Metodik för miljökonsekvensbeskrivning (MKB) av skogsbruksmetoder

Transkript

1 l 0 S&h /Ä5" I V i- OST/ Metodik för miljökonsekvensbeskrivning (MKB) av skogsbruksmetoder Olle Westling Aneboda, december 1995 B 1220 %/ I D&rRJisyri;: ; ; '.» r nis cocuiv/cnt IS UNLIMITED VOL 2 7Ng ^TITIITFT FÖR VATTEN- OCH LUFTVÅRDSFORSKNING ( I 27Ä13

2 Innehåll Sammanfattning 3 Summary 6 1. Inledning 7 2. Nya skogsbruksmetoder 8 3. Behov av MKB Lagstiftning och marknadens krav Mål med MKB Exempel på skogsbruksmetoder som är lämpliga att granska med MKB Omfattning av en MKB Beskrivning av miljöeffekter Beskrivning av skogsbruksmetoden Beskrivning av miljötillståndet Beskrivning av kända och tänkbara miljöeffekter Värdering av miljöeffekter Kvantifiering av påverkan Beskrivning av bedömningsgrunder Effekterna i relation till olika miljöhot samt miljö- och kvalitetsmål Effekterna i relation till annan miljöpåverkan Effekter av andra alternativ Kunskapsluckor Åtgärder för att minska oönskade miljöeffekter Referenser 18 Bilaga 1. Bedömningsnormer för värdering av effekter Prioriterade miljöhot Skogspolitiska kommitténs betänkande Kritiska belastningsgränser Syratillförsel Kvävetillförsel Biologisk mångfald Aktionsplan för biologisk mångfald och uthålligt skogsbruk Miljökvalitetsmål Referenser 30 Bilaga 2. Sammanfattning av två utförda MKB av skogsskötselmetoder MKB av skogsmarkskalkning Syfte och avgränsning Disposition och innehåll Sammanfattande slutsatser MKB av skogsgödsling Syfte och avgränsning Disposition och innehåll Sammanfattande slutsatser Referenser 40 \ NEXT PAGE(S) left BLANK.

3 Sammanfattning MKB av skogsbruksmetoder har föreskrivits i Skogsvårdslagen som en metod att beskriva miljökonsekvenserna, i synnerhet vid införandet av nya metoder. MKB inom lagstiftningen finns för att tillgodose myndigheternas och allmänhetens krav på en beskrivning av miljökonsekvenserna i förhållande till lagens intentioner. Utöver detta kan MKB vara ett verktyg för att "välja rätt väg" i arbetet med nya mer miljöanpassade brukningsmetoder, som utvecklas utöver lagens krav. Med detta som utgångspunkt har Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) utfört en studie som beskriver och diskuterar utformningen av en MKB av skogsbruk. Underlaget för studien är utredningar och studier av MKB som verktyg i samhällsplaneringen, med konkreta exempel hämtade från andra sektorer än skogsbruk. Denna studie av MKB av skogsbruksmetoder bygger även på erfarenheter från två MKB som utförts av IVL under perioden 1993 till 1995; "Miljökonsekvensbedömning av Skogsstyrelsens förslag till program för skogsmarkskalkning" och "Miljökonsekvensbeskrivning av STORA SKOGs gödslingsprogram". Sistnämnda MKB utfördes tillsammans med SkogForsk. IVLs studie, som har utförts inom ramen för IVLs branchgemensamma forskningsprogram, har som mål att visa vad en MKB inom sektorn skogsbruk, i synnerhet nya brukningsmetoder, bör innehålla. Studien är avgränsad till att i första hand diskutera skogsbruksmetoder som syftar till att utnyttja skogen som producent av råvara till skogsindustrin och energisektorn. I denna studie bedöms det som mest angeläget att diskutera hur en MKB bör beskriva, och värdera, miljöeffekter. Ytterligare en avgränsning är att denna studie i första hand belyser metoder för att beskriva miljökonsekvenser av de moment som ingår i skogsskötseln. Drivkraften för att utveckla nya skogsbruksmetoder är i första hand ekonomi, men inte minst marknadens krav har gjort att miljöanpassning inte bara kan ses som en kostnad utan också ett konkurrensmedel, och på sikt ett ekonomiskt överlevnadskrav. Det är sannolikt att skogsbruket självt kommer att föreslå en rad nya metoder för att förbättra miljöanpassningen. En noga strukturerad MKB kan vara ett bra verktyg för att på ett allsidigt och objektivt sätt utreda miljökonsekvenserna av nya brukningsmetoder, peka på eventuella kunskapsluckor samt föreslå åtgärder för att minska oönskade miljöeffekter. Det är inte bara krav på ökad miljöanpassning av skogsbruket som leder till utveckling av nya metoder. Även en miljöpåverkan på skogsmark som inte orsakas av skogsbruket självt, som till exempel nedfall av försurande luftföroreningar, kan leda till ett behov av en annan skogsskötsel som inkluderar till exempel kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark. Ökad eller minskad efterfrågan från industrin och behov av nya sortiment från skogen kan leda till en utveckling av nya skogsbruksmetoder, liksom ett allmänt behov av rationaliseringar. Även i dessa fall kan det vara värdefullt att använda MKB som verktyg att beskriva och bedöma miljökonsekvenser. Syftet med MKB anges ofta vara att göra en beskrivning av miljökonsekvenser av en verksamhet i förhållande till gällande lagstiftning, där slutsatserna från studien kan tjäna som underlag för politikers och myndigheters beslut. Mycket talar för att detta är ett delvis förlegat synsätt eftersom andra intressenter kan vara minst lika viktiga som avnämare för en MKB. Krav på en miljöanpassning av skogsbrukets metoder kan komma från många håll, där ytterst konsumentintressena är styrande. MKB kan sannolikt vara ett viktigt verktyg för skogsbruket självt vid utvecklingen av nya brukningsmetoder, samt en information till marknaden om skogsbrukets miljöanpassning.

4 I derma studie beskrivs målet med MKB för nya skogsbruksmetoder, eller existerande metoder som påverkas av nya bedömningsnormer, enligt följande: MKB bör beskriva miljöeffekterna av en föreslagen skogsbruksmetod med hjälp av grundläggande kunskap om skogliga ekosystem, och andra ekosystem som skogen kan påverka, samt erfarenheter från relevanta experiment och försök. Även effekterna av jämförbara alternativa metoder, inklusive nollalternativ bör redovisas. MKB bör värdera miljöeffekterna av en skogsbruksmetod i relation till gällande lagar och föreskrifter, men även i relation till grundläggande kunskap om ekosystemens stabilitet och återhämtningsförmåga, samt olika nationella och regionala miljö- och kvalitetsmål baserade på prioriterade miljöhot. Dessutom bör miljökonsekvenserna av en föreslagen metod värderas i relation till andra alternativa brukningsformer. MKB bör identifiera kunskapsbrist som kan antas vara väsentlig för värderingen av en skogsbruksmetods miljöpåverkan. Detta gäller såväl brister i grundläggande ekologisk kunskap som brister i kunskapen om effekterna av en specifik åtgärd samt avsaknad av, eller brister i, olika miljö- och kvalitetsmål. MKBn bör vid behov föreslå studier och utredningar för att förbättra kunskapsläget. MKB bör föreslå åtgärder som kan minska oönskad miljöpåverkan av en skogsbruksmetod, och värdera nyttan av att de föreslagna åtgärderna tillämpas. «MKB bör vara en del i en process, där nya brukningsmetoder utformas och där MKB används som ett verktyg i utvecklingsarbetet. MKB bör utgöra en samlad dokumentation av en ny skogsbruksmetod som kan användas som underlag inför beslut om ett storskaligt införande av den nya brukningsmetoden. Slutsatserna från MKB måste beskrivas så att de kan förstås av en bred intressentkrets, ofta utan specialkunskaper, men även vara väl underbyggda med vetenskaplig kunskap. Utöver att granska nya skogsbruksmetoder som förväntas få en betydande areell utbredning kan det finnas skäl att granska även metoder som redan används i dagens skogsbruk om miljöeffekterna är bristfälligt beskrivna och värderade. Detta gäller i synnerhet om förutsättningarna förändrats i form av att ny kunskap om effekter framkommit, att förändringar i det allmänna miljötillståndet skett eller att nya miljömål formulerats. Den typ av MKB som beskrivs i denna studie är i första hand tillämpbar på metod-, programoch systemnivå för att bedöma mer generella miljöeffekter av en brukningsmetod med stor areell utbredning. En MKB är dock i de flesta fall beroende av representativa och lokala typfall för att korrekt beskriva och värdera miljöeffekterna, men en regelmässig tillämpning av MKB på enskilda åtgärder i lokal skala är inte realistiskt. Miljöstyrning av enskilda åtgärder i lokal skala kräver andra verktyg för miljöanpassning och kontroll än en MKB av den omfattning som beskrivs i denna studie. Omfattning och avgränsning av en specifik MKB kan inte anges generellt, eftersom en bra MKB är anpassad till det aktuella behovet av information om den föreslagna eller existerande metoden. Det går inte heller att ange generellt vilka alternativ till att nå målet för brukningsmetoden som skall granskas i en MKB. MKBn bör dock i någon omfattning belysa punkterna i följande schema.

5 Arbetsgång och disposition av en MKB av skogsbruksmetoder Steg l:mkb-uppdragets syfte, avnämare, omfattning och arbetsmetod beskrivs. Steg 2:Beskrivning av skogsbruksmetoden, planerad omfattning samt effekter av metoden. Steg 3:1 värderingsdelen kombineras informationen om metodens utformning, miljötillståndet i det aktuella området för brukningsmetoden, samt kända eller tänkbara miljöeffekter. Den samlade beskrivningen värderas i relation till olika bedömningsnormer som lagstiftning, grundläggande ekologisk kunskap samt miljö- och kvalitetsmål. Kunskapsluckor identifieras som försvårar värderingen av miljöeffekterna Steg 4: Baserat på värderingen av effekterna föreslås vid behov modifieringar och alternativa brukningsmetoder, samt metoder för kontroll och styrning.

6 Summary Environmental impact assessment (EIA) of silviculture, especially new methods, is required by Swedish Law. EIA is a mean of comparing the effects of a change in the natural environment on environmental resources. In many cases, EIA may also serve as guidelines in choosing the best way to progress in a more environmentally safe methodology of forest management. The Swedish Environmental Research Institute (IVL) describes the development of an EIA for silviculture methods in detail in this article. The description of the forest management EIA is based on the guidelines for EIA in general, and on examples from EIA performed in other fields. IVL has previous experience from two earlier EIA that fit into the forest management category. First, EIA of National Forestry Boards Programme for large-scale forest liming, and secondly, EIA of STORA programme for forest fertilisation with nitrogen. The main issue in the EIA of forest management methodology ought to study, describe, and weigh the environmental effects of the impacts. IVL has only taken into account forestry practices and only silviculture that use the forest as a resource of raw materials for industrial use (paper mills, power plants) are included. The primary cause of development of new silviculture methods is economical gain. Secondarily, consumer pressure to move towards a more sustainable forestry, has made environmental awareness into a sales argument, and may become of primary importance to survival of an enterprise in the future. It is therefore most likely that forestry enterprises will introduce new and more environmentally safe methods on the market. The EIA ought to be constructed to objectively state the possible impacts of a forest management method, point out possible unknown factors of importance, and include suggestions for mitigation of negative environmental effects. Even impacts on the forests ecosystem, not due to silviculture itself, such as air pollution effects, ought to be included for the optimal management of the forest. There may, for example arise a need for forest liming or re-vitalisation by fertilisation of the forest. In general terms, EIA in forest management serves as a control medium for authorities as stated by Law, but the main advantages of EIA are found in progressive adjustments of methods developed by forestry enterprises and authorities.

