Acknowledge: Inspiration till denna text är hämtad från den beskrivning av den romerska armén som skrevs till lajvet Gränsen 1999 av Simon Malmberg.

Transkript

1 Legionen Acknowledge: Inspiration till denna text är hämtad från den beskrivning av den romerska armén som skrevs till lajvet Gränsen 1999 av Simon Malmberg. Översikt Ur de legostyrkor som Magokratin hyrde in under sin tidiga historia uppstod efter hand en stående yrkesarmé, som idag är en av hörnpelarna i det Magokratiska Samväldet. Längs någon gräns sker alltid stridigheter, och oräknat kolonialterritorierna är större krigsoffensiver något som de senaste hundra åren skett ungefär vart tjugonde eller trettionde år. Varje provins har minst en Legion stationerad i sig i rent säkerhetssyfte, förutom de styrkor som tjänar som stadsvakter eller patrullerar landsbygden i jakt på rövarband och andra brottslingar. Legionerna är i praktiken ganska flytande dels placeras själva Legionerna om med ungefär tio års intervall, dels kan kompanier och enskilda soldater flyttas mellan Legionerna, något som är tänkt att medföra att trupperna har erfarenhet av och lojalitet till hela Samväldet snarare än sin hembygd. Legionär blir man genom att söka in till Legionens träningsläger, vilket är möjligt från den dag man fyller femton år. Efter en grundträning på ett till två år placeras man i ett kompani samman med veteraner från andra kompanier och stationeras ut i en Legion. Tjänstekontraktet löper i fem års tid och kan därefter förnyas, med bättre betalt ju fler perioder man tjänat. Som Legionär uppnår man veteranstatus med tiden och kan även stiga i rang till sergeant. För högre ranger krävs genomgången officersutbildning vid Akademin, vilken man är behörig till antingen genom att ha tjänat som Legionär eller genom ett särskilt lojalitetstest, som ger behörighet direkt utan att man först tjänat som vanlig Legionär. Det finns en viss spänning i Legionen mellan de som gått den första vägen och de som gått den andra, vilka ofta kommer ur gamla officerssläkter, ibland rentav riddarsläkter från tiden innan Samväldet. Solden som Legionär är mycket god, och vid avslutad tjänst är man även berättigad till en ekonomisk belöning som många använder för att starta egna verksamheter inom hantverk eller handel. Över lag ses det som en stor merit att ha tjänstgjort i Legionerna, och Legionärernas rykte bland Medborgarna i stort är också gott, samtidigt som de ses på med viss fruktan. Beroende på Legionens styre och placering varierar hur stora friheter Legionärerna kan tillåtas ta sig gentemot lokalbefolkningen. Särskilt kolonierna är en plats där fruktan överväger framför respekt i den allmänna bilden av Legionärer, och det med viss rätta. Inom Legionerna råder strikt disciplin. Man kan se genom fingrarna med mindre förseelser när man inte är i fält, men annars måste kommandokedjan respekteras fullt ut. Ordervägran i krig medför ett besök hos närmaste Psykomag för omvandling till Verktyg så snart tillfälle ges. Valet att söka sig till Legionerna kan bygga på en rad olika motivationer. Dels ses det som en lätt väg till att få se mycket av Samväldet och även, om man skall tro de många gatutrycken som handlar om hjältemodiga Legionärers äventyr, till spänning och rikedom. Det är en god grund för en fortsatt karriär i många yrken, och i flera släkter är det den enda accepterade karriärvägen att söka sig till Legionerna. För andra är det en väg ur den klass de fötts in i, eller ett sätt att göra uppror. Ett litet fåtal söker sig till yrket av ren lojalitet till Samväldet. Utöver den skrämmande och långa vägen till Magokratstatus är värvet som Legionär det där man tydligast går Samväldets ärenden.

