Sveriges plaståtervinningssystem och framtida möjligheter

Transkript

1 Sveriges plaståtervinningssystem och framtida möjligheter En studie av dagens återvinningssystem och en föreslagen affärsmodell för att öka materialåtervinningen av plast Maja Isaksson Ellen Stjerngren Kandidatexamensarbete KTH Skolan för Industriell Teknik och Management Energiteknik EGI-2017 SE STOCKHOLM

2 Bachelor of Science Thesis EGI-2017 Sveriges plaståtervinningssystem och framtida möjligheter Approved Examiner Reza Fakhraie Commissioner Maja Isaksson Ellen Stjerngren Supervisor Vera Nemanova Contact person ii

3 Abstract The underlying problem for this bachelor's degree thesis in Industrial Engineering and Management within Energy Systems and Sustainable Development is the low level of material recycling of plastic packaging in Sweden compared with other recycled packaging. Most plastics products are made from fossil fuels which, when burned, contribute to global warming and that is the main reason for the increased greenhouse effect. By recycling plastic packaging instead of incinerating them, great climate profits are made. The aim of the report is to investigate current and future plastic recycling systems in Sweden and create a business model to achieve a higher level of plastic recycling. The business model is created for the organization Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, FTI, which in Sweden is the organ responsible for collection and recycling of plastic packaging. The study is based on a literature study that underlies a SWOT analysis of the recycling system, identifying strengths, weaknesses, opportunities and threats. The strengths and opportunities of the system are taken into account when designing the business model in order to find solutions to several of the identified weaknesses and threats. Some significant weaknesses identified in the result section of the report are lack of communication and information to the Swedish households, that not all households are sorting plastic packaging and that the quality of the recycled plastic is not always clear. The value proposition of the proposed business model includes a standardization and certification of recycled plastic raw materials that lead to quality assurance of the raw material. That makes the product more attractive to the customers, which in this case are the plastic manufacturers. In order to enable a larger collection of plastic packaging, only kerbside collection is applied in the business model and a more targeted and digitized communication with households is proposed. By implementing the featured business model, collected plastic packaging can increase, which in turn leads to an increased degree of recycled plastics. For this reason, the business model is motivated to implement from an environmental perspective. The business model is also appealing from an economic point of view, as the stakeholders find financial incentives and benefits. Finally, it is possible to integrate the collection and recycling of other packaging that FTI is responsible for in the business model for plastic packaging. iii

4 Sammanfattning Det bakomliggande problemet för det här kandidatexamensarbetet inom industriell ekonomi med inriktning energisystem och hållbar utveckling är den låga nivån på materialåtervinning av plastförpackningar i Sverige jämfört med andra förpackningar som återvinns. De flesta av dagens plastprodukter tillverkas av fossila bränslen som vid förbränning bidrar till den globala uppvärmningen, vilket är den största orsaken till den ökade växthuseffekten. Genom att materialåtervinna plastförpackningar istället för att förbränna dem görs stora klimatvinster. Syftet med rapporten är att undersöka nuvarande och framtida återvinningssystem för plast i Sverige och skapa en affärsmodell för att uppnå en högre nivå av plaståtervinning. Affärsmodellen skapas för organisationen Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, FTI, som i Sverige är den aktör som är ansvarig för insamling och materialåtervinning plastförpackningar. Undersökningen baseras på en litteraturstudie som ligger till grund för en SWOT-analys av återvinningssystemet där styrkor, svagheter, möjligheter och hot identifieras. Systemets styrkor och möjligheter tas tillvara på vid utformandet av affärsmodellen för att hitta lösningar på flertalet av de kartlagda svagheterna och hoten. Några betydande svagheter som identifierats i resultatdelen av rapporten är bristande kommunikation och information till de svenska hushållen, att inte alla hushåll källsorterar plastförpackningar samt att kvaliteten på återvunnen plast inte alltid framgår. I den föreslagna affärsmodellens värdeerbjudande ingår en standardisering och certifiering av återvunnen plastråvara som leder till kvalitetssäkring av råvaran och gör den attraktivare för kunderna, vilket i detta fall är plastproducenterna. För att möjliggöra en större insamling av plastförpackningar så tillämpas enbart fastighetsnära insamling i affärsmodellen och en mer målgruppsanpassad och digitaliserad kommunikation med hushållen föreslås. Genom implementering av den presenterade affärsmodellen kan mängden insamlade plastförpackningar öka, vilket i sin tur leder till en ökad grad av materialåtervunnen plast. Av den anledningen är affärsmodellen motiverad att genomföra ur ett miljöperspektiv. Affärsmodellen är också tilltalande ur ett ekonomiskt perspektiv då de berörda aktörerna finner ekonomiska incitament och fördelar. Avslutningsvis finns det möjligheter att integrera insamling och återvinning av andra förpackningar som FTI ansvarar för i affärsmodellen för plastförpackningar. iv

5 Innehållsförteckning Abstract iii Sammanfattning iv Innehållsförteckning v Figurförteckning vii Nomenklatur vii 1 Inledning 1 2 Problemformulering och målbeskrivning Problemformulering Målbeskrivning Tillvägagångssätt 2 3 Litteraturstudie Vad är plast Fördelar med materialåtervinning av plast Plaståtervinning i Sverige Återvinningssystemet idag Hantering vid Swerecs återvinningsanläggning för plast Mängden plastförpackningar som materialåtervinns Brister inom plaståtervinningssystemet idag Insamling Sortering Produktdesign för plastförpackningar Produktion med återvunnen plast Additiv i plastförpackningar Plaståtervinning som en gemensam värdekedja 15 4 Metod Modell SWOT-analys Affärsmodell Begränsningar Materialåtervinning Plastförpackningar insamlade från hushåll Geografisk begränsning Systemgränser för värdekedjan 19 5 Resultat SWOT-analys av värdekedjan för plaståtervinning 21 v

6 5.1.1 Styrkor Svagheter Möjligheter Hot Affärsmodell för plaståtervinning Kundsegment Värdeerbjudande Kundrelationer Kanaler Nyckelaktiviteter Nyckelresurser Nyckelpartners Kostnadsstruktur Intäktsströmmar 28 6 Diskussion och slutsatser Affärsmodellen kopplad till SWOT-analysen Integrering med FTI:s övriga verksamhet Förslag på framtida arbete Slutsatser 32 7 Referenser 33 vi

