LANDSBYGDSENHETEN. Kattprojekt Kampanj för kastrering av katter

Transkript

1 LANDSBYGDSENHETEN Kattprojekt 2013 Kampanj för kastrering av katter

2 1

3 1 Syfte Syftet med projektet är att på lång sikt minska antalet herrelösa (övergivna och/eller förvildade) katter i länet och därigenom även minska kostnader och arbetsinsatser för hanteringen av herrelösa katter, djurskyddsproblem och lidande hos herrelösa katter, risker för spridning av sjukdomar till människor och andra djur (både tama katter och andra djurslag), katters påverkan på vilda djurpopulationer, samt sanitära och andra problem som herrelösa katter orsakar i de områden där de finns Genom projektet vill vi också sprida information om och uppmärksamma problemet med herrelösa katter. 2 Bakgrund I Sverige finns ca 1,1 1.3 miljoner katter (Manimalisrapporten, 2009, SCB 2012). Av dessa har ca 8,7 % stamtavla (SCB 2012). Katter har en särställning bland våra husdjur i och med att det är det enda husdjur vi släpper ut utomhus utan tillsyn. Det medför tyvärr att de många gånger förökar sig okontrollerat och ungarna är ofta oönskade. En honkatt kan få upp till 120 kattungar under sin livstid. En del av de oönskade ungarna avlivas, ibland på tvivelaktiga sätt, en del växer upp i förvildat tillstånd. Dessa herrelösa katter orsakar ofta olägenheter för människor i deras omgivning och antalet katter kan snabbt bli stort. Hur många katter som är herrelösa är svårt att uppskatta, men siffran brukar nämnas. Det finns flera anledningar till att katter överges, en av dem är förmodligen att man felaktigt tror att katter kan klara sig själva. Det enda kattdjur som är anpassat för vår svenska fauna är dock lokatten, övriga katter som lite slarvigt ibland kallas för vildkatter är förvildade tamkatter. Det är inte ovanligt att katter överges, tappas bort eller rymmer. De betingar inget ekonomiskt värde och risken är stor att de inte får den vård och tillsyn de behöver. Katter som rör sig löst i samhället riskerar att utsättas för fara och lidande av andra djur, trafik, brist på föda, hårt klimat, farliga ämnen och mycket annat. Herrelösa katter har ofta nedsatt hälsa i form av skador, sjukdomar, parasitangrepp och undernärdhet. Det kan också innebära ett stort lidande att de i slutskedet inte får ett snabbt avslut med hjälp av avlivning. Av propositionen till djurskyddslagen (prop. 1987/88:93 s. 46) framgår att redan det förhållandet att ett djur övergivits eller av annan anledning kommer att lämnas utan tillsyn en längre tid innebär att djuret kan anses vara utsatt för lidande. Om ett djur är utsatt för lidande och ägaren till djuret är okänd ska Länsstyrelsen fatta beslut om att djuret ska omhändertas. 2

4 Samhällets insatser för att hantera herrelösa katter kostar pengar och arbetsinsatser. Enligt utredningen om en ny djurskyddslag (SOU 2011:75) har Länsstyrelserna uppskattat kostnaderna för hanteringen av herrelösa katter till ca kr under 2010 (summorna varierar mellan kr per Länsstyrelse beroende på antal katter och hanteringens utformning). För polisen gjordes motsvarande uppskattning till enbart för personalkostnader. Totalt uppgår de båda myndigheternas kostnader för herrelösa katter till ca 15 miljoner kr under Då är polisens kostnader för veterinär, uppstallning m.m. ej inräknade. Även om risken att smittas av sjukdomar av katter inte är stor så kan exempelvis parasiten Toxoplasma gondii medföra allvarliga risker för gravida kvinnor eller personer med nedsatt immunförsvar. Kattens spolmask, Toxocara cati, kan ge synrubbningar eller blindhet, framförallt hos barn. Smittovägen är ofta genom katters avföring i sandlådor där barnen leker. Herrelösa katter ökar även risken för tama katter att smittas av till exempel öronskabb, felint coronavirus, kattsnuva eller kattpest. Katter påverkar även det vilda djurlivet genom sin jakt på föda. I Sverige finns ett sextiotal katthem och under år 2006 tog dessa emot ca 7400 katter (Andersson et. Al, 2007). Den vanligaste anledningen till att katterna placerades hos katthemmen var att de var hemlösa. 38 % av katthemmen tar dock inte emot förvildade katter av djurskyddsskäl och många katter avlivas. Katthemmen är ofta fullbelagda och har dålig ekonomi. De drivs vanligtvis ideellt. Enligt Manimalisrapporten (2009) har intresset för katter och kattfrågor ökat markant hos media och allmänhet. Problemet med herrelösa katter har också fått stort utrymme i utredningen av den nya djurskyddslagen. I samband med utredningen uppmärksammades den rapport om handlingsplaner och riktlinjer för kattärenden som sammanställts av Länsstyrelsen i Västmanland (2007). I rapporten fastställs bland annat vilken lagstiftning som berör herrelösa katter och ansvarsfördelningen för ärenden gällande dessa. 3

