Miljökontoret 2010-03-05 Vatten- och avloppsutredning för Dammkärr-Vattubrinken
Introduktion Syfte med denna vatten- och avloppsutredning (VA-utredning) är att belysa fördelar och nackdelar inför val av framtida avloppslösning inom området Dammkärr-Vattubrinken i Södertälje. Till VAutredningen har valts fem olika avloppslösningar av olika karaktärer så att enskilda, gemensamma och centrala avloppslösningar berörs. Det sjätte alternativet är s.k. nollalternativ som visar för- och nackdelar om inga åtgärder vidtas. Denna VA-utredning är inte djupgående när det gäller tillämpning av avloppslösningar på plats utan syftet är att man med detta underlag kan rekommendera en typ avloppslösning som sedan utreds och projekteras vidare. Dokumentet används som miljönämndens beslutsunderlag, som samrådshandling med fastighetsägare i det berörda området samt som underlag i detaljplanearbetet. Utredningen har gjorts i samarbete med miljökontoret, samhällsbyggnadskontoret samt Telge Nät. Bakgrund Utsläpp från dåligt fungerande enskilda avlopp kan ge upphov till negativa miljö- och hälsoeffekter. Giftiga metaller och svårnedbrytbara organiska ämnen kan ansamlas i bottensediment och påverka växter och djur. Bakterier, virus och parasiter kan ge upphov till sjukdomar genom att utsläpp kan hamna i dricksvattenbrunnar eller på närliggande badplatser. Kväve- och fosforutsläppen bidrar till övergödning i hav, sjöar och vattendrag. Den vanligaste orsaken till dåligt dricksvatten i enskilda vattentäkter är mikrobiologisk tillväxt, vilket ofta har koppling till dåliga små avlopp i närheten. Ungefär var tionde bergborrad brunn och var tredje grävd brunn hade otjänligt dricksvatten på grund av mikrobiologisk tillväxt i en undersökning som Socialstyrelsen genomförde i samarbete med kommunerna 2007. Det finns 90 fastigheter i Dammkärr och ca 160 fastigheter i Vattubrinken. Området bebyggdes under 50- och 60-talet med fritidshus. Successivt har fritidshusen omvandlats till permanentboende och idag bor närmare 70 % i området åretrunt. Många avloppsanläggningar har ursprungligen dimensionerats för fritidsändamål och har inte kapacitet för godtagbar avloppsvattenrening för permanentboende. Majoriteten av avloppsanläggningarna fyller inte heller dagens krav på rening utan har utformats enligt äldre metoder. Konsekvensen blir att otillräckligt renat avloppsvatten rinner ut i grundvatten, bäckar och till Mälaren samt att enskilda dricksvattenbrunnar riskerar att kontamineras. Det råder inget tvivel om att avlopps- och dricksvattensituationen måste, på ett eller annat sätt, förbättras i området. Behovet av bättre avloppslösning för Dammkärr-Vattubrinken och andra omvandlingsområden i kommunen har uppmärksammats under en längre tid och i kommunens översiktsplan (2004) gjorde man avvägandet att prioritera arbetet med en lösning på avloppssituationen i fyra omvandlingsområden, varav ett var Dammkärr-Vattubrinken.
