Skansberget - fornborgen vid Rönningesjön

Transkript

1 Skansberget - fornborgen vid Rönningesjön Denna handling är framtagen främst med avsikt att kunna användas som undervisningsunderlag och lärarhandledning för elever på lågstadiet. Den kan också ge information till den allmänt intresserade allmänheten. Det förutsätts, att studiebesök görs på platsen. Fornborgen Vad är en fornborg? En borg är en plats, ofta med höga murar, där man försvarar sig. Ordet forn betyder förr i tiden, för länge sedan. Fornborgar byggdes alltså för länge sedan, under en period i skarven mellan äldre järnåldern (500 f Kr-500 e Kr) och yngre järnåldern ( ), som kallas folkvandringstid ( ). En fornborg byggdes ofta som en tillflyktsort för befolkningen i trakten, om fara hotade från fiender, som kom sjövägen. Den fungerade då som en tillflyktsborg! Men fornborgen kunde också ha en offensiv prägel, utgöra ett hot mot en förbipasserande fiende eller rent av stänga inne en fiende, så att denne inte kommer ut på öppna havet igen.för länge sedan. Finns det fler fornborgar? Ja, i hela Sverige känner man till närmare fornborgar, från Stenshuvud i Skåne till Frösön i Jämtland. Här i Uppland finns 150 stycken och i Södermanland hela 300! Två fina fornborgar är Runsa i närheten av Skokloster och Gåseborg vid mälarviken Görväln i Järfälla. Tipsa era föräldrar om en utflykt! Ni kommer inte att ångra er! Vad betyder namnet Skansberget? En skans är ett annat namn på en försvarsanläggning eller befästning. Kan ni ge något annat exempel, där namnet används? - Just det: alla har väl varit på Skansen! - Namnet betyder alltså befästningen på berget! Havsnivåns betydelse Havsytan stod vid denna tid så högt (kanske 7-8 meter högre än idag), att Rönningesjön var en havsvik, en del av Värtan. Fiender från hela Östersjöområdet kunde alltså segla in för att plundra. Befolkningen kände säkert stor otrygghet och behövde ett skydd. Man beslöt därför att bygga en försvarsanläggning. Varför valde man den här platsen? 1 / 5

2 Berget med sina branta stup är lätt att försvara. Men skyddet måste förstärkas på flera sidor! Om fara hotade, kunde man snabbt och effektivt med båt fara till sin skyddade plats. Med en båt kan man ta med småbarn, gamla och sjuka, förnödenheter, mat, vapen, redskap och sina boskap. Jämför om man måste gå till fots hur blir det då? Från bergets topp har man också god utsikt. Man kan också tända eldar, som med sin rök varnar människorna på andra platser, att fara hotar. Hur många människor kunde utnyttja Skansberget? Ingen vet, men kanske ett tio-femton gårdar i trakten slog sig samman och då kan det ha rört sig om personer. Man tror att boplatsområden som t ex Ensta, Gribby, Löttinge, Skogberga Arninge och förstås Rönninge utnyttjade Skansberget. Tror ni att så många personer får plats? Hur bodde man? (Här blir det plats för rekognoseringar och utflykter och diskussioner.) Hur stor är själva fornborgen? Längden (längs sjön) är cirka 250 meter och bredden cirka 125 meter. Ut och stega! Kanske korrigering behövs? Konstruktion Hur har man förbättrat de naturliga försvarsmöjligheterna? Vad ser ni idag? Oerhörda mängder sten har släpats fram och använts till att bygga en mur, främst in mot land. De stenmassor, som ni ser idag, är i stor utsträckning nerrasade. Kanske har man i senare tider använt de ursprungliga murarna som lätt tillgängligt byggnadsmaterial för andra ändamål. ( Det anses möjligt, att man vid byggande av de delar av Norra fronten från början av 1900-talet, som ju finns kvar på berget norrut mot Skavlöten, tullat Skansberget på sten.) Var kommer alla stenar ifrån? Ingen vet, men en bedömning är, att en moränvall av sten har funnits kvar på berget sedan istiden. Därifrån har man tagit sina murstenar. I annat fall har man fått leta så gott man kunnat, kanske långt bort. Hur kan murarna ha sett ut från början? Grunden utgjordes av en stenmur, som i basen var kanske 5 meter bred. Eftersom man byggde av rundsten (kolla!) och inte kunde mura, smalnade nog muren av upptill, för att inte rasa. Ovanpå stenmuren byggde man, med i toppen spetsade trädstammar, så kallade palissader. Det hela blev en ganska hög fästningsmur, bakom vilken man under försvaret av 2 / 5

