DIK:s. Skuggförordning. Kulturarvslyftet en arbetsmarknadspolitisk satsning inom kulturarvssektorn

Transkript

1 DIK:s Skuggförordning Kulturarvslyftet en arbetsmarknadspolitisk satsning inom kulturarvssektorn

2 Bakgrund Kulturarvslyftet en arbetsmarknadspolitisk satsning inom kulturarvssektorn Kulturarvslyftet kommer att beröra DIK:s medlemmar som är akademiskt utbildade arkivarier, arkeologer, bibliotekarier, museitjänstemän och kommunikatörer. Därför vill DIK bidra till att analysera, diskutera och utforma Kulturarvslyftets mål, medel och resultat. Kulturarvslyftet är en arbetsmarknadspolitisk satsning som finansieras av staten och ska genomföras under åren Syftet är att ge människor, som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte kunnat arbeta under lång tid, en ny möjlighet att etablera sig i arbetslivet genom ett jobb med lönebidrag inom kulturarvssektorn. Uppdraget ska genomföras inom områdena kunskapsuppbyggnad, vård och tillgängliggörande av kulturarvet. I satsningen ingår särskilda medel för handledarstöd. Riksantikvarieämbetet är ansvarig myndighet för att genomföra satsningen. Såväl offentliga som ideella aktörer kan söka medel från Kulturarvslyftet. DIK menar att Kulturarvslyftet måste genomföras på ett sätt som främjar kvalitet, kompetens och kontinuitet. Här presenterar DIK förslag på hur kvalitetsmålen kan utformas. 2

3 Förordning (DIK 2011:1) om bidrag till kvalitetsutveckling på kulturområdet DIK föreslår mål för Kulturarvslyftet DIK, akademikerfacket för kultur och kommunikation, anser: 1 att Kulturarvslyftet ska främja kvalitet, kompetens och kontinuitet inom kulturområdet 2 att Kulturarvslyftets övergripande mål ska vara att göra kulturarvet användbart i det digitala samhället 3 att satsningen ska främja förutsättningarna för elever och studenter inom skolan och högskolan att digitalt använda kulturarvet som en källa i undervisning, studier och forskning 4 att satsningen ska främja förutsättningarna för informationsentreprenörer att använda kulturarvet i syfte att öka den digitala användbarheten för allmänheten 5 att satsningen ska främja användning av öppen data 6 att satsningen måste integreras med det arbete som bedrivs inom Samordningskansliet för digitalt bevarande av kulturarvet och knyta an till sekretariatets kvalitetsnormer för digitalt material. Villkor för bidrag 7 Bidrag får lämnas till myndigheter och juridiska personer som helt eller delvis finansieras av offentliga medel och som verkar inom arkiv, bibliotek, museer och kulturmiljöområdet. 8 Bidrag får endast lämnas till projekt som arbetar med öppen data och som garanterar möjligheter för vidareutnyttjande av innehållet. 9 Bidrag får endast lämnas till projekt som följer Samordningskansliet för digitalt bevarande av kulturarvets kvalitetsnormer för digitalt material. 10 Den som mottar bidrag för projektet är skyldig tillgodose målgruppens behov av introduktion och kontinuerlig handledning. 11 Den som mottar bidrag för projektet är skyldig att ha ansvarig handledare knuten genomförandet. Handledaren ska ha relevant akademisk utbildning eller motsvarande kvalifikationer. Handledaren ska ha få kontinuerligt stöd och möjlighet till erfarenhetsutbyte med andra. 12 Satsningen ska genomföras på ett sätt som respekterar rådande kollektivavtal och individuell lönesättning som är kopplad till kompetens och resultat. Resultatet ska bidra till verksamhetens måluppfyllelse. 13 Ansökan och beslut om bidrag Ansökan om bidrag ska göras hos Riksantikvarieämbetet som också är den myndighet som fattar beslut om fördelning. 14 Satsningen ska utvärderas av lämplig utvärderare utanför kultursfären. Den som fått bidrag är skyldig att för uppföljning och utvärdering lämna uppgifter till den myndighet som utvärderar satsningen. 3