7 1. Inledning MKB av skogsbruksmetoder har föreskrivits som en metod att beskriva miljökonsekvenserna, i synnerhet vid införandet av nya metoder. Skogsvårdslagen säger i 32 "Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt denna lag skall finnas miljökonsekvensbeskrivningar som gör det möjligt att bedöma vilken inverkan nya metoder för skogens skötsel och nya skogsodlingsmaterial har på miljön. Förskrifterna får innebära att en sådan beskrivning skall upprättas av den som avser att använda en ny metod eller ett nytt skogsodlingsmaterial" (Lag 1993:553). MKB inom lagstiftningen finns för att tillgodose myndigheternas och allmänhetens krav på en beskrivning av miljökonsekvenserna i förhållande till lagens intentioner. Utöver detta kan MKB vara ett verktyg för att "välja rätt väg" i arbetet med nya mer miljöanpassade brukningsmetoder, som utvecklas utöver lagens krav. Med detta som utgångspunkt har Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) utfört en studie som beskriver och diskuterar utformningen av en MKB av skogsbruk. Underlaget för studien är utredningar och studier av MKB som verktyg i samhällsplaneringen, med konkreta exempel hämtade från andra sektorer än skogsbruk (se till exempel Anon., 1994). Denna studie av MKB av skogsbruksmetoder bygger även på erfarenheter från två MKB som utförts av IVL under perioden 1993 till 1995; "Miljökonsekvensbedömning av Skogsstyrelsens förslag till program för skogsmarkskalkning" (Westling m. fl., 1993) och "Miljökonsekvensbeskrivning av STORA SKOGs gödslingsprogram" (Nohrstedt & Westling, 1995, Westling & Nohrstedt 1995). Den senare studien utfördes tillsammans med SkogForsk. Syfte, disposition och sammanfattande slutsatser av dessa två studier beskrivs i bilaga 2. Det finns inte någon entydig beskrivning av hur en MKB skall utföras eller vad den bör omfatta. Kriterier som en MKB bör uppfylla baserat på internationella erfarenheter finns formulerade av Westerlund (1992). Den ska fungera som beslutsunderlag, ange det eftersträvade resultatet/ändamålet, redovisa alternativ inklusive nollalternativet, redovisa miljöeffekter, ge en vikt åt effekterna, eller på annat sätt kunna föras in i en avvägning, granskas offentligt innan den får sin slutgiltiga utformning. MKB i det svenska planerings- och beslutssystemet har utretts av Naturvårdsverket och Boverket (Anon., 1990). Utredningens slutsats angående utformningen av en MKB är att någon generell avgränsning inte är möjlig att göra, utan omfattning och innehåll måste anpassas till den aktuella frågeställningen och beslutssituationen. En MKB bör dock alltid redovisa den inverkan en verksamhet eller metod har på marken, vattnet och luften. Naturvårdsverket har gett ut Allmänna Råd för MKB i miljöskydds- och naturvårdslagen (Anon., 1995). Detta Allmänna råd redovisar bestämmelser om MKB och beskriver principer och exempel för arbetet med att ta fram en MKB inom ramen för miljöskydds- och naturvårdslagen. IVLs studie har som mål att visa vad en MKB inom sektorn skogsbruk, i synnerhet nya brukningsmetoder, bör innehålla. Studien är avgränsad till att i första hand diskutera skogsbruksmetoder som syftar till att utnyttja skogen som producent av råvara till skogsindustrin och energisektorn.

8 I denna studie bedöms det som mest angeläget att diskutera hur en MKB bör beskriva, och värdera, miljöeffekter. Ytterligare en avgränsning är att denna studie i första hand belyser metoder för att beskriva miljökonsekvenser av de moment som ingår i skogsskötseln. Dessa avgränsningar diskuteras vidare i avsnitt 4. Denna studie har utförts inom ramen för IVLs branchgemensamma forskningsprogram. Till arbetet har varit knutet en speciell referensgrupp bestående av Martin Lindell Skogsstyrelsen, Jan-Erik Lundmark Assi Domän och Stig Olsson Natv rvårdsverket. Värdefulla synpunkter har även lämnats av Per Kjellin Skogsvårdsstyrelsen, Göran Örlander SLU och Hans-Örjan Nohrstedt SkogForsk. 2. Nya skogsbruksmetoder Den skogspolitiska utredningen (Anon., 1992) har föreslagit en ny inriktning på skogspolitiken där miljömålet skall jämställas med produktionsmålet. Den nya inriktningen finns beskriven i den nya Skogsvårdslagens 1 "Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln skall hänsyn tas även till andra allmänna intressen" (Lag 1993:553). Parallellt med att skogspolitiken uppvärderar miljömålen påverkas skogsbruket av ökande krav från marknaden på miljöanpassade brukningsmetoder. I marknaden ingår såväl industrin som vidareförädlar skogsråvara, som detaljhandeln och de slutliga konsumenterna. Marknadens krav på miljövänliga metoder kan komma att leda till olika former av frivillig certifiering av skogsbrukets metoder, där miljöhänsynen sträcker sig utöver lagstiftningens krav. Drivkraften för att utveckla nya skogsbruksmetoder är i första hand ekonomi, men inte minst marknadens krav har gjort att miljöanpassning inte bara kan ses som en kostnad utan också ett konkurrensmedel, och på sikt titt ekonomiskt överlevnadskrav. Det bör även påpekas att om skogsbruket har en god ekonomi ökar förutsättningarna att utnyttja och vidareutveckla miljöanpassade metoder. Det är sannolikt att skogsbruket självt kommer att föreslå en rad nya metoder för att förbättra miljöanpassningen. Av intresse är naturligtvis kostnad/nytta-aspekterna på nya metoder, där den som har praktisk erfarehet av skogsbruk och skogsskötsel är bäst skickad att bedöma kostnaderna. Nyttan är dock inte alltid självklar i praktiken och ofta svår att bedöma utan specialkunskaper. Här kan en noga strukturerad MKB vara ett bra verktyg för att på ett allsidigt och objektivt sätt utreda miljökonsekvenserna, peka på eventuella kunskapsluckor samt föreslå åtgärder för att minska oönskade miljöeffekter. Det är inte bara krav på ökad miljöanpassning av skogsbruket som leder till utveckling av nya metoder. Även en miljöpåverkan på skogsmark som inte orsakas av skogsbruket självt, som till exempel nedfall av försurande luftföroreningar, kan leda till ett behov av en annan skogsskötsel som inkluderar till exempel kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark. Ökad eller minskad efterfrågan från industrin och behov av nya sortiment från skogen kan leda till en utveckling av nya skogsbruksmetoder, liksom ett allmänt behov av rationaliseringar. Även i dessa fall kan det vara värdefullt att använda MKB som verktyg att beskriva och bedöma miljökonsekvenser.

9 3. Behov av MKB 3.1 Lagstiftning och marknadens krav Det finns flera lagar som kan vara tillämpliga på skogsbruk: Skogsvårdslagen Naturvårdslagen Miljöskyddslagen Lagen om kemiska produkter Naturresurslagen Vattenlagen Kulturminneslagen Samtliga ovanstående lagar, med undantag för Kulturminneslagen kan kräva MKB. Skogsvårdslagen är naturligtvis bäst anpassad till att reglera hur skogsbruket bedrivs. Som komplement till lagen finns Skogsstyrelsens föreskrifter som är bindande, samt Allmänna Råd som är rekommendationer. Andra lagar än Skogvårdslagen kan tillämpas i vissa fall, till exempel när skogsbruk hotar skyddade miljöer (till exempel biotopskydd, samrådsskyldighet samt tillståndsplikt och förbud mot markawattning enligt Naturvårdslagen), när mark skall omformas till skogsmark och i samband med skogsbrukets kemikalieanvändning. Syftet med MKB anges ofta vara att göra en beskrivning av miljökonsekvenser av en verksamhet i förhållande till gällande lagstiftning, där slutsatserna från studien kan tjäna som underlag för politikers och myndigheters beslut (till exempel Anon., 1990). Mycket talar för att detta är ett delvis förlegat synsätt eftersom andra intressenter kan vara minst lika viktiga som avnämare för en MKB. Krav på en miljöanpassning av skogsbrukets metoder kan komma från många håll, där ytterst konsumentintressena är styrande. MKB kan sannolikt vara ett viktigt verktyg för skogsbruket självt vid utvecklingen av nya brukningsmetoder, samt en information till marknaden om skogsbrukets miljöanpassning. Det är ofta svårt att bedöma nya skogsbruksmetoder i relation till lagstiftningen. Skogsvårdslagen har låg detalj eringsgrad och anger endast en inriktning på skogsvården, samt en ram för vad som tillåtet utan att väsentliga värden hotas. Ett exempel på detta är skogsmarkens långsiktiga produktionsförmåga. Mer detaljerade regler för skogsbruksmetoder uttrycks i föreskrifter och allmänna råd som endast finns för brukningsmetoder som redan används. MKB kan naturligtvis utnyttjas som underlag för att formulera nya föreskrifter och Allmänna Råd för nya skogsbruksmetoder, men värderingen av en metods effekter måste ofta baseras på andra bedömningsnormer än lagstiftning (om inte den nya metoden uppenbart strider mot existerande lagar och föreskrifter). Sådana bedömningsnormer är grundläggande kunskap om stabilitet och återhämtningsförmåga i olika ekosystem, erfarenheter från relevanta experiment och försök, samt nationella och regionala miljö- och kvalitetsmål. En MKB baserad på ekologisk kunskap och relevanta miljömål är sannolikt i de flesta fall ett mer konstruktivt sätt att värdera miljöeffekterna av en skogsbruksmetod än långdragna juridiska processer där tillämpningen av olika lagar prövas, som specifikt inte behandlar effekter av skogsbruk (till exempel Naturvårdslagen och Miljöskyddslagen).

10 3.2 Mål med MKB Baserat på diskussionen i avsnitt 3.1 kan målet med MKB beskrivas för nya skogsbruksmetoder, eller existerande metoder som påverkas av nya bedömningsnormer. MKB bör beskriva miljöeffekterna av en föreslagen skogsbruksmetod med hjälp av grundläggande kunskap om skogliga ekosystem, och andra ekosystem som skogen kan påverka, samt erfarenheter från relevanta experiment och försök. Även effekterna av jämförbara alternativa metoder, inklusive nollalternativ bör redovisas. MKB bör värdera miljöeffekterna av en skogsbruksmetod i relation till gällande lagar och föreskrifter, men även i relation till grundläggande kunskap om ekosystemens stabilitet och återhämtningsförmåga, samt olika nationella och regionala miljö- och kvalitetsmål baserade på prioriterade miljöhot. Dessutom bör miljökonsekvenserna av en föreslagen metod värderas i relation till andra alternativa brukningsformer. MKB bör identifiera kunskapsbrist som kan antas vara väsentlig för värderingen av en skogsbruksmetods miljöpåverkan. Detta gäller såväl brister i grundläggande ekologisk kunskap som brister i kunskapen om effekterna av en specifik åtgärd samt avsaknad av, eller brister i, olika miljö- och kvalitetsmål. MKBn bör vid behov föreslå studier och utredningar för att förbättra kunskapsläget. MKB bör föreslå åtgärder som kan minska oönskad miljöpåverkan av en skogsbruksmetod, och värdera nyttan av att de föreslagna åtgärderna tillämpas. MKB bör vara en del i en process, där nya brukningsmetoder utformas och där MKB används som ett verktyg i utvecklingsarbetet. MKB bör utgöra en samlad dokumentation av en ny skogsbruksmetod som kan användas som underlag inför beslut om ett storskaligt införande av den nya brukningsmetoden. Slutsatserna från MKB måste beskrivas så att de kan förstås av en bred intressentkrets, ofta utan specialkunskaper, men även vara väl underbyggda med vetenskaplig kunskap. 3.3 Exempel på skogsbruksmetoder som är lämpliga att granska med MKB Utöver att granska nya skogsbruksmetoder som förväntas få en betydande areell utbredning kan det finnas skäl att granska även metoder som redan används i dagens skogsbruk om miljöeffekterna är bristfälligt beskrivna och värderade. Detta gäller i synnerhet om förutsättningarna förändrats i form av att ny kunskap om effekter framkommit, att förändringar i det allmänna miljötillståndet skett eller att nya miljömål formulerats. Av nedanstående exempel är det endast kvävegödsling som har granskats med hjälp av MKB (Nohrstedt & Westling, 1995, Westling & Nohrstedt 1995). "Nya metoder" Biologisk bekämpning, till exempel med pergamentsvamp Genteknik, förädling, kloning Helträdsutnyttjande med eller utan kompensationsgödsling Vitaliseringsgödsling 10

11 Askgödsling Nya trädslag Ökad lövandel Bränning av naturvårdsskäl Plantering utan markberedning Mekaniska snytbaggeskydd Föryngring under skärmar Skogsskötsel utan beståndsindelning Existerande skogsbruksmetoder Natur- och kulturanpassade skötselmetoder Datorstödd och detaljplanerad skogsskötsel Tätortsnära skogsbruk Olika slutavverkningsmetoder Dikning, markavvattning, skyddsdikning Markberedning Klonskogsbruk Insecti ci dan vändning Skogsbilvägar inklusive sidotäkter Avverkningar i områden med starka motstående intressen (konfliktområden) Gödsling med kväve och andra näringsämnen Bland ovanstående nya metoder finns flera skogsbruksmetoder som främst syftar till att minska oönskade effekter på miljön, till exempel utvecklandet av nya plantskydd (mot insektsskador) utan användning av bekämpningsmedel och andra kemikalier. Införandet av plantskydd utan kemikalier är ett exempel på att en miljövinst (minskad kemikalieanvändning) kan orsaka andra miljöeffekter genom att behovet av kraftigare markberedning eventuellt ökar. Om detta är ett problem eller inte är en lämplig uppgift för en MKB att svara på. 4. Omfattning av en MKB Omfattning och avgränsning av en specifik MKB kan inte anges generellt, eftersom en bra MKB är anpassad till det aktuella behovet av information om den föreslagna eller existerande metoden. MKBn bör dock omfatta punkterna som redovisas i avsnitt 3.2. Det går inte heller att ange generellt vilka alternativ till att nå målet för brukningsmetoden som skall granskas i en MKB. Omfattningen och de alternativ som bör granskas beror på vilken nivå (metod/program/system) förändrade skogsbruksmetoder planeras och beslut fattas. Dessa frågor diskuteras närmare i avsnitt 5 till 7. Den typ av MKB som beskrivs i denna studie är i första hand tillämpbar på metod-, programoch systemnivå för att bedöma mer generella miljöeffekter av en brukningsmetod med stor areell utbredning. En MKB är dock i de flesta fall beroende av representativa och lokala typfall för att korrekt beskriva och värdera miljöeffekterna, eftersom till exempel skilda klimat- och markförhållanden kan ge helt olika konsekvenser av en och samma metod. 11

