Perrobladet. Perroklubbens medlemstidning. 12 Avs: Perroklubben c/o Britta Samuelsson, Idelundsvägen 55, S FJÄRÅS. Styrelsen 2008.

Transkript

1 12 Avs: Perroklubben c/o Britta Samuelsson, Idelundsvägen 55, S FJÄRÅS Perrobladet Perroklubbens medlemstidning. 1 Styrelsen 2008 Ordförande: Veronica Tuszkay, , , virran.t@tele2.se Vice ordförande: Marita Palmqvist , palmqvist@telia.com Sekreterare: Britta Samuelsson, , silky.samuelsson@hotmail.com Kassör: Christina Ki Öberg, , , ki.oberg@telia.com Ord.ledamot: Åsa Blomqvist , , asa-blomqvist@telia.com Suppleanter: Susanne Hall , Sanna Brandt Revisorer: Åsa Gustavsson, Inga-Lisa Persson Revisorssuppleanter: Ulrika Landergren, Per-Olof Fulke Valberedning: Jenny Linderoth, (sammankallande), Bengt Carlefall, Pia Hedfors Lokalombud: Norrbotten - Robert Sundqvist , tasseriet@hotmail.com Dalarna - Annelie Karlsson , p.hellqvist@spray.se Närke - Emelie Hörman emelie @telia.com Stockholm - Susanne Persson/ Sanna Brandt perroklubben.stockholm@gmail.com Östergötland - Bitte Högberg, wet-dry@swipnet.se Halland - Christina Ki Öberg, , , ki.oberg@telia.com Småland - Bert Konijnendijk, , perro@pp.varnamo.net Skåne - Helene Bertolani , , helenebertolani@hotmail.com Du hittar också lokalombuden med telefonnummer och snabbmail på Foto: Annikki Lilliemark 1

2 2 Ordföranden ordar 5 mars 2009 SPDAEK 5 år! Ja det var då det eller, tiden går fort när man har roligt. I år närmare bestämt den 15 maj, fyller Svenska Perro de Agua Españolklubben (SPDAEK) 5 år. HURRA, HURRA! Ingen av oss som var med då har blivit ett uns äldre, bara klokare för varje år som gått. (Visserligen en sanning med modifikation men det känns bättre så). Ett gäng glada entusiaster bildade en interimsstyrelse på Göteborgsutställningen i januari En kallelse till samtliga ägare av Perro de Agua Español skickades ut och i inbjudan stod citat; NU BILDAR VI EN PERROKLUBB! Behovet av en rasklubb, underställd SKK, att tillvarata en ras specifika egenskaper samt tillse att bl.a bedömning på utställning håller sig inom ramarna för vad som beskrivs i rasstandarden, kan inte nog framhållas. Vidare har en rasklubb till uppgift att sprida kunskap om rasen till en bredare allmänhet samt att jobba för att rasen behåller sin särart och hålls så frisk och sund det bara går. Rasklubben skall också vara ett stöd, en kunskapsbank för redan blivna Perroägare, där man kan söka svar på de frågor man har som rör rasen. Till sist men inte minst kan man i goda vänners lag samlas för erfarenhetsutbyte och gemensamt förvalta det ansvar man fått, ansvaret att bruka vår speciella hundras med uråldriga anor. Till dags dato har ingen rasklubb funnits men nu tänker vi ändra på det och vill självklart att Du som Perroägare ska vara med! Slut på citat. Jag upplever att de förväntningarna som stod att läsa i den inbjudan gäller även i dag. Till det möte i Köping den 15 maj 2004 kom 27 stycken perroägare, inte illa, med tanke på att det året innan fanns 71 hundar registrerade. Sedan dess har mycket hänt, bland annat så har medlemsantalet ökat till 481 stycken (december -08) Men för att hålla den inslagna vägen så behöver vi vara fler som jobbar tillsammans, så kom igen nu och anmäl Ditt intresse att hjälpa till att driva klubben framåt. Alla behövs och alla kan göra något. För att fira Perroklubbens fem första år satsar vi nu på en hel del olika aktiviteter i klubbens regi. Klubbmästerskap i viltspår och lydnad är redan beslutat och planeringen är i full