Kult. Kult. tema.sport. Mot högre bildning NOLLENUMRET 2002

Transkript

1 Per Henrik Ling - den svenska gymnastikens fader Sticka din egen supporterhalsduk ÅFF, Åtvidaberg och Facit Kult. NOLLENUMRET 2002 Tidskrift för SeKeL - Linköpings universitet Kult. Tidskrift för SeKeL - Linköpings universitet Mot högre bildning tema.sport

2 Sport, kort och gott. MITT UNDER fotbolls-vm i juni såg jag ett tiotal somaliska damer med långa svepande slöjor, vattenflaska, neonfärgade gympaskor och fotboll komma knallande mot Mjärdevi. De skrattade och såg rentav lite pillemariska och busiga ut. Klockan var halv tio på kvällen, så antagligen hade de just lagt ungarna och satt gubben framför TV:n, och skulle äntligen få komma ut och joxa lite med trasan med tjejerna. Det är just så sport ska vara! På lek och tillsammans med kompisar. Att det sedan är svettigt och ger kondition är en skön bonus. Om man inte känner för att motionera, kan man ju alltid titta på sport på tv, eller varför inte läsa om idrott. Därför handlar det här numret av Kult. om sport i olika variationer. Vi hjälper dig att förstå tjusningen med formel 1, berättar om den svenska gymnastikens fader Per Henrik Ling, recenserar fotbollsfilmen Blådårar och bjuder på långläsning om Åtvidabergs fotbollsförening. För den mera praktiskt orienterade beskriver vi hur man stickar sin egen supporterhalsduk, som även värmer fint kalla höstkvällar. Men eftersom livet är så mycket mer än sport har vi också läsning för dig som vill gå på utställning, ut på spaning, lyssna på musik eller spisa lite poesi. Trevlig höst! Kult Tidskrift för SeKeL - Sektionen för kultur vid Linköpings universitet Redaktör & ansvarig utgivare: Johanna Look Layout: Johanna Look Korrektur: Andreas Hedberg Annons: Johanna Look Illustrationer: Kajsa Sjökvist Postadress: c/o Look, Mårdtorpsgatan 7, Linköping Telefon: E-post: kult@sekel.stuff.liu.se Tryck: Bokakademin i Östergötland AB Omslagsbild: Kajsa Bergkvist i collage av Fredrik Bergström Hemsida: ISSN: Prenumerera: 60 kronor/3 nummer. Samtidigt ingår medlemskap i SeKeL. Pg Vi förbehåller oss rätten att redigera inkomna bidrag. Allt arbete med Kult. sker idellt. När du läst klart din Kult., ge den till en vän. Njut av hösten.

3 Innehåll. 4 - Styrelsen rapporterar 4 - Hälsning från festeriet Lite om mycket Recension av dokumentärfilmen Blådårar 6 - ÅFF, Åtvidaberg och Facit Om konsten att skapa laganda utanför fotbollsplanen 10 - Tjusningen med Formel 1 Artikel 12 - Den svenska gymnastikens fader Eller hur man fostrar sin kropp och förädlar sin själ 14 - Var är alla kvinnliga tränare? Mannen fortfarande norm inom idrotten 15 - Sticka din egen supporterhalsduk! Beskrivning 16 - På spaning: 22 Trädgårdsföreningen 17 - På tapeten Aktuellt 18 - Ink - bokförlaget annorlunda Intervju 20 - Växthussommar Vinnaren i novelltävlingen 22 - Matters - en angelägen fråga om materia Utställning 23 - Safe & sexy - perspektiv på kvinnorollen Utställning 24 - Roskilde - inte så mycket fuck the society längre Festival 26 - Dusty Springfield Dusty in Memphis (1969) 27 - Poesi Poesi Poesi Foto (ovan i mitten): Jenny Eriksson 24

4 Styrelsen rapporterar Text: Mia Öhman (sekreterare SeKeL) VI I STYRET vill hälsa er välkomna tillbaka och alla nya studenter välkomna hit. Hoppas att ni haft en skön sommar och är laddade för en ny termin. Nu har studierna kommit igång efter Nolle-p, löven börjar falla och dagarna blir kortare. För att vardagen ska kännas lite ljusare och ni ska få anledning att tänka på annat än kurslitteratur har vi redan börjat planera en massa roliga aktiviteter inför hösten. I början av oktober anordnar vi en arbetsmarknadskväll där man kan få tips och idéer om vad man kan hitta på när studietiden är slut. Senare i höst kommer vi bland annat att arrangera Bokens dag. Kulturutskottet har också aktiviteter på gång, så håll ögon och öron öppna. För dig som vill spela innebandy är nu idrottstimmen igång. Kom till sal C i Campushallen på tisdagar och var med! Alla medlemmar - glöm inte bort förtroendemötet den 1 oktober. Ni som ännu inte är medlemmar kan ordna det genom att söka upp Styret under vår expeditionstid på tisdagar mellan tolv och ett utanför humanistiska biblioteket i D-huset. Då kan man också köpa t-shirts och märken med SeKeLs logga samt få frågor besvarade. Om ni undrar över något kan ni också maila oss på adressen: styrelsen@sekel.stuff.liu.se Ha en trevlig hösttermin! Hälsning från festeriet Text: Tommy Törnsten (festerichef skvalp) JAHA, NU VAR alltså Nolle-p över. Jag hoppas att alla haft väldigt roligt, det har i alla fall jag. Och dessutom har jag lärt mig att det inte finns mycket som två personer som verkligen satsar järnet inte klarar av. Det har varit jobbigt det ska inte förnekas, men eftersom det verkar som om de flesta haft roligt så var det väl värt det. En glädjande nyhet som jag kan ta upp här är att vi börjar få ihop ett festeri. En del gamlingar har tagit på sig den ansvarsfyllda uppgiften att ordna fester för sektionen. Detta tycker jag är väldigt roligt och jag är djupt tacksam. Vad som är ännu roligare är att vi kanske till och med lyckats få med några av de nya studenterna. I skrivande stund är detta ännu inte säkert, men jag känner på mig att allt kommer att lösa sig. Nu när du läser denna tidning så är festeriet förhoppningsvis redan fullsatt. Men om du ändå känner att du är sugen så hör gärna av dig, det kommer att behövas festerister även nästa år. Och skulle festeriet fortfarande vara ofullständigt är det ännu viktigare att du hör av dig. Vad är det då som kommer att hända nu till hösten? Den traditionsenliga drinkfesten kommer så klart att äga rum. Dessutom kommer det troligen att bli en Halloween-fest också. Information om dylika trevligheter kommer att dyka upp allt eftersom. Slutligen vill jag bara säga att jag hoppas att vi kommer att få en mycket trevlig höst tillsammans. 4 Kult

