Gånggriften i Odarslöv

Transkript

1 2007:12 Gånggriften i Odarslöv Arkeologisk slutundersökning, 2006 Anders Edring Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne

2

3 Rapport 2007:12 Gånggriften i Odarslöv - en nyupptäckt megalitgrav Arkeologisk slutundersökning, 2006 Raä 15 Odarslöv socken Lunds kommun Skåne län Anders Edring Med bidrag av Magnus Andersson

4 Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne Kristianstad Box 134, Stora Torg Kristianstad Tel vx, Fax Lund Box 153, St Larsomr. Byggnad Lund Tel vx, Fax Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne Rapport 2007:12 ISSN Omslagsfoto: Eva Holmestig Fyndteckningar mm: Anders Edring Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr

5 GÅNGGRIFTEN I ODARSLÖV Innehåll Förord 5 Bakgrund 6 Monumentala gravar, megalitgravar & gånggrifter 6 Topografisk och historisk beskrivning 9 Rapport från förundersökningen 10 Undersökningsplan och vetenskaplig frågeställning 11 Undersökningsmetod och dokumentation 13 Rapportering och arkivering 15 Antikvarisk syntes 16 Fältdagboken - en sammanfattning 16 Ärendehantering, samarbete och uppföljning 17 Publik verksamhet 18 Undersökningsresultat 19 Översiktlig beskrivning 19 Beskrivning av konstruktionsdetaljer 23 Yttre stenbrättet 24 Inre stenbrättet 28 Stenkretsen 29 Gången 30 Kammaren 34 Utkastlager 1 36 Utkastlager 2 38 Utkastlager 2 39 Yttre högfyllning 41 Inre högfyllning 43 Lagret mellan brättena 45 Fossil matjord 46 Övriga lager 47 Anläggningar 50 Härdar 50 Stolphål 51 Gropar 53 En gravliknande stenansamling 53 Dräneringsdiken 55 Stratigrafisk beskrivning 56 Fyndmaterial 58 Fyndhantering och registrering 58 Flinta och sten 58 Keramik 64 Keramikens horisontala och vertikala fördelning 64

6 Kärlformer och dekor 67 Kärlens datering och korologi 86 Osteologiskt material 90 Bärnsten 91 Bärnsten 92 Fyndmaterialets korologi och datering 92 Analyser 96 Vedanatomisk analys och 14 C analys 96 Tolkning och syntes 98 Fasindelning 98 Odarslövsgånggriften i ett lokalt och regionalt perspektiv Av Magnus Andersson 102 Sammanfattning 113 Referenser 115 Tekniska och administrativa uppgifter 120 Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga 5 127

7 Utdrag ur fastighetskartan med gånggriften, Raä 15 i Odarslövs socken markerad. Skånekarta med Lunds kommun och platsen för undersökningen markerad.

8

9 Förord Som projektledare för den arkeologiska undersökningen av gånggriften i Odarslöv vill jag tacka Lunds Energi och de entreprenörer som vi kom i kontakt med under vårt arbete på platsen. Vi fick all hjälp vi behövde för att klara av undersökningen i tid. Sällan träffar vi på exploatörer som är så intresserade av vårt arbete och de resultat vi kommer fram till. Sällan ser vi exploatörer som ser arkeologin som en tillgång. Jag vill även tacka Professor Lars Larsson vid Arkeologiska Institutionen vid Lunds Universitet och fil.dr. Magnus Andersson vid Raä UV-syd för ett bra samarbete och för vetenskapligt stöd. Anders Edring Projektledare Regionmuseet Kristianstad 5

10 Bakgrund Hösten 2005 utförde Regionmuseet en arkeologisk utredning inför ett planerat fjärrvärmeprojekt som ska knyta samman Eslöv och Lund. Ledningssträckningen var planerad att löpa genom fornlämning Raä nr 15 i Odarslöv socken. Denna fornlämning var registrerad som plats för hög, men vid den senaste inventeringen år 1985 kunde emellertid inga spår av fornlämningen konstateras. Den arkeologiska utredningen föreslog dock att detta parti av ledningsdragningen skulle stå under antikvariskt överinseende genom en schaktningsövervakning. Om gravhögen påträffades vid schaktningsarbetena skulle alternativ ledningssträckning sökas. Under våren år 2006 pågick schaktning i det aktuella området för graven. Vid dessa arbeten påträffades spår av graven bl.a. i form av ett cirkulärt stenbrätte direkt under matjorden. Vid handrensning av jordlagren påträffades ett stort antal flintavslag, keramikskärvor och en bit bärnsten. Keramikmaterialet uppvisade dekor karakteristisk för den mellanneolitiska perioden (ca f.kr.). Fornlämningen tolkades som en gånggrift. Förutsättningarna för en ändring av sträckningen av ledningen diskuterades med exploatören, men någon lösning gick inte att finna. Däremot föreslog exploatören en borrning av ledningarna under fornlämningen. Fornlämningen låg ytligt direkt under matjordsskiktet i åkermark och uppvisade spår av plöjningsskador. Den västra delen, som låg utanför arbetsområdet för fjärrvärmeledningarna, låg topografiskt lägre än den östra delen och bedömdes som mer skadad av jordbruksarbeten än den östra. I anslutning till den mindre markväg, som löpte tvärs över gånggriften, fanns en samling med röjningssten. Med stor sannolikhet kom dessa stenar från gånggriften. Regionmuseet, i samråd med Professor Lars Larsson vid Arkeologiska institutionen vid Lunds universitet, gjorde gemensamt bedömningen att även den östra delen av fornlämningen gradvis skulle komma att skadas till följd av plöjning. Regionmuseet föreslog därför Länsstyrelsen i Skåne att en undersökning skulle företas av gånggriften inom ledningsområdet och att borrning inte var lämpligt. Länsstyrelsen i Skåne fattade den 15 maj år 2006 ett beslut om att en arkeologisk slutundersökning skulle genomföras (Dnr ). På grund av arbetsföretagets tidplan för fjärrvärmeledningarna påbörjade Regionmuseet samma dag den arkeologiska slutundersökningen av de östra delarna av gånggriften. Arbetet pågick till den 20 juni år Monumentala gravar, megalitgravar & gånggrifter Monumentala gravar börjar i vårt land uppföras ca 3500 f. Kr, under den neolitiska perioden (även kallad bondestenålder eller yngre stenålder). I Skåne kan gravskicket under denna period beskrivas gå från flatmarksgravar till monumentala

11 Fig. 1. Vänster foto över en dös. Höger foto över en gånggrift utan takblock och högfyllning. Foto: Anders Edring gravar, såsom långhögar, dösar och gånggrifter, tillbaka till flatmarksgravar för att sedan återgå till en monumental gravform i den sk. hällkistan. Samtidigt med de monumentala gravarna har det även existerat ett flatmarkgravskick. Ofta brukar man kalla de monumentala gravarna för megalitgravar; namnet syftar på gravmonument uppbyggda av stora stenar. I Sverige finns det tre varianter av megalitgravar: dösar, gånggrifter och hällkistor. Dösarna och gånggrifterna är några av vårt lands äldsta synliga fornlämningar (se fig 1). Dessa finns främst i de södra och västra delarna av landet; i Skåne, i Halland, i Bohuslän och framförallt i Västergötland. Hällkistorna har en yngre datering och de har en större spridning över landet, men med en stor koncentration till Småland. Megalitgravar är ett fenomen som uppträder längs västra Europas kustområden, på de Brittiska öarna och i norra Afrika (se fig. 2). I Skåne finns det i dag uppgifter om 100 dösar och 44 gånggrifter. Dessa gravar ligger koncentrerade till fem olika områden i Skåne, varav ett av dessa områden är kustlandskapet väster om Odarslöv (se nedan avsnitt Odarslövsgånggriften i ett lokalt och regionalt perspektiv ). Uppförandet av dösar och gånggrifter förknippas med människor tillhörande den sk. Trattbägarkulturen (ca f. Kr.). Trattbägarkulturen kan beskrivas som den första verkliga jordbrukande gruppen människor i vårt land. Namnet kommer från deras keramik, där en vanligt förekommande kärlform var ett trattformat kärl med utåtsvängd mynning. Gånggrifterna dateras till ca 3000 f. Kr. och har varit uppbyggda av stora stenar som bildat en kammare. Från kammaren har det löpt ut en fyra till fem meter lång gång uppbyggd av sten. Gången och kammaren har haft tak av större stenar. Slutligen har allt varit täckt av en jordhög. Kring jordhögens kant kan det ibland även finnas en kedja av mindre stenar. Vid arkeologiska undersökningar av dessa gravar har det hittats människoskelett inne i kamrarna och i gångarna. Utanför gången hittas ofta ett mycket omfattande fyndmaterial av framförallt keramik. Undersökningarna av gånggrifterna i Sverige skedde främst under slutet 7

12 Fig. 2. Karta över Europa med förekomsten av megalitgravar markerad. Bearbetning efter Burenhult av 1800-tal och under tidigt 1900-tal. Dessa tidiga undersökningar kom främst att ske i kammaren och i gången samt av mindre ytor utanför gången. Eftersom dessa gravar är synliga monument i landskapet har de ett starkt skydd och det genomförs i dag i princip inga arkeologiska undersökningar av monumenten. Inte heller sker det nyupptäckter av gånggrifter särskilt ofta i vårt land. Detta gör undersökningen av gånggriften i Odarslöv unik. Varför har då trattbägarbefolkningen rest dessa monument? Det finns olika arkeologiska tolkningar av monumenten. Megalitgravarna bör dock inte enbart betraktas som gravar, utan de kan ha haft en rad olika funktioner i samhället. De kan ha fungerat som hus för de döda och deras andar och de kan ha haft en religiös funktion som plats för riter och tillbedjan. En del forskare ser gravarna som symboler för ett uppdelat samhälle, där gravmonumenten har fungerat som revirmarkeringar för olika områden. De monumentala gravarna kan även ha använts som en del i maktutövandet för att upprätthålla en viss ordning i samhället. Megalitgravarna kan betraktas som kraftfulla symboler och så sätt berättar de något om trattbägarkulturens sociala struktur, deras ideologi och deras syn på världen. Megalitgravarna har med stor sannolikhet upplevts på olika sätt under olika 8

13 Fig. 3. Karta över Skåne och dess topografi. Odarslövgånggriften markerad med svart punkt. perioder. Arkeologiska undersökningar har visat att monumenten återanvändes under senare perioder. Det är troligt att megalitgravarna då har betraktats som om de gett en förankring bakåt i tiden till förfäderna. Monumenten kan ha upplevts och nyttjats något olika vid början av deras användningsperiod än vad de gjorde under senare perioder. Topografisk och historisk beskrivning Gånggriften vid Odarslöv ligger ca sex kilometer norr om Lund och ca tre kilometer söder om Örtofta. Graven ligger i sockengränsen mellan Håstads och Odarslövs socknar. Platsen utgörs av en höjdrygg som sträcker sig inåt landet i öst-västlig riktning (se fig. 3). Graven är placerad ca 50 meter över havet i den västra delen av höjdsträckningen, vars topografi stiger åt öster. Norr om platsen flyter Kävlingeån/Löddeå. Vid genomgång av historiska kartor över området kan det konstateras att fornlämningen inte finns med som markering på Skånska Rekognosceringskartan 9

14 från år Däremot finns det en markering för en sk. ättebacke på en lantmäterikarta från år 1762 (Akt LMS L271-8:1). Vid Linnés skånska resa passerar han bl.a. Svenstorp och Kävlinge. Han noterar uppgifter om ett rättsfall från området rörande en bonde som anklagar en annan bonde för att tagit sten på hans mark. Linné skriver följande: Stenar i åkrarne ses här sällan, om icke på något ställe kan ligga någon större sten. Härvid hörde jag en artig causus juridicus, som icke långt borta hänt, vilken ock sällan lärer yppa sig i andra svenska provincier, och där som är mera förråd med sten. En otreven bonde hade ett par sådana stora stenar i sin åker men gjorde sig icke den mödan att bryta och bortföra dem. Grannen borrar, spränger, bortför och nyttjar dessa stenar, bliver därföre lagförd av ägande bonden såsom den där gripit till en annans egendom, fast den ägande hade årligen själv mistning, så länge de låge i åkern. (Linnæus 1749). Denna beskrivning från mitten av 1700-talet pekar emellertid inte ut den aktuella fornlämningen, men visar att området var fattigt på sten och att stenröjning ägde rum under 1700-talet. Intressant i sammanhanget är att gånggriften, Raä nr 15, ligger i gränsen mellan Håstorps bys ägor och Odarslövs bys ägor. Att det kan ske en intressekonflikt just i ett sådant område är tänkbart. Rapport från förundersökningen Den fornlämning som schaktats fram vid förundersökningen/schaktningsövervakningen består av en rund anläggning som är ca 22 m i diameter. Centralt i den framschaktade delen av anläggningen finns ett 7 m i diameter stort parti med krossad flinta. Detta är omgivet av ett gråbrunt fyllningslager som sannolikt är en rest av själva höguppbyggnaden. Lagret innehåller relativt rikligt med stenar av varierande storlek samt föremål. Vid schaktning och handrensning påträffades ett stort antal flintavslag, keramikbitar och en bärnstensbit i övergången mellan matjord och det underliggande fyllningslagret i anläggningen. Anläggningen omges av ett stenbrätte om ca 22 m i diameter, som har en bredd på mellan 0,4 och 1,2 m. I anslutning till stenarna påträffades stora mängder av keramik på ett område där maskinen fått med sig några stenar vid schaktningen. I brättet påträffades även ett par mindre hällar som troligen ingått i kallmurning mellan stenarna i gången. Detta är en indikation på att gången mynnat ut inom den nu framschaktade ytan. Utanför brättet finns ett sotigare lager, mest markant i anläggningens östra del, som vid rensning och avgränsning av brättet visade sig innehålla rikligt med flinta och keramik. Detta lager har en total utbredning om ca 40 m i diameter. I lagrets nordöstra del finns även tre fläckar med sot och med bränd flinta som troligen utgör någon form av härdar. 10

15 Keramiken på platsen har uteslutande neolitisk karaktär. Ett antal ornerade skärvor visar klart på att keramiken skall dateras till MN, trattbägarkultur. Det som talar för att anläggningen är en gånggrift är den sammantagna bilden av konstruktionen, hällar från kallmurning, fyndmaterialets karaktär och placering samt härdarna med bränd flinta. Det som är framschaktat i ledningsschaktet motsvarar ca 300 m 2 lager om 0,10 0,20 m tjocklek. Under de lager som kan knytas till megalitgraven finns dessutom ett lager med vad som tolkats som fossil matjord. Detta framgår av sektioner i ett dräneringsschakt som korsar graven och som delvis tömts för att få en uppfattning om stratigrafin. De delar av lagret som återstår i söder kan möjligen utgöras av detta fossila matjordslager, snarare än något som har med själva megalitgravskonstuktionen att göra. Sammantaget kan vi förvänta oss att det är ca 46 m 3 som är aktuella att undersöka. Lagrena är leriga och innehåller ganska stora mängder sten, vilket gör att massorna inte kommer att kunna sållas. Tidigare undersökningar av liknande anläggningar har som regel enbart omfattat gravkammare, gång och området omedelbart utanför gångens mynning (se t.ex. Bagge & Kaelas 1950 s. 72f). Vid ett fåtal undersökningar har mindre ytor i utkanten och utanför själva gravmonumentet undersökts. Gravkammaren och högen är i själva verket endast den centrala delen av ett sådant monument, som också omges av någon form av kantkedja eller stenbrätte av en helt annan diameter. Dessa yttre konstruktionsdetaljer och andra relaterade anläggningar har endast undersökts i mycket begränsad omfattning (se t.ex. Strömberg 1971 s. 77, 110, 116). Detta är viktiga aspekter som kan belysas och generera ny kunskap i samband med en undersökning av den aktuella fornlämningen. Undersökningsplan och vetenskaplig frågeställning Påträffandet av en gånggrift i samband med schaktningsövervakningen för fjärrvärmedledningarna onsdagen den 3 maj 2006 var något av en överraskning. Även om det fanns en vetskap om att en gravkonstruktion skulle kunna komma att påträffas i området kunde det inte förutses att en gånggrift med ett så omfattande fyndmaterial skulle beröras av dessa arbeten. Arbetet för fjärrvärmeledningarna följde en fastställd tidsplan och det fanns inte mycket utrymme för överraskningar av detta slag. Så fort det fastställts att det rörde sig om en gånggrift kontaktades Länsstyrelsen i Skåne för att förbereda ett snabbt agerande och beslut om fornlämningens framtid. Även exploatören (Lunds Energi) kontaktades för att fastställa vilka möjligheter det fanns för att ändra ledningssträckningen, andra alternativa åtgärder, tidsplaner m.m. Regionmuseet fick i uppdrag av Länsstyrelsen torsdagen den 4 maj att iordningställa ett PM där vi kort presenterade fornlämningen, frågeställningar samt kostnadsförslag med tidplan för ett eventuellt 11

16 borttagande av fornlämningen. Detta PM, daterat till den måndagen den 8 maj, kom att ligga till grund för vidare diskussioner med Länsstyrelsen och för den undersökningsplan som slutligen producerades, daterad till onsdagen den 10 maj Undersökningsplanen framställdes under mycket stor brådska och nedan följer ett utdrag ur denna gällande undersökningens målsättning och frågeställning: Den aktuella gånggriften ligger i direkt anslutning till ett område med flera gånggrifter och dösar. Tidsperioden i området har nyligen studerats av Magnus Andersson i avhandlingen Skapa plats i landskapet (Andersson 2003). Det finns inga kända gånggrifter i närområdet, utan dessa ligger öster om området. Förekomsten av den nu påträffade gånggriften medför att kunskapen om den mellanneolitiska periodens fornlämningar i denna del av Skåne kan kompletteras. Graven ligger på en höjd och har tidigare varit väl synlig i landskapet. Topografin stiger öster om graven och denna topografiska situation har paralleller med megalitgravar nyligen studerade på Kristianstadsslätten (Edring 2005). Det har visat sig att det finns en koppling mellan topografiskt högt belägna områden och gånggrifter, ett samband som är synnerligen påtagligt även i fallet med den nu aktuella gånggriften. En målsättning med en arkeologisk undersökning är att fastställa gravens konstruktion. Det finns indikationer på att de delar som ligger inom den i dag framschaktade ytan för fjärrvärmeledningarna utgörs av de yttre delarna av gånggriften. Själva kammaren, om den överhuvudtaget är bevarad, ligger med stor sannolikhet under den mindre väg som löper väster om fjärrvärmeschaktet. Trots detta kan spår eller rester av ingången till kammaren förväntas i de östra delarna av konstruktionen. Riktningen på ingångarna på gånggrifterna i närområdet antyder en östlig placering (jfr. Andersson 2003). Det stenbrätte som påträffats utgör troligen en gräns för själva gravkonstruktionen. I och kring detta kan det konstateras en riklig förekomst av såväl keramik som flinta. Undersökningen av gånggriften Ramshög på Österlen har visat på förekomst av ett liknande stenbrätte utanför själva gången och kammaren (Strömberg 1971 s. 77, 110, 116). Inga gånggrifter i Skåne har i modern tid varit föremål för en arkeologisk undersökning som berör ett så här pass stort område utanför själva gravkonstruktionen. Tidigare arkeologiska insatser har främst koncentrerats till själva kammaren och gången samt delvis i området strax utanför gången. De arkeologiska undersökningar som berört området utanför gånggrifter visar på att det ofta förekommit omfattande aktiviteter kring konstruktionerna. Bland annat depositioner av keramik och bränd flinta (jfr. Malmer 2002 s. 54ff.). Forskningen har på senare år påtalat det väsentliga i att studera aktiviteterna i anslutning till själva gravarna (Shanks & Tilley 1994; Edmonds 1999; Thomas 1999; Bradley 2003). Att öka kunskapen kring aktiviteterna och ritualerna i sam- 12

17 band med dessa monumentala gravar är av största vikt för att förstå deras betydelse i samhället. Förändringar i aktiviteter över tid i anslutning till gravarna är av vikt för att studera gravarnas betydelse i det neolitiska samhället och hur nyttjandet av dessa monument följt förändringar inom samhället i stort. Det har bl.a. hävdats att gravarna fungerat som en scen för reproducerandet och upprätthållandet av social ordning i samhället (Shanks & Tilley 1994 s. 171). Förändringar över tid i det arkeologiska fyndmaterialets depositionsmönster i och invid graven kan nyttjas för att framhålla och studera dessa samhällsförändringar. Kunskap kring sociala strukturer och religiösa aspekter kan även förbättras genom en ökad förståelse av megalitgravarna och de aktiviteter som ägt rum invid dessa. Intressant i sammanhanget är att det redan konstaterats förekomst av härdar med bränd flinta strax norr om gånggriften, vilka skulle kunna utgöra rester efter ritualer. En spännande frågeställning kring gånggrifterna är kopplad till förekomsten av eventuella gränser. Det har åtminstone på de brittiska öarna framhållits att det kan ha förekommit olika gränser kring megalitgravarna (Edmonds 1999). Gränser som syftade till att socialt skilja tillgång och upplevelsen för de som betraktade och agerade invid monumenten. Intressant i sammanhanget är också förändringen av monumentet och återanvändning under senare perioder (jfr. Bradley 2003). Frågeställningen kan sammanfattas under följande punkter: Fastställa gravens konstruktion och art Fastställa förekomst av aktiviteter i och i anslutning till konstruktionen och deras karaktär Datering av konstruktioner och aktiviteter Depositioner och depositionsmönster Sekundära aktiviteter Gravens relation till övriga neolitiska lämningar i området Undersökningsmetod och dokumentation Den arkeologiska undersökningen av gånggriften påbörjades när redan ovanliggande matjord hade avlägsnats. Detta hade skett i samband med schaktningsövervakningen. När graven först påträffades skedde detta genom att grävmaskinens skopa fick tag i det yttre stenbrättet i södra delen av anläggningen. Det medförde att denna del av stenbrättet skadades. Undersökningen inleddes med inmätning och dokumentation av konstruktionen med hjälp av sk. totalstation. Den digitala hanteringen av dokumentationen utfördes i programvaran Intrasis. Som princip vid dokumentationen var att samtliga jordlager, konstruktionsdetaljer, fyndmaterial av föremål, keramik- 13