gång. ( Mer information kommer). Eventuellt kan vi få till fler klubbmästerskap. Vi utökar Grännaträffen till två dagar en aktivitetsdag (sedvanlig Grännaträff) och den andra dagen anordnar vi inofficiell utställning (Perrospecialen). Jag hoppas nu även att alla lokalombuden blir smittade av denna festyra och tillsammans med Er övriga medlemmar festar till ordentligt dvs anordnar trevliga och lärorika träffar. Grattis till oss alla på 5-årsdagen! Perro hälsningar Veronica Ingrid Tapper Hur lär hunden? Bilda förlag 2002 Vad lär sig hundar? Varför lär sig hundar? BOKTIPS Två trevliga böcker som kan liknas vid en kurs (men utan kursledare). Det finns mycket matnyttigt om själva träningen, och lektioner beskrivs om man vill ha råd om hur man ska träna varje gång man är ute i skogen. Kanske mer en bok för nybörjaren, än den sakkunnige på området. Dock beskrivs inte proven så utförligt, så ett exemplar av provreglerna behöver man också läsa. Det enda jag kan tycka är lite jobbigt är ett litet överdrivet tjatande om hennes egna schäfer. Det hör inte hemma i en faktabok. Och i kapitlet om val av ras, hittar jag inte mycket skrivet om de kompetenta hundarna i rasgrupp 8. Men ändå en svensk hundbok för svenska förhållanden gör den ändå läsvärd. Det och mycket annat smått och gott får du dig till livs om du läser boken Hur lär hunden? av Ingrid Tapper. Det är en lättläst och högst intressant bok med många små guldkorn att ta till sig, oavsett om man tävlar eller bara vill ha vanlig hyfs på hunden. För även om man inte har tävlingsambitioner är det enklare att leva i samförstånd med sin perro om man förstår lite mer om hur huden lär sig. Det gör livet tillsammans både enklare och intressantare. Och är man intresserad av mer avancerad träning är den jär kunskapen grundläggande för att bli en bra hundtränare. Ingrid tapper är etolog, folkhögskolelärare och har varit verksam inom Svenska Brukshundklubben sedan Hon är ofta anlitad för föredrag och seminarier om hundars beteende och har skrivit flera böcker i ämnet. Ingrid skriver om inlärning på ett sätt man lätt tar till sig och beskriver med olika historier om egna och andras hundar om det hon lär ut. En bok att varmt rekommendera! Jag som läst /Sanna Brandt Friskvård för hund; Annika Falkenberg och Karin Yllö 11

3 10 Hej Gustav, Jag heter Lilly och läste din berättelse i perrobladet och fastnade för hur du äter. Eftersom berättelsen inte kom med i sin helhet är den ju i det här bladet också. Det är precis som jag gillar det: alla i familjen ska sitta kring mig och titta på, helst vill jag ha varje bit ur någons hand. Ahhh, vad trevlig det har varit. Min familj höll på med detta i över ett år, men sedan tyckte matte att nu är det nog och från den stunden var det slut med sällskap.jag måste nu äta alldeles ensam. I början tyckte jag : nä, då äter jag ingenting men då åt min hundkompis Frieda upp min mat efter ett tag. Nu har jag kommit på följande knep. Jag väntar till Frida har ätit, sedan lägger hon sig framför mitt matskål och väntar på att jag ska glömma det. Men det gör jag förstås inte: jag äter, medan hon och vara två katter tittar på. Det är också trevlig. Jag älskar bus och att leka med matte. Tyvärr är Frida litet trögt och ville inte att jag drar henne i örat, men jag gör det ändå, tills hon blir arg. Sedan springer jag ifrån henne och hon försöker fånga in mig.men jag är förstås mycket snabbare Just nu har min matte för sig, att jag ska lära mig litet konst. Jag