7 Figurförteckning Figur 1: Avfallstrappan 4 Figur 2: Resultat för plastkedjan från insamling till återvunnen råvara utifrån materialflöden och utsläpp av växthusgaser 5 Figur 3: Schematisk översikt över insamling och återvinning av plastförpackningar 6 Figur 4: Schematisk översikt över sorteringen av plast på Swerecs återvinningsanläggning 8 Figur 5: Flödesschema för utsortering av insamlat material 9 Figur 6: Schematisk uppställning av en SWOT-analys 16 Figur 7: Schematisk uppställning av en affärsmodell 17 Figur 8: Schematisk översikt över plaståtervinningens värdekedja 20 Figur 9: Affärsmodell för plaståtervinning i Sverige 24 Nomenklatur FTI NIR PP PE PET Förpacknings- och Tidningsinsamlingen Nära infraröd strålning Polypropen Polyeten Polyetentereftalat vii

8 1 Inledning Plast finns överallt omkring oss idag och förenklar livet för många. Att i dagens samhälle leva utan plast eller spendera en dag utan att röra vid plast är i princip omöjligt. Vad som gör plast speciellt är att plast inte är ett material, utan det är en sammansättning av flera olika material som tillsammans får unika egenskaper. Plast kan vara hård eller mjuk, formas på mängder av olika sätt och användningsområdena är oändliga. Idag tillverkas en stor del av plastprodukterna av fossila bränslen som vid förbränning eller nedbrytning bidrar till den globala uppvärmningen (Dahl m.fl., 2014). De accelererande klimatförändringarna hotar alla världens länder och en global uppvärmning kan få katastrofala konsekvenser i framtiden. Den globala uppvärmningen är enligt klimatforskare med säkerhet orsakad av oss människor som genom våra aktiviteter genererar utsläpp som förstärker växthuseffekten. Förbränning av fossila bränslen är den största orsaken till den ökade växthuseffekten och för att i framtiden bromsa klimatpåverkan är det av stor vikt att minska användningen av fossila bränslen (Världsnaturfonden [WWF], 2017). Att tillverka plastprodukter av återvunnen plast istället för olja sparar både energi och olja. Olja är en av de vanligaste råvarorna vid plasttillverkning och för varje kilogram plast som materialåtervinns sparas det ett kilogram olja (Ragn-Sells, u.å.). Klimatvinsterna med plaståtervinning jämfört med att till exempel deponera eller dumpa plast är oerhört stora och materialåtervinning är också bättre än energiåtervinning ur ett miljöperspektiv (Profu, 2013). Således finns det klara incitament till att återvinna plast och att framförallt satsa på materialåtervinning. All plast återvinns inte idag och hanteringen för insamling och återvinning skiljer sig åt mellan till exempel grovplast och plastförpackningar. Mängden plastförpackningar som går till materialåtervinning i Sverige uppgår till endast 53 procent (Dahlén, Vukicevic & Tapper, 2013) vilket indikerar att det finns utvecklingsmöjligheter för att återvinna mer plastförpackningar. Under början av 2017 skrev Dagens Nyheter, DN, (Dehlin & Örstadius, 2017) en artikelserie om plaståtervinningen i Sverige där det nuvarande återvinningssystemet granskades. Något som artikelserien i DN belyste är att förtroendet för återvinningssystemet riskerar att minska på grund av potentiella fusk vid återvinningsanläggningar. Ett minskat förtroende kan påverka graden av insamlad och återvunnen plast negativt och plaståtervinningen är starkt beroende av att hushåll faktiskt källsorterar. Med denna bakgrund kommer den här uppsatsen att behandla materialåtervinning av plastförpackningar i Sverige. 1

9 2 Problemformulering och målbeskrivning 2.1 Problemformulering Det problem som ligger till grund för studien är den låga nivån på återvinning av plastförpackningar i Sverige relativt andra förpackningar som samlas in för återvinning. Relevansen för problemet är hög, då det är ett ämne som diskuterats i media och är aktuellt med tanke på framtida energi- och miljömål. Syftet med den här rapporten är att undersöka brister med dagens plaståtervinning i Sverige och genomföra en SWOT-analys för återvinningen av plastförpackningar insamlade från hushåll. SWOT-analysen ska behandla hela värdekedjan för plastförpackningar under insamlings- och återvinningsprocessen. Därefter ska SWOT-analysen ligga till grund för utformandet av en affärsmodell för Sveriges återvinningssystem av plastförpackningar. 2.2 Målbeskrivning Denna rapport syftar till att undersöka nuvarande och framtida plaståtervinningssystem i Sverige. Målen med studien är att: Undersöka nuvarande metod för hantering av plaståtervinning i Sverige. Undersöka bristerna med det nuvarande återvinningssystemet. Göra en SWOT-analys av det nuvarande systemet, det vill säga identifiera styrkor, svagheter, möjligheter och hot inom värdekedjan för plastförpackningar från hushåll till ny återvunnen råvara. Ge förslag på en affärsmodell som kan vara lämplig för Sveriges insamlings- och återvinningssystem av plastförpackningar. 2.3 Tillvägagångssätt Den här uppsatsen baseras på en litteraturstudie där nuvarande insamling och återvinning av plastförpackningar från hushåll i Sverige har kartlagts och åtföljs av en systematisk redogörelse för bristerna i det existerande systemet. Litteraturstudien ligger till grund för genomförandet av en SWOT-analys där styrkor, svagheter, möjligheter och hot utforskas samt beskrivs för värdekedjan av plastförpackningar från hushåll. Med hjälp av den färdigställda SWOT-analysen har sedan en affärsmodell satts upp vars syfte är att hitta en fungerande lösning på några av dagens brister i värdekedjan. Metoden för SWOT-analys och affärsmodell beskrivs närmare under avsnitt 4.1 Modell. 2