18 koncentrationer m.m. skulle dokumenteras genom inmätning och lagras i Intrasis. Inmätningen av fynd kom till en början att endast involvera föremål såsom pilspetsar, yxfragment, knivar och bärnsten. Efterhand som grävningen fortlöpte framkom allt mer spån och spånfragment. En inmätning som angav det exakta läget för fynden kom efterhand att tillämpas även för spån och spånfragment. Efter friläggandet av stenbrätten och andra stenkonstruktioner framkom ett behov av att säkerställa och påskynda dokumentationen av dessa stenansamlingar. Inmätning med totalstation eller handritning bedömdes som alltför tidskrävande. I stället valdes fotodokumentation. Detta utfördes på så sätt att ett koordinatnät med 1 x 1 m stora rutor mättes in och markerades ut i området för konstruktionen. Därefter fotodokumenterades dessa rutor var för sig ovanifrån med digitalkamera. Dessa foton bearbetades sedan i programvaran ArcView och rektifierades dvs. deras geografiska läge korrigerades i förhållande till planritningen med koordinatrutorna. Dessa foton kom att bilda en mosaik över konstruktionen där stenarna sedan kunde digitaliseras och tillföras övrig dokumentation (se bilaga 5). Handritning tillämpades för profiler av såväl mindre anläggningar som tvärsektioner genom konstruktionen. Dessa upprättades i skala 1:20. Själva undersökningen av gånggriften inleddes med att ett mindre dräneringsdike tömdes på sitt innehåll. Diket löpte genom konstruktionen i närmast nord-sydlig riktning. Syftet med att tömma diket var att få en dokumenterad sektion som tidigt vid undersökningen gav oss en fingervisning om konstruktionens stratigrafi. Ytterligare ett dike, betydligt grundare, löpte österut från graven. Detta tömdes även på sitt innehåll. Dikena grävdes för hand med spade och med grävsked. Vid undersökningen av gånggriften skapades ett koordinatnät med 1 x 1 meter stora rutor. Detta rutnät följde rikets nät, RT90 5 gon väst. Undersökningen av de olika lagren och fyndinsamlingen skedde stratigrafiskt och kopplades till det ovan nämnda rutnätet via s.k. grävenheter i Intrasis (fyndinsamlingsenheter). Även fria grävenheter tillämpades på mindre lager och fyllningar dvs. fyndinsamlingen var inte artificiellt uppdelad på 1 x 1 meters rutor, utan baserades på objektets verkliga utbredning. Undersökningen av lager och konstruktioner utfördes huvudsakligen genom handgrävning. Hackbord tillämpades vid enstaka tillfällen. Anläggningar, såsom stolphål och härdar, handgrävdes genom att de snittades och sektion dokumenterades genom handritning. I flera fall totalgrävdes dessa objekt. En profilbänk skapades med en bredd av 1 meter genom gånggriften i öst-västlig riktning. Denna kom att stå kvar under hela undersökningen och kom inte att undersökas. Lager och anläggningar numrerades och beskrevs på en sk. kontextblankett. På blanketten noterades uppgifter om objektsnummer, undersökningsdatum, undersökare, ritningsnummer, undersökningsmetod, undersökt andel, fyndinsam- 14

19 Läge för profilbänk Fig. 4. Planritning över undersökningsområdet med samtliga dokumenterade lämningar. lingsmetod, typ av objekt, stratigrafisk situation genom matris, beskrivning samt tolkning. Uppgifterna på blanketten infördes vid efterbearbetningen i Intrasis. Som princip vid fyndtillvaratagandet gällde att samtliga fyndmaterial skulle tillvaratagas. Ett undantag gjordes för det krossade flintmaterial som låg som ett lager kring kammaren. Här gjordes ett urval av det som okulärt kunde bedömas som slagen flinta. Prov för 14 C analyser och inför kvartärgeologiska analyser inmättes med totaltstation och lagrades i Intrasis. Provtagningen genomfördes av jordprover främst i härdar, lager och under stenpackning mellan de större stenarna i gången. Vid undersökningen prioriterades området kring själva gången dvs. den nordöstra delen av gånggriften (se fig. 4). Orsaken till detta var dels tidsapekten och de ekonomiska ramar som projektet hade, dels att detta område bedömdes som mest intressant när det gällde olika aktiviteter kring konstruktionen. Rapportering och arkivering Rapporteringen av undersökningen pågick mellan perioden 20 juni mars Syftet med rapporten är att sammanställa de resultat som framkom 15

20 vid undersökningen. Rapporten skall också tjäna som underlag för vidare bearbetning och forskning på materialet. Rapporten har en teknisk inriktning och strävar efter att beskriva bakgrund till undersökningen, frågeställning, metoder och resultat. Rapporten innehåller även tolkningar och den belyser den uppställda frågeställningen. Dokumentationsmaterialet kommer att arkiveras i Regionmuseets arkiv i Kristianstad. Fyndmaterialet kommer att magasineras av Lunds Universitet Historiska Museum. Antikvarisk syntes Fältdagboken - en sammanfattning Den 15 maj 2006 påbörjades den arkeologiska undersökningen av gånggriften vid Odarslöv. Arbetet inleddes med att fastställa koordinatpunkter som skulle nyttjas för inmätning och dokumentation av konstruktionen. Praktiska åtaganden som bodar, redskapscontainer, rinnande vatten m.m avhandlades med exploatörens representant, Flygfältsbyrån. Inledande diskussioner skedde kring grävmetodik och var arbetsinsatserna inledningsvis skulle förläggas. Den 16 maj anlände grävutrustning från Kristianstad och arbetet påbörjades med tömning av ett dräneringsdike som närmast skar konstruktionen. Under eftermiddagen besöktes platsen av Professor Lars Larsson från Arkeologiska Institutionen vid Lunds Universitet. Den 17 maj ägnades åt grävning av dräneringsdiken och inmätning av detta samt av arbetsområdet. Den 18 maj fortsatte grävningen av dräneringsdikena samt härdarna norr om konstruktionen. Profil rensades och ritades vid dräneringsdiket. Dagen därpå ägnades åt rensningsarbeten av konstruktionen och inmätning av framrensade lager och anläggningar. Måndagen den 22 maj var undersökningens personalstyrkan fulltalig med fem arkeologer. Arbetet denna dag utgjordes av framrensning av resterande delar av gånggriften i söder. Profil rensades och ritades för det norra dräneringsdiket. Undersökning av lager, som tolkades som en yttre högfyllning, i den östra delen av konstruktionen inleddes. Detta arbete pågick även följande dag. Onsdagen den 24 maj inleddes arbetet med undersökningen av området för gången och ett större stenlyft påträffade som fastställde gångens läge. Undersökning av utkastlagret invid stenbrättet i öster påbörjades och arbetet med yttre högfyllningen fortsatte i den östra delen av konstruktionen. På eftermiddagen besöktes platsen av Professor Birgitta Hårdh från Arkeologiska Institutionen vid Lunds Universitet. Den 26 maj fortsatte arbetet med gången och tre stenlyft i den södra delen av gången påträffades och undersöktes. Arbetet med utkastlagret i den östra delen pågick. 16

21 Den följande veckan, mellan den 29 maj till 2 juni, pågick arbetet med undersökning av gången och utkastlagren i östra delen. Den 30 maj var det uppföljningsmöte med Länsstyrelsen. Samma dag besöktes undersökningen av Lars Larsson och Kristina Jennbert från Arkeologiska Institutionen vid Lunds Universitet. Veckan därpå fortsatte arbetet med undersökning av gången och av lagren i öster. Under veckan inleddes fotodokumentationen av stenbrättena. Den 7 juni besöktes grävningen på förmiddagen av skolklasser från Odarslövs skola. På eftermiddagen var det pressvisning. Torsdagen den 8 juni avslutades undersökningen av gången. Arbetet med undersökning av lagren mellan den inre och det yttre stenbrättet inleddes och lagren i öster fortsatte att undersökas. Undersökningen besöktes av personalen från Riksantikvarieämbetet UV-syd och av Regionmuseets styrelse. Sista veckan var mycket intensiv. Personalstyrkan förstärktes ytterligare med två personer till totalt 7 personer. Arbetet denna vecka fokuserades kring att totalundersöka de östra delarna av gånggriften. Denna vecka undersöktes även området som angränsade till kammaren. I slutet av veckan besöktes undersökningen av Karl-Göran Sjögren från Arkeologiska Institutionen vid Göteborgs Universitet och av Torbjörn Ahlström från Arkeologiska Institutionen vid Lunds Universitet. Fredagen den 16 juni schaktades de kvarvarande lagren i den södra delen av arbetsområdet bort. Två schakt drogs även utanför undersökningsområdet för att fastställa huruvida fornlämningen fortsatte österut. Ett av schakten drogs direkt österut från gången för att undersöka om det förekom eventuella stolprader eller andra konstruktioner som ledde fram mot graven. Arbetet fortsatte med reducerad personalstyrka även de två första dagarna i veckan därpå med framrensning av sektioner och dokumentation av dessa. Ärendehantering, samarbete och uppföljning I texten ovan har det beskrivits den snabba ärendehanteringen som blev följden när gånggriften påträffades. Nedan följer några datum som är viktiga för att kunna följa ärendegången: - Hösten 2005 Regionmuseet utför en arkeologisk utredning inför fjärrvärmeprojektet. - Våren år 2006 pågår förundersökning/schaktningsövervakning längs ledningssträckningen. - 3 maj Gånggriften påträffas. - 4 maj Regionmuseet får i uppdrag av Länsstyrelsen att iordningställa ett PM kring fornlämningen. - 8 maj PM skickas till Länsstyrelsen i Skåne maj Undersökningsplan skickas till Länsstyrelsen. 17

22 - 15 maj Länsstyrelsen fattar beslut om att en arkeologisk slutundersökning. Samma dag påbörjar Regionmuseet den arkeologiska slutundersökningen. Avtal upprättas med Lunds Energi om bl.a. kostnaderna för de arkeologiska arbetena maj 20 juni Fältarbetet pågår juni mars Rapporteringsarbetet pågår. Vid de inledande kontakterna med Länsstyrelsen framhöll deras representant (Anders Wihlborg) önskemål om att Magnus Andersson, anställd på Riksantikvarien från UV-syd, skulle beredas möjlighet att delta i projektet. Anledningen till detta var att Andersson ett par år tidigare skrivit en doktorsavhandling om perioden gällande det aktuella området. Detta var Regionmuseet positiv till och ett samarbetsavtal slöts med Riksantikvarieämbetet UV-syd. Andersson kom att delta vid fältarbetsfasen och har författat avsnittet Odarslövsgånggriften i ett lokalt och regionalt perspektiv i denna rapport. Under fältarbetet skedde ett uppföljningsmöte den 30 maj med representant från Länsstyrelsen i Skåne (Anders Wihlborg). Uppföljningsmötet protokollfördes. I Länsstyrelsens beslut fanns villkorat att en handlingsplan skulle upprättas senast sex veckor efter avslutad undersökning. Denna handlingsplan reglerade det fortsatta arbetet med rapporteringen av undersökningen och tillsändes Länsstyrelsen den 18 juli Under rapporteringsfasen skedde även möten avsedda för att ge vetenskapligt stöd till projektet med Professor Lars Larsson den 25 september 2006 och med Magnus Andersson den 23 oktober Ytterligare ett uppföljningsmöte hölls med Länsstyrelsen i Skåne (Anders Wihlborg). Detta möte ägde rum den 4 december Publik verksamhet Den arkeologiska undersökningen av gånggriften medförde ett stort intresse hos såväl arkeologer, allmänhet och press. Undersökningen besöktes bl.a. av representanter från Arkeologiska Institutionen vid Lunds Universitet, Arkeologiska Institutionen vid Göteborgs Universitet, Riksantikvarieämbetet UV-syd, Malmö kulturmiljö, Länsstyrelsen i Skåne, Regionmuseets styrelse med representanter från såväl Kristianstads kommun, Region Skåne och Skånes hembygdsförbund. Även representanter från Lunds Energi och deras entreprenörer besökte oss och följde intresserat det arkeologiska arbetet. 18

23 Fig. 5. Skolklass från Odarslövs skola får en historieundervisning av Regionmuseets arkeolog/pedagog Helén Lilja. Förutom besök av allmänheten från närområdet gästades vi en förmiddag av skolklasser från Odarslövs skola. Totalt rörde det sig om 42 elever från årskurs 4-6. Eleverna fick en guidad visning och en historieundervisning av Regionmuseets arkeolog och pedagog Helén Lilja. De fick även, under ledning, delta vid underökningen. En pressvisning ägde rum den 7 juni i samarbete med Lunds Energi. Denna visning resulterade i notiser att ett stort antal tidningar runt om i landet. Större reportage publicerades i Sydsvenska dagbladet och Skånska dagbladet, ett radioreportage i Radio Malmöhus samt TV-reportage i TV4 Öresund och Sydnytt SVT. Undersökningsresultat Översiktlig beskrivning Centralt över gånggriften löpte en mindre markväg i nord-sydlig riktning. Vägen delade gånggriften i en östlig och västlig del. Området med själva kammaren låg under markvägen och huruvida kammaren är bevarad kunde inte avgöras vid den arkeologiska undersökningen. Undersökningen kom att begränsas till de östliga delarna av gånggriften. Väster om markvägen sjönk topografin och en samling med röjningssten vittnade om att skador på konstruktionen uppkommit i sam- 19

24 Fig. 6. Foto över undersökningsområdet. Notera förhöjningen i landskapet vid vägen. Foto: Anders Edring Fig. 7. Fotografi över gånggriften under ett tidigt skede av undersökningen. Foto: Lars Salminen. band med jordbruksarbeten. Det fanns inga synliga stenar i åkermarken väster om vägen, däremot förekom det rikligt med flinta i åkern. Betraktades platsen på avstånd kunde man tydligt se en förhöjning i landskapet vid läget för gånggriften (se fig. 6). Det schakt som i öster tagits upp i samband med arbetena inför fjärrvärmeledningen var ca 8 meter brett och ytan som avgränsades för den arkeologiska undersökningen omfattade en sträcka av ca 40 meter (drygt 300 m 2 ). Inledningsvis syntes inte mycket av konstruktionen när matjorden avlägsnats. Spår av ett stenbrätte löpte dock cirkulärt ut från markvägen (se fig. 7). Smärre skador på 20

25 Profilbänk Fig. 8. Plan över gånggriften med större konstruktioner och lager. stenbrättet i söder hade uppkommit vid schaktningsarbetena för fjärrvärmen. Matjorden hade i den östliga delen en tjocklek på ca 0,2 meter, vilket antyder att jordbruksarbeten kommit att skada gånggriften även i denna del. Dessa skador visade sig vid undersökningen bara omfattat de övre delarna av konstruktionen och det fanns omfattande välbevarade och intakta lager kring stenbrättena. En trolig orsak till bevarandet av lämningarna kan ha varit att stenbrättena medverkat till att skydda dessa, eftersom djupplöjningen i området kan ha undvikits p.g.a. av den rikliga förekomsten av sten. Själva gravkonstruktionen bestod av det redan nämnda stenbrättet (yttre stenbrättet) som hade en diameter på ca 22 meter och en bredd på ca 1,8 meter. Stenarna i brättet hade en varierande storlek, övervägande delen var mellan 0,1 0,3 meter stora (se fig. 8). En meter innanför detta stenbrätte fanns ett inre stenbrätte med en storlek på ca 17 meter i diameter och en bredd på ca en meter. Det inre stenbrättet anslöt i nordöstra delen av konstruktionen till själva gången. Detta stenbrätte var sämre bevarat än det yttre och inom vissa partier återfanns i princip endast spår av stenlyft. 21

26 Fig. 9. Fotografi över gången innan utgrävning av stenlyften för gångväggstenarna. Notera de streckade linjerna som markerar läget för gångväggstenarna, Foto: Anders Edring Ca två meter av den östligt orienterade gången låg inom undersökningsområdet. Vid inledningen av undersökningen antyddes gångens placering av förekomst av sk. kallmurningsstenar och en tillsynes rikligare förekomst av fyndmaterial (för konstruktionsdefinitioner se Persson & Sjögren 2001 s. 11). Gångens läge konstaterades efter det att ett överliggande jordlager bestående av matjordsrester och högfyllning avlägsnats (se nedan stratigrafisk beskrivning). I området för gången framkom ansamlingar av sten (ca 0,1 0,2 m stora), men de större sk. gångväggstenarna saknades. Placeringen för dessa antyddes av stenfria partier omgärdade av stenskoningar och av kallmurningsstenar (se fig. 9). Den norra delen av gången utgjordes av ett större stenlyft med stenskoning. Den södra delen av tre stenlyft med stenskoning och kallmurningsstenar mellan stenarna. Bredden på själva gången var svår att exakt fastställa eftersom gångväggstenarna saknades, men en uppskattning är ca 0,7-1.0 meter. Två lager fanns inom gången. Rakt öster om gången låg en större sten placerad mitt i det yttre stenbrättet. Två meter utanför det yttre stenbrättet i den södra delen av gånggriften fanns tre större stenar placerade med ett avstånd mellan varandra av 4,5 5 meter. Dessa stenar kan ha ingått i en stenkrets med en diameter på 25 meter som omgett graven. 22

27 Centralt inom konstruktionen, invid markvägen, fanns ett lager med riklig förekomst av flinta. Lagret med flinta låg i området som anslöt till kammaren. Lagret låg under matjorden och under detta lager framkom spår efter stenlyft. Stenlyftens storlek antyder att dessa inte varit kammarväggstenar, utan de har med stor sannolikhet varit mindre stenar placerade invid de större kammarväggstenarna. I den östra delen av konstruktionen, öster om gången och utanför det yttre stenbrättet, fanns ett mörkare parti bestående av ett par mycket fyndrika lager. Dessa lager benämndes utkastlager 1 och utkastlager 2. Stratigrafiskt låg utkastlager 1 över utkastlager 2. Utkastlager 1 anslöt direkt till det yttre stenbrättet och lager 2 låg dels utanför brättet, dels bland stenarna i brättet. De yttre partierna av utkastlager 1 täcktes delvis av ett lager som benämnts yttre högfyllning. Denna yttre högfyllning har troligen skapats av högfyllningen som planats ut till följd av markerosion och jordbruksarbeten. Den sk. inre högfyllningen täckte området innanför det yttre stenbrättet. Denna inre högfyllning låg stratigrafiskt under matjorden. Mellan det yttre och det inre stenbrättet och under högfyllningen fanns ett lager som benämndes lager mellan brättena. Detta lager låg även utanför gångens mynning och stratigrafisk låg det under det övre lagret i gången (se ovan). Underst, under såväl stenbrätte som dessa ovan nämnda lager, fanns ett lager benämnt fossil matjord, följt av moränlera utan synbar kulturpåverkan. Beskrivning av konstruktionsdetaljer Den ovan gjorda beskrivning behandlar i princip endast större konstruktionsdetaljer och övergripande lager. Kring själva graven fanns dessutom andra lager och anläggningar som skapats vid konstruktionens anläggande och bildats till följd av olika aktiviteter. Nedan följer en mer utförlig beskrivning av konstruktionen och de lager som fanns i och omkring gånggriften. Lager och konstruktioner som t.ex. tillhör gången presenteras samlade under rubriken Gången osv! Även enskilda lager och anläggningar redovisas. 23

28 Yttre stenbrättet Arkeologiska objekt: 3 st. (799, 1262, 1328) Grävenheter: 45 st. (2184, 2196, 2208, 2287, 2931, 2932, 2941, 2942, 2943, 2963, 2964, 2965, 2995, 2996, 2997, 3007, 3008, 3009, 3020, 3021, 3022, 3034, 3059, 3060, 3061, 3062, 3063, 3064, 3065, 3066, 3086, 3087, 3088, 3089, 3090, 3103, 3144, 3145, 3184, 3185, 3186, 3192, 3236, 3263, 3406) Fyndenheter: 73 st. (35 st. bärnsten, 39 st. flinta, 5 st. sten) Fynd: Keramik 5322 st, totalt ca. 31 kg. Flinta ca. 60 kg Prover: Kolprov: PK3069 från C datering: Prov nr 30. Fnr 787. Matskorpa keramik. 4565±50 BP f.kr (Kalibr. 2 sigma). Yta: ca 29 m 2 Undersökt andel: Ca 50 % totalundersökt. Resterande extensivt. Fig. 10. Planritning över det yttre stenbrättet. Det yttre stenbrättet hade en diameter på ca 22 meter. Bredden varierade något, men uppskattas till ca 1,8 meter. Brättet var mest välbevarat i den nordöstra delen. I söder hade skador uppkommit till följd av dräneringsdiket och i samband med att konstruktionen påträffades (se ovan). Stenarna i brättet hade en varieran- 24