fick sitta fint och räcka fram tassarna.,sitta på bakbenen eller hoppa upp på en pall..jättefånig, tycker jag och jag gör det inte. Men nyss kom Luna (katten), hoppade upp på pallen och fick en jättekram. Usch, falska katt!!! Hon fick även extra godis,. Nästa gång visade jag att jag kan (men inte alltid vill!!) hoppa upp på pallen, sitta på bakbenen och räcka fram tassen! Du skulle ha sett hur fånigt matte uppförde sig : skrek och kramade mig, ylade högt och hämtade resten av av familjen för att skåda mig..och jag fick extra godis så klart. (Jag tycker faktiskt att matte inte är riktig klok.) Hör av dig till Julia Kriström, tel: , julia.k@perrotrizza.com Perroklubben har fått en ungdomssektion! Vill du vara med? REDAKTÖREN EFTERLYSER!! För att vi ska få en tidning värd namnet behövs bidrag till varje nummer av Perrobladet. ALLA bidrag välkomnas och alla idéer mottages tacksamt. Tack alla ni som skickat bidrag till detta numret!! Ni gör en stor insats! SKICKA ERA BIDRAG till: sus.hall@comhem.se Arbetsgruppen för arbetsprov: Ann-Catherine Edoff (sammankallande), P-O Fulke, Johan Liw, Elsa Lagerqvist, Mari-Anne Eliasson Kristenssen 3 Annas, allt bra? Jag skickade med ett par bilder, så att du kan ser hur snygg jag är och att jag kan flyga! Hälsningar, Lilly Vill du stå med på klubbens klipplista? En lista med namn på kunniga perrotrimmare som man kan vända sig till för att få sin hund klippt. Intresserad? Maila; sus.hall@comhem.se Eller ring Medlemskap i klubben krävs. Insändare: I förra numret av Perrobladet var det en trevlig artikel om viltspår. Jag skulle bara vilja komma med en kommentar angående att det inte är så lämpligt att kombinera viltspår med jaktapportering. Eftersom jag känner en hund som hållit på med jaktapportering i flera år och nu även börjat med viltspår, vet jag att det inte alls behöver bli några problem. Har man sedan dessutom börjat med viltspår blir det ännu lättare. Hundar har i allmänhet en mycket bra förmåga att skilja på uppgifter. Så var inte rädda att prova både viltspår och jaktapportering. Viola Salomonsson

4 4 9 Perrobladet nr Medlemstidningen för Perroklubben utkommer med fyra nummer/år. Ansvarig utgivare: Marita Palmqvist tel: Redaktör: Susanne Hall Vässarögatan RYDEBÄCK sus.hall@comhem.se Manusstopp Perrobladet nr 2 1 maj 2009 Redaktionellt material och annonser skickas digitalt till redaktören. Annonsören och författaren ansvarar själv för riktigheten i insänt material. Redaktionen har rätt att redaktionellt behandla insänt material, liksom refusera material som ej står i överensstämmelse med Perroklubbens syften. Material kan sparas till kommande nummer. Annonspriser Medlemsannonsering 300,-/helsida 200,-/halvsida Kommersiella annonser 1000,- /helsida 2000,- /uppslag Medlemsavgift för 2009 Separat inbetalningskort skickas. Grundavgift: 220 kr Övriga Norden: 250 kr Familjemedlem: 60 kr Medlemsavgiften belalas in på Plusgiro: , Svenska Perro de agua Españolklubben. Välkomna till Svenska Perro De Agua Español Klubben Vi hälsar Christina Bergengren, Linköping Lotta Olsson, Söderköping Välkomna i klubben genom Aqualines Kennel Josefin Blomqvist, Nynäshamn Välkommen i klubben genom Perro Rizados Kennel Helena Gyllensvärd, Askim Välkommen i klubben genom Rocker Fellow s Kennel Carina Beijer, Sigtuna Barbro Jacobsson, Ljusdal Vendela Karlsson, Alingsås Annica Axelsson, Åby Välkomna i klubben genom Fabulous Fur s Kennel Ann-Charlotte Johansson, Sundbyberg Camilla Erkheikki, Södertälje Ewa Jönsson, Wohlen, Schweiz Välkomna i klubben genom Beccaneas Kennel Välkomna i klubben!! Therese och Henrik Skog, Dalsjöfors Birgitta och Kenneth Åström, Umeå Gun Bergvall, Kungälv Susanne Westman, Norrköping Nicole Westin, Grillby Anneli Börjesson, Alafors Jag håller också på att lära familjen att plocka undan efter sig. När de slarvar och lägger posten på hallgolvet istället för på bordet visar jag snabbt att då är den min och jag äger rätten att öppna den. Även andra saker som skor, byxor och gosedjur som mest ligger och skräpar brukar jag tydligt kasta omkring med när jag har lite glädje som bara måste få komma ut.. När min nya flockledare kastar leksaker till mig blir jag så glad och studsar iväg som en känguru men öronen fladdrande som Dumbo. Jag märker att de skrattar högt åt mig, men jag kan inte rå för det. Inte ens jag klarar av att koncentrera mig på att se snygg och sammanbiten ut när det är så ofantligt roligt. Allra roligast är det ju förstås när jag får springa lös på den stora tomten och hämta leksaker, men inomhus funkar också. Även om jag i julklapp nog ska önska mig en hjälm. -Lika svårt som det är att koncentrera sig på att se snygg ut när man har roligt, lika svårt är det att komma ihåg att stanna i tid på hala golv. Jag glider med buller och bång in i dörrar och stolar Men jag antar att det är smällar man får ta i den möblerade världen? En gång däremot gjorde jag bort mig totalt. Jag missförstod situationen helt och hållet och kissade på ett träd som stod i vardagsrummet. Trodde att det var ungefär som en sån där kattlåda vissa hundar äter sitt mellanmål ur... Min flockledare talade snabbt om för mig att så inte var fallet. Aj, aj aj va jag skämdes! Duracell kaninen vid namn Be-Bop-Be-Lula. Hon lär mig en del, den där människan. I början var jag väldigt förtjust i att bestiga trä-berget som ledde upp till övervåningen. Däremot slog den pinsamma katt-reflexen in upp upp upp och så glömmer man att man ska våga gå ner också. Så där stod jag, gång efter gång stel som en pinne och kunde inte fatta hur jag skulle ta mig ner. Efter att min läromästare försökt locka mig med ost, skinka och snälla, uppmuntrande ord tittade vi på varandra med en suck och gav upp. Hon gick ner, hämtade mitt koppel och sa att nu gör vi som Ceasar gör! Vem *** är Ceasar??? Hon satte kopplet på mig, tittade med rak blick rätt ut över berget, sträckte på sina smala axlar och bara gick. Först blev jag stött hon tog inte den minsta notis om mig som satt fast i andra änden på kopplet! Hon gav mig inget annat val än att ta ett djupt andetag, blunda och bara följa efter. Jag dog inte!!! Helt fantastiskt, det hade jag aldrig trott! Sen sprang vi upp och ner i berget i varsin ände utav kopplet hur kul som helst var det faktiskt och jag lovar att jag växte många centimeter efter den bragden. Ja, dagarna går här i de nya livet Jag övar på nya ord såsom Sitt, stanna, varsågod och ligg. Jag övar också på att inte vara rädd för glada schäfrar och två stycken spanielhundar som luktar häst och är precis överallt så jag kan omöjligt hålla koll på dem Jag har lärt mig att A-hinder är en enkel match och att människor blir tok-glada när jag törs springa genom en rund tunnel. Varför ska hundar göra sådant egentligen? Men framför allt har jag lärt mig att kärlek är det som får alla varelser med ett hjärta att växa till oanade höjder! Nu har jag lovat mina tjejer att vi ska ut i och springa i skogen På återseende! Gustavo kärleksbombaren.

