Klimatkommunernas svar pa Finansdepartementets remiss av promemorian Vissa punktskattefra gor info r budgetpropositionen fo r 2016

Transkript

1 s svar pa Finansdepartementets remiss av promemorian Vissa punktskattefra gor info r budgetpropositionen fo r 2016 Sammanfattning av s synpunkter Det finns ett enormt intresse och engagemang för frågor som rör småskalig produktion av förnybar energi i många kommuner, kommunala bostadsbolag och landsting. Detta går helt i linje med den nationella politikens förväntningar på den lokala nivån som föregångare i omställningen till ett fossilfritt samhälle. Hos många kommuner och regioner har arbetet med att sätta upp solceller på bostadshus, bibliotek, muséer, badanläggningar och andra egna byggnader precis kommit igång. Det är därför med stor oro som läser Finansdepartementets förslag som rör dagens särskilda regler om skattefrihet för el från vindkraftverk och solcellsanläggningar effekten av förslagen kan inte väntas bli något annat än ett abrupt avstannande av den positiva utveckling som pågår på solcellsfronten. Förslaget har dessutom inte remitterats till några kommuner eller landsting och remisstiden är mycket kort. Det gör att mycket viktiga frågor riskerar att inte framkomma i underlaget. häpnar också över de dubbla budskap som kommer från nationellt håll - regeringens ena hand ger ekonomiskt stöd för att öka mängden solel, samtidigt som dess andra hand utformar skatteförslag som, om de genomförs, slår undan benen för småskalig förnybar elproduktion. Om Sveriges visioner om mer solel ska bli verklighet behövs en långsiktig, sammanhållen politik som ger kommuner och övriga aktörer ekonomiska incitament för att investera! : Varnar för att promemorians förslag, om de genomförs, kommer att slå undan benen på kommunernas och de kommunala bostadsbolagens satsningar på småskalig förnybar energi, genom att kraftigt minska incitamenten för att sätta upp solcellsanläggningar på egna tak. Är övertygade om att Finansdepartementet kan komma på bra lösningar som inte sätter käppar i hjulet för den positiva utveckling som kommit igång, och lägger fram några idéer att arbeta vidare utifrån: o Betrakta solcellsanläggningar där energin försörjer huset de sitter på som en del av byggnaden snarare än separata energiproduktionsanläggningar.

2 o Sätt gränsen per anläggning istället för juridisk person. På så sätt uppnår man det promemorian verkar vilja komma åt, det vill säga större produktionsanläggningar. o Sätt elproduktionen i relation till fastigheten genom att bestämma en gräns för maximal andel årlig överproduktion per anläggning. o Gör all solel som går åt i fastigheten den besörjer skattefri. o Solel gör nytta som besparing av vattenkraft och om Sverige ökar sin produktion av solel kan vi få ett överskott av exporterbar reglerkraft. o Förtydliga lagstiftningen så att en producent av solel inte kan anses leverera el yrkesmässigt när solelen överförs till sina egna förbrukningspunkter via elnätet. o Sätt gränsen för energiskattebefrielse till 450 kw (i enlighet med förslagen i SOU 2013:46 ) istället för 144 kw, så att man kan använda befintliga tak optimalt. Menar att promemorian felaktigt bedömer att miljöpåverkan av förslaget kan anses vara obefintlig. (Se respektive avsnitt nedan för mer utförliga resonemang) Om är en förening med 33 kommuner, ett landsting och en region som medlemmar. Medlemmarnas klimatarbete ligger i framkant i Sverige och världen, med tuffa klimat- och energimål och ambitiösa åtgärder. Föreningen har sedan starten 2003 vuxit till att gemensamt representera invånare. s övergripande syfte är att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige genom erfarenhetsutbyte, påverkansarbete och spridning av goda exempel. Vi är en pådrivande aktör för det nationella klimatarbetet genom att lyfta fram vilka möjligheter, hinder och drivkrafter som har betydelse för arbetets resultat. Promemorians förslag om skattefrihet för viss elektrisk kraft I promemorian Vissa punktskattefrågor inför budgetpropositionen för 2016 lägger Finansdepartementet fram en rad skatteförslag. fokuserar i detta svar särskilt på det förslag som rör dagens särskilda regler om skattefrihet för elektrisk kraft som producerats i vindkraftverk och solcellsanläggningar, och som föreslås träda i kraft 1 juli Enligt en överenskommelse med Norges olje- och energiminister ska regeringen under 2015 lägga fram ett förslag inför riksdagen som bl.a. innebär en begränsning av nuvarande undantag från skatteplikt i 11 kap. 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi. Förslaget ska röra undantagen för el från vindkraft och andra förnybara energikällor. EU-kommissionen har även under 2014 sett över regelverket om statsstöd och presenterat nya riktlinjer för miljö- och energistöd. Detta har bl.a. inneburit förändringar av möjligheterna att lämna stöd genom skattenedsättningar. Skattebefrielsen av vindkraft är i dag inte begränsad med viss generatoreffekt. Promemorian föreslår att dagens särskilda regler om skattefrihet för el som producerats i vindkraftverk begränsas och samordnas med regler som gäller för annan elproduktion. Undantag från skatteplikt ska gälla för el