2 Organisation Totalt finns 33 Legioner, identifierade dels med nummer, dels med sina respektive heraldiska djur. Fem av dessa tillhör flottan, och har som huvudsaklig uppgift att stävja pirater, ofta med kaparbrev från fientliga länder, liksom att eskortera handelsfartyg och transporter till och från kolonierna. Av de övriga finns minst en Legion i varje provins, fler där man bedömer att behovet är särskilt högt, till exempel vaktas Akademin av en Legion enkom för detta syfte. Legionerna som helhet styrs av Generalsrådet, vars ledare är styrkornas Högsta Anförare, den främsta Gladiomagen, eller i realiteten dennes militära strateg, som har Generals rang. Rådets ingående Generaler tilldelas kommando över Legionerna på basis av var de behövs bäst, liksom för att se till att vem som sitter på vilken post roteras med jämna mellanrum. Varje Legion består av vanligtvis fem till tio Bataljoner, som var och en leds av en Överste. Det finns vanligen också en eller flera Stabsöverstar i Legionen, som har Överstes rang men inte kommandot över någon Bataljon utan istället fungerar som adjutanter till Legionens General. Samma mönster återkommer längre ned i hierarkin. Varje Bataljon består av fem till tio Kompanier, var och en ledd av en Kapten, liksom några Stabskaptener som arbetar direkt under Översten.

3 Ett Kompani å sin sida består av ungefär femtio till hundra Legionärer, ledda i Värnlag om fem till tio av en Sergeant. Sergeanten har till sin hjälp en Värnförare, som inte har befälsrang men som fungerar ungefär som Sergeantens stab. Tre eller fyra Värnlag anförs av en Löjtnant som svarar under Kaptenen, och det finns utöver det en eller flera Stabslöjtnanter som inte ansvarar för något enskilt Värnlag. En Stabslöjtnant tjänstgör som Kompaniets fanbärare. Någon av Stabsofficererna på varje nivå fungerar som politisk officer, och har till uppgift att övervaka truppernas lojalitet liksom se till att hålla deras moral hög. De ansvarar för de politiska Stabsofficererna på nivån under dem, ned till speciellt utvalda Legionärer i varje Värnlag (dessa har dock ingen speciell titel), och de politiska Stabsöverstarna svarar i sin tur inför en specifik General, som i sin tur svarar inför Säkerhetstjänsten. Dessa politiska officerer genomgår speciell träning när de väljs ut för sitt syfte, på grundval av visad lojalitet och trohet inför den Magokratiska saken. Vapenslag Kompanier har oftast ett definierat truppslag, och Legionerna varierar i hur hög grad de består av Kompanier och Bataljoner av olika truppslag. Flottlegionerna består nästan uteslutande av Legionärer tränade för sjöstrid och har i viss mån andra uniformer. De andra Legionerna innehåller generellt en blandning av vapenslag. De två vanligaste vapenslagen är Kompanier inriktade på båg- eller armborstskytte och Kompanier inriktade på närstrid med pikar, spjut eller kortare närstridsvapen. Utöver dessa finns tungt och lätt kavalleri, Kompanier inriktade på försvar av befästningar, Kompanier inriktade på anfall mot befästningar, och vad som kallas artillerikompanier. Dessa har till uppgift att arbeta samman med Gladiomagerna för att bäst utnyttja dessas krafter. Artilleristerna samlar in information om slagfältet och situationen, eskorterar sin tilldelade Gladiomag till en lämplig position och försvarar sedan denna medan hon sänder vågor av förstörelse mot fientliga truppformationer eller befästningar eller spärrar av fiendens reträttvägar. Eftersom en Gladiomag generellt inte samtidigt kan anfalla och försvara sig är detta ett oerhört viktigt truppslag, och artilleristerna ser sig ofta samman med sin Gladiomag som huvudorsaken till att Magokratin vinner de segrar den gör. Gladiomager stationeras ut till Legionerna från Generalsrådet och tilldelas ett artilleristkompani i den Legion där de är stationerade. De har ett rangsystem vid sidan av Legionens, där den första rangen också tillmäts Stabsöverstes rang, medan dennes strategiska rådgivare har Stabskaptens rang. Gladiomager av andra rangen har Stabsgenerals rang och deras strategiska rådgivare