Krav på avloppsanläggningar Miljöbalken (1998:808) anger att avloppsvattnet ska behandlas så att man skyddar människors hälsa och miljön, samt hushåller med naturresurser (MB 1 kap 1, 2 kap, 9 kap 7 ). Enligt förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd är det förbjudet att släppa ut avloppsvatten från vattentoalett eller tätbebyggelse, om avloppsvattnet inte har genomgått längre gående rening än slamavskiljning. Hur hårda krav ställs för övrigt beror bl.a. på hur känslig miljön i omgivningen är och på närheten till vattentäkter. Utgångspunkt för mer detaljerade krav gällande enskilda avlopp finns i Naturvårdsverkets allmänna råd om små avlopp, se separat rubrik nedan. Riktvärden för större avloppsanläggningar finns i Miljöprogrammet för Stockholms län. I Plan- och bygglagen (2 kap 3 ) ställs krav på att bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att ordna vattenförsörjning och avlopp. Enligt lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (6 ) är det kommunens skyldighet att ordna vattenförsörjning samt avlopp i ett större sammanhang om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön. Naturvårdsverkets allmänna råd Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanordningar (NFS 2006:7) anger vilka krav som är rimliga att ställa på avlopp för upp till 25 personer. De allmänna råden bygger på funktionskrav, vilket innebär att de inte anger vilken teknik ska användas för avlopp. Istället säger råden vilken rening anläggningen ska klara. Funktionskraven finns dels för hälsoskydd och dels för miljöskydd och i två nivåer: normal nivå och hög nivå. I Dammkärr och Vattubrinken ställs krav på hög skyddsnivå ur miljösynpunkt beroende bl.a. på närhet till Mälaren som är mycket skyddsvärd som ytvatten men även som dricksvattentäkt. De allmänna råden anger också tekniska grundkrav som alla anläggningar ska uppfylla. Grundkrav Dag- och dränvatten leds inte till avloppsanläggningen. Anläggningen är, med undantag för eventuell infiltration, tät för att hindra in- och utläckage av vatten. Anläggningens funktion är enkel att kontrollera. Anläggningen är utformad så att underhåll och service underlättas. Funktionen ska kunna upprätthållas under hela anläggningens livslängd. Det ska finnas en drift- och underhållsinstruktion från leverantören. Om det behövs ska det finnas larm på anläggningen som varnar för driftstörningar. Det finns möjlighet att ta prov på utgående vatten från anläggningen. Normal skyddsnivå Hälsoskydd Utsläpp av avloppsvatten ger inte väsentligt ökad risk för smittspridning, lukt etc.
Restprodukter, t.ex. slam eller latrin, hanteras på ett hygieniskt sätt. Miljöskydd Vattensnål teknik t.ex. vattensnåla blandare, används. Fosfatfria tvättmedel och hushållskemikalier används. Minst 90 % avskiljning av organiskt material (BOD). Minst 70 % avskiljning av fosfor. Det är möjligt att återvinna näringsämnen ur avloppet. Åtgärder vidtas för att minimera risk för smitta eller annan olägenhet för djur. Hög skyddsnivå Förutom kraven för normal skyddsnivå gäller följande: Hälsoskydd Ytterligare skydd utöver den huvudsakliga behandlingen i anläggningen t.ex. mer skyddad utsläppspunkt, fler reningssteg som tar bort smittämnen etc. Miljöskydd Minst 90 % avskiljning av fosfor. Minst 50 % avskiljning av kväve. Kommande skyddsföreskrifter för Mälaren påverkar val av avloppslösning Mälaren är vattentäkt för en stor del av befolkningen runt sjön. Södertälje och Nykvarn är två av de kommuner som är beroende av Mälaren för sin allmänna vattenförsörjning. För att långsiktigt skydda de delar av Mälaren som vattenkvaliteten vid Telge Näts intag mest påverkas av, arbetar Telge Nät för att inrätta ett vattenskyddsområde med tillhörande skyddsföreskrifter. Kommunfullmäktige förväntas ta beslut om att godkänna Telge Näts ansökan om inrättande av vattenskyddsområde under året 2010. Därefter skickas förslaget till Länsstyrelsen som granskar underlaget. När eventuella förändringar gjorts i förslaget kungörs det för allmänheten så att berörda fastighetsägare får möjlighet att lämna synpunkter. Länsstyrelsen tar därefter upp skyddsföreskrifterna för beredning och beslut om fastställelse. Tidplan för Länsstyrelsens hantering finns ännu inte. Föreskrifterna är inte beslutade än och i nuläget kan därför inte anges mer konkret vilka krav som kommer att ställas vid tillståndsgivning etc. I samband med att förslaget skickas till Länsstyrelsen kommer riktlinjer för tillämpning av föreskrifterna att utformas. Föreskrifter som kan bli aktuella i detta sammanhang är 3 rörande avlopp enligt nedan. Primär zon 3 Förbud mot utsläpp av avloppsvatten till ytvatten. Förbud mot utsläpp av renat eller orenat hushållsspillvatten via infiltration eller annan anläggning till mark och grundvatten. Förbud mot pumpstation med nödutlopp till mark, ytvatten eller grundvatten.