4 Kvalitet Mål för satsningen DIK anser att det övergripande kvalitetsmålet för Kulturarvslyftet ska vara att göra kulturarvet användbart i det digitala samhället. Bakgrund: I budgetpropositionen för skriver regeringen att Kulturarvslyftet ska genomföras inom områdena kunskapsuppbyggnad, vård och tillgängliggörande av kulturarvet, vilket bland annat handlar om digitalisering av material. DIK: I arkiv, bibliotek och museer bevaras historien. Här samlas den historia vi skapar här och nu parallellt med de första spåren av människans liv på jorden. Den ökade digitaliseringen av samhället innebär helt nya möjligheter för allmänheten att ta del av de så kallade minnesinstitutionernas verksamhet samt interagera med dessa och andra medborgare. Institutionerna kan lättare kommunicera sin kunskap. Tekniken ger allmänhet, forskare och skolor nya möjligheter att välja vad man vill ta del av i samlingar och utställningar. Tekniken innebär att man inte längre behöver förlita sig på öppettider eller tillfälliga utställningar för att ta del av idrottshistoria eller vikingatid, utvandringen till Amerika eller förlista vrak i vår skärgård. Dessutom bidrar minnesinstitutionerna med kvalitetssäkrad kunskap och information som baseras på vetenskapliga kriterier. Detta skapar bättre förutsättningar för allmänheten och framförallt skolelever, studenter och forskare, ideella organisationer och entreprenörer att ta del av kunskap, information och institutionernas samlade kunskap. DIK tycker att Kulturarvslyftet ska kopplas ihop med målen för kulturpolitiken för att satsningen ska få varaktiga och bestående effekter i den ordinarie verksamheten. Riksdagen har fastställt att ett av målen för kulturpolitiken är att främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas. Digitaliseringen av kulturarvet är ett eftersatt område. DIK har länge påpekat att det behövs resurser för att digitalisera befintligt material. DIK menar också att det är skillnad på digital tillgänglighet och digital användbarhet. Digital användbarhet DIK anser att Kulturarvslyftet bör höja ambitionsnivån och inte enbart göra kulturarvet digitalt tillgängligt, utan även göra det användbart i det digitala samhället. Avsaknaden av en sammanhållen strategi för digitaliseringen av kulturavet har hittills lett till att arkiv, bibliotek och museer och kulturmiljövård har olika databasfunktioner. Denna flora av tekniska lösningar har försvårat för användarna att utnyttja kulturarvssektorns fulla kunskapspotential. I utvärderingen av den förra arbetsmarknadspolitiska satsningen inom kulturområdet, Access-projektet 2, framhåller Kulturrådet en rad utmaningar när det gäller själva användbarheten av det material som redan är digitaliserat. Det är värt att påminna om att dessa utmaningar alltjämt består. Det handlar om att material finns på olika webbplatser och det är ofta svårt för allmänheten att veta var man ska börja leta. En annan återstående utmaning handlar om att publicera lokala databaser på internet för att den som vill använda informationen inte ska behöva göra fysiska besök på en institution för att komma åt informationen. En tredje utmaning är de rättsliga aspekterna. Det finns ett stort behov av utökad diskussion kring upphovsrätt samt fler licensavtal för att lösa de upphovsrättsliga frågorna. 1. Prop.2011/12:1, utgiftsområde