10 3 Litteraturstudie 3.1 Vad är plast Plast är ett syntetiskt material som är uppbyggd av en eller flera polymerer och ofta ett flertal tillsatsämnen. En polymer består av kedjeformade molekyler och i plast är polymererna oftast organiska ämnen, det vill säga kolföreningar. Undantaget är silikonplaster som består av kiselföreningar. Idag är de dominerande råvarorna vid framställning av plast råolja och naturgas (Terselius, u.å.). Det existerar idag ungefär 700 olika typer av plast som tillhör 18 olika polymerfamiljer (Förpacknings- och Tidningsinsamlingen [FTI], 2016a). Det finns flera fördelar med plast som gör materialet framstående. Plast finns i både hårda och mjuka utformningar och är lätt att kombinera till material med skräddarsydda egenskaper. Dessutom är plast enkelt att forma och masstillverka. Andra goda egenskaper hos plast är att det har låg densitet, hög värmeisolerande effekt, ljud- och svängningsdämpande egenskaper, bra korrosionsbeständighet samt goda elektriska isolationsegenskaper (Carlsson, 2002). Idag finns plast överallt i samhället, både produkter som är gjorda helt i plast och produkter som innehåller plastdelar, och plastproduktionen ökar ständigt. Vi är beroende av materialgruppen plast och dess varierande egenskaper och mångsidiga fördelar (Naturskyddsföreningen, u.å.). 3.2 Fördelar med materialåtervinning av plast En ökande plastproduktion innebär en växande mängd avfall som ska hanteras på något sätt. Hur avfall ska hanteras styrs genom avfallstrappan (se figur 1), ett EU-direktiv som är antaget i den svenska miljöbalken. Avfallstrappan är generell och inkluderar alla sopor. Den innebär att i första hand skapa så lite avfall som möjligt och minimera resursanvändningen. Följt av avfallsförebyggande kommer återanvändning. Om återanvändning inte är möjligt ska material till så stor del som möjligt materialåtervinnas för att kunna användas i nya produkter. I de fall materialet inte kan materialåtervinnas ska det energiåtervinnas genom att förbrännas i ett kraftverk och energin i avfallet omvandlas då till el och värme. Sist i avfallstrappan är deponering vilket ska undvikas till största mån (Naturskyddsföreningen, 2015). Genom ett forskningsprojekt genomfört av Profu (2013) visade det sig att Sverige har ett av världens bästa avfallshanteringssystem ur ett miljöperspektiv, vilket innebär en hög andel energi- och materialåtervinning samt en låg andel deponering. Sedan början av 1990-talet har en omställning från deponering till effektiv energi- och materialåtervinning ägt rum i Sverige. Tack vare styrmedel som deponiskatt och -förbud har deponering av organiskt material, inräknat plast, minskat och endast 0,9 procent av hushållsavfallet gick till deponi år

11 Figur 1: Avfallstrappan (Naturskyddsföreningen, 2015) I avfallstrappan förespråkas materialåtervinning framför energiutvinning och det är skillnad i klimatpåverkan mellan dessa två hanteringssätt. Materialåtervinning är, ur miljösynpunkt, fördelaktigt jämfört med energiutvinning. Anledningar till varför materialåtervinning av plastförpackningar ger fler klimatvinster än energiutvinning är: 1. Vid tillverkning av plast går det åt 2 kilogram olja för att tillverka 1 kilogram plast, där 1 kilogram behövs till plasten och 1 kilogram behövs för tillverkningsprocessen. När plasten sedan förbränns för att utvinna energi får man tillbaka 1 kilogram olja, till skillnad från fallet då plasten materialåtervinns då man får tillbaka 1,7 kilogram olja. Att man får tillbaka mer olja vid återvinning beror på att plast tillverkad av återvunnen plast kräver mindre olja vid tillverkningsprocessen (FTI, 2016a). 2. Plast kan återanvändas upp till sju gånger innan själva plastmolekylen är nedbruten och inte kan återvinnas längre utan måste förbrännas. Men när plast materialåtervinns så sker en utspädningseffekt då man varje gång tillsätter ny råvara, vilket gör att förpackningarna i princip får en oändlig livslängd (FTI, u.å.). 3. Insamling och återvinning av plastförpackningar minskar koldioxidutsläppen med 1,4 kilogram CO 2 -ekvivalenter per kilogram insamlad plast då återvunnen plastråvara ersätter jungfrulig råvara. Det visar en studie som Profu gjort för FTI (u.å.). Hela plastkedjan är inräknad, från insamling till återvunnen råvara inklusive hantering och transporter. Transporter och insamling har i princip ingen inverkan på resultatet och ur klimatsynpunkt innebär det att så länge som återvunnen plast ersätter jungfrulig plast är det rationellt med längre transporter. Vid energiutvinning av insamlad plast är minskningen av koldioxid ungefär 0,65 kilogram CO 2 -ekvivalenter per kilogram insamlad plast om man använder rejektplast som bränsle istället för annat bränsle. Minskningen av koldioxidutsläpp är således högre vid materialåtervinning jämfört med energiutvinning. (Se figur 2 för schematiskt flöde.) 4. Plaståtervinning är en näringsgren som växer och satsningar på återvinning i Sverige har lett till en positiv spiral. En ökad sortering bland hushållen leder till ett större flöde och en stabil tillgång till insamlad plast för industrin. Det i sin tur leder till investeringar i återvinningsanläggningar och utveckling av kunskap som förbättrar plaståtervinningen (FTI, 2016a). 4

12 Figur 2: Resultat för plastkedjan från insamling till återvunnen råvara utifrån materialflöden och utsläpp av växthusgaser. Blå siffror visar materialflöden i kg, röda siffror visar utsläpp i kg CO2-ekv. och gröna siffror visar undvikna utsläpp i kg CO2-ekv. (FTI och Profu, u.å.) 3.3 Plaståtervinning i Sverige Materialåtervinning av plast i Sverige bygger på ett system där producenterna har ansvaret, så kallat producentansvar, för den nationella insamlingen och återvinningen av plastförpackningar. Med plastförpackningar menas alla plastprodukter som används för att innesluta, skydda, hantera, leverera och presentera varor. Avgifter som producenterna betalar in finansierar verksamheten kring insamling och återvinning. Organisationen Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, FTI, är etablerad i Sverige och är den aktör som är ansvarig för insamling och materialåtervinning av en rad material, däribland plastförpackningar. Producenter med producentansvar för insamling och återvinning av plast är anslutna till FTI och FTI drivs som en icke-vinstdrivande organisation där plastproducenterna finansierar de nödvändiga utgifterna (Fråne m.fl., 2014). Från det att en plastförpackning har använts går den igenom en rad steg innan plastförpackningen materialåtervinns och den återvunna plasten säljs på marknaden för att användas vid produktionen av en ny plastprodukt. Först ska plastförpackningen källsorteras för att kunna 5