3 som framställts i Sverige - i en anläggning av mindre installerad generatoreffekt än 32 kilowatt, - av en producent som förfogar över en installerad generatoreffekt av mindre än 32 kilowatt, och - som inte har överförts till ett ledningsnät som omfattas av nätkoncession som meddelats med stöd av 2 kap. ellagen. Detta ska motsvaras av 80 kilowatt installerad generatoreffekt för vind eller vågkraft, 144 kilowatt installerad toppeffekt för solkraft, och 32 kilowatt installerad effekt för el från annan energikälla utan generator. När elektrisk kraft framställs från olika källor ska de installerade effekterna läggas samman. Finansdepartementet anger som skäl för förslaget att undantaget från skatteplikt ursprungligen inte varit avsett att utgöra ett finansiellt stödsystem för produktion av förnybar energi, utan att produktion av förnybar el i stället gynnas av elcertifikatsystemet. Promemorians förslag är en käpp i hjulet för kommunerna Regeringen pekar ofta på kommunerna som föregångare i omställningen till ett fossilfritt samhälle. delar denna syn, och ser ett enormt intresse och potential för småskalig produktion av förnybar energi runtom i landets kommuner. Det är därför med stor oro som vi läser Finansdepartementets förslag i denna promemoria, som kraftigt skulle minska incitamenten för kommunerna och de kommunala bostadsbolagen att investera i förnybar elproduktion, exempelvis solcellsanläggningar på egna tak, om det genomfördes. Staten har ett viktigt ansvar när det gäller den lokala nivån, nämligen att göra det lätt att göra rätt. häpnar över de dubbla budskap som kommer från nationellt håll. I ett nytt pressmeddelande från regeringen angående vårändringsbudgeten kan man läsa att Regeringen anser att det är fortsatt angeläget att utvecklingen av solkraft stimuleras och avser därför att under 2016 tillföra ytterligare 150 miljoner kronor för detta ändamål. Regeringens ena hand ger alltså ekonomiskt stöd för att öka mängden solel, samtidigt som den andra handen utformar skatteförslag som, om de genomfördes, skulle slå undan benen för småskalig förnybar elproduktion! Finansdepartementet menar i promemorian att Sverige har upprättat ett system för stimulans (elcertifikatsystemet), som kommer leda till måluppfyllelse även utan solcellerna. På vilket sätt detta motiverar att skattetekniskt inskränka offentliga aktörers frihet att spara el med hjälp av solcellsteknik är en öppen fråga: Syftet med förnybar elproduktion är motverka klimatförändringar, vilka högst troligt leder till betydligt större statliga kostnader än den uteblivna skatteintäkten. Vore det mot den bakgrunden ett problem om förnybarhetsmålet skulle infrias med marginal? Kommuners anläggningar är inte större anläggningar Promemorian nämner på flera ställen att den avser Egenproducerad elektrisk kraft som produceras i större anläggningar, men missar helt att det i kommuners och kommunala bostadsbolag fall inte handlar om en enstaka större anläggning, utan snarare flera mindre anläggningar utplacerade på kommunala tak, exempelvis boenden, muséer, badanläggningar m.m. Kommuner råkar illa ut i sammanhanget eftersom de är juridiska personer, och en enskild kommuns anläggningar alltså räknas ihop som om den vore en stor anläggning, vilket inte är fallet. Detta är en allvarlig brist i promemorians förslag. Ett konkret exempel är Växjö, som har ökad småskalig elproduktion som mål i

