Positiv utveckling för sverigefinska nationella minoriteten och dess rättigheter men bara i vissa kommuner i Sverige

Transkript

1 RUOTSINSUOMALAISTEN KESKUSLIITTO Inlämnad till Europarådet den 21 januari 2014 Några iakttagelser från Sverigefinska Riksförbundet till Europarådet angående den sverigefinska nationella minoritetens situation och efterlevnaden av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk: Positiv utveckling för sverigefinska nationella minoriteten och dess rättigheter men bara i vissa kommuner i Sverige Sverigefinska Riksförbundet har anledning att för det första utrycka sig positivt om den påbörjade gynnsamma utveckling i det svenska samhället för att lyfta status för det finska språket och för det arbete, som på basis av minoritetslagen SFS 2009:724 har börjat bedrivas inom och för förvaltningsområdet för finskan. Förvaltningsområdet för finskan växer, nu ingår 48 kommuner i förvaltningsområdet och från 1 februari 2014 sammanlagt 52 kommuner. I ett 30-tal kommuner pågår arbetet för att starta samråd enligt minoritetslagen och för att initiera eller förbereda en ansökan om tillträde som kan beviljas av Sveriges regering. Dock kvarstår det faktum att sverigefinnarna har olika förutsättningar att få gehör för sina rättigheter beroende på bostadsorten i Sverige eftersom största delen av Sveriges kommuner inte tillhör förvaltningsområdet. Högre utbildning: Högskoleverkets utredning och de föreslagna åtgärderna om hur tillgodose Lärarförsörjningen för nationella minoriteters behov, 2011:14R, har bara till en bråkdel börjat tillämpas: Stockholms universitet har beviljats examenstillstånd för ämneslärarutbildning i finska som modersmål för arbete mot klass 7-9 och utbildningen är aviserat att starta Utbildningen följer utbildningsmodellen för ämneslärare och lärarna blir ämneslärare i finska (som modersmål) samt i engelska och svenska som andraspråk. Dessa lärare får tillhörighet till årskurs 7 9 (och därmed även 4 6). Samtidigt finns det möjlighet till vidare pedagogiska studier, genom vilka läraren kan få behörighet till gymnasielärare (och därmed även årskurs 7 9). För att arbetet med att stärka det finska språkets revitalisering och ställning som ett nationellt minoritetsspråk i Sverige ska fungera i alla led och över generationer, måste dock omfattande åtgärder ännu göras med start från förskola och utbildning av finskspråkig, tvåspråkig förskolepersonal. Postadress Telefon Telefax Bankgiro Postgiro Org.nummer Bellmansgatan 15 nb info@rskl.se STOCKHOLM

2 RUOTSINSUOMALAISTEN KESKUSLIITTO Inträdeskrav Bakgrund: Sverige har senast under 1980-talets mitt haft förskollärarutbildningar för tvåspråkiga lärarkandidater, då för finsk-, spansk- och grekisktalande, och den utbildningsmodellen kunde enligt SFRF delvis tjäna som en planeringsgrund för att starta nya skräddarsydda utbildningar för nationella minoriteteters behov, vilket Sverigefinska Riksförbundet påpekat till utbildningsdepartementet. Dock kvarstår behovet att staten ställer tillräckliga resurser till Stockholms universitets förfogande för genomförandet av denna ämneslärarutbildning samt ytterligare andra utbildningar i och på finska, t ex inom förskolepedagogik, två- och flerspråkighet och språkdidaktik för finsktalande, SO och Sveriges historia på finska etc. för den nationella minoriteten relevanta undervisningsämnen för långsiktiga framtida behov. När det gäller utbildning på universitetsnivå, är det väsentligt att även studier i modersmålet/minoritetsspråket skulle ge s.k. meritpoäng när man söker till universitet och högskola. Detta skulle motivera eleverna att fortsätta studera modersmålet även i gymnasiet. För närvarande är inträdeskravet till ämneslärarutbildningen att ha läst finska under tre år i gymnasiet. I praktiken skulle det vara nödvändigt att utvärdera språkkunskaperna i minoritetsspråket hos varje enskild sökande baserad på reella kompetenskriterier, för att det finns väldigt få elever som har studerat finska i gymnasiet. Det finns ett behov av nya utvärderingskriterier för förkunskaper i minoritetsspråket, för att de nuvarande kriterierna inte är lämpliga i detta sammanhang. Ungdomarna är intresserade av att studera finska och de har intresse för att använda språket i framtida yrkeslivet, men det borde finnas möjligheter att anpassa utbildningar och kurser för dem, vilket kräver särskild finansiering. Sverigefinska Riksförbundet är mycket oroat över bristande och otydlig laglig grund, koordinering och riktlinjer för förskola för sverigefinnar och andra nationella minoriteter: Trots aviserade förändringar i skollagen, med slopande av förkunskapskravet på nationellt minoritetsspråk, finns det ännu motstridigheter mellan skollagens, språklagens och minoritetslagens tillämpning: Skolinspektionens negativa för nationella minoriteter negativa tolkning (Kalix, 2013) av skollagens krav på grundläggande kunskaper i modersmålet bör noteras. Detta motarbetar de facto den goda vilja som uttryckts i språklagen om det allmännas skyldighet att stödja nationella minoritetsspråk som finskan och det utvecklingsarbete, som på gjorts t ex inom förvaltningsområdet för finskan genom att starta nya finsk- eller tvåspråkiga förskoleavdelningar (t ex Borås, Huddinge, Sigtuna, Skövde, Uppsala).