29 Fig. 11. Profilritning över yttre stenbrättet öster om gången. Notera hur utkastlager 2 möter lagret mellan brättena. de storlek, men övervägande delen var mellan 0,1 0,3 meter stora. Vid undersökningen av gånggriften kom arbetet att koncentreras till de nordöstra delarna. Detta innebar i sin tur att även det yttre stenbrättet kom att bli mer utförligt dokumenterat i den nordöstra delen. Dokumentationen av stenbrättet har förklarats mer ingående i metodavsnittet (se ovan). Fotodokumentation kom att göras på fyra olika nivåer i stenbrättet i dess nordöstra del (se bilaga 4). Anledningen till detta var att fler stenar framkom efterhand som undersökningen fortgick. Brättet i söder fotodokumenterades endast i en nivå efter framrensning. Stratigrafiskt låg stenbrättet under matjorden och över lagret som tolkats som fossil matjord. Mellan stenarna fanns en kontaktyta mellan utkastlager 1 och 2 samt med lagret mellan brättena. Detta framgår tydligt i den sektion som upprättades rakt österut från gången (se fig. 11). Delar av stenbrättet täcktes även av den inre- och av den yttre högfyllningen. Centralt i konstruktionen lämnades en profilbänk i öst-västlig riktning. Utifrån den sektionsritning som upprättades kan det konstateras att det yttre stenbrättet låg över lager 3333 och 3537 (se nedan Övriga lager ). Undersökningen av stenbrättet kom att följa den indelning i kvadratmeter stora rutor som tidigare omnämnts i metodavsnittet. På grund av att det var svårt att separera de lager som fanns mellan stenarna, gjordes valet att mäta in stenbrättet för sig och koppla grävenheter och fynd till denna konstruktion och inte till de lager som sträckte sig in mellan stenarna. I det yttre stenbrättet påträffades 5322 keramikskärvor till en sammanlagd vikt av ca 31 kilo. Detta gör yttre stenbrättet till den kontext som innehöll mest keramik av samtliga undersökta kontexter. Keramiken hade en koncentration till området strax utanför gångens mynning (se. fig. 12). De två kvadratmeterrutor som hade flest antal keramikskärvor låg på var sin sida om gången. Den norra 25

30 Fig. 12. Keramikfördelningen i det yttre stenbrättet. En punkt motsvarar en skärva. rutan innehöll inte mindre än 893 keramikskärvor och den södra 733. Rutorna mitt för gången innehöll även rikligt med keramik, men det fanns en svag tendens som antydde att keramiken främst kommit att hamna vid sidan om gången. Från det yttre stenbrättet insamlades ca 60 kg flinta. Övervägande delen bestod av avslag och avfall. Liksom för keramiken var större delen av flintmaterialet geografiskt placerat i partiet utanför gången (se fig. 13). Det fanns en tendens som antydde att brättet direkt utanför och norr om gången hade en högre andel flinta än brättet söder om gången. Två pilspetsar påträffades i det yttre brättet, en tångepil typ A (mellanneolitisk) framkom i den östra delen och en ythuggen lancettformig pilspets (senneolitisk) i den södra delen av brättet. I brättets östra del framkom även två spånknivar och två avslagsknivar, sju yxfragment varav två var brända. Ett av de obrända yxfragmenten var från en tjocknackig yxa. En intakt skivyxa påträffades även i brättet. Från brättet insamlades 55 spån och spånfragment. Fem av spånfragmenten var brända. Tre spån uppvisade gloss och fyra var retuscherade. 26

31 Fig. 13. Fördelningen av flinta i det yttre stenbrättet. En punkt motsvarar 10 gram flinta. Fig. 14. Förekomsten av brända människoben i det yttre stenbrättet. 27

32 I sex kvadratmeter stora rutor i brättet, mittför gångens mynning, påträffades brända människoben (se fig. 14). I tre av rutorna utgjordes dessa fragment av skalltak. 35 hela och fragmenterade bärnstenpärlor påträffades i det yttre stenbrättet. Dessa hade en tydlig koncentration till området strax utanför gångens mynning. Ett kolprov insamlades från stenbrättet. Detta har inte analyserats. Däremot 14C analyserades en sk. matskorpa på en keramikskärva från brättet. Denna gav en datering till f.kr, vilket motsvarar slutet av tidigneolitikum och början av mellanneolitikum, period TN II MN I (periodindelning enligt Nielsen 1993). Arkeologiska objekt: 2307 Grävenheter: - Fyndenheter: - Fynd: - Prover: - 14 C datering: - Yta: 4,7 m 2 Inre stenbrättet Undersökt andel: Norra delen totalundersökt. Södra delen extensivt. 28 Fig. 15. Plan över det inre stenbrättet.

33 Det inre stenbrättet låg ca en meter innanför det yttre brättet (se fig. 15). Det hade en diameter på ca 17 meter och en bredd på ca en meter. Det inre stenbrättet anslöt i norra delen till gången. Det inre stenbrättet var mycket sämre bevarat än det yttre och det saknades nästan helt längst i söder. I norra delen och i området som anslöt mot gången utgjordes det av enstaka spridda stenar och av stenlyft. Den bäst bevarade delen av brättet fanns direkt söder om den profilbänk som delade undersökningsområdet i en nordlig och sydlig del. Stenstorleken i det inre brättet var likartad som för det yttre dvs. övervägande mellan 0,1 0,3 meter stora stenar. De fynd som tillvaratogs från det inre brättet insamlades från högfyllningen som låg över och mellan stenarna i brättet. Inga fynd kunde således direkt kopplas till brättet. Under stenbrättet fanns det fossila matjordslagret. Arkeologiska objekt: 1791, 1801, 2651 (1671) Grävenheter: - Fyndenheter: - Fynd: - Prover: - 14 C datering: - Yta: - Undersökt andel: - Stenkretsen Stenkretsen utgjordes av tre stenar som påträffades ca två meter utanför det yttre stenbrättet i den södra delen av gånggriften (se fig. 16). Stenarna var placerade med ett avstånd mellan varandra av 4,5 5 meter och de kan ha ingått i en stenkrets med en diameter på 25 meter som omgett graven. Stenarna var större än de som ingick i stenbrättena och de hade en storlek som varierade mellan 0,5 0,8 m. För att fastställa huruvida stenkretsen fortsatte utanför undersökningsområdet i öster togs ett provschakt upp i öster. Inga stenar påträffades i denna del, men däremot framkom kulturlager blandat med sten (0,1-0,3 m stora stenar). Eftersom dessa lämningar låg utanför exploateringsområdet gjordes ingen undersökning av detta kulturlager, men det kunde konstateras att det förekom neolitisk dekorerad keramik i lagren (se nedan Övriga lager ). Lagren hade en tjocklek på ca 0,3 meter. Vilket samband kulturlagret har med gånggriften har inte kunnat fastställas. 29

34 Fig. 16. Plan över stenkrets. Gången Arkeologiska objekt: 2027 (lager i gång) Grävenheter: 8 st. (2044, 2055, 2502, 2508, 2740, 2750, 2786, 2796) Fyndenheter: 14 st. bärnsten Fynd: Keramik 337 st. Flinta ca. 6 kg. Prover: Jordprov: PM från Pollenprover mellan kallmurningsstenen i södra gången PP3551& Kolprov: PK2766, PK2809 & PK2803 från lager C datering: PK2803 från lager ±50 BP f.kr (Kalibr. 2 sigma). Yta: Lager 2027 ca. 1 m 2 Undersökt andel: 100% av lagret 2027 totalundersöktes samt 100% av de fyra stenlyften. Gången bestod av två delar; dels en stenkonstruktion, dels lager i själva gången (se fig. 17). Gången hade en östlig riktning och ca två meter av gången låg inom undersökningsområdet. Vid inledningen av undersökningen antyddes gångens placering av förekomst av sk. kallmurningsstenar och en tillsynes rikligare före- 30

35 Fig. 17. Plan över gången med stenlyft och lager markerade. komst av fyndmaterial. Gångens läge konstaterades efter det att ett överliggande jordlager bestående av matjordsrester och högfyllning avlägsnats (se nedan stratigrafisk beskrivning). I området för gången framkom ansamlingar av sten (ca 0,1 0,2 m stora), men de större sk. gångväggstenarna saknades. Placeringen för dessa antyddes av stenfria partier omgärdade av stenskoningar och av kallmurningsstenar (se fig. 18). Den norra delen av gången utgjordes av ett större stenlyft med stenskoning (AQ 388). Den södra delen bestod av tre stenlyft med stenskoning och kallmurningsstenar mellan stenarna (AQ2075, 1826 & 2064) (se fig. 18). Kallmurningsstenarna låg in situ och under dessa insamlades två pollenprover. Fyndmaterialet i dessa stenlyft var förhållandevis sparsamt. Det bestod närmast uteslutande av flinta i form av avslag och avfallsmaterial. Endast i det norra stenlyftet påträffades keramik (18 st skärvor). Bredden på själva gången var svår att exakt fastställa eftersom gångväggstenarna saknades, men en uppskattning är ca 0,6-1.0 meter. Två lager fanns inom gången. Dessa lager var 451 och Lager 451 sträckte sig delvis utanför gången och fynd relaterade till detta lager härrör från området utanför gången. Den del av 451 som fanns innanför gången kom vid undersökningen att tillskrivas lager Lager 2027 tolkades som den yttre delen av gången som ledde in till 31

36 Fig. 18. Fotografi över kallmurningsstenar mellan gångväggstenarna i södra delen av gången. Foto: Anders Edring gravkammaren. Lagret hade ett djup av ca 0,3 m och det delades in i ett övre, ett mellanliggande och ett undre lager. Översta lagret (G2044 & 2055) hade en tjocklek på ca 0,1 m och utgjordes av ett lager av brun humös siltig lera (motsvara lager 451). Lagret innehöll fynd av keramik, flinta, bärnsten och brända ben. Det fanns en tendens till en högre frekvens av bärnsten och brända ben i detta lager än i underliggande lager. Bland de brända benen fanns även människoben. I lagret påträffades 10 spån och spånfragment (totalt 14 st. i 2027). Det mellersta lagret (G2502 & 2508) hade en tjocklek på ca 0,07 m och utgjordes av gulbrun humös siltig lera. Fyndmaterialet i lagret var flinta, keramik, bärnsten och brända ben. Det fanns en högre frekvens keramik i lagret än i övriga lager (196 av totalt 337 st. skärvor). Det undre lagret (G2740, 2750, 2786 & 2796) hade en tjocklek på ca 0,13 m och bestod av grå humös siltig lera. Fyndmaterialet bestod av keramik, flinta och bärnsten. Från denna nivå insamlades ett makroprov och två kolprov. Ett av dessa kolprover 14 C analyserades och gav en datering till f.kr (Kalibr. 2 sigma). Detta motsvarar slutet av tidigneolitikum och början av mellanneolitikum, period TN II MN I (periodindelning enligt Nielsen 1993). 32

37 Fig. 19. Sektionsritning mot vägen över gången. 33

38 Fig. 20. Plan över kammaren med flintlagren samt fyndet av keramikkärl markerat. Punkterna anger fynd av bärnsten. Kammaren Arkeologiska objekt: 950, 2515, 2536, 2967, 2978, 2987, 3252 Grävenheter: - Fyndenheter: 14 st. Bärnsten. Fynd: Keramik 35 st. Flinta ca 17 kg. Prover: Jordprov: PM2950, PM3262 från Kolprover: PK2691 från C datering: - Yta: Ca. 5 m 2 Undersökt andel: Ca 90 % totalundersöktes. Centralt inom konstruktionen, invid markvägen, fanns ett lager med riklig förekomst av flinta (se fig. 20). Lagret benämndes 950 och det låg i området som anslöt till kammaren. 950 var ett mycket löst sandigt lager bestående mestadels av flinta, främst naturligt oslagen flinta. Flintan omfattade ca 200 kg. Denna flinta tillvaratogs inte. Färgen på lagret var ljus brungrå. Lagret var som djupast in mot 34

39 schaktkanten och planade ut mot sydöst. I lagrets mitt framkom en rund/oval klack av ett lager som benämndes I lager 2536 påträffades en bit yngre rödgods, vilket tyder på att detta lager påverkats under nyare tid. Efterhand som lager 950 undersöktes förändrades dess begränsning och en ny inmätning gjordes. Denna nya begränsning fick nr Under dessa lager framkom ett flertal stenlyft, bl.a och Stenlyftens storlek antyder att dessa inte varit kammarväggstenar, utan de har med stor sannolikhet varit mindre stenar placerade invid de större kammarväggstenarna. Mellan stenlyften fanns ett lager som benämndes Detta lager bestod av brun lös sand med ett mycket stort inslag av sten, varav flera var kallmurningsstenar. Stenen verkade vara staplad som i en packning och tolkades som resterna efter packning mellan kammarstenar. Under dessa stenlyft och lager 2987 fanns lager Lagret bestod av grå och mycket kompakt melerad vit gul lerig morän. Lagrets under begränsning var mycket ojämn. Lagret tolkades som en urlakningszon, men kan eventuellt vara ett större stenlyft. Fyndmaterialet, som tillvaratogs från lagerna och stenlyften invid kammaren, bestod till övervägande del av avslag och övrig flinta. Keramikmaterialet var begränsat, förutom fyndet av undersökningens största keramikskärva. Keramikfyndet påträffades i schaktkanten och utgjordes av en skål med stiliserat ansiktsmotiv (se avsnitt Kärlformer och dekor. Kärl 13). I lagerna påträffades även 14 fragmentariska bärnstenspärlor. 12 av dessa härrörde från lager 950, en från 2536 och en från

40 Fig. 21. Plan över de båda s.k. utkastlagren. Utkastlager 1 Arkeologiska objekt: 675, 1911, 1842 Grävenheter: 44 st. (1725, 1753, 1756, 1864, 1909, 1933, 1937, 1939, 1948, 2013, 2019, 2096, 2480, 2482, 2484, 2665, 2683, 2686, 2684, 2694, 2695, 2761, 2763, 2765, 2885, 2886, 2887, 2896, 2894, 2928, 2960, 2944, 2947, 2948, 3024, 3036, 3092, 3094, 3217, 3219, 3238, 3240, 3251, 3287) Fyndenheter: 61 st. (29 st. bärnsten, 29 st. flinta, 2 st. keramik, 1 st. sten) Fynd: Keramik 3818 st. totalt ca. 20 kg. Flinta ca. 62 kg Prover: Jordprov: PM från 1842, PM från C datering: - Yta: Ca 31 m 2 Undersökt andel: 100 % totalundersöktes. Utkastlager 1 låg till övervägande del utanför det yttre stenbrättet, mittemot gången (se fig. 21). I norr och söder om gången överlagrade lagret partier av det yttre stenbrättet. Utkastlager 1 är en samlingsbeteckning för tre lager som alla grävdes separat. Längst i norr fanns lager 1911 som skiljdes från lager 1842 av ett 36

41 nutida dräneringsdike. Lager 1842 skiljdes från lager 675 av ytterligare ett dräneringsdike. Lagren hade en liknande sammansättning, färg och läge i den stratigrafiska sekvensen, vilket medförde att de tolkades som ett och samma lager. Utkastlager 1 var till färgen brunsvart, något melerad, sandig humös silt med inslag av sot. Lagret var mycket fyndrikt med keramik och flinta. Utkastlager 1 skiljde sig från det underliggande lagret utkastlager 2 genom att det var något ljusare till färgen. Lagret låg direkt under matjorden och överlagrades av den yttre högfyllningen. Lagret tunnades ut ju längre ut från gången lagret sträckte sig, dvs. den mörkare färgen avtog gradvis. Lagret täckte en yta på ca 31 m 2 och det undersöktes till 100 % genom handgrävning. Orsaken till att handgrävning tillämpades var den stora fyndmängden som i princip omöjliggjorde en mer extensiv metod som t.ex. hackbord. Lagrets tjocklek var mellan 0,1 0,18 m. Fyndmaterialet från lagret var omfattade. Keramiken uppgick till 3818 skärvor med en sammanlagd vikt om ca 20 kg. Keramiken hade en koncentration dels till det yttre stenbrättet, dels till ett område ca fyra meter utanför gångens mynning (se fig. 22). En förklaring till att det var färre fynd av keramik mellan dessa två fyndkoncentrationer var att området utgjordes av utbredningsområdet för utkastlager 2. Vid undersökningen av utkastlager 1 och 2 var det svårt att fastställa exakt var gränsen stratigrafiskt gick mellan dessa lager och med stor sannolikhet har detta medfört en sammanblandning av fyndmaterialen från lagren (se nedan Utkastlager 2 ). En liknande fördelning kan studeras när det gäller flintmaterialet, som också uppvisade en koncentration invid stenbrättet och en drygt fyra meter öster om gångens mynning (se fig. 22). Flintan från lagret vägde sammanlagt ca 62 kg och bestod mestadels av avslag och avfallsmaterial. I lagret påträffades 23 fragment av flintyxor, 20 av dessa var brända. 13 av dessa härrör från tjocknackiga yxor. Yxfragmenten ligger främst samlade i ett område 3,5 4,5 meter utanför gångens mynning. I samma område påträffades även fyra fragment av en dubbeleggad stridsyxa. Från utkastlager 1 insamlades även ett antal spån och spånfragment, sammanlagt 52 st. Åtta av dessa var brända och fyra uppvisade spår av gloss. I övrigt påträffades två borrar, två knackstenar, en avslagskniv, en skivskrapa, en spånskrapa samt två brända tvärpilar, samtliga av flinta. I utkastlager 1 påträffades 44 hela och fragmenterade bärnstenspärlor. Dessa hade en koncentration till ett parti några meter öster om gången. I 22 av sammanlagt 40 kvadratmeterrutor fanns det brända ben av människa. Elva av dessa innehöll fragment från skalltak. Någon direkt koncentration av människobenen eller skalltaksfragmenten har inte kunnat fastställas utan de har en relativt jämn fördelning i lagret. I övrigt påträffades klofalang från Björn i en av rutorna och i en ruta fragment från en bennål (se nedan Osteologisk analys ). 37

42 Fig. 22. Fördelningen av keramik (överst) och flinta (nederst) i utkastlager 1. En punkt motsvarar en keramikskärva och 10 gram flinta. 38

43 Utkastlager 2 Arkeologiska objekt: 923, 2698, 2774 Grävenheter: 14 st. (2730, 2731, 2729, 2770, 2783, 2785, 2853, 2899, 2900, 2901, 2909, 3037, 3073, 3074) Fyndenheter: 44 st. (21 st. bärnsten, 22 st. flinta, 1 st. sten) Fynd: Keramik 1681 st. totalt ca. 9,4 kg. Flinta ca. 21 kg. Prover: Jordprov: PM från C datering: - Yta: Ca. 19 m 2 Undersökt andel: 100% totalundersöktes. Utkastlager 2 låg till övervägande del utanför det yttre stenbrättet, mittemot gången (se fig. 21). Lagret sträckte sig in i det yttre stenbrättet och det låg stratigrafiskt under utkastlager 1 och över stenbrättet och den fossila matjorden. Utkastlager 2 är en samlingsbeteckning för tre lager som alla grävdes separat. Längst i norr fanns en mindre lagerrest benämnd 923 som skiljdes från lager 2774 av ett nutida dräneringsdike. Lager 2774 skiljdes från lager 2698 av ytterligare ett dräneringsdike. Lagren hade en liknande sammansättning, färg och läge i den stratigrafiska sekvensen, vilket medförde att de tolkades som ett och samma lager. Lagren var mycket mörka, närmast svarta till färgen och bestod av något melerad sandig humös silt. Det skiljde sig från det överliggande utkastlager 1 genom att det var något mörkare till färgen och sotigare. Överst i lagret fanns en mer eller mindre tydlig keramikhorisont. Lagret täckte en yta av ca. 19 m 2 och det undersöktes till 100 % genom handgrävning. Lagrets tjocklek var övervägande mellan 0,12 0,18 m. Vid undersökningen var det svårt att skilja lagret från det överliggande utkastlager 1. Vid dokumentation av sektion, som löpte genom lagren rakt österut från gången, kunde det konstateras att lagret hade en något större utbredning österut än vad som dokumenterats i plan (se fig. 11). Orsaken till att detta inte noterades i plan var att lagrens mörkare färg avtog gradvis ju längre ut från gången lagren sträckte sig. Fyndmaterialet låg tämligen väl fördelat inom lagret, men med en viss koncentration till området alldeles utanför gången (se fig. 23). I lagret påträffades 1681 keramik skärvor med en sammanlagd vikt om ca. 9,4 kg. Från lagret insamlades ca. 21 kg flinta, även denna med en tämligen jämn fördelning inom lagret. Nio flintyxfragment påträffades i lagret. Fyra av dessa var från tjocknackiga obrända yxor och ett var från en tunnackig flintyxa (den enda av denna typ påträffad vid undersökningen). Endast två fragment var av bränd flinta. 39

44 Fig. 23. Fördelningen av keramik (överst) och flinta (nederst) i utkastlager 2. En punkt motsvarar en keramikskärva och 10 gram flinta. 40

45 I utkastlager 2 framkom 38 spån och spånfragment. Två av dessa var brända, ett hade spår av gloss och sex stycken var retuscherade. Övriga flintföremål i lagret utgjordes av tre skrapor, en avslagskniv, tre tångepilspetsar av typ A, två triangelformade pilspetsar (senneolitiska) och tre tvärpilar, varav två var brända. Pilspetsarna uppvisade en koncentration mittemot gångens mynning. I sju av 14 undersökta kvadratmeterrutor påträffades ben från människa. I tre av dessa påträffades fragment av skalltak. I en av rutorna fanns en klofalang från Björn och i en annan ett fragment från en bennål (se nedan Osteologisk analys ). Yttre högfyllning Arkeologiska objekt: 541, 574, 1204, 1487 Grävenheter: 35 st. (1449, 1451, 1453, 1454, 1463, 1465, 1467, 1469, 1471, 1473, 1474, 1484, 1486, 1682, 1686, 1688, 1689, 1705, 1707, 1709, 1711, 1713, 1718, 1721, 1729, 1731, 1735, 1737, 1751, 1733, 1882, 1884, 1886, 1888, 1890) Fyndenheter: 3 st. flinta Fynd: Keramik 361 st. totalt ca. 1,2 kg. Flinta ca. 27 kg. Prover: - 14 C datering: - Yta: Ca. 27 m 2 Undersökt andel: Ca. 90 % totalundersöktes. Den yttre högfyllningen låg utanför det yttre stenbrättet direkt under matjorden och täckte delvis utkastlager 1 (se fig. 24). Den yttre högfyllningen är en samlingsbenämning för fyra lager som undersöktes och dokumenterades separat. Orsaken till att de tolkades som ett och samma lager var att de samstämde i färg och sammansättning samt att det fanns en samstämmighet när det gällde den horisontala och vertikala stratigrafin. Den yttre högfyllningen kännetecknas av ett brunt och lerigt lager. Med stor sannolikhet har lagret skapats genom att den sk. inre högfyllningen som täckt själva gravkammren och gången, innanför det yttre stenbrättet, planats ut till följd av markerosion och jordbruksarbeten. Vid undersökningen visade sig lagret vara påverkat av plog. Lagret norr om profilbänken (som löpte i öst-västlig riktning) undersöktes genom handgrävning med grävsked i kvadratmeterstora rutor. Lagret söder om profilbänken undersöktes mer extensivt med grävsked och skyffel. Fyndmaterialet tillhörande den yttre högfyllningen hade en huvudsaklig koncentration till den norra och östliga delen av lagret. Medan flintmaterialet hade en jämnare fördelning över lagret hade keramiken en tyngdpunkt till partiet 41