5 3 Mål Målet är att så många katter i länet som möjligt ska kastreras och ID-märkas. Antalet katter som kommer att kunna kastreras genom projektet är helt beroende av budgeten, se kostnad och finansiering nedan, och därför svårt att förutse på ett tidigt stadium. Ett rimligt mål torde dock ca 200 katter vara. Vi hoppas att projektet även indirekt ska leda till fler vaccinerade och försäkrade katter. 4 Genomförande Genom att erbjuda kattägare subventionerad kastrering av katten ska antalet födda, oönskade kattungar minskas. Alla katter som ingår i projektet ska vara/bli ID-märkta. För hankatter kommer kastreringen att subventioneras med 300 kr, och för honkatter med 500 kr. ID-märkning, oavsett metod, subventioneras med 100 kr i de fall det är aktuellt. En inbjudan att delta skickas till samtliga veterinärer verksamma i länet. De som väljer att delta kommer sedan att få ett maxantal kastreringar tilldelade (för att inte överskrida budget). Fördelningen kan justeras i efterhand om behov uppstår. Veterinärerna förbinder sig att återrapportera till Länsstyrelsen samt att ombesörja registreringen av katterna. När projektet är slutfört (eller vid max ytterligare ett tillfälle) fakturerar veterinären Länsstyrelsen för att få den del av kastreringen/idmärkningen som ska subventioneras. Parallellt med detta kommer Länsstyrelsen att arbeta extra med att informera kattägare om vilka krav som ställs på dem enligt djurskyddslagstiftningen samt om kastrering, ID-märkning och vaccination. Detta kommer att ske genom utskick av informationsmaterial och i samband med djurskyddskontroller. 4.1 ID-märkning Katten kan ID-märkas antingen genom en tatuering i örat eller genom att ett chip placeras under huden. Katten kan sedan registreras antingen hos Sverak (Sveriges Kattklubbars Riksförbund) eller SKK (Svenska Kennelklubben). ID-märkning är ett effektivt sätt för ägare att få tillbaka bortsprungna katter och att undvika att djur misstas för att vara herrelösa. 4

6 4.2 Kastrering Vid kastrering av honkatt tas livmoder och äggstockar bort, hos hankatten tas testiklarna bort. Kastrationen kan utföras från 6-7 månaders ålder. Ingreppet tar ca 15 (hankatt) - 40 (honkatt) minuter i effektiv tid och sker under narkos. Katten lämnas vanligtvis hos veterinären på morgonen och hämtas på eftermiddagen då den vaknat ur narkosen. Komplikationer är sällsynta. 5 Målgrupp, omfattning och begränsning Projektet vänder sig till samtliga kattägare som är bosatta i Västmanlands län. Möjligheten till subventionering begränsas dock till max två katter per ägare och för att få utnyttja erbjudandet krävs att katten/katterna ID-märks och registreras i de fall detta inte redan är gjort. Då efterfrågan förväntas bli större än vad budgeten tillåter, gäller först-till-kvarnen-principen. Störst effekt skulle projektet få om herrelösa katter kunde ingå, då dessa naturligtvis ofta genererar fler herrelösa kattungar. Dessa ställer dock helt andra krav på hantering och etiska ställningstaganden och därför riktas detta projekt mot katter som har en ägare. 6 Tidsplan 1 Dec 2012 Projektstart Jan 2013 Sammanställning av informationsmaterial Feb 2013 Marknadsföring 1-31 Mars 2013 Kastrationer utförs 1 April 2013 Projektet avslutas Det är av stor vikt att kastrationerna utförs tidigt på våren innan katternas huvudsakliga löpperiod inleds. 5