5 Lite om mycket - recension av dokumentärfilmen Blådårar [Film] Text: Andreas Hedberg Text: Marcus Blomberg Regi: Fredrik och Magnus Gerttens SAMMANFATTNING: Blådårar är en dokumentärfilm som ur olika perspektiv skildrar en säsong för fotbollslaget Malmö FF (MFF). Olika perspektiv som visas är: den fanatiske supportern Lasses (och hans flickväns), supporterklubbens, klubbledningens, spelarnas och en gammal storstjärnas. Det är dock enbart den hängivne Lasse och hans flickvän som visas kontinuerligt. På ytan verkar det jättebra med många olika infallsvinklar på klubben och vad den betyder. Min stora invändning blir dock att ingen av dem verkligen utforskas på djupet. Filmen tar upp ämnen som hur en kärleksrelation påverkas av att den ena parten mer eller mindre lever genom sitt favoritlag, svårigheterna med att vara fotbollsproffs (det verkar så enkelt men att flytta till ett nytt land och en ny stad där man inte känner någon och ens medarbetare ser en som konkurrent är inte utan svårigheter), det dolda spelet med spelarövergångar och flera andra. De tas dock inte upp systematiskt eller djupt; man får en uppfattning om problemet men inte mycket mer. Personligen blir jag nyfiken på sådana ämnen och därmed besviken när de inte bearbetas. Hela filmen känns som en uppsats utan frågeställning och eftersom ingen fråga ställts behövs heller inget svar. I mina ögon hade det varit mycket bättre att fokusera på två eller tre ämnen och utforska dessa mer utförligt. Ok, det är fullt möjligt att mina egna kunskaper om fotboll (större än vad som är motiverat) är anledningen till att jag finner filmen ytlig. En novis inom fotbollen kanske finner den fascinerande. Filmen innehåller inte särskilt mycket fotbollsscener så där finns inget för den fotbollsintresserade (men ok, det är lurigt med rättigheter till matcher och sånt). Mest tror jag dock att filmen är gjord för fans till MFF och i stort sett inga andra. För den som är intresserad av hur en kärleksrelation påverkas av en fanatiskt fotbollsintresse kan jag rekommendera filmen Fever Pitch (baserad på Nick Hornbys roman med samma namn), visserligen fiktion men ändå mer på djupet. Kult MONIKA LARSEN DENNIS matters Den fanatiske supportern? Centrum för samtidskonst Fri entré Öppet tis-sön kl Stora Torget 2, Linköping 5

6 Europeisk cupmatch FC Brügge besöker Kopparvallen. Den gamla bruksandan som präglat Åtvidaberg transformerades under 1900-talet till en tidstypisk företagsanda, där Facit hade en nyckelposition, och där fotbollen kom att spela en viktig roll. SKUTSKÄR, SANDVIKEN, Lesjöfors, Degerfors och... Åtvidaberg. Det är några av de svenska bruks- och industriorter som den idrottsintresserade förknippar med lagidrotterna fotboll och bandy. Orter med idrottsklubbar som under perioder varit - och är - mycket framgångsrika. Anledningen till dessa framgångar kan kanske sökas i den klubbkänsla som ofta bildas i de mindre bruks- och industriorterna. Men framför allt är framgångarna ett resultat av relationen mellan industriföretaget och idrottsklubben, där företagets stöd syftade till att förstärka samhörigheten mellan företag och samhälle, en bruksanda anpassad till 1900-talets samhälle. Här framträder Åtvidaberg som ett bra exempel. Åtvidaberg - från bruk till industrisamhälle Åtvidaberg har en lång industriell tradition med rötter i ett medeltida bergsmansbruk. Vid 1700-talets mitt bildades Åtvidabergs kopparverk som under några år i mitten av 1800-talet kom att producera mest koppar i hela Sverige gick kopparverket i graven. I stället utvecklades en träindustri inriktad mot kontorsmöbler. Efter en konkurs 1922 bildades företaget AB Åtvidabergs Industrier som senare kom att heta Facit AB. På 1930-talet började företaget en framgångsrik tillverkning av räknemaskiner. Denna produktion kom så småningom att dominera bolagets verksamhet och Facit blev en världskoncern med dotterbolag och försäljningskontor i 130 länder sysselsattes personer varav i utlandet. Koncernen fick emellertid stora svårigheter och köptes 1972 upp av Electrolux. Facit hade inte i tillräckligt snabb takt kunnat anpassa sin produktion till den expansiva elektronikutvecklingen inom branschen. 6 Kult

7 ÅFF, Åtvidaberg och Facit - Om konsten att skapa laganda utanför fotbollsplanen Text: Roy Andersson Som VD för Åtvidabergsbolaget utsågs 1922 Elof Ericsson. Han innehade posten fram till 1952 då han efterträddes av sonen Gunnar. Bägge kom att få en stark position i Åtvidaberg där det gamla brukssystemet fortfarande levde kvar, dock i en moderniserad form. Den gamla bruksandan hade transformerats till en tidstypisk företagsanda där fotboll kom att spela en viktig roll. Fotbollens etablering Den organiserade idrottsutövningen i Åtvidaberg började 1907 då Åtvidabergs idrottsförening bildades. Den var en flergrensförening och på programmet stod fotboll, tennis, friidrott och senare även bandy delades föreningen i tre olika föreningar där fotbollssektionen kom att bilda Åtvidabergs Fotbollsförening - ÅFF. Sedan föreningen på 1930-talet tog klivet upp i allsvenska division II har laget med få undantag hållit till i skiktet under den högsta serien. Säsongen spelade laget allsvenskt för första gången och 1968 tog man på nytt klivet upp i högsta serien. Där kröntes framgångarna med två cupsegrar, 1970 och 1971, samt två svenska mästerskap, 1972 och Framgångarna medförde också att föreningen från den lilla bruksorten fick en plats i många svenskars hjärta tack vare många duktiga och spektakulära spelare som Ralf Edström, Roland Sandberg och Benno Magnusson. Företagsledningen och fotbollen Både Elof Ericsson och hans son Gunnar hade ett stort personligt idrottsintresse och sågs ofta på ÅFF:s hemmamatcher och på andra lokala idrottsevenemang. Båda innehade också under en tid ordförandeskapet i ÅFF. Men de var inte bara engagerade i åtvidabergsidrotten utan även nationellt och internationellt. Bägge satt under en period som ordförande i Svenska Fotbollsförbundet och Gunnar Ericsson blev från 1965 ledamot av Internationella olympiska kommittén. Deras idrottsfilosofi liknade varandras. De hyste en mycket Kult