3 Skansberget fick ett gott skydd. Varför ser ni inga palissader idag? De har multnat bort helt och hållet. Hur kom man ut och in i Skansberget? Det fanns förstås en port, troligen densamma, som vi själva kom in igenom. Den utgjorde förstås en sårbar punkt och var säkerligen skyddad på bästa sätt med olika slag av barrikader (stängsel och hinder). Kanske hade man här ett speciellt försvarstorn som extra skydd. Fornborgen Gåseborg vid Mälaren i Järfälla är väldigt lik Skansberget på många sätt. Där har man faktiskt två murar vid entrén, just för att få extra skydd där. Hade man några hjälpmedel när man byggde de stora murarna? Det handlar ju om järnåldern, så verktyg av skilda slag gjorda av järn, hade man förstås tillgång till. Många verktyg var nästan precis lika dem som vi använder idag. (Plats för läraren...). Block och talja (Plats för läraren igen...) och hävstänger förstärkte muskelkraften. Dragdjur, främst hästar, men kanske också nötkreatur, användes säkert för att dra fram stock och sten. Enklast kunde vara dragsele med linor. Släpor kunde lastas med sten. Möjligen hade man rent av enkla enaxlade kärror. Vintertid kunde kanske någon form av släde nyttjas. Men många tusen dagsverken (en persons arbetsinsats under en dag) gick åt. Och fler år tog det, innan Skansberget var klar att tas i bruk, kanske fem år, kanske tio år. Så man förstår, att det var viktigt att bygga sin fornborg! Tid och resurser av skilda slag, som kunde utnyttjats på annat sätt! Försvar Hur stor kunde en fiendestyrka vara? Ett allvarligt menat inträngande i Rönningesjön och vidare in i bygden var naturligtvis en risk även för inkräktaren. Tänk bara om försvararna samlade starka styrkor i fiendens rygg och spärrade möjligheterna till återfärd vid någon trång passage...så då tvangs fienden att nedkämpa försvaret efter hand hand han avancerade och då krävdes kanske tiofemton skepp med man. Men ett mer chansartat anfall bara en bit i landet kunde göras med några få skepp med Hur var fienden beväpnad? Pilbågaroch spjut för strid på avstånd. Vid närstrid man mot man svärd, stridsyxa, dolk, sköld, hjälm. Kanske snabbtillverkade stegar. Hur många stridande kunde man ställa upp? 3 / 5

4 Antag att man är totalt 300 personer. Hälften är av manskön, d v s 150 man. Av dessa är kanske 100 man i vapenför ålder resten är barn, unga pojkar eller gamlingar. Vidare finns 150 personer av kvinnokön. Många av dessa behövs för skötsel och vård av barn och gamla och boskap. Kvinnorna får också svara för all mathållning: beredning och tillagning med provisoriska hjälpmedel. Men tonåringar av båda könen kan hjälpa till på många sätt: de kan stå som vakter och speja med syn och hörsel, de kan springa med meddelanden och rapporter, de kan hjälpa till med vård av skadade, de kan koka tjära och bära fram, de kan plocka sten eller fiendens pilar och ge till sina egna kämpar ( Plats för förslag...). Så vi kan kanske räkna upp vår styrka med unga, nyttiga personer! Totalt personer, enligt detta räkneexempel. Hur försvarade vi oss? Vaktposter runt hela fornborgen. Samma beväpning och utrustning som fienden. Därutöver kunde lagom stora stenar kastas från det höjdöverläge vid bergsstupen och palissaderna, som försvararna hade. Kokande tjära (klibbar fast!) eller kokande vatten kunde också hällas ut över angriparna. Säkert hade man också långa stänger, eventuellt kombinerade till ett stickvapen, en lans, med vilka man kunde vräka tillbaka fiendens anfallsstegar! Fienden kunde inte utnyttja hela sin styrka till det direkta angreppet. Han måste ha reserver: försvararna kanske gjorde ett utfall från en dold utgång, andra försvarare kanske är under samling och anfaller bakifrån, en försvarlig mängd angripare måste avdelas för skydd av fartygen (tänk om dessa beslagtas eller görs sjöodugliga...), sårade bör kunna tas om hand, etc. Vad blir slutsatsen av detta? Ja, en allmän militär regel år, att för framgångsrik anfallsstrid bör man vara minst tre gånger så stark som försvararen. Fienden bör alltså vara minst 400 man för rimliga chanser till seger. Det skulle motsvara en stor flotta om minst 16 skepp à 25 man! Så min bedömning är, att Skansberget hade goda förutsättningar att lyckas vara en säker tillflyktsborg för dåtidens Täbybor! Läget vid den trånga inpassgen från Värtan gjorde nog också fornborgen till farlig offensiv plats för de fiender, som sökte sgla förbi vidare inåt landet. Och detta kunde vara ett hot nog stort, att helt få fienden att avstå från anfall in i Rönningesjön. Och detta är väl ett starkt försvars främsta uppgift att förhindra att krig eller strid uppstår! Vad hände sedan med Skansberget? Landhöjningen fick på 600-talet inloppet till Rönningesjön att grunda igen, så att man ej längre kunde segla ut eller in in med skepp. Borgen kunde naturligtvis fortsätta att fungera som en tillflyktsborg, för fienden kunde ju landa någon annanstans och därefter fortsätta landvägen. Men troligen fungerade borgen som en bevakningspunkt, en strandvakt, där de vida utsikterna från berget gav goda möjligheter till observation. Vid fara kunde man då som varningssignal tända en vårdkase, ett stort bål. Denna uppgift kvarstod säkert in under medeltiden. Seden att tända ett stort vårbål har säkert ett samband med de gamla vårdkasarna. Idag eldar vi av hänsyn till naturen inte på nakna berget. Men våren firas årligen med en Gökotta på Skansberget! 4 / 5

5 Powered by TCPDF ( Täby Hembygdsförening Källa: Jan Rosenberg, Uppdaterad: :28 Översedd Bror -Arne Ersson 5 / 5