7 7 Kostnad och finansiering En minskning av antalet herrelösa katter i länet skulle gynna många och vi räknar därför med att ett större antal aktörer ansluter sig till projektet. Antalet katter som kan kastreras och ID-märkas anpassas efter och beslutas då vi har den fullständiga bilden av budgeten. Länsstyrelsen bär kostnaden av arbetet för att koordinera projektet, kr till kastreringar samt majoriteten av marknadsföringen av projektet (bla ett utskick till länets landsbygdsföretagare och annonsering). 8 Resultat Genom projektet kastrerades 99 hankatter och 143 honkatter, totalt 242 katter. Av dessa ID-märktes även 221 stycken (45 med chip och 176 genom tatuering i örat). Kastreringarna utfördes vid nio olika veterinärkliniker. Kostnaden för subventioneringen uppgick till kr varav kr finansierades av externa samarbetspartners. En klinik bestämde sig i efterhand för att själva bära kostnaderna för subventioneringarna (ej inräknat i ovanstående). De resterande kr samt kostnader för administrativa kostnader stod Länsstyrelsen för. Medfinansiärerna bestod av fyra bostadsföretag, ett försäkringsbolag, en kommun och fem djurskyddsorganisationer. Mail med inbjudan att delta utgick till ett 70- tal bostadsföretag och bostadsrättföreningar, samtliga kommuner i länet, fem djurskyddsorganisationer och fyra försäkringsbolag. Projektansvarige har lagt 80 arbetstimmar på projektet. Projektet har väckt uppmärksamhet i media och har beskrivits i artiklar i tidningar, radio, lokal-tv och i en taltidning för synskadade. På webben har artiklar förekommit på nyhetssajter och många har delat på Facebooksidor. Projektet har även nämnts på olika internetforum. Flera av de veterinärer som deltog har intervjuats och på så sätt fått positiv uppmärksamhet i media. De har även haft sina kontaktuppgifter publicerade på Länsstyrelsens webbplats under projekttiden. En kort redogörelse för projektet lämnades i samband med DIRFs (Djurskyddsinspektörernas Riksförening) kursdagar i kombination med årsmöte, och flera länsstyrelsen har hört av sig med frågor eftersom de vill genomföra liknande projekt. Majoriteten av de företag och organisationer som varit medfinansiärer i projektet har haft information om projektet på sina webbplatser och flera har delat ut information till sina kunder. Bostadsföretag har satt upp information i trapphus i sina hyresfastigheter. 6

8 Länsstyrelsen har gjort ett utskick med två sidor information om vad man bör tänka på om man har katt/er som helt eller delvis hålls utomhus, information om kastrering, ID-märkning, vaccination och försäkring samt om projektet. Utskicket nådde ca landsbygdsföretagare som lämnat in SAM-ansökan. Information om projektet fanns även med i årets första Länsnytt via mail. Informationsblad har även lämnats vid djurskyddskontroller. Information om projektet lades ut på Länsstyrelsens webbplats vilket bidrog till att antalet unika besökare ökade markant under projektperioden. 9 Utvärdering Kastrationskampanjer har genomförts många gånger tidigare. Vanligtvis organiseras de av någon djurskyddsorganisation och antalet kastrerade katter har i de kampanjer vi känner till varierat mellan 20 och 996. Oss veterligen har de länsstyrelser som velat arbeta förebyggande med problem med herrelösa katter gjort det genom informationskampanjer, aldrig genom att subventionera kastreringar. Det innebar att inga färdiga riktlinjer eller rutiner fanns att följa när vi skulle genomföra vårt projekt. Förhoppningsvis kan våra erfarenheter underlätta för någon annan som vill göra något liknande. Den första svårigheten vi stötte på var tidsfaktorn. Förändringar i vår organisation gjorde att ett beslut om att genomföra projektet togs sent och strax före jul- och nyårshelgerna. Den praktiska delen av projektet, kastreringarna, ville vi av flera anledningar genomföra under mars månad. Dels så bedömde vi det vara lämpligt ur katternas synpunkt, för att undvika dräktigheter, dels ville vi fånga upp de kattägare som av någon anledning inte skulle kastrera sin katt utan subventionering. Många kastrerar sina ungkatter födda året innan redan tidigare under våren. Då beslut i större organisationer ofta behöver tas upp i högre instans och kan ta längre tid tror vi att vi kunnat få fler samarbetspartners om vi kunnat ge dem mer tid. Att hantera den ekonomiska delen av projektet krävde en del eftertanke. Ett konto startades för projektet och efter överenskommelse med våra samarbetspartners fakturerades de beloppet de valt att delta med. Kunden fick själv kontakta veterinären och vid besöket betalade kunden endast sin del av kostnaden. Veterinären fick sedan den resterande delen, subventioneringen, utbetalad från projektkontot efter att ha inkommit med en rekvisition. Förfarandet fungerade väl, en veterinär tyckte dock att det blev för stor administrativ börda. Den tillgängliga summan för subventioneringar fördelades till en början lika mellan de nio deltagande veterinärklinikerna för att alla skulle få samma förutsättningar. Väldigt snart visade det sig dock att klinikerna hade väldigt olika förutsättningar för att utföra kastrationerna. De större klinikerna, vanligtvis mer centralt belägna, hade givetvis ett större tryck, men också större personalresurser. Täta kontakter hölls med ansvariga för att pengarna skulle kunna omfördelas och 7