8 För åskådaren var fotboll som idrottsevenemang svårslaget när det gällde spänning och underhållning. En bra match jämfördes med en konsert eller en teaterkväll i fråga om god underhållning. Fotboll sågs alltså framför allt som en sammanhållande trivselfaktor. stor tilltro till idrotten som ett medel, vilket på ett positivt sätt kunde påverka samhälle, individ och inte minst industrin. Idrott och motion var bra för hälsan och sågs framför allt som en motvikt till stillasittande och bilåkning. De menade också att ett framgångsrikt idrottsutövande kunde ge god PR och goodwill, både för orten och för företaget. Men det största värdet med idrotten låg emellertid på det sociala planet. Idrotten hade en gemensamhetsskapande effekt och kunde vara en klassutjämnande faktor. Elof Ericsson menade 1932 att ingenting kan så starkt svetsa individer från olika samhällslager samman som just idrotten. Denna gemenskap betonade även Gunnar Ericsson vid flera tillfällen. I en intervju 1965 säger han: om hela samhället håller på sitt lag så finns inga gränser för människor. Det bildas en laganda både i samhället och inom fabriksväggarna. Lagidrott, särskilt fotboll, ansågs ha speciellt goda egenskaper. Den skapade fysisk styrka, snabb uppfattningsförmåga och fostrade gott kamratskap. För åskådaren var fotboll som idrottsevenemang svårslaget när det gällde spänning och underhållning. En bra match jämfördes med en konsert eller en teaterkväll i fråga om god underhållning. Fotboll sågs alltså framför allt som en sammanhållande trivselfaktor. Ett betydande stöd Hur manifesterade företagsledningen sin syn på fotbollens nytta för industri och samhälle? Jo det resulterade i ett betydande stöd åt fotbollsföreningen. Exempelvis hjälpte företaget till att utveckla idrottsplatsen Kopparvallen, både ekonomiskt och materiellt. Det gav också ekonomiska bidrag och garantier åt föreningen vid ett flertal tillfällen. Men det var framför allt på tränar- och spelarfronten företaget spelade störst roll beredde företaget anställning åt ungraren Kalman Konrad som skulle fungera som tränare i ÅFF. 8 Han var den förste av många namnkunniga, professionella tränare som lockades till Åtvidaberg. Tränarna hade i regel en mycket fördelaktig anställning där de gavs möjlighet att planera för träning och matcher under en del av den ordinarie arbetstiden. Företaget spelade också en viktig roll när det gällde att knyta spelare till ÅFF. Facit var ett framgångsrikt, expansivt företag där spelare kunde erbjudas utbildning och ett bra arbete, vilket gjorde det ganska attraktivt att spela för ÅFF. Fotbollsföretaget Facit Företagets stora engagemang tillsamans med en skicklig ÅFF-ledning och duktiga spelare, skapade framgångar vilket gjorde Facit känt som ett fotbollsföretag. Men det var inte bara genom ÅFF som Facit syntes i fotbollssammanhang. I slutet av juni 1966 hade åtvidabergarna samlats för att hälsa Facits sommargäster välkommna. Det brasilianska VM-laget med bland annat storstjärnan Pelé, hade kommit till Åtvidaberg för en veckas träningsläger. Den nybyggda sporthallen hade gjorts om till presscenter med egen radio- och TV-studio och cirka 100 journalister var på plats. Det var emellertid inte första gången Åtvidaberg hade besök av ett brasilianskt fotbollslag. Redan 1951 hade klubblaget Flamenco inbjudits på besök. Dessa arrangemang hade skett genom Facits försorg, tack vare företagets etablering i Brasilien. Att skapa laganda utanför fotbollsplanen Många åtvidabergare fick förstås fotboll som ett gemensamt intresse och engagemang. De kunde i fotboll finna en idrott som speglade erfarenheter på andra håll i samhället. Fotboll är en lagsport där sammanhållning, organisation och kämpakraft är viktigt. Det finns också utrymme för individualism inom det kollektivas gränser. Fotboll liknade således den organisation som arbetsplatserna var upp- Kult

9 Fotbollsmatch på idrottsplanen I slutet av juni 1966 hade åtvidabergarna samlats för att hälsa Facits sommargäster välkommna. Det brasilianska VM-laget med bland annat storstjärnan Pelé, hade kommit till Åtvidaberg för en veckas träningsläger. Den nybyggda sporthallen hade gjorts om till presscenter med egen radiooch TV-studio och cirka 100 journalister var på plats. byggda på. ÅFF drog mycket publik och lagets viktiga matcher kunde ses av omkring åskådare. Men fotboll var inte bara matchen utan den inbegrep även eftersnack dagarna efter match. Åtvidabergarna kunde känna glädje och stolthet om det gick bra för laget. Den fotbollsintresserade förstod givetvis också Facits stora betydelse för det hela. Åtvidaberg framhölls ofta under Facitepoken som ett samhälle med tradition och anor, där den gamla bruksandan fortfarande svävade över samhället. Den byggde på en samhörighetskänsla och stolthet över bygden. Exemplet Åtvidaberg visar hur fotbollen genom Facits stöd fyllde en viktig funktion i skapandet av denna 1900-talets bruksanda, genom att vara det sammanhållande kittet både mellan människor på orten och mellan företaget Facit och åtvidabergarna. Electrolux hade inte alls samma företagspolitik som Facit och när bolaget tog över försvann i princip allt stöd till ÅFF. Föreningen höll sig kvar i högsta serien till 1982 men har sedan dess inte varit i närheten av framgångarna i början av 1970-talet. Roy Andersson är lokal projektledare för Brukskultur Åtvidaberg samt expert på just fotboll i bruksmiljö. Han har även skrivit en lysande C-uppsats om fotbollen, Facit och brukssamhället Åtvidaberg med titeln Elofs grabbar. Kult

10 Tjusningen Däri ligga formel 1:s problem. De skeptiker som i alla fall gett sporten en chans förstår snart varför de aldrig gjort det tidigare. Efter ca 13 varv orkar man inte bry sig längre, man drar på sig en tröja och tar en söndagspromenad till Café Åbacka. Ingenting händer ju! Fel säger jag, det är nu det börjar. Jag ämnar räkna upp några saker som gör det värt att titta på formel 1. För det första är det maskinerna. Bilarna är monster med rätt att köra med formel 1 Text: Andreas Johansson - Illustration: Kajsa Sjökvist Jag ska försöka förklara tjusningen med den eminenta sporten formel 1. Jag vet att det finns många därute som har mycket emot motorsport överhuvudtaget och tyvärr brukar formel 1 komma högst upp på dessa personers lista över tristare former av motorsport. VARV PÅ VARV åker fula (många tycker det) futuristiska bilar i en fart som på tv ser ut att vara busstempo. Ibland, oftast i starten, åker en bil om en annan, någon krockar med en japan och spinner ut i däckbarriären och en upphetsad kommentator skriker nåt om en ooootroligt ful trängning och passar oftast på att nämna något om spanjorers heta temperament. Sedan ingenting. så in i helvete fort. En formel 1-bil toppar vid en hastighet på över 320 km/h. Vrooom liksom. I de hastigheterna blir det en bedrift bara att hålla i ratten. Man kan jämföra det med att hålla sjukilosvikter med raka armar. De små guppen i asfalten sänder stötar på upp till 9G genom stötfångarna till föraren av bilen. I de värsta kurvorna påverkas kroppen av krafter upp till 3G och vid hårda inbromsningar är det inte långt ifrån 3G heller. Vibrationerna och stötarna är otroliga. Någon har jämfört att sitta i en formel 1-bil med att sitta i en överdimensionerad torktumlare. Detta leder mig till en annan sak att beundra: idrottsmännen. Att köra en formel 1-bil är ingen picnic. Det är inga lönnfeta gubbar som sitter bakom ratten och sörplar Gatorade. För att vara en toppförare måste man vara i perfekt fysisk kondition, de av er som kört go-cart nån gång kan nog hålla med om att man dagen efter har träningsvärk på ställen man inte visste att man hade muskler på. Inte nog med fysiken, man måste kunna reagera instinktivt på de olika skeendena i körningen och lita totalt på sina instinkter. Tvekar du att göra en inbromsning bara en halv sekund har du redan kört alldeles för många meter och det kan redan vara försent. Risken och den psykiska pressen som en förare utsätter sig för är enorm. Dödsolyckorna har varit flera under åren. 10 Kult