Sekundär zon 3 Tillstånd krävs för utsläpp av avloppsvatten till ytvatten. Tillstånd krävs för utsläpp av renat eller orenat hushållsspillvatten via infiltration eller annan anläggning till mark och grundvatten. Tillstånd krävs för pumpstation med nödutlopp till mark, ytvatten eller grundvatten. Tillstånd krävs för att anlägga avloppsanläggning med WC påkopplad, koppla WC till befintlig avloppsanläggning eller för att installera biologisk toalett eller latrinkompost Förslag till zoner inom Vattenskyddsområde för Södra Mälaren. De mörkare blå områdena (med röd kant) markerar primär zon. Primärzonen omfattar strandkanten 50m upp på land samt områdena 50m på var sida av vattendrag. De ljusare blå områdena markerar föreslagen sekundär zon. Kartan är samhällsbyggnadskontorets tolkning av planerna för vattenskyddområdets gränser. Dricksvatten I Dammkärr finns ett gemensamt ledningsnät för dricksvatten medan i Vattubrinken används det egna dricksvattenbrunnar på de flesta fastigheterna. Dock delar några fastigheter på dricksvattenbrunn. Under 2000-talet har det förekommit problem med förhöjda bakteriehalter i dricksvatten ur enskilda och gemensamma brunnar i området. Anmärkningar på dricksvattenkvalitet finns även
pga. för höga halter koppar, järn, natrium, fluorid samt för hög turbiditet och ph-värden som faller utanför godkänt intervall. Problemen med bakterier i dricksvattenbrunnar kan vara avloppsrelaterade. I Plan- och bygglagen (1987:10) 2 kap 3 ställs krav på att bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att ordna vattenförsörjning och avlopp. Dricksvattenfrågan i området bör ses över så att alla kan säkerställas god dricksvattenkvalitet och vatten i tillräcklig mängd. Nedan finns information om olika sätt att strukturera upp dricksvattenförsörjningen. Enskilda brunnar Vattenbrunnar som försörjer mindre än 50 personer klassas som enskilda vattentäkter. Inrättande av enskilda vattentäkter är inte tillstånds- eller anmälningspliktigt enligt Miljöbalken, förutom inom vissa vattenskyddsområden. Miljökontoret utövar inte heller någon tillsyn över vattenkvaliteten i enskilda brunnar utan det är upp till varje fastighetsägare att kontrollera att dricksvattenkvaliteten är godtagbar. Många enskilda vattenbrunnar tillsammans med många enskilda avloppsanläggningar i ett tätbebyggt område är oftast ingen bra sammansättning. Risken för kontaminering av dricksvattenbrunnar kan vara påtaglig. Rekommendationer för enskilda dricksvattentäkter finns i Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2003:17) om försiktighetsmått för dricksvatten. Offentlig eller kommersiell verksamhet där vatten tillhandahålls regleras av Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter (SLVFS 2001:30), se rubriken gemensamma dricksvattenbrunnar nedan. Exempel på sådana verksamheter är daghem och café. Gemensamma dricksvattenbrunnar över 50 pe Vattenbrunnar som försörjer fler än 50 personer lyder under Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter (SLVFS 2001:30). Den som ansvarar för vattentäkten är skyldig att registrera brunnen hos miljökontoret. Man är även skyldig att göra ett förslag på provtagningsprogram, utföra regelbundna provtagningar och genomföra egenkontroll samt dokumentera detta. Provtagningsprogrammet fastställs av miljönämnden. Förfarandet vid nyanläggning av gemensamma dricksvattenbrunnar är i grova drag följande. En sakkunnig bör anlitas för att utreda lämplig placering av brunnen. Efter borrning tar man ett kvalitetsprov på vattnet samt provpumpar brunnen för att ta reda på om det finns tillräckligt med vatten för att försörja alla tilltänkta fastigheter. Skulle det finnas avvikelser i vattenkvalitet så kan man behöva behandla vattnet på något sätt innan leverans till fastighetsägare. Anläggnings- och driftkostnader delas mellan berörda fastighetsägare.