13 samlas in för återvinning. Efter att förpackningen lagts i en återvinningsbehållare, antingen i anslutning till fastigheten eller på en återvinningsstation, hämtas den upp och transporteras till en mellanstation. På mellanstationen komprimeras och balas förpackningarna för att sedan transporteras till en återvinningsanläggning där plastförpackningarna sorteras beroende på plastgrupp. När sorteringen är genomförd tvättas plasten och beroende på ändamål mals, granuleras och förpackas den återvunna plasten för att kunna säljas till marknaden (FTI, 2016a). En schematisk översiktsbild för hanteringen av plastförpackningar visas i figur 3 och en närmare beskrivning av stegen ges under avsnitten Återvinningssystemet idag och Hantering vid Swerecs återvinningsanläggning för plast. Figur 3: Schematisk översikt över insamling och återvinning av plastförpackningar Återvinningssystemet idag Idag finns det i Sverige två typer av insamlingssystem för källsorterade sopor. Den första typen är återvinningsstationer utplacerade i Sveriges kommuner. FTI är ansvariga för de cirka återvinningsstationerna för insamling av källsorterat material som finns runt om i landet. Stationerna är obemannade och på dessa finns det containrar där privatpersoner kan lämna både hård- och mjukplast i en blandad container. Containrarna för källsorterade sopor töms med jämna mellanrum av kranbilar som kör vidare materialet till mellanstationer. (Fråne m.fl., 2014). 6

14 Den andra typen av insamlingssystem är sophämtning av källsorterade sopor i direkt anslutning till fastigheten, så kallad fastighetsnära insamling. Ett exempel på fastighetsnära insamling hos enfamiljshus är soptunnor med fyra olika fack, så kallade fyrfackskärl. Hushållet källsorterar och kastar olika typer av material i varsitt fack i soptunnan. Soptunnan töms och innehållet hämtas av speciella transportbilar som kör de källsorterade soporna till mellanstationer (Liljenström & Finnveden, 2015). Ett annat exempel på fastighetsnära insamling är användning av olikfärgade soppåsar. Källsorterade material läggs i separata påsar med olika färger som sedan slängs i samma kärl. Därefter sker en maskinell sortering med hjälp av optiska metoder (Dahlén, Vukicevic & Tapper, 2013). Den fastighetsnära insamlingen kan också ske i flerbostadshus genom att ha gemensamma insamlingskärl i anslutning till fastigheten. Det är antingen kommunerna själva eller FTI som ansvarar för den insamling och sophämtning av källsorterat material som sker i nära anslutning till bostadshus. I fallet då kommunerna är ansvariga kan dessa erhålla en viss ersättning från FTI. Fastighetsägare som har insamling i sitt flerbostadshus kan ingå avtal med FTI. Då sköter FTI insamlingen och transporten vidare på samma sätt som de gör i systemet med återvinningsstationer (Fråne m.fl., 2014). FTI har anlitade transportföretag som hämtar upp de källsorterade plastförpackningarna och kör dem till en så kallad mellanstation. På mellanstationerna komprimeras och packas plastförpackningarna i balar innan det körs vidare till Swerecs återvinningsanläggning i Bredaryd, Värnamo, eller till någon av de tre anläggningarna i Tyskland som FTI har avtal med. När den insamlade plasten kommer till återvinningsanläggningen öppnas balarna upp och därefter sker en sortering genom flera steg för att det sorterade materialet till sist ska kunna tvättas och eventuellt malas och granuleras för att därefter säljas vidare som plastråvara (FTI, 2016a) Hantering vid Swerecs återvinningsanläggning för plast Ungefär hälften av de källsorterade och insamlade plastförpackningarna transporteras från mellanstationerna till Swerecs återvinningsanläggning i Bredaryd. En schematisk översikt över anläggningens hantering av plastförpackningarna illustreras i figur 4. Sorteringen av plasten hos Swerec börjar med en manuell sortering på löpande band. Under 2014 rapporterade Swerec att 34 procent (Swerec, 2017) av soporna som de får in till anläggningen består helt eller delvis av andra material än plast och måste sorteras ut från plastmassorna. Efter den manuella sorteringen åker plasten vidare till en luftsorteringsmaskin. Under luftsorteringsprocessen separeras mjukplast från hårdplast. Eftersom mjukplast är tunnare och lättare än hårdplast tar luften lättare tag i den mjuka plasten och får den att färdas i en annan riktning och på så sätt separeras de två plastsorterna (Fråne m.fl., 2014). Mjukplasten sorteras vidare med avseende på dess färg. Detta görs med hjälp av optisk sortering som skiljer på färgad och ofärgad plast (Liljenström & Finnveden, 2015). Den hårda plasten består i sin tur av flera olika plastsorter som måste återvinnas var för sig och behöver därför sorteras i varsin fraktion. En teknik som används för sortering av de olika 7

15 plastsorterna är nära infraröd teknik, NIR-teknik. Tekniken består av fyra optiska läsare som kan sortera ut de olika plastsorterna polypropen (PP), polyeten (PE) och polyetylentereftalat (PET) (Fråne m.fl., 2014). Efter att de olika plastfraktionerna sorterats ut var för sig skiljer sig hanteringen åt beroende på hur kunden som ska köpa plasten vill ha den. Antingen kan plasten packas på balar och transporteras direkt kunden eller så kan den tvättas och malas först. Det finns också en möjlighet att mala ner plasten och smälta den till granulat som sedan säljs vidare som plastråvara (Fråne m.fl., 2014). Figur 4: Schematisk översikt över sorteringen av plast på Swerecs återvinningsanläggning Mängden plastförpackningar som materialåtervinns År 2016 samlades det in 6,38 kilogram plastförpackningar per fast boende invånare i Sverige. Statistiken baseras på förpackningar som lämnats in från hushåll i containrar vid återvinningsstationer samt förpackningar som lämnats i fastighetsnära insamling där hämtningen sker i samarbete med FTI (FTI, 2016b). Av plastförpackningarna från hushållssektorn som samlas in via fastighetsnära insamling och via återvinningsstationer kartlägger Fråne m.fl. (2012) att ungefär hälften transporteras till Swerecs återvinningsanläggning i Bredaryd och hälften exporteras till Tyskland. FTI uppger däremot att två tredjedelar av plastförpackningarna transporteras till Swerec och att resterande exporteras till återvinningsanläggningar i Tyskland de har avtal med (FTI, 2016a). Generellt kan man säga att plasten som samlas in i norra Sverige 8