11 Men det är inte bara bilarna och personerna som sitter i dem som imponerar på mig. Man måste låta sig ryckas med av stämningen som omger ett formel 1-lopp. Tissel-tassel bakom kulisserna är vardagsmat. Vilka däck har Ferrari valt till sina förare? Är den nya gummiblandningen i Bridgestones nya verkligen så bra som den har verkat på träningen? Fomel 1 är inte bara dum sport. De taktiska dragen stallen gör både innan och under ett lopp är lika viktiga som själva körningen. När ska man gå in i depå för att tanka? Ska man starta med full tank? Hur många varv till håller däcken? När går konkurrenterna in i depå? Alla sådana frågor är viktiga för loppets utgång. Just depåstoppen är också en del av det hela, en mycket väsentlig del. Ledaren kommer in 12 sekunder innan tvåan i depån. En enkel match för däckbytarna som vanligtvis gör ett fullständigt byte på 6-8 sekunder (om de är bra). Men vad händer? Däckmutteråtskruvarmojängen fungerar inte! Innan den är utbytt har tvåan dragit långt därifrån med ett förnöjt smajl på läpparna. I formel 1 är marginalerna små, En formel 1-bil toppar vid en hastighet på över 320 km/h. Vrooom liksom. även om Schumacher leder med 15 sekunder. En lopp är aldrig färdigt förrän bilen häver sig över mållinjen med en överhettad liten suck. Ett litet misstag, i depån, i förarens reflexer eller i bilens tekniska central och allting kan vara över. Det är det som är så spännande, även efter 46 varv (de flesta lopp ligger runt 50 varv) så är ingenting avgjort. Jag är rädd att jag börjar bli tjatig. Kolla in nästa lopp på tv. Sätt dig in i försnacket. Tänk på sakerna jag räknat upp och du borde vara fast. Om inte så kan jag inte göra nåt åt det. Men om, ta med dig din Ferrariflagga och kom hem till mig nästa gång så viftar vi tillsammans. Ring först bara. Oj, oj, oj! Teckna vår studentförsäkring för säkerhets skull. Studentförsäkringen är en specialförsäkring för dig som studerar i Östergötland. Kontakta oss för prisuppgift och mer information! Eller teckna försäkringen direkt på nätet! Telefon , Kult

12 - Armarna uppåt sträck! Den svenska gymnastikens fader - eller hur man fostrar sin kropp och förädlar sin själ Hatar du TV-sport? Tyckte du att gymnastiken var roligare på lågstadiet när man fick stå och göra rörelser på led än under gymnasiets otäcka bollsporter? Tycker du att lite redskapsgympa kan vara trevligt emellanåt? Kult. presenterar en man i din smak: Per Henrik Ling. Text: Urban Jarvid NÄR JAG SENAST var i Stockholm råkade jag komma förbi ett litet minnesmärke. På en olympisk kulstöts avstånd från Sergels torg sitter en stenpojke på en piedestal. På piedestalen står det: Här låg kungliga gymnastiska centralinstitutet Per Henrik Ling var dess grundare. Av vad jag läst hade jag kanske väntat mig en än mer idealiserad staty. Minnesmärket är rest vid 175-årsjubileét Det kanske är därför pojkens ögon inte ser så pigga och andliga ut som man skulle kunna vänta. Det finns många legender kring Ling, särskilt kring hans ungdom. Ellen Fries varnar för dem i en artikel utgiven 1902, vilket är långt innan det blivit särskilt inne med källkritik i Sverige. Ling föddes 1776 i en prästfamilj Småland. Hans far dog när han var liten och modern konserverades av den nye prästen. Så småningom blev Per Henrik gymnasist i Lund men rymde efter att ha erkänt att det var han som slagit in rektorns fönster. Andra vitsord, troligen styvfaderns, fick honom dock till universitetet i Lund men pengarna tog snart slut och han började flacka runt. Vid sidan om sina studier gjorde 12 han bland annat dramatiska arbeten. Han tog en liten examen i teologi i Uppsala. Sedan for han till Köpenhamn. Det kom att påverka honom mycket. Han ägnade sig åt språkstudier och var med om att försvara Köpenhamn mot engelska flottan. Hans kompani stod dock inte på vallarna. Framför allt råkade han ut för två andra saker som med tiden gjorde honom till skald och den svenska gymnastikens fader. Dels var det kulturella Köpenhamn i romantisk väckelse och det fick honom att börja studera Eddan. Dels hade han ont i armen och bestämde sig för att träna bort det med hjälp av fäktning. På den vägen kom han i kontakt med Guths Muths tyska gymnastik. Detta gjorde att han kunde ta fäktmästartjänst i Lund när medlen började tryta igen. Tjänsten blev hans Till tjänsten hörde undervisning i gymnastik vilket bekymrade Ling. Med tiden blev han emellertid alltmer övertygad om vikten av vetenskapligt grundad gymnastik. Ling såg flera funktioner. Gymnastiken skulle fostra. Dessutom kunde den fungera som sjukgymnastik. (Han ansåg ju själv att han botat sig från reumatism genom fäktning.) Med tiden kom Ling till Karlbergs krigshögskola i Stockholm där han började lobba för inrättandet av en skola för gymnastiklärare. Han gick med i Götiska förbundet men gick snart ur igen efter att ha bråkat med Geijer om hur nordisk mytologi skulle användas i konsten. Ling var intresserad av gymnastik, alltså hatade han sport. Inget konstigt med det. Gymnastik, idrott och sport har egentligen helt olika bakgrund och värderingar. Sporten är individuell och tävlingsinriktad. Målet är vinst Kult