12 En regelmässig tillämpning av MKB på enskilda åtgärder i lokal skala är dock inte realistiskt. Miljöstyrning av enskilda åtgärder i lokal skala kräver andra verktyg för miljöanpassning och kontroll än en MKB av den omfattning som beskrivs i denna studie. I normalfallet bygger en MKB på känd kunskap om miljöeffekter och det är viktigt att identifiera kunskapsluckor samt föreslå studier och utredningar som kan förbättra kunskapsläget. En MKB som baseras på en värdering av miljöeffekter i relation till olika miljö- och kvalitetsmål ställer mycket stora krav på uförarens vetenskapliga kompetens, eftersom det är viktigt att all tillgänglig kunskap används för att analysera miljökonsekvenserna. MKB i en process där nya skogsbruksmetoder utvecklas har sannolikt en ganska kort "livslängd" efter det att olika steg i utvecklingen passerats. MKB som samlad dokumentation av en utvecklad brukningsmetod som har börjat användas kan om den är rätt utförd utnyttjas under lång tid för utvärdering och kontroll av de effekter och åtgärder som betonades i MKBn. Skogsbruk är en långsiktig verksamhet där det är viktigt att definiera tidsperspektiven vid utförandet av en MKB. Under hur lång tid är det sannolikt att en viss brukningsmetod används? Även om brukningsmetoden upphör, under hur lång tid framåt kan effekterna bedömas? Hur bör brukningsmetodernas anpassning till ett uthålligt utnyttjande av naturresurser värderas i en miljö som kommer att förändras med tiden, till exempel förekomst av luftföroreningar och eventuellt även globala klimatförändringar? Miljökonsekvenser i vid bemärkelse omfattar påverkan på ekonomi, samhällsekonomi, hälsa, naturresurser och råvaror samt miljö- och estetiska effekter. I inledningen nämdes att det i denna studie bedöms som mest angeläget att diskutera hur en MKB bör beskriva, och värdera, miljöeffekter. Gränsen till effekter på naturresurser, råvaror samt estetiska värden och kulturmiljö är dock flytande. Ytterligare en avgränsning är att denna studie i första hand belyser metoder för att beskriva miljökonsekvenser av de moment som ingår i skogsskötseln. Framtagning av produkter som används i skogbruket, transporter utanför skogen samt vidareförädlingen av skogsråvaran ingår inte i denna studie, men en översiktlig värdering av miljökonsekvenser kan utföras som en del av LCA (Life Cycle Assessment), vilken analyserar miljöpåverkan i hela kedjan från råvaruutvinning till avfalls- eller återvinningsstadiet (Lindfors, 1992). Ett exempel på metod är EPS (Environmental Priority Strategies) som behandlar påverkan på hälsa, biologisk mångfald, produktion, naturresurser och estetiska värden (Steen & Ryding, 1992). Värderingen av effekterna sker i form av en analys av viljan att betala för att undvika en miljöeffekt. EPS-metoden ger naturligtvis inte några detaljer om olika miljöeffekters betydelse, utan är en "kompass" där olika grad av miljöpåverkan kan belysas i en lång process som omfattar många miljöaspekter på både produktion och konsumtion av en vara eller tjänst. EPS är utvecklat för att i första hand användas vid översiktliga miljöbedömningar av olika produkter och inte speciellt anpassat för tillämpningar på areella näringar. Om EPS i sin nuvarande utformning tillämpas på olika skogsbruksmetoder, som till exempel vitaliserings- och kompensationsgödsling samt föryngring under skärmar, blir sannolikt maskininsatsens energiförbrukning (fossila bränslen är en ändlig resurs) samt den stora areella utbredningen (storskalig påverkan på biologisk mångfald) utslagsgivande i många fall. EPS förutsätter dessutom att skogsproduktionen är långsiktigt uthållig (vilket en MKB normalt inte gör, tvärtom är uthålligheten en viktig faktor som bör bedömas). 12

13 En LCA-studie av föryngring och gödsling (Loviken 1994) indikerar att energiförbrukningen har störst betydelse för värderingen av miljöpåverkan. Det är dock troligt att olika skogsbruksmetoders energiförbrukning, och miljöeffekter, kan analyseras enklare och bättre med en MKB som beskrivs i denna studie än med hjälp av LCA/EPS, som dock kan komma till användning på en översiktlig programnivå där skogsbruk bara är en del i ett system. LCA har den fördelen att olika typer av effekter vägs samman genom ett gemensamt mått, vilket är en svårighet i utförandet av en MKB. 5. Beskrivning av miljöeffekter I detta avsnitt lämnas synpunkter på vad som bör ingå beskrivningsdelen av en MKB. I inledningen bör följande punkter ingå; uppdragsgivare och uppdragstagare, syfte och avnämare, omfattning och avgränsning (kan i vissa fall passa bättre i värderingsdelen av en MKB), beskrivning av vilken typ av underlag som utnyttjats, redovisa samråd och utomstående granskning under arbetets gång. Av ovanstående punkter bör omfattning och avgränsning ägnas speciell omsorg eftersom det där sker en prioritering av vad som är viktigt att belysa i relation till syftet med den aktuella MKBn. Denna prioritering kan kan i vissa fall ifrågasättas och underlaget bör redovisas. Om redovisningen blir omfattande kan den placeras i värderingsdelen av MKB (se avsnitt 6). Det är även viktigt att redovisa vilka tidsperspektiv som MKBn omfattar (se avsnitt 4). Studiens status bör beskrivas med avseende på ansvaret för slutsatserna i MKBn (är det författaren eller institution/myndighet som ansvarar för slutsatserna). Inledningen bör föregås av en sammanfattning där framför allt slutsatserna redovisas på ett lättillgängligt sätt. 5.1 Beskrivning av skogsbruksmetoden En komplett och tillräckligt detaljerad beskrivning av den aktuella skogsbruksmetoden som skall granskas är av stor vikt för en MKB. Viktiga aspekter som bör beskrivas är; bakgrund till den aktuella skogsbruksmetoden, syfte med metoden, aktuella marker och bestånd, areell omfattning nu och i framtiden, teknik (i synnerhet användandet av arbetsfordon) och ekonomi, planerad miljöhänsyn, eventuell policy, planering, organisation och utbildning av personal, kontroll av metodens miljöpåverkan och samråd med myndigheter, alternativ till den föreslagna skogsbruksmetoden inklusive nollalternativ. I många fall kan det vara svårt att jämföra miljöeffekter av en skogsbruksmetod med realistiska alternativ eftersom de saknas. I andra fall är alternativen vitt skilda från den skogsbruksmetod som skall granskas. Till exempel kan alternativet till kvävegödsling (för att öka råvarutillgången) vara att importera virke från andra länder. En MKB av ett sådant alternativ, med den relativt höga detalj eringsgrad på en MKB som föreslås i denna studie, kan bli orealistiskt omfattande och arbetskrävande, och omfatta helt andra saker än effekter av skogsbruk. 13

14 En MKB som utförs på systemnivå kan dock kräva en omfattande analys som beskriver miljöeffekter av helt skilda system för att nå ett visst mål (se även avsnitt 6.5). Vad som är ett nollalternativ är inte alltid självklart. Nollalternativet kan antingen vara en existerande brukningsform som en ny metod skall ersätta, eller att avstå helt från en viss typ av skogsbruksmetod. En exakt definition av ett nollalternativ är dock inte nödvändig. Huvudsaken är att realistiska alternativ, som är korrekt beskrivna, ingår i granskningen. 5.2 Beskrivning av miljötillståndet Beskrivningen av miljötillståndet i det område som berörs av en aktuell skogsbruksmetod är en nödvändig bakgrundsinformation till värderingen av effekter av en brukningsmetod. Beskrivningen bör omfatta; allmän områdesbeskrivning (klimat, topografi, geologi, vattendrag, skogstyper), beskrivning av de ståndorter som är aktuella för skogsbruksmetoden, skogens och skogsbrukets historik i området (påverkar det nuvarande miljötillståndet), naturvärdesbeskrivning (rödlistade arter, nyckelbiotoper, skyddsvärda områden), prioriterade miljöhot i området som påverkas av den aktuella metoden (prioriterade miljöhot; se bilaga 1), prognoser för framtida utveckling av miljötillståndet. Vid beskrivning av naturvärde och prioriterade miljöhot i ett område är det viktigt att beskrivningen koncentreras på vad som är relevant för den skogstyp som är aktuell för en viss metod. 5.3 Beskrivning av kända och tänkbara miljöeffekter Beskrivningen av förväntade miljöeffekter av en skogsbruksmetod måste bygga på ett vetenskapligt underlag som beskriver såväl grundläggande ekologisk kunskap som resultat från relevanta experiment och försök samt effektkontroller. Även olika erfarenheter från praktisk drift kan vara av betydelse. Det är viktigt att det framgår tydligt av beskrivningen vad som kan anses väl dokumenterat och vad som är troligt eller möjligt (nivån på osäkerheten bör anges). De referenser som beskrivningen baseras på bör anges i en speciell förteckning. Det är ofta lämpligt att dela upp beskrivningen av miljöeffekter i två delar; intern påverkan, det vill säga metodens effekt på det skogsekosystem där den tillämpas, samt extern påverkan i form av effekter på andra ekosystem än skogen. De egenskaper hos skogsekosystemet som bör beaktas och som täcker in en stor del av förväntade effekter av olika skogsbruksmetoder är; stabilitet och återhämtningsförmåga, bördighet, syrsas-status, biologisk mångfald och andra naturvärden, viltekologi, accumulering av miljögifter, påverkan på grund- och ytvatten, påverkan på gasutbytet med atmosfären, särskilt klimatpåverkande gaser och olika kvävekomponenter. 14

15 Utöver ovanstående bör även påverkan på landskapsbilden och kulturmiljön, samt skogens värde för friluftsliv och rekreation beskrivas. I delar av norra Sverige bör även effekten på rennäringen beaktas. 6. Värdering av miljöeffekter I värderingsdelen kombineras informationen om skogsbruksmetodens utformning, miljötillståndet i det aktuella området för brukningsmetoden, samt kända eller tänkbara miljöeffekter. Den samlade beskrivningen värderas i relation till olika bedömningsnormer som lagstiftning, grundläggande ekologisk kunskap samt miljö- och kvalitetsmål. Kunskapsluckor identifieras som försvårar värderingen av miljöeffekterna. Baserat på värderingen av effekterna föreslås vid behov modifieringar och alternativa brukningsmetoder. Inledningsvis bör en prioritering av vilka effekter som är viktiga att värdera diskuteras. Det är även viktigt att slutsatserna av MKBn sammanfattas på en framträdande plats i rapporten. 6.1 Kvantifiering av påverkan I beskrivningsdelen redovisas främst generell kunskap om relevanta effekter. När denna kunskap kombineras med beskrivningen av hur skogsbruksmetoden skall utföras (metod och omfattning) kan en kvantifiering ske av miljöeffekterna i ett aktuellt område eller i en viss skogstyp. Denna kvantifiering bör beskriva såväl effekternas intensitet och utbredning som varaktigheten i tiden. Om alternativ till den föreslagna skogsbruksmetoden ingår i MKBn jämförs effekterna av olika brukningsmetoder. Brukningsmetodernas miljöpåverkan jämförs även med naturliga processer och andra mänskliga aktiviteter som påverkar miljön på ett likartat sätt som skogsbruksåtgärdena. Risken för att driftstörningar och oplanerade avsteg från den föreslagna brukningsmetoden bör beaktas, om det kan bedömas att det påverkar miljöeffekterna på ett kvantitativt sätt. Detta kan vara svårt att värdera i samband med en ny brukningsmetod med bristande praktiska erfarenheter, men då är det viktigt att i MKBn föreslå effektkontroller i samband med att metoden används, som kan beskriva de faktiska miljöeffekterna. 6.2 Beskrivning av bedömningsgrunder Av stor vikt för värderingen av miljöeffekter av skogsbruksmetoder är de bedömningsgrunder, utöver lagar och förordningar, söm effekterna kan relateras till. Brukad skog har inte en enda "optimal kvalité" baserat på ett naturligt tillstånd, eftersom den oftast har påverkats av olika markanvändning under flera århundraden. Vad som av miljöskäl är värdefullt i framtidens skogs måste i stor utsträckning bygga på mänskliga värderingar. Det gäller i synnerhet skogens estetiska värden och kulturmiljövården. Många av de förslag som finns på olika miljö- och kvalitetsmål för skog syftar till att påverka skogen i riktning mot ett tillstånd som beskrivs som naturligt. Vad som är naturligt kan dock ofta ifrågasättas. Trots detta är det viktigt att identifiera vilka bedömningsnormer som kan tillämpas på en viss skogsbruksmetod. Bedömningsnormerna kan bestå av; grundläggande kunskap om ekosystemets stabilitet och återhämtningsförmåga, nationella och regionala miljöhot samt övergripande miljömål, 15