5 Både i Sverige och inom EU utvecklas system för att delvis motverka dessa problem, K-samsök 3 och Europeana 4. Inom ramen för projektet K-samsök, även kallat SOCH Swedish Open Cultural Heritage är tanken att skapa en webbservice som beskrivs som en kopplingsdosa mellan användare av kulturarvsinformation och institutioner eller föreningar med kulturarvsdata där användarna kan bidra med information. Dessa projekt är ännu i sin linda, men kan i framtiden utvecklas till betydelsefulla digitala centra för kulturarvsinformation. Dessvärre använder många institutioner fortfarande system som inte kan leverera varken till K-samsök eller Europeana. Tekniska kriterier I syfte att nå målet med att öka den digitala användbarheten av kulturarvet anser DIK att det redan i ansökningskriterierna till Kulturarvslyftet ska ställas krav på de deltagande aktörerna vad gäller samlingarnas användbarhet. Detta för att undanröja risken att själva digitaliseringen rent tekniskt sedan hindrar eller motverkar bästa möjliga användbarhet. DIK anser att: det digitala materialet ska sparas i öppna format och sparas på ett hållbart sätt. arbetet med de upphovsrättsliga frågorna ska vara prioriterat och att kunskapen kring användarlicenser bör öka. det digitala materialet ska tillgängliggöras i högupplöst format för att underlätta vidareanvändning. Materialet ska även vara tydligt märkt med licenserna ovan. materialet ska kunna levereras vidare till K-samsök och Europeana för att underlätta maximal spridning. det är också önskvärt att enhetliga metadata används vilket underlättar aggregering och samsökning. Idag saknas enhetliga metadatastandarder men Samordningssekretariatet för digitalisering av kulturarvet bör kunna finna en framkomlig väg för att lösa detta problem. Möjligen kan K-samsöks protokoll vara en modell. Delmål för satsningen DIK anser att satsningen ska främja förutsättningarna för elever och studenter inom skola och högskola att digitalt använda kulturarvet som en källa i undervisning, studier och forskning. Motivering: Kulturarvet är en våra främsta och mest värdefulla kunskapskällor. Att ta del av kulturarvet borde inte enbart handla om att göra några enstaka museibesök under skoltiden, utan att ständigt använda arkiv, bibliotek och museer som en naturlig del i undervisningen. Genom digitala gallerier ska man kunna ta del av Nationalmuseums samlingar digitalt eller få en guidad tur i Vasamuseet via Skype. Genom att öka den digitala användbarheten kan hinder i form av både tid, rum, lagstiftning och resurser enkelt övervinnas. Samtidigt får eleverna tillgång till kvalitetssäkrad kunskap via internet

6 Idag råder dock en osäkerhet om vilket material som får användas, och på vilket sätt det får användas vilket skapar osäkerhet bland lärare och studerande. Därför är licensfrågan av central betydelse DIK anser därför att Kulturarvslyftet ska främja projekt som syftar till att främja förutsättningarna för elever, och studenter inom skolan och högskolan att digitalt använda kulturavet som en källa i undervisning, studier och forskning. DIK anser att satsningen ska främja förutsättningarna för entreprenörer att digitalt använda kulturarvet i syfte att öka användbarheten för allmänheten Motivering: Kulturarvet är en central och tillförlitlig källa för medborgarens eget kreativa skapande och för utvecklingen av en informationsmarknad med omfattande kommersiell tillväxtpotential. Det kan handla om privata entreprenörers möjlighet att omsätta kulturarvets potential genom att utveckla mobil- och webbtjänster som ytterligare ökar tillgänglighet och användbarhet. Det betyder inte att kulturarvet försvinner eller att institutioner med sakkunskap ska överlåta ansvaret för kunskap och information till någon annan. Det betyder att den information som offentligt finansierade institutioner producerar kan användas vidare av entreprenörer och informationsförmedlare och dörren öppnas till en helt ny informations-, kunskapsoch upplevelsemarknad. Tillgången till öppen kulturarvsdata kan spela stor roll i utvecklingen av bland annat turistnäringen. Lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen är viktig för att främja utvecklingen av nya informationstjänster. Lagen bottnar i ett EU-direktiv från 2003 som dessvärre undantar den kunskapsrika kulturarvssektorn. Det är angeläget att lagen och direktivet ändras på den punkten, men i avvaktan på att så sker bör regeringen se till att samma krav ställs på minnesinstitutionerna när det gäller möjligheten till vidareutnyttjande av handlingar som på de myndigheter som omfattas av lagen. Att arkiven, museerna och biblioteken är undantagna från lagen behöver inte innebära att de inte lever upp till samma nivå som lagen kräver på frivillig väg. KOMPETENS Det är inte första gången kultursektorn möter arbetsmarknadspolitiken. Det har blivit ett antal projekt genom åren; Sesam , Access DIK har varit pådrivande för att medel från arbetsmarknadspolitiken ska föras till kultursektorn. Arbetslösheten inom kultursektorn är hög och sektorn präglas i hög grad av projekt och visstidsanställningar vilket undergräver den långsiktiga kompetensnivån bland anställda. Det som skiljer denna satsning från tidigare är valet av målgrupp. Tidigare har det funnits ett uttalat syfte att stärka arbetsmarknaden inom kultursektorn. Men syftet som beskrivs i regeringens budgetproposition för är att ge personer som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och därmed har svårare att konkurrera på den vanliga arbetsmarknaden en chans att komma tillbaka till arbetslivet sid 53 6

