosthet Dent 2005; 94: 219-226. 59. Chawla KK. Fibrous materials. University Press. Camebridge 1998; 199-207. 60. Herakovich CT. Mechanics of Fibrous Composites. John Wiley & Sons, Inc. New York 1998; 4-10. 61. Torbjörner A, Karlsson S, Syverud M, Hensten-Pettersen A. Carbon fiber reinforced root canal posts. Mechanical and cytotoxic properties. Eur J Oral Sci 1996; 104: 605-611. 62. Purton DG, Payne JA. Comparison of carbon fiber and stainless steel root canal posts. Quintessence Int 1996; 27: 93-97. 63. Asmussen E, Peutzfeldt A, Heitmann T. Stiffness, elastic limit, and strength of newer types of endodontic posts. J Dent 1999; 27: 275-278. 64. Le Bell AM, Lassila LVJ, Kangasniemi I, Vallittu PK. Bonding of fiber-reinforced composite post to root canal dentin. J Dent 2005; 33: 533-539. 65. Mallick PK. Fiber-reinforced composites. New York: Dekker, 1993. 66. Mc Cabe JF, Walls AWG. Applied Dental Materials. Oxford: Blackwell Scientific Publications, 1998. 67. Craig RG, Powers JM, Wataha JC. Dental Materials, ed 11. St Louis: Mosby 2002. 68. Purton DG, Love RM. Rigidity and retention of carbon fibre versus stainless steel root canal posts. Int Endodont J 1996; 29: 262-265. 69. Drummond JL. In vitro evaluation of endodontic posts. Am J Dent 2000; 13:5B-8B. 70. De Santis R, Prisco D, Apicella A, Ambrosio L, Rengo S, Nicolais L. Carbon fiber post adhesion to resin luting cement in the restoration of endodontically treated teeth. J Mater Sci Mater Med 2000; 11: 201-206. 71. Love RM, Purton DG. The effect of serrations on carbon fibre posts retention within the root canal, core retention and post rigidity. Int J Prosthodont 1996; 9: 484-488. 72. Le Bell AM, Tanner J, Lassila LV, Kangasniemi I, Vallittu PK. Bonding of composite resin luting cement to fiber-reinforced composite root canal posts. J Adhes Dent 2004; 6: 319-325. 73. Mannocci F, Sherriff M, Watson TF, Vallittu PK. Penetration of bonding resins into fibre-reinforced composite posts: a confocal microscopic study. Int Endod J 2005; 38: 46-51. 22

74. Drummond JL, Toepke TRS, King TJ. Thermal and cyclic loading of endodontic posts. Eur J Oral Sci 1999; 107: 220-224. 75. Bouillaguet S, Schütt A, Alander P et al. Hydrothermal and mechanical stresses degrade fiber-matrix interfacial bond strength in dental fiber-reinforced composites. J Biomed Mater Res Part B: Appl Biomater 2005; 76B: 98-105. 76. Ekstrand K, Ruyter IE, Wellendorf H. Carbon/graphite fiber reinforced poly(methyl methacrylate): properties under dry and wet conditions. J Biomed Mater Res 1987;21:1065-1080. 77. Fredriksson M, Astbäck J, Pamenius M, Arvidson K. A retrospective study of 236 patients with teeth restored by carbon fiberreinforced epoxy resin posts. J Prosthet Dent 1998; 80: 151-157. 78. Ferrari M, Vichi A, Mannocci F, Mason PN. Retrospective study of the clinical performance of fiber posts. Am J Dent 2000; 13: 9B-13B. 79. Glazer B. Restoration of endodontically treated teeth with carbon fibre posts a prospective study. J Can Dent Assoc 2000; 66: 613-618. 80. Mannocci F, Bertelli E, Sherriff M, Watson TF, Ford TRP. Threeyear clinical comparison of survival of endodontically treated teeth restored with either full cast coverage or with direct composite restoration. J Prosthetic Dent 2002; 88: 297-301. 81. Malferrari S, Monaco C, Scotti R. Clinical evaluation of teeth restored with quartz fiber-reinforced epoxy resin posts. Int J Prosthodont 2003; 16: 39-44. 82. Monticelli F, Grandini S, Goracci C, Ferrari M. Clinical behavior of translucent-fiber posts: A 2-year prospective study. Int J Prosthodont 2003; 16: 593-596. 83. Segerström S, Astbäck J, Ekstrand K. A retrospective long term study of teeth restored with prefabricated carbon fiber reinforced epoxy resin posts. Swed Dent J, in press. 84. Newman MP, Yaman P, Dennison J, Rafter M, Billy E. Fracture resistance of endodontically treated teeth restored with composite posts. J Prosthet Dent 2003; 89: 360-367. 85. Pegoretti A, Fambri L, Zappini G, Bianchetti M. Finite element analysis of a glass fibre reinforced composite endodontic post. Biomaterials 2002: 2667-2682. 86. Morgano SM, Rodrigues AHC, Sabrosa CE. Restoration of endodontically treated teeth. Dent Clin N Am 2004; 48: 397-416. 87. Standlee J, Caputo A. Biomechanics. J Calif Dent Assoc 1988; 16: 49-58. 88. Sidoli GE, King PA, Setchel DJ. An in vitro evaluation of a carbon fiber-based post and core system. J Prosthet Dent 1997; 78: 5-9. 23

89. Dean JP, Jeansonne BG, Sarkar N. In vitro evaluation of a carbon fiber post. J Endod 1998; 24: 807-810. 90. Martinez-Insua A, Da Silva LD, Rilo B, Santana U. Comparison of the fracture resistance of pulpless teeth restored with a cast post and core or carbon-fiber post with a composite core. J Prosthet Dent 1998; 80: 527-532. 91. Mannocci F, Ferrari M, Watson TF. Intermittent loading of teeth restored using quartz fiber, carbon-quartz fiber and zirconium dioxide ceramic root canal posts. J Adhes Dent 1999; 1: 153-158. 92. Rosentritt M, Fürer C, Behr M, Lang R, Handel G. Comparison of in vitro fracture strength of metallic and tooth-coloured posts and cores. J Oral Rehabil 2000; 27: 595-601. 93. Akkayan B, Gölmez T. Resistance to fracture of endodontically treated teeth restored with different post systems. J Prosthet Dent 2002; 87: 431-437. 94. Yoldas O, Akova T, Uysal H. An experimental analysis of stresses in simulated flared root canals subjected to various post-core applications. J Oral Rehabil 2005; 32: 427-432. 95. Fokkinga WA, Kreulen CM, Vallittu PK, Creugers NHJ. A structured analysis of in vitro failure loads and failure modes of fiber, metal, and ceramic post-and-core systems. Int J Prosthodont 2004; 17: 476-482. 96. Kovarik RE, Breeding LC, Caughman WF. Fatigue life of three core materials under simulated chewing conditions. J Prosthet Dent 1992; 68: 584-590. 97. Cohen BI, Pagnillo MK, Newman I, Musikant BL, Deutsch AS. Cyclic fatigue testing of five endodontic post designs supported by four core materials. J Prosthet Dent 1997; 78: 458-464. 98. Jokstad A, Mjör IA. Ten years evaluation of three luting cements. J Dent 1996; 24: 309-315. 99. Assif D, Ferber A. Retention of dowels using a composite resin as a cementing medium. J Prosthet Dent 1982; 48: 292-296. 100. O Keefe KL, Powers JM, McGuckin RS, Pierpont HP. In vitro bond strength of silica-coated metal posts in roots of teeth. Int J Prosthodont 1992; 5: 373-376. 101. Chan FW, Harcourt JK, Brockhurst PJ. The effect of post adaptation in the root canal on retention of posts cemented with various cements. Aust Dent J 1993; 38: 39-45. 102. Ayad MF, Rosenstiel SF, Salama M. Influence of tooth surface roughness and type of cement on retention of complete cast crowns. J Prosthet Dent 1997; 77: 116-21. 103. Junge T, Nicholls JI, Phillips KM, Libman WK. Load fatigue of compromised teeth: A comparison of three luting cements. Int J Prosthodont 1998; 11: 558-564. 24

104. Øilo G, Jørgensen KD. The influence of surface roughness on the retentive ability of two dental luting cements. J Oral Rehabil 1978; 5: 377-389. 105. Tjan HL, Whang SB, Miller GD. The effect of corrugated channel on the retentive properties of an obturator-reinforced composite resin dowel-core system. J Prosthet Dent 1984; 51: 377-352. 106. Trope M, Maltz DO, Tronstad L. Resistance to fracture of restored endodontically treated teeth. Endod Dent Traumatol 1985; 1: 108-111. 107. Saupe WA, Gluskin AH, Radke RA. A comparative study of fracture resistance between morphologic dowel and cores and a resinreinforced dowel system in the intraradicular restoration of structurally compromised roots. Quintessence Int 1996; 27: 483-491. 108. Mendoza DB, Eakle WS, Kahl EA, Ho R. Root reinforcement with a resin-bonded preformed post. J Prosthet Dent 1997; 78: 10-15. 109. Pontius O, Hutter JW. Survival rate and fracture strength of incisors restored with different post and core systems and endodontically treated incisors without coronoradicular reinforcement. J Endodont 2002; 28: 710-715. 110. Asmussen E, Peutzfeldt A, Sahafi A. Finite element analysis of stresses in endodontically treated, dowel-restored teeth. J Prosthet Dent 2005; 94: 321-329. 111. Isidor F, Ödman P, Brøndum K. Intermittent Loading of Teeth Restored Using Prefabricated Carbon Fiber Posts. Int J Prosthodont 1996; 9: 131-136. 112. Sano H, Kanemura N, Burrow MF, Inai N, Yamada T, Tagami J. Effect of operator variability on dentin adhesion: students vs. dentists. Dent Mater J 1998; 17:51-58. 113. Kern M, Wegner SM. Bonding to zirconia ceramic: Adhesion methods and their durability. Dent Mater 1998; 14: 64-71. 114. Sahafi A, Peutzfeldt A, Asmussen E, Gotfredsen K. Bond strength of resin cement to dentin and to surface-treated posts of titanium alloy, glass fiber, and Zirconia. J Adhes Dent 2003; 5: 153-162. 115. Sahafi A, Peutzfeldt A, Asmussen E, Gotfredsen K. Effect of surface treatment of prefabricated posts on bonding of resin cement. Operative Dent 2004; 29: 60-68. 25

Dokumentinformation Institution: Titel: Dokumentdatum: 2006-04-25 Socialstyrelsen, Kunskapscenter för Dentala Material Dentala material för stiftförankringar i rotfyllda tänder Version: 1.0 Personlig huvudman/huvudexpert: Torbjörner Annika Dokumenttyp: Underlag från experter 26