Befolkning och hushållens boende 1 Boverkets lägesrapport oktober 2012
Titel: Boverkets lägesrapport oktober 2012 Utgivare: Boverket november 2012 Upplaga: 1 Antal ex: 200 Tryck: Boverket internt Foto: IBL Bildbyrå ISBN tryck: 978-91-87131-64-6 ISBN pdf: 978-91-87131-65-3 Dnr: 209-4597/2012 Publikationen kan beställas från: Boverket, Publikationsservice, Box 534, 371 23 Karlskrona Telefon: 0455-35 30 50 eller 35 30 56 Fax: 0455-819 27 E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: www.boverket.se Rapporten finns som pdf på Boverkets webbplats. Rapporten kan också tas fram i alternativt format på begäran. Boverket 2012
Förord Boverkets ansvarsområde omfattar ett mycket brett spektrum av samhällsbyggnadsfrågor och vi är den myndighet som leder arbetet med hållbart samhällsbyggande. En förutsättning för Boverkets framgång i samhällsbyggandet är att vårt arbete sker i samverkan med vår omvärld. Boverkets roll är att utifrån ett helhetsperspektiv på hållbar samhällsutveckling ta fram faktaunderlag och göra kvalificerade analyser samt att förmedla dessa kunskaper och analyser till beslutsfattare i riksdag och regering. Andra målgrupper Boverket vänder sig till är politiker och tjänstemän vid kommuner och länsstyrelser, men även näringslivet och intresseorganisationer vilka är direkta aktörer i samhällsbyggandet. Boverket publicerar ett stort antal rapporter under ett verksamhetsår. I Boverkets årliga lägesrapport redovisas centrala fakta och slutsatser från ett urval av de rapporter som har publicerats till och med oktober 2012. Det finns också ett inledande avsnitt som ger aktuell basfakta över Sveriges befolkning och hushållens boende. Vill du få mer fördjupade kunskaper rekommenderas du att ladda ner Boverkets rapporter från vår webbplats www.boverket.se. Trevlig läsning! Janna Valik generaldirektör
Innehåll Befolkning och hushållens boende... 7 Befolkning och hushållens boende... 8 Samhällsplanering... 17 Kommunernas bostadsplanering och bostadsbyggande... 18 Plan- och bygglagen i praktiken 2011... 22 Bebyggelse och byggande... 27 Bostadsbyggandet i Norden... 28 Boverkets arbete med funktionshinderspolitiken... 34 Boverkets arbete med byggproduktförordningen... 36 Bostadsmarknad... 41 Bostadsmarknaden i Norden och regionala skillnader... 42 Försäljningar och köp av allmännyttiga lägenheter... 47 Särskilda boendeformer för äldre, seniorbostäder och trygghetsbostäder... 50 Ungdomars boende... 54 Miljö och energifrågor... 57 Trafikbuller och nybyggda bostäder... 58 Lägsta möjliga energianvändning i nya byggnader och kostnadskonsekvenser... 61 Miljöindikatorer för bygg- och fastighetssektorn... 64
Befolkning och hushållens boende År 2011 är antalet boende i Sverige nästan 9,5 miljoner och folkmängden ökade med nästan 67 000 personer jämfört med år 2010. Ökningen förklaras av ett invandringsöverskott på 45 200 personer och ett födelseöverskott på 21 800 personer. Större delen av ökningen har skett i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö samt i de större högskoleorterna. Nästan häften av kommunerna hade inte någon befolkningsökning alls. Kvinnor tenderar att bo i större tätorter medan män bor i mindre tätorter. Ju större en tätort är desto större andel människor bor i flerbostadshus. I mindre tätorter är småhus det vanligaste sättet att bo. Det finns cirka 2,5 miljoner bostäder i flerbostadshus och 2 miljoner bostäder i småhus i Sverige.
Rapport 2012:8 8 Befolkning och hushållens boende Befolkningen ökar År 2011 är antalet invånare i Sverige nästan 9,5 miljoner personer. Folkmängden ökade med nästan 67 000 personer under 2011. Denna befolkningsökning förklaras av ett invandringsöverskott på 45 200 personer och ett födelseöverskott på 21 800 personer. Av Sveriges 290 kommuner hade 148 en folkökning under år 2011. Det innebär att nästan häften av kommunerna inte hade någon befolkningsökning. De 20 kommuner med störst procentuell folkökning ligger alla utom tre i Stockholms län. De övriga är Lomma, Strömstad och Knivsta. Storstadsregionerna växer Befolkningsökningarna sker i storstadsregionerna och i de större högskoleorterna. Befolkningen minskar i många av de små kommunerna (färre än 25 000 invånare). Nästan 70 procent av dessa kommuner (119 kommuner) minskade sin befolkning under året 2011. Befolkningen finns inte jämnt fördelat över landet. Nästan 40 procent av befolkningen bor i någon av de tre storstadsregionerna Stockholm, Malmö och Göteborg. Ungefär 60 procent av alla Sveriges kommuner har färre än 25 000 invånare, dock är det bara nästan 2 miljoner personer som bor i dessa kommuner (21 procent av befolkningen). Drygt 2 miljoner, eller 22 procent, av landets befolkning bor i Storstockholm. En femtedel av befolkningen bor i större högskoleorter. Bostadsmarknaden 2012 2013 med slutsatser från bostadsmarknadsenkäten 2012 Vill du veta mer? Läs hela rapporten Bostadsmarknaden 2012 2013. På www.scb.se finns statistiken som redovisas i detta avsnitt. Boverkets rapporter finns på www.boverket.se
Befolkning och hushållens boende 9 Befolkningens fördelning efter olika kommungrupper 2011 Kommungrupp Antal kommuner Andel kommuner (%) Befolkning Andel befolkning (%) Storstockholm 26 9 2 054 343 22 Storgöteborg 13 4 928 624 10 Stormalmö 12 4 656 355 7 Större högskoleorter 16 6 1 849 445 20 Mindre högskoleorter 18 7 859 778 9 Övriga med fler än 25 000 inv. 31 11 1 063 768 11 färre än 25 000 inv. 174 60 2 003 252 21 Totalt 290 100 9 482 855 100 Källa: SCB Fler än 8 av 10 bor en tätort År 2010 fanns det nästan 2 000 tätorter i Sverige. 85 procent av Sveriges befolkning (drygt 8 miljoner personer) bor i en tätort. Tätortsbefolkningen ökade med 383 000 personer år 2010, jämfört med 2005. Det fanns en stor andel unga i mindre tätorter och kvinnorna dominerar i stora tätorter och män i små. Det varierar regionalt hur vi bor, men generellt gäller att ju större tätorter, desto större andel av befolkningen bor i flerbostadshus. Den vanligaste boendeformen i mindre tätorter är småhus. I tätorter med en befolkning på 100 000 eller mer bor 73 procent av befolkningen i flerbostadshus. I tätorter med en befolkning på 200 499 invånare bor färre än 10 procent i flerbostadshus. Stabila flyttmönster Inrikes flyttade drygt 1 150 000 personer under år 2010, vilket motsvarar var åttonde person i befolkningen. Det är vanligast att flytta inom den egna kommunen. Av alla inrikes flyttningar år 2010 flyttade två tredjedelar inom kommunen. Var tredje flytt skedde över kommungränsen och av dessa flyttningar gick knappt hälften utanför länet. Förortskommunerna till storstäderna har den största folkökning såväl antalsmässigt som procentuellt. Glesbygdskommunerna har den största procentuella folkminskningen. Nästan två tredjedelar av Sveriges 290 kommuner hade under år 2010 ett negativt inrikes flyttnetto. Fler flyttade från kommunen till övriga landet än som flyttade in till kommunerna. Trots att vi flyttar mer så bor de flesta kvar i, eller har återvänt, till det län där de är födda. Den sista december 2010 bodde 74 procent av den svenskfödda befolkningen i sitt födelselän. Männen var i genomsnitt något yngre än kvinnorna när de flyttade, 30,7 respektive 31,4 år. Kvinnorna flyttar något fler gånger än männen. En kvinna flyttar i genomsnitt tolv gånger under sitt liv och en man i genomsnitt elva gånger.