13 och rekord. Gymnastiken däremot, ville fostra ett kollektiv, varje deltagare i sin takt. Målet var träning, utveckling och uppvisning. Alla skulle ha samma blekta linnekläder. I gymnastiken skulle alla vara jämlika. Dessutom skulle alla delta, medan sporten förvandlade den stora massan till publik. Både sporten och gymnastiken kunde kopplas till nationalismen med olika resultat. Sportanhängare såg krig som utvecklande och härdande medan Ling och de flesta av hans anhängare visserligen kunde hålla med men ändå föredrog fred. Detta skedde inför och under en av de perioder som mer än andra utmärkts av manlighetens kris. En ökad modernisering och ändrad arbetsfördelning mellan män och kvinnor kom sedan att spä på krisen ytterligare. Man ansåg helt enkelt att männen var manligare förr. Det hade det funnits folk som tyckt sedan 1700-talet. Det låg en ordentlig skopa civilisationskritik i ideologin. Ling var inspirerad av Schellings naturromantik. Människan (mannen) ska fostra sin kropp och det kommer att förädla hans själ. Individen ska fostras i kollektivet och slutmålet är ett starkare folk. Frågan om gymnastikens ställning och viktighet var omstridd beviljades det centrala gymnastikinstitutet som Ling kämpat för och nu blev föreståndare för. I debatten kunde han och hans efterföljare utnyttja rädslan för överansträngning av eleverna som man befarade i och med att läroverksbildningen blev mindre klassisk och mer verklighetsanpassad. Vid sidan om sin gymnastikgärning fortsatte Ling som skald. Han efterlämnade bland annat det 927 sidor långa nationaleposet Asarne. Han valdes in i Svenska Akademien Alla ledamöter var positiva men ingen av dem hade läst eposet. Ling tycks inte ha producerat några litterära fullträffar ens för sin samtid. Geijer lär ha skrattat en hel kväll åt ett av hans tidiga dramer. Lings viktigaste poetiska gärning blev kanske som vän och inspiratör till Tegnér. Lings efterföljare förvaltade hans arv och förde det in i den nybildade folkskolan där man också var rädd för överansträngning. Med tiden ändrades värdegrunden. Termodynamikens första och andra lag banade väg för mer tid åt fri lek. I samband med darwinismen blev tävlingar alltmer accepterade. Vetenskapen utvecklades och avfärdade Lings program. Så nästa gång du undrar varför du förväntas hålla på spelarna i blågult bara för att de råkar tala samma språk som du och stör dig på hur sporttittarna slösar tid kan du ju alltid se upp mot Lings siluett på gymnastikhuset vid domkyrkan och säga: - Du och jag, Per Henrik. Linköpings mest kompletta träningsanläggning Kult

14 [Debatt] Var är alla kvinnliga tränare? Mannen fortfarande norm inom idrotten Varför finns det inga kvinnor som tränar män i lagsporter? Är inte kvinnor lika bra tränare? Känner män att de inte blir lika peppade och utvecklade om kvinnor tränar dem? Eller finns det inget intresse hos kvinnor att bli tränare? TOMAS WETTERBERG är samhällsvetare med inriktning mot sociologi och kvinnovetenskap. Han har arbetat med jämställdhetsfrågor och är projektledare för projektet Män och jämställdhet på näringslivsdepartementets jämställdhetsenhet. Han är aktuell med sin rapport Vill man ha jämställdhet?, med betoning på man. I rapportens kapitel om homosocialitet snuddar Wetterberg vid mina frågor. Homosocialitet är ett fenomen som Wetterberg menar existerar mellan män och som vi också ser till att reproducera. Vi betyder säkerligen män, men kan säkert också inkludera kvinnor, alltså att kvinnor uppmuntrar den speciella gemenskap som finns mellan män och endast män. Begreppet har funnits länge inom forskningen och beskriver hur män relaterar sig till andra män. Sociologen Gerd Lindgren har forskat kring manlig homosocialitet och hennes utgångspunkt är att mäns makt över kvinnor inte grundar sig i någon längtan efter förtryck utan att det är följden av mäns inbördes kamp om makt. Män söker sin like, och finner den oftast hos andra män. Wetterberg skriver: I den manliga homosocialiteten utvecklas någon form av senior/ juniorskap. En hierarkins spelplats där karriärmöjligheten ökar för den yngre (underordnade) mannen om han speglar sig i ledaren. Där också genusmönstren upprätthålls i det att mannen inte ska göra så som en kvinna brukar göra. Denna homosocialitet övas, enligt Wetterberg, upp tidigt i pojkars lek med varandra. Det blir tidigt viktigt att inte vara som flickor och kvinnor. Många lekar speglar detta, t ex Herre på täppan, och snack om läskiga tjejbaciller. Wetterberg tar upp två fenomen som han menar är mer tydliga än andra i sökandet och upprätthållandet av en maskulin identitet. Den ena är mönstring och militärtjänstgöring och den andra idrottsutövning i någon förening eller klubb. När idrott handlar om lek tillåts pojkar och flickor att träna till- Text: Johanna Look sammans. Men när det börjar bli mer på allvar, när man börjar grundskolan ungefär, sker en uppdelning mellan pojkar och flickor, i pojklag och flicklag. Eftersom idrottsrörelsen samlar många ungdomar ser Wetterberg här en möjlighet att vid många tillfällen resonera kring hur vi relaterar till varandra som just pojkar och flickor. Inom idrotten fostras pojkar till att inordna sig i hierarkier, vara disciplinerade och lyda ledaren. Man ska kunna både dela ut och ta stryk. Gör man inte tillräckligt bra i från sig blir man kallad kärring. Männens hävdar sig gentemot varandra genom att visa vad de inte är - kvinnor. Wetterberg förkastar inte idrottsrörelsen på något sätt. Det han invänder mot är idrottsrörelsens oreflekterade maskulinitetsskapande. Där pojkar och män träffas och har en gemenskap är det viktigt att det budskap som förmedlas är genomtänkt - om vi vill ha ett mer jämställt samhälle vill säga. Enligt teorier kring homosocialitet är det inte ovanligt att män lyssnar på och tar in budskap från andra män på ett helt annat sätt än om budskapet kommer från kvinnor. Kanske det är därför idrottslag med manlig dominans har en manlig ledare? Men skulle motsvarande gälla för kvinnor? En välgrundad gissning är att de allra flesta damlag leds av män, även om det är här vi hittar de kvinnliga ledarna. Men Wetterberg skriver också att fortfarande idag anses den sport som kvinnor utövar vara en annorlunda idrott än den män ägnar sig åt. Mannen är normen inom sporten. Det är kanske snarare där vi har förklaringen till varför det inte finns några kvinnliga tränare för herrlag. När mannen är norm är det redan från början kört för kvinnor eftersom de då, enligt normen, aldrig kan leda ett lag lika bra som en man. Kan det verkligen stämma? Jag tror inte det. för övrigt Vill du läsa hela rapporten? Beställ från ISBN: Kult