46 Fig. 24. Plan över den yttre högfyllningen. Fig. 25. Keramikfördelningen i den yttre högfyllningen. En punkt motsvarar en skärva. 42

47 rakt öster om gången (se fig. 25). Vid undersökningen av den yttre högfyllningen noterades att keramikkoncentrationen tilltog mot underliggande lager (utkastlager 1). I lagret påträffades tre pilspetsar. Två av dessa var tvärpilar av bränd flinta och en var triangelformad (senneolitisk). I lagret påträffades även tre spån och spånfragment samt ett tjugotal kilo övrigt bearbetad och obearbetad flinta. I sex av de 32 kvadratmeterrutor som undersöktes i lagret framkom ben ifrån människa. Fem av dessa rutor låg i området strax norr om gången. Inre högfyllning Arkeologiska objekt: 414, 1145, 1517, 1554, 1571 Grävenheter: 41 st. (1715, 1727, 1739, 1741, 1743, 1745, 1747, 1749, 1840, 1907, 1892, 1898, 1900, 1902, 1908, 1934, 1935, 1945, 2015, 2024, 2026, 2092, 2094, 2103, 2105, 2114, 2124, 2135, 2144, 2155, 2167, 2242, 2298, 2487, 2493, 2673, 2677, 2693, 2739, 2768, 2812) Fyndenheter: 2 st. flinta, 1 st. keramik Fynd: Keramik 1342 st.totalt ca. 8,8 kg. Flinta ca. 51 kg. Prover: - 14 C datering: - Yta: Ca. 52 m 2 Undersökt andel: Ca. 50 % totalundersöktes. Resterande extensivt. Den inre högfyllningen fanns innanför det yttre stenbrättet och låg stratigrafiskt under matjorden och över såväl stenbrättet, lagret mellan brättena samt den fossila matjorden (se fig 26). Lagret var något lerigt och uppvisade likheter med den ovan beskrivna yttre högfyllningen. Den inre högfyllningen är en samlingsbenämning för fem lager som undersöktes och dokumenterades separat. Två av dessa lager 414 och 1145, som täckte den norra delen av gånggriften, kom att undersökas i kvadratmeterstora rutor för hand med grävsked. Lagren i söder kom att undersökas mer extensivt i större grävenheter. I lagren invid gången (414 och 1145) påträffades flera sk. kallmurningsstenar. I den inre högfyllningen påträffades en rad fynd av keramik och flinta. Totalt framkom 1345 keramikskärvor med en sammanlagd vikt av 8,8 kilo. Keramiken uppvisade en mycket distinkt koncentration till området närmast det yttre stenbrättet i anslutning till gången i öster. Detta tyder på att keramiken deponerats efter det att den inre högfyllningen påförts. Flintan hade en mer jämn fördelning i lagret. Totalt insamlades ca 51 kilo flinta från den inre högfyllningen. Av dessa fanns det få formella och typologiskt igenkännbara redskap, förutom en triangelformad pilspets och ett fragment av en tjocknackig yxa samt 14 spån och spånfragment. Spånen uppvisade en viss koncentration till den nordöstra delen av 43

48 Fig. 26. Plan över den inre högfyllningen och keramikfördelningen. En förklaring till att keramikfynden tillhörande lagret sträcker sig utanför lagrets begränsning är att det fläckvis fanns tunna rester av lagret i dessa delar. Dessa kom ej att mätas in. konstruktionen, på bägge sidor om gången. Endast i en grävenhet, i en kvadratmeterruta strax norr om gången, påträffades ben från människa. 44

49 Fig. 27. Plan över lagret mellan brättena och keramikfördelningen i lagret. Lagret mellan brättena Arkeologiska objekt: 2358, 2854 Grävenheter: 7 st. (2884, 2888, 2893, 2898, 2907, 2908, 3085) Fyndenheter: 5 st. (2 bärnsten, 2 flinta, 1 sten) Fynd: Keramik 552 st. Flinta 7,8 kg. Prover: - 14 C datering: - Yta: Ca. 18 m 2 Undersökt andel: Ca 65 % totalundersökt. Resterande extensivt. Mellan det inre och det yttre stenbrättet fanns ett kompakt lager under matjorden och under den inre högfyllningen (se fig. 27). Lagret låg över den fossila matjorden och återfanns delvis in i det yttre stenbrättet. Lagret återfanns såväl norr som söder om den profilbänk som kvarlämnats i östvästlig riktning genom gånggriften. Lagret mellan brättena är en samlingsbeteckning för två lager: 2358 söder om profilbänken och 2854 norr om densamma. Lager 2854 kom att totalundersökas medan 2358 undersöktes mer extensivt. Vid undersökningen av lager 2854 var det stundtals svårt att särskilja lagret från ovanliggande inre högfyllningen. Detta 45

50 medförde att en del av lagret och tillhörande fynd kom att tillhöra den inre högfyllningen. Detta förklarar den för lagret låga andelen grävenheter. Fyndmaterialet fördelar sig på 552 st keramikskärvor och 7,8 kg flinta. Flintan har en jämn fördelning i lagret medan keramiken har en tendens att koncentreras till en ruta som ligger i stenbrättet. Det framkom få artefakter i materialet förutom två avslagsknivar av flinta. De människoben som påträffades i lagret kom från området direkt utanför gångens mynning. Detta gällde även för de två bärnstenspärlorna som påträffades i lagret. Fossil matjord Arkeologiska objekt: 3104 Grävenheter: 21 st (3130, 3131, 3132, 3133, 3212, 3223, 3224, 3225, 3229, 3233, 3234, 3235, 3237, 3239, 3244, 3245, 3249, 3250, 3286, 3405, 3412) Fyndenheter: 17 st. (7 st. Flinta, 7 st. Bärnsten, 3 st. Keramik). Fynd: Keramik 794 st. Flinta 15,6 kg. Prover: Kolprov: PK3143 från C datering: Prov nr 9. PK ±55 BP f.kr (Kalibr. 2 sigma). Yta: 53 m 2 (täcker egentligen hela undersökningsområdet) Undersökt andel: Ca % totalundersöktes. Den fossila matjorden är ett lager som dokumenterades i plan i den nordöstra delen av gånggriften efter det att övriga lager avlägsnats (se fig. 28). Lagret, som fick nummer 3104, är det understa lagret innan alven. Lagret låg stratigrafiskt under utkastlager 2 och under stenbrättena samt under lagret mellan brättena. Lagret hade en större utbredning än vad som dokumenterades som lager Dess verkliga utbredning kunde fastställas via tvärsektioner genom gånggriften. Lagret benämndes som fossil matjord, men det bör dock påpekas att någon analys på lagret inte genomförts som kan styrka denna benämning. Den del av den fossila matjorden som undersöktes utgjordes av lagret 3104 i nordöstra delen av gånggriften. Ett kolprov insamlades och 14 C analyserades. Detta gav en datering till f.kr (Kalibr. 2 sigma), vilket motsvarar slutet av tidigneolitikum och början av mellanneolitikum, period TN II MN III (periodindelning enligt Nielsen 1993). Lagret innehöll ett tämligen rikt fyndmaterial av såväl keramik och flinta. Inte mindre än 794 keramikskärvor påträffades i lagret. Keramiken hade en jämn fördelning i lagret. Däremot fanns det en tendens som visar att flintmaterialet ökade in mot området närmast mynningen. Flintmaterialet var på totalt 15,6 kg. 46

51 Fig. 28. Utbredningen av lager Få formella redskap kunde konstateras i detta material. En avslagskniv framkom dock. I övrigt påträffades 11 spån och spånfragment. Sju fragment av bärnstenspärlor fanns i lagret. Dessa hade en fördelning till området öster om gången. I sju kvadratmeterrutor påträffades brända ben från människa. Dessa låg främst utanför det yttre stenbrättet och öster om gången. Övriga lager Arkeologiska objekt: 988, 1123, 1346, 1627, 2228, 2255, 2277, 2825, 3265, 3270, 3333, 3537, 3472 Det framkom en rad andra lager i och invid gånggriften än de som beskrivits ovan (se fig. 29). Flertalet av dessa undersöktes extensivt eller inte alls och vissa är borttagna medan andra ligger kvar i området än i dag. Lager 988 utgjordes av ett sandigt lager som låg under matjorden i den södra delen av gånggriften, invid området för kammaren. Lagret skiljde sig från övriga lager på så sätt att det bestod av ljus sand. Ett område på ca 2 x 2 m undersöktes genom handgrävning med grävsked. I lagret påträffades bearbetad flinta till en sammanlagd vikt av knappt ett kilo. Lagret tolkades som att det blivit tillfört gånggriften. Den sandiga jorden skiljde sig från övriga lager i området. Det gick 47

52 dock inte att utesluta att det faktiskt rörde sig om en naturlig förekomst av sand, eftersom det även förekom naturliga sandlager i området öster om gången (se nedan Gropar ). Strax söder om gången framkom under matjorden ett lager på samma nivå som den inre högfyllningen. Lager 1123 var ca 1,8 x 0,6 m stort och bestod egentligen av ett något mörkare jordlager, än den inre högfyllningen, och ett antal stenar som löpte söderut från gången. Vid undersökningen uppkom tanken på att stenarna utgjorde spåren efter ytterligare ett inre stenbrätte, men lagret och stenarna har troligen uppkommit i samband med borttagandet av de större stenarna i gången. Lager 1346 och 1627 är två lager som låg söder om gånggriften. De utgjorde egentligen ett och samma lager som separerats av ett dräneringsdike (se nedan). I lagren låg de stenar som utgjorde spår efter stenkretsen. En dryg kvadratmeter stor ruta undersöktes kring den mittersta stenen. I lagren som utgjordes av matjordsliknande lager insamlades fynd av 0,5 kg flinta. Ingen keramik eller andra fynd fanns i lagren. Lagren hade en tjocklek på ca 0,1 meter och det framkom under matjorden och under lagren fanns lerig morän. Lager 2228, 2255 och 2277 låg innanför det inre stenbrättet i den södra delen av gånggriften. Lagren framkom efter det att delar av den inre högfyllningen undersökts och borttagits extensivt för att rensa fram det inre stenbrättet. Lagren kom aldrig att undersökas, men de utgjorde med stor sannolikhet rester av ett och samma lager, den inre högfyllningen. Orsaken till att lagren inmättes och dokumenterades separat var att partier med fossil matjord återfanns mellan lagren. Att lagren i själva verket var rester efter den inre högfyllningen, styrks vid betraktande av den tvärsektion, som upprättades i öst-västlig riktning rakt igenom gånggriften. Lager 2825 låg ca 4,5 m öster om gångens mynning. Den framkom under utkastlager 1 och i samma nivå som utkastlager 2. Dess fyllning uppfattades som en blandning av dessa båda lager. Under lagret låg den fossila matjorden (3104). Orsaken till att lager 2825 särskiljde sig från de båda utkastlagren var att fyllningen innehöll rikligt med naturlig och obearbetade flinta. Det förekom dock även ca 0,4 kg med slagen och bearbetad flinta, varav några var brända. I lagret påträffades även en bränd tvärpil och ett bränt spånfragment. Keramiken var främst koncentrerad till den norr delen av lagret och uppgick till 74 skärvor motsvarande 0,4 kg. Lagret undersöktes till hälften genom handgrävning med grävsked. Lager 3265 och 3270 ligger på var sina sida om gånggriften, i norr och söder. Dessa lager undersöktes inte vid undersökningen, men okulärt bedömdes de som rester efter ett äldre matjordslager. Tre härdar (AH306, 321 & 337) låg nedgrävda i lager Lagret schaktades bort med grävmaskin vid slutet av 48

53 Fig. 29. Plan över de s.k. övriga lagren. undersökningen för att fastställa förekomst av underliggande lager, konstruktioner och anläggningar. Lager 3472 framkom under lager tolkades som en lagerrest och hade ett djup som varierade mellan 4-8 cm. I lagret insamlades ett kolprov som dock ej har analyserats. I lagret påträffades två flintavslag och åtta odekorerade keramikskärvor. 49

54 Lager 3333 och 3537 framkom vid slutschaktningen inför undersökningens avslutande. Dessa lager låg i den östliga delen av undersökningsytan och sträckte sig utanför området. Tidigt under undersökningen uppkom idén om att öppna upp ett schakt utanför undersökningsområdet för att fastställa om stenkretsen fortsatta utanför undersökningsområdet. Dessa tankar förankrades hos såväl exploatör som länsstyrelse. Ingen undersökning skulle egentligen ske i detta område, eftersom det inte skulle exploateras. Lager 3333 och 3537 framkom under det yttre stenbrättet och fortsatte österut. Lagren undersöktes inte, men ett spadtag togs varvid det kunde konstateras att de hade en tjocklek på ca 0,3 m. I ytan av lagren påträffades neolitisk keramik. Vilket samband lagren har med gånggriften har inte kunnat fastställas. Anläggningar Härdar Arkeologiska objekt: 306, 321, 337, 1435, 3355, 3367, 3391, 3448 Prover: Kolprov: PK (AH321), PK3408 (AH337), PK3460 (AH3448), PK (AH1435), PK3414 (AH3355) PK3415 (AH3391). Jordprov: PM379 (AH321). 14 C datering: PK (AH321) 1650±50 BP e.kr (Kalibr. 2 sigma). PK3408 (AH337) 2215±50 BP f.kr (Kalibr. 2 sigma). Härdarna kan delas in två grupper, en placerad norr om gånggriften och en i söder. Den norra gruppen låg mellan 6-10 meter öster om gångens mynning och utgjordes av 4 stycken härdar. Tre av dessa härdar (AH306, 321 & 337) låg stratigrafiskt under matjorden och nedgrävda i lager Lager 3265 låg utanför gånggriften och tolkades som rester efter ett äldre matjordslager. Härden 3448 låg stratigrafiskt under detta lager. Härden hade påträffats i botten av en provruta som grävdes vid förundersökningen och framkom i sin helhet först vid den slutliga schaktningen av ytan. Härden innehöll ca 400 gram obränd flinta, 30 keramikskärvor och ett bränt rörben från människa. De tre förstnämnda härdarna innehöll fynd främst av flinta. Härd 306 och 321 innehöll 130 respektive 98 gram bränd flinta. 306 innehöll fynd av keramik; 10 odekorerade skärvor till en vikt av 51 gram. Kolprov insamlades från 321 och 337 och ett jordprov från 321. Jordprovet har inte analyserats. En 14 C analys genomfördes på träkol från härd 321 och 337. Dateringen av 321 gav e. Kr, vilket motsvarar romersk järnålder till folkvandringstid. Dateringen av härd 337 gav f.kr, vilket motsvara förromersk järnålder. Dessa sena dateringar är intressanta och väcker frågor kring yngre aktiviteter kring gånggrifterna. Även den södra gruppen härdar utgjordes av fyra härdar. Två av dessa var synliga i ytan direkt under matjorden (AH1435 & 3355). Härdarna 3367 och

55 Fig. 30. Plan över härdar. framkom först vid den slutliga schaktningen under lager 3270; ett lager med stora likheter med det ovan nämnda lagret Två av härdarna i den södra gruppen undersöktes (AH3355 & 3391). Dessa grävdes för hand med grävsked. Halva anläggningen undersöktes och kolprov insamlades från härdarna. Ingen 14 C datering har dock utförts på detta material. De fyra keramikskärvor som påträffades i AH3391 var odekorerade och kunde inte bidra till en datering. Stolphål Arkeologiska objekt: 3275, 3320, 3461, 3487, 3500, 3510, 3565 Prover: Kolprov: PK3413 (AS3275) 14 C datering: PK3413 (AS3275). 5115±50 BP f.kr (Kalibr. 2 sigma). Totalt framkom sju stycken arkeologiska objekt som tolkades som stolphål. Norr om gånggriften ca 8 meter nordöst om gången fanns fem av dessa stolphål placerade i en nordvästlig - sydöstlig riktning. Stolphålen framkom vid den slutliga 51

56 Fig. 31. Plan över stolphål. schaktningen och kom inte att undersökas. En tolkning är att stolphålen kan ha ingått i någon form av hägnad som kan ha ett samband med själva gånggriften (se fig. 31). De två övriga stolphålen framkom båda vid den slutliga schaktningen. Ett av dessa låg i området för kammaren. Stolphålet undersöktes och i detta påträffades två flintavslag och tre odekorerade keramikskärvor. Ett kolprov insamlades från anläggningen och skickades för 14 C analys. Resultatet av denna visade på en datering till f.kr (Kalibr. 2 sigma), vilket motsvarar slutet av mesolitikum och början av tidigneolitikum. En tolkning är att detta stolphål ingått i en äldre bosättning på platsen. Det andra stolphålet låg i söder mellan det yttre stenbrättet och stenkretsen. Stolphålet undersöktes till hälften och var skolt med sten. Inga daterbara fynd påträffades i anläggningen. 52

57 Gropar Arkeologiska objekt: 3195, 3288, 3378, 3416 De gropar som påträffades i anslutning till gånggriften framkom med ett undantag vid det slutliga schaktningsarbetet. Grop 3195 framkom ca 2 meter rakt utanför gångens mynning under det yttre stenbrättet och under den större sten som fanns i det yttre stenbrättet (se fig. 32). Gropen tolkades som en mindre 0,1 m djup svacka som innehöll en blandning av de ovanliggande utkastlager 1 och 2 (se ovan). I svackan påträffades liknande fynd som även påträffats i lagren ovan, t.ex. två fragmentariska bärnstenspärlor, 4 spånfragment, 0,3 kg flinta och 68 skärvor keramik. Fyllningen i svackan var mycket sandig i förhållande till kringliggande lager. Den sandiga jorden fortsatte längre ned i marken och det konstaterades att det var en naturlig sandlins. Grop 3416, ca 2 meter söder om 3195, tolkades som fortsättningen på denna sandlins. Gropen var en diffus rännliknande anläggning fylld med ljusgrå sandig lera. Anledningen till att den urskiljde sig från omgivande lager var att den var sandig och att den bevarade fukt. Grop 3416, liksom den förra grop 3195, grävdes till betydande djup för att konstatera dess art och utformning. I den södra delen av gånggriften, under det inre brättet, påträffades en mindre grop vid de avslutande schaktningsarbetena. Gropen låg således under det inre stenbrättet och var fylld av humös sand och enstaka mindre stenar. Anläggningen tolkades som antingen en mindre grop eller ett stenlyft. Sex meter söder om gånggriften påträffades en 1 x 1 meter rund grop (AG3378). Gropen var grund och fyllningen närmast matjordslik och utgjordes av ett drygt tiotal naturstenar varav merparten var ca 0,15 m och två av storleken 0,20-0,35 m. Gropen kan ha utgjort en stenansamling omgärdad av matjord och huruvida denna ansamling stenar var naturlig eller inte har inte kunnat fastställas. En gravliknande stenansamling Vid schaktningsarbetet med att avlägsna kvarvarande jordlager vid avslutandet av den arkeologiska undersökningen framkom en stenansamling i den södra delen av gånggriften. Stenarna låg invid schaktkanten och med stor sannolikhet fortsatte stenarna in under vägen. Stenarna bildade en närmast kistliknande konstruktion och tankarna på att det kunde vara en grav uppkom genast. Stenarna rensades fram och dokumenterades via digitalkamera och bearbetades vidare i dator. Undersökningen av konstruktionen genomfördes i form av handgrävning med grävsked. I konstruktionen tillvaratogs 0,3 kg flinta och sju odekorerade keramikskärvor. Stenarna var lagda direkt över den fossila matjorden och södra delen av stenkonstruktionen, som hade en nord - sydlig riktning, sammanföll med det inre 53

58 Fig. 32. Plan över gropar. Fig. 33. Plan över stenansamlingen i söder. 54

59 Fig. 34. Plan över dräneringsdiken. stenbrättet. Inga nedgrävningskanter kunde konstateras och fyllningen mellan stenarna utgjordes av den inre högfyllningen. Tolkningen av konstruktionen är inte helt enkel. Några fynd som indikerade på att den var en grav gjordes inte. Det kan dock inte uteslutas att stenkonstruktionen är en del av gånggriften och att dess funktion hade kunnat avgöras om resterande delar under vägen hade kunnat friläggas (se fig. 33). Dräneringsdiken I nordsydlig riktning genom gånggriften löpte ett dräneringsdike (se fig 34). Diket sträckte sig norrut från den högsta punkten vid det yttre stenbrättet. Söderut löpte diket från den sektion som upprättades genom gånggriften i öst - västlig riktning. Diket grävdes för hand med spade och grävsked och i dess botten påträffades dräneringsrör av tegel. Fynden som framkom i fyllningen var sekundärt deponerade, men insamlades i grävenheter som motsvarade en sträcka på ca 2 meter och en bredd på ca 0,5 meter och ett djup av 0,3-0,4 m. Syftet med att inleda undersökningen med att tömma diket var att få en dokumenterad sektion under undersökningens tidiga skede för att få en fingervisning om konstruktionens stratigrafi. Sektionsritning upprättades för diket såväl i norr som i söder. Ytterligare ett dike löpte österut från stenbrättet i höjd med gången. Även detta dike tömdes på sitt innehåll. Detta var betydligt grundare än det förra och hade ett djup på ca 0,1-0,15. Inget dräneringsrör fanns i diket, men det föreföll ändå vara av yngre datum. 55

60 56 Stratigrafisk beskrivning Den stratigrafiska beskrivningen baseras på dokumentationen i plan, beskrivningar av lager och anläggningar gjorda på kontextblanketter vid undersökningen samt sektionsritningar. Detaljerade sk. mikromatriser upprättades vid undersökningen på kontextblanketterna. Beskrivningen av gånggriftens stratigrafi följer den ovan gjorda indelningen och den skall betraktas som en tolkning av de stratigrafiska relationerna. Graven var komplex, den var skadad till följd av plöjning och den kom inte att undersökas i sin helhet. Detta försvårade dokumentationen av de stratigrafiska förhållandena. Översta lagret var det moderna matjordslagret (se fig. 35). Detta lager kom i princip att helt avlägsnas genom maskinschaktning vid den inledande förundersökningen. Flertalet lager framkom direkt under matjorden och blev dokumenterade vid undersökningen efter att en finrensning med grävsked utförts. De lager och anläggningar som blev synliga var bl.a. de två dräneringsdikena, den inre och den yttre högfyllningen, de båda sk. utkastlagren, det yttre brättet och enskilda stenar av det inre. I jordlagren som omgav gånggriften framträdde även enstaka härdar och stenarna från den omgivande stenkretsen. Den yttre högfyllningen låg i ett område utanför det yttre stenbrättet och överlagrade delar av utkastlager 1. Högfyllningen har med stor sannolikhet skapats genom att den inre högfyllningen planats ut till följd av markerosion och jordbruksarbeten. Den yttre högfyllningen skulle således egentligen vara av äldre datum, fast att den med tiden stratigrafiskt kommit att hamna över yngre lager (se nedan). Dessa yngre lager utgjordes av utkastlager 1, följt av utkastlager 2. Utkastlager 2 sträckte sig in i det yttre stenbrättet och in mellan stenarna. Stratigrafiskt tolkades det yttre stenbrättet som först anlagt varefter utkastlager 2 bildats. Innanför det yttre stenbrättet fanns den inre högfyllningen. Under denna framträdde ett lager som hade en utbredning mellan brättena. I sektionerna, som löpte österut från gången och genom gånggriften i öst-västlig riktning, kunde det konstateras att lagret hade en tendens att sträcka sig in under det yttre brättet. Detta visar att det yttre brättet skapats efter det att lagret mellan brättena bildats. Den inre högfyllningen, som täckte det inre stenbrättet och lagret mellan brättena, kan ha funnits när det yttre brättet uppfördes. Liksom i fallet med den yttre högfyllningen kan den inre högfyllningen, till följd av markerosion och jordbruksarbeten, komma att hamna över det inre stenbrättet och lagret mellan brättena. Det finns även en stratigrafisk möjlighet som antyder att högfyllningen förts på vid ett senare tillfälle. Detta skulle kunna betyda att gången, kammaren och det inre stenbrätte konstruerats, varvid graven nyttjats en tid innan det yttre stenbrättet uppförs och högfyllningen förts på. Detta skulle kunna betyda att konstuktionen utökats i storlek med tiden. Det är även möjligt att högfyllningen först påförts en tid efter det att det yttre brättet uppförs och att högfyllningen antingen

61 täckt området innanför det inre brättet eller hela området fram till och med det yttre brättet. Under högfyllning, lagret mellan brättena, de båda brättena och utkastlagren framkom ett lager som tolkades som fossil matjord, vilket var den ursprungliga marknivån innan gånggriften började uppföras på platsen. Nedgrävt i den fossila matjorden framkom även en del anläggningar, så som stolphål, gropar och härdar. Stolphålen blev först synliga i den fossila matjorden och de kan mycket väl ha grävts genom ovanliggande lager utan att detta kunnat observeras vid undersökningen. När det gäller härdarna utanför gånggriften var det tre av dessa (AH 3448, 3367 & 3391), som låg under lager 3265 & Lager 3265 och 3270 låg utanför gånggriften i norr respektive söder och tolkades som rester efter ett fossilt matjordslager. De övriga härdarna låg stratigrafiskt under matjorden och nedgrävda i lager 3265 norr om gånggriften och 1346 i söder. Under dessa lager fanns lerig morän. I lager 1346 låg de stenar som utgjorde spår efter stenkretsen. Fig. 35. Tolkning av gånggriftens stratigrafiska sekvens. Den mittersta av dessa stenar låg ned i lagret och den var inte nedgrävd i den leriga moränen under lager Stenlyften tillhörande gången framkom först efter att matjord och rester av högfyllningen avlägsnats. Fyllningen i stenlyften var främst högfyllning. Gångens interna stratigrafi har i detalj beskrivits ovan, liksom även spåren efter kammaren. 57

62 Fyndmaterial Fyndhantering och registrering Rapporteringen av den arkeologiska undersökningen beräknades omfatta totalt 100 arbetsdagar. Enligt den handlingsplan som Regionmuseet Kristianstad upprättade och presenterade för Länsstyrelsen skulle dessa fördelas enligt följande: 10 dagars fyndtvätt, 30 dagars fyndregistrering och 60 dagars rapportskrivande. Arbetet med fyndtvätt inleddes direkt efter det att undersökningen avslutats. Fyndtvätten innebar att keramik och flinta tvättades för hand och lufttorkades. Keramikmaterialet var mest tidsödande att tvätta, eftersom den ofta hade en dekor som först framträdde efter blöttläggning och varsam borstning. Keramiken var övervägande av mycket god kvalité och kunde tvättas och borstas utan att dekoren påverkades negativt. Det fanns dock skärvor av ett gods som var betydligt skörare och där dekoren lätt tvättades och borstades bort. Dessa skärvor identifierades tämligen lätt och de blötlades och sköljdes varsamt för att undvika att alltförstora skador skedde på dekoren och godset. Fyndtvätten kom i praktiken att omfatta 12 arbetsdagar, vilket var två dagar mer än beräknat. Detta får med tanke på det omfattande materialet ändå bedömas som en lyckad uppskattning av arbetsinsatserna i handlingsplanen. De brända benen och bärnstenspärlorna tvättades inte direkt efter undersökningen. De brända benen kom att tvättas av osteologen i samband med hennes arbete med materialet. Bärnstenarna förvarades i vatten och överlämnades efter avslutad undersökning till konservator vid Lunds Universitet Historiska Museum. Efter avslutad fyndtvätt inleddes fyndregistreringen. Detta arbete skulle, enligt kostnadsberäkningen, omfatta ca 1,5 månads arbete. Med tanke på det mycket omfattande fyndmaterialet stod det tidigt klart att detta skulle bli en svår uppgift och att prioriteringar skulle komma att bli nödvändiga för att hålla denna tidsram. Fyndmaterialet kom därför huvudsakligen att vägas och räknas. En mer detaljerad registrering kom dock att utföras på artefakter och på ett urval av keramikmaterialet. Detta urvalsförfarande diskuterades med vetenskapliga stödpersoner och med länsstyrelsen. Flinta och sten Fyndregistreringen av flintmaterialet kom att utföras i två olika noggrannhetsnivåer. Artefakter och spån urskiljdes från det övriga flintmaterialet och fick en mer detaljerad registrering och beskrivning. Den brända flintan separerades från övrig flinta och vägdes och räknades. Den övriga flintan registrerade för sig och vägdes endast. Någon analys, t.ex. slitspår eller noggrannare genomgång av flintmaterialet har inte gjorts. 58

63 Flintlagret kring kammaren Fig. 36. Fördelningen av flinta vid gånggriften. En punkt motsvarar 10 gram flinta. Totalt tillvaratogs 308 kg flinta. All flinta samlades in som påträffades i de lager (grävenheter) och anläggningar som undersöktes. Undantaget var flintan från det sk. flintlagret invid kammaren. I detta lager insamlades endast synligt bearbetad flinta; flinta till en motsvarande vikt av ca 200 kg lämnades kvar på platsen. Studeras den rumsliga fördelningen av flintmaterialet inom undersökningsområdet kan det konstateras att det hade en koncentration till den nordöstra delen av gånggriften (se fig. 36). Det fanns en tendens till att flintmaterialet hade en förtätning i området kring det yttre stenbrättet. Studeras spridningen för flintan i utkastlager 1, som innehöll ca 62 kg flinta, så låg denna koncentrerad in mot det yttre stenbrättet. Det yttre brättet innehöll i sin tur sammanlagt ca 61 kg flinta. Av den totala mängden flinta var ca 3,2 kilo bränd. I detta material ingår såväl avfallsmaterial som artefakter och ser vi till fördelningen av den brända flintan så hade även denna en koncentration till de östra delarna och till området kring gången (se fig. 37). Det fanns dock en stor mängd av bränd flinta i ett parti ca 1,5 2,5 meter utanför det yttre stenbrättet. En annan iögonfallande koncentration fanns i gången och strax innanför dess mynning. 59

64 Fig. 37. Fördelningen av bränd flinta vid gånggriften. En punkt motsvarar 1 gram flinta. Fig. 38. Fördelningen av yxfragment och spån/spånfragment vid gånggriften. 60

65 Vid undersökningen urskiljdes och inmätes artefakter och spån direkt i fält. På platsen framkom 85 hela spån och 132 spånfragment. Ser vi till spridningen av spån- och spånfragmenten visar den på en klar koncentration till området utanför gången (se fig. 38). Spånen fördelar sig främst till tre kontexter: yttre stenbrättet med 55 spån och spånfragment, utkastlager 1 med sammanlagt 52 stycken samt utkastlager 2 med 38 stycken. Några av dessa spån var brända. Det lager som innehöll flest antal brända spån- och spånfragment var utkastlager 1 med 8 stycken. Det förekom spån- eller spånfragment i princip inom alla större lager i nordöstra delen av gånggriften. Av artefakterna dominerade yxor, eller rättare sagt yxfragment. 48 fragment från slipade flintyxor har konstaterats. 21 av dessa kunde fastställas vara från tjocknackliga yxor och en från en tunnackig yxa. 25 fragment visade på spår av slipning, men har inte närmare kunnat typbestämmas. Av yxfragmenten var 21 stycken från brända yxor. Åtta av dessa var från tjocknackiga yxor och resterande var obestämbara slipade yxfragment. Den rumsliga spridningen av brända yxor fanns koncentrerat till den östra delen av gånggriften, i området utanför det yttre stenbrättet, främst i utkastlagren och i det yttre stenbrättet. Det fanns ett par brända yxfragment i den södra delen av gånggriften med en placering inom det yttre stenbrättet. Tre hela yxor finns bland fyndmaterialet, en tjocknackig bergartsyxa och två skivyxor. Den tjocknackiga bergartsyxan påträffades i det yttre stenbrättet, alldeles intill markvägen i schaktkanten. Yxan var 8 cm lång och hade en svag fördjupning, likt ett borrat hål, i bredsidan vid nackpartiet (se fig. 39). Liknande yxor har daterats i Danmark till slutet av tidigneolitikum till MNA III (Malmer 2002 s. 64). Det finns ytterligare ett fynd av en yxa som påminner mycket om den ovan nämna bergartsyxan. Fyndet är egentligen ett hängsmycke av skiffer i form av en yxa med borrat hål i nackpartiet (se fig. 39). Hänget påträffades vid mynningen av gången, mitt för den sista stenen i den södra delen av gången, i lagret mellan brättena. Vid undersökningen påträffades även fyra fragment av en dubbeleggad stridsyxa (se fig. 39). Yxan har bedömts vara av Ebbesens typ B3 (Livøtyp)(Ebbesen 1975 s. 177ff.). Ebbesen föreslår en datering för denna typ till period MNA IV, vilket motsvarande ca f.kr. Det bör påtalas att typbestämningen av yxan har varit svår p.g.a. yxans fragmenteringsgrad. Fragmenten framkom i utkastlager 1, strax öster om gångens mynning. En annan grupp artefakter är pilspetsarna. Vid undersökningen påträffades 12 tvärpilar, 4 tångepilar av typ A, 4 triangelformiga samt en lancettformig pilspets. Tvärpilarna och tångepilarna tillhör båda traditionellt den mellanneolitiska fasen. De triangel- och lancettformiga pilspetsarna, lösfynd i matjordshögarna av en fragmentarisk flintdolk och en del av en enkel skafthålsyxa, är indikationer på 61

66 Fig. 39. Bergartsyxa med borrat nackhål (överst tv). Yxformat skifferhänge (överst th). Dubbeleggade stridsyxan (nederst). 62

67 Fig. 40. Depå av en avslagskniv och en tångepil (in situ). Foto: Anders Edring att det även förekommit aktiviteter vid gånggriften under den senneoliska perioden. Av de ythuggna pilpetsarna låg tre av de triangelformiga i den nordöstra delen av gånggriften och de två andra i den södra. Två triangelformiga låg i utkastlager 2, en vardera i den yttre och den inre högfyllningen. Den lancettformiga återfanns i den södra delen av gånggriften i det yttre brättet. Tre av tångepilarna och tre av tvärpilarna påträffades i utkastlager 2, vilket antyder att dessa kan ha en samtida datering. Sju av de tolv tvärpilarna var brända och dessa låg samtliga utanför det yttre brättet; huvudsakligen i de båda utkastlagren. Inga av de andra typerna av pilspetsar hade utsatts för eld/värme. En tångepil med den ansenliga längden av 11 centimeter låg tillsammans med en avslagskniv (se fig. 40). Fyndet är med stor sannolikhet en medveten deponering. I övrigt påträffades totalt 15 flintknivar, varav 13 registrerades som avslagsknivar. Samtliga knivar var obrända. Knivarna hade en fördelning till den nordöstra delen av gånggriften och fanns såväl i gången som i lagren mellan brättena och i utkastlagren samt i den fossila matjorden. Övriga artefakter i flinta som formellt kunde fastställas var ett par knackstenar, ett par skrapor och några borrar. Även dessa var obrända. 63

68 Keramik Keramiken från gånggriften vid Odarslöv var omfattande och uppgick till totalt 85,4 kilo eller skärvor. Inför undersökningen var det svårt att göra en uppskattning av hur stort keramikmaterial som skulle komma att påträffas, men det uppskattades till mellan skärvor. Det påträffade antalet skärvor vid Odarslöv kan jämföras med andra undersökta megalitgravar i Skåne. Vid undersökning av gånggriften i Hög tillvaratogs ca skärvor, vid Annehill ca 9500, vid Gillhög ca samt vid Västra Hoby ca skärvor (Hårdh 1990 s. 23). Det är dock viktigt att poängtera att antalet skärvor i hög grad beror på hur stor del av gånggriften som undersöktes, var i gånggriften undersökningen genomfördes och framförallt på fragmenteringsgraden på keramiken. Efter avslutad undersökning i Odarslöv tvättades keramiken varefter fyndregistreringen kunde påbörjas. Det första steget i denna process var att keramiken vägdes och räknades; ett arbete som tog ca en vecka i anspråk. Keramiken, som insamlats i grävenheter, i objekt och i fyndenheter, registrerades med relation till dessa i programvaran Intrasis. De uppgifter som matades in i Intrasisprojektet var vikt och antal. Detta arbete var nödvändigt för att kunna utföra analyser av keramikens vertikala och horisontala fördelning inom fornlämningen. Efter den inledande registreringen påbörjades en genomgång av keramiken med syfte att urskilja skärvor som kunde tillhöra ett och samma kärl. Ibland förekom det passform mellan skärvorna, men detta var inget urvalskriterium, utan sorteringen baserades på en granskning av gods, kärlform, men framförallt av skärvornas dekor. Keramiken hade en tämligen hög fragmenteringsgrad och vid granskningen urskiljdes ett 20-tal olika kärl. Detta var enbart en liten del av det totala antalet kärl och urvalet föll på större fragment och på kärl med karaktäristisk dekor, gods eller kärlform. Själva urvalsprincipen är viktig att beskriva för att källkritiskt kunna bedöma den genomgång som följer nedan av de enskilda kärlen. Av de 20 kärlen gjordes ytterligare ett andra urval, där 13 av de mest kompletta kärlen limmades samman för att bl.a. fastställa kärltyp. Denna andra sortering och bearbetning av keramikmaterialet tog ca 20 arbetsdagar i anspråk. Arbetet med att rekonstruera dessa kärl genom avbildning och fotografering tog ytterligare ca 10 arbetsdagar. Keramikens horisontala och vertikala fördelning Den horisontala fördelningen av keramikskärvorna visade på en mycket tydlig koncentration till det yttre stenbrättet strax öster om gångens mynning. Det fanns dessutom en tendens till att skärvorna koncentrerades till ett område strax norr om gången och ett söder om densamma (se fig. 41). Keramikmaterialet insamlades liksom det övriga fyndmaterialet i kvadratmeterstora rutor och det fanns två rutor som utmärkte sig speciellt när det gällde fyndmängd. Den ena rutan låg i 64

69 Fig. 41. Fördelningen av keramik vid gånggriften. En punkt motsvarar en skärva. det yttre brättet, norr om gången och innehöll 924 skärvor med en vikt av ca 8 kilo. Den andra rutan låg i det yttre brättet, söder om gången och innehöll 1024 skärvor med en vikt av ca 5 kilo. Dessa båda rutor innehöll tillsammans ca 13 % av det totala antalet keramikskärvor. Den horisontala fördelningen av keramikskärvorna visar även tydligt hur koncentrerad keramiken var till området öster om gången och hur det gradvis avtog österut. Spridningen visar även tydligt hur få keramikskärvor som framkom i den södra delen av gånggriften. Orsaken till att det södra området innehöll så lite keramik kan endast delvis skyllas på den mer extensiva undersökningsmetoden som tillämpades i området. Den verkliga orsaken var att keramiken påtagligt avtog söderut. Detta var även påfallande i det mer noggrant undersökta partiet alldeles norr om den östvästligt orienterade profilbänken. En annan iakttagelse är hur iögonfallande fyndtomt området var innanför det inre brättet och den distinkta gräns som fanns när det gällde fördelningen av keramik mellan det yttre brättet och området mellan de båda brättena. Denna klara gräns skulle kunna förklaras med att området mellan brättena var täckta av jord när deponeringen av keramiken skedde invid gånggriften. Detta skulle betyda att högfyllningen sträckte sig ut mot det yttre brättet när keramiken hamnade ibland stenarna, vilket även innebär att högen och konstruktionen som sådan kommit att utökas i storlek. 65

70 Yt tre st enbrät t et Utkastlager 1 Utkastlager 2 Inre högfyllning Fossil matjord Lagret mellan brätt ena Ytt re högf yllning Gången Fig. 42. Diagram över antalet keramikskärvor i de olika konstexterna. I den mindre stapeln anges antalet dekorerade skärvor. När det gäller den vertikala fördelningen kan det fastslås att keramiken främst har en koncentration till de båda utkastlagren och till det yttre stenbrättet (se fig. 42). Cirka 76 % av keramikskärvorna kommer från dessa kontexter. Det fanns högst antal skärvor i det yttre stenbrättet, 5322 stycken med en vikt av ca 31 kg, följt av utkastlager 1 med 3818 skärvor med en vikt av ca 20 kg. Utkastlager 2 innehöll 1681 skärvor med en vikt av 9,4 kg. Vid undersökningen av utkastlager 2 och det yttre stenbrättet konstaterades att fyllningen mellan stenarna i brättet bestod till stor del av utkastlager 2. Det kan således noteras att det mörka jordlagret, benämnt utkastlager 2, innehöll den klart största andelen keramik. Det förekom även keramik i den fossila matjorden (794 skärvor). Vid undersökningen kunde det noteras att keramiken främst låg koncentrerad i området framför gången och att keramiken även återfanns en bit ned i lagret. Det gick dock inte att säkert fastställa huruvida keramiken var samtida med lagret eller om den hamnat i lagret till följd av de aktiviteter som genererat de ovan liggande lagren. En detaljerad genomgång av keramiken tillhörande lagret hade kunnat ge mer kunskap kring denna fråga, men har inte kunnat genomföras inför denna rapport. När det gäller fördelningen av dekorerad och odekorerad keramik hade ca 35 % av keramikskärvorna vid gånggriften i Odarslöv någon form av dekor. Denna procentsatts stämmer väl med andra megalitgravar i västra Skåne. Den dekorerade andelen vid gånggriften vid Hög låg på 35 % och vid Annehill på 36 % 66

71 (Hårdh 1990 s. 44). Detta kan även jämföras med dösen vid Hindby med ca 28%, Trollasten med ca 47% och Fjälkinge nr 9 med hela 62 % (a.a.). Någon direkt skillnad, hur dessa dekorerade skärvor fördelar sig horisontellt, kunde inte beläggas vid Odarslöv. Inte heller när det gäller fördelningen i de enskilda lagren eller inom de olika konstruktionsdetaljerna (se fig. 42). Det yttre stenbrättat var, liksom när det gällde det totala antalet skärvor, den del inom konstruktionen som innehöll flest antal dekorerade skärvor (2122 av totalt 5322). Kärlformer och dekor Tretton kärl kom att rekonstrueras genom att de limmades samman, avbildades och fotograferades för att kunna redovisa deras kärlform och dekor. Ett annat syfte med att urskilja enstaka kärl var för att kunna studera den rumsliga fördelningen (horisontalt och vertikalt) för skärvorna tillhörande de enskilda kärlen. Kärl 1 utgörs av en fotskål som består av 52 skärvor. Rekonstruktionen som avbildats i fig. 43 bygger på ett antal skärvor med passform från övergången mellan fot och skål. Storleken på kärlet har inte kunnat fastställas, men fotens diameter vid övergången till skålen var ca 20,5 cm. Det förekom fler skärvor med passform från foten, men någon passform med övergången kunde inte göras. Dekoren på foten utgjordes av fyllda och ofyllda romber (för definitioner av dekorbeskrivningen se Bagge & Kaelas 1950). De fyllda romberna hade dekorerats med vertikalt ställda intryck med tandstämpel. Det fanns även skärvor, troligen från foten, i form av vinkelstapelfält utförda med tandstämpel. Eventuell dekor på skålen har inte kunnat bestämmas, eftersom skärvor från denna saknades i materialet. De skärvor som användes vid rekonstruktionen i fig. 43 kommer samtliga från en kvadratmeterruta strax norr om gången i det yttre stenbrättet (se fig. 44). Skärvorna från kärl 1 hade en spridning till området utanför gångens mynning och de förekom i det yttre brättet, utkastlager 1 och 2, den inre högfyllningen samt i den fossila matjorden. Kärl 2 är en fotskål som består av 35 skärvor. Rekonstruktionen som avbildats i fig. 45 bygger på ett antal skärvor med passform från botten av foten och avslutas med resterna efter ett öra. Ytterligare ett fragment från ett öra tillhörande kärlet finns i materialet och med stor sannolikhet har detta varit placerat symetriskt på motsvarande sida av foten. Storleken på fotskålen har inte kunnat bestämmas, men fotens bottendiameter var 20 cm. Dekoren på foten utgjordes av band med fyra respektive fem vertikala linjer utförda med tandstämpel. Banden avgränsades mot odekorerade partier av horisontala avlånga intryck. Även öronen hade en dekor av vertikala linjer utförda med tandstämpel. Eventuell dekor på skålen har inte kunnat fastställas, eftersom skärvor från denna saknades i materialet. De skärvor som användes vid rekonstruktionen i fig. 45 kommer från området strax norr om gången, från det yttre stenbrättet och från utkastlager 1. Skärvorna från kärl 2 hade en relativt stor spridning i området utanför gångens 67

72 68 Fig. 43. Rekonstruktion av kärl 1. Skala 1:2. Fotografi av skärvor. Överst foto av övergång fot och skål. Nederst foto av dekoren på foten.

73 Fig. 44. Plan över fördelningen av skärvor från kärl 1. Punkterna anger exakt inmätta fynd av skärvor. mynning och de förekom i det yttre brättet, utkastlager 1 och 2, den inre högfyllningen samt i lagret mellan brättena. Kärl 3 är en bikonisk skål som består av 36 skärvor. Rekonstruktionen som avbildats i fig. 46 bygger på skärvor med passform från mynningen ned över halsen samt ned en bit på kärlets buk. Skålen har en mynningsdiameter på 30 cm. Höjden på kärlet har inte kunnat bestämmas. Kärl 3 har en mycket rik och varierande dekor utförd med tandstämpel. Direkt under mynningen löper en horisontell linje, följt av tre vinkellinjer som avslutas med en horisontell linje. Under linjen följer vertikalt ställda band med fyra respektive fem vertikalt dragna linjer. Dessa band kantas av liggande trianglar. Förutom dessa två varianter av band med fyra respektive fem vertikala linjer utförda med tandstämpel, finns det även enstaka band med bandvinklar. Halspartiet avslutas med hängande trianglar. Strax efter spetsen på trianglarna vinklar kärlet av ned mot bukpartiet. Efter vinkeln finns två rader av vinkellinjer, följt av ytterligare ett stråk av hängande trianglar. De skärvor som användes vid rekonstruktionen i fig. 46 kommer från tre kvadratmeterrutor i området strax söder om gången. Skärvorna har påträffats i det yttre stenbrättet och i högfyllningen i gränsen till det yttre brättet. Skärvorna från kärl 3 var främst koncentrerade till området strax söder om gångens mynning och de förekom i det yttre brättet, utkastlager 1, den inre högfyllningen samt i lagret mellan brättena. 69

74 Fig. 45. Överst reskonstruktion av kärl 2. Skala 1:2. Nedan fotografi av kärl 2 samt fördelningen av kälets skärvor vid gånggriften. 70

75 Fig. 46. Rekonstruktion av kärl 3. Fotografi över dekoren samt plan över spridningen av kärlets skärvor vid gånggriften. 71

76 Kärl 4 är svårdefinierat eftersom stora delar av halspartiet och mynningen saknas. Kärlet är antingen en konhalsbrämbägare eller ett sk. hängkärl (jfr. Bagge & Kaelas 1950 s. 41; Ebbesen 1975 s. 88 ff.). Kärlet uppvisar stora likheter med kärl 5 (se nedan). Kärl 4 är ett mindre kärl än de tidigare redovisade och diametern i gränsen mellan buk och hals är 11 cm. Kärlet, som består av 9 skärvor, har en dekor på halspartiet av vertikala bandvinklar utförda med tandstämpel. Mellan dessa vertikala band finns det odekorerade partier. Längst ned på halsen i gränsen mellan hals och buk finns en rad av snedställda intryck gjorda med tandstämpel. En liknande rad av intryck följer i den övre delen av buken direkt följt av ett par centimeterlånga vertikala streck som avslutas med en horisontell enkel vinkellinje. Skärvorna i rekonstruktionen i fig. 47 kommer från två kvadratmeterrutor. Den ena tillhörande det yttre brättet och den andra den fossila matjorden. Fyndet i den fossila matjorden, ca en meter utanför det yttre brättet, utgjordes av stora delar av bukpartiet av kärlet. Skärvor tillhörande kärl 4 låg tämligen koncentrerade horisontalt, men påträffades såväl i det yttre brättet, utkastlager 1 som i den fossila matjorden. Kärl 5 är ett sk. hängkärl (jfr. Ebbesen 1975 s. 88 ff.) och består av 17 skärvor. Det finns, som nämnts ovan, vissa likheter med det föregående kärlet men med den skillnaden att mynningspartiet var bevarat på kärl 5. Kärlet har en mynningsdiameter på 9 cm och en diameter vid övergången hals/buk på 13 cm, dvs. ett par centimeter bredare än kärl 4 (se fig. 48). Kärl 5 har en varierande dekor. Direkt under mynningen finns en rad av vertikala intryck följt av en horisontell linje. Under denna finns bandvinklar gjorda med tandstämpel. Mellan bandvinklarna finns närmast tomma band med enbart en hängande vinkel av tandstämpel placerad överst nära mynningen. Nederst på halsen finns vertikala intryck med tandstämpel följt av en horisontell linje som markerar övergången till buken. Överst på buken finns en liknande horisontell linje, följt av en rad av vertikala intryck med tandstämpel samt ytterligare en horisontell linje. Under linjen finns en rad av hängande trianglar utförda med tandstämpel. Skärvorna som rekonstruktionen bygger på i fig. 48 kommer från en grop påträffad under det yttre stenbrättet samt från det yttre stenbrättet i en kvadratmeterruta liggande ovanför gropen (se ovan Gropar A3195). Skärvor tillhörande kärl 5 låg väl samlade horisontalt utanför gångens mynning och de påträffades i det yttre brättet, under detta i grop A3195 samt i utkastlager 2 (se fig. 48). Förutom detta påträffades skärvor även i dräneringsdiket. Kärl 6 är det kärl som var mest komplett med sina 26 skärvor. Kärlet tolkades som en sk. cylinderhalsskål (jfr. Bagge & Kaelas 1950). Mynningsdiametern var 21 cm och kärlet var 14,5 cm högt (se fig. 49). Kärlet hade en varierande dekor utförd med tandstämpel. Strax under mynningen löpte en horisontell linje, följt av ett schackbrädsmönster över halspartiet. Mönstret avslutades ned mot 72

77 Fig. 47. Rekonstruktion av kärl 4. Skala 1:2. Fotografi över kärl 4 samt plan över fördelningen av kärlets skärvor vid gånggriften. 73

78 Fig. 48. Rekonstruktion av kärl 5. Skala 1:2. Fotografi över kärl 5 samt plan över fördelningen av kärlets skärvor vid gånggriften. 74

79 buken med en horisontell linje. Överst på buken fanns en horisontell vinkellinje. Vertikalt längs buken löpte band av linjer av tandstämpel. Banden kantades av ovala intryck. Strax innan botten avlutades banden och övergick i två horisontella vinkellinjer. Skärvorna som rekonstruktionen bygger på i fig. 49 låg tämligen koncentrerade horisontalt strax söder om gången. De påträffades i det yttre stenbrättet, den inre högfyllningen och i lagret mellan brättena (se fig. 49). Kärl 7 är en fotskål och består av 20 skärvor. På grund av kärlets fragmenteringsgrad och på att det saknades passform mellan skärvorna har det inte varit möjligt att göra en rekonstruktion av kärlet. Av skärvorna har det dock varit möjligt att fastställa att det rör sig om skärvor från foten till en fotskål. Dekoren är så pass karakteristisk att det med stor sannolikhet rör sig om skärvor från ett och samma kärl. Dekoren utgörs av vertikala bandvinklar utförda med tandstämpel. Området mellan dessa band saknar dekor. Skärvorna påträffades väl samlade mittför gången och de återfanns i det yttre stenbrättet och i utkastlager 1 och 2 (se fig. 50). Kärl 8 är ett kärl vars typ inte har kunnat fastställas. Det rör sig antingen om en skål, en brämbägare, en fotskål eller en sk. trumma (jfr. Lindahl 2002 s. 48). Det som talar för att det kan röra sig om en variant av fotskål som tolkats som en trumma är förekomsten av ett hål strax nedanför mynningskanten. Kärlet består av 9 skärvor. Rekonstruktionen som avbildats i fig. 51 bygger på ett antal skärvor med passform från mynningen av kärlet. Mynningsdiametern har fastställts till ca 20 cm. På kärl 8 fanns det dekor på såväl insidan som utsidan av kärlet. Insidan var dekorerad med vertikala intryck av tandstämpel. Dessa intryck var tätt ställda och skiljdes åt horisontalt genom att de var kortare invid mynningen och blev allt längre ned mot bottnen av kärlet. Utsidan var dekorerad med en horisontell linje ca 1,5 cm nedanför mynningen. Nedför linjen fanns hängande trianglar med snedställda intryck av tandstämpel. Mellan linjen och mynningen fanns det tidigare nämnda hålet. De skärvor som användes vid rekonstruktionen i fig. 51 kommer från en kvadratmeterruta i området öster om gången. Det fanns en viss spridning av skärvorna från kärl 8 och de påträffades i utkastlager 1 och 2 (se fig. 51). Kärl 9 är en bikonisk skål och består av 29 skärvor. Rekonstruktionen som avbildats i fig. 52 bygger på skärvor med passform från mynningen ned över halsen. Skålen har en mynningsdiameter på 42 cm. Höjden på kärlet har inte kunnat bestämmas. Kärl 9 har en mycket rik och varierande dekor. Direkt under mynningen löper en horisontell linje, följt av vertikala tandstämpel intryck som avslutas med en horisontell linje. Under linjen följer par av vertikalt ställda blixtlåsband. Intrycken i blixtlåset är pinnintryck och banden kantas av linjer av tandstämpel. Nederst på halsen finns en horisontell rad av pinnintryck följt av en horisontell linje utförd med tandstämpel. Övergången till buken karakteriseras av en 75

80 76 Fig. 49 Rekonstruktion av kärl 6. Skala 1:2. Fotografi över kärl 6 samt plan över fördelningen av kärlets skärvor vid gånggriften.

81 Fig. 50. Fotografi över två skärvor från kärl 7 samt plan över fördelningen av kärlets skärvor vid gånggriften. 77

82 78 Fig. 51 Rekonstruktion av kärl 8. Skala 1:2. Fotografi över kärl 8 samt plan över fördelningen av kärlets skärvor vid gånggriften.

83 Fig. 52. Rekonstruktion av kärl 9. Fotografi över kärl 9 samt plan över fördelningen av kärlets skärvor vid gånggriften. 79

84 kant med vertikala intryck med tandstämpel. Överst på buken finns en horisontell linje utförd med tandstämpel. Under finns en rad av hängande trianglar utförda med tandstämpel. De skärvor som användes vid rekonstruktionen i fig. 52 kommer från en kvadratmeterruta i det yttre stenbrättet i området strax norr om gången (se fig. 52). Skärvorna från kärl 3 har en tämligen koncentrerad horisontal fördelning. De påträffades i det yttre stenbrättet, utkastlager 2 och i den fossila matjorden. Kärl 10 är ett kärl vars typ inte har kunnat fastställas. Det är antingen en skål, en brämbägare eller en fotskål. Kärlet består av 18 skärvor. Rekonstruktionen som avbildats i fig. 53 bygger på ett antal skärvor med passform från mynningen av kärlet. Mynningsdiametern har fastställts till ca 26 cm. Det fanns dekor på såväl insidan som utsidan av kärlet. Insidan var dekorerad med en rad av hängande trianglar utförda med tandstämpel. Utsidan var längst upp vid mynningen dekorerad med vertikala pinnintryck. Nedanför linjen följde ett lutande schaktbrädsmönster av fyllda och ofyllda romber. De fyllda romberna var utförda med tandstämpel. De skärvor som användes vid rekonstruktionen i fig. 53 kommer från en kvadratmeterruta i ca två meter söder om gången. Skärvorna från kärl 10 var väl koncentrerade till två kvadratmeterrutor och de påträffades i den inre högfyllningen och i det yttre stenbrättet (se fig. 53). Kärl 11 var en bikonisk skål som bestod av 56 skärvor. Rekonstruktionen i fig. 54 bygger på skärvor med passform från mynningen och ned över halsen samt en bit ned på kärlets buk. Skålen har en mynningsdiameter på 30 cm. Höjden på kärlet har inte kunnat bestämmas. Kärl 11 har en mycket rik och varierande dekor utförd med tandstämpel och med pinnintryck. På mynningskanten finns det mindre intryck i form av ovala streck. På utsidan av kärlet direkt under mynningen finns tre rader av triangulära pinnintryck. Halsen på kärlet är dekorerad med en komplex dekor av vertikala band kantade av triangulära pinnintryck. Banden utgörs av diagonala intryck utförda med tandstämpel. Tjockleken på banden varierar i bredd och de är ställda parvis. Det förekommer även par av band bestående av tre linjer av tandstämpel. Banden avslutas med en horisontell rad av ovala pinnintryck, följt av en linje av tandstämpel. Under linjen följer en dekor av hängande trianglar av tandstämpel. Överst på buken på kärlet finns en horisontell linje av tandstämpel, följt av två rader med triangulära pinnintryck. Under intrycken finns en horisontell linje av tandstämpel som nedåt övergår i vertikala smala intryck av tandstämpel. Detta mönster upprepar sig åter en gång och avslutas med en horisontell linje som avslutas med hängande trianglar. Samtliga med diagonala intryck av tandstämpel. Skärvorna från kärl 11 påträffades tämligen koncentrerade främst i ett område strax söder om gången. En skärva påträffades i det yttre brättet söder om den profilbänk som undersökningstekniskt delade gånggriften i 80

85 Fig. 53. Rekonstruktion av kärl 10. Skala 1:2. Fotografi över kärl 10 samt plan över fördelningen av kärlets skärvor vid gånggriften. 81

86 Fig. 54. Rekonstruktion av kärl 11. Fotografi över kärl 11 samt plan över fördelningen av kärlets skärvor vid gånggriften. 82

87 två delar. Skärvorna påträffades i det yttre stenbrättet, utkastlager 2, i den inre högfyllningen samt i lagret mellan brättena (se fig. 54). Kärl 12 är en fotskål som består av 59 skärvor. Rekonstruktionen i fig. 55 bygger på skärvor från foten och från skålen. Det finns dock ingen passning mellan skål och fot, men det finns dekordetaljer som sammanfaller mellan kärldelarna vilket möjliggör en tolkning av kärlets form. Foten har en diameter på ca 21 cm innan denna börjar svänga ut mot skålen. Höjden på fotskålen har inte kunnat bestämmas. Kärlet har en mycket rik och varierande dekor utförd med tandstämpel och pinnintryck. Dekoren på foten består av två olika fält, dels fält med lutande schackbrädsmönster (romber med diagonala intryck av tandstämpel), dels fält med horisontala linjer med uppåtriktade vertikala smala intryck. Fälten avgränsas av ca 1 cm breda blixtlåsband. Övergången till skålen är dekorerad med två horisontala rader av liggande vinkelhakmönster. Dessa rader avgränsas av horisontala linjer utförda med tandstämpel. Skålen uppvisar en liknande dekor som foten. Bestående av fält med lutande schackbrädsmönster (romber med diagonala intryck av tandstämpel) som avgränsas av ca 1 cm breda blixtlåsband. Mynningen saknas på skålen och någon dekor på insidan av skålen har inte kunnat fastställas. Skärvorna från kärl 12 hade en relativt vid horisontal fördelning i den nordöstra delen av gånggriften. De påträffades inne i gången, utanför dess mynning, i det yttre stenstenbrättet samt i området utanför denna (se fig. 55). Skärvorna påträffades i lagret i gången, lagret mellan brättena, i den inre högfyllningen, i utkastlager 1 och 2, i det yttre stenbrättet samt i den fossila matjorden. Skärvor påträffades även i en grop (AO3195). Grop 3195 framkom ca 2 meter rakt utanför gångens mynning under det yttre stenbrättet och under den större sten som låg mitt för gången i brättet (se ovan). Gropen tolkades som en mindre 0,1 m djup svacka som innehöll en blandning av de ovanliggande utkastlager 1 och 2. Kärl 13 tolkades som en bikonisk skål som består av två skärvor. Rekonstruktionen i fig. 56 bygger på skärvor från mynningen, halsen och ned över buken på skålen. Skålen har en diameter på ca 28 cm. Höjden har inte kunnat bestämmas. Kärlet har en mycket rik och varierande dekor av vulster, linjer och hängande trianglar utförd med tandstämpel och pinnintryck. Kärlet är mycket karakteristiskt med sin dekor av ett stiliserat ansikte och det skiljer sig från övrig keramik påträffad vid gånggriften. Överst vid mynningen finns två horisontala linjer utförda med tandstämpel. Utifrån den nedre av dessa linjer löper vertikal linjer av tandstämpel. Under linjerna finns ett stiliserat ansiktsmotiv av vulster dekorerade med pinnintryck. Vulsterna består av två ovala bågar och mellan dessa finns två parallella vertikala vulster. Vulsterna är kantade av linjer av tandstämpel. Nederst på halsen och som en del av de ovala bågarnas förlängning finns horisontala rader av tandstämpel. Dessa kantas upptill av ovala pinnintryck. Buken 83

88 Fig. 55. Rekonstruktion av kärl 12. Fotografi över kärl 12 samt plan över fördelningen av kärlets skärvor vid gånggriften. 84

89 Fig. 56. Rekonstruktion av kärl 13. Fotografi över kärl 13 samt plan över fördelningen av kärlets skärvor vid gånggriften. Stjärnan markerar fyndet av den större skärvan. 85

90 dekoreras överst av två horisontala linjer av tandstämpel; liknande de som fanns överst under mynningen. Från den undre av dessa utgår hängande trianglar. Partiet under de båda parallella bågarna saknar de ovan nämnda horisontala linjerna. I stället finns det fyra vertikala bandvinklar helt utförda med tandstämpel. Kärl med stiliserade ansikten uppträder på dansk trattbägarkeramik (Stilborg 2002 s. 64). Keramik med ögonbrynsbågar och ögonmotiv har tidigare påträffats vid megalitgravar på de danska öarna (Ebbesen 1975 s. 126; Holten 1997 s. 20). Skärvorna från kärl 13 påträffades på två platser vid gånggriften. Den större skärvan med ansiktsmotivet påträffades i schaktkanten i området för kammaren. Den andra skärvan, som dock saknar passform med den från kammaren, kommer från området utanför det yttre brättet i utkastlager 1 (se fig.56). Dessa skärvor är mycket karateristiska med sin dekor och de bör komma från samma kärl eller från två identiska kärl. 86 Kärlens datering och korologi Studier av keramik från skånska megalitgravar hänvisar ofta till studier som genomförts av danskt material och på den typologiska och kronologiska indelning som gjorts av den mellanneolitiska keramiken i perioderna MN I till MN V (jfr. Ebbesen 1975). Denna indelning har dock kommit att ifrågasättas när det gäller dess kronologiska och geografiska relevans (Hårdh 1990 s. 16; Holten 1997). Det finns emellertid studier utförda på keramik från megalitgravar i Skåne som har fokuserat på de enskilda skärvornas dekor och dekorteknik för att skapa lokala förankrade kronologier (Hårdh 1986 & 1990). Dessa studier har varit grundliga, såtillvida att de omfattat stora massmaterial, där statistik kunnat presenteras över dekor, dekorteknik och dekorkombinationer. Statistiken har använts för att jämföra material från olika megalitgravar. Denna typ av studier är viktiga för att skapa kunskap kring regionala skillnader och för kronologiska och typologiska frågeställningar. Hårdh har framhållits att keramiken från boplatser ofta har bättre förutsättningar för kronologiska studier, men att keramiken från gravarna ändå bör behandlas separat (Hårdh 1990 s. 16f.). Hårdh, som studerat material från de västskånska megalitgravarna, menar att de optimala förutsättningarna finns när resultat från både gravar och boplatser från regionen kan jämföras (a.a.). Det finns i dag studier av den neolitiska keramiken från boplatser i det aktuella området. Lagergren-Olssons studie över den neolitiska keramiken från undersökningarna av västkustbanan har resulterat i en uppdelning av trattbägarkeramiken i tre stilgrupper (Lagergren-Olsson 2003). Hon föreslår en indelning av den mellanneolitiska keramiken i två huvudstilar och menar att den är mest tilllämpningsbar på boplatsmaterial, men att den även kan appliceras på gravmaterial (a.a. s. 199). Lagergren-Olsson menar vidare att de stilgrupper hon identifierat är kronologiskt skilda och att denna kronologi på ett bättre sätt än den tidigare

91 danska indelningen sammanfaller med viktiga samhällsförändringar under perioden (a.a. s. 197). Genomgången av keramiken från Odarslöv har inför denna rapport inte kunnat göras med en detaljeringsgrad som sammanfaller med de ovan nämnda studierna. All keramiken från gånggriften vid Odarslöv har således inte studerats i detalj utifrån dekor, dekorteknik, kärlformer och godstyper m.m. En mer detaljerad genomgång genomfördes dock på skärvor från de 13 kärlen. Det hade dock varit önskvärt att även kunna göra statistiska beräkningar på keramiken från Odarslöv för att bättre kunna sätta in keramiken i ett kronologiskt och regionalt sammanhang. Dateringen av keramiken från Odarslöv kommer enbart att utgå från de rekonstruerade kärlen. Som nämnts ovan, när det gäller urvalsprincipen, så har denna en stor av betydelse för studiens källkritiska värde. Det jag föreslår är att de 13 kärlen från Odarslöv jämförs med resultaten från studierna av de västskånska megalitgravarna och från de neolitiska boplatserna. Detta kombinerat med kärlens korologi ger en indikation på när de olika lagren och konstruktionsdetaljerna bildades vid gånggriften i Odarslöv. Hårdh skriver i sin studie över keramiken från de västskånska megalitgravarna att höjdpunkten för keramikdepositionerna sker vid en tidpunkt då keramiken dekorerades med tandstämpel (Hårdh 1990 s. 104). Hårdh har i sina studier konstaterat att det finns en klar dominans av tandstämpel vid flera av de andra megalitgravarna i västra Skåne, t.ex. vid Gillhög och vid Västra Hoby (a.a. s. 86). Hårdh hänvisar till att det finns en rad undersökningar som har visat att användandet av tandstämpel faller inom MN, primärt MN III (a.a. s. 76). Detta stämmer väl med boplatsmaterialet som Lagergren-Olsson studerat. Hon menar att den yngre trattbägarkeramiken kännetecknas av att tandstämpeltekniken blir allt vanligare och hon benämner perioden MN II MN IV för tandstämpelsperioden (Lagergren-Olsson 2003 s. 203). Av de tretton rekonstruerade kärlen fanns det dekor utförd med tandstämpel på samtliga. Denna dekorteknik är klart vanligast i Odarslöv, följt av pinnintryck som förekommer på sju av kärlen. I Odarslöv fanns det blixtlåsband tillsammans med tandstämpel på två av kärlen (kärl 9 & 12). Hårdh menar att blixtlåsmönster är vanligt tillsammans med tandstämpel i Skåne och att de därför bör dateras till senare delar av MN (Hårdh 1990 s. 72). En annan indikation på att övervägande delen av kärlen från Odarslöv bör betraktas som yngre trattbägarkeramik är avsaknaden av bl.a. snörstämpel. Denna dekorteknik anses övervägande uppträda under perioden TNC-MN Ib och in i MN II (Hårdh 1990 s. 74). Ser vi till dekoren, de mönster och kombinationer som tillämpades på keramiken vid Odarslöv, kan vi konstatera att denna även tyder på att det rör sig om yngre trattbägarkeramik. Ebbesen, som studerat perioden på de danska öarna, 87

92 placerar keramik dekorerad med band med linjer och band med tandstämpel till perioden MN III (Ebbesen 1975 s. 29 ff.; Hårdh 1986 s. 48). Denna typ av dekor förekommer i Odarslöv på åtta av kärlen. En annan indikation på dateringen av keramiken är förekomsten av ett, alternativt två, hängkärl i Odarslöv. Hängkärl är karakteristiska för västskånska gravar. De är vanliga vid gravarna vid Storegård och Västra Hoby och de anses tillhöra en senare fas av den mellanneolitiska trattbägarkulturen (Hårdh 1990 s. 40). En slutsats som kan göras av de rekonstruerade kärlen i Odarslöv är att de har en tendens att dateras till det som traditionellt brukar betecknas som MN II IV, med en tyngdpunkt i MN III. Det bör dock återigen påtalas att det inte kan uteslutas att det även förekommer keramik av äldre karaktär vid Odarslöv. I avsnittet om Fyndhantering och registrering framhölls att det fanns två godsvarianter vid gånggriften. En variant som var sämre bevarad och av ett mer poröst gods och en annan som var bättre bevarad av ett mer beständigt gods. Samtliga keramikskärvor av de rekonstruerade kärlen är av den senare varianten. Det kan inte uteslutas att det finns kronologiska skillnader mellan dessa olika godstyper. Ser vi till hur skärvorna från de olika kärlen fördelar sig vid gånggriften kan vi konstatera att det yttre stenbrättet var den kontext som innehöll flest antal av kärlen. I denna kontext påträffades skärvor från 11 av de 13 kärlen (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 9, 10, 11 och 12). De båda utkastlager innehöll även en hög andel av dessa rekonstruerade kärl. I utkastlager 1 fanns 8 av de 13 kärlen (1, 2, 3, 4, 7, 8, 12, 13). I utkastlager 2 fanns även 8 kärl (1, 2, 5, 7, 8, 9, 11, 12). Det förekom även en förhållandevis hög andel i den inre högfyllningen; 7 av totalt 13 (kärl 1, 2, 3, 6, 10, 11, 12). En iakttagelse som kan göras angående den inre högfyllningen är att dessa skärvor främst påträffades där detta lager möter det yttre stenbrättet. En teori som tidigare framhållits och som verkar bekräftas av keramikens fördelning, är att konstruktionen utökats med det yttre stenbrättet och att högfyllningen fyllts ut innan majoriteten av keramiken hamnade på platsen. Att det dock förekom skärvor från fem av kärlen i lagret mellan brättena kan förklaras med att även dessa påträffades i övergång till det yttre stenbrättet (kärl 2, 3, 6, 11, och 12). Huruvida det varit hela eller fragmentariska kärl som deponerats vid gånggriften i Odarslöv kan inte besvaras med säkerhet. Inget komplett kärl har kunnat rekonstrueras, men skälen till detta kan vara många såsom t.ex. plöjningsskador och frostskador m.m. Det förefaller dock som om flera av kärlen ligger tämligen väl samlade horisontellt. Vertikalt skiljer det sig något, eftersom det fanns skärvor från ett och samma kärl stratigrafiskt åtskiljda. Det behöver dock inte vara ett helt kärl som ställts på en plats för att ge en koncentrerad spridningsbild. En medvettet krossande av ett helt kärl kan ge en liknande bild. Det är inte möjligt att utifrån de rekonstruerade kärlen besvara frågan om kärlen deponerades hela eller 88

93 om de var fragmentariska när de tillfördes platsen eller om de för den delen medvetet krossades genom att de kastades mot stenarna i brättet. Det har i tidigare forskning framhållits att det förekommer skärvor från samma kärl både i kammaren och i området utanför gången (Strömberg 1971). Dessa fynd har tolkats komma från kärl som placerats i kammaren. Det har även framhållits att fynden som påträffats utanför gången i gånggrifterna härrör både från keramik som rensats ut från kammaren och från kärl som offrats direkt utanför (a.a. s. 351, 365). Vid den arkeologiska undersökningen i Odarslöv undersöktes en mycket begränsad del av det som utgjorts av kammaren. I schaktkanten in mot kammaren framkom den största skärvan som påträffades vid undersökningen. Skärvan utgjordes av ett kärl med för platsen exklusiv dekor i form av ett stiliserat ansikte (kärl 13). Ytterligare en skärva från kärl 13 påträffades utanför det yttre stenbrättet i utkastlager 1. Det förekom dock inte passform mellan dessa skärvor, men de är så karateristiska i sin dekor, att de bör komma från samma kärl eller från två identiska kärl. Även om en mycket begränsad del av kammaren kom att undersökas verkar det som att det funnits depositioner av keramik i kammaren. Det är dock svårt att fastställa huruvida skärvan som påträffades i utkastlager 1 är ett resultat av en utrensning eller om det är en medveten deposition av ett redan ofullständigt kärl som deponerats på flera platser vid konstruktionen. Ytterligare en indikation på att det förekommit skärvor från samma kärl på olika platser inom konstruktioner är fyndet av skärvor från kärl 12 i lagret i gången samt i lagerna utanför gången. Kärl 12 är också ett av de kärl som har den största vertikala spridningen. Det förekommer i de båda utkastlagren, i det yttre stenbrättet, i den inre högfyllningen, i lagret mellan brätten samt i den fossila matjorden. Förekomsten av keramik i den fossila matjorden under utkastlagren och det yttre stenbrättet skulle kunna vara resultatet av att dessa fynd omdeponerats på grund av t.ex. markerosion. Vid undersökningen framkom det uppemot 800 skärvor i den fossila matjorden och en del av dessa en bit ned i lagret. Det är inte möjligt att säkert avgöra huruvida samtliga av dessa skärvor deponerats direkt i lagret eller om flertalet kommit från ovanliggande lager. I den fossila matjorden framkom skärvor från fyra av de rekonstruerade kärlen (kärl 1, 4, 9, 12). Det är dock högst sannolikt att de omdeponerats, eftersom skärvor från dessa kärl även förekommer i de ovanliggande lagren. Det går således inte att utifrån de 13 rekonstruerade kärlen fastställa dateringen för det fossila matjordslagret och därigenom svara på frågan om det deponerats keramik på platsen innan det yttre stenbrättet uppfördes. Det verkar dock som om majoriteten av keramiken deponerats i lagren utanför gången under perioden då tandstämpel dominerade på keramiken dvs. under perioden MN II IV. Det finns dock en viss motsägelse i 89

94 Fig. 57. Plan över fördelningen av brända ben och människoben vid gånggriften. detta eftersom den enda 14 C daterade keramikskärvan med matskorpa har daterats till slutet av tidigneolitikum och början av mellanneolitikum. 90 Osteologiskt material Vid den arkeologiska undersökningen påträffades ett mindre antal brända ben (ca 500 g, otvättat material). Dessa ben kom att genomgå en osteologisk analys med syfte att fastställa och urskilja eventuella människoben. Analysen utfördes av Caroline Arcini vid Riksantikvarieämbetet UV-syd i Lund. I tabellen med resultatet från analysen kan det utläsas att det förekom en hög andel människoben i materialet (se bilaga 1). Förutom detta fanns det ett par klofalanger av Björn samt ett par bennålar tillverkade av mellanfotsben av får/get eller rådjur. Den rumsliga fördelningen av det osteologiska materialet i de enskilda lagren har redovisats tidigare. Den sammantagna bilden visar att de brända benen främst hade en fördelning till den nordöstra delen av gånggriften (se fig. 57). Det förekom i princip brända ben i samtliga av de redovisade lagren i den nordöstra delen av gånggriften. Detta gällde även för människobenen, som återfanns såväl i de stratigrafiskt översta lagren som i de understa. När dessa ben bränns och hamnar vid gånggriften har inte kunnat fastställas eftersom det, i skrivande stund, inte har genomförts någon 14 C-analys på något av de brända benen.

95 Fig. 58. Plan över fördelningen av bärnsten vid gånggriften. En punkt motsvarar ett fynd. Fig. 59. Exempel på bärnstenspärlor påträffade vid gångriften. Pärlorna är fotograferade före konservering. 91

96 92 Bärnsten Vid den arkeologiska undersökningen påträffades 126 fragment från bärnstenpärlor, varav ett 15-tal var kompletta. Bärnstenspärlorna mättes in som fyndenheter och relaterades till den kontext var de påträffades. Bärnstenen hade en koncentration till området för kammaren, till gången och till området öster om gången (se fig. 58). Den kontext som innehöll flest bärnsten var det yttre stenbrättet med 35 fynd, följt av utkastlager 1 med 29 och utkastlager 2 med 21 fynd. Bärnstenen skickades efter avslutad undersökning för konservering till Lunds Universitet Historiska Museum (LUHM). Konserveringen är i skrivande stund inte klar och det har på grund av detta inte kunnat göras någon mer ingående studie av pärlornas olika former och förekomst av eventuell dekor m.m. En form som dock kan sägas vara karaktäriskt för de hela bärnstenspärlorna är yxoch klubbformen (se fig. 59). Fyndmaterialets korologi och datering Ovan gjorda genomgång av fyndmaterialet från Odarslöv har belyst ett massmaterial av främst keramik och flinta. Redovisningen av konstruktioner och lager har involverat en presentation av andelen fynd och fördelningen av olika artefakter i de enskilda kontexterna. Det finns vissa indikationer i materialet som tyder på att det kan ha skett en viss omdeponering av fyndmaterialet. Material som ursprungligen hade placerats i kammaren kan ha kommit att rensas ut och hamnat i lagren närmast utanför gången. Komplexiteten kring fyndmaterialets korologi lämnar även utrymme för andra tolkningar. Fyndmaterial kan ursprungligen även ha deponerats utanför gångens mynning och avsiktligen eller oavsiktligen kommit att föras med in i gång och kammare. Genomgången av fyndmaterialet har också visat att själva gånggriftens konstruktion kommit att förändras med tiden. Konstruktionen har med stor sannolikhet kommit att utökas genom att ett yttre stenbrätte anlagts en dryg meter utanför det inre. Som bevis för detta har fyndmaterialets fördelning i gränsen mellan det yttre stenbrättet och högfyllningen lyfts fram. En slutsats som kan göras är att massmaterialet, framförallt keramiken, har deponerats efter det att detta brätte uppförts. Fördelningen av keramik och flinta visar i övrigt på en koncentration till området öster om gången, främst till det yttre stenbrättet och till lagerna utanför detta. Keramikens korologi har redovisats i tidigare. Ingen jämförelse har dock gjorts mellan hur de olika fyndmaterialen fördelar sig stratigrafiskt. För detta ändamål är lagerna i gången av särskilt intresse; en slags miniatyr över fyndmaterialets stratigrafiska fördelning vid gånggriften. Även om gången varit en passage där människor passerat in och ut och medfört och möjligen även utfört material, så ger den en fingervisning om hur de olika fyndmaterialen fördelar sig stratigra-

97 fiskt. I gången konstaterades tre lager. Överst fanns ett lager som innehöll fynd av keramik, flinta, bärnsten och brända ben. Det fanns en tendens till en högre frekvens av bärnsten och brända ben i detta lager än i underliggande lager. Bland de brända benen fanns även människoben. I det mellersta lagret fanns det flinta, keramik, bärnsten och brända ben. Det fanns dock en högre frekvens med keramik i lagret än i de övriga båda lagren (196 av totalt 337 st. skärvor). Det undre lagret innehöll keramik, flinta och bärnsten. I det undre lagret påträffades en högre andel flinta än i de övre lagren. En 14 C datering utförd på träkol från det understa lagret gav på en datering till slutet av tidigneolitikum och början av mellanneolitikum, period TN II MN I. En möjlig tolkning som kan göras utifrån fyndsekvensen i gången är att det översta lagret representerar en period då material i form av bärnsten och brända ben transporteras ut från kammaren och sprids i området utanför gången. Det som styrker denna tolkning är fördelningen av bärnstenspärlor. Flertalet bärnstenspärlor påträffades i området för kammaren, men även i gången och i området utanför gången. Denna utrensningsfas kan ha skett successivt, eftersom bärnstenspärlor även förekommer i det mellersta och undre lagret. Den kan även ha skett under senare perioder t.ex. under senneolitikum. Fynd från denna period påträffades även i Odarslöv i form av pilspetsar, en del av en flintdolk samt ett fragment från en enkel skafthålsyxa. De sistnämnda fynden påträffades i schaktmassorna, medan pilspetsarna framkom både i den södra delen och i den norra delen av gånggriften. Pilspetsarna låg främst lokaliserade till det yttre brättet. Det mellersta lagret i gången skiljde sig från de båda andra genom en högre andel keramik. Detta lager representerar en period då övervägande keramik deponerats vid gånggriften. Enligt den genomgång som gjort av keramikkärlen äger denna deponering rum under yngre trattbägarkultur dvs. under period MN II IV. Denna fas representerar den period då de fyndrika lagren avsätts i det yttre brättet och utanför detta, i form av utkastlager 1 och 2. Fyllningen mellan stenarna utgjordes av utkastlager 2. Det har tidigare framhållits att det var svårt att se gränsen mellan de båda utkastlagren, vilket lett till en viss sammanblandning av fyndmaterialen mellan lagren. Det finns dock en skillnad lagerna emellan gällande förekomsten av bränd flinta. Utkastlager 1 hade viktmässigt en högre andel bränd flinta än utkastlager 2. Den brända flintan har en viss koncentration till området 1,5 2 meter utanför det yttre brättet. Detta gäller även de brända fragmenten från flintyxorna som främst ligger koncentrerade en dryg meter utanför yttre brättet öster om gången. Av 23 flintyxfragment i utkastlager 1 var 20 brända, medan endast 4 fragment av 16 var brända i utkastlager 2 och i det yttre brättet. Det finns alltså en viss avvikelse i spridningen mellan de obrända och de brända yxfragmenten. 93

98 Fig. 60. Plan över fördelningen av pilspetsar vid gånggriften. Det var inte bara flintyxorna som hade en koncentration till området öster om gången. Även de flesta av pilspetsarna låg i detta område. Det framkom dock ett par tvärpilar innanför brättet i det understa lagret av fossil matjord samt en pil i kammaren. Tångepilspetsarna hade en tydlig koncentration till området rak öster om gången, i kanten av det yttre brättet (se fig. 60). Spånen var även samlade till området utanför gången, främst till det yttre brättet och till de båda utkastlagren (se fig. 38. s. 60). Det fanns även eldskadade spån, men någon speciell fördelning av dessa kunde inte konstateras. I det understa lagret i gången påträffades en förhållande hög andel flinta jämfört med de ovanliggande lagren. Även i den fossila matjorden som var det understa lagret utanför gången påträffades en förhållande hög andel flinta i direkt anslutning till gången. Flinta i de undre lagren i gången och strax utanför denna kan ha vara rester efter fyllnadsmassor från när gånggriften byggdes. Detta skall ses i relation till den höga andelen flinta som fanns i lagret invid kammaren. 14 C dateringen av det understa lagret gav en datering till period TN II MN I, vilket väl stämmer med den period då de flesta av gånggriftena anses ha uppförts. Det bör dock påtalas att det fanns flertalet keramikskärvor i det understa lagret i gången vars dekor antyder en något senare datering. Inför den arkeologiska undersökningen påpekades att det kan ha förekommit olika gränser kring megalitgravarna (jfr. Edmonds 1999). Gränser som bl.a. syftade till att socialt skilja tillgång och upplevelsen för de som betraktade och 94

99 Fig. 61. Fördelningen av keramik vid gånggriften. Notera koncentrationen vid cirkeln. Fig. 62. Fördelningen av flinta. En punkt motsvarar 10 gram flinta. Notera koncentrationen av till cirkeln. De röda punkterna markerar fyndet av fragment från den dubbeleggade stridsyxan. 95

100 agerade invid monumenten. I gravkonstruktionen finns det element som fysiskt och mentalt kan uppfattas som gränser. Dessa gränser i konstruktionen har troligen inte existerat samtidigt, utan de har tillkommit efterhand. Kammaren kan ha representerat någon form av centrum och gången var den passage som ledde in mot detta inneslutna område. Till gångens mynning anslöt det inre stenbrättet, följt av ett mellanrum på ca en meter innan det yttre brättet. Utanför det yttre brättet, i den södra delen av gånggriften, fanns en stenkrets. Denna stenkrets saknades i partiet öster om gången. I fyndmaterialets rumsliga fördelning fanns tendenser som tydde på förekomst av gränser; gränser som överensstämde med konstruktionselementen. Fördelningen av keramikmaterialet visade på en tydlig förtätning till det yttre stenbrättet. Utanför brättet avtog keramiken något under en sträcka av ca en meter, för att återigen öka i antal skärvor. Stenkretsen som i söder omgav konstruktionen hade vid en fullt utlagd cirkel en diameter på ca 25 meter. I området öster om gången fanns det ett ökat antal keramikskärvor i området där stenkretsens borde ha funnits om den cirkulärt omgett konstruktionen (se fig. 61). Samma fenomen fanns delvis när det gällde flintmaterialet. Speciellt tydligt utmärktes denna gräns av de brända flintorna (se fig. 62). Ett intressant fynd, placerat precis i linje med stenkretsen, var de fyra fragmenten av en dubbeleggad stridsyxa. 96 Analyser Inför den arkeologiska undersökningen medtogs kostnader för osteologisk analys, 14C analys och kvartärgeologisk analys. På grund av att det förelåg ett behov av konservering av de många bärnstenspärlorna togs ett beslut att prioritera en konservering av dessa framför en kvartärgeologisk analys; ett beslut som förankrades hos länsstyrelsen. Vedanatomisk analys och 14 C analys Inför 14 C analysen gjordes ett urval av insamlat organsikt materialet som framkom vid undersökningen. Detta material bestod av träkol, brända ben och av en sk. matskorpa på en keramikskärva. Målsättningen med analysen var att skapa en så bra datering av konstruktionens olika faser som var möjligt. Urvalet föll på att datera träkol från ett stolphål som påträffades under gånggiften (A3275), det sk. fossila matjordslagret som överlagrade stolphålet och som fanns under de båda utkastlagren och det yttre stenbrättet. En analys utfördes på matskorpan på en keramikskärva från det yttre stenbrättet samt från träkol påträffat i det undre lagret i gången. Träkol analyserades även från två av de härdar som påträffades utanför det yttre brättet, nordöst om gången (se ovan Härdar ). I den kostnadsberäkning som gjordes inför undersökningen avsattes medel för C dateringar. Sex prover kom att analyseras. Orsaken till att analyserade prover blev färre än

101 beräknat var bl.a. ökade priser hos laboratoriet och för icke kalkylerade kostnader för en vedanatomiska analys. Eftersom väntetiden hos laboratorierna ofta är lång skickades proverna tidigt i rapporteringsprocessen. Ett syfte med att inte analysera samtliga prover på en gång var att spara något prov för att kunna besvara frågeställningar som framkommer under rapporteringsprocessen. En av dessa frågor berör en datering av det brända benmaterialet. Den vedanatomiska analysen utfördes på fem prover av Hans Linderson på Nationella Laboratoriet för Vedanatomi och Dendrokronologi vid Lunds Universitet (se nedan tabell 1). Syftet med analysen var främst att ur träkolsmaterialet göra en utsortering av trädslag lämpade för en 14 C analys. Samtliga prover bedömdes som lämpliga och skickades vidare för 14 C analys. Prov Lager Objekt Material Namn Stam/ung Egenålder år Antal Procent nr stam/gren Y=avst. bark analys Gången Träkol Fläder Ung stam Y< Fossil matjord Träkol Hassel Ung stam Y< Stolphål Träkol Ek Stam Y< Härd Träkol Ek Stam Y< Härd Träkol Ek Stam/grov gren Y< Tabell 1. Vedantomisk analys. Resultatet av 14 C analysen, som presenteras nedan i tabell 2, visar sig väl stämma med erhållna dateringarna på osteologiskt material från skandinaviska gånggrifter (jfr. Persson & Sjögren 1995 s. 73). Persson & Sjögrens studier visar att flertalet dateringar faller inom perioden f.kr. En överraskning vid Odarslöv var emellertid den yngre dateringen som erhölls för de båda härdarna utanför det yttre brättet, nordöst om gången. Dessa daterades till förromersk och romersk järnålder folkvandringstid. Prov nr Lager Objekt Material 14 C BP 1 sigma 2 sigma Period (2 sigma) (efter Nielsen 1993) Gången Träkol 4540± f.kr f.kr TN II MN I Fossil matjord Träkol 4440± f.kr f.kr TN II MN III Stolphål Träkol 5115± f.kr f.kr Mesolitikum - TNI Härd Träkol 2215± f.kr f.kr Förromersk järnålder Härd Träkol 1650± e.kr e.kr Romersk - FVT Yttre stenbrätte Matskorpa 4565± f.kr f.kr TN II MN I Tabell C analys. 97

102 98 Tolkning och syntes Inför den arkeologiska undersökningen av gånggriften vid Odarslöv upprättades en frågeställning som främst inriktades på konstruktionen och på de aktiviteter som ägt rum kring megalitgraven. Den redogörelse som har gjorts i denna rapport över konstruktionsdetaljer, lager och fyndmaterial har visat på en komplicerad anläggning och på omfattande och upprepade aktiviteter på platsen. Den tolkning som presenteras nedan skall därför inte betraktas som fullständig och slutgiltig tolkning av gånggriften vid Odarslöv. Fyndmaterialet och dokumentationen är ett unikt källmaterial som skulle göra sig förtjänt av en ännu mer omfattande bearbetning och forskning i framtiden. Fasindelning Den arkeologiska undersökningen och bearbetningen av dokumentationsmaterial och fyndmaterial har visat på att konstruktionen och de materiella lämningarna har bildats under en relativt lång tidsperiod. De arkeologiska lämningarna har strukturerats genom att indelas i sju faser. Fasindelningen utgår från de äldsta spåren på platsen och leder fram till borttagandet av gånggriften år Dessa faser är olika långa, men de representerar samtliga förändringar i hur platsen använts och strukturerats. Fas 1 bygger på indikationer av aktiviteter på platsen för gånggriften innan denna uppförts. I området invid kammaren påträffades ett stolphål (3275) vid den slutliga avbaningen av kvarvarande lager i den södra delen av gånggriften. I stolphålet påträffades träkol som 14 C daterades till f.kr. (kalibr. 2 sigma). Detta motsvarar slutet av mesolitikum och början av tidigneolitikum. Denna datering bör vara äldre än gånggriften, eftersom megalitgravar först börjar uppföras under tidigneolitikums andra hälft (se nedan Odarslövsgånggriften i ett lokalt och regionalt perspektiv ). Vid avbaningen framkom dessutom fler anläggningar i form av stolphål och gropar samt en härd. Det fanns dock inget i fyndmaterialet från dessa anläggningar som styrker dateringen och visar att de var samtida. Det keramikmaterial som påträffades i det 14 C daterade stolphålet är odekorerade skärvor av förhistorisk typ och de kan varken styrka eller avfärda den erhållna dateringen. Även om källmaterialet är svagt kan stolphålet och de övriga anläggningarna vara spår efter en bosättning under början av tidigneolitikum. Även det s.k. fossila matjordslagret (3104), som framkom under gånggriften kan ha bildats under denna period. Fas 2 representerar den fas då gånggriften anläggs på platsen. Under fasen uppförs stenkonstruktionen i kammaren och gången. Med stor sannolikhet anläggs även det inre brättet i samband med gången. När det gäller lagren invid kammaren och den inre högfyllningen bör även dessa ha förts på i samband med att stenkonstruktionerna utformas. Under fasen bildas även lagret mellan brätte-

103 na. Det är dock mycket svårt att datera denna fas eftersom inget bra organiskt material påträffades på sådant sätt att det kunde användas för att datera enskilda konstruktionsdetaljer såsom kammare, gång eller inre stenbrätte. En förhoppning fanns att påträffa daterbart material under de kallmurningsstenar som fanns mellan stenlyften i gången (se fig. 18), men något sådant material anträffades inte. Om daterbart material hade påträffats kunde detta ändå härröra från äldre aktiviteter på platsen. Det fanns dock fyndmaterial i den inre högfyllningen, lagret mellan brättena och i lagren invid kammaren. Fyndmaterialet i form av keramik i den inre högfyllningen och i lagret mellan brättena kom främst i anslutning till det yttre brättet och härrör troligen från de aktiviteter som sker under nästföljande fas (se nedan). Det kan dock inte uteslutas att det bland keramikmaterialet från dessa båda lager finns skärvor som kan dateras till fas 2. Fyndmaterialet från lagren invid kammaren bedöms som utsatta för omlagring eftersom det fanns indikationer på att stenarna i kammaren avlägsnats under en senare period. Fyndmaterialet i dessa lager kommer med stor sannolikhet från kammaren och det föreligger en uppenbar risk att detta material härrör från mer än en period. Även om det saknas daterbart fyndmaterial, så bör gånggriften ha uppförts i slutet av tidigneolitikum eller någon gång i början av mellanneolitikum. De 14 C dateringar som gjorts på träkol från det understa lagret i gången och från den fossila matjorden styrker denna datering (se ovan Tabell 2 s. 97). Fas 3 är den fas då de mest omfattande aktiviteterna sker invid gånggriften. Fasen inleds med att det yttre stenbrättet anläggs och den inre högfyllningen fylls ut och täcker lagret mellan brättena. Att gånggriften tolkas som att den utökas i storlek baseras på att lagret mellan brättena låg under det yttre stenbrättet och på den skarpa gräns som fanns för keramiken mellan det yttre brättet och den inre högfyllningen. Under fasen sker det omfattande aktiviteter i området kring det yttre stenbrättet öster om gångens mynning. Under fasen bildas de båda utkastlagren. I stenbrättet och ca två meter utanför detta fanns det äldre av dessa lager, utkastlager 2. Delvis överlagrande detta lager låg utkastlager 1. Dessa lager representerar två olika skeden. Gränsen mellan lagren var dock svår att fastställa vid undersökningen, vilket har lett till att fyndmaterial kommit att sammanblandas lagren emellan. Det fanns dock en viss skillnad i fyndmaterial mellan lagren när det gäller den brända flintan. Detta material fanns i en högre andel i utkastlager 1, där det låg koncentrerat till ett område 1,5 2 meter utanför det yttre stenbrättet. I övrigt var lagren mycket rika på keramik. Cirka 76 % av keramiken kom från dessa båda lager. Den största andelen påträffades i utkastlager 2 som sträckte sig in mellan stenarna i det yttre brättet. Genomgången av ett urval av kärlen tyder på en datering till perioden MN II-IV, c.a f.kr (kalenderår efter Nielsen 1993). Detta motsvarar en period på c.a. 200 år. Mot denna datering skall 99

104 ställas den 14 C datering som gjordes på matskorpan på en skärva påträffad i det yttre stenbrättet. Denna gav en datering till ca f.kr. (kalibr. 2 sigma). Vilka aktiviteter representerar fyndmaterialet av flera tusen keramikskärvor och hundratals kilo flinta? Utöver detta massmaterial påträffades även ett stort antal bärnstenspärlor, yxfragment, pilspetsar, spån, knivar och brända ben i lagren. Det finns inget enkelt svar på denna fråga. Övervägande del av materialet har troligen hamnat på platsen i samband med olika ceremonier invid gånggriften. Det finns indikationer på att keramik placerats både i kammaren och utanför i det yttre brättet. Skärvor från det sk. ansiktskärlet påträffades både invid kammaren och utanför gången. Keramiken kan ursprungligen ha placerats i kammaren och kommit att rensas ut och deponerats utanför gången i samband med nya begravningar eller aktiviteter inne i själva kammaren. Denna tolkning styrks delvis av fördelningen av bärnstenspärlor, eftersom de fanns i såväl området för kammaren, i gången som i området utanför gången. Material kan dock även ha deponerats båda i området utanför gången och inne i kammaren. Det finns även utrymme för en kombination av dessa båda tolkningar av händelseförloppen vid gånggriften. Ett intressant fenomen berör fördelningen av den brända flintan. Som nämnts ovan låg denna koncentrerad till ett området 1,5 2 m utanför det yttre stenbrättet. Detta område sammanfaller med ett avsnitt där stenkretsens borde ha funnits om den cirkulärt omgett konstruktionen (se fig. 62). Området mellan detta avsnitt och det yttre stenbrättet utgörs av en svacka; en svacka som begränsar utbredningen av utkastlager 2. Detta betyder att även stenkretsen kan ha tillhört fas 3 och i så fall varit samtida med det yttre stenbrättet och med övervägande del av keramiken (se fig. 63). Det fanns dessutom en tendens till en ökad koncentration av keramik i detta parti (se fig. 61). Ett intressant fynd är de fyra fragmenten av en dubbeleggad stridsyxa som var placerade precis i linje med stenkretsen. I undersökningsplanen fanns en frågeställning kopplad till förekomsten av eventuella gränser kring gånggrifterna (se ovan s. 13). Det kan ha funnits gränser vid gånggrifterna som syftade till att socialt begränsa tillgången och upplevelsen av aktiviteterna invid monumenten. Vid gånggriften i Odarslöv verkar stenkretsen ha utgjort en sådan gräns, liksom även det yttre stenbrättet och gången in mot kammaren. En slutsats är att fas 3 representerar en period då gånggriftens konstruktion genomgår förändringar. Även i nyttjandet av platsen sker det förändringar, vilket tydligt kan ses i det omfattande fyndmaterialet av keramik och flinta. Stora mängder av keramik, daterade till perioden, har även påträffats vid undersökningar av andra megalitgravar i västra Skåne (se nedan Odarslövsgånggriften i ett lokalt och regionalt perspektiv ). Dessa förändringar som konstateras vid gånggrifter som Odarslöv avspeglar egentligen förändringar inom det neolitiska samhället i stort. 100

105 Fig 63. Förslag till rekonstruktion av gånggriften under fas 3. Fas 4 representeras av ett antal fynd daterade till slutet av neolitikum. Dessa fynd utgörs av några pilspetsar, en fragmentarisk flintdolk och en enkel skafthålsyxa. Det fanns inga anläggningar från perioden, men fynden ger en indikation på att gånggriften nyttjats under den senneolitiska perioden. Det finns exempel från andra megalitgravar i västra Skåne med senneolitiska fynd (Strömberg 2005 s. 175). Dessa fynd kan inte alltid säkert knytas till begravningar, utan de kan eventuellt härröra från andra aktiviteter. Det finns dock exempel på gånggrifter som omgjorts till hällkistor med fynd och begravningar från senneolitikum (Magnusson 1947). Det är således troligt att även gånggriften i Odarslöv innehåller begravningar från perioden inne i kammaren. Fas 5 representeras av två härdar alldeles norr om gånggriften som daterats till järnålder. Fas 5 skulle egentligen kunna delas upp i två faser eftersom 14 C dateringen av den ena härden gav en datering till förromersk järnålder och den andra en datering till yngre romersk järnålder och till folkvandringstid. Huruvida de övriga härdarna vid gånggriften är från samma perioder kan inte fastställas i nuläget. Det fanns inte heller något övrigt fyndmaterial som tyder på att aktiviteterna under järnålder varit särskilt omfattande på platsen. 101

106 Fas 6 dateras till historisk tid, troligen eller 1800 tal. Under fas 6 avlägsnas de stora stenarna i gången och eventuellt även de i kammaren. I det norra stenlyftet tillhörande gången påträffades en keramikskärva av yngre rödgods. Skärvan kan inte exakt dateras, men den härrör troligen från tal. Fas 7 representerar vår tids påverkan på gånggriften vid Odarslöv. Det kan tyckas konstigt att även denna fas upptas i redogörelsen, men borttagandet av de östra delarna av gånggriften genom en arkeologisk undersökning är en stor förändring av gånggriften. Eftersom delar av gånggriften fortfarande finns kvar på platsen är fas 7 inte den sista fasen i gånggriftens historia. Odarslövsgånggriften i ett lokalt och regionalt perspektiv Av Magnus Andersson Under senare delen av tidigneolitikum och i övergången till mellanneolitikum märks i flera avseende förändringar i det skånska samhället. Bebyggelsen expanderar och tycks så småningom etablera sig i fastare bygder. Utöver bosättningarna blir andra typer av platser med särskild innebörd och funktion ett nytt inslag i landskapet. Det är under tidigneolitikums andra hälft som megalitgravar börjar uppföras. Även kult- och offerplatser med nedläggelser i våtmarker ökar markant. I följande avsnitt sätts gånggriften i Odarslöv in i ett lokalt och regionalt perspektiv. Regionens neolitiska gravmonument presenteras och ställs i förhållande till samtida bosättningar och offerplatser. En ofta använd spridningskarta återger fem megalitgravsområden inom Skåne; dalgångslandskapet kring Saxån-Välabäcken och Lödde å-kävlingeån, Rååns dalgång strax söder om Helsingborg, sydvästra Skåne, Österlenområdet och sjösystemet kring Hammarsjön och Ivösjön med Vramsån i Nordöstra Skåne (fig. 64). (Strömberg 1980, Tilley 1999, Andersson 2003, 2004). Andragångsinventeringen, under åren , har genom arkivstudier kompletterat denna spridningsbild med uppgifter om borttagna megalitgravar och visat att dessa har varit fördelade utmed nästan hela kustregionen (Holmgren & Tronde 1990, Sandén 1995). Tydliga koncentrationer märks emellertid fortfarande till de fem ovan angivna områdena. I sin studie av neolitiska offerfynd i Skåne visar Per Karsten att även de ackumulerade offerplatserna har en geografisk fördelning samlad till kustzonernas megalitgravsområden, med endast ett fåtal nedslag i de inre delarna av landskapet (fig. 65) (Karsten 1994). Dessa regioner kan sägas motsvara de traditionella tidig- och mellanneolitiska centralbygderna. Gånggriften i Odarslöv ligger just i ett av dessa områden i utkanten av det ovan nämnda dalgångslandskapet kring Saxån-Välabäcken och Lödde å-kävlingeån. Olika studier har visat att det inte bara finns en koncentration av megalitgravar och fynd av depositioner i våtmarker i området kring Saxå- och Väla- 102

107 Fig. 64. Fördelning av säkra megalitgravar i Skåne Fig. 65. Fördelning av ackumulerade offerfynd i Skåne 103

108 Fig. 66. Bebyggelse under TN II-MNA II vid Saxån-Välabäcken och Lödde å-kävlingeån bäcksdalgångarna samt i dalgången söderut vid Lödde å och Kävlingeån, utan även en förtätning av neolitiska boplatslämningar (Hårdh 1982, 1990b, Karsten 1994, Andersson 2003, 2004). Särskilt omfattande är lämningarna i detta område under perioden TN II-MNA II (fig. 66). I förhållande till föregående skede är det en markant ökning av de platser som kan definieras som bo- eller aktivitetsplats. I min studie, som gjordes i samband med de arkeologiska undersökningarna under Västkustbanans utbyggnad, har jag dokumenterat mer än tre gånger fler boplatser under TN II-MNA II än under TN I (88 gentemot 27) trots att den förra perioden endast är ca 33 % (25 % i kalenderår) längre. Än mer påfallande är expansio- 104

109 Fig. 67. Megalitgravar kring Saxån-Välabäcken och Lödde å-kävlingeån nen av depå- och/eller offerfynd. Under TN I kunde fem offerplatser dokumenteras medan 50 är kända från TN II-MNA II (Andersson 2003). En långhög, elva rund- eller långdösar och tio gånggrifter (varav en dubbelgånggrift) finns med säkerhet dokumenterat i området kring Saxån-Välabäcken och Lödde å-kävlingeån (fig. 67). Andragångsinventeringen visade att antalet sannolikt varit betydligt högre. Tretton av gravarna (inklusive gånggriften i Odarslöv) har undersökts i varierad omfattning. Områdets enda kända långhög (Dagstorp 12, Krångeltofta) undersöktes år 1999 i samband med Västkustbanans utbyggnad (Ericson Lagerås 1999). I Danmark däremot är det betydligt fler som grävts ut och det är till stor del därifrån kunskapen kring långhögarnas konstruk- 105

110 tion kan hämtas (Madsen 1993). Tolkningen att stenkonstruktionen vid Krångeltofta är spår efter en tidigneolitisk långhög, är främst baserad på de karaktäristiska särdrag som präglar denna fornlämningstyp. Konstruktionen har den trapetsoida formen, placeringen på en sydsluttning och en i huvudsak öst-västlig orientering gemensam med andra långhögar (Kaul 1988: 64ff). Den yttre begränsningen består av två stenramar, var och en med en fasad i den östra delen, vilket bär vittne om att konstruktionen har byggts på åtminstone vid två tillfällen. Inom stenramarna återfanns gravanläggningar som bestod av stenpackningar med flata och kluvna stenar. Ytterst lite keramik påträffades vid fasaderna på Krångeltofta, vilket försvårar möjligheterna att närmare datera anläggandet av dessa karaktäristiska delar av långhögen. Under stenkonstruktionen på Krångeltofta påträffades inget boplatsmaterial i form av husrester och kulturlager från neolitikum. Fragment av en spets- eller tunnackig yxa tillvaratogs omedelbart norr om anläggningen (Ericson Lagerås 1999). Ingen av dösarna i dalgångslandskapet har undersökts i modern tid och det är endast Hofterupdösen som idag föreligger i oskadat skick. Följaktligen är det svårt att i detalj redogöra för deras olika konstruktionsdetaljer. Döskammarna har varit förhållandevis små, ca 1,5-3 m 2, bestående av tre till fem sidohällar med ett större takblock. Gravkammaren har, i de flesta fall, omgivits av en rektangel (långdös) eller cirkel (runddös) av stenar. Dessa har utgjort begränsningen på den hög av jord och stenpackning som en gång sannolikt täckte större delen av själva gravkammaren åtminstone upp till takblockets nedre del. I flera fall har emellertid kantkedjan borttagits och det har därför inte varit möjligt att bestämma om det ursprungligen varit en lång- eller runddös (Andersson 2003). Eftersom sju av gånggrifterna i västra Skåne tidigare har varit föremål för arkeologiska undersökningar (Forssander 1932, 1936, 1937, Hansen 1919a, 1919b, 1923, 1930, 1931, Hårdh 1990a) är bilden av dessa bättre känd än långoch runddösarna. Gravkammarens storlek varierar kraftigt mellan de olika monumenten, från Lackalängas dryga 6 m 2 till Gillhögs 18 m 2 (fig. 68). Av de bestämbara har tre av megaliterna en rektangulär kammare och tre har en oval form på kammaren. Dubbelgånggriften Annehill har en oval och en rektangulär kammare (fig. 69). Gravkammaren är vanligen orienterad i östvästlig riktning, ibland med en dragning åt endera riktning. Undantaget utgörs av Lackalänga vars kammare ligger i nordsydlig riktning. Passagen, som är intakt vid sex av gånggrifterna, är mellan 5-5,8 m lång. Gånggrifterna är överhuvudtaget omsorgsfullt uppbyggda och teknologiskt sofistikerade. En intressant konstruktionsdetalj märks vid gånggriften Hög där några av väggblocken inte har nått upp till den önskade höjden. Vägghöjden har därför ökats med pålagda block, överkragande de undre stenarna (Petré & Salomonsson 1967). 106

111 Fig. 68 Gånggrifterna Gillhög och Lackalänga, Stenhög. Fig. 69. Gånggriften Annehill Flera av gånggrifterna (Gillhög, Hög, Lackalänga, Södervidinge och Västra Hoby) har ett mer eller mindre massivt fyndförande stenröse framför gången. Huruvida även Annehill och Harald Hildetands grav har haft ett liknade röse är inte möjligt att avgöra då senare tids odlingsverksamhet och vägbyggnation förstört dessa eventuella lämningar. Undersökningarna antyder att dessa rösen har ackumulerats i flera skeden och att depositionerna utanför gravarna försiggått under MNA Ib- MNA IV med en koncentration till perioderna MNA Ib-MNA III (Hårdh 1990b). Bortsett från gånggriften i Odarslöv är det ganska få fall där ytor undersökts i anslutning till megalitgravarna. De undersökningar som finns visar emellertid att aktiviteter skett inte bara vid gravarnas ingångsparti utan det finns exempel på att ett område framför och omkring dessa varit avsedda för olika ritualer. Olika former av stenpackningar har påträffats. I närheten av Hofterupsdösen undersökte LUHM år 1959 en 5x2 m stor stensättning. Anläggningen som låg ca 20 m norr om graven, var oval till formen och bestod av endast ett lager sten av skiftande storlek. Ytan på omkring 6,5 x 4,5 m som undersöktes kring anläggningen var helt täckt av ett kulturlager. Flintmaterialet och fragment av tandstämpel- och fiskbensornerad keramik i stensättning och kulturlager anger att de båda kan dateras till mellanneolitisk tid. Enligt fornminnesinventeringen har det inom 107