4 miljöprogrammet. Växjös Fastighetsförvaltning gör den stora insatsen på solcellssidan och är redan över 1000 m 2 i sammanlagd solcellsyta. tror att Finansdepartementet genom att tänka ett varv till kan komma på en bra lösning när det gäller skatteregler för småskaliga solcellsanläggningar, som inte sätter käppar i hjulet för den positiva utveckling som kommit igång. Här är några idéer från : 1. Betrakta solcellsanläggningar där energin försörjer huset de sitter fast på som en del av byggnaderna de sitter fast på, snarare än separata energiproduktionsanläggningar. Jämför med ett hus som har värmepump eller geotermianläggning, där skulle också den nyttiggjorda energin från mark och luft åläggas energiskatt i linje med den nu föreslagna energiskatten på solenergin. Värmepumpar installeras ofta för att spara el i en tidigare eluppvärmd fastighet; man använder teknik för att tillvarata värme i omgivningen och på så vis minska byggnadens elanvändning. Nettoeffekten av en (måttligt dimensionerad) solelanläggning är precis densamma, med skillnaden att det som tillvaratas är ljus i omgivningen. Det är märkligt att regeringen ur ett samhällsperspektiv fokuserar så starkt på att den sparade elen råkar produceras i en solcell. 2. Sätt gränsen (för hur mycket el en fastighetsägare kan producera för eget bruk innan man tvingas betala energiskatt) per anläggning istället för juridisk person. På så sätt uppnår man det promemorian verkar vilja komma åt, det vill säga större produktionsanläggningar. 3. SOU 2013:46 föreslog att gränsen för energiskattebefrielse sätts till 450 kw, medan regeringen nu föreslår en gräns på 144 kw. Den gräns som Finansdepartementet nu föreslår gör att man inte kan använda befintliga tak optimalt. Det byggs redan idag, på den begränsande solelmarknad som Sverige är, anläggningar på befintliga tak som är betydligt större än 144 kw för att täcka en del av dessa fastigheters förbrukning. föreslår därför att gränsen per anläggning sätts till 450 kw. 4. Gå ett steg längre och sätt elproduktionen i relation till fastigheten genom att bestämma en gräns för maximal andel årlig överproduktion per anläggning, snarare än att enbart titta på installerad effekt. Anläggningar som klarar sig under gränsen kan anses vara till större delen avsedda för egenförsörjning och därmed skattebefriade, medan anläggningar över gränsen kan betraktas som affärsverksamhet och beläggs med energiskatt. 5. Gör all solel som går åt i fastigheten den besörjer skattefri (analogt med den el som sparas av en värmepump). Betänk att statskassan redan fylls på med energiskatt för överskottet av solel från solcellsanläggningar, när köparen (elbolagen) säljer elen vidare och debiterar slutkonsumenten skatt. Det vill säga - samma skatt begärs in i två led? 6. Solel gör nytta som besparing av vattenkraft och om Sverige ökar sin produktion av solel kan vi få ett överskott av exporterbar reglerkraft från t.ex. vattenkraft, som vi kan sälja till andra länder som inte har vattenkraft. 7. Skatteverket har tidigare meddelat att en producent inte kan anses leverera el yrkesmässigt så länge nätet endast används för överföring till producentens egna förbrukningspunkter. Men promemorians förslag går tvärtemot detta ställningstagande, troligen på grund av bristande tydlighet i dagens lagstiftning. föreslår att Lagen (1994:1776) om skatt på energi snarast förtydligas så att en producent av solel inte kan anses leverera el yrkesmässigt när producenten använder elnätet för att överföra solelen till sina egna förbrukningspunkter.

5 Förslagets påverkan på miljön och uppfyllnad av målen för förnybar energi I promemorian står det att Förslaget bedöms inte negativt påverka miljön eller uppfyllnaden av målen för förnybar energi. Utbyggnaden av elektrisk kraft från förnybara energikällor säkerställs genom det med Norge gemensamma elcertifikatsystemet. Eftersom elcertifikatsystemet säkerställer att en viss mängd förnybart byggs ut, förväntas inte utsläppen av växthusgaser påverkas negativt av den föreslagna ändringen. Därmed påverkas inte möjligheterna att nå klimatmålen. Problemet är att elcertifikatsystemet styr mot den billigaste typen av förnybar energi, dvs. vindkraft och biobränslebaserad kraftvärme, och inte mot den dyrare solelen (även om potentialen för solel är stor och det finns stora takytor att placera anläggningarna på). Om inte kommunerna och de kommunala bostadsbolagen själva ser till att det sätts upp solcellsanläggningar på deras tak, vem kommer då att göra det? Promemorians förslag skulle, om de genomfördes, innebära att kommunerna hindras att bidra till omställningen mot ett förnybart energisystem, då incitamentet till betydande medverkan till ökade marknadsvolymer och minskade produktionskostnader för solceller elimineras. Detta motverkar solcellers utveckling mot ett konkurrenskraftigt alternativ för global såväl som nationell förnybar energiförsörjning. Vad gäller promemorians bedömning av förslagets miljöpåverkan som obefintlig menar att detta inte heller kan sägas självklart. Vid biobränsleproduktion och vid en del etableringar av vindkraft finns det en risk för påverkan på biologisk mångfald, medan denna typ av risker är nästintill obefintliga med småskaliga solcellsanläggningar. Skattebefrielse av vindkraft som tas i bruk före 1 juli 2016 Vad gäller vindkraft så har flera investerat i vindkraftverk för eget bruk, för att nå sina klimatmål. Genom att satsa på att producera el för eget bruk, som därmed är befriad från energiskatt, kan de också frigöra medel som kan gå till vård, skola och omsorg samtidigt som de minskar sin miljöbelastning. Dessa kommuner välkomnade överenskommelsen 13 mars 2015 med Norge kring elcertifikatsystemet, där det angavs att vindkraftverk som tas i bruk före 1 juli 2016 och som ägs av verksamheter som inte yrkesmässigt hanterar el skulle få fortsatt skattebefrielse även efter 1 juli Det är därför olyckligt att regeringen har ändrat sig på denna punkt och föreslår att alla vindkraftverk, över 80 kw, ska beläggas med energiskatt. Motivet att skattebefrielsen styr fel ifråga om investeringsbeslut håller inte för vindkraft som redan är i drift eller under byggnation. anser att regeringen bör stå fast vid överenskommelsen med Norge och ge anläggningar för eget bruk som är i drift innan 1 juli 2016 fortsatt skattefrihet. Övriga medskick från angående småskalig förnybar elproduktion Skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el, som sedan den 1 januari 2015 finns i Inkomstskattelagen (1999:1229) 67 kap , bör flyttas till Lagen (1994:1776) om skatt på energi och utformas som en reduktion av energiskatten istället för en reduktion av inkomstskatten. Då kan elhandlarna få ansvaret för att ge kunden skattereduktionen månadsvis, direkt på elfakturan, istället för

6 ett år i efterskott i deklarationen. Genom att skattereduktionen fås månadsvis direkt på elfakturan får kunden en lägre elräkning, vilket gör det tydligare att den egna anläggningen påverkar den faktiska elkostnaden. Nivån på energiskatten är också enklare att justera än inkomstskatten, och den kan därmed successivt skruvas upp för att kompensera för inkomstbortfallet som uppstår när skattebefriad egenproduktion av förnybar el växer. Att elhandelsbolagen, istället för Skatteverket, hanterar skattereduktionen blir både enklare och betydligt billigare än dagens lösning. Syftet med skattereduktionen är att stimulera små egenproducenter av använda sina tak optimalt, vilket medför att man får överskott av el på dagtid. Skatteverket har i ett ställningstagande i juni 2014 kommit fram till att privatpersoner får sälja el utan att förlora sin energiskattebefrielse på den el de förbrukar själva. Men för alla juridiska personer som omfattas av skattereduktionen så innebär dagens lag om skatt på energi att man förlorar energiskattebefrielsen så fort man använder elnätet för att sälja sitt överskott, detta trots att man köper tillbaka el vid andra tidpunkter och alltså är nettoköpare och aldrig nettosäljare av el. Problemet uppmärksammades i SOU 2013:46, som ledde fram till att skattereduktionen infördes, och fastslår följande: Det är inte meningen att producenten ska bli skattskyldig bara för att en viss del av elen matas ut på nätet. En bestämmelse som hindrar att den situationen uppkommer bör därför införas. förslår därför att det i lagen om skatt på energi införs en rätt för mikroproducenter och även för andra elkunder att sälja överskott från solelsanläggningar så länge som man är nettoköpare av el för sin fastighet. Lagen (1994:1776) om skatt på energi bör även tillföras en paragraf om reducerad energiskatt för andelsägd el: En medlem som äger andelar i en ekonomisk förening, som levererar förnybar el till sina medlemmar, har rätt till skattereduktion för den el som framställts i Sverige av den ekonomiska föreningen och som medlemmen förbrukar. För styrelsen Karin Thomasson, ordförande i