Stabsöverstes. Den tredje rangen innehas uteslutande av styrkornas Högsta Anförare och Ärkekanslern själv. Somliga Gladiomager har förmåga att med sina krafter samla information om terrängen eller kommunicera på avstånd, men inte speciellt många. I Legionerna under faktiska fältoperationer stationeras också därför ut ett mindre antal icke krigstränade Magokrater som sambandsofficerer, vilka ges rang som Stabsofficerer på olika nivåer. Deras uppgifter är att på magisk väg sondera slagfältets terräng samt att genom säregna tekniker, som tankeöverföring, sköta kommunikationen mellan olika enheter. Somliga kan enbart kommunicera med andra Magokrater som också besitter förmågan, andra kan sända meddelanden till vem som helst på slagfältet, varvid en serie koder och lösenord används för att säkerställa att informationen är korrekt. Andra Magokrater som gör en stor skillnad i fält är Helarna, som placeras ut i de

4 olika Staberna, och som samman med de vanliga fältskärerna ofta kan hålla Legionernas förluster på ett minimum så länge man kan föra de sårade i skydd i tid. En annan klass av Kompani är spejargrupperna, vilka ofta fungerar som förtrupper eller har till uppgift att ta sig in bakom fiendens linjer. I fredstid används de som spårare och sätts ofta in för att lokalisera till exempel banditers tillhåll i vildmarken. Det finns även Kompanier, Bataljoner och en hel Legion, den 31:a, som uteslutande består av veteraner som tjänstgjort mer än tre femårsperioder. Dessa grupper står oftast i beredskap och sätts sedan in där de bäst behövs. Utrustning Enligt Legionens regelverk måste korrekt uniform för en Legionärs rang alltid bäras medan man är i tjänst. Rustning och vapen måste vara välskötta, men exakt vilket mått av rustning och vilken beväpning som används varierar från uppdrag till uppdrag. När man förväntar sig möta tungt rustade fiender bär Legionärerna pansar under vapenrocken, i andra fall eventuellt ringbrynja eller enbart uniform om rörlighet anses vara viktigare. Där man förväntar sig kavalleri eller större fältoperationer bär man pikar eller spjut, under taktiska operationer enbart sidovapen, vilket kan vara exempelvis svärd eller stridsgissel beroende på den enskilda Legionärens kroppsbyggnad, smidighet och preferenser. Man övar med många olika vapen, för att kunna vara förberedd på olika situationer som kan uppstå på slagfältet. Varje Kompani har en Rustmästare som ytterst ansvarar för vapen och rustningar, men vården av sådant som kvitterats ut faller på de enskilda Legionärerna. Gardena Vid sidan av Legionen finns ett litet antal mindre militära styrkor, kallade Garden. Dessa är små, inte mer än Kompanier i storlek, och deras medlemmar har alla hög militär rang de rekryteras från Legionerna vid mycket sällsynta tillfällen, alltid en Gardist åt gången. Somliga Legionärer har som sitt livs mål att befinnas värdiga att ingå i ett Garde, andra gör sitt bästa för att inte komma på fråga, genom att medvetet tona ned sina bedrifter det är inte ett fritt val att bli Gardist, utan något som beslutas åt en. Trots äran ser många på ett sådant öde med fruktan Legionernas dragning är för många kombinationen av hög status och en aktiv roll i Samväldets upprätthållande utan att för den skull behöva bli till något främmande på det sätt en Magokrat blir. Gardisterna är fortfarande Medborgare, men något görs med dem som ger dem ett slags skrämmande känslokyla och avstängdhet från mänsklig kontakt. I gengäld vinner de en förmåga att motstå viss magisk påverkan, vilket gör att även Magokrater fruktar Gardena vid de sällsynta fall där man behöver arrestera en Magokrat är det Gardisternas uppgift att understödja de Inspektorer och Liktorer som gör det. Ett Garde är Högsta Livgardet som är Ärkekanslerns och Höga Rådets personliga livvakt, ett annat Presidiegardet som bevakar Presidierådets möten. Decelleratorsgardet ses som främmande även av övriga Gardister och visar vad man vet aldrig sina ansikten deras uppgift är uteslutande att bevaka Decelleratorsanläggningen och säkra den från sabotage eller attentat.