16 transporteras till Bredaryd och plasten från södra Sverige exporteras till Tyskland (Liljenström & Finnveden, 2015). Viktigt att notera är att plastavfallsströmmar är svåra att kartlägga med precision eftersom plast även hamnar i mindre karaktäriserade avfallsströmmar. Förutom rena plastavfallsfraktioner återfinns plast i till exempel blandade och brännbara fraktioner där plockanalyser är mycket få eller saknas helt (Fråne m.fl., 2012). Enligt studien Återvinning av plast från hushållsavfall som genomförts på uppdrag av Plastkretsen AB:s Stiftelse för Forskning är den sammanlagda mängden plastförpackningar som levereras till Swerec i genomsnitt 66 procent av den totala vikten insamlat material. Studien visar att 72 procent av vikten som samlas in från hushållssektorn är plast som sorterats helt rätt av hushållen. 16 viktprocent av det insamlade materialet är plast som är utanför producentansvaret (såsom leksaker, matlådor, blomkrukor, galgar och hinkar) och 12 viktprocent är helt felsorterat material (såsom felsorterade pappers-, metall- och glasförpackningar, tidningar, matavfall, elektronik, kläder och skor). Av mängden rätt källsorterad plast justeras vikten återvunnen plast med hjälp av korrigeringsfaktorer (se figur 5) för att bestämma den totala verkliga mängden plastförpackningar. Fukt och smuts uppgår till 8 procent av förpackningarna och således blir det 66 viktprocent som faktiskt är plastförpackningar (Dahlén, Vukicevic & Tapper, 2013). Av mängden faktiska plastförpackningar är det ungefär 20 procent som inte går igenom återvinningsprocessen. Anledningen till att dessa plastförpackningar får rejekt är främst på grund av att vissa polymer inte kan återvinnas, exempelvis svarta förpackningar som inte kan sorteras med hjälp av NIR-teknik. Den totala mängden återvunna plastförpackningar uppgår således totalt till 53 procent (Dahlén, Vukicevic & Tapper, 2013). Figur 5: Flödesschema för utsortering av insamlat material 9

17 Enligt 17 i förordning (SFS 2014:1073) om producentansvar för förpackningar står det att I fråga om förpackningsavfall av plast som inte är dryckesförpackningar är målet att före den 1 januari 2020 ska materialutnyttjandegraden vara minst 30 procent och därefter minst 50 procent (SFS 2014:1073). Återvinningsstatistiken på FTI:s hemsida visar att materialåtervinningen på tio år, från 2005 till 2015, har stigit från 20 procent till 40 procent och ligger således inom det nuvarande målet för materialutnyttjandegraden (FTI, 2015). Swerec AB har inget uttryckligt återvinningsmål, men enligt avtalat uppdrag med FTI ska företaget sortera 80 procent av de mottagna plastförpackningarna för återvinning. Av de mottagna plastförpackningarna är det 66 procent som är återvinningsbara plastförpackningar och Swerecs uppdrag är alltså att återvinna 53 procent av det totala materialet från FTI och inte uttryckligen 80 procent (Swerec, 2017). De plastförpackningar från hushållssektorn som inte sorteras för materialåtervinning förbränns med energiutvinning (Fråne m.fl., 2012). 3.4 Brister inom plaståtervinningssystemet idag Med djupare förståelse för Sveriges plaståtervinningssystem idag följer nu en ingående redogörelse av systemets brister. Från litteraturen har brister identifierats inom följande områden: insamling, sortering, produktdesign, produktion med återvunnen plast, additiv och plaståtervinningens värdekedja Insamling För att kunna återvinna mer måste vi i Sverige samla in mer plast och skapa fler skalfördelar. En ökad insamling av plastförpackningar leder till en ökad plaståtervinning som därmed är ett incitament för utveckling och investeringar inom återvinningsindustrin för plast. En svaghet i Sveriges insamlingssystem för hushåll är att vissa hushåll inte källsorterar plastförpackningar eller att de sorterar sina förpackningar fel. Det är en stor brist att en del plastförpackningar inte samlas in för att i slutändan kunna återvinnas. Det finns inte enbart en lösning på problemet som passar alla, utan det krävs flera olika lösningar för att insamlingen av plastförpackningar från hushåll ska öka (Fråne m.fl., 2015). Hos många människor finns det en felaktig uppfattning om insamling, sortering och återvinning av plast, och generellt finns det ett svagt förtroende för plaståtervinning. En stor anledning till detta är att det saknas information (Fråne m.fl., 2014). För att få konsumenter att öka förtroendet för plaståtervinning och vilja sortera mer är transparens viktigt. Att alla aktörer ska kunna lita på systemet är av stor vikt (Fråne m.fl., 2015). Fråne m.fl. (2012) identifierar att hushållens vilja att sortera mer motiveras av informationsinsatser som informerar om miljövinsterna med återvinning och hur viktigt det är att återvinna. Ges det mer information om fördelarna med plaståtervinning samt visas exempel på användning av återvunnen plast så ökar chansen att hushållen ändrar sitt beteende mot mer källsortering. Det finns idag inget lagenligt ansvar för 10

18 vem som sköter information och kommunikation till hushåll angående plaståtervinning, både gällande insamlingen och sorteringen (Fråne m.fl., 2014). Ansvaret för information som rör förpackningsavfall är delat mellan kommuner och producenter. Informationsansvaret till hushåll om sortering och insamling ligger lokalt hos kommunerna medan FTI har ett övergripande informationsansvar. Denna uppdelning är däremot inte reglerad genom lagar, vilket gör att ansvarsförhållandet har en viss osäkerhet och det leder till en otydlighet för hushållen vart de ska vända sig med frågor gällande återvinning. Människor har i allmänhet för lite information och vet inte var de ska hitta informationen. Antingen känner de att informationen är svårtillgänglig eller så de har inget intresse av att ta del av den. Informationshäften som kommunerna står för är ofta gjorda utan ordentlig omtanke, de är snabbt ihopsatta med en rolig bild och lite information. Sorteringsgraden kommer inte ändras med en dålig folder utan en mer djupgående analys behöver genomföras (Dahlén, Vukicevic & Tapper, 2013). En oklarhet bland hushållen gällande sortering av plastavfall är vilka plaster som samlas in för återvinning. Denna oklarhet kan vara en grund till att hushåll väljer att inte källsortera plastförpackningar. Dessutom är det få som känner till att det är skillnad på plast och plastförpackningar. Plastförpackningar innebär sådan plast som innehåller och skyddar varor medan övrig plast till exempel är tandborstar, leksaker, hinkar och blomkrukor. Den plast som samlas in under FTI:s ansvar för återvinning är förpackningsplasten. Övrig plast innehåller ofta mer blandad plast med fler polymerer och farliga ämnen och är anledningen till att de inte återvinns i lika hög grad (Fråne m.fl., 2015). En annan identifierad faktor som är avgörande för insamlingsgraden av plastförpackningar är närheten till återvinningsstationer för hushållen. Hushåll som har långt till återvinningsstationer återvinner i lägre grad (Fråne m.fl., 2012). Det finns ingen lag på hur många återvinningsstationer en kommun måste ha, men FTI är skyldiga att konsultera med kommunerna antalet återvinningsstationer de bör ha och vart återvinningsstationer är bäst lämpade att placera. Antalet återvinningsstationer som FTI rådslår baseras på lokala förhållanden och hur många invånare som bor i området (Fråne m.fl., 2014). Det bästa systemet för att få in plast är fastighetsnära insamling kombinerat med bra kommunikation till hushållen. Det är bekvämt med fastighetsnära insamling och gör att hushållen tar till sig information bättre och i större utsträckning sorterar plastförpackningar. De följer insamlingsinstruktioner till högre grad och utan att göra stora ändringar i sina rutiner källsorterar de mer. Kommuner med fullt utbyggd fastighetsnära insamling samlar i genomsnitt in nästan dubbelt så mycket plastförpackningar per invånare än riksgenomsnittet. Dessutom är enbart 6,5 procent av den källsorterade plasten icke-plast vid fastighetsnära insamling vid villor, jämfört med återvinningsstationer som har 15 procent icke-plast (Dahlén, Vukicevic & Tapper, 2013). Bristen är att enbart 10 procent av Sveriges villor har tillgång till fastighetsnära insamling (Liljenström & Finnveden, 2015). En annan komplikation är att facket för plast i fyrfackskärl är 11