15 Sticka din egen supporterhalsduk! Kult.s egen stickningsexpert lär dig hur Text: Jenny Henriksson - Illustration: Kajsa Sjökvist Varje äkta fan, vare sig det gäller fotboll eller bandy, bör ha en snygg halsduk i lagets färger. Inte så mycket för att den värmer, utan kanske mer för att linda in den stackars halsen i när man skrikit Segern är vår! i en timme efter slutsignalen. I vilket fall är en halsduk ett måste, och varför inte sticka den själv när det är så enkelt? ATT STICKA ÄR en hederlig handarbetesform som har funnits sedan urminnes tider och även om den kanske inte har sin rättmätiga plats som underhållning här i vår lilla universitetsvärld så är det en mycket förnöjsam sysselsättning. Alla lärde sig att sticka på mellanstadiet under syslöjdstimmarna som de flesta av oss minns med ett rosigt skimmer. För att sticka en halsduk behöver du bara kunna grunderna: lägga upp maskorna, sticka räta maskor - och om du vill vara lite extra snitsig även aviga - samt att maska av. Om du mot all förmodan skulle ha glömt bort denna värdefulla kunskap traskar du helt enkelt iväg till Stiftis och lånar en bok, t ex Lust att sticka av Katarina Brieditis. För er som sedan länge har ett favoritlag som ni hejar på blir inte färgvalet så svårt, men för oss andra kan det kanske vara lättare att gå efter favoritfärger (se färgnyckeln nedan). Känner man sig inte särskilt sportintresserad kan man ju alltid stödja det politiska parti som man favoriserar. Vad sägs om en kungsblå liten MUFhalsduk eller kanske en varm röd socialisthalsvärmare. För att kunna sticka en halsduk så behöver man förutom kunskapen även ha tillgång till visst materiel. Bor du i Ryd kan jag varmast rekommendera dig att besöka alltialloaffären i Ryds Centrum, där kan du köpa såväl garn som stickor. Annars så finns Garn-Netto längst upp på Nygatan. Sortimentet är stort och personalen är jättetrevlig och kan hjälpa dig om du har några frågor. Gör så här: Steg 1 Lägg upp 40 maskor på stickor 3,5. Steg 2 Sticka 15 varv med räta maskor (alt 1) eller sticka 15 varv 3 räta 2 aviga, varvet efter blir då 3 aviga och 2 räta (alt 2) med grundfärgen (färg nr 1). T ex skulle jag välja att använda lila som grundfärg om jag skulle göra en Färjestad halsduk. Steg 3 Sticka 5 varv med färg nr 2 två, 5 varv med färg nr 1, 5 varv med färg nr 2 (alternativt färg nummer tre om man skall göra en trefärgad halsduk). Steg 4 Sticka med grundfärgen tills halsduken räcker 110 cm, växla då till färg nr 2 (eller nr 3) och avsluta halsduken med att sticka de sista 30 varven som de 30 första fast i motsatt ordning. Steg 5 Maska av och vips har du din alldeles egna halsduk! Liten färgnyckel: AIK - Gul, svart Färjestad - Lila, gul Brynäs - Röd, svart, gul IFK Göteborg - Blå, vit Djurgården - Blå, röd, gul Hammarby Bajen - Vit, grön Kult

16 [På spaning] Trädgårdsföreningen - när du behöver en liten paus Text: Samuel Isacson - Foto: Clas Tegenfeldt Nu är det säkert så att många redan har varit i Trädgårdsföreningen. Det spelar ingen roll. Jag tänker slå ett slag för den i alla fall, om inte annat så för att de redan invigda inte skall glömma bort att gå dit igen. TROTS ATT JAG har trampat Linköpings gator i ett par decennier och haft många minnesvärda stunder i Trädgårdsföreningen känns det som om jag har försummat den lite. Man är väl lite hemmablind. Det kändes därför extra angeläget och trevligt att gå dit igen för att få upp ögonen för det välbekanta. Trädgårdsföreningen har varit en oas för linköpingsborna ända sedan Det låg då i tiden att en stad med självaktning skaffade sig en sådan. Någon skrytanläggning är den väl knappast men nog kan den göra något för stadens självaktning än i dag, inte minst efter den nyligen gjorda upprustningen. Området har fått en bra balans mellan tuktad trädgård och mer fri natur. Blomsterarrangemangen vid entrén ser möjligen lite vildvuxna ut men det är inte alltför störande. Turistbroschyrernas klyscha något för hela familjen passar rätt bra in på Trädgårdsföreningen. Här finns två rustika timmerbyggnader hitsläpade från Västra Eneby socken i syfte att giva en bild av östgötahemmet, som det var under farfars och farfars fars tid. För den grönfing- rade och naturintresserade är Naturcentrum värt ett besök. Verksamheten omfattar bl a en plantskola och diverse kurser för både barn och vuxna. Skall det spelas sport kan man bege sig till beachvolleybollplanen. Om något skall utnämnas till Trädgårdsföreningens pärla är det dock Belvederen, ett vackert litet pastellfärgat utkikstorn med balustrad, beläget uppe på en skogsbeklädd bergknalle. Ett litet kafé får de plats med. Skulle det vara stängt kan du göra som jag: sätt dig ned på berghällen och ta dig ett glas med en väl vald vän. Eller varför inte bara slå dig ned på en parkbänk eller i en glänta med en bra bok. Störs du inte av hundar, frisksportare och gamla rara tanter går det säkert bra att plugga där också. Särskilt populär är Trädgårdsföreningen naturligtvis på sommaren men när vi sitter uppe vid Belvederen och blickar ut över de fortfarande gröna träden pratar vi om hur vackert det måste bli när lövens höstfärger spricker ut. Gå dit då! för övrigt Inträdesavgift: Nej Öppet: Jämt Hittar du? Ja, det är mycket lätt. Vi säger så här va: du står på Stora torget och går sedan upp för Storgatan och tar av till vänster in på Apotekaregatan. Sen går du tills du kommer till entrén helt enkelt. 16 Kult

17 Det händer grejer både i Linköping och i Norrköping. För den kulturintresserade är september en höjdarmånad med både Humanistdygnet och Kulturnatten under en och samma helg. Tjoho, sova kan man göra när man blir gammal! på tapeten Humanistdygnet i Linköping MISSA INTE humanistdygnet i Linköping! Det arrangeras vartannat år av Filosofiska fakulteten, StuFF, Länsmuseet, Linköpings stifts- och landsbibliotek och Östgöta Correspondenten och i år är det förlagt till den september. Humanistdygnet pågår under fredag kväll och lördag för- och eftermiddag och är till största delen förlagt till länsmuseet. Programmet består av ett stort antal parallella seminarier, s k salonger, som alla anknyter till årets tema som är Möten som förändrar: krockar, kärlekar och konstigheter. Men humanistdygnet består även av andra inslag. StuFF arrangerar under fredagkvällen Humanistnatten, som är en lite mer lättsam tillställning med musik och teater och dessutom underhållning av Fredrik Lindström som under lördagen även kommer att mottaga Tage Danielssonpriset. Kulturnatten i Norrköping Monsunbröllop KULT. TIPSAR OM den indiska filmen Monsunbröllop som visas på Kårullen den 7/10. Som vanligt kl på Forumteatern i Nationernas Hus. Festen blir pjäs DEN DANSKE dogmaregissören Thomas Vinterbergs fantastiska film Festen har blivit pjäs. Se den på Östgötateatern i Linköping fram till den 5/10. Du som har vägarna förbi Norrköping kan se pjäsen mellan 23/10-9/11. För regin står Annika Silkeberg. Håll ögonen öppna, Östgötateatern har ett ytterst frestande program under hösten och vintern. Gå på mer teater! REFUGE av Jessica Goldberg Sverigepremiär den 21 september Som en roadmovie rakt in i verkligheten, där bilen har stannat. Spelas t o m 1 november DEN SJUTTONDE kulturnatten i Norrköping går av stapeln den 28 september. Arrangörerna lovar 250 programpunkter från tidiga morgonen till sena kvällen, däribland poesi, teater, symfoniker, trolleri, jazz, utställningar, disco, konst, lek, rockmusik, eldskulpturer, hantverk, god mat med mera. Läs mer om programmet på kulturnatten Studentpris 50 kr Biljetter Boka på nätet ung scen öst Elsa Brändströmsgata 3 ÖSTGÖTA TEATERN Kult