16 miljö- och kvalitetsmål för skogsmark, kritiska belastningsgränser (försurning och övergödning), kritiska halter (marknära ozon) certifiering och annan frivillig reglering av skogsbruket, krav från rörligt friluftsliv, kulturmiljövård och rennäringen i norra Sverige. En beskrivning av miljöhot och övergripande miljömål, miljö- och kvalitetsmål för skogsmark samt kritiska belastningsgränser som bedömningsnormer för MKB redovisas i bilagal. 6.3 Effekterna i relation till olika miljöhot samt miljö- och kvalitetsmål Att värdera betydelsen av en miljöpåverkan av en skogsbruksmetod utgör ofta det mest kritiska momentet i en MKB. De miljö- och kvalitetsmål samt kritiska belastningsgränser för skogsmark som redovisas i bilaga 1 är förslag eller rekommendationer med mer eller mindre god vetenskaplig underbyggnad. En MKB måste även kritiskt granska relevansen (med ekologiska utgångspunkter) i föreslagna miljö- och kvalitetsmål som kan tillämpas på en skogsbruksmetod, vilket kan leda till att nya eller modifierade mål formuleras i en MKB, som relaterar till prioriterade miljöhot eller grundläggande ekologisk kunskap. Vid värdering av effekter av skogsbruksmetoder på biologisk mångfald är det viktigt att fastställa om rödlistade arter och skyddsvärda biotoper överhuvud taget finns på de marker som är aktuella för en viss brukningsmetod. Många rödlistade arter och skyddsvärda biotoper är endast knutna till skogstyper som ofta inte brukas alls (se även bilaga 1, avsnittl.4). Vid värderingen av en skogsbruksmetods inverkan på skogens naturvärden bör inte bara den negativa inverkan bedömas, utan även metodens möjligheter att på kort och lång sikt öka den biologiska mångfalden på olika nivåer (art-, biotop- och landskapsnivå) i en viss riktning, i synnerhet i biologiskt utarmade skogsmiljöer. 6.4 Effekterna i relation till annan miljöpåverkan Betydelsen av en miljöpåverkan från en skogsbruksmetod bör sättas in i ett större sammanhang. Jämförelser med miljöpåverkan från skogsbruket i stort, annan markanvändning och bakgrundsbelastningen från andra källor bör utgöra en viktig del av en värdering av en enskild skogsbruksmetod. 6.5 Effekter av andra alternativ En föreslagen skogsbruksmetod jämförs med ett nollalternativ och realistiska alternativ att nå samma mål som den föreslagna metoden. Hur detta moment skall avgränsas bör avgöras av nivån (metod/program/system/) där olika beslut skall fattas. Om till exempel syftet med att införa helträdsutnyttjande är att producera bioenergi som kan minska nettoutsläppen av klimatpåverkande gaser i ett energisystem, måste miljöeffekterna av helträdsutnyttjande värderas på systemnivå, och i relation till helt andra metoder att nå samma mål (minskade utsläpp av klimatpåverkande gaser). En MKB av helträdsutnyttjande på metodnivå behöver normalt inte jämföra effekterna med till exempel helt andra sätt att producera energiråvara. 16

17 6.6 Kunskapsluckor Kunskap som saknas, och som bedöms vara viktig för att beskriva och värdera miljöeffekter av en skogsbruksmetod, bör identifieras. Betydelsen av kunskapsbristen för värderingen av miljöeffekterna bör bedömas. Om möjligt föreslås studier och utredningar som kan öka kunskaperna, i synnerhet om det bedöms som en förutsättning för att kunna beskriva och värdera effekter av en brukningsmetod. Det innebär att en MKB i vissa fall inte kan slutföras med en tillfredsställande beskrivning och värdering av miljöeffekterna, utan att kompletterande kunskap inhämtas. 7. Åtgärder för att minska oönskade miljöeffekter Baserat på värderingen av effekterna föreslås vid behov modifieringar och alternativa brukningsmetoder, samt metoder för kontroll och styrning. Viktiga moment att belysa är; teknik, logistik och beståndsval, miljöhänsyn och undantag av områden, förslag till policy, interna regler, utbildning av personal och samråd, alternativa metoder, inventeringar av skogsmark och dokumentation av uppgifter som behövs för planering, kontroll och effektuppföljning, värdering av effekter efter vidtagna åtgärder. Förslag till åtgärder för att minska oönskade miljöeffekter av en brukningsmetod kan få stor betydelse för miljöanpassningen av en föreslagen skogsbruksmetod och utgör miljöstyrningsmomentet i en MKB. 17

18 8. Referenser Anon., Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i det svenska planerings- och beslutssystemet. Naturvårdsverket och Boverket. Naturvårdsverket Informerar. Anon., Skogspolitik inför 2000-talet års Skogspolitiska kommitté. SOU 1992:76, Huvudbetänkande och bilagor. Anon., Miljökonsekvensbeskrivningar inom trafiksektorn. Naturvårdsverket, Rapport Anon., MKB i miljöskydds- och naturvårdslagen. Naturvårdsverket Allmänna Råd 95:3. Lindfors L.-G Summary and Recommendations. In "Product Life Cycle Assessement - Principles and Methodology", Nord 1992:9. Nordic Council of Ministers, Copenhagen, Denmark. Loviken G Föryngring och gödsling av skogsmark ur ett livscykelanalytiskt perspektiv. Examensarbete i Virkeslära. SLU Umeå, rapport Nr 38. Nohrstedt H.-Ö. & Westling O Miljökonsekvensbeskrivning av STORA SKOGs gödslingsprogram. Del 1, faktaunderlag. I VLB Steen B. & Ryding S.-O The EPS enviro-accounting method. An application of environmental accounting principles for evaluating and valuation of environmental impact in product design. IVL Report B1080. Westerlund S PBL, NRL, MKB. Grunderna i plan- och marklagstiftning. Naturskyddsföreningen. Westling O. & Nohrstedt Miljökonsekvensbeskrivning av STORA SKOGs gödslingsprogram. Del 2, bedömning. IVL B Westling O., Johansson M., Lövblad G., Grennfelt P. & Skärby L Miljökonsekvensbedömning av Skogsstyrelsens förslag till program för skogsmarkskalkning. IVL rapport till Skogsstyrelsen

19 Bilaga 1 Bedömningsnormer för värdering av effekter Bilaga 1 beskriver och diskuterar de bedömningsnormer som kan komma till användning för MKB av skogsbruksmetoder som är inriktad på en värdering av miljöeffekter med ekologiska utgångspunkter. 1.1 Prioriterade miljöhot I takt med att punktkällorna i Sverige har minskat sina utsläpp till luft och vatten har miljötillståndet i landet blivit allt mer beroende av föroreningssituationen i stort i Europa. Inom Europa norr om Alperna sker en omfattande transport av luftföroreningar över gränserna, och de förhärskande vindriktningarna gör att Sveriges import av föroreningar från Centraleuropa och de Brittiska öarna är stor. I jordbruksintensiva och industritäta områden sker omfattande utsläpp till vattendrag som i många fall ger en föroreningsbelastning på de havsområden som omger Sverige. Utsläpp av föroreningar i Sverige domineras allt mer av diffusa källor i form av till exempel markanvändning och trafik. Utsläpp av föroreningar ger effekter på olika nivåer i miljön. Typiskt för samhällsutvecklingen i stort i den industrialiserade världen är att energiproduktion, jordbruk, trafiksystem och industri under de senaste årtiondena orsakat miljöproblem som är avläsbara på främst storregional (delar av kontinenter) eller global nivå. Tidigare dominerade lokala effekter på miljön nära varje utsläppskälla. De storregionala miljöproblemen tillhör i dagsläget de största miljöhoten i Sverige. Utsläpp till luft av svavel, kväve, kolväten, tungmetaller och organiska miljögifter i hela Europa har orsakat en miljöpåverkan med mycket stor areell utbredning både på land- och i vattenområden. I stora delar av Sverige dominerar försurningsproblemen, med andra ord effekter av utsläpp av svavel och kväve till luft som kan omvandlas till starka syror. En hög kvävebelastning kan i vissa fall orsaka försurningseffekter, påverka växtsamhällen i landmiljön samt orsaka övergödning av havsområdena. Kväveoxidutsläpp till luft kan tillsammans med kolväten bilda marknära ozon. Ozonskador i Sverige har noterats på flera jordbruksgrödor. Experimentella data indikerar att även skogsträd kan skadas i Sverige eftersom de föreslagna kritiska nivåerna av marknära ozon ofta överskrids. Ett omfattande åtgärdsarbete pågår i Europa för att minska de storregionala miljöproblemen. Trots stora ansträngningar och i många fall tillgång till miljöanpassad teknik kommer arbetet att ta flera årtionden i anspråk, vilket gör att effekterna i miljön kommer att finnas kvar relativt länge, men de kommer att minska med tiden. På sikt kan globala effekter orsakade av växthusgaser eller föroreningar som uttunnar ozonskiktet påverka miljötillståndet i Sverige. Markanvändningen i form av jord- och skogsbruk har har under senare decennier påverkat den biologiska mångfalden negativt, genom schablonartade metoder med bristande hänsyn. Även om en betydande naturvårdsanpassning skett under senare år är stora arealer påverkade av tidigare brukningsformer. Andelen produktiv skogsmark nedanför odlingsgränsen som undantagits från skogsbruk är mycket liten. 19

20 Statsmakterna har formulerat 13 olika prioriterade miljöhot och som en konsekvens av dessa övergripande miljömål. De miljöproblemen som främst kan påverkas av skogsbruk är: Klimatpåverkande gaser. Målet är att internationellt och nationellt begränsa de av människan orsakade klimatförändringarna till en nivå som inte skadar människan och naturen. Försurning av mark och vatten m.m. på grund av nedfall av försurande luftföroreningar. Målet är att nedfallet av försurande luftföroreningar begränsas till nivåer som inte skadar naturen och människors hälsa. Försurade miljöer skall behandlas så att naturen kan återhämta sig. Fotokemiska oxidanter/marknära ozon. Målet är att begränsa halterna av fotokemiska oxidanter till nivåer som inte utgör ett hot mot människors hälsa, grödor, skog eller materials livslängd. (Skogsbrukets påverkan består främst av marknära ozon bildat av kolväte- och kväveutsläpp från arbetsfordon). Övergödning av mark och vatten. Målet är att naturligt förekommande arter i havs- och vattenområden skall kunna bevaras i livskraftiga balanserade populationer. Föroreningar skall inte begränsa användningen av vatten från sjöar och vattendrag som vattentäkt. Påverkan genom metaller. Målet är att tillförseln av metaller till mark och vatten begränsas så att en uppbyggnad av sådana halter som skadar människors hälsa eller naturen inte sker ens i ett långsiktigt perspektiv. Påverkan av organiska miljögifter. Målet är att förhindra att organiska miljögifter ger effekter i miljön eller hälsoeffekter. Introduktion och spridning av främmande organismer. Målet är att biotekniken vad avser främmande organismer tillämpas så att inga negativa effekter uppstår. Nyttjande av mark och vatten som produktions- och försörjningsresurs. Målet är att nyttjande av marken och vattnet skall karatäriseras av långsiktig hushållning. Anspråk mot särskilt värdefulla områden. Målet är att bevara särskilt värdefulla naturområden och dess flora och fauna för oss och kommande generationer. Brutna kretslopp, avfall och miljöfarliga restprodukter. Målen avser att hushållningen med naturresurser och begränsningar av föroreningsutsläpp till följd av avfallshantering - även i ett lång perspektiv.-.skall ske så att naturen eller människors hälsa inte skadas. Kretslopp för en långsiktig hållbar utveckling skall skapas. När det gäller uttunning av ozonskiktet är det inte troligt att skogsbruk ökar miljöproblemen, men miljöhoten kan skada skogsmarkens normala funktion. Av 13 prioriterade miljöhot kan 10 hot påverkas (oftast förstärkt hot) av skogsbruk i någon grad. I de många åtgärdsmål som uttrycks i främst propositioner till riksdagen behandlar få specifikt skogsbruk. Undantag är: Införandet av främmande arter eller genetiskt modifierade organismer skall ske med stor restriktivitet och under betryggande kontroll så att förutsättningarna för den inhemska floran och faunan inte äventyras (Prop. 1990/91, sid 35, JoU 30, rskr 343). Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva i livskraftiga bestånd. Hotade arter och sociala värden skall värnas (Prop. 1992/93:226 om en ny skogspolitik, sid 33, JoU 25, rskr 327). 20