9 att utnyttjas på bästa sätt. Här märktes dock en variation i engagemang hos veterinärerna. Subventioneringen per katt var relativt hög. Ett lägre belopp hade kunnat ge bidrag till fler djurägare. Anledningen till att vi valde ett högre belopp var att vi trodde att det skulle kunna vara avgörande för att få kontakt med de djurägare som inte skulle kastrera sina katter utan subventionering. De signaler vi fått från veterinärerna tyder på att beslutet var rätt. Av de 242 katter som kastrerades ID-märktes 221 stycken, övriga 21 var IDmärkta sedan tidigare. Enligt SCB (2012) är ca 41 % av svenska katter märkta men endast ca 28 % ägarregistrerade. Genom att ge veterinärerna i uppdrag att skicka in ansökan om ägarregistrering hoppas vi att en större andel av de märkta katterna även registreras. Det finns dock en viss risk att djurägaren inte betalar kostnaden för registreringen när inbetalningskortet kommer. Initialt budgeterades för marknadsföring, exempelvis annonsering i dagspress. Då projektet ändå fick så pass stor spridning genom media valdes att låta även den summan gå till subventioneringar. Media fick information om projektet dels genom Länsstyrelsens hemsida, dels genom ett pressmeddelande. Hur många kattägare som skulle ha velat ta del av erbjudandet men inte fick på grund av budgetens begränsning hade varit intressant att veta men svårt att kontrollera. Fyra har kommit till Länsstyrelsens kännedom, men en av dem hörde senare av sig och meddelade att hon fått hjälp efter att resurserna omfördelats mellan veterinärerna. Två av dem hade dessutom bara vänt sig till de närmaste veterinärerna och rekommenderades att kontakta någon annan på listan. Vi har, efter projektets genomförande, några förslag på punkter att överväga inför ett eventuellt upprepande; 1. All information som spridits under projektet har varit på svenska. Vi föreslår att man översätter, åtminstone delar av den, till fler språk. 2. Det bör undersökas vilka möjligheter en länsstyrelse har att förhandla med olika veterinärer om att de sänker priserna och om resurserna kan fördelas olika bland de veterinärer som deltar redan i inledningen av projektet. Det hade gett en hel del tidsbesparing. 3. Som tidigare nämnts bör man beräkna mer tid för att ge eventuella samarbetspartners möjlighet att lyfta frågan i högre instans. Nu var det förmodligen fler än en tillfrågad organisation som svarade nej för att de upplevde tidsbrist. 4. Flera av bostadsföretagen vi varit i kontakt med har även tagit upp problem med hundhållning i flerfamiljshus. Vi tror att en broschyr med allmän information om bestämmelser gällande hund- och katthållning skulle kunna vara en bra idé. Vårt förslag är att även Polismyndigheten och kommuner deltar i arbetet och informerar om sina ansvarsområden. 8

10 10 Sammanfattning Projektet har nästan uteslutande väckt positiva reaktioner från allmänhet, djurägare, veterinärer, djurskyddsorganisationer m fl. Den enda kritik som framförts var i kommentarfälten efter två artiklar där det ifrågasattes om skattemedel skulle avsättas för att kastrera katter, samt en veterinär som tyckte att den administrativa bördan blev för stor. Ett fåtal djurägare vars katter inte kunnat kastreras på grund av budgetens begränsning har uttryckt sin besvikelse men samtidigt lovordat initiativet. Att utvärdera det långsiktiga resultatet av projektet är svårt. För bäst effekt skulle det behöva upprepas, då nya katter föds varje år. Majoriteten av de kastrerade katter som vi känner till åldern på är födda under Minst 47 av katterna är dock födda 2011 eller tidigare. De äldre katter som kastrerats inom projektet tyder på att man av någon anledning avvaktat med ingreppet. Vi vet av erfarenhet att ekonomi är en sådan anledning. Det stämmer också väl överens med de signaler vi fått av veterinärerna som deltagit i projektet. Vår förhoppning är givetvis att även informationen som spridits och den positiva uppmärksamhet som projektet fått ska bidra till att ytterligare katter kastreras och att katter får en högre välfärd. 11 Referenser: Andersson. M., Loberg. J., Eriksson P., Djurhemmens verksamheter i Sverige: Med fokus på katter. SLU, Inst för husdjurens miljö och hälsa. Skara, Slutrapport till Djurskyddsmyndigheten. Manimalisrapporten 2009, Statistiska Centralbyrån, Hundar, katter och andra sällskapsdjur SOU 2011:75, Ny djurskyddslag Kattprojektet , Handlingsplaner och riktlinjer för kattärenden, Länsstyrelsens rapportserie, Rapport 2007:8. 9

11 2