19 litet och när mjukplast är nedtryckt i facket så fastnar plasten och lossnar inte vid tömning (Dahlén, Vukicevic & Tapper, 2013) Sortering Andelen plast som idag sorteras ut för återvinning i Sverige begränsas till viss del av de sorteringstekniker som används på återvinningsanläggningen. Plastförpackningar som är små, mindre än cirka tre centimeter, kan inte sorteras ut med dagens tekniker. Inte heller plast som färgats svart kan sorteras ut i dagsläget. Det vore möjligt att sortera ut fler polymerer för återvinning än vad som görs idag om sorteringsteknikerna som används förbättras. Att hitta existerande teknologier för att öka och förbättra sorteringen på anläggningarna är inget problem, även om teknikerna som finns idag inte löser alla problem. Nackdelen med att investera för en förbättrad sortering är att kostnaderna för sortering och återvinning av plast blir väldigt höga jämfört med andra alternativ, såsom förbränning för energiutvinning. Producentansvaret gör att kostnaderna för sortering och återvinning hamnar hos producenterna och i slutändan hos konsumenterna. Därför är producenterna motvilliga till nationella sorteringsmål för ökad återvinning (Fråne m.fl., 2015). I rapporten Collection & recycling of plastic waste, Improvements in existing collection and recycling systems in the Nordic countries identifierar Fråne m.fl. (2014) att sorteringskapaciteten i Norden kan vara en utmaning för ökad insamling och återvinning av plast i framtiden. Att Sverige och Norden endast har en anläggning för materialåtervinning som kan ta emot stora mängder plastförpackningar (Swerecs återvinningsanläggning i Bredaryd) gör att det krävs lösningar för hur kapacitetsfrågan ska lösas i framtiden, även om Sverige idag skickar delar av den insamlade plasten till sorteringsanläggningar i Tyskland Produktdesign för plastförpackningar Produktdesignen av en plastförpackning kan vara avgörande för hur lätt produkten kan återvinnas. Redan i designstadiet av produktionen bestäms det således hur lätt en plastprodukt kan återvinnas (Engelmark, 2015). Idag saknas produktdesign för att underlätta sortering. En mer uniform förpackningsdesign skulle underlätta sorteringen och sänka kostnaderna (Fråne m.fl., 2014). Det finns riktlinjer från riksdagen och EU som säger att underlättad återvinning ska vara i åtanke då förpackningar designas, men det finns i praktiken inga faktiska åtgärder rekommenderade. Styrmedel för produktdesign som ökar återvinningsgraden är således något som saknas (Ljunggren & Wiklund, 2011). I uppsatsen Design for Recycling för hårda konsumentplastförpackningar kartlägger Lunggren och Wiklund (2011) flertalet brister i produktdesignen som har negativ påverkan på materialåtervinningen av plastförpackningar. En av de största faktorerna för återvinningsbarheten är valet av material och det som försvårar återvinningsprocessen mest är plastförpackningar som 12

20 består av blandade plastmaterial. Att använda för många blandade material kan göra en produkt omöjlig att återvinna på ett effektivt sätt då det blir tekniskt ogenomförbart att sära på de olika materialen. Olika material innebär dels olika polymerer men också att plast blandas med exempelvis papper. Idag är plastförpackningar ofta försedda med pappersetiketter vilket komplicerar plaståtervinningen. Redan en andel papper på fem procent är svår att hantera med dagens separationsmetoder. Hur en produkt är utformad och tillverkad är två andra områden med brister som har inverkan på återvinningsprocessen. Vid utformandet av en produkt bör så lite plastmaterial som möjligt användas och valet av material är, som nämnt, av stor vikt. Vid tillverkning bör så få permanenta sammanfogningar mellan material existera i en förpackning för att demonteringen av produkten ska bli lättare. Ett huvudproblem är att det saknas kommunikation och samarbete mellan produktutvecklare, tillverkare och återvinnare. För att uppnå bästa effekt bör olika kunskapsområden kombineras, vilket inte görs i tillräckligt stor utsträckning idag (Ljunggren & Wiklund, 2011). Ett exempel är att svart plast inte kan sorteras ut med dagens tekniska metoder, vilket är en svaghet, men också en brist i kommunikationen mellan återvinnings-anläggningar och de som utformar produkter (Fråne m.fl., 2014). Färgad plast kan göra en produkt mer tilltalande för en kund, men färg är en nackdel vid materialåtervinning eftersom när plaster med olika pigment blandas blir den återvunna plasten flerfärgad. Flerfärgad plast är inte lika attraktiv att använda och oftast färgas den plasten svart och används i svarta produkter, som följaktligen inte kan sorteras ut för återvinning (Ljunggren & Wiklund, 2011). Det är långt ifrån alla aktörer som ställer krav på sina leverantörer när det kommer till design av förpackningar för att underlätta återvinning. Ett exempel är aktörer inom livsmedelshandeln. Vid en undersökning genomförd av Älhström (2005) visade det sig att många stora företag inte har någon specifik policy för design för att underlätta återvinning. För förpackningstillverkarna är det oftast pris och kvalitet som är de viktigaste variablerna Produktion med återvunnen plast Idag är marknaden för återvunnen plast svag och inte särskilt attraktiv. En marknad för återvunnen plast är essentiell för att motivera insamling och återvinning av plast. Möjliga åtgärder är till exempel ekonomiska incitament, såsom minskad mervärdesskatt för produkter som innehåller återvunnen plast, och varudeklarationer för återvunnen plast, det vill säga att tillverkarna får ange att deras produkter innehåller återvunnen plast (Fråne m.fl., 2014). Det är viktigt att produkter som innehåller återvunnen plast kommer samhället till nytta, men den återvunna plastens användningsområden begränsas ofta av lagstiftningar och branschnormer. Exempelvis får inte återvunnen förpackningsplast användas i nya förpackningar som är ämnade för livsmedel enligt livsmedelslagstiftningen. Återvunnen plast används ofta till produkter med lägre krav och används sällan i nya, likvärdiga produkter (Fråne m.fl., 2012). Med andra ord blir 13