3 RUOTSINSUOMALAISTEN KESKUSLIITTO Ett stort framtida behov återstår att förstärka utvecklingsarbetet inom förskola och skola för finsktalande. T.ex. behövs det kursplaner i finska och finska 2 med flera önskade sverigefinska uppdrag som borde ges till Skolverket att utreda vidare. Inkluderingen av skolan för Sveriges del när det gäller den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk är ett krav från oss nationella minoritetsrepresentanter. Samt definitionen om vad förskola helt eller delvis på finska betyder. Delvis, från engelskans substantial part, har tolkats t ex så, att finsktalande föräldern ombetts skriva finska ord på papperslappar, som den svensktalande personalen sedan lovat att visa upp till den 3-åring, som detta gällde i Stockholm, Avsaknad av samhällsplanering för utbildning av finsktalande med fl. nationella minoritetsspråk avseende yrkespersonal för behov inom förskola och äldrevård Det saknas samhällsplanering och utbildningsplanering för personalbehov inom förskola och äldrevård för nationella minoriteters framtida behov. Rättighetsperspektivet för nationella minoriteter måste ingå i sådan planering, och här citerar vi Älvkarleby kommuns brev till Sverigefinska Riksförbundet den 29 april 2013 gällande kommunens skyldighet och möjligheter att erbjuda äldrevård på finska: Vårt mål är 100 % men det är svårt då vi inte har tillräckligt med personal som kan finska. I alla våra rekryteringsannonser har vi finska som en merit, men det är väldigt få av dem som söker som kan finska. Rekrytering av finsk personal ser vi som ett framtida problem då vi kan se att flera av våra finsktalande medborgare kommer att ha behov av hemtjänst inom en 5-10 års period. Sverigefinska Riksförbundet har vänt sig till Arbetsförmedlingen i Sverige med förhoppningen om att AF skulle åta sig att erbjuda riktat yrkes/kompletterande utbildning för sverigefinska minoritetsungdomar för växande behov bl.a. inom äldrevården och förskolan. Svaret blev nej med hänvisning till att finsktalande sköterska är inget bristyrke! Vi anser, att behovet kommet att växa snabbt under de närmaste åren.

4 RUOTSINSUOMALAISTEN KESKUSLIITTO Språkvård behövs: Uppföljningen av minoritetslagens implementering borde tillföras Institutets för Språk och Folkminnen eller Språkrådets uppgifter. Professionell språkvård är nödvändigt för nationella minoritetsspråkens bevarande och utvecklande Utvecklandet av högkvalitativ språkvård för finsktalande har dels ett egenvärde och ger ett nödvändigt stöd och bra språkliga modeller till yrkesverksmanna inom förvaltning, medier, kultur etc. och för alla finsktalande i Sverige och dels kan den fungera som en bra modell för andra språkgrupper i Sverige. Riksförbundet har noterat, att Institutet för språk och folkminnen, som är huvudman för Språkrådet, i sin övriga svenska verksamhet har ett bredare uppdrag i levandegörandet och spridandet av kunskaperna om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige än den lilla finska avdelning på Språkrådet varken har till uppgift eller några praktiska möjligheter att genomföra. Effekten av de revitaliseringsbidrag genom Institutet för språk och folkminnen till nationella minoritetsspråk, inklusive finskan, har ännu inte i större utsträckning kunnat ses men trots det poängterar Sverigefinska Riksförbundet att det är mycket angeläget att Sverige fortsätter projektstödet till revitaliseringen och att ISOF kan sprida goda modeller när sådana finns. I det sammanhanget kan det inte noga poängteras att de äldre infödda finsktalande i Sverige bör ses som en språklig resurs och presumtiva språklärare, som gärna delar med sig sina språkkunskaper till yngre. Radio och Tv i sverigefinnarnas och andra nationella minoriteters tjänst: Situationen för public service media för finsktalande motsvarar inte det allmännas förpliktelser gentemot den stora sverigefinska nationella minoriteten och behovet av tillgång till ett mångsidigt medieutbud på sitt eget nationella minoritetsspråk, som SFRF påpekat i sina remissvar till och vid kontakter med Sveriges regering. Det är angeläget att SR, SVT och UR verksamhet ges tillräckliga resurser och förpliktelser att synliggöra sverigefinnarnas och de övriga nationella minoriteternas språkliga och kulturella rättigheter och att dessa språkliga rättigheter och behov syns i programutbudet. Ett nytt brinnande problem har orsakat nya medieproblem i december 2013: YLE, den finska public service -bolaget, kan ha antagit en ståndpunkt som inte stödjer finska språkets överlevnad i Sverige! YLE verkar inte längre ge aktivt stöd till arbetet för det finska språket i Sverige. YLE har aviserat att kanalen TV Finland inte skall finnas till så länge till. Detta är en stor fråga, då den finskspråkiga nationella minoriteten kan missta den enda finskspråkiga TV-kanalen som kan ses i