7 Kompetens hos målgruppen Valet av målgrupp innebär en stor utmaning. Från DIK vill vi understryka att vår uppfattning är att kultursektorn som helhet, institutioner, fackliga organisationer och medarbetare har ett ansvar för att på bästa sätt möta de människor som kommer att ta del av satsningen. Varje ny medarbetare ska ses som en tillgång och resurs. Men det innebär också utmaningar. DIK anser att de nya medarbetare som rekryteras ska få relevant introduktion och kontinuerlig handledning för att genomföra sina arbetsuppgifter på ett sätt som bidrar till verksamhetens kvalitet och måluppfyllelse. Alla med någon erfarenhet av kultursektorn vet att utbildnings- och kompetensnivån är mycket hög. En arkeolog har till exempel minst fem års högskoleutbildning. En utbildning som behövs för att kvalitetssäkra minnesinstitutionernas kunskap och information till medborgarna. Kompetens hos handledarna Mot den bakgrunden är det positivt att satsningen också innehåller särskilda medel för handledare. För år 2012 får 74 miljoner kronor användas för ersättning avseende handledarstöd för personer som lämnar sjukförsäkringen och för administration av bidragshanteringen. År 2013 och 2014 beräknas Riksantikvarieämbetet få använda 122 respektive 74 miljoner kronor till samma ändamål. DIK anser att handledarna spelar en nyckelfunktion för satsningens genomförande och de som rekryteras för att vara handledare ska ha relevant akademisk utbildning. Handledarna ska också ta del av en introduktionsutbildning som även omfattar kunskap om de särskilda utmaningar det kan finnas att arbeta med människor som har någon form av funktionsnedsättning. Handledarna bör också få kontinuerligt stöd och möjlighet till erfarenhetsutbyte med andra. Det är viktigt att tillräckligt med resurser avsätts för detta. KOntInuItet Bristen på långsiktighet påverkar kultursektorn negativt DIK har länge verkat för att medel förs över från arbetsmarknadspolitiken till kultursektorn. DIK har samtidigt krävt att en sådan överföring ska göras permanent. DIK delar den uppfattning som bland annat uttrycks i utvärderingen av Accessprojektet 8 att återkommande projekt med öronmärkta resurser leder till ett kortsiktigt tänkande hos alla aktörer och projektanställningarna tränger undan utrymmet för utvecklingen av den ordinarie verksamheten och långsiktig personalförsörjning. DIK har varit i kontakt med ett 50-tal institutioner och frågat hur de kommer att delta i Kulturarvslyftet. Av de statliga museer, länsmuseer och arkiv vi kontaktat är det endast ett fåtal som uppger att de kommer att delta från och med Som orsak pekar flertalet på bristande tidplan, avsaknad av resurser för att täcka upp för lön och andra kostnader som inte finansieras av satsningen samt oklarhet kring projektets genomförande. Regeringens bedömning att 1200 arbetslösa ska få jobb redan under 2012, är utifrån institutionernas svar, inte realistisk. Handläggningen av ansökningar, rekrytering och anställning kommer att vara igång tidigast under andra kvartalet DIK anser därför att det behövs en strategisk plan för att Kulturarvslyftet ska komma igång redan under våren

8 DIK anser att Kulturarvslyftets betydelse för arbetsmarknaden inom kultursektorn ska vara en av de frågor som följs upp under projektets genomförande och i den slutliga utvärderingen av insatsen. DIK drar slutsatsen att det finns uppenbar risk att tillfälliga satsningar som Kulturarvslyftet inte får de bestående effekter som skulle vara önskvärt. Flera arbeten pågår i syfte att digitalisera kulturarvet. I ljuset av tidplanen för Kulturarvslyftets genomförande är det naturligtvis olyckligt att den nationella strategin ännu inte finns på plats, men samtidigt är det ytterligare ett starkt skäl för att formulera tydliga och mätbara mål för satsningen. I avvaktan på strategin är det särskilt angeläget att Kulturarvslyftet förses med mål som knyter an till andra kulturpolitiska processer och styrdokument för att undvika dubbelarbete och effektivitetsförluster. 8

9 DIK är akademikerfacket för kultur och kommunikation. Vi är cirka medlemmar och finns på alla typer av arbetsplatser över hela landet. DIK, Box 760, Nacka Telefon: