SVERIGE. 1. Dagens situation och tendenser. 2. Gemensam övergripande strategi

Transkript

1 SVERIGE Sveriges regering rapporterar att den efter riksdagsvalet den 17 september 2006 avser att lägga fram en uppdatering av sin nationella rapport om strategier för socialt skydd och social integration. Denna landsrapport har utarbetats på grundval av den rapport som lades fram den 15 september Som när det gäller övriga länder bör rapporten läsas tillsammans med analysen i den årliga lägesrapporten inom Lissabonprocessen. 1. Dagens situation och tendenser Det går bra för den svenska ekonomin BNP ökade med 4,1 % 2004 och förväntas öka med 4,0 % under Efter flera års tillväxt utan nya arbetstillfällen verkar det nu som om sysselsättningen kommer att öka. Med en total förvärvsfrekvens på 72,5 % och hög sysselsättning bland kvinnor (70,4 %) och äldre arbetstagare (69,4 %) är sysselsättningen i Sverige fortfarande bland de högsta i EU. Arbetslösheten motsvarar nästan EU-genomsnittet och är särskilt hög bland ungdomar och invandrare. Långtidsarbetslösheten är fortfarande låg (1,2 %), men ungdomsarbetslösheten är oroväckande hög (22,6 % 1 ). Andelen ungdomar som slutar skolan i förtid är fortfarande lägre i Sverige (11,7 %) än i EU som helhet (där genomsnittet är 15,1 %), men den är högre än det mål som ska uppnås senast Fattigdomsrisken är generellt låg i Sverige (9 % 2004) och inkomstskillnaderna relativt små (3,3). Skillnader finns dock mellan olika grupper. Ungdomar i åldern år och kvinnor över 65 år löper betydligt högre risk att drabbas av fattigdom (25 respektive 14 %). Sverige har fortfarande de högsta utgifterna för socialt skydd i förhållande till BNP (32,9 % 2004). Den förväntade livslängden vid födseln (78,4 år för män och 82,7 år kvinnor 2004) är relativt hög 2. Den har ökat med ungefär 1,5 år under det senaste årtiondet (76,2 respektive 81,4 år 1995). Den återstående livslängden vid 65 års ålder var 17,4 år för män och 20,6 år för kvinnor Enligt prognoserna är den demografiska utvecklingen mer gynnsam i Sverige än i de flesta EU-medlemsstater: försörjningsbördan för äldre kommer att öka från 26 % 2004 till 41 % under perioden fram till 2050 (medan genomsnittet för EU-25 kommer att öka från 25 % till 52 %). Även den perinatala dödligheten är låg (5,2 % 2003) och har sjunkit stadigt sedan 1960 (25,4 %). Statistiken ger i allmänhet en positiv bild, men den svenska nationella strategiska rapporten 2006 visar att det finns vissa tecken på försämrad folkhälsa: övervikt blir vanligare i alla åldrar, den alkoholrelaterade dödligheten ökar i vissa regioner och allt fler mår psykiskt dåligt. 2. Gemensam övergripande strategi För att skapa social sammanhållning bygger det svenska välfärdsystemet fortfarande på principen om bibehållen inkomst, som syftar till att ge människor en rimlig levnadsstandard under perioder av sjukdom, arbetslöshet, föräldraskap eller ålderdom. I den svenska rapporten anges en rad olika sociala situationer där förbättringar behövs. Där ges också en ganska omfattande förteckning över planerade politiska åtgärder för de kommande två åren. De prioriteringar som gjorts i rapporten är i linje med de utmaningar som Sverige står inför. Dessutom ges en bred förteckning över åtgärder från vårpropositionen 2006 och tidigare propositioner, dock utan prioriteringar. Det är därför svårt att veta vad som prioriteras högst. De viktiga utmaningarna i rapporten är, liksom i tidigare rapporter, att bekämpa fattigdom och social utestängning och att öka arbetskraftsutbudet och antalet arbetade timmar. Det 1 Preliminära uppgifter var EU-genomsnittet 75,1 år för män och 81,2 år för kvinnor.