5 Rekrytering Rekryteringen sker normalt på frivillig basis. Legionen lider ingen brist på rekryter eftersom tjänstgöring är en bra merit och ger god sold. I extrema fall kan tvångsrekrytering ske, då på lokal basis i en krissituation. Kraven på rekryterna är höga. Ofta behövs det ett rekommendationsbrev från en släkting som är soldat eller har militära kontakter för att man skall ha någon chans att bli antagen. Man kallas sedan till anställningsintervju. Först avgörs vilken vapengren den sökande lämpar sig för armén, artilleriet eller marinkåren. För att ta värvning i legionerna krävs medborgarskap i Samväldet och för att bevisa det krävs en identitetshandling från folkbokföringsregistret. Om man begått något svårt brott, har man inte tillåtelse att ta värvning, även om man mot förmodan inte redan reformerats (omvandlats till verktyg). Om man försöker ta värvning till en vapengren som man inte är behörig till är straffet reformering. Identitetshandlingen används också för att bevisa sin ålder. Man får endast rekryteras mellan 14 och 35 års ålder, de flesta rekryteras i åldern I anställningsintervjun ingår även en medicinsk undersökning. Man får inte lida av några sjukdomar, dåliga tänder eller dålig syn. Om man blir antagen blir man rekryt. Man får då ett litet förskott på lönen och skickas med en grupp andra rekryter till sitt förband med soldateskort. Om en rekryt har ett långt namn tilldelas en kortare form eller tillnamn som används för rekryter och meniga soldater. Antagning äger alltid rum i provinsens huvudstad. I guvernörens arkiv finns akt för alla soldater och rekryter i provinsen med status, karaktär, referenser, medicinsk rapport, hur lång tid man var rekryt och vilken guvernör som man blivit godkänd av. Guvernören sänder alltid med ett brev till den enhet rekryterna skulle med uppgifter om datum och deras namn, ålder och karakteristiska drag. En kopia förvaras i provinsens arkiv, liksom i samväldets centrala arkiv. Vid ankomsten till förbandet registreras man och en akt upprättas över varje soldat i legionens kansli. De flesta fasta förband är förlagda i en befästning. Flertalet som söker sig till Legionen kommer från en hantverkarsläkt i en stad, eller en lantbrukarsläkt i en by någonstans, som har militära traditioner. Det innebär att de brukar sända ett antal barn varje generation till Legionerna, och därefter återta dem efter fullgjord tjänst, när de vill slå sig ned och skaffa barn. För släkternas del betyder det dels att barnen ofta uppfostras med sagor om Legionerna, enkel vapenträning och liknande, dels att man har tillgång till extra resurser i form av veteranmedlemmarnas soldatpension, och dels att man har en tolerans för att de återvändande behöver lära sig ett nytt yrke i vuxen ålder. Olika soldatsläkter har sällan speciellt mycket kontakt med varandra, utöver att gamla stridskamrater ibland kommer på visit. Officerer, å andra sidan, är nästan alltid utexaminerade från militärakademi, och tillhör nästan alltid en släkt av företrädesvis militärofficerer. Karriären är också en möjlighet för barn till Magokrater som inte själva vill välja den kursen. Eftersom en officer tillåts bilda familj under tjänstgöring (och ges en ledighet på två år för varje barn), kan ofta en officerssläkt uteslutande ägna sig åt Legionen där de flesta lägre Legionärssläkter som regel har ett annat värv vid sidan av. Rekrytträning Väl anländ till förbandet genomgår man 1-2 års intensiv utbildning innan man blir antagen som soldat. Denna träningsperiod ingår som första steg i den första tjänstgöringsperioden. Många sållas bort under utbildningen.

6 Träningen börjar med marschövningar och fysikträning i minst en månad. Övningarna genomförs i två pass: på förmiddagen och på kvällen. Man lär sig gå i takt på kolonn och linje och lär sig dessutom ilmarsch, språngmarsch och terrängmarsch. Som en del i marschträningen får man gå långa sträckor med ryggsäckar fyllda med sten. Fysikträningen består av löpning, brottning, simning, att hugga ned träd och gräva diken. När man behärskar marschen och fysiken övergår man till vapenträning. Man använder stora, tjocka träsköldar som väger dubbelt så mycket som en riktig sköld. Övningssvärdet är av trä och också dubbelt så tungt som ett riktigt svärd. Det har vaddering överdragen med läder för att mildra slagen. Man får öva sig mot en huggpåle som kan vara formad som en människa. När man bemästrar trävapnet övergår man till ett riktigt vapen. Man får nu prova på olika typer av handvapen och väljer sedan en vapentyp som passar. Vanligast är svärd, men stridsyxor och olika typer av stridshammare och stridsgissel förekommer också. Träningen kulminerar i träning soldat mot soldat med trävapen. En populär form av träning är att hälften bildar sköldmur och den andra hälften försöker tränga sig förbi. När man behärskar närstridsvapen och sköld övergår man till att träna med kastspjut och stötspjut. Träningen avslutas med att man slåss i par mot varandra beväpnade med övningsspjut med vadderad spets. Alla soldater övas dessutom i bågskytte. Övningspilar saknar spets. Straffen för rekryter är mildare, eftersom man anser att de ännu inte är bekanta med de militära reglerna. Det normala straffet för desertering är reformering, men om rekryten kommer tillbaka frivilligt blir han eller hon benådad. Gör man detta en andra gång blev man reformerad. Efter minst ett år kan man, om man klarat alla proven, bli upptagen som fullvärdig soldat. Man skrivs in i förbandets rullor, får sin första lön och avlägger soldateden till hennes eminens ärkekanslern, den upplysta staten och Samväldet: Jag svär att vara Ärkekanslern och den upplysta staten tillgiven och trogen. Jag skall med nit och trohet uppfylla alla mina ålagda plikter. Jag skall efter bästa förmåga verkställa mottagna befallningar. Jag skall vid alla tillfällen iakttaga ett värdigt och rättskaffens uppförande. Min oavlåtliga strävan skall vara att väl bereda mig för krigets värv. Vid ofred skall jag utan fruktan med liv och blod försvara Ärkekanslern och Samväldet. Legionärens dagliga rutiner Dagen börjar med morgonuppställning. Dagofficeren läser upp dagens order från befälhavaren, samt eventuella brev från guvernören och Högsta Rådet. Dessa anslås sedan i fortet. Dagens lösenord ges. Namnen på de legionärer som skall lämna lägret på olika uppdrag läses upp och bestraffningar genomförs. Till sist svär alla lydnad till Ärkekanslern och Samväldet och uppställningen är över. Direkt efter uppställningen inspekteras dagens första vakt av vaktchefen och avlöser sedan den sista nattvakten. Uppställningen följs av frukost och därefter förmiddagens vapenövningar. Vapenövningarna fortgår på samma sätt för soldaterna som för rekryterna, men är begränsade till ett förmiddagspass. Regelbundet delar man upp förbandet i två lag och övar låtsaskrig med träklubbor eller övningsvapen. Hygien värderas högt. All utrustning skall hållas ren och polerad och det är vanligt med inspektioner. Bestraffningar för mindre förseelser kan vara att extra vaktpass, att putsa befälens vapen, städa förläggningen eller rengöra latrinerna. Vaktchefen är ansvarig för att vakterna avlöses. Han eller hon upprättar en vaktlista och noterar när varje soldat gått sitt pass. Varje vakt står under befäl av en ansvarig vaktofficer (oftast en vanlig soldat). Varje enhet har en egen loggbok, där vakten skall föra in uppgifter om vad som hänt under passet.