10 Boendetäthet Sveriges hade nästan 9,5 miljoner invånare år 2011. Antalet bostäder var enligt Statistiska centralbyråns (SCB) kalkylerade bostadsbestånd drygt 4,5 miljoner. Det innebär att Sverige hade 47,7 bostäder per 100 invånare. I ett nordiskt perspektiv har Sverige under de senaste 50 åren haft flest bostäder, räknat per 100 invånare och bebodda lägenheter. Över tiden har skillnaderna minskat mellan Sverige och övriga nordiska länder. År 1960 hade Sverige 80 fler bostäder per 100 invånare. År 2010 är skillnaderna små mellan de nordiska länderna, men fortfarande har Sverige den högsta bondetätheten (ytterligare uppgifter hittar du under avsnittet Bostadsbyggandet i Norden ). Regionala skillnader Det framgår av tabellen Antal och andel lägenheter efter hustyp och län år 2012 att det finns stora regionala skillnader när det gäller vilka hustyper som finns i en region. I genomsnitt för riket av totala antalet lägenheter i beståndet var 56 procent bostäder i flerbostadshus och 44 procent i småhus. Det innebär att det finns cirka 2,5 miljoner bostäder i flerbostadshus och 2 miljoner bostäder i småhus. Högst andel bostäder i flerbostadshus, 73 procent, finns i Stockholms län. Lägst andel bostäder i flerbostadshus, 37 procent, finns i Gotlands respektive Hallands län. Naturligtvis gäller det omvända förhållandet; den lägsta andelen bostäder i småhus finns i Stockholms län, 27 procent, medan det är Gotlands respektive Hallands län som har den högsta andelen bostäder i småhus, 63 procent.
Befolkning och hushållens boende 11 Antal och andel lägenheter efter hustyp och län år 2011 Län Antal lägenheter Andel flerbostadshus Andel småhus Stockholm 968 524 73 27 Uppsala 159 229 58 42 Södermanland 131 522 54 46 Östergötland 211 761 57 43 Jönköping 156 441 47 53 Kronoberg 88 932 43 57 Kalmar 117 143 42 58 Gotland 27 902 37 63 Blekinge 74 292 43 57 Skåne 583 904 54 46 Halland 135 365 37 63 Västra Götaland 746 392 55 45 Värmland 137 097 46 54 Örebro 138 626 53 47 Västmanland 124 986 57 43 Dalarna 142 195 43 57 Gävleborg 139 599 47 53 Västernorrland 119 874 48 52 Jämtland 67 655 48 52 Västerbotten 127 756 51 49 Norrbotten 125 097 49 51 Hela riket 4 524 292 56 44 Antal hushåll Det finns i dag inga säkra uppgifter om hur många bostäder eller hur många hushåll som finns i Sverige eller i vilka bostäder olika hushåll bor. Den senaste Folk- och bostadsundersökningen (FoB) genomfördes för tjugo år sedan och det finns ännu inga uppgifter från det lägenhetsregister som håller på att införas. SCB redovisar olika uppgifter över antal hushåll, beroende på definitionen av begreppet hushåll. Med utgångspunkt från SCB:s undersökning, Hushållens ekonomi, och bostadshushållsbegreppet redovisas på nästa sida hushållens boende år 2010. Av totalt 4 582 000 hushåll i Sverige år 2010 bor 41 procent i hyresrätt, 20 procent i bostadsrätt och 34 procent äganderätt (ägda småhus) samt 5 procent i övriga upplåtelseformer.
12 Hushållens fördelning efter upplåtelseform Hyresrätt Bostadsrätt 5 % Äganderätt Övriga 34 % 41 % 20 % Vilka bor var? Det finns skillnader i hushållsstrukturen i de olika upplåtelseformerna. I hyresrätt bor företrädesvis ensamhushåll. 65 procent av hushållen i hyresrätt är ensamboende utan barn, varav 47 procent är ensamboende hushåll som är yngre än 65 år. Hushållsfördelningen är den omvända i äganderätten. 76 procent av hushållen är samboende hushåll, varav 36 procent är samboende med barn och 40 procent är samboende utan barn. Hushållsfördelningen i bostadsrätt är liknande hushållsfördelningen i hyresrätt. Hushållsfördelning i hyresrätt Ensamboende utan barn, 18 64 år Ensamboende utan barn, 65+ år Samboende utan barn, 18 64 år 8 % 10 % Samboende utan barn, 65+ år 6 % 47 % Ensamstående med barn 11 % Samboende med barn 18 %
Befolkning och hushållens boende 13 Hushållsfördelning i äganderätt Ensamboende utan barn, 18 64 år Ensamboende utan barn, 65+ år Samboende utan barn, 18 64 år 10 % 36 % 11 % Samboende utan barn, 65+ år Ensamstående med barn 22 % Samboende med barn 3 % 18 % Hushållens ekonomiska situation Det framgår av hushållsfördelningen att det finns stora skillnader i hushållsstruktur mellan de olika upplåtelseformerna. Ensamboende bor förträdesvis i hyresrätt och samboende i egnahem. Skillnader i försörjningsbörda måste beaktas för att kunna göra relevanta jämförelser av hushållens levnadsstandard. Det är vanligtvis svårare att försörja ett hushåll med en löneinkomst, jämfört om det finns två löneinkomster. Hushållens konsumtionsutrymme efter att boendet är betalt beräknas genom att ta skillnaden mellan disponibel inkomst och boendeutgift, sedan tas kvarvarande summa dividerad med hänsyn till hushållens sammansättning (konsumtionsvikt). År 2010 var medianvärdet på konsumtionsutrymmet per konsumtionsenhet efter boendet 109 000 kronor i hyresrätt, 159 000 kronor i bostadsrätt och 170 000 kronor i äganderätt. Högst ekonomisk standard har samboende utan barn i äganderätt, 205 000 kronor. Lägst ekonomisk standard har samboende med 3 eller flera barn i hyresrätt, 76 000 kronor. Även ensamstående med barn i hyresrätt har lågt konsumtionsutrymme, 82 000 kronor. Nivån på hushållets disponibla inkomst är den huvudsakliga förklaringen till hushållens olika ekonomiska standard, eftersom skillnader i hushållens boendeutgifter är relativt små.