21 Representativa områden av alla förekommande naturtyper skall säkerställas. Skyddet av urskogar, våtmarker och vissa odlingslandskap samt mark för friluftsliv, särskilt runt våra tätorter skall prioriteras (Prop. 1990/91, sid 37, JoU 30, rskr 343). Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i landet naturligt förekommande växt och djurarter ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd (Prop. 1990/91, sid 35, JoU 30, rskr 343). Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna (Prop. 1986/87, sid 22, JoU 15, rskr 190). 1.2 Skogspolitiska kommitténs betänkande Den skogspolitiska kommittén har utfört en omfattande analys av skogsbrukets miljöanpassning (Anon, 1992). Utredningen konstaterar att under 1900-talet har den andel av Sveriges landareal som är skogbevuxen ökat liksom den årliga tillväxten och virkesförrådet. Det stora virkesförrådet och den årliga tillväxten ger bra förutsättningar för ett ekonomiskt framgångsrikt skogsbruk i framtiden, under förusättning att inte luftföroreningar eller andra miljöstörningar skadar skogen så att tillväxten minskar. Sverige har undertecknat flera internationella överenskommelser som berör naturvårdshänsyn i skogen: Konventionen om våtmarker av internationell betydelse i synnerhet som livsmiljö för våtmarksfåglar, SÖ 1975:76. Konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö, SÖ 19983:30. Konventionen om skydd av flyttande djur, SÖ 1983:37. Vid konfrensen om miljö och utveckling i Brasilien 1992 antogs konventioner om klimat och biologisk mångfald samt en deklaration om skogliga principer som Sverige undertecknade. Kommittén anser att ett nytt synsätt behövs for att förutse och förebygga skador på miljön. Ekonomisk och ekologisk hänsyn står inte i motsättning till varandra, utan miljöanpassning medför sannolikt även en långsiktigt bättre ekonomi. Olika sätt att bruka och utnyttja skog måste grundas på en helhetssyn på skogen som ekologiskt system. Det finns minst tre tänkbara alternativ för hur skogsbruket framgent kan bedrivas och skogsmarksarealen utnyttjas för att uppnå en hög produktion och samtidigt bevara den biologiska mångfalden i skogsekosystemen. 1. Skog för produktion och för natur- och milöskydd separeras areellt genom avsättning av stora natureservat. 2. Skogen brukas med olika intensitet med hänsyn till markens produktionsförmåga och avstånd till fabriker och marknad. 3. Skogen brukas med sikte på hög produktion och god natur- och miljöhänsyn över hela skogsmarksarealen. För ett land som Sverige där nästan all skogsmark brukas är det tredje alternativet mest attraktivt enligt kommittén. 21

22 Ett skogsbruk som kombinerar hög produktion med god miljöhänsyn bör kunna få den bästa effekten på bevarandet av skogens biologiska värden, i synnerhet i områden där många människor bor (alternativ 2 innebär ett intensivt skogsbruk i dessa områden). Alternativ 1, att avsätta stora arealer som naturreservat bedöms inte som ekonomiskt realistiskt, men även alternativ 3 kräver en viss ökning i arealen skyddad skogsmark. Miljöhänsyn i brukad skogsmark skall uppnås genom att i ökad omfattning anpassa skogsbruksmetoderna till naturskogens biologiska funktioner. Genom ståndortsanpassning skall trakthygges- och blädningsskogsbruk tillämpas på ett miljöanpassat sätt. Lämpliga marker skall efter avverkning återbeskogas genom naturlig föryngring. Ett miljöanpassat skogsbruk kräver i vissa lägen att nya brukningsformer utvecklas. Vid beslut om miljömål för svenskt skogsbruk anser kommittén att det är nödvändigt med en samsyn när det gäller förutsättningarna för nyttjandet av skogen, nämligen att den svenska skogens produktionsförmåga skall brukas långsiktigt, ansvarsfullt och med sikte på god ekonomisk avkastning för skogsägare och samhälle, ett långsiktigt bruk av skogen måste ske i överensstämmelse med naturgivna biologiska förutsättningar, när skog brukas påverkas dess naturliga dynamik och utveckling, förekomst av död ved och gamla träd är ett viktigt element i en naturskog som starkt reducerats eller inte alls finns i en brukad skog, sådana kvaliteter i skogen finns endast inom områden av skogen som karaktäriseras av lång kontinuitet eller inom områden som lämnats för fri utveckling, avsättningen av reservat i statens regi måste därför ökas, skogsägaren har ett ansvar för att med hänsyn till förutsättningarna söka gynna eller åtminstone bibehålla diversiteten och den biologiska mångfalden vid skogens brukande. 1.3 Kritiska belastningsgränser Kritiska belastningsgränser utnyttjas ofta som underlag för formuleringen av olika miljömål som berör skogsmark. Syftet med kritiska belastningsgränser är att skapa ett verktyg som kan kvantifiera framtida förändringar i miljön, samt behovet av åtgärder. Åtgärdsbehovet sätts i relation till ett acceptabelt föroreningstillskott till naturmiljön som inte orsakar skadliga biologiska effekter. Störst betydelse för det svenska och europeiska åtgärdsarbetet har kritiska belastningsgränser för försurande luftföroreningar haft. Arbetet med att definiera och formulera kritiska belastningsgränser för svavel- och kvävetillförsel till mark och vatten har utförts av ett stort antal forskare i Europa och Nordamerika (Nilsson och Grennfelt 1988, Grennfelt och Thörnelöf 1992, Brodin och Kessler 1992, Hornung m. fl. 1995). Kritiska belastningsgränser anges för svavel och kväve eftersom de är de primära föroreningarna som släpps ut till luft och som bildar syror i atmosfären, eller i mark och vatten Syratillförsel Beräkningen av försurningseffekten på skogsmark utnyttjar en kvantitativ jämförelse mellan nettotillförseln av syra, som inkluderar svavel- och kvävenedfall, samt trädens upptag av baskatjoner, och nettotillförseln av alkalinitet genom nedfall av baskatjoner, markens vittring, kväveupptag samt avrinning av syra. Med detta beräkningssätt överskrids idag de kritiska belastningsgränserna för syratillförsel till skogsmarken i större delen av Sverige, med de största överskridandena i den södra delen av landet (Sverdrup m. fl., 1992). 22

23 Konsekvensen av detta är att markförsurningen fortskrider så länge syratillförseln inte balanseras av syraneutralisering eller bortforsel. Om trädens upptag av baskatjoner skall leda till en mer permanent markförsurning över mer än en skogsgeneration förutsätter det att träden avverkas så att inte baskatjonerna kan återföras till marken. Helträdsutnyttjande har en större markförsurande effekt jämfört med enbart stamvedsuttag. Den kritiska belastningsgränsen är beräknad att gälla för 95 % av skogsmarksarealen, vilket gör att mycket känsliga marker bestämmer gränsen. I praktiken varierar belastningsgränsen avsevärt mella olika ståndorter inom samma område (lika hög belastning av luftföroreningar) beroende på markens vittringskapacitet och biomassauttagets storlek. För att beräkna belastningsgränsen för en viss ståndort krävs ingående kunskaper om markens mineralsammansätming och nedfallet av luftföroreningar. Sverdrup m. fl. (1992) har med hjälp av modellberäkningar visat att över 80 % av den nuvarande skogsmarksarealen i Norden i framtiden kommer att uppvisa en onormalt snabb försurningsutveckling, förutsatt att den nuvarande depositionen av svavel och kväve inte förändras. Historiska tidsserier på markförsurningsutveckling samt massbalansberäkningar av flöden av starksyra och baskatjoner i skogsekosystem har legat till grund för prognoser på framtida markutveckling. Olsson m. fl. (1992) konstaterar att vittringen i skogsjordarna inte är tillräcklig i större delen av Sverige, för att kompensera för förluster av baskatjoner genom naturlig utlakning, utlakning orsakad av starksyradeposition samt biomassauttag. Underskottet är störst i områden med hög deposition av försurande luftföroreningar Kvävetillfdrsel Den kritiska belastningsgränsen för kväve kan formuleras med andra utgångspunkter än syrabidraget till skogsmarken, eftersom det normalt även är ett tillväxtbegränsande ämne. Oönskade effekter på artsammansättningen hos växter och djur. Oönskade effekter på framför allt växternas produktion och funktion, gödslingseffekt. Risken för kvävemättnad, det vill säga ett tillstånd där tillförseln av kväve överstiger ekosystemets förmåga att tillgodogöra sig kväve. Den kritiska belastningsgränsen kan beräknas med en massbalansmodell som summan av biomassans upptag av kväve (som skördas), normal upplagring i marken samt normal utlakning till vatten (Rosén m. fl., 1992). Andra beräkningsmetoder bygger på empiriska data rörande vegetationsförändringar, eller balansen mellan markens vittringshastighet och lokalens totala kväveutbud (Hornung m. fl., 1995). Nytillskott av kväve till skogsmarken sker genom nedfall från luften. Det naturliga bakgrundsnedfallet i Sverige är lågt, några få kilo per hektar och år, men stora utsläpp inom landet och i övriga Europa gör att nedfallet är förhöjt framför allt i den södra delen av Sverige. De teoretiska beräkningarna visar att belastningsgränsen för kväve till skogsmarken överskrids i en stor del av landet, i synnerhet i södra Sverige. Överskidandet innebär att markerna får en onormalt snabb upplagring av kväve och/eller ett förhöjt läckage till yt- och grundvatten. Modellberäkningarna kan inte visa någon tidskala för dessa förändringar och dessutom är inte modellen dynamisk, det vill säga den tar inte hänsyn till att ökad kvävetillförsel påverkar tillväxten, vilket i sin tur ökar upptaget i biomassa. 23

24 Beräkningarna utgår i normalfallet från att den framräknade belastningsgränsen skall gälla för 95 % av skogsmarksarealen i en region. Det innebär att skogsmark med liten kapacitet att ta emot kväve avgör belastningsgränsen och att 5 % av arealen har lägre belastningsgräns än den satta. Denna typ av beräkningar har som syfte att visa på storskaliga mönster i Europa, och kan karaktäriseras som en första grov ansats att beskriva kriterier för normala kväveflöden i skogsekosystem. Dessa beräkningar skall ligga till grund för internationella förhandlingar om utsläppsbegränsningar. Enskilda bestånd med olika brukningsintensitet har naturligtvis olika förutsättningar att ta emot kväve, utan att en oönskad upplagring eller utlakning sker, vilket gör att de kritiska belastningsgränserna kan variera kraftigt i ett skogsområde. Massbalanstänkande, där tillförsel och bortförsel av kväve jämförs, kan tillämpas på beståndsnivå men det kräver att ingångsdata från den enskilda ståndorten används. Resultatet av massbalansberäkningen kan ge ett teoretiskt mått på nettoupplagring, eller förlust, av kväve på ståndorten. För att besvara frågan om, och hur fort, en onormalt stor upplagring av kväve i skogen kan leda till ett förhöjt läckage av kväve till grund- och ytvatten saknas grundläggande kunskap om kvävets dynamiska inverkan på vegetationen, samt om kvävets stabilitet i olika förråd som kan byggas upp framför allt i marken. Kritiska belastningsgränser med sin schablonartade syn på skogens kväveutnyttjande är inte tillräckliga för att bedöma effekter av skogsbruksmetoder som kan påverka omsättningen av kväve i en viss beståndstyp, eftersom det inte finns specifika belastningsgränser för olika ståndorter. Däremot kan de faktorer som olika typer av kritiska belastningsgränser för kväve tar fasta på analyseras vid en bedömning av olika brukningsmetoders effekter, under förutsättning att hänsyn tas till skogsbeståndens karaktär. 1.4 Biologisk mångfald Olika typer av markanvändning har genom flera århundraden både ökat och minskat den biologiska mångfalden på huvuddelen av den produktiva skogsarealen. Många hotade och hänsynskrävande djur- och växtarter återfinns i urskogar eller andra skogstyper och biotoper som inte brukats intensivt. Det moderna skogsbruket medför snabba förändringar av skogstillståndet, framför allt vid slutavverkningar. Många skogar har mer eller mindre frekvent genomgått drastiska förändringar i alla tider på grund av skogsbränder. Skillnaden mot kalhyggesbruket är dock den höga förekomsten av död ved, samt en annorlunda återbeskogning på brandfälten som följde en naturlig succession av trädarter. Vissa områden brann aldrig eller mycket sällan, vilket gjorde att den mycket gamla skogen hyste speciella djur- och växtarter. Utöver skogsbruk påverkar luftföroreningar och betestryck från vilt den biologiska mångfalden i skogen. Antalet hotade och hänsynskrävande djurarter som enligt Naturvårdsverket hotas av olika typer av markanvändning och andra faktorer framgår av tabell 1 som redovisar uppgifter från Eriksson och Hedlund (1993). 24