7 De ordinära legionärerna sköter de uppgifter som inte täcks in av stadsvakten, samt ägnar sig åt träning. I krigstid eller oroligheter är legionen kärnan i krigsmakten. Till vardags kan uppgifterna bestå i att: Ge eskort åt magokrater, skatteindrivare och liknande. Vakta verktyg vid större projekt och verktygsförläggningar. Detta eftersom motståndsrörelsen ibland slår till mot verktyg för att avliva dem eller som en missplacerad symbolisk gest frita dem. (Så vitt man vet kan inte verktyg avreformeras/rekonstrueras) Om förläggningen är placerad vid en gräns ansvarar legionen för att patrullera gränsen. För att inträda i samväldet krävs att man har eller skaffar sig identitetsbevis och tillstånd för exempelvis handel. Utlänningar registreras vid inträde och måste lämna ifrån sig eventuella vapen eller skaffa tillstånd för att bära dessa. Saknar man någon typ av tillstånd eskorteras man av legionärer till närmaste kansli där tillstånd kan utfärdas. En låg tull tas också upp vid gränsen. I ovanliga fall kan legionärer agera budbärare, normalt sköts dock detta av posten. Som ett komplement till eventuell stadsvakt patrullerar också legionärer. Detta för att synliggöra arméns närvaro. De soldater som är kvar i befästningen lagar exempelvis mat. Stadsvakttjänstgöring Om man tjänstgör i legionen ingår i varje femårs tjänstgöringsperiod upp till ett års tjänstgöring som stadsvakt, uppdelat i mindre perioder. Man har då en blåsvart uniform i motsats till den svarta, är beväpnad enbart med batong och bor inte tillsammans med övriga legionen i fästningen. Solden är dessutom något lägre vilket tillsammans med tjänstgöringens karaktär gör den impopulär bland soldater. Stadsvakten sköter civila rutinuppgifter som att agera gatupatruller, gripa kriminella och berusade och vakta anklagade för och under rättegångar. Eftersom varken marinkåren eller artilleriet gör någon tjänstgöring som stadsvakt, ger detta upphov till viss rivalitet vapenslagen emellan. Den militära säkerhetstjänsten Militären har sin egen säkerhetstjänst som existerar parallellt med den ordinarie även om man formellt sett har rapporteringsansvar. Den stora skillnaden är att det är vanliga legionärer som arbetar i den militära säkerhetstjänsten samtidigt som magokrater styr den ordinarie. Den militära säkerhetstjänsten agerar militärpolis, samt kan agera infiltratörer när nya områden erövras. Både i den militära säkerhetstjänsten och bland vanliga legionen finns politiska befäl och soldater med direkt rapporteringsansvar till den ordinarie säkerhetstjänsten. Legionen i Thelerma I Thelerma finns två legioner stationerade. Den ena ansvarar för staden och kringområdet liksom stationära legioner på annat håll. Den andra ansvarar specifikt för akademiområdet, där också Rådsförsamlingarna sammanträder. Utöver detta finns också ett par garden med elitsoldater stationerade i anslutning till Akademin. Den legion som är stationerad vid akademin har högst status av alla inom armén, på grund av deras uppdrags vikt. Säkerhetstjänsten antas kontrollera bakgrunden för de soldater som tjänstgör här. Det förekommer också att förflyttning till Akademin ges som belöning.

8 Ordergivning och hierarki Tabellen nedan visar de olika militära befattningarna och den trupp man för befäl över. Befattning Trupp Antal Förväntat genus soldater Soldat Tapper Korpral Tapper Sergeant Värnlag 1 värnlag 5-10 Tapper Löjtnant Värnlag* 3-4 värnlag Tapper Kapten Kompani 10 värnlag** Tapper Överste Bataljon 5-10 kompanier Tapper(Upphöjd) General Legion 5-10 bataljoner Upphöjd *Normalt leder löjtnanten själv ett eget värnlag, men har också befäl över 2-3 sergeanter med egna värnlag. **Detta är målsättningen. Vid förluster slås enheter samman för att hålla antalet vid 10. Under ett fälttåg kan flera legioner ingå, varje legion ledd av en general. En general har då det yttersta ansvaret för fälttåget även om generalerna tillsammans kan agera som ett litet råd. Det är vanligt att en överste är tapper men har inslag av upphöjd. För att kunna föra befäl i strid effektivt måste man i princip vara mer eller mindre tapper. En general som leder trupperna på avstånd är däremot normalt upphöjd och den upphöjdes insikt är viktigare än den tappres förmåga till initiativ. Om en soldat befinns värdig att gå befälsutbildning men samtidigt har mer upphöjda än tappra drag, kan en alternativ karriärväg vara inom staben, med stabslöjtnant eller stabskapten som nästa karriärsteg efter avslutad befälsutbildning. En legionär med utpräglat frisinnade drag skulle ha svårt att göra karriär inom legionen på grund av sin ansvarslöshet. De flesta frisinnade sållas antagligen ut under rekrytperioden, även om somliga kvarblir genom att de med sin närvaro stärker sin stridsgrupp. Störst chans för snabb befordran finns vid större stridigheter när befäl dör och måste ersättas. Normalt håller man mycket strikt på hierarkin vid ordergivning. Det innebär att man normalt tar order endast av närmaste befäl. Det anses bryta mot god sed att omotiverat frångå denna ordergång och skulle dessutom riskera att skapa oordning i organisationen. Om det närmaste befälet inte är tillgängligt är det närmaste högre befäl man bör vända sig till i första hand. Från och med sin andra tjänstgöringsperiod räknas man som veteran. Om man upplevt verklig strid benämns man stridsveteran när detta vill understrykas. En veteran har rätt till soldatpension efter att ha lämnat legionen, och de flesta som överlever väljer också den utvägen efter ungefär tio års tjänst. De som blir kvar rekryteras ofta till underbefäl. Tabellen nedan visar gladiomagernas grader. Utöver magokratens krets och militär rang, har alltså gladiomagerna ett internt rangsystem med tre grader. Gladiomagernas grad avgörs genom inbördes dueller. Många pneuman ger ökad kraft, men i dueller är också erfarenhet och skicklighet viktigt. Det gör att det inte är självklart att exempelvis en gladiomag med fyra pneuman har högre grad än en annan med tre. En gladiomag har normalt inte befäl över det antal soldater som den militära rangen antyder, eftersom gladiomagen har egna specifika uppgifter i strid. Dessutom är det ofta i praktiken strategen som för befäl över de trupper som omger gladiomagen. Grad Militär rang Strategs rang Första graden Överste Kapten Andra graden General Överste

9 Tredje graden Högste anförare General Underhållning och ledighet När man inte är i tjänst behöver man inte vistas i befästningen. Soldaterna fördriver ofta sin lediga tid i civila samhällen i förläggningens närhet och normalt finns speciella krogar dit soldater går. Ibland ordnar befälen underhållning i form av uppvisningsstrid, brottnings- och boxningstävlingar mellan olika enheter inom förbandet, skådespel, musikkonserter. Varje år har man ledigt ett par veckor, normalt kring viktiga historiska högtider så att man exempelvis kan besöka sin familj och föräldrar. Det finns inga lediga tidpunkter runt religiösa högtider, vilket är ett bekymmer för de 10-15% av legionen som håller kvar vid Enhetsläran. Helgdagar firas också av