14 Konsumtionsutrymme per KE efter att boendet är betalt år 2010 hyresrätt 250 bostadsrätt äganderätt 200 150 100 50 0 Kontaktperson Jan Henriksson jan.henriksson@boverket.se
Befolkning och hushållens boende 15
Samhällsplanering Kommunerna ska enligt lag ha riktlinjer för bostadsförsörjning, men fortfarande är det bara en mindre andel av kommunerna som följer lagen. En ny plan- och bygglag trädde i kraft i maj 2011. Boverkets uppföljning tyder på att inte alla kommuner klarar lagens krav på max tio veckors handläggningstid för bland annat bygglov. Förklaringarna till det är personalbrist, rekryteringsproblem och kraftigt ökad administration. Det råder stor brist på kompetens inom plan- och byggområdet och en stor andel av kommunerna har ett behov av att hitta personal med rätt kunnande. Länsstyrelser rapporterar att kommunernas kunskap om detaljplanering minskar. Detaljplaner görs på fel sätt, vilket resulterar i att färre detaljplaner antas och inte går att genomföras.
Rapport 2012:8 18 Kommunernas bostadsplanering och bostadsbyggande Få riktlinjer Kommunerna ska enligt lag ha riktlinjer för bostadsförsörjning antagna av kommunfullmäktige under varje mandatperiod. Allt fler kommuner har aktuella riktlinjer sedan bostadsförsörjningslagen infördes år 2001, men fortfarande är det en mindre andel av kommunerna som följer lagen. År 2012 är det 39 kommuner eller 13 procent av kommunerna som uppfyller lagen att under nuvarande mandatperiod har antagna riktlinjer. 74 kommuner eller 25 procent av kommunerna har riktlinjer som är antagna under förra mandatperioden. Det är alltså drygt 60 procent av kommunerna som saknar eller har riktlinjer antagna år 2006 eller senare. Kommunernas arbete för att genomföra riktlinjerna Kommunernas verktyg för att genomföra riktlinjerna är främst det kommunala planmonopolet, kommunernas översikts- och detaljplaner, kommunalt markinnehav i kombination med en aktiv markpolitik, marköverlåtelse- och exploateringsavtal, allmännyttiga kommunala bostadsföretag samt kommunala bostadsföretag. Två tredjedelar av kommunerna saknar antagen policy för prissättning och fördelning av mark. Det är få kommuner som genom markanvisningsavtal styr inriktningen på vilka upplåtelseformer som ska byggas. Drygt 31 procent av kommunerna hade år 2011 antagit någon form av policy för prissättning och fördelning av mark. Av de kommuner som antagit någon form av markpolicy tillhör huvudelen 40 procent gruppen mindre kommuner. Bostadsmarknaden 2012 2013 med slutsatser från bostadsmarknadsenkäten 2012 Vill du veta mer? Läs hela rapporten Bostadsmarknaden 2012 2013. Boverkets rapporter finns på www.boverket.se
Samhällsplanering 19 Karta över kommuner som har riktlinjer för bostadsförsörjningen Saknar riktlinjer eller riktlinjer antagna före 2003 Riktlinjer antagna 2003 2006 Riktlinjer antagna 2007 2010 Riktlinjer antagna 2011 2012 Uppgift saknas
20 FAKTA Boverket fick i uppdrag att göra en översyn av lagen om kommunernas bostadsförsörjningslag. Syftet var att förtydliga det kommunala ansvaret och tydliggöra det regionala perspektivet. Boverket har redovisat uppdraget i jun 2012. Under år 2012 har länsstyrelserna genomfört tematiska fördjupningar av de regionala analyserna av bostadsmarknaden. Teman var situationen för olika grupper såsom ungdomar, flyktingar och äldre. FAKTA Detaljplanen är ett verktyg för kommunen att förverkliga lokala politiska ställningstaganden om hur mark och vatten ska användas och hur bebyggelsen ska utformas. Under år 2011 antogs 1 703 detaljplaner, vilket var färre än året innan. Det är främst stora och växande kommuner som antar nya detaljplaner. Under samma år var det 35 kommuner som inte antog någon detaljplan. Kommunernas planerade bostadsbyggande Enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån påbörjades byggandet av cirka 25 800 lägenheter år 2011. Det innebär en minskning med 4 procent, jämfört med år 2010 då cirka 27 000 lägenheter började byggas. Genom ombyggnad av flerbostadshus 2011 tillkom ett tillskott i påbörjat byggande av ytterligare 1 500 lägenheter, vilket innebär att totalt påbörjades byggande av 27 300 lägenheter år 2011. I Boverkets årliga bostadsmarknadsenkät lämnar kommunernas uppgifter om planerat byggande, utifrån av kommunerna bedömda säkra projekt. Uppgifterna för år 2012 indikerar på 22 500 påbörjade lägenheter. Det betyder fortsatt lågt byggande och innebär enligt kommunernas bedömning en minskning med 7 procent, jämfört med år 2011. De tre storstadsregionerna svarar totalt för cirka 60 procent av det bedömda bostadsbyggande i år och nästa år.