18 [Intervju] Ink - bokförlaget annorlunda Tittut!-gänget, bestående av Kristian Fredén, Malte Persson, Sara Villius, Jerker Virdborg, Maya Hald, Niklas Åkesson och Vendela Hellstrand, har strandfest! Vad sägs om ett bokförlag som ordnar fester, eftersom de tycker att litteratur ska vara roligt. Och som ger ut en elektronisk julkalender för att vi ska få ta del av texter av unga författare. Och som struntar i att ge ut litteratur i tunga och dyra utgåvor, utan satsar på billig pocket direkt. Här är bokförlaget Ink. Text: Johanna Look - Foto: Calle Sandell och Cato Lein BOKFÖRLAGET INK är inget vanligt bokförlag. Deras värv går ut på att vi ska få upp ögonen för ung, svensk litteratur. Förlaget drivs som en kulturförening och alla som arbetar med Ink gör det ideellt. Ink startades 1998 av kritikern Björn Wiman och författarna Aase Berg och Niklas Darke. Hösten 2000 gav de bort Ink till Sara Villius (aktuell med sin debut Nej, det är en snöklump) och Fredrik Nilsson. Nu har tredje generationens Ink just tagit över, i form av Elin Ahlin-Sundman, Titti Persson, Hannes Nordholm och Niklas Frykholm. Ink verkar vara förlaget annorlunda. De gör det som inte riktigt förväntas. Istället för att ge ut romaner i svindyra hårda utgåvor ger de ut direkt i billig pocket. 18 Kult

19 Det behövs mångfald på bokmarknaden. Det är viktigt att det finns många olika sorters förlag och många olika åsikter om vad som är bra och dålig litteratur. Sådana beslut får inte lämnas i händerna på enskilda individer. För att nå ut till så många som möjligt ordnar de fester, uppläsningar och andra kul evenemang. Bland annat har Ink haft uppläsningar på flera av Söders pubar. Öl och litteratur, ingen dum kombination. Både 2000 och 2001 har man publicerat texter av unga, intressanta författare som elektronisk julkalender utkom också den mycket uppmärksammade prosaantologin Tittut! som fick Kjell Alinge att brista ut i ett hurra! och Göteborgs-Posten att tala om ett monument över den unga litteraturen. I Tittut! medverkade tio unga författare, däribland Jerker Virdborg, Maya Hald, Kristian Fredén och Sara Villius. Nu är Ink aktuella med en ny upplaga av Ola Juléns Orissa. Denna gång i dubbelpocket med den nya diktsviten 400. Vi blev nyfikna och ville veta mer om förlaget Ink. Kult. ställde frågor och Niklas Frykholm svarade. Varför behövs ett ideellt bokförlag? Framför allt behövs det mångfald på bokmarknaden. Det är viktigt att det finns många olika sorters förlag och många olika åsikter om vad som är bra och dålig litteratur. Sådana beslut får inte lämnas i händerna på enskilda individer. De gamla förlagen har ibland en tendens att lunka på i sina invanda spår. Vi tror att det finns mycket mer man kan göra för att nå ut med litteraturen och göra den till en spännande kraft i samhället. Vad vill Ink visa? Att bra litteratur inte behöver vara svårtillgänglig. Att litteratur kan vara en självklar del av unga människors liv, precis som musik eller film. Att det finns många bra unga svenska författare. Hur arbetar Ink? Som det ser ut nu så träffas redaktionen ungefär varannan vecka för att diskutera inkomna manus, publiceringar, evenemang och andra idéer. Vi skickar svar på de manus vi har läst och delar upp läsningen av de nya manusen mellan oss. Alla viktiga beslut tas av redaktionsgruppen som helhet. Grundprincipen är att alla ska vara överens om allting. Hittills har det fungerat bra. Vi tycker ganska lika. Hur har Ink bemötts av de etablerade och kommersiella bokförlagen? Med försiktig nyfikenhet, skulle man kanske kunna säga. Vi står inte i något direkt motsatsförhållande till dem. De gör saker som vi inte kan göra och vi gör saker som de inte kan göra. Helst skulle vi vilja att de var lite rädda för oss, men förmodligen sover de gott om nätterna. Vilket gensvar har Ink, som ideell kulturförening fått i media? Ett jättebra gensvar. Många är intresserade av alternativen till storförlagen. Vi har också arbetat aktivt med att marknadsföra oss i media. Eftersom vi är ett sådant litet förlag är det jätteviktigt för oss att synas. vinn! Vinn ditt eget exemplar av Ola Juléns diktsamling Orissa och diktsviten 400. Skicka ett mail till kult@sekel.stuff.liu.se, senast den 20/10, så deltar du i utlottningen. Kult

20 Vinnaren i Kult.s och In Växthus Av: Therese Bohman - Illustration: Kajsa Sjökvist Här är den vinnande novellen i Kult.s och bokförlaget Inks novelltävling. Vi säger grattis till Therese Bohman som med sin novell Växthussommar knep förstaplatsen. Andra och tredjepristagarna presenteras i Kult. under hösten. NÄR JAG TRÄFFADE honom var han nitton år och jobbade i ett växthus. Sommarjobb. Han hade inte sökt det utan fått det för att hans pappa på något vis kände ägaren. Egentligen ville han inte jobba alls (I ve never had a job because I never wanted one sa han och log när jag frågade och jag blev stolt över att jag uppfattade referensen), men hans pappa tyckte att han skulle jobba och han orkade inte bråka, inte om det också. Så han jobbade i växthuset. Det var en handelsträdgård i utkanten av stan och han cyklade dit varje morgon och planterade om pelargoner och penséer och vattnade och rensade. Han berättade att han började gilla jobbet efter ett tag, det var inget som krävde särskilt mycket tankearbete utan gick snart på ren rutin, det blev nästan meditiativt; drivbänk efter drivbänk, planta efter planta. Gott om tid för sig själv. Gott om tid för tankar. 20 När han träffade mig var jag sexton år och jobbade inte alls. Min pappa kände ingen som hade en handelsträdgård eller någon annan som skulle kunnat erbjuda mig ett sommarjobb. Så ganska ofta cyklade jag ut till handelsträdgården. För att prata. Jag hjälpte honom lite med växterna och när han fick sin första lön insisterade han på att få ge mig en del av den. Då hade vi lärt känna varandra ganska bra. Han hade också gjort ett så gott intryck på ägaren av handelsträdgården att han fick en egen nyckel till växthusen. Det var en varm sommar och han informerade mig om att det var onödigt att vattna mitt på dagen för då torkade och ångade vattnet bort innan det hunnit tränga ner i jorden. Vattna skulle man göra när det blivit svalare. Och med hans nyförvärvade nyckel vattnade vi oss genom alla de där julikvällarna. Vattnade och vattnade. Pratade och pratade. Kult