25 Tabell 1. Viktigaste orsak för hotade och hänsynskrävande arter i Sverige. Tabellen anger procentandel av totala antalet förtecknade arter. Hotorsak Skogsbruk Jordbruk Annan exploatering Föroreningar Jakt, störningar, insamling Övrigt Totalt antal listade arter Ryggradsdjur Ryggradslösa djur Huvuddelen av de hotade, sällsynta och hänsynskrävande svenska växterna som är knutna till skog (tabell 2) återfinns i speciella biotoper som urskogar, gamla lövskogar, sumpskogar, rasbranter, raviner och kantzoner mot vattendrag. Dessa biotoper är ofta undantagna från skogsbruk. Tabell 2 Biotoper för hotade, sällsynta och hänsynskrävande svenska växter. Tabellen anger procentandel av totala antalet listade arter (Eriksson och Hedlund 1993). Biotoper Kärlväxter Mossor Storsvampa Lavar Skog Jordbruks-/odlingslandskap Sjöar, sjöstränder och myrar Fjäll Bergbranter och hällmark (ej fjäll) Hav, havsstränder < Totalt antal listade arter Med utgångspunkt från de övergripande miljömål som beslutats av regering och riksdag bland annat i skogspropositionen "En ny skogspolitik" (Prop. 1992/93:226) har miljömålet jämnställts med virkesproduktionsmålet. Propositionen bygger i sin tur på ett omfattande utredningsmaterial från 1990 års Skogspolitiska kommitté (Anon., 1992), se även avsnitt 1.2 i denna bilaga. Skogsstyrelsen har på uppdrag av regeringen utarbetat en aktionsplan för biologisk mångfald avseende skogsbruk (Anon., 1995), med utgångspunkt i den av riksdagen beslutade skogspolitiken och de av riksdagen beslutade miljömålen. Innehållet sammanfattas nedan i avsnitt Skogsvårdsorganisationen ansvarar som sektorsmyndighet för att mål formuleras för skogssektorn så att samhällets övergripande mål kan uppnås. Målen bör vara uppföljningsbara och preciserade i tid och rum. Med hänsyn till det bristfälliga kunskapsunderlaget återstår det mycket arbete med målutvecklingen, bland annat vad gäller uppfölj ningsbarheten. 25

26 Det är framför allt behovet av regionala och lokala anpassningar av målen som medför att Skogsvårdsorganisationen inte bedömer det som relevant att ange mer preciserade mål på riksnivå. De sektorsmål som formulerats inom ramen för aktionsplanen har begränsats till att ange en lämplig inriktning för förändringar inom skogssektorn. Miljökvalitetsmål formuleras på en nivå mellan de övergripande målen och sektorsmålen. Naturvårdsverket ansvarar för formuleringen av miljökvalitetsmål, vilka skall ange det miljötillstånd som bör råda för att säkra en god hushållning, för att bevara biologisk mångfald och för att behålla natur- och kulturlandskapet. Exempel på miljökvalitetsmål som berör skogsbruk redovisas i avsnitt Aktionsplan för biologisk mångfald och uthålligt skogsbruk Aktionsplanen (Anon., 1995) behandlar främst mål för att bevara den biologiska mångfalden och minska effekterna av luftföroreningar. Planen innehåller sektorsmål för skogsbruk och förslag till åtgärder och prioriteringar, samt ett strategiavsnitt. Mål och åtgärder beskrivs närmare för biologisk mångfald på olika nivåer, skogsmarken, uthållig virkesproduktion samt mångbruk av skogen. Sektorsmålen sammanfattas nedan: Nivå/åtgärd Ekosystem och biotopnivå Detaljhänsyn vid skogsbruksåtgärder Skogsskötsel i talldominerad skog på torr och frisk mark Skogsskötsel i gran- och barrblandskog eller lövskog på brandpräglad frisk mark Skogsskötsel i sumpskog Sektorsmål Vid skogsbruksåtgärder tas detaljhänsyn så att: mängden grova äldre träd med vissa naturvärdeskvaliteter i skogslandskapet ökar mängden död ved med vissa naturvärdeskvaliteter i skogslandskapet ökar variationen av träd- och buskarter bibehålls. Skogsskötseln anpassas till bakomliggande naturlig dynamik så att: mängden äldre grova träd samt stående och liggande döda träd med vissa naturvärdeskvaliteter ökar skiktning och olikåldrighet förekommer som inslag i bestånden andelen brandpåverkad skog och mark ökar i tidigare brandpräglade områden. Skogsskötseln anpassas till bakomliggande naturlig dynamik så att: mängden äldre grova träd samt stående och liggande döda träd med vissa naturvärdeskvaliteter ökar andelen lövdominerade områden och lövandelen i barrbestånd ökar andelen brandpåverkad skog och mark ökar i tidigare brandpräglade områden. Skogsskötseln anpassas till bakomliggande naturlig dynamik så att: kontinuitet i trädskikt och beskuggning bibehålls kontinuerlig försörjning av död ved med vissa naturvärdeskvaliteter upprätthålls påverkan på hydrologin mininteras. 26

27 Nivå/åtgärd Skogsskötsel i ädellövskog Beskogning av öppenmarker i kulturlandskapet Bevarande av biotoper Skogbärande impediment Hänsyn till vattenmiljöer Naturhänsyn i landskapsperspektiv Art-nivå Inom-artsvariation Skogsträd Skogsmarken Sektorsmål Skogsskötseln anpassas till bakomliggande naturlig och kulturbetingad dynamik (beståndshistorik) så att: mängden äldre grova träd samt stående och liggande döda ädellövträd med vissa naturvärdeskvaliteter ökar strukturen och kontinuiteten i trädskiktet samt trädslagsfördelningen på gammal inägomark bibehålls behov av gläntor, luckor och ljusinsläpp tillgodoses. Skogsskötseln anpassas till bakomliggande kulturbetingad dynamik så att: behov av gläntor, luckor och ljusinsläpp tillgodoses uppväxande bestånd berikar landskapet genom återskapande av värdefulla skogsmiljöer värdefulla kulturmijöer bibehålls och förstärks. Skogsbruksåtgärder bedrivs så att: biotoper som utgör livsmiljöer för rödlistade djur- och växtarter (nyckelbiotoper) eller som annars är särskilt skyddsvärda behåller sin funktion förbättrad och funktionell hänsyn tas till andra typer av avvikande biotoper skyddszoner mot vattendrag, berg- och rasbranter, sjöar och myrar lämnas i ökad utsträckning biotoper med höga naturvärden återskapas. Skogsbruksåtgärder utförs endast i undantagsfall på impediment och då i så begränsad omfattning att karaktären och de biologiska kvaliteterna bibehålls. Skogsbruksåtgärder bedrivs så att: kantzoner utmed vattendrag lämnas i en utsträckning som beror av ståndort och ekologisk funktion avverknings- och markbehandlingsmetoder anpassas i närområdet till vattendrag så att näringsläckage och igenslamning begränsas körning i vattendrag begränsas. Vid skogsbruksåtgärder tas hänsyn till arter samt ekologiska processer och funktioner i ett landskapsekologiskt perspektiv. Skogsbruksåtgärder bedrivs så att rödlistade arter gynnas och att skador på lokaler med rödlistade arter undviks eller begränsas. Skogsträdens genetiska variation bevaras och beredskap upprätthålls för eventuella kommande miljö- och klimatförändringar. Skogsbruksåtgärder bedrivs så att: ett gott marktillstånd och markens naturgivna uthålliga produktionsförmåga bibehålls behovet av skyddsdikning och kraftig markberedning begränsas trädens vitalitet bibehålls skogsträdens förmåga att motstå effekter av luftföroreningar stärks. 27

28 Nivå/åtgärd Uthållig virkesproduktion Sektorsmål Skogsbruksåtgärder bedrivs så att tillfredsställande föryngringsresultat erhålls. Beståndsvård utförs i sådan utsträckning och på så sätt att skogen utvecklas väl med avseende på volymtillväxt och kvalitet. Mångbruk av skogen Rennäringen Bär/svamp/rekreation/jaktoch viltvård Jakt- och viltvård Avverkning som inte har karaktär av gallring utformas så att den på kort eller medellång sikt är ändamålsenlig för återväxt av ny skog. Skogsbruk bedrivs så att förutsättningarna för fortsatt renskötsel inom hela renskötselområdet inte avsevärt försvåras. Skogsskötsel och naturhänsyn anpassas till ståndorter och bakomliggande naturlig eller kulturbetingad dynamik. Skogsbruket skall verka för att viltstammarna anpassas så att det inte uppstår oacceptabla skador på skogsekosystemet, och att det råder balans mellan viltstammarnas storlek och betestillgång Miljökvalitetsmål Exempel på delvis uppföljningsbara miljökvalitetsmål som diskuteras enbart översiktligt i ovanstående aktionsplan (avsnitt 1.4.1) är förslag till mål för brukad skogsmark och den brukade skogens omgivningspåverkan. Exemplen är hämtade från Naturvårdsverkets rapport "Skogsbruk och miljö" (Anon. s 1993) Kvalitetsmål för markresursen Naturresursen mark vårdas så att dess förmåga till uthållig och mångformig produktion av hög kvalitet upprätthålls och så att markens påverkan på angränsande ekosystem ej överskrider dessa systems toleransgränser Markfysikaliskt En god markstruktur upprätthålls på finkorniga jordar. Markens vattenhållande förmåga bibehålls. Jordmån och humusform inte försämras på lång sikt. Mnrkbiologiskt Den för olika marktyper typiska markfloran och -faunan består till sin huvudsakliga sammansättning och aktivitet. Markkemi skt ph-värdet i skogsmarkens jordmånshorisonter håller sig inom sådana gränser att störning av de för ståndorten normala markprocesserna inte långsiktigt sker. Ca/Al-kvoten i markvattnet >1 i mineraljorden (kvoten beräknas på molbas). Humusskiktets C/N-kvot och förråd av växtnäringsämnen inte minskar långsiktigt. Halten nitratkväve i markvatten är som årsmedelvärde <0,2 mg N/l i awerkningsmogna bestånd. 28

29 Belastningen av svavelföreningar inte överskrider för: Norrland 2,5 kg per ha och år Svealand 2,5 kg per ha och år Götaland 3,0 kg per ha och år Belastningen av kväveföreningar inte överskrider för: Norrland 3,0 kg per ha och år Svealand 4,0 kg per ha och år Götaland 5,0 kg per ha och år Skogsmarkens naturliga näringsstatus, inklusive organisk halt bibehålls. Ovanstående belastningsmått för svavel och kväve avser i första hand nedfall av luftföroreningar och är en sammanvägning av olika risker för effekter av försurande luftföroreningar på mark, vatten och vegetation. Belastninggränserna är satta för att skydda praktiskt taget all mark och de känsligaste miljöerna, som bestämmer belastningsgränsen, återfinns ofta på lågproduktiva marker som myrar och hällmarker samt andra skogliga impediment. Tungmetaller Tungmetaller inte tillförs marken i mängder som långsiktigt riskerar att försämra markens ekologiska funktion. Långsiktigt bör balans för metaller i markekosystemet eftersträvaspå en nivå där vi med god säkerhetsmarginal inte löper någon risk för negativa effekter. Kortsiktigt bör storskalig ackumulation av metaller i mårskiktet hållas så låg som möjligt. Organiska miljögifter inklusive mineraloljor organiska miljögifter inte tillförs marken i mängder som långsiktigt stör markorganismernas näringsomsättning i marken. Långlivade organiska ämnen från mänsklig verksamhet skall på sikt inte förekomma i miljön. Motor- och hydraloljor inte finns i marken. Kvalitetsmål för omgivningspåverkan Vattenresursen i skogslandsskapet håller fortlöpande en god kvalitet och försämras inte av skogsbruksmetoder så att livsmiljön för vattenorganismer äventyras eller så att hälsoproblem för människan kan uppstå. För att minimera omgivningspåverkan innebär det att: Sjöar och vattendrag har en vattenkvalitet motsvarande högst påverkansgrad 1 enligt Naturvårdsverkets "Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag". Den hydrologiska karaktären hos avrinningsområdena, det vill säga mängden vatten och den tidsmässiga variationen och grundvattennivån, bibehålls även efter genomförda skogsbruksåtgärder, så att omgivande naturtyper och biotoper inte påverkas. Med påverkansgrad menas förhållandet mellan nuvarande (eller framtida) tillstånd och ursprungligt tillstånd, med avseende på vattenkvalitet (Anon., 1991). I tabell 3 redovisas kvoten mellan nuvarande värde och ursprungligt värde som klassas som påverkansgrad 1 för ett antal parametrar som är relevanta för många skogsbruksmetoder som påverkar ytvatten. 29

30 Påverkansgraden omfattar 0=ingen eller obetydlig påverkan, l=tydlig påverkan, 2=stark påverkan och 3=mycket stark påverkan. Med ursprungligt värde menas det tillstånd som skulle varit rådande i ett opåverkat naturlandskap, väsentligen som ett resultat av naturlig vittring och med ett naturligt tillskott från atmosfären. Tabell 3 Kvoten mellan nuvarande värde och ursprungligt värde inom påverkansgrad 1, sjöar och vattendrag. Parameter Fosfor och kväve Syrehalt, skiktade sjöar Färgtal Turbiditet Siktdjup Suspenderat material Alkalinitet Kvot 1,5-2,0 0,50-0,75 1,4-2,2 1,4-2,4 0,5-0,75 1,3-2,0 0,50-0, Referenser Anon., Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Klassificering av vattenkemi samt metaller i sediment och organismer. Naturvårdsverkets Allmänna Råd 90:4. Anon., Skogspolitik inför 2000-talet års Skogspolitiska kommitté. SOU 1992:76, Huvudbetänkande och bilagor. Anon., Skogsbruk och miljön. Naturvårdsverket, Rapport Anon., Aktionsplan för biologisk mångfald och uthålligt skogsbruk. Skogsstyrelsen Brodin Y.W. & Kessler E. (eds.) CriticI Loads in the Nordic Countries. Ambio 21, no 5. Eriksson M. & Hedlund L. (red.) Biologisk mångfald. Naturvårdsverket, Rapport 4138 Grennfelt P. & Thörnelöf E. (eds.) Critical Loads for Nitrogen. Nordic Council of Ministers, Nord 1992:41. Hornung, ML, Sutton, M. A. & Wilson, R. B. (ed.) Mapping and modelling of critical loads for nitrogen- a workshop report. Institute of Terrestrial Ecology, United Kingdom. Nilsson J. & Grennfelt P Critical Loads for Sulphur and Nitrogen. Nordic Council of Ministers, Miljörapport 1988:15. Nohrstedt, H.-Ö Den svenska skogens kvävestatus. SkogForsk, Redogöresle nr 8. Olsson M., Rosén K. & Melkerud P.-A Mapping Base Cation budgets for Swedish Forest soils. Proceedings of the 2nd International Symposium on Environmental Geochemistry, Applied Geochemistry, Supplement 2: Rosén K., Gundersen P:, Tegnhammar L., Johansson M. & Frogner T Nitrogen Enrichment of Nordic Forest Ecosystems. Ambio Vol 21: Sverdrup H.,Warfvinge P., Frogner T., Håöya A.O., Johansson M. & Andersen B Critical Loads of Forest Soils in the Nordic Countries. Ambio Vol. 21:

31 Bilaga 2 Sammanfattning av två utförda MKB av skogsskötselmetoder Diskussionen om MKB som verktyg för att bedöma miljöeffekter samt förslagen till disposition och omfattning av MKB av skogsbruksmetoder bygger i stor utsträckning på erfarenheter från två MKB som utförts av IVL under perioden 1993 till 1995; "Miljökonsekvensbedömning av Skogsstyrelsens förslag till program för skogsmarkskalkning" (Westling m. fl., 1993) och "Miljökonsekvensbeskrivning av STORA SKOGs gödslingsprogram" (Nohrstedt & Westling, 1995, Westling & Nohrstedt 1995). Syfte disposition och sammanfattande slutsatser av dessa två studier beskrivs i denna bilaga. 2.1 MKB av skogsmarkskalkning Syfte och avgränsning Miljökonsekvensbedömningen utgick från Skogsstyrelsens (SKS) analys av behovet av åtgärder mot försurning av skogsmark, samt föreslagna metoder att motverka negativa effekter av försurande luftföroreningar genom storskalig kalkning av skogsmark. Syftet med en MKB var att: Bedöma om de föreslagna metoderna kunde uppfylla programmets övergripande målsättning att motverka negativa effekter av försurning av skogsmark. Bedöma om åtgärdsprogrammet kunde leda till negativa bieffekter som ställer krav på modifierade metoder. MKBn beskrev i första hand effekter av SKS program för skogsmarkskalkning, och i andra hand SKS analys av åtgärdsbehovet. Bedömningen omfattade inte någon ingående analys av alternativ till de föreslagna metoderna, mer än en beskrivning av riskerna med uteblivna åtgärder. MKBn bedömde en metod med stor areell utbredning som har det enda syftet att förbättra miljötillståndet, vilket gör att den skiljer sig från många andra MKB som ofta analyserar effekter av en exploatering. MKBn utfördes av IVL på uppdrag av Skogsstyrelsen Disposition och innehåll Huvudrapport Syfte och avgränsning Kunskapsläge försurning och skog Försurning av skogsmark och risken för skogsskador Prognosticering av utsläpp av försurande luftföroreningar Prognosticering av försurningsutvecklingen i skogsmark Skogsstyrelsens förslag till markkalkningsprogram Mål Metoder Åtgärdsbehov Underlag för MKB 31

32 Skogsmarkskalkningens miljöeffekter Positiva effekter Negativa effekter Bedömning av Skogsstyrelsens förslag till program för skogsmarkskalkning Motverkar markkalkningen det sura nedfallets effekter på skogsekosystemen? Hur påverkas trädens vitalitet och produktion? Hur påverkas den naturliga floran och faunan? Kan skogsmarkskalkningen orsaka negativa effekter? Markbiologiska processer Grund- och ytvatten Effekter av transport och spridning av kalk Vilka markkemiska effekter kan förväntas? Ytterligare kunskapsbehov Bilaga underlag och referenser Underlag för slutsatser Motverkar markkalkningar det sura nedfallets effekter på skogsekosystemen? Miljötillståndet i Sverige Processer i vegetation, mark och vatten som påverkas av försurning Tidsserier och prognoser Kritiska belastningsgränser för svavel och kväve Kalkning av skogsmark - behov och förutsättningar Hur påverkas trädens vitalitet och produktion av kalkning? Vitalitet Skogsproduktion Hur påverkas den naturliga floran och faunan av kalkning? Flora Fauna Kan skogsmarkskalkning orsaka andra negativa effekter? Markbiologiska processer Grund- och ytvatten Transport och spridning av kalk Vilka markkemiska effekter kan förväntas? Referenser Sammanfattande slutsatser Vid en samlad bedömning av nuvarande effekter, samt risken för ytterligare påverkan på skog, mark och vatten vid en fortsatt försurningsutveckling är det rimligt att förorda åtgärder, parallellt med utsläppsbegränsningar, som ökar skogsmarkens basmättnadsgrad och syraneutraliserande förmåga. Den kraftiga utarmningen av basmättnadsgraden i stora delar av Sverige, med följdeffekter på flora, fauna och vattenmiljö, är ett allvarligt hot mot den viktigaste produktionsresursen i Sverige. I begreppet produktionsresurs innefattas både förmågan att generera en ekonomiskt betydelsefull råvara, samt att skapa mångformiga och vitala skogsekosystem. 32

33 Kalkning av skogsmark är en markförbättrande åtgärd som kan öka skogsmarkens basmättnadsgrad. De marker som är lämpliga att kalka med SKS förslag till koncept utgörs av försurade områden, utan akuta skogsskador, med måttlig till relativt hög belastning av försurande luftföroreningar. I områden med lägre atmosfärisk belastning är behovet av kalkning litet. I de områden i Sverige som har den högsta belastningen av svavel och framför allt kväve krävs sannolikt mer beståndsanpassade åtgärder, som förutom kalkning även omfattar vitaliseringsgödsling. Syftet med SKS kalkningsprogram är att undvika en framtida minskning av skogsträdens vitalitet och produktion som kan orsakas av en tilltagande markförsurning. En riskbedömning av framtida effekter på träden av försurning innefattar betydande osäkerheter. Kalkning kan varaktigt förbättra skogsmarkens syra/bas-status, vilket gynnar flera av de processer som bidrar till trädens vitalitet och produktion, i synnerhet trädens försörjning med baskatjoner. Alla effekter av försurande luftföroreningar på skog kan inte motverkas med enbart kalkning, till exempel direkteffekter av gaser eller uppkommen brist på näringsämnen som inte finns i kalk. SKS koncept innebär att vissa positiva förändringar av flora och fauna kan förväntas, till följd av kalkningens inverkan på markens syra/bas-status. Långsiktigt negativa effekter är osannolika, med undantag för ökad förekomst av gräs, brännässla och hallon i mycket kväverika marker. Den kraftiga inverkan av kvävedepositionen på floran kan inte förhindras med hjälp av kalkning. Kalkning med SKS koncept i områden med måttlig atmosfärisk kvävebelastning innebär en liten risk för oönskade effekter på omsättningen av organiskt material, ökad nitrifikation och gasformig avgång av växthusgaser på både kort och lång sikt. Skogsmarkskalkningens effekter på rotrötefrekvens och mykorrhizafunktion är osäker, men belägg för påtagligt negativa effekter saknas. Risken för negativa effekter får vägas mot risken med att skogsmarkenias basmättnadsgrad sjunker ytterligare om kalkningsåtgärder inte vidtas eller senareläggs. Risken för en fortsatt skadlig utveckling i skogen måste bedömas som stor om markförsurningen fortskrider. Mer avancerade markbehandlingsåtgärder, om skogsskador uppstår i framtiden, innebär i regel en ökad risk för negativa bieffekter, om inte kunskapen om metoderna för åtgärder har utvecklats så att negativa effekter kan undvikas. Kalkning på fastmark med SKS metod ger relativt små, men i huvudsak positiva effekter, på grund- och ytvatten genom ökat ph-värde och ökade halter av baskatjoner, samt minskade halter av oorganiskt aluminium. Risken för surstötar och oönskat höga arealförluster av kväve bedöms som små, om bördiga marker med hög kvävedeposition undantas från kalkning. Störningarna i samband med transport och spridning av kalk i skogsmark är måttliga och har kort varaktighet i ett kalkningområde. Störningarna är inte väsentligt större än vid andra skogsskötselåtgärder. 33

34 SKS metod innebär att den eftersträvade förbättringen av markens syra/bas-status sannolikt kan uppnås på en genomsnittsmark. Olika markegenskaper, och även ojämnheter i spridningen av kalk, kan orsaka lokala avvikelser. En förebyggande kalkning av försurad skogsmark är sannolikt en fördel för återhämtningsförloppet, när den atmosfariska starksyrabelastningen har minskat till acceptabla nivåer. 2.2 MKB av skogsgödsling Syfte och avgränsning Ökande atmosfärisk belastning av kväve, utarmning av markens näringsförråd på grund av försurning, behov av minskade kvävetransporter i vattendragen samt formuleringen av så kallade kritiska belastningsgränser för kvävetillförsel till skogsmark motiverade en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) av skogsgödsling med kväve trots att det sedan länge är en pågående verksamhet. MKBn redovisades i två delar. Den första delen omfattade beskrivningar av det nuvarande och framtida miljötillståndet i landet, STORAs markinnehav och gödslingsprogram, samt kunskapsläget avseende kväveomsättning och skogsgödsling (Nohrstedt & Westling, 1995). Den andra delen omfattade beskrivning och värdering av effekterna av gödslingsprogrammet, identifiering av kunskapsluckor samt en bedömning av möjliga åtgärder för att minska de oönskade effekterna (Westling & Nohrstedt, 1995). Miljökonsekvensbeskrivningen utfördes som ett projekt inom IVLs branchspecifika forskningsprogram med STORA SKOG och Naturvårdsverket som intressenter. Projektet genomfördes som ett samarbete mellan Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) och Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsinstitut (SkogForsk). Dell Disposition och innehåll Bakgrund Det nuvarande miljötillståndet i landet Prioriterade miljöproblem Försurning av mark och vatten Övergödningsproblem orsakade av kväve Upptag och avgång av klimatpåverkande gaser från skogsmark Det framtida miljötillståndet i Sverige Kritiska belastningsgränser för svavel och kväve Prognoser om framtiden Bakgrundsfakta om STORAs markinnehav i Sverige STORAs mark- och skogsinnehav Geologi Jordarter och jordmån Klimat Skogsbrukshistorik 34

35 Vattendrag Deposition av svavel och kväve Försurningsläge Känsliga biotoper och hotade arter Miljömål för skog och skogsmark Kväve i skogsekosystemet Skogsgödsling i landet Oorganiskt kväve styr skogsträdens tillväxt Gödslingens ekonomi Krav på ett gödslingsobjekt Gödslad areal, spridningssätt och använda gödselmedel Aktuella lagrum Skogsstyrelsens allmänna råd STORA SKOGs gödsling-tidigare, nu och i framtiden STORAs planering av gödslingarna STORAs policy avseende konventionell kvävegödsling på fastmark Mål Riktlinjer Handledning Samråd inför 1994 års gödslingssäsong Omfattningen av STORA SKOGs gödslingsprogram Miljöeffekter av skogsgödsling med kväve-vad vet forskningen? Påverkan inom skogsekosystemet Marken Markvegetationen Träden Faunan Extern belastning Ytvatten Gasutbyte skog - luft Referenser Del 2 Sammanfattande slutsatser Bedömning av miljökonsekvenserna Underlag och avgränsningar vid bedömningen Kritiska belastningsgränser för kväve Total kvävetillförsel till regionen-gödselkvävets bidrag Kvävebelastningen på vatten-skogsgödslingens bidrag Observerade markförändringar-betydelse för bördighet Observerade markförändringar-betydelse för långsiktig vattenpåverkan Gödslingens betydelse för skogens kvävebudget Gödsling ur markförsurningssynpunkt Gödsling och växthusgaser Gödsling, rödlistade arter och biologisk mångfald 35

36 Alternativ till gödslingsprogrammet Behov av ytterligare forskning Åtgärdsförslag Val av gödselmedel Beståndsval och miljöhänsyn Gödselgiva och gödslingsintervall Tidpunkt under året för gödsling Metodval för spridning Spridnings- och effektkontroll Samråd och information Referenser Appendix: Rödlistade skogsväxter i Sverige som kan finnas på gödslingsvärd skogsmark Sammanfattande slutsatser Bedömning av miljökonsekvenserna Kritiska belastningsgränser för kväve Konceptet för kritiska belastningsgränser för kväve är framtaget för att i stora drag visa på de långsiktiga (flera skogsgenerationer) konsekvenserna av en diffus tillförsel av kväve genom nedfall av luftföroreningar. Underlaget skall i första hand användas i samband med internationella förhandlingar om utsläppsbegränsningar i Europa. Kritiska belastningsgränser för kväve i form av grova uppskattningar med syfte att långsiktigt skydda 95 % av skogsmarken är inte möjligt att använda för att bedöma effekterna av skogsgödsling. Speciella kritiska belastningsgränser finns inte framtagna för att bedöma kortsiktiga effekter (en skogsgeneration eller mindre) på de marker som är aktuella för gödsling. Däremot kan delar av den metodik som används för att fastställa olika typer av kritiska belastningsgränser för kväve utnyttjas vid en bedömning av skogsgödslingens effekter, under förutsättning att hänsyn tas till skogsbeståndens karaktär samt när och hur kvävegödslingen sker. Total kvävetillförsel till regionen-gödselkvävets bidrag Tillförseln av kväve till STORAs marker domineras stort av nedfallet av luftföroreningar. STORAs aktuella skogsgödsling utgör ca 11 % av den totala kvävetillförseln till skogsmarken i området. Utöver nedfall och skogsgödsling tillförs markerna kväve genom olika organismers fixering av kvävgas i luften. Det tillskottet kan beräknas till ca 13 % av den totala tillförseln av kväve till mark, men en stor del av fixeringen sker på myrmark. Ett exempel från Hällefors kommun, där även kvävetillförseln till sjöytor, tätortsmark och jordbruksmark är medräknad, visar att den aktuella skogsgödslingen utgör 3,3 % av den totala kvävetillförseln till kommunens mark- och vattenarealer. Kvävebelastningen på vatten-skogsgödslingens bidrag Kvävetillförseln till ytvatten från STORAs marker domineras av avrinning från produktiv skogsmark. Arealförlusterna är i genomsnitt låga sett över en hel skogsgeneration, och sannolikt inte högre än från obrukad skogsmark. Den aktuella gödslingen på STORAs marker ger ett beräknat kvävetillskott på 2,9 % av den totala tillförseln till ytvatten. Detta kan jämföras med att kalawerkning beräknas ge ett kvävetillskott på 6,8 %. 36

37 Ett exempel från Hällefors kommun visar att avrinning från mark samt deposition direkt på sjöytor står för 82 % av kvävetillförseln till ytvatten i kommunen. Tillförseln av kväve orsakad av aktuell skogsgödsling beräknas till 0,8 %. Sammantaget bidrar skogsbruksåtgärder med 4,5 % av den totala kvävetillförseln till ytvatten. Punktkällornas andel, främst fiskodlingar och kommunala avloppsreningsverk, beräknas till 13 %. Observerade markförändringar-betydelse för bördighet Skogsgödsling, särskilt upprepad sådan, ger markförändringar som teoretiskt skulle kunna påverka ståndortens bördighet. Vissa förändringar verkar i positiv riktning, andra i negativ. Den bördighetsstyrande faktor som främst kan påverkas av skogsgödsling är markens näringslevererande förmåga. Kväve intar som näringsämne en nyckelroll för bördigheten i den boreala skogen. Denna nyckelroll kommer att kvarstå under överskådlig tid trots den ökning i kvävenedfallet som skett. Skogsgödsling med kväve ökar markens förråd av organiskt bundet kväve. Mineraliseringen uttryckt som mängden frigjort oorganiskt kväve per viktsenhet jord synes inte påverkas bestående av gödsling, däremot torde mängden per ytenhet öka något beroende på att ett större förråd finns. Denna förändring borde verka i riktning emot en svag förhöjning av boniteten, men föreliggande försöksdata täcker ännu så länge en för kort tid för att kunna se om så faktiskt blir fallet. Observerade markförändringar-betydelse för långsiktig vattenpåverkan Ett praktiskt gödslingsprogram i den omfattning som Skogsstyrelsens allmänna råd rekommenderar ger enligt utförd forskning under beståndsfasen inga tydliga bestående effekter på kvaliteten hos det avrinnande vattnet. Effekter uppstår direkt i samband med gödsling, men avklingar efter två till tre år. På det hygge som skapas när det gödslade beståndet avverkas kan effekter erhållas på grund av tidigare gödsling. Sådana effekter kan vara förhöjda halter av nitrat och aluminium, liksom ett sänkt ph. Dessa effekter är av hittillsvarande forskning att döma endast påvisbara för tidigare tillförda kvävemängder över 700 kg N/ha. Denna nivå ligger relativt nära den totala maxgiva på 600 kg N/ha som Skogsstyrelsens allmänna råd stipulerar för Norrland (Område 3). Gödslingens betydelse för skogens kvävebudget Svensk skogsmark har i regel en positiv kvävebudget sett över en skogsgeneration. Skogsgödsling gör budgeten mer positiv på grund av att merparten av kvävet stannar på ståndorten. Inom norra delen av STORAs markinnehav kan ett helträdsuttag vid slutavverkning eller en hyggesbränning göra kvävebudgeten negativ. För balans krävs en till två gödslingar. I södra delen blir balansen svagt positiv efter en helträdsavverkning, men negativ efter en hyggesbränning. I den södra delen krävs en till två gödslingar för att få balans vid bränning. Omfattande kväveförluster från friska och torra marker har troligen skett tidigare genom skogsbränder, vilka därigenom blivit "degenererade". Dessa markers förråd av humus kan sannolikt återställas genom försiktig gödsling. Gödsling ur markförsurningssynpunkt Kvävegödsling med KAS, i en praktiskt relevant omfattning, påverkar i viss utsträckning markens syra-bas status. Markens ph ökar något i humus och minskar svagt i den övre delen av mineraljorden. Kalkinnehållet i KAS leder till att markens förråd av utbytbara baskatjoner ökar. Markens totala aciditet ökar något under en tid efter gödsling, i huvudsak på grund av att humustäcket blir mäktigare. 37

38 Denna ökade aciditet kommer sannolikt att neutraliseras sett över en längre tid på grund av fortsatt vittring av den kalk som KAS innehåller och på grund av ökad mineralisering. Tydliga, bestående negativa effekter på markens syra-bas status uppkommer om gödslingen görs för kraftig, så att nitratbildning uppkommer. Vår bedömning är att hygget är den kritiska perioden for uppkomst av nitratbildning och att en gräns går vid en total tillförsel om kg kväve per hektar inom STORAs verksamhetsområde. Gödsling och växthusgaser Skogsgödsling kan påverka omsättningen av växthusgaserna koldioxid, metan och lustgas. Fixeringen av koldioxid i bestånd och mark ökar på grund av gödsling. Den ökade fixeringen i mark motsvarar under en tioårsperiod ca 10 % av den koldioxidfixering som för närvarande sker i STORAs skogar på grund av att avverkningen ej når upp till tillväxten. Den ökade fixeringen p.g.a. ökad tillväxt anses ej ge någon nettofixering av koldioxid eftersom den förväntade tillväxten tas ut i andra bestånd. Gödsling leder sannolikt till en viss minskning av markens metanoxidation och en ökning av lustgasemissionen. Denna påverkan motverkar "växthusmässigt" den positiva effekten av gödsling på koldioxidomsättningen. En effekt på metanoxidationen av gödslingen kan sannolikt endast förbruka någon enstaka procent av koldioxideffekten. Effekten av gödsling på lustgasemissionen är mycket osäker. En beräkning antyder att en ökad lustgasemission inte kan förbruka mer än några tiondelar av koldioxideffekten. Gödsling, rödlistade arter och biologisk mångfald Typisk gödslingsmark härbärgerar enligt vår bedömning sannolikt få rödlistade växter (<30), varav flertalet är saprofytiska storsvampar. Gödslingens eventuella effekt på de rödlistade arterna är icke känd. Avgränsningar bör tillsvidare göras om tilltänkta gödslingsbestånd härbärgerar sådana arter. Gödsling i praktiskt relevanta nivåer ger en förändring av enskilda växters kvantitet. Denna förändring synes för de flesta växtarter vara av övergående karaktär (<6-10 år), möjligtvis med längre återhämtningstid för lavar. Sådan gödsling förändrar inte antalet växtarter och leder ej till artutbyte (utslagning eller kolonisering). När det gäller gödslingens effekt på mångfalden av djur finns relativt mindre forskning gjord än för växter. För markfaunan verkar praktiskt relevant gödsling ha en mycket liten och övergående påverkan. För rödlistade ryggradslösa djur och ryggradsdjur anges inte skogsgödsling som hotfaktor. Vår bedömning är att STORAs aktuella gödslingsprogram inte kan anses vara ett hot mot den biologiska mångfalden. Detta förutsätter dock att åtgärdsförslagen nedan följs. I litteratur om skogens biologiska mångfald finns inte heller skogsgödsling angiven som hotfaktor. Åtgärdsförslag Val av gödselmedel Vi föreslår ingen förändring vad gäller valet av gödselmedel. Vår bedömning är kalkammonsalpeter är det bästa gödselmedlet ur miljösynpunkt bland de idag befintliga, väl beprövade alternativen. 38

39 Beståndsval och miljöhänsyn Följ de så kallade baskraven med tillägg enligt nedan. Vid tveksamhet om förväntad gödslingsreaktion utifrån baskraven kan vid höga ståndortsindex en analys av kvävehalten i årsbarr ge kompletterande information om beståndets kvävestatus. Avsätt en del av ännu inte gödslad, gödslingsvärd mark som "gödslingsreservat" vilka undantags för gödsling och som kan fungera som referensytor för framtiden. Gödsla inte bestånd, eller delar därav, som härbärgerar rödlistade arter. Med hänsyn till vattenpåverkan bör en god geografiskt spridning av gödslingsobjekten eftersträvas. Frizoner mot vattendrag bör tillämpas så långt som möjlig, även vid mindre bäckar. Gödselgiva och gödslingsintervall Vi föreslår ingen förändring av använd gödselgiva per gödslingstillfälle. Vi föreslår för norra delen av STORAs markinnehav (inom "Allmänna rådens" Område 3) att totalgivan begränsas till 450 kg N/ha. För södra delen (Område 2) menar vi att den nu gällande totalgivan om 300 kg N/ha kan accepteras. Vi föreslår även att gödselkvävemängder tillförda före den 1 oktober 1991 räknas med i totalgivan. Vi bedömer i denna MKB inte om gödsling är lämplig eller olämplig i nästa generation. Sådan gödsling kan vara aktuell först inom år. Till en sådan går det endast att ta ställning först när förhållandena vid den tiden är kända. Gödslingsintervallet bör ur miljösynpunkt utsträckas så långt som andra faktorer gör möjligt. Gödsling bör dock inte starta tidigare under omloppstiden än vad som nu är fallet och givetvis inte ske närmare avverkning än att tillväxteffekten hinner ebba ut (> 10 år). Tidpunkt under året för gödsling Vi finner inga skäl att föreslå någon ändring av nu gällande råd att gödsla först efter avslutad snösmältning. Metodval för spridning Ansträngningar görs så lång möjligt för att inte sprida gödselmedel i, eller direkt i anslutning till, ytvatten inkluderande även mindre bäckar. Detta underlättas av markbunden spridning, men kan också ske genom en noggrant planerad och genomförd helikopterspridning. Spridnings- och effektkontroll Vi föreslår stickprovsvisa kontroller av att gödselmedel inte hamnar på olämplig plats. Eventuella kontroller av miljöeffekter bör utföras endast efter samråd med lämplig expertis. Samråd och information Vi menar att ett samråd i positiv anda ger förutsättningar för att gemensamt förhindra onödiga negativa miljöeffekter. Anmälan till gödsling bör ske 1-1,5 år före tilltänkt datum för gödsling. Anmälan bör förutom ett bra kartmaterial åtföljas av en beståndsvis beskrivning av do olika gödslingsobjekten och de miljöhänsyn som tagits vid planeringen. 39

40 2.3 Referenser Nohrstedt H.-ö. & Westling O Miljökonsekvensbeskrivning av STORA SKOGs gödslingsprogram. Del 1, faktaunderlag. IVL B Westling O. & Nohrstedt Miljökonsekvensbeskrivning av STORA SKOGs gödslingsprogram. Del 2, bedömning. IVL B Westling O., Johansson M., Lövblad G., Grennfelt P. & Skärby L Miljökonsekvensbedömning av Skogsstyrelsens förslag till program för skogsmarkskalkning. IVL rapport till Skogsstyrelsen

41 INSTITUTET FÖR VATTEN- OCH LUFTVÅRDSFORSKNING Hälsingegatan 43 Dagjamningsgatan 1 Forskningsstation: Box Box Aneboda Stockholm Goteborg Lammhult Tfn Tfn Tfn Fax Fax Fax