Samhällsplanering 21 Förväntat bostadsbyggande, nybyggnad BME antagande säkra Utfall enligt SCB BME antagande säkra och osäkra Kontaktperson Hans-Åke Palmgren hans-ake.palmgren@boverket.se
1 22 Plan- och bygglagen i praktiken 2011 Ny plan- och bygglag I maj 2011 trädde en ny plan- och bygglag i kraft som en del i regeringens regelförenklingsarbete. Ett syfte med den nya lagen är att säkerställa att medborgaren ska uppleva en enklare plan- och bygglag där den som ansöker om bygglov ska få svar senast inom tio veckor samt att kontrollen av byggandet skärps. Kommunernas ansvar för den fysiska planeringen är fortfarande ett av de grundläggande syftena i plan- och bygglagen. Boverket har i enlighet med vårt uppdrag följt upp och analyserat hur den nya plan- och bygglagen har tillämpats i praktiken, även om det endast har gått ett år sedan den nya lagen trädde i kraft. Underlaget i uppföljningen är bland annat hämtat från länsstyrelsernas svar på Boverkets årliga plan- och byggenkät samt länsstyrelsernas återrapporteringskrav inom PBL-området till regeringen. Enklare plan- och bygglag Alla kommuner klarar inte plan- och bygglagens krav på max tio veckors handläggningstid för ärenden om lov och förhandsbesked. Kommunerna anger att personalbrist, rekryteringsproblem samt kraftigt ökad administration som de främsta förklaringarna till långa handläggningstider. Den omfattande administrationen har lett till att många kommuner har höjt sina bygglovavgifter. Många kommuner har börjat hitta rutiner för att kunna hantera de nya arbetsuppgifterna kopplade till nya lagen på ett mer effektivt sätt. En samkörd och välorganiserad kommunal organisation kan bidra till att förkorta handläggningstiderna och effektivisera processerna kopplade till plan- och bygglagen. Rapport 2012:16 Kommunernas kompetensbehov för byggfrågor i plan- och bygglagstiftningen Vill du veta mer? Läs hela rapporterna Plan- och bygglagen i praktiken 2011 spaningar visar på utmaningar och möjligheter och Kommunernas kompetensbehov för byggfrågor i plan- och bygglagstiftningen. Boverkets rapporter finns på www.boverket.se
Samhällsplanering 23 Svårt att rekrytera med rätt kompetens Kommunerna är kraftigt underbemannade och har svårt att rekrytera personal med rätt kompetens för arbete med byggfrågor i plan- och bygglagstiftningen. Detta kan i stor utsträckning förklaras av alltför kraftiga personalnerdragningar under 1990-talet i kombination med en stor pågående generationsväxling och att en ny mer personalkrävande plan- och bygglagstiftning nyligen har införts. Boverket har under 2012 rapporterat till regeringen vilken kompetens som är önskvärd i kommunerna för handläggning av byggfrågor i plan- och bygglagstiftningen, sammanställt vilka utbildningsplatser som finns för att försörja behovet av kompetens inom området samt bedömt hur framtida behov av kompetens kan mötas. I rapporten gör Boverket bland annat bedömningen att kommunerna måste bli betydligt attraktivare som arbetsgivare och arbetsplats för att kunna locka till sig fler arkitekter och ingenjörer och att kommunerna behöver samarbeta mer om personal och kompetens. Boverket gör också bedömningen att verket måste förstärka och utöka sina vägledningsinsatser till tjänstemän och politiker i kommunerna i samband med att PBL-kommitténs uppdrag upphör vid årsskiftet 2012/2013. Fler kontrollansvariga behövs Alltför få kontrollansvariga certifieras, vilket kan leda till problem och i värsta fall byggstopp. Boverket har uppmärksammat regeringen på problemet. Övergångsperioden i övergångsreglerna har förlängts till den 30 juni 2013. Jämfört med det gamla systemet med kvalitetsansvarig ställs det nu högre krav på den kontrollansvariges kompetens genom utvidgade uppgifter och krav på självständig ställning till den som utför den åtgärd som ska kontrolleras. Boverket kommer att följa utvecklingen och analysera orsakerna bakom varför så få kontrollansvariga certifieras. Boverket har tagit fram allmänna råd om vad självständig ställning för kontrollansvarig innebär. Detaljplanering med skiftande kvalitet Flera länsstyrelser rapporterar att kommunernas kunskap om detaljplanering minskar. Det visar sig bland annat i att det blir allt vanligare med planbestämmelser utan stöd i plan- och bygglagen eller otydliga planbestämmelser samt detaljplaner som inte går att genomföra. Enligt länsstyrelserna beror denna utveckling delvis på att många personer som anställts saknar erfarenhet av tidigare planarbete och att användningen av konsulter är stor. En lösning kan vara att utvidga länsstyrelsens ansvar att ingripa mot planbeslut till att också omfatta en kontroll av om de beslutade planbestämmelserna har stöd i plan- och bygglagen. Länsstyrelsens skyldighet att upphäva detaljplaner skulle då utvidgas till att också gälla formella fel.
24 Färre detaljplaner antas Allt färre detaljplaner har antagits i landet de senaste åren och den trenden förstärktes under år 2011. Sedan 2008 har antalet sjunkit med ungefär 25 procent från 2 245 till 1 703 antagna planer. 764 detaljplaner antogs med enkelt planförfarande. Det är 45 procent av det totala antalet antagna detaljplaner och en fortsatt mycket hög andel. I 35 av landets kommuner antogs inte någon detaljplan. Antagna detaljplaner 2005 2011 Totalt antagna DP Antagna DP normalt planförfarande Antagna DP enkelt planförfarande 2011 764 939 1 703 2010 898 1 043 1 941 2009 942 1 107 2 049 2008 950 1 295 2 245 2007 853 1 282 2 135 2006 868 1 346 2 214 2005 712 1 459 2 171 500 1 000 1 500 2 000 2 500
Samhällsplanering 25 Översiktsplaneringen spelar olika roll Översiktsplanen ska på ett aktuellt sätt ge uttryck för kommunernas syn på mark- och vattenanvändningen samt hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras. Boverkets analys visar att nästan en tredjedel av kommunerna har en kommunomfattande översiktsplan från 1990-talet. Antalet antagna översiktsplaner minskar och endast en tiondel av kommunerna följer PBL-kravet om en aktualitetsprövning av översiktsplanen minst en gång varje mandatperiod. Boverket konstaterar att kommunerna behöver vägledning om hur aktualitetsprövningen bör hanteras. Översiktsplanen spelar olika roll i olika typer av kommuner. Mest praktisk betydelse har planen i tillväxtkommuner med ett starkt exploateringstryck. När det gäller kommuner med negativ befolkningsutveckling och lågt exploateringstryck upplevs inte samma behov av en aktiv kommunomfattande översiktsplanering. Tillsyn, tillsynsvägledning och uppföljning I den nya plan- och bygglagstiftningen har Boverket och länsstyrelsernas ansvar delvis förändrats. Länsstyrelsernas tillsynsansvar har snävats in och skärpts. Boverket och länsstyrelserna har ett ansvar att följa upp och analysera erfarenheterna från tillämpningen av planoch bygglagstiftningen och har dessutom fått en nytt ansvar att samordnat och i samverkan ge landets byggnadsnämnder tillsynsvägledning. Kontaktperson Anna Andersson anna.andersson@boverket.se
Bebyggelse och byggande Sverige är det land i Norden som under de senaste 50 åren har haft flest bostäder, räknat per 1 000 invånare. Alla de fyra nordiska länderna har riktade stöd till nyproduktion men i olika omfattning. Sverige har två former av äldrestöd, särskilda boendeformer och trygghetsbostäder. Från den 1 juli 2013 måste byggprodukter som omfattas av en harmoniserad standard ha en prestandadeklaration och CE-märkning för att få säljas inom EU. Motivet till förändringen är att åstadkomma en fri inre marknad för byggprodukter. Boverket är en av 22 myndigheter som har ett utpekat ansvar med tydliga delmål för genomförandet av funktionshinderspolitiken 2011 2016. En första uppföljningsrapport är lämnad till regeringen i mars 2012.
28 Bostadsbyggandet i Norden Utvecklingen i Sverige skiljer sig mot övriga Norden Boverket fick i januari 2011 regeringens uppdrag att genomföra en analys av skillnaderna i utvecklingen av bostadsbyggandet i Sverige, jämfört med övriga nordiska länder. Det framgår av Boverkets analys att Sverige skiljer sig främst från de övriga nordiska länderna vad gäller utformningen av bostadspolitiken och plansystemen samt stöd till nyproduktion. Bostadsbeståndet Av de nordiska länderna är det Sverige som under de senaste 50 åren har haft flest bostäder, räknat per 1 000 invånare. Finland hade år 1960 det lägsta antalet bostäder per 1 000 invånare, men nästan lika många bostäder som Sverige år 2010 och passerade under perioden förbi Danmark och Norge. Sverige hade 3 respektive 6 procent fler bebodda bostäder per 1 000 invånare än Danmark och Norge år 2010. Rapport 2011:19 REGERINGSUPPDRAG Analys av bostadsbyggandet i Norden huvudrapport Vill du veta mer? Läs hela rapporten Analys av bostadsbyggandet i Norden. Boverkets rapporter finns på www.boverket.se
Bebyggelse och byggande 29 Antalet bostäder per tusen invånare 600 Danmark Finland Norge Sverige 550 500 450 400 350 300 250 200 1960 1970 1980 1990 2000 2010 Bostadsbyggandet Det genomsnittliga årliga antalet påbörjade bostäder per 1 000 invånare räknat per årtionde var påtagligt högre i Finland under 1980-talet men också under 1990-talet, jämfört med övriga Norden. Även Norge hade under dessa två tioårsperioder ett relativt högt antal påbörjat byggande av bostäder, medan Danmark och Sverige hade ungefär samma låga nivå på byggande av bostäder. Under 2000-talet minskade skillnaderna i antalet påbörjade bostäder mellan de nordiska länderna, men Sverige hade det lägsta antal påbörjade bostäder per 1 000 invånare. En generell slutsats är att det är färre totalt påbörjade bostäder i Sverige, men att skillnaderna i antalet påbörjade i huvudstäderna är betydligt mindre. Det är alltså i landet utanför huvudstäderna det finns större skillnader i antalet påbörjade bostäder per 1 000 invånare.
30 Antalet påbörjade bostäder per 1 000 invånare, årligt genomsnitt per årtionde 1980 2009 Danmark Finland Norge Sverige 12 10 8 6 4 2 0 1980 1989 1990 1999 2000 2009 Byggkostnadsutvecklingen Den generella bilden av byggkostnadsutvecklingen i Norden är att byggkostnaderna mätt med prisnivåindex har varit högst i Danmark och lägst i Finland med år 1995 som basår och fram till 2009. Sverige har haft en lägre nivå på byggkostnaderna än Norge i början och slutet av perioden. År 2009 hade skillnaderna i prisnivåindex mellan de nordiska länderna minskat, jämfört med år 1995. Alla de nordiska ländernas prisnivåindex för bostadsbyggande hade sin topp år 2007. Efter år 2007 föll prisnivån i alla de nordiska länderna.
Bebyggelse och byggande 31 Prisnivåindex för bostadsbyggande i de nordiska länderna 1995 2009 (EU15=100) 180 Danmark Norge Sverige Finland 170 168 162 160 150 140 151 151 153 146 156 150 157 146 152 150 130 138 135 120 110 100 124 109 127 126 97 101 115 115 112 90 89 80 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Byggkostnadsutvecklingen har varit kontinuerlig och relativt jämnt stigande över hela perioden. I mitten av perioden stiger dock ökningstakten i samtliga länder i Norden och 2008 avtar denna och blir till och med negativ för Danmark och Finland. Över hela perioden har kostnadsutvecklingen varit störst i Norge och lägst i Finland och däremellan ligger Sverige och Danmark. Den svenska utvecklingen är kraftigare än den danska men mer modest än den norska. Utöver nivån liknar den svenska utvecklingen mer den norska än de övriga ländernas. I Sverige och Norge utmärks kostnadsökningen av en kraftigare ökning av materialkostnaderna, än vad fallet är med arbetskraftskostnaderna.
32 Faktorspris- respektive byggkostnadsindex i Norden 2000 2009 (2000=100) Norge Byggkostnadsindex Flerfamiljshus Danmark Byggkostnadsindex Flerfamiljshus Sverige Faktorprisindex Flerfamiljshus Finland Byggkostnadsindex Flerfamiljshus 150 145 140 135 130 125 120 115 110 105 100 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 FAKTA Begreppet Faktorprisindex som används i Sverige har samma betydelse som begreppet Byggkostnadsindex, som övriga nordiska länder använder. Faktorprisindex mäter priser på de produktionsfaktorer (arbetskraft, material, maskinutnyttjande med mera) som används vid uppförandet av en byggnad. Bostadspolitiken, plansystemet samt stöd till nyproduktionen I analysen av bostadsbyggande i Norden behandlas utvecklingen av bostadsbyggandet, bostadspolitiken, produktionskostnaderna, finansieringsförutsättningarna samt plansystemen. Sverige skiljer sig från de andra länderna främst vad gäller utformningen av bostadspolitiken och plansystemen samt stöd till nyproduktion. Bostadspolitiken Danska, finska respektive norska staten har olika syn på vilket sätt och med vilka medel som bostadspolitiken ska styra nyproduktionen av bostäder. Gemensamt för dessa länders bostadspolitik är emellertid att det offentliga, via olika institutioner, ska ha en aktiv roll. Våra grannländers bostadspolitik är uppbyggd på olika sätt men i grova
Bebyggelse och byggande 33 drag finns det en huvudlinje som bygger på att bostäder ska byggas på marknadsmässiga villkor. Alla tre länderna bedriver en mer eller mindre aktiv bostadssocial byggpolitik vid sidan om marknadslinjen. Plansystemet Till skillnad från Sverige har Danmark, Finland och Norge en tydlig hierarkisk indelning i hur staten och regionerna aktivt deltar och hur styrning uttrycks i formella plan- och strategidokument. I våra grannländer har man skapat ett system där den statliga och regionala nivån får en tydligare plats i den kommunala planeringsverksamheten. Den nationella planeringsnivån är starkast i Danmark och Norge. Regionplaneringen ligger till grund för kommunernas planering i våra grannländer. Till skillnad från Sverige har våra tre grannländer någon form av bindande kommunövergripande plan. Den svenska översiktsplanen är en rådgivande plan. En tydlig planhierarki har möjlighet att stärka detaljplaneringen. Stöd till nyproduktionen Alla de fyra nordiska länderna har riktade stöd till nyproduktion men i olika omfattning. Som huvudregel numera riktas stöden till vissa kategorier av bostäder. I Sverige har staten satsat på subvention av utbyggnad av två former av äldrestöd: särskilda boendeformer och trygghetsbostäder. I Finland finns en mångfald av olika stödtyper, medan man i Norge är beredd att lägga ner mycket resurser på en åtgärd som man ser som nödvändig för att klara en viss kategoris bostadsbehov. I Danmark är bostadsbyggande till största del knutet till det subventionerade byggandet. Stödet är till största del inriktat på att säkra tillgången på bostäder för mer eller mindre utsatta grupper. Sverige och Norge har betalat ut minst i stöd till nybyggnad per capita. Finland har i likhet med Danmark ett räntebidragssystem som i huvudsak riktar sig till behovsprövade bostäder på en reglerad hyresmarknad. I Norge beviljas lån för nybyggnad även om den övervägande delen av krediterna för nyproduktionen finansieras på den allmänna kreditmarknaden. I Sverige, Danmark och Finland finns olika former av kreditgarantier. Kontaktperson Christina Johannesson christina.johannesson@boverket.se
34 Boverkets arbete med funktionshinderspolitiken Strategi för funktionshinderspolitiken Regeringen har beslutat om en strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken i Sverige under perioden 2011 2016. Strategin bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och de nationella målen för funktionshinderspolitiken beskrivs i handlingsplanen Från patient till medborgare. I strategin finns prioriterade politikområden och inom varje område finns konkreta mål som ska följas upp de närmaste fem åren. Arbeta efter tydliga delmål Boverket är en av 22 myndigheter som har ett utpekat ansvar med tydliga delmål för genomförandet av funktionshinderspolitiken. I mars varje år ska de strategiska myndigheterna lämna en rapport till regeringen och till Handisam om hur de arbetar för att nå målen. Fysisk tillgänglighet är ett prioriterat område i strategin och regeringen har beslutat om fem delmål för Boverket för att nå inriktningsmålet inom området fysisk tillgänglighet. En första uppföljningsrapport är lämnad till regeringen i mars 2012. Där redovisas ingångna nollvärden, det vill säga att beskriva hur utgångsläget var när arbetet började 2011. Rapporten beskriver också planerade och genomförda aktiviteter under den inledande perioden. Rapport 2012:5 REGERINGSUPPDRAG Uppdrag om delmål, uppföljning och redovisning inom ramen för En strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken 2011 2016 Vill du veta mer? Läs hela rapporten Uppdrag om delmål, uppföljning och redovisning inom ramen för En strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken 2011 2016. Boverkets rapporter finns på www.boverket.se
Bebyggelse och byggande 35 Webbhandbok för bostadsanpassningsbidraget På Boverkets webbplats finns en handbok om bostadsanpassningsbidraget i digitaliserad form. Informationen om bidraget ha lagts ut i en webbhandbok tillgänglig även för allmänheten, vilket bör medföra att kraven på en mer enhetlig hantering över landet ökar. FAKTA Enligt plan- och bygglagen ska enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet och användbarhet avhjälpas i publika lokaler och på allmänna platser. Enkelt avhjälpta hinder ska åtgärdas så snart som möjligt, om det inte är orimligt med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna. Sex av tio fastighetsägare har antingen åtgärdat minst hälften av de enkelt avhjälpta hindren i sina lokaler, eller så anser de sig sakna hinder som behöver åtgärdas enligt föreskriften. När kommunerna inventerat enkelt avhjälpta hinder finns det flest hinder kvar att åtgärda på vårdcentraler, socialkontor och skolor. 31 av 290 kommuner uppger att de har inventerat sitt bostadsbestånd ur ett tillgänglighetsperspektiv. Kontaktperson Lena Viberg Larsson lena.viberglarsson@boverket.se
36 Boverkets arbete med byggproduktförordningen Nationella krav och tekniska handelshinder De europeiska medlemsstaterna ställer egna krav på byggnadsverk. Boverket ger ut byggregler med undantag för vägområdet som Trafikverket hanterar enligt den svenska plan- och bygglagstiftningen. För att kunna bedöma om byggprodukters egenskaper uppfyller kraven i byggreglerna har många olika nationella kontrollsystem och provningsmetoder vuxit fram. De nationella metoderna utgör tekniska handelshinder, eftersom egenskaperna för en produkt måste verifieras på olika sätt för användning i olika medlemsländer. Byggproduktdirektiv för att undanröja tekniska handelshinder Byggproduktdirektivet, 89/106/EEG, togs fram för att ta bort tekniska handelshinder i form av nationella provningsmetoder. Målet var att ta fram gemensamma sätt att bedöma och beskriva byggprodukternas egenskaper, främst genom harmoniserade standarder. Direktivet genomfördes inte på ett enhetligt sätt inom Europa. Exempelvis valde Sverige, Finland, Storbritannien och Irland liksom Norge att inte kräva CE-märkning av byggprodukter i nationell rätt. I Sverige har CE-märkning i stället setts som ett sätt att bestyrka produkters egenskaper. Efter en översyn av direktivet föreslog EUkommissionen att ersätta det med en mer styrande förordning, byggproduktförordningen 305/2011. CE-märk nu! Obligatorisk CE-märkning av byggprodukter den 1 juli 2013 Rapport 2012:1 REGERINGSUPPDRAG Anpassning av svensk rätt till EU-förordningen om harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter Vill du veta mer? Läs hela rapporten Anpassning av svensk rätt till EU-förordningen om harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och informationsbroschyren CE-märk nu! Obligatorisk CEmärkning av byggprodukter den 1 juli 2013. Läs mer om CE-märkning och marknadskontroll på www.boverket.se Boverkets rapporter finns på www.boverket.se
Bebyggelse och byggande 37 Byggprodukter ska CE-märkas för att få säljas Byggproduktförordningen beskriver villkor för redovisning av produkters egenskaper vid försäljning samt vilka ansvar olika ekonomiska aktörer har. Från den 1 juli 2013 måste alla byggprodukter som omfattas av en harmoniserad standard vara CE-märkta, annars får de inte säljas. Produkterna ska också ha en prestandadeklaration och en särskild deklaration av vissa farliga ämnen enligt EUs kemikalieförordning Reach. De produkter som redan idag är CE-märkta måste också förses med prestandadeklaration och särskild kemikalieinformation senast den 1 juli 2013. Produkter som redan lämnat tillverkaren för försäljningsledet får dock säljas slut. Det är fortsatt frivilligt för tillverkare att begära ett ETA av ett EOTA-organ som denne kan CE-märka sina byggprodukter mot, om det saknas en harmoniserad standard. Harmoniserade standarder fortsätter gälla När ett medlemsland har krav i sin bygglagstiftning som medför behov av relevant information om väsentliga produktegenskaper, ska detta behov kunna tillgodoses genom europeiska bedömningsmetoder i harmoniserade produktsstandarder. För det krävs mandat, dvs uppdrag från kommissionen till den europeiska standardiseringsorganisationen, CEN. Det behövs så kallad stödstandard för att åstadkomma en produktstandard som anger metoder för beskrivning av produktegenskaperna. När uppdraget är utfört med metoder för beskrivning av de egenskaper som medlemsstaterna reglerar, och anges samlat i en produktstandard, kan denna offentliggöras av kommissionen i den Europeiska unionens tidning (EUT) och bli en harmoniserad standard. De harmoniserade standarder som tagits fram under byggproduktdirektivet kommer att fortsätta gälla efter övergången byggproduktförordningen, men viss terminologi i dem kommer att bytas ut, efter hand. Även riktlinjer till underlag för att utfärda ETA kommer att kunna användas under den i riktlinjerna angivna tiden, även efter övergången. Under byggproduktförordningen kommer nya harmoniserade tekniska specifikationer att utarbetas av EOTA när harmoniserade produktstandarder saknas, och en tillverkare ser behov av att frivilligt kunna CE-märka sina produkter. Det finns i dag drygt 400 harmoniserade standarder. När hela systemet är på plats beräknas det finnas cirka 600 harmoniserade produktstandarder. Till detta kommer bortåt 3000 stödstandarder med provningsmetoder etc. För byggprodukter som inte täcks av de harmoniserade standarderna den 1 juli 2013 införs inte något krav på CE-märkning.