2 övergripande målet är att öka sysselsättningen till 80 % (för åldersgruppen år) och att minska arbetslösheten till 4 %. Tanken var ursprungligen att sysselsättningsmålet skulle uppnås 2004, men detta har ändrats till snarast möjligt. Regeringen har också ställt upp ett mål om att antalet sjukdagar ska halveras mellan , samtidigt som antalet personer som beviljas sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare förtidspension) ska minska. Vissa framsteg har gjorts på detta område, men antalet personer med invaliditetsförmåner ökar fortfarande. Denna utveckling förväntas dock kulminera i år. Kopplingen till Lissabonstrategin är tydlig och strategierna kompletterar varandra. De mindre gynnade grupper på arbetsmarknaden som lyftes fram i förra årets nationella reformprogram prioriteras även i rapporten för socialt skydd och social integration. Det framhålls att förhållandet mellan den ändrade Lissabontrategin och sättet att tillämpa den öppna samordningsmetoden på det sociala området måste vara ömsesidigt. Den svenska regeringen genomförde i vanlig ordning ett brett samråd i samband med utarbetandet av den strategiska rapporten. Försäkringskassan har en viktig funktion när det gäller att minska antalet sjukdagar, medan AMS ansvarar för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. När det gäller jämställdhetsintegrering, jämställdhet och politikens lämplighet för att främja jämställdhet ser läget positivt ut. Jämställdhetsintegrering tillämpas generellt på kvinnor och män inbegripet invandrare men i mindre utsträckning när det gäller ungdomar och funktionshindrade. Här finns det således utrymme för förbättringar. 3. Social integration 3.1 Viktiga utvecklingstendenser Fattigdomsrisken är totalt sett låg i Sverige (9 % 2004 jämfört med 16 % i EU). Det kommer knappast som någon överraskning att en närmare analys visar att det är vanligare att enpersonshushåll drabbas av fattigdom än att hushåll med två vuxna gör det (19 respektive 5 %). En viktig insats under de senaste åren har varit att öka antalet personer i högre utbildning. Arbetsmarknadssituationen för unga akademiker har dock förvärrats under de senaste åren och arbetslösheten inom denna grupp ökar. Ännu mer slående är det växande problemet med fattiga studerande (21,4 % 2000 och 32,3 % 2004). 3 Arbetslösa akademiker har en svår situation på grund av de stränga reglerna för återbetalning av studielån. En konsekvens av detta är att färre söker till högskoleutbildningar, vilket har lett till att målet att 50 % i varje kohort ska ha högskoleutbildning verkar mer avlägset idag än för ett år sedan. Generellt gäller att personer som inte deltar på arbetsmarknaden, t.ex. arbetslösa, pensionärer och andra som står utanför arbetskraften, löper mycket större risk att drabbas av fattigdom (26, 14 respektive 24 %), jämfört med genomsnittet (9 %). Även för ensamstående, särskilt kvinnor och ensamföräldrar, är risken större (19, 20 respektive 18 %). Bland invandrare, särskilt nyanlända, är fattigdomsrisken mycket högre än bland infödda svenskar (18,9 respektive 6,9 %). 4 3 Nationella uppgifter från inkomstfördelningsundersökningen Lägg märke till att studerande inte enbart avser högskolestuderande. 4 Nationella uppgifter från inkomstfördelningsundersökningen 2004 (nationell ekvivalensskala).

3 Sysselsättningen är mycket lägre bland invandrare och utlandsfödda medborgare än bland infödda svenskar. Enligt nationella uppgifter var förvärvsfrekvensen bland utlandsfödda medborgare 61,6%, jämfört med 76,1 % för infödda svenskar (2005). 3.2 Viktiga utmaningar och prioriteringar Den svenska samhällsmodellen kännetecknas av en allmän välfärdspolitik och en aktiv arbetsmarknadspolitik. De övergripande målen för perioden är att skapa nya arbetstillfällen, att minska ohälsan i arbetslivet, att förbättra äldreomsorgen, att öka tillgängligheten för funktionshindrade i samhället, att motverka hemlöshet, att öka integrationen, att skapa de förutsättningar som krävs för att människor ska kunna stanna kvar längre i arbetslivet samt att stärka jämställdheten. Den svenska regeringen har fastställt fyra prioriteringar: att främja arbete och utbildning för alla, att öka integrationen, att garantera ett rimligt boende och motverka hemlöshet samt att stödja särskilt utsatta grupper. Det råder stor överensstämmelse mellan den gemensamma rapporten från 2006 och den svenska strategiska rapporten. De fyra prioriterade områdena motsvarar de utmaningar som fastställdes i den gemensamma rapporten från Europeiska socialfondens bidrag anförs som en möjlig finansieringskälla för åtgärder mot social utestängning under nästa programplaneringsperiod, särskilt när det gäller att integrera mindre gynnade grupper och minska antalet långtidssjukskrivna. Europeiska socialfondens budget är dock relativt låg jämfört med de totala utgifterna på detta område. 3.3 Politiska åtgärder Att främja arbete och utbildning för alla är det område som den svenska regeringen prioriterar högst när det gäller att bekämpa social utestängning och fattigdom. Alla barn har rätt att gå i förskola minst 15 timmar i veckan från och med höstterminen det år de fyller fyra år, och det finns ett utgiftstak för barnomsorgen. Regeringen har gjort åtaganden för att utöka personalen i skolor och för att förbättra kvaliteten. Ökad uppmärksamhet ägnas också åt elever med oavslutade årskurser i primärskolan eller sekundärskolan. Regeringen har nyligen antagit ett omfattande sysselsättningspaket som innebär att ytterligare personer (dvs. 1 % av arbetskraften) kommer under 2006 och 2007 att omfattas av aktiva arbetsmarknadsåtgärder i form av arbete eller praktikplats. I linje med de utmaningar som Sverige står inför har man valt att inrikta sig på mindre gynnade grupper på arbetsmarknaden som vissa invandrargrupper, funktionshindrade, långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna. Insatserna för att ge funktionshindrade möjlighet till förvärvsarbete har också förbättrats. Regeringen fortsätter också sina insatser för att minska antalet sjukskrivna och se till att de som varit sjukskrivna kommer tillbaka på arbetsmarknaden. De föreslagna åtgärderna verkar omfattande, men vad som eftersträvas är en bättre balans mellan åtgärder på utbudssidan respektive på efterfrågesidan. Det är främst kommunerna, AMS och Försäkringskassan som har ett gemensamt ansvar för att genomföra de politiska åtgärderna inom det första prioriterade området. Enligt förslaget till Sveriges nationella strategiska referensram för strukturfonderna kommer Europeiska socialfonden att spela en aktiv roll på detta område under perioden Att öka integrationen är det andra prioriterade området i den svenska strategiska rapporten, och syftet är att hjälpa människor att delta i samhället, få en egen inkomst, skydda de demokratiska rättigheterna, verka för lika möjligheter för kvinnor och män och förebygga rasism och etnisk diskriminering. Integrationsarbetet kommer att innebära ökade anslag till

4 kommunerna under de kommande åren, så att de kan rekrytera lärare med särskilda språkkunskaper till starkt segregerade områden för att minska andelen barn och ungdomar med oavslutade årskurser i primärskolan. Med tanke på den allt större andelen elever som lämnar skolan i förtid och den höga arbetslösheten bland ungdomar är detta ett positivt steg. AMS kommer också att ges ökade resurser för att förbättra integrationen på arbetsmarknaden. Man kommer dessutom att prioritera åtgärder för att bekämpa diskriminering på detta område. Under de kommande åren kommer särskilda integrationsåtgärder också att vidtas i stadsområden (med stöd från Europeiska socialfonden). Med tanke på invandrarnas relativt sett höga fattigdomsrisk och låga förvärvsfrekvens är det ytterst viktigt att integrationen av invandrare förbättras, för att uppnå målen för ökat arbetskraftsutbud. Att garantera ett rimligt boende och motverka hemlöshet är det tredje prioriterade området i den svenska strategiska rapporten. Regeringen har utsett en nationell samordnare som senast i slutet av 2007 ska lägga fram förslag om vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra ungas boendesituation. För att motverka hemlöshet har Socialstyrelsen fått i uppdrag att utarbeta metoder för kartläggning av hemlöshet. En stor andel hemlösa är missbrukare eller har psykiska funktionshinder; för den sistnämnda gruppen har personliga ombud en viktig funktion när det gäller att representera dem t.ex. i kontakterna med myndigheter. Regeringen har reserverat ett anslag på ca 3,5 miljoner euro per år för 2007 och 2008 för att motverka hemlöshet. Dessutom har nära 11 miljoner euro anslagits för att se till att människor med psykiska funktionshinder får personliga ombud. Den svenska regeringen anser att samhällets insatser för att förhindra att familjer blir hemlösa måste förbättras och att detta bör ske genom ett förbättrat samarbete mellan berörda aktörer. Detta är ett mycket viktigt område men det behandlas mindre utförligt än de övriga, särskilt när det gäller ungas boendesituation. Det återstår att se vilka slutsatser som den nationella samordnaren drar av detta. Det fjärde och sista prioriterade området i den svenska rapporten är att stödja särskilt utsatta grupper. När det gäller ungdomar kommer försöksverksamhet att pågå i tre år för att utveckla och testa en förstärkt vårdkedja inom ungdomsvården. Syftet är att tillhandahålla specialistvård vid särskilda ungdomshem för ungdomar när deras hälsa och utveckling är allvarligt hotad på grund av missbruk eller kriminalitet. Kontaktpersoner ska utses för dessa ungdomar. Omkring 250 miljoner euro har anslagits för detta projekt. Regeringen kommer också att hålla fast vid sitt åtagande för att förbättra missbrukarvården. Insatser för att hjälpa våldsutsatta kvinnor och barn kommer att ges ökade resurser, ca 11 miljoner euro per år från och med Stödet till missbrukare som dessutom har psykiska funktionshinder kommer också att öka under 2005 och Det är kommunerna som har huvudansvaret för att vidta politiska åtgärder för att ge invånarna det stöd och den hjälp som behövs. Denna prioritering skulle kunna vidareutvecklas, t.ex. för att ta med åtgärder som rör situationen för dem som nyligen fått uppehållstillstånd och den senaste tidens utveckling mot allt fler fattiga studerande. 3.5 Styrning De flesta berörda parter verkar ha deltagit i utarbetandet av den svenska strategiska rapporten. Riksdagen har dock inte yttrat sig, vilket har kritiserats av nätverket med icke-statliga organisationer (NGO). Detta nätverk består av ett stort antal frivilligorganisationer där också arbetsmarknadsorganisationerna deltar. Utöver regelbundna överläggningar med regeringen har de icke-statliga organisationerna också redogjort för sina prioriteringar i en av de tre bilagorna till den nationella strategiska rapporten, dock utan att komma med konkreta förslag på hur de skulle kunna bidra. De statliga myndigheterna och Sveriges Kommuner och Landsting har också beretts möjlighet att delta i informationsmöten om utarbetandet av den

5 nationella strategiska rapporten. Arbetsmarknadens parter har fått information genom regelbundna möten med socialministern. Det är dock oklart hur detta har påverkat den nationella strategiska rapporten. De flesta av de åtgärder som behandlas i rapporten genomförs på statlig nivå. Staten övervakar genomförandet av åtgärder med hjälp av reguljära instrument. 4. Pensioner 2004 hade äldre ungefär samma levnadsstandard som befolkningen i allmänhet (80 %). Fattigdomsrisken är dock högre något bland äldre människor (11 %) än för befolkningen under 65 år (skillnaderna mellan könen är dock stora: 6 % för män och 14 % för kvinnor). I hållbarhetsrapporten från 2006 betecknas Sverige som ett lågriskland när det gäller hållbarheten i de offentliga finanserna. Det svenska allmänna pensionssystemet kommer sannolikt inte att utsättas för kraftigt tryck på grund av befolkningens åldrande. Enligt prognoser från 2005 från arbetsgruppen för frågor som rör befolkningens åldrande förväntas de offentliga utgifterna för pensioner att öka mycket långsamt fram till 2050 (endast med 0,6 procentenheter). Ersättningsnivån i en viss ålder förväntas minska under de kommande årtionendena på grund av den ökade förväntade livslängden. Enligt prognoserna från undergruppen för indikatorer skulle en arbetstagare som går i pension vid 65 års ålder efter att ha arbetet i 40 år få en betydligt lägre nettoersättningsnivå en minskning från 71 % 2005 till 57 % 2050 (från 68 % 2005 till 56 % 2050 brutto; däri ingår tjänstepensioner som omfattar ungefär 90 % av arbetskraften). Kohorter som går i pension 2050 skulle därför behöva arbeta i ytterligare ca fyra år för att få samma ersättningsnivå som de som går i pension I den gemensamma rapporten från 2006 betonas att Sverige har lyckats skapa ett allmänt pensionssystem som är både adekvat och ekonomiskt hållbart, förutsatt att de enligt prognoserna lägre ersättningsnivåerna kompenseras genom ett senare utträde från arbetsmarknaden. Sverige har skapat ett ekonomiskt hållbart pensionssystem genom automatiska justeringar och en reservfond som inrättades i början av 1960-talet. Tjänstepensionerna bidrar också i betydande utsträckning, eftersom de omfattar ca 90 % av de anställda och vanligen ger en extra inkomst som motsvarar ungefär % av en persons slutlön. Det svenska pensionssystemet tillhandahåller utförlig information (t.ex. genom utskick av årliga besked om ackumulerat pensionskapital och beräknade framtida pensionsrättigheter. I rapporten från 2006 noteras dock potentiella kunskapsluckor som kräver långsiktiga insatser. Försäkringsteknisk neutralitet i de lagstadgade systemen och möjligheten till flexibel pensionering kan visserligen motverka att arbetstagarna pensionerar sig tidigt men vissa möjligheter till ett tidigt utträde från arbetsmarknaden håller på att utvecklas, särskilt genom sjukledighet och invaliditetsförmåner. Tjänstepensionernas utformning skulle dock kunna bättre stödja ett längre yrkesliv, särskilt för tjänstemän. 5. Hälso- och sjukvård och långtidsvård 5.1. Hälso- och sjukvård Beskrivning av systemet: Hälso- och sjukvården i Sverige är organiserad på tre nivåer. På nationell nivå fastställs politiska mål och mekanismer för överföring av medel. Landstingen ansvarar för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård, och kommunerna har skyldighet att tillhandahålla vissa hälso- och sjukvårdstjänster för funktionshindrade och äldre. Landstingen och kommunerna tar ut skatt för att finansiera hälso- och sjukvården och deras självständighet innebär att tjänsterna kan organiseras och prioriteras olika i olika delar

6 av landet. Hälso- och sjukvården finansieras till största delen via skatterna och tillhandahålls av offentliga vårdgivare: vårdcentraler, sjukhus och apotek. Läkarna, främst vid vårdcentraler, fungerar som grindvakter när det gäller att remittera patienter för specialistvård, vanligen på allmänna sjukhus. Vissa privata vårdgivare är anslutna till landstingets återbetalningssystem för vårdgivare. Öppenvård, sjukhusvård och receptbelagda läkemedel tillhandahålls vanligen mot enbart patientavgifter. Patientavgifternas storlek beror på vilken typ av förmån det gäller. För vissa åldersgrupper tillhandahålls hälso- och sjukvård och tandvård kostnadsfritt. Högkostnadsskydd tillämpas generellt, men regler och maxbelopp kan variera mellan olika landsting. Tillgång: Flera initiativ för ökad tillgång och kortare väntetider (t.ex. en nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården) har tillkommit under den senaste tiden. Patienterna har idag större frihet när det gäller att söka vård i ett annat landsting än där de är bosatta, och databaser utvecklas för att göra det möjligt att jämföra väntetider. Sedan 1997 finns en vårdgaranti som innebär att landstingen måste tillhandahålla hälso- och sjukvård inom vissa tidsramar. Idag skall landstingen tillhandahålla planerad behandling inom 90 dagar efter läkardiagnos. Patientavgifterna kan leda till att människor inte söker vård när de behöver en märkbar utveckling inom tandvården under de senaste åren. För att motverka att patientavgifterna begränsar tillgången tillhandahålls hälso- och sjukvård och tandvård kostnadsfritt för vissa åldersgrupper, och för andra åldersgrupper har utgiftstak införts var hushållens egna utgifter (som en andel av de totala hälso- och sjukvårdsutgifterna) ca 13,4 % 2004 (jämfört med 16,7 % i EU). Att tillgången till psykiatrisk vård har försämrats under de senaste åren har blivit en alltmer omdiskuterad fråga i den offentliga debatten i Sverige. Detta ledde till att en nationell samordnare tillsattes Kvalitet: Socialstyrelsen och landstingen ansvarar för övervakning, uppföljning och utvärdering av landstingens och kommunernas hälso- och sjukvård genom utarbetande av normer och riktlinjer, övervakning och kunskapsutveckling. Socialstyrelsen är också en viktig referens när det gäller nya åtgärdsförslag. De 21 landstingen ansvarar för övervakning, uppföljning och utvärdering på regional nivå. Socialstyrelsen har till uppgift att utarbeta nationella kvalitetsindikatorer. Yrkesverksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet har byggt upp nationella kvalitetsregister med patientuppgifter om diagnos, behandling och resultat för att följa upp olika behandlingar för stora sjukdomar. Idag finns 57 sådana register. Långsiktig hållbarhet: Sveriges totala hälso- och sjukvårdsutgifter (9,5 % av BNP och PPP$ per capita 2004) var högre än EU-genomsnittet (8,87 % respektive 2376,33) och är de sjätte högsta i EU som andel av BNP. Dessa utgifters andel av BNP var 9,2 % under perioden och minskade till 8,2 % under perioden l, för att sedan öka på nytt. De offentliga utgifternas andel av de totala hälso- och sjukvårdsutgifterna minskade stadigt från 92 % 1980 till 85,4 % De offentliga utgifterna för hälso- och sjukvården har ökat från 7,1 % av BNP 1998 till 8,1 % Enligt prognoser från kommittén för ekonomisk politik och EU 2006 kommer de offentliga hälso- och sjukvårdsutgifterna att öka med 1,0 procentenhet av BNP under perioden fram till 2050 på grund av befolkningens åldrande. Den nationella prognosen är dock 1,3 %. I den svenska rapporten anges att det är nödvändigt att fortsätta omstrukturera hälso- och sjukvården för att förbättra kvaliteten, produktiviteten och effektiviteten. Detta bör ske exempelvis genom ökad användning av öppenvårdskirurgi, snabbare införande av genuina innovationer inom medicin och snabbare utfasning av mindre lämpliga behandlingar efter en rättvis utvärdering. Mer kostnadseffektiv användning av läkemedel bör främjas. Generisk substitution, dvs. att apoteken byter ut dyrare läkemedel mot billigare, infördes 2002 och har lett till betydande kostnadsbesparingar med jämförbara

7 behandlingsresultat. I den svenska rapporten från 2005 konstateras att snabba åtgärder måste vidtas för att motverka utvecklingen i riktning mot försämrad folkhälsa i syfte att undvika risken för ökade kostnader i framtiden. Där anges också att förebyggande och hälsofrämjande insatser införlivas i hälso- och sjukvårdssystemet, så att man vid vanliga läkarbesök försöker stödja patientens egna insatser för att förebygga sjukdom genom t.ex. livsstilsförändringar Långtidsvård Beskrivning av systemet: Sveriges 290 kommuner har lagstadgad skyldighet att tillgodose funktionshindrade personers och äldres behov när det gäller sociala tjänster och boende. Kommunernas självständighet innebär att tjänsterna kan organiseras och prioriteras olika i olika delar av landet. En bedömning görs av individens hjälpbehov i förhållande till inkomsten (dock ingen inkomstprövning). Enligt den nationella äldre- och handikappolitiken ska dessa båda grupper ges möjlighet till ett självständigt liv och eget boende så länge detta är möjligt. Tillgänglighet: Äldre- och handikappomsorgen har genomgått en omfattande omstrukturering under de senaste 15 åren. Utvecklingen har gått i riktning mot minskat institutionsboende, och eget boende (ibland med särskild anpassning) med stöd i hemmet har blivit allt vanligare. Hemsjukvården behöver förbättras och byggas ut ytterligare, och det krävs bättre samordning mellan landstingen och kommunerna. Demensvården måste också förbättras genom ökad integrering av tjänster och utbildning. Omstruktureringen och nedmonteringen av institutionsvården har på vissa håll lett till platsbrist inom institutioner och särskilt boende och därmed långa väntetider. Mer detaljerad statistik krävs för att kontrollera om hemsjukvården faktiskt når ut till dem som behöver vård i hemmet. Kvalitet: Lagstiftningen om äldreomsorgen har ändrats för att skapa rättslig säkerhet för dem som behöver omsorgstjänster, särskilt när det gäller den institutionsvård som kommunerna tillhandahåller. Kunnig och engagerad personal är en förutsättning för hög kvalitet inom vård och omsorg. Två tidigare initiativ, Kompetensstegen och Utbildningsvikariat, stödde utvecklingen av lokal grundläggande utbildning och fortbildning för vårdpersonal. En studie planeras i syfte att lägga fram förslag till ett nationellt system för yrkeskvalifikationer, utbildning och fortbildning för vårdpersonal samt föreslå åtgärder som stärker personalrekryteringen i framtiden. Långsiktig hållbarhet: Äldreomsorgens långsiktiga hållbarhet är beroende av sunda offentliga finanser och ett högt arbetskraftsdeltagande för att finansiera omsorgsbehoven enligt prognoserna. Den nationella handlingsplanen för äldreomsorgen från 2005 omfattar insatser som är inriktade på stöd till kommunernas och landstingens utvecklingsarbete för att förbättra tjänsternas kvalitet och öka effektiviteten. Socialdepartementet utarbetar en studie om långsiktiga behov och utgifter för omsorgen, även äldreomsorgen. Mellan 2000 och 2004 ökade de totala hälso- och sjukvårdsutgifterna för åldersgruppen över 65 år 1,5 gånger mer än antalet personer i denna grupp. Endast landstingens utgifter ökade, medan kommunernas utgifter minskade. Enligt prognoser från kommittén för ekonomisk politik och EU 2006 kommer de offentliga utgifterna för långtidsvården att öka med 1,8 procentenheter av BNP under perioden fram till 2050 på grund av befolkningens åldrande (från 3,8 % av BNP 2004). Den nationella prognosen är dock 2,9 procentenheter. 6. Kommande utmaningar

8 Fortsatt satsning på aktiv integration av fler människor på arbetsmarknaden genom åtgärder för att motverka den fortfarande stora sysselsättningsklyftan mellan invandrare och infödda svenskar och den oroväckande höga ungdomsarbetslösheten. Ytterligare tonvikt vid övergångar från sjukskrivning inbegripet det stora antalet personer som får sjuk- och aktivitetsersättning till arbetsmarknadsdeltagande. Fortsatta åtgärder för att motverka ett tidigt utträde från arbetsmarknaden genom sjukfrånvaro och förtidspension och för att övervaka resultatet av pensionsreformerna. Befolkningsutvecklingen kräver inte bara en starkt rationaliserad och effektiviserad organisation av vård och omsorg och ett ökat samarbete mellan olika vårdgivare, utan även en omfattande omorganisation av de politiska och administrativa instanser som ansvarar för vård och omsorg. Snabba åtgärder för att motverka den försämring av folkhälsan som skett under den senaste tiden i syfte att undvika risken för ökade kostnader i framtiden.