tjänstgörande legionärer genom parader och ceremonier. Diet och dryckesvanor Grunden för dieten är spannmål som vete och havre. Av detta tillverkas skorpor, bröd, soppa, gröt och pasta. Till detta äter man kött, vanligen fläsk. Fläsket grillas eller kokas i salt. Normalt lagas grytor med rotfrukter och grönsaker. Under fälttåg är ofta dieten begränsad till skorpor och kallt, saltat fläsk. Den vanligaste måltidsdrycken är vatten. Det förekommer också att det dricks vin, i tjänst enbart i mindre mängder som måltidsdryck. När man inte har vakttjänst men inte får avlägsna sig från sin förläggning är det vanligt att man samlas för att dricka te och spela brädspel (gärna Go). Militära straff Straffen är hårda och allvarligare brott är mindre vanligt. Speciellt reformering är naturligtvis ett mycket fruktat straff. Reformering kan ibland ersättas av att en magokrat ges rätt till offrets liv, att användas i forskning. När forskningsobjektet inte längre fyller någon funktion verkställs reformeringen. Straffet piskning verkställs enskilt då syftet inte är att åstadkomma offentlig förnedring. Reformering Exempel på brott: Desertering till fienden. Förråda hemligheter till fienden. Uppvigling Att slå ett (högt) befäl. Att döda en soldat Tvångavsked Exempel på brott: Massolydnad, Att bli gravid eller göra någon gravid (en lösning för den enskilde är att fördriva fostret om olyckan är framme). Observera att officerer är undantagna denna regel. På samma sätt som tjänstgöring är en god merit så är tvångsavsked en synnerligen dålig, vilket troligtvis medför mycket begränsade möjligheter till fortsatt civil karriär efter ett avsked. Degradering, piskning och böter i fred, Reformering i krigstid. Exempel på brott: Försäljning av hela utrustningen, Desertering, Olydnad, Feghet, Piskning och böter Exempel på brott: Försäljning av en del av utrustningen Degradering Exempel på brott: Att förlora ett vapen i strid, Att såra en soldat Extra tjänst, förlora sold Exempel på brott: Mindre förseelser, berusning. Nåd

10 Om man aldrig tidigare begått ett brott kan man bli benådad. I fredstid kan man även söka nåd från provinsguvernören. Hur hårt man håller på lagarna beror mycket på befälhavaren. Gradbeteckning Grad betecknas med ett eller flera band symetriskt på båda axlarna. Banden är 10 centimeter långa och 1,5 cm breda och sitter monterade på en 5,5*10 cm stor svart linnelapp (implicerar 0,5 cm mellanrum). Färger och antal varierar med grad enligt nedan. För artilleriet ersätts rött med orange. För Garden är färgerna svart och silver. Korpral (vice sergeant): Enbart den svarta lappen. (Linnet bryter av mot yllet i dräkten) Sergeant: Svart lapp med ETT rött band längst ut mot axeln. Löjtnant: Svart lapp med TVÅ röda band längst ut mot axeln. Kapten: Svart lapp med TRE röda band längst ut mot axeln. Överste: Svart lapp med TRE röda band och guldkant fram, bak och mot axeln. Guldkanten görs med gardinsnöre. General: Svart lapp med TRE band i GULD och guldsnöre samt fransar fram,bak och mot axeln. Garden Garden har i motsats till magokrater inga extra pneuman. Däremot härdas deras naturliga pneuma för att göra dem motståndkraftiga mot magi. Resultatet blir att en gardist ständigt har en skyddsbarriär aktiv, ungefär motsvarande en magokrat av tredje kretsen. Skyddsbarriären kräver alltså ingen aktivering. Endast soldater som utmärkt sig, uppnått minst sergeants grad och rekommenderats av ett politiskt befäl blir utvalda att bli gardister. Magokrater har naturligtvis stor respekt för gardister eftersom de utöver den magiska motståndskraften är stridstränade elitsoldater. Speciell respekt har psykomager, eftersom gardister inte alls är mottagliga för psykomagens aura och sinnespåverkan. Gardister är helt klädda i svart, med gradbeteckningar (sergeant till överste) i svart och silver. Det är inte ovanligt att gardister bär förhållandevis tung rustning.