38 Tydligare roller och ansvar för olika aktörer Byggproduktförordningen är tydlig med ansvarsfördelningen mellan tillverkare, importörer, distributörer, tredjepartsorgan och myndigheter. Kravet på spårbarhet i teknisk dokumentation och att informationen ska följa med produkten från tillverkare ända till slutlig kund tydliggörs. Det finns vissa undantag från prestandadeklaration och CE-märkning. Praxis får utvisa hur dessa ska tolkas. Ett utökat område Medlemsländerna kan bara lyfta behovet av att få harmoniserade standarder för bedömning av produktegenskaper som påverkas av sådana grundläggande egenskapskrav på byggnadsverk som listas i förordningens bilaga 1. I byggproduktförordningen har det tillkommit en helt ny grundläggande egenskap: hållbar användning av naturresurser. Kommissionen har påbörjat ett arbete med att undersöka om sådana, i vissa medlemsländer redan befintliga krav på byggnadsverksnivå, kan översättas till mätbara egenskaper på byggproduktnivå. Nya krav ökar behovet av informationsinsatser Förordningen ställer krav som är nya för alla tillverkare av byggprodukter. De som redan CE-märker sina produkter måste ta fram prestandadeklaration och kemikalieinformation, men de har troligen redan de flesta uppgifterna tillgängliga redan. Den stora utmaningen är att nå de som ännu inte CE-märker sina produkter, i synnerhet gäller det små företag. Boverket samarbetar med branschorganisationer för att nå så många som möjligt och har sänt ut en informationsbroschyr, hållt i egna seminarieserier och medverkat i andras samt förtydligat webbinformationen. Boverket avslutar årets informationsinsatser med en annonskampanj om CE-märkning av byggprodukter. Målet är att undvika att byggprodukter drabbas av försäljningsförbud från den 1 juli 2013 bara för att tillverkarna inte nåtts av informationen om de nya kraven. Kontaktperson Annika Wessel annika.wessel@boverket.se
Bebyggelse och byggande 39
Bostadsmarknad Mellan perioden 1990 till 2010 minskade antalet bostäder per invånare i storstadsområdena och ökade i övriga kommungrupper. Försäljningarna av allmännyttiga lägenheter minskade dramatiskt, jämfört med tidigare år. Nästan var fjärde ung person mellan 20 och 25 år bor kvar i sitt föräldrahem. Det är också många fler män än kvinnor som är kvarboende hemma. Större och mindre högskoleorter har brist på särskilda boendeformer för äldre men kommunerna blir överlag allt bättre på att klara särskilda boendeformer för äldre.
42 Bostadsmarknaderna i Norden och regionala skillnader Bostadsmarknaden i Norden Boverket har uppdaterat en tidigare rapport till Socialdepartementet i syfte att beskriva dels bostadsmarknad och bostadsbyggande i Norden och dels regionala skillnader i den svenska bostadssektorn. Det framgår av Boverkets rapport att för de nordiska länderna tycks det finnas en samvariation mellan bostadsprisernas utveckling och bostadsinvesteringarna. I Finland och Sverige föll bostadsinvesteringarna i början av 1990-talet. Utvecklingen för bostadsinvesteringar i Sverige sticker ut. Efter åren 1990 och 1991, med en omfattande skattereform och en omläggning av bostadspolitiken som följdes av en djup recession, föll bostadsinvesteringarna som andel av BNP markant. Från 1994 är bostadsinvesteringarnas andel av BNP lägst i Sverige. Det finns betydande nivåskillnader mellan länderna. Rapport 2011:29 REGERINGSUPPDRAG Bostadsmarknaderna i Norden och regionalt Vill du veta mer? Läs hela rapporten Bostadsmarknaderna i Norden och regionalt. Boverkets rapporter finns på www.boverket.se
Bostadsmarknad 43 Bostadsinvesteringar som andel av BNP 1990 2010 8 Danmark Sverige Finland Norge 7 6 Bostadsinv., andel av BNP 5 4 3 2 1 0 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 Påbörjat byggande Antalet påbörjade bostäder per 1 000 invånare har varit lägst i Sverige av de fyra nordiska länderna under åren 1993 2008. Åren 2009 2010 är byggandet dock något lägre i Danmark, där byggandet föll kraftigt i samband med det stora prisfallet i främst Köpenhamn. I Finland har byggandet varit förhållandevis stabilt och relativt högt sedan slutet av 1990-talet. I Norge har antalet påbörjade bostäder per 1 000 invånare varit jämförelsevis högt. I Sverige skiftade byggandet nedåt i samband med borttagandet av de statliga stöden år 2007. I alla länderna minskade antalet påbörjade bostäder markant i anslutning till och under finanskrisen åren 2008 2009. Minskningen från toppen 2006 var 75 procent i Danmark och cirka 65 procent i Sverige. I Finland och Norge var fallet mindre, knappt 35 respektive knappt 45 procent.
44 Antal påbörjade bostäder per 1 000 invånare åren 1980 2010 14 Danmark Sverige Finland Norge 12 Påbörjade bostäder per 1000 invånare 10 8 6 4 2 0 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 Regionala skillnader i bostadstäthet i Sverige På vilket sätt utbudet av permanentbostäder förhåller sig till befolkningens storlek benämns som bostadstäthet och mäts i antal bostäder per 100 invånare. Vid årsskiftet 2010/2011 fanns i riket som helhet 47,9 bostäder per 100 invånare. En hög eller låg bostadstäthet säger i sig inte att det råder överskott eller brist på bostäder i den enskilda kommunen. Hur många bostäder som behövs för att den lokala bostadsmarknaden ska vara i balans varierar kraftigt mellan kommunerna och beror på hushållsstrukturen på orten. Små barn bor vanligen ihop med en eller flera vuxna, medan många äldre pensionärer bor ensamma kvar i sin bostad. Förortskommuner med stor andel barnfamiljer behöver därför väsentligt färre bostäder per capita än glesbygdskommuner med åldrande befolkning. Utvecklingen av bostadstätheten i sju kommungrupper under perioden 1990 2010 framgår av tabellen Antalet bostäder per 100 invånare, per kommungrupp 1990 2010. Bostadstätheten i Storstockholm minskade från 49,3 bostäder per 100 invånare till 46,8 medan bostadstätheten i de befolkningsmässigt minsta kommunerna ökade
Bostadsmarknad 45 från 44,9 till 48,6. År 1990 var bostadstäthet högst i Storstockholm och lägst i övriga kommuner med mindre än 25 000 invånare. År 2010 var relationerna omkastade. Antal bostäder per 100 invånare, per kommungrupp 1990 2010 Kommungrupp 1990 1995 2000 2005 2010 2010 (ny) Storstockholm 49,3 48,9 47,5 47,8 46,3 46,8 Storgöteborg 47,1 47,0 46,5 46,6 46,0 46,1 Stormalmö 48,9 48,5 47,9 47,7 46,2 46,5 Högskoleorter med >75 000 inv. 47,9 48,3 48,8 48,9 48,3 48,8 Högskoleorter med <75 000 inv. 46,6 48,2 49,4 49,7 50,0 49,0 Övriga kommuner med >25 000 inv. 46,2 47,7 48,7 49,0 49,2 48,3 Övriga kommuner med <25 000 inv. 44,9 47,0 49,0 49,8 50,8 48,6 Hela riket 47,1 47,9 48,3 48,7 48,3 47,9 Fr.o.m. 2010 tas bostadsbeståndet fram med en ny metod. Detta innebär bättre kvalitet och aktualitet jämfört med den metod som användes perioden före 2010. I tabell 6 och 7 finns två kolumner med värden för 2010. Den andra kolumnen för perioden 1990 2010 är värden beräknade efter den nya metoden. Antal bostäder per invånare Förändringen av bostadstätheten ger en bild av hur balansen på den lokala bostadsmarknaden har drivits mot ett läge med brist eller överutbud av bostäder. Bostadstätheten minskade mellan 1990 och 2010 i storstadsområdena och ökade i övriga kommungrupper. Minskningen var måttlig i Storgöteborg jämfört med i Storstockholm och Stormalmö. Den kraftigaste minskningen av bostadstätheten i storstadsområdena skedde mellan 1995 och 2000 och minskningen var särskilt markant i Storstockholm. Bland övriga kommuner ökade bostadstätheten väsentligt mer i gruppen med de minsta kommunerna än i de fyra andra kommungrupperna utanför storstadsområdena.
46 Antal bostäder per 100 invånare, förändring per kommungrupp 1990 2010 Kommungrupp 1990 1995 2000 2005 1990 1990 1995 2000 2005 2010 2010 2010 (ny) Storstockholm -0,4-1,4 +0,3-1,5-3,0-2,5 Storgöteborg -0,1-0,5 +0,1-0,6-1,0-1,0 Stormalmö -0,3-0,6-0,2-1,5-2,6-2,3 Högskoleorter med >75 000 inv. +0,3 +0,5 +0,2-0,7 +0,3 +0,9 Högskoleorter med <75 000 inv. +1,6 +1,2 +0,3 +0,3 +3,4 +2,5 Övriga kommuner med >25 000 inv. +1,5 +1,0 +0,3 +0,2 +2,9 +2,0 Övriga kommuner med <25 000 inv. +2,1 +2,0 +0,8 +1,0 +5,9 +3,7 Hela riket +0,8 +0,4 +0,3-0,4 +1,2 +0,8 Fr.o.m. 2010 tas bostadsbeståndet fram med en ny metod. Detta innebär bättre kvalitet och aktualitet jämfört med den metod som användes perioden före 2010. I tabell 6 och 7 finns två kolumner med värden för 2010. Den andra kolumnen för perioden 1990 2010 är värden beräknade efter den nya metoden. Kontaktperson Hans-Åke Palmgren hans-ake.palmgren@boverket.se
Rapport 2012:8 Bostadsmarknad 47 Försäljningar och köp av allmännyttiga lägenheter Ras i försäljningar av allmännyttiga lägenheter 2011 Kommunerna kan sedan den 1 juli 2007 sälja hela eller delar av sina allmännyttiga bostadsbolag utan att behöva begära länsstyrelsens tillstånd. Under år 2011 sålde 57 kommuner sammanlagt 6 680 allmännyttiga lägenheter. Det är en dramatisk minskning jämfört med 2010 då det såldes nästan 15 000 lägenheter. Även i ett något längre perspektiv är det en kraftig minskad försäljning eftersom det sedan 2008 har sålts drygt 14 000 lägenheter eller mer per år. Den största skillnaden i försäljningar har skett i Stockholms kommun med 1 700 sålda lägenheter år 2011, jämfört med 7 500 lägenheter år 2010. Under perioden 2009 2011 såldes inga allmännyttiga lägenheter i Göteborg respektive Malmö stad. Under år 2012 och 2013 planeras försäljningar i 62 kommuner och prognosen är att det handlar om cirka 6 400 lägenheter. Bostadsmarknaden 2012 2013 med slutsatser från bostadsmarknadsenkäten 2012 Vill du veta mer? Läs hela rapporten Bostadsmarknaden 2012 2013. Boverkets rapporter finns på www.boverket.se
48 Sålda allmännyttiga bostäder 2000 2011 Stockholms stad Stockholms län exkl. Stockholms stad Hela landet exkl. Stockholms län Antal bostäder FAKTA Möjligheten att lämna in intresseanmälningar för att i Stockholm ombilda de kommunala bostadsbolagens hyresrätter till bostadsrätter begränsades ytterligare för åren 2011 2014 genom ett beslut från den 26 januari 2011. I korthet kan sägas att ombildningar bara kan ske i områden där det ännu inte råder en jämn fördelning av upplåtelseformer.
Bostadsmarknad 49 Köpare av allmännyttiga lägenheter År 2009 och 2010 var det bostadsrättsföreningar som ungefär till 70 procent var köpare av sålda allmännyttiga lägenheter, medan resterande lägenheter till största del köptes av privata hyresvärdar. År 2011 var den största köparen av allmännyttiga lägenheter de privata hyresvärdarna (drygt 60 procent). Bostadsrättsföreningarnas andel av köpen var cirka 30 procent. Köpare av allmännyttiga bostäder Bostadsrättsförening Antal bostäder Privat hyresvärd Annan köpare Kontaktperson Assar Lindén assar.linden@boverket.se