Kommunalt dricksvatten I de flesta fall då kommunalt avlopp byggs ut i ett område drar man även ledningar för kommunalt dricksvatten till alla fastigheter. Med kommunalt dricksvatten kan man säkerställa att alla fastigheter har tillgång till god dricksvattenkvalitet samt vatten i tillräcklig mängd. Ansvaret för dricksvattnet ligger då hos Telge Nät och fastighetsägare betalar en årlig avgift för den servicen. Det finns inget tvång att ansluta sig till kommunalt dricksvatten ifall man redan har en enskild brunn med god dricksvattenkvalitet. En variant på kommunalt dricksvatten är att en samfällighet äger ledningarna inom bostadsområdet och fram till en anslutningspunkt i det befintliga kommunala dricksvattennätet. Då ställs samma krav på samfälligheten som under rubriken gemensamma dricksvattenbrunnar ovan. Bedömning av valda avloppslösningar Bedömning av valda avloppslösningar har gjorts genom att lista för- och nackdelar för respektive avloppslösning efter förutsättningarna inom området Dammkärr-Vattubrinken. Anläggningstyperna har bedömts med avseende på följande faktorer: Miljöskydd - reduktion av näringsämnen Hälsoskydd - reduktion av smittoämnen mm Möjlighet till kretslopp Platsbehov - behöver mark upplåtas till anläggningar? Möjlighet till samordning av avlopp - färre utsläppspunkter Markförhållanden finns det förutsättningar för anläggningen? Ägande- samt ansvarsfördelning Robusthet Driftsäkerhet Servicebehov Funktion vid permanentbostad/fritidshus Kontroll av funktionen Behov av efterpolering (ytterligare reningssteg efter huvudreningssteget) Innebär kommande vattenskyddsföreskrifter för Mälaren restriktioner för avloppsanläggningen? Anläggnings- samt driftkostnader Avloppsanläggningens påverkan på dricksvattenförsörjning Kostnadsuppskattningar är mycket grova och är endast till för att ge en uppfattning om prisbilden för de olika avloppsanläggningstyperna. Kalkylerna ska inte ses som slutgiltiga priser för de olika lösningarna. Anläggningskostnaderna kan även variera beroende på lokala förhållanden t ex kan man behöva spränga berg i vissa lägen. För alla avloppslösningar går det inte att uppskatta anläggnings- och driftkostnader utan ytterligare utredningar.
Kretsloppssystem med vakuumtoalett och sluten tank för klosettvatten samt infiltration/markbädd för bad-, disk- och tvättvatten Södertälje kommun arbetar för att få igång lokalt kretslopp av avloppsfraktioner. Ett projekt för att återföra näringsämnen på åkrarna efter hygienisering med våtkompost, ureatillsats eller lagring (för urin) har pågått sedan år 2008. Kretsloppssystemet möjliggör återföring av ca 80 % av kvävet samt 90 % av fosforn till åkermark. Kretsloppsanpassat avloppslösning innebär separat hantering av klosett- och BDT-vatten (bad-, disk- och tvättvatten). Klosettvattnet leds till en sluten tank och för att minimera vattenmängden som spolas ned i tanken används extremt snålspolande toaletter, helst vakuumtoaletter. BDTvattnet leds till en slamavskiljare och vidare till en infiltrations- eller markbäddsanläggning. Källa: www.avloppsguiden.se Klosettvattensystemet med vakuumtoalett samt en sluten tank kan ordnas för varje fastighet (dvs. 1 sluten tank/fastighet) eller samordnas för grupper av fastigheter. BDT-vatten ska förslagsvis renas i infiltrations- eller markbäddsanläggningar. Miljökontoret anser att det är fördelaktigt att BDT-reningen samordnas för lämpliga grupper av fastigheter i området för att begränsa antalet utsläppspunkter. Förmodligen finns det inte ens förutsättningar att anlägga BDTinfiltration/markbädd på alla fastigheter. Det finns möjlighet att ta mark i anspråk för gemensamma avloppsanläggningar utanför bostadsområdet. Ansvaret på avloppsanläggningarna kan ligga på enskilda fastighetsägare eller på en eller flera samfälligheter beroende på hur man väljer att strukturera upp avloppssystemet. I teorin skulle även kommunen (Telge Nät) kunna vara en möjlig huvudman för kretsloppssystem men Telge Nät är inte i dagsläget beredd att driva sådana anläggningar. Dricksvattenförsörjningen löses med enskilda eller gemensamma dricksvattenbrunnar. Mer om tekniken Vakuumtoalettsystemet för ett hushåll klarar av 1-4 toaletter per tank. Systemet kräver separering av klosett- och BDT-vatten som innebär särskilda ledningar mellan toalett och tank. Toalettstolar finns som golv- och vägghängda modeller. Vissa vakuumsystem (vissa fabrikat) kräver inte nedgrävning av ledningar till frostfritt djup eller fall mellan toalett och tank beroende på att
ledningarna aldrig är vattenfyllda. Dessa system kan monteras även i utmanade terräng, t ex kan man leda slangen runt en bergsknalle, och innebär även mindre grävningsarbete på tomtmark. I ett vakuumsystem för ett hushåll byggs trycket upp när man trycker på spolknappen medan vakuumsystem för flera fastigheter har jämt trycksatta ledningar. Fördelar Mycket effektiv reduktion av näringsämnen på plats, kan uppnå > 95 % reduktion Bra smittskydd Möjliggör kretslopp av näringsämnen Möjlighet att samordna avlopp för grupper av hus, både sluten tank och BDT Robust anläggning Driftsäker anläggning, dock innebär strömavbrott begränsningar i användning av vakuumtoalett Kräver väldigt lite service (lite beroende på fabrikat) God funktion även när det är frågan om fritidshus Funktionen på klosettvattensystemet är lätt att kontrollera Vakuumledningar behöver inte vara frostskyddade (vissa fabrikat) Många i området har redan en sluten tank för klosettvatten, ev kan befintlig tank användas Nackdelar Mark behöver tas i anspråk för flera gemensamma anläggningar Funktionen på BDT-rening går inte att kontrollera om infiltration används Kostnad mycket beroende på hur befintliga byggnader ser ut För nuvarande gemensamma klosett- och BDT-vattenledningar i huset innebär ombyggnationsbehov inomhus. Systemet kräver mycket planering och samordning Kan strida mot kommande vattenskyddsföreskrifterna för Mälaren Ev kan BDT-vatten behöva pumpas till reningsanläggningen på en del fastigheter Kostnader Anläggningskostnad för ett kretsloppssystem per fastighet (egen tank och egen BDT-anläggning) är ca 80 000-130 000 kr. Kostnaden omfattar investeringskostnaden samt arbetskostnaden utomhus för klosettvattensystemet med vakuumtoalett, pump, ledningar och tank samt för BDTvattenanläggningen i form av infiltration/markbädd. Arbets- och ev. extra materialkostnader inomhus tillkommer. Den totala kostnaden kan variera mycket beroende på arbetets omfattning i befintliga byggnader samt på markförhållandena på tomten. Kostnader för projektering och avloppstillstånd tillkommer. Den årliga driftkostnaden för klosettvattensystemet uppskattas till ca 2000 kr/år och för BDT-anläggningen ca 500 kr/år. Det krävs en omfattande utredning om anpassning av kretsloppssystemet i området för att uppskatta kostnader för gemensamma avloppsanläggningar. Projektering av dricksvattensystemet sker separat och innebär separata kostnader.
Övrigt Hänsyn måste tas till det kommande vattenskyddsområdet för Mälaren. I det nuvarande förslaget för vattenskyddsbestämmelser förbjuds avloppsutsläpp (omfattar även renat avloppsvatten) i delar av området Vattubrinken Dammkärr pga. att områden längs vattendrag har klassats som primärzon där det är förbjudet att släppa ut avloppsvatten i mark eller vatten. Det kan innebära att BDT-anläggningarna måste placeras utanför vattenskyddsområdets primärzon och att BDT-vatten därmed behöver pumpas till reningsanläggningar istället för att fungera med självfall. Naturförutsättningar verkar tillåta den här typen av avloppslösning men vidare utredning krävs för teknisk lösning. Kommunalt dricksvatten och avlopp Alla fastigheter ansluts i det kommunala dricksvatten- och avloppsledningsnätet som drivs av Telge Nät. Telge Nät ansvarar för anläggningsarbete samt drift och underhåll av ledningsnätet fram till de enskildas tomtgränser. Fastighetsägare ansvarar för anläggningsarbete samt underhåll inom sina tomtgränser. Fördelar 100 % reduktion av näringsämnen på plats inga utsläpp i Mälaren Mycket bra smittskydd Mark behöver inte upplåtas till anläggningar förutom eventuellt till någon större pumpstation Samordnat VA-lösning för hela området Naturförutsättningar verkar acceptabla för kommunalt avlopp Mycket robust anläggning Driftsäker avloppslösning Minimalt servicebehov från fastighetsägarens sida Bra funktion oavsett om fastigheten används som permanent- eller fritidsbostad Strider inte mot bestämmelser för kommande vattenskyddsföreskrifter för Mälaren, dock måste bräddpunkternas placering ses över Alla kan säkerställas god dricksvattenkvalitet och -kvantitet Nackdelar Ingen möjlighet till lokal kretslopp av näringsämnen, dock går en del av slammet till kretslopp via Himmerfjärdsverket På bergiga tomter kan bergssprängning behövas vid ledningsdragning Eventuellt krävs ombyggnation i de hus som har separata avloppsledningar för klosett- och BDT-vatten. Kostnader Kostnaden för anslutning till Telge Näts ledningsnät beskrivs i Telge Näts bifogade informationsblad. Anslutningskostnaden varierar i nuläget (2010-02-08) mellan ca 100 000-160 000 kr beroende på tomtstorlek. Telge Nät planerar att höja anslutningskostnaden i framtiden. Kostnaden för arbete inom fastigheten är mycket svårbedömd då den beror på fastighetens storlek, höjdskillnader, mängd berg som behöver sprängas. En mycket grov kostnadsbild är mellan 30 000-90 000 kr.
Fastighetsägaren bekostar elförbrukning till de eventuella avloppspumpstationer som kan behöva installeras på fastigheterna. Övriga driftkostnader bekostas via den årliga VA-avgiften som beskrivs i bifogat informationsblad. Den totala anslutningskostnaden att betala till Telge Nät för att ansluta sig till endast kommunalt spillvatten och behålla en enskild brunn blir i dagsläget ca 30 % billigare än att ansluta sig till både vatten och spillvatten. Se mer detaljer i Telge Näts infoblad som bifogas detta utskick. Kommunalt dricksvatten och avlopp med samfällighet som huvudman för ledningsnätet till befintligt kommunalt ledningsnät Alla fastigheter ansluts till det kommunala dricksvatten- och avloppsledningsnätet. En samfällighet ansvarar för projektering, arbete samt underhåll av ledningsnätet från en anslutningspunkt i det befintliga kommunala ledningsnätet vid Lina Gård fram till de enskildas tomtgränser. Denna anslutningspunkts placering är inte slutgiltigt bestämd utan kan komma att förändras beroende på kapaciteten i befintligt system. För att få tillstånd att koppla in gemensamhetsanläggningen till Telge Näts allmänna VA-ledningsnät ska avloppsnätet i området byggas enligt Telge Näts standard. I detta alternativ blir det samfällt ägda VA-nätet förhållandevis stort och infattar troligen minst en större avloppspumpstation och en ca 2,9 km lång överföringsledning till Telge Näts anslutningspunkt vid Lina Gård. Samfälligheten är skyldig att sköta egenkontroll samt provtagning inom dricksvattenledningsnätet i området. Se mera under rubriken dricksvatten och gemensamma dricksvattenbrunnar över 50 pe ovan. Fastighetsägare ansvarar för anläggningsarbete samt underhåll av dricksvatten- och avloppsledningar inom sina tomtgränser. Övriga nackdelar Samma fördelar och nackdelar som redovisas under rubriken kommunalt avlopp ovan med följande tillägg. Eftersom ansvaret för service mm vilar på samfälligheten kan fastighetsägarna komma att påverkas ekonomiskt av reparationer och underhållsarbete av ledningsnätet. Samfälligheten ansvarar för fakturering inom samfälligheten vilket medför en del arbete. Kostnader Angivna kostnadsuppskattningar är mycket grova och överslagsmässiga. Anläggningskostnaden för utbyggnaden omfattar utbyggnad av ledningssystem inom området samt överföringsledning till Telge Näts befintliga nät. Denna kostnad bedöms till
ca 200-250 000 kr per fastighet. Anslutningsavgiften till Telge Nät för respektive ansluten fastighet uppgår idag till ca 53 000 kr (2010-02-08). Kostnad för ledningsarbeten mm inom fastigheten samt ev. ombyggnationer i huset tillkommer. Driftkostnaden för denna vatten- och avloppslösning går inte att uppskatta utan ytterligare utredningar men samfälligheten måste bära kostnaderna för t ex tillsyn av ledningsnätet, underhåll samt fakturering inom samfälligheten. Mindre avloppsreningsverk (gemensam för hela området) Alla fastigheter ansluts i ett avloppsreningsverk som byggs på ett lämpligt ställe utanför bostadsområdet. Ledningsnät byggs ut till samtliga fastigheter och pumpstationer installeras för att pumpa vattnet till reningsverket. Ansvaret för avloppsreningsverket samt ledningsnätet ligger på en lokal samfällighet. I teorin skulle även kommunen (Telge Nät) kunna vara en möjlig huvudman för anläggningen men Telge Nät är inte i dagsläget beredd att driva en sådan anläggning. Dricksvattenförsörjningen ordnas genom enskilda eller gemensamma dricksvattenbrunnar. Fördelar Relativt hög reningsgrad kan uppnås (P 90 %, N upp till 70 %), beror på anläggning Kompakt anläggning Samordnat avloppslösning Naturförutsättningar acceptabla för avloppslösningen Relativt robust anläggning Relativt driftsäker anläggning Lite ansvar på enskilda fastighetsägare eftersom samfälligheten ansvarar för driften och ett serviceavtal tecknas med leverantören Fungerar även för fritidsbostäder Bra kontrollmöjligheter Nackdelar Lokalt utsläpp i Mälaren Efterpolering (ett extra reningssteg efter huvudreningssteget) krävs för att säkerställa reningen ur smittskyddssynpunkt. Tveksamt med möjlighet till näringskretslopp Mark behöver tas i anspråk för anläggningen Kostnader En grov uppskattning på anläggningskostnader för ett lokalt reningsverk med ledningsnät samt pumpstationer inom området är ca 170 000 kr per fastighet. Kostnaden för arbete inom fastigheten är mycket svårbedömd då den beror på fastighetens storlek, höjdskillnader, mängd berg som behöver sprängas. En mycket grov kostnadsbild är mellan 30 000-90 000 kr. Kostnad tillkommer för anmälan enligt förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd till miljökontoret (timtaxa 880kr/h). Driftkostnader går inte att uppskatta utan
ytterligare utredningar. Projektering av dricksvattensystemet sker separat och innebär separata kostnader. Övrigt Hänsyn måste tas till de kommande vattenskyddsföreskrifterna för Mälaren. Det är möjligt att ta mark i anspråk för avloppsanläggningen utanför bostadsområdet. Möjlighet till lokalt kretslopp av näringsämnen kan utredas. Ifall avloppssystemet inte sköts på ett ordentligt sätt kan en skyldighet ligga på kommunen att ta över ledningsnätet. Detta kan medföra merkostnader för fastighetsägare. Minireningsverk (på varje fastighet) Alla fastighetsägare har egna avloppslösningar i form av minireningsverk och ansvarar för dessa. Komponenterna till avloppsanläggningen består av en slamavskiljare, själva minireningsverket, ledningar samt ett efterpoleringssteg t ex i form av en infiltrationsbädd eller ett resorptionsdike. Dricksvattenförsörjningen ordnas genom enskilda eller gemensamma dricksvattenbrunnar. Fördelar Relativt hög lokal reduktion av kväve och fosfor när verken sköts bra Relativt lätt att utföra funktionskontroll Avloppssystemet kräver relativt lite projektering Nackdelar Kräver efterpoleringssteg annars finns risk för utsläpp av bakterier med utgående avloppsvatten. Efterpoleringssteget kräver utrymme och lämpliga markförhållanden. Små möjligheter till lokalt kretslopp (om inte egen omhändertagande på tomtmark) Totalt sett inom hela bostadsområdet tas mycket yta i anspråk för avloppsanläggningar I det här scenariot samordnas inte avlopp Många utsläppspunkter, vart ska allt vatten släppas ut? Problem vid ägarbyte kan uppstå pga kunskapsbrist Inte så robusta anläggningar, känslig teknik många rörliga delar Driftsäkerhet beror på användaren. En förutsättning att anläggningen fungerar är att den sköts på rätt sätt t.ex. att kemikalier fylls på. Stort servicebehov; kemikaliepåfyllning, periodvis service, egenkontroll, serviceavtal med leverantören krävs av tillsynsmyndigheten Funktion säkrast vid permanentboende, vissa verk klarar även ojämn belastning som uppstår vid fritidshus Avloppslösningen strider mot kommande vattenskyddsföreskrifterna för Mälaren.
Kostnader Investeringskostnad är ca 80 000 120 000 kr inkl. resorptionsdike som efterpoleringssteg. Driftkostnad beräknas till ca 4000-6500 kr/år (www.avloppsguiden.se). Kostnad för eventuellt arbete inomhus tillkommer. Kostnad för avloppstillstånd tillkommer med 7040 kr/fastighet. Projektering av dricksvattensystemet sker separat och innebär separata kostnader. Övrigt Avloppslösningen strider mot kommande vattenskyddsföreskrifterna för Mälaren. I det nuvarande förslaget för Mälarens vattenskyddsföreskrifter förbjuds avloppsutsläpp i delar av området Vattubrinken Dammkärr pga. att områden längs strandlinjen och vattendrag klassas som primärzon där det föreslås ett förbud mot att släppa ut avloppsvatten. Miljökontoret anser att avloppsfrågan ska ordnas i större sammanhang i området. Avloppsanläggningar på varje fastighet innebär allt för många utsläppspunkter i det här tätbebyggda området och risken för förorening av vattenbrunnar är påtaglig. Det råder osäkerhet om det ens finns förutsättningar för att anlägga en godtagbar avloppsanläggning på varje fastighet. Nollalternativet Nollalternativet innebär att inga åtgärder genomförs. Fördelar Inga investeringar? Nackdelar Stor mängd undermåliga och olagliga avloppsanläggningar kvarstår Höga utsläpp av näringsämnen till Mälaren som leder till övergödning Höga utsläpp av bakterier och andra smittoämnen i grundvatten, vattendrag och till Mälaren Föga möjligheter till kretslopp Problem med dricksvattenkvalitet kvarstår Ökande problem med avloppsutsläpp eftersom fler och fler bosätter sig permanent i området Övrigt Avloppsstandard kan komma att kontrolleras av tillsynsmyndigheten (miljökontoret) och då kommer ätgärder att krävas på alla avloppsanläggningar som inte uppfyller dagens krav på rening. Frågan hur avloppen ska åtgärdas återstår.
Miljökontorets bedömning om framtida avloppslösning Miljökontoret bedömer att ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt är det bäst att ansluta Dammkärr och Vattubrinken till kommunalt vatten- och avloppsnät och att det är kommunen (Telge Nät) som bör ha huvudmannaskapet för ledningsnätet. Området Dammkärr Vattubrinken klassas som omvandlingsområde där allt flera väljer att bosätta sig permanent. Området är tätbebyggt, avloppsstandarden är huvudsakligen dålig och det förekommer kvalitetsproblem i dricksvatten från enskilda vattenbrunnar. Miljökontoret har också mottagit klagomål och oroliga samtal angående vatten- och avloppssituationen i området. Kommunalt avlopp kommer att innebära lokal reduktion av avloppsutsläpp till närmast 100 % vilket innebär ett avslut på läckage av närings- samt smittoämnen från områdets avloppsanläggningar till grundvatten, lokala vattendrag samt Mälaren. Avloppssystemet kommer inte heller att stå i strid med de kommande vattenskyddsföreskrifter för Mälaren vilka kommer att innebära en skärpning av utsläpp av renat och orenat avloppsvatten i mark och vatten i området. Kommunalt avlopp är ett långsiktigt, robust och driftsäkert sätt att ta hand om avloppsvatten och innebär minimalt ansvar samt bra service för fastighetsägare. Fastighetsägarens kostnad för kommunalt avlopp anses inte orimlig jämfört med miljö- och hälsonyttan. Kommunalt vatten kommer att säkerställa god dricksvattenkvalitet och kvantitet för alla boende i området. Kostnaden för kommunalt dricksvatten är förhållandevis liten om avloppsledningsnätet byggs ut samtidigt. För att få dispens från anslutning till kommunalt vatten krävs dricksvattenanalys ur den befintliga vattenbrunnen. Det innebär att samtliga hushåll som inte vill ansluta sig till kommunalt vatten kommer att uppmärksammas om det finns kvalitetsproblem med enskilt dricksvatten. Ytterligare ett tungt argument för kommunalt-va är att lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster är tillämplig i området. Lagen innebär att kommunen är skyldig att ordna vattenförsörjning och avlopp i ett större sammanhang eftersom det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.