21 [Novell] ks novelltävling: sommar Mitt hår lockade sig av den fuktiga luften i växthusen, han log mot mig och sa att jag var söt. Jag visste inte vad jag skulle svara. Efter en tid upptäckte vi att nyckeln även gick till det växthus som användes som försäljningsställe. Växthuset där alla krukväxter och snittblommor fanns, tillsammans med disken och kassaapparaten. Längst bort i det växthuset fanns en fontän omgiven av vattenväxter och där tillbringade vi kvällarna när vi slutat jobba och det blivit mörkt ute och ingen av oss ville gå hem; han för att han inte ville träffa sin pappa, jag för att jag ville vara där han var. det måste innebära att jag också var utvald och speciell. Och det började regna. Och det regnade in på oss där vi låg under det öppna takfönstret och dropparna slog mot växterna och han sa Så här är det nog att vara i en djungel och vi låg kvar och lät det regna på oss. Låg kvar och var i en djungel. Låg kvar tills solen började gå upp och vi var tvugna att skynda oss därifrån för att inte bli upptäckta. Och sedan blev det augusti och i slutet av augusti började jag gymnasiet och hans sommarjobb tog slut. Jag hade inte tid att träffa honom lika ofta och han hade börjat sitta på ett café om dagarna tillsammans med några äldre killar som inte heller hade några jobb och som till skillnad från honom inte hade några speciella drömmar. Och sedan försvann han. Jag tänkte under en ganska lång tid att jag skulle ringa hem till hans pappa och fråga vart han tagit vägen, men det blev liksom aldrig av och sen hörde jag att han flyttat och så rann hela planen ut i sanden. Jag tror aldrig jag pratat så mycket som den sommaren. Jag tror aldrig att någon lyssnat på mig med så stort intresse. Jag tror aldrig att jag lyssnat på någon med så stort intresse. Vi öppnade ett takfönster och låg på rygg och tittade upp på stjärnorna medan fontänen porlade sövande brevid oss. Han satte på en Smithsskiva på repeat på låg volym i högtalarna, tände en cigarett och vi såg röken stiga uppåt och lösas upp innan den nådde fönstret. Pratade och pratade. Jag tror aldrig jag pratat så mycket som den sommaren. Jag tror aldrig att någon lyssnat på mig med så stort intresse. Jag tror aldrig att jag lyssnat på någon med så stort intresse. Han kom inte tillbaka och visade oss någonting, han kom faktiskt aldrig tillbaka överhuvudtaget och jag undrar om han blev något stort; revolutionär, världsförbättrare, filosof. Jag undrar om han blev något alls. Eller om han fastnade på ett likadant café i en annan stad. Jag tänker på det ibland. Jag tänker på honom ibland när det regnar. Han sa Jag ska rymma härifrån, jag ska bli något stort och sen ska jag komma tillbaka och visa dem. Och så sa han samma sak tio gånger till, med olika formuleringar. Och jag tänkte att han var filosof, förutbestämd att bli något speciellt; revolutionär, världsförbättrare, världsberömd, han var utvald och speciell och när han kysste mig tänkte jag att Stort tack till Ink, Norstedts och Bonniers som skänkt böcker till novelltävlingen! Kult

22 [Utställning] matters - en angelägen fråga om materia Text: Andreas Hedberg - Foto: Rikard Jakobsson LINKÖPINGS KONSTHALL Passagen är en svår och krävande lokal med stora ytor. Utställningarna är därför ofta samproduktioner av flera konstnärer vars verk knyts samman av ett gemensamt tema (något som exempelvis var fallet med vårens storsatsning Hållplats 3 ). Utställningen matters, som inleder årets höstsäsong, är alltså unik eftersom den kretsar kring ett enda konstnärskap. Monika Larsen Dennis, född i Malmö och verksam i bl a Stockholm och New York, ställer ut verk som skapats under de senaste fem åren. Engelskans matter är ett ord som betecknar både materia och angelägenhet, två begrepp som på ett sinnrikt sätt fångar utställningens kärna. Monika Larsen Dennis arbetar framför allt med rena, kalla och karga material som stål, diabas, marmor och glas. Verkens karaktär av enkla, materiella föremål och de rent estetiskt tilltalande formerna är ett dominerande intryck tillsammans med den kontrastverkan som skapas av det sköra glaset och det kalla, hårda stålet. Också på idéplanet rör sig utställningen kring det dubbla och mångbottnade. Vernissagets inledningstalare, konsthallschef Christer Fällman, talar om dubbelhet och kontraster som något karaktäristiskt för all bra konst, den kärna av gåtfullhet som skiljer konstnärens verksamhet från reklammannens och propagandamakarens. I Monika Larsen Dennis konst spelar kärleken och parförhållandet en viktig roll. Motsatta poler som tillit och misstänksamhet, trygghet och fara, frihet och fångenskap möts och speglas i varandra. Två identiska spikmattor på golvet påminner om de älskandes förmåga att såra varandra och två likaledes identiska nätbrynjor, skapade av metallringar, sitter ihop och för tankarna till kärleksförhållandets fångenskap men också till styrkan i tvåsamheten. Liksom i fallet med de flesta utställningar av samtidskonst finns inget facit som svarar på frågor om konstnärens syfte och vad som egentligen är tanken bakom de skulpterade marmorblocken eller de hisnande glasformerna. I Monika Larsen Dennis fall måste detta förhållande betecknas som en fördel. De omväxlande verken på utställningen är variationsrika stimuli för det lekande intellektet som fritt tillåts bolla med de dubbelbottnade begreppen. Glas- och marmorstoderna är långt ifrån stumma och stela, de talar till betraktaren. Någon gång blir de kanske till och med övertydliga, som till exempel i fallet med det sköra hjärta, format i glas, som bärs upp av en tunn ställning av rostfritt stål. Den konsthistoriskt intresserade kan på utställningen roa sig med att identifiera fyndiga allusioner till Gustave Courbet, Edouard Manet och Lucas Cranach d.ä. Eller varför inte ställa sig framför den stora sandblästrade spegeln och låta sig fascineras av det egna jagets flyktiga och svårgripbara karaktär. 22 Kult