21 återvunna plastförpackningar sällan förpackningar igen utan används till andra plastprodukter (Fråne m.fl., 2014). Att använda återvunnen plast i nya produkter kan vara en svårighet då uppbyggnaden av materialet samt tekniska egenskaper inte är lika känt för återvunnen plast som för plast från jungfrulig råvara. Att uppnå samma materialspecifikation för återvunnen plastråvara som för jungfrulig plastråvara, där det går att bestämma över innehållet och addera olika tillsatser utifrån materialets användningsområde, är högst osannolikt (Fråne m.fl., 2012). Många plaster behåller sina egenskaper trots flera bearbetningar för återvinning, men det krävs en kombination av en mängd analysmetoder för att helt kunna förklara återvunna plasters egenskapsförändringar (Karlsson & Strömberg, 2007). En viktig faktor för att återvunnen plast ska bli mer attraktiv på marknaden är certifiering och standardisering. Idag existerar det ingen standardiserad kvalitetsmärkning eller ett enhetligt certifieringssystem. Det som efterfrågas är nämligen rena kvaliteter och enhetliga material för att minimera riskerna som finns vid tillverkning av produkter som innehåller återvunnet material. En fungerande tillgångssida för att tillfredsställa efterfrågan finns inte då kvaliteten på den återvunna plasten inte alltid framgår och volymströmmarna av återvunnen plast är oregelbundna (Ählström, 2005) Additiv i plastförpackningar Plastförpackningar och andra plastprodukter består idag inte bara av ett antal olika plastmaterial, de kan dessutom även innehålla olika sorters additiv. En del additiv som används är harmlösa mot naturen och människors hälsa, medan andra kan vara farliga. Detta gör att man får ytterligare en aspekt att ta hänsyn till vid återvinning av plastmaterial då det inte är önskvärt att sprida farliga ämnen i miljön eller till nya plastprodukter som tillverkas med återvunnen plast som råvara (Fråne m.fl., 2014). Ett problem hos sorteringsanläggningarna är svårigheten att veta vilka delar som innehåller farliga ämnen och vidare vilka farliga ämnen det rör sig om. En brist hos sorteringsanläggningar är att de inte alltid har möjlighet att detektera farliga ämnen i plasten som sorteras för återvinning. Att personalen i vissa fall bristande kunskap om innehållet i plasten är ytterligare en svaghet. Det är inte bara farliga ämnen som kan påverka kvaliteten på återvunnen plast. Även ofarliga tillsatser kan påverka kvaliteten på den återvunna plasten (Fråne m.fl., 2014). Att det finns farliga ämnen som försvårar återvinningen av plastförpackningar är inte bara en brist inom just plaståtervinning, utan det är en brist som existerar inom all sorts återvinning. Det är en brist som är svår att undvika helt, utan den kommer alltid att finnas (Olsson, 2017). 14

22 3.4.6 Plaståtervinning som en gemensam värdekedja Något som genomsyrar många av de svagheter som framhållits i föregående avsnitt är bristfällig information och kommunikation mellan olika parter som berörs av plaståtervinning. Det råder en viss misstro och låg tillförlitlighet från hushållen till systemet för insamling och sortering av plast i Sverige (Fråne m.fl., 2014). Detta är något som studerades närmare under avsnittet Insamling. En viktig aspekt som togs upp där är vikten av bra information som bör gå ut till hushållen angående insamling av plast. Det är inte bara gentemot hushållen som informationen och kommunikationen mellan aktörer har brister. Ett annat exempel där en ökad kommunikation skulle kunna uppnå mer effektivitet är om återvinningsanläggningar kunde påverka hur plastförpackningar är utformade. Som tidigare diskuterats under avsnittet Produktdesign för plastförpackningar spelar utformningen av produkterna stor roll för graden av återvinning. Exempelvis bidrar många olika ämnen i plasten till att den blir svår att sortera ut men också designen på produkten kan ha betydelse. En ökad kommunikation mellan tillverkare och återvinningscentraler skulle därför kunna höja andelen plast som kan återvinnas. Sammanfattningsvis är det viktigt att i framtiden se insamling, sortering, återvinning och marknaden för återvunnen plast som en värdekedja och inte som separata händelser (Fråne m.fl., 2014). Detta synsätt gör att brister såsom logistik- och transportkostnader mellan olika aktörer kan upptäckas och effektiviseras. Som tidigare nämnt finns flera andra brister i systemet som kan lösas genom att se över kommunikations- och informationsflöden genom hela värdekedjan. 15

23 4 Metod 4.1 Modell Resultatdelen av rapporten bygger på två modeller som ger underlag och förståelse för analysen av plaståtervinningssystemet i Sverige. Modellerna som använts är SWOT-analys och Business Model Canvas, vilka båda är konceptuella modeller. De faktorer som kartlagts i SWOT-analysen fungerar som utgångspunkt för affärsmodellen som sätts upp med hjälp av Business Model Canvas SWOT-analys Ordet SWOT kommer från de engelska orden Strengths, Weaknesses, Opportunities och Threats och en SWOT-analys (se figur 6) grundar sig alltså i att områdena styrkor, svagheter, möjligheter och hot analyseras. En kartläggning av dessa områden ger till en inblick i vad som görs bra och borde behållas respektive vad som görs sämre och som kan utvecklas i en organisation eller företag. SWOT-analysen görs utifrån den befintliga strategin eller systemet som finns idag. Styrkorna och svagheterna analyseras utifrån ett internt perspektiv medan möjligheter och hot undersöks utifrån ett externt omvärldsperspektiv (Tonnquist, 2014). Figur 6: Schematisk uppställning av en SWOT-analys 16