5 8 Rapport från en frusen spanjor... Mitt namn är Gustavo de Jelova. För att smälta in i det nordiska klimatet och inte råka ut för någon orättvis diskriminering har jag antagit det kungliga namnet Gustav. Jag har bytt familj. Från lugnet på landet med ett stort antal fyrbenta vänner och en 2 -foting som försökte hålla ordning på oss. Till city-pulsen i Harbo och en villa med en liten fyrbent vän samt ett oräkneligt antal 2-fotingar Gissa om jag har mycket att berätta om det nya livet! Min tjej är en söt liten bestämd Duracell kanin full med bus och upptåg. Jag behandlar henne med stor respekt och rycker in när hon behöver en bodyguard. Ibland kissar jag på henne, när hon råkar stå på en fläck där det luktar riktigt gott. Det kompenserar jag med att vara extra smart och pyssla om henne när vi är ensamma. I lördagskväll tex. hade vi FF. Jag hittade en godispåse i en väska i hallen, som vi delade på i soffan. De blev riktigt mysigt fast vi inte förstod hur man fick på TVn. Annars finns det en skaplig TV här i villan. På eftermiddagen brukar det visas hund-.tv från kanalen Animal Planet. Då lägger jag mig gärna tillrätta framför rutan och följer intresserat hur djurpolisen räddar hund efter hund. Mycket spännande och tänkvärt! I början var jag ju deras gäst, eller det var ju i alla fall vad jag trodde. Detta gjorde att jag faktiskt krävde att hela familjen inklusive den lilla hunden, skulle sitta samlade runt min matskål och hålla mig sällskap när jag åt. Nu har jag insett att jag bara är en i familjen och att jag till vardags får äta min mat utan särskilt stor uppmärksamhet från övriga flockmedlemmar. Som en liten Askungen bor min ättling Day Dreamer här då och då. Jag önskar dock att han kunde gå i dvala och drömma lite mer Han är en väldigt vaken och dryg krabat! Fast jag måste erkänna att han är kul ibland. När jag lurar honom att vi ska spåra rådjur tillsammans till exempel... För att vara så ung måste jag påpeka att han är väldigt otränad, gamla Gustavo lyckas alltid köra slut på honom när jag får chansen. - Eller rättare sagt, när jag orkar engagera mig. En helg när Dagdrömmaren varit här hade jag sett honom mysa och gosa kväll efter kväll, i den minsta människans säng. Kvällen efter att han åkt hem tog jag mod till mig. Sammanbitet och bestämt tog jag fart in i hennes rum och med ett gymnastiskt glidhopp dök jag ner i den stora sängen. Vilket himmelrike! Jag lät varje centimeter utav min kropp känna hur det mjuka duntäcket kändes. Med min charmigaste spanjorsblick var det inte svårt att övertala den lilla människan att hon behövde en sängvärmare. Den natten sov jag som den kung jag är! I människovärlden finns det något som kallas massage. Det gillar jag! Får jag välja mellan vomburgare och massage, tar jag tveklöst massagen. Vilken intelligent hund skulle välja något annat??? Duracell kaninen kastar sig över burgaren och allt annat som luktar dött. Hon har verkligen ingen stil alls. En nördig grej när man bor i civilisationen är att man måste ha reflexväst när man promenerar när det är mörkt. Jag ser verkligen inte klok ut! Den passar definitivt inte till min coola vildmarkslook! För att anpassa mig till livet bland övervägande människor har jag börjat prata. Jag utropar små uppmuntrande glädjetjut och övar på långa ramsor när familjen äntligen vaknar på morgonen och så förstås när jag fattar att något nytt äventyr är på gång! TÄVLING Vem tar 2009 års bästa perro-in-action -bild? Maila ditt bidrag till j.liw@telia.com En jury bestående av Christina Andersson, Johan Liw, och Ulrika Calmegård kommer att utse vinnaren. Uppfödarseminarium Vi var närmare 20 entusiaster som samlades på Såstaholms herrgård utanför Täby för en trevlig helg i perroanda. Åsa Blomqvist hade lagt ned ett jättejobb för att pressa priser och få ihop ett välfungerande program, och det blev verkligen bra! Första dagen ledde Lena Abrahamsson oss genom diskussionen Hur vill vi att en perro ska vara. Vi var förvånansvärt överens om att vi vill ha en vänlig, lättlärd, hund med motor, på och avknapp, stor arbetsuthållighet med integritet/reservation ej att förväxla med rädsla. Vi vill också att fler perros mentalbeskrivs. En väldigt trevlig dag med nyttiga diskussioner. Roligt var att vi kom från hela landet från Boden i norr till Helsingborg i söder. Dag två föreläste Lars Audell, veterinär och kennelklubbens f.d. avläsare av höfter. Han pratade om vikten av noggrannhet i avel och uppfödning samt beskrev skelettets utveckling från liten valp till vuxen hund. Oerhört intressant. Lars berättade att ärvbarheten är lägre på armbågar än på höfter. Vi har i dagsläget alldeles för få hundar röntgade vår ras är väldigt utsatt pga dess popularitet. När en ras blir populär selekterar man mindre hårt och risken är att hd-statusen försämras. Där har vi uppfödare ett enormt ansvar! Han sa också att C-hundar inte så ofta får problem, medan en hund med gravare höftledsfel i princip alltid har känning av sina höfter. Han poängterade också vikten av motion för en hd-belastad hund. Vi hoppas att detta blir en återkommande aktivitet i klubbens regi! /Susanne Hall Foto: Susanne Persson Jenny, Ann-Catherine och Tuula Åsa dokumenterar Intresserad konferensdeltagare 5

6 6 7 Perroträff i Stockholm På månadens första dag i februari träffades ett gäng perroägare i Stockholm för att ta en gemensam promenad och låta hundarna få springa fritt i en stor flock. Denna dag hade 12 perros med mattar och hussar mött upp, och trots att termometern visade på -7 på morgonen, fick vi skönt vinterväder, med ett litet, litet lager snö på marken också. Något vi i Stockholm inte alltid är så bortskämda med. Kort sagt - utmärkta förhållanden för hundpromenad. Vi gick en bit, sedan satte vi oss i en skogsbacke och tog en fika, så hundarna fick koppla av lite och öva på att vara stilla och tysta. Sedan tog vi tillfället i akt att öva lite hantering av okända. För även om vi mattar och hussar börjar lära oss vilka de andra perroägarna är, så har ju inte våra hundar koll på vilka de andra hundarnas hussarna och mattarna är. Bra träningstillfälle alltså. De som inte höll hund gick därför runt och hälsade, först på matte/husse, sedan på hunden och ibland tittade de också på tänderna. Och så massaor av godisutdelning förstås. Bra var ju också att de yngre mattarna kunde vara med, så hundar som inte är så vana vid barn fick träffa trevliga sådana. Jättebra träning för ung som gammal, de yngsta var syskonen Doris och Dexter som är 4,5 månader, tätt följda av Enzo 5 mån. Äldsta hunden var 6 år, så det var ett rejält spann åldersmässigt. Årets perro 2008 Agility Aqualines K Laguna de Salada, Mezzi Grattis Helene! Lydnad Hund s Atwa Teddie Mocca Grattis Ann! 3 Mycket trevligt var det, det är så kul att se hundarna in action, hur de agerar mot varandra och mot oss människor. Spännande att upptäcka likehter med sin egen hund, men också olikheter. Det är ett jättetrevligt gäng som kommer på våra träffar och vi blir glada när nya dyker upp. Nu håller vi som bäst på med planeringen för resten av vårens aktiviteter, och alla i Stockholm är givetvis välkomna att höra av sig med förslag och idéer till mail perroklubben.stockholm@gmail.com. Bruks Hund s Que Bella Cosa Bella Grattis Monica! Susanne & Sanna Viltspår Isblommans Cornetto Muffin Grattis Maria! Utställning Lyttas Beatric Trizza Grattis Julia!