24 4.1.2 Affärsmodell En affärsmodell enligt modellen Business Model Canvas delas upp och beskrivas i nio olika delar. Modellen kan användas för att beskriva en redan befintlig affärsmodell, men också för att kartlägga och designa delarna i en ny potentiell affärsmodell (Osterwald & Pigneur, 2009). De olika delarna illustreras i figur 7 och beskrivs därefter var för sig. Business Model Canvas anses vara en lämplig modell för att ställa upp en affärsmodell enligt den här rapportens mål. Nyckelpartners Nyckelaktiviteter Värdeerbjudande Kundrelationer Kundsegment Nyckelresurser Kanaler Kostnadsstruktur Intäktsströmmar Figur 7: Schematisk uppställning av en affärsmodell Kundsegment: Fastställandet av vilka de viktigaste kunderna är görs under delen kundsegment. Det centrala är att avgöra för vem värdet skapas. Ett kundsegment kan vara en marknad såsom massmarknad, nischmarknad eller segmentmarknad. Först när ett kundsegment är fastställt kan en affärsmodell skapas. Värdeerbjudande: Värdeerbjudandet definierar värdeskapandet för kunderna i ett företags marknadserbjudande. Frågorna vilket är värdet som levereras till kunderna? och vilka kundbehov uppfylls? är två styrande frågor som behöver besvaras. Syftet är att lösa ett eller 17

25 flera av kundernas problem och erbjuda paketeringar av produkter och tjänster till olika kundsegment. Kundrelationer: Kundrelationer innebär de relationer som företaget har skapat med kunderna och vilka relationer de olika kundsegmenten förväntar sig. Ett exempel är om kunderna förväntar sig personlig assistans eller om de nöjer sig med till exempel självbetjäning. Kanaler: Kanaler definierar på vilket sätt ett företag når sina kunder. Det kan till exempel innebära att olika kanaler används under olika faser för att nå ut till kunden på bästa sätt och att kanalerna behöver integreras. Att ta reda på vilka kanaler som fungerar bäst och hur mycket olika kanaler kostar är områden som ska besvaras inom denna del av affärsmodellen. Nyckelaktiviteter: De aktiviteter som krävs för att företaget ska kunna leverera värdeerbjudandet kallas nyckelaktiviteter. Både kundrelationer, kanaler och intäktsströmmar är delar av nyckelaktiviteter. Andra nyckelaktiviteter kan vara problemlösning och produktion. Nyckelresurser: För att genomföra nyckelaktiviteterna krävs resurser och dessa kallas nyckelresurser. De resurser som behövs kan vara av finansiell, fysisk eller human karaktär. Nyckelpartners: Nyckelpartners är de aktörer som är involverade i affärsmodellen genom att leverera nyckelresurser eller genomföra vissa nyckelaktiviteter. Dessa partners är därför mycket viktiga för att värdeerbjudandet ska kunna levereras. Kostnadsstruktur: Inom delen kostnadsstruktur granskas de olika kostnaderna för affärsmodellen och vilka kostnader som är de viktigaste kostnaderna. Frågorna vilka nyckelresurser är dyrast? och vilka nyckelaktiviteter är dyrast? ställs och besvaras. Intäktsströmmar: Intäktsströmmar rör hur allting finansieras, det vill säga hur kunderna betalar och vad de betalar för. Också vad de är villiga att betala och vad de skulle föredra att betala för är frågeställningar som ingår i den här delen av affärsmodellen. Det finns olika sätt att samla in intäkter, med andra ord olika typer av intäktsströmmar, och prissättningen kan antingen vara fast eller dynamisk. 4.2 Begränsningar För att begränsa rapportens omfattning har flertalet begränsningar gjorts. Rapporten är begränsad till materialåtervinning, plastförpackningar insamlade från Sveriges hushåll samt en sluten kedja för plastförpackningar. Under kommande underrubriker följer en noggrannare beskrivning Materialåtervinning Enligt avfallstrappan (se avsnitt 3.2 samt figur 1) ska avfall i första hand minimeras eller återanvändas. Då plastförpackningar är svåra att återanvända är denna uppsats begränsad till 18

26 materialåtervinning, vilket är nästa steg i trappan. Ur miljösynpunkt är materialåtervinning mer fördelaktigt än energiutvinning. Att miljövinster är av stort intresse för dagens samhälle motiverar rapportens avgränsning till materialåtervinning Plastförpackningar insamlade från hushåll När insamling och återvinning av plastavfallsströmmar har analyserats har en begränsning gjorts till plastförpackningar. All övrig insamlad plast som inte är förpackningar exkluderas således från den analyserade värdekedjan. Vidare begränsas plastavfallsströmmarna till plastförpackningar insamlade från hushåll. Rapporten exkluderar därför plastförpackningar som är insamlade från till exempel företag eller industrier i kartläggningen och analyserna Geografisk begränsning Arbetet i uppsatsen har tydliga geografiska begränsningar. De insamlade plastförpackningarna är begränsade till Sveriges hushåll. En geografisk begränsning av vidare försäljning av plastråvaran från den återvunna plasten har gjorts till Sveriges marknad. För att begränsa uppsatsens omfattning valdes det att avgränsa analysen av sortering och återvinning av plastförpackningar till Swerecs återvinningsanläggning i Bredaryd, Värnamo. Genom producentansvaret i Sverige är det FTI som ansvarar för insamling, sortering och återvinning av plastförpackningar. Eftersom FTI har avtal med Swerecs återvinningsanläggning motiverar detta att endast denna anläggning analyseras. Rapporten exkluderar därmed andra återvinningsanläggningar i Sverige Systemgränser för värdekedjan Vid genomförandet av en SWOT-analys samt vid skapandet av en affärsmodell begränsas undersökningen till en värdekedja som kan ses som ett slutet kretslopp. Plastförpackningar från svenska hushåll som materialåtervinns på Swerecs återvinningsanläggning går till försäljning som leder till produktion av plastprodukter med återvunnen plastråvara. Dessa produkter säljs sedan på marknaden till hushållen som efter användning källsorterar förpackningarna vilket sluter värdekedjan. Detta visas grafiskt i figur 8. 19

27 Figur 8: Schematisk översikt över plaståtervinningens värdekedja 20