5 RUOTSINSUOMALAISTEN KESKUSLIITTO Stockholm med omnejd (vilket i och för sig är för litet område då det finns sverigefinnar överallt i Sverige). För den finsktalande nationella minoriteten är det synnerligen viktigt att den traditionellt nära grannlandssamverkan mellan public service bolagen mellan Sverige och Finland ska kunna stödjas och förverkligas genom att på bästa sätt tillgodose den vanliga finsktalande radiolyssnarens eller tv-tittarens behov: att utan tekniskt krångel, som många äldre tycker webb-baserade medietjänsten innebär kunna följa radio eller tv på sitt eget språk. Sverigefinska Riksförbundet har för närvarande sändningstillståndet för TV Finland i Sverige, markbundna fria sändningar i Stockholm och Mälardalen, trots att vårt förbund inte är ett medieföretag. Riksförbundet anser det synnerligen brådskande att TV Finlands utbud skulle inkluderas i SVT:s åtaganden för att kunna ge lika tv-utbud till sverigefinnarna oavsett bostadsort i Sverige. I nuläge är sverigefinnarna hänvisade till olika varianter av kabel-tv-utbudet, och t.ex. på glesbygden saknas denna möjlighet. I skrivande stund är det oklart med några detaljer efter att överföringen av TV Finland i början på sommaren inte längre kunnat ske genom satellit. Innehållet och tillgängligheten i TV Finland -utbudet är för skrivande stund hotat genom beslut av finländska YLE. I skrivande stund har Sveriges Television SVT och Sverigefinska Riksförbundet en bra dialog gällande TV-samarbetet mellan Sverige och Finland, även om resultaten av diskussionerna inte är klara än. Kvalitetsaspekten är också viktig för public service media för trovärdighetens skull, och för finska språkets överlevnad och utveckling. Och kvalité förutsätter välutbildade och kunniga redaktörer och journalister. Detta i sin tur förutsätter fortbildnings- och utbildningssatsningar. Det behövs även resurser och t ex samverkan inom fortbildningsområdet på medieområdet med Finland gällande de båda ländernas respektive finska minoritet i Sverige och svenska minoritet i Finland. Den sverigefinska kulturen och det sverigefinska civilsamhället: Det behövs mera ekonomiska resurser till att förstärka den sverigefinska kulturen och förutsättningarna att utöva och utveckla den egna kulturen inom olika kulturområden så som teater, litteratur, genom folkbildningen och genom eget skapande inom olika kulturområden och för olika åldersgrupper tillsammans eller i skilda åldersgrupper för barn och ungdomar. Samverkansmodellen inom den svenska kulturpolitiken är en krävande utmaning för nationella minoriteter. Vårt arbete måste stödjas ekonomiskt, utifrån våra förutsättningar och behov. Där finns det fortfarande stora brister i många län.

6 RUOTSINSUOMALAISTEN KESKUSLIITTO För ett kulturbärande språk, som vi ser det finska språket i Sverige, behövs det både bevarande och utvecklande, förskola och skola och fritidsaktiviteter, utbildning och forskning, språkliga kulturimpulser på finska från Finland och stöd till det goda som redan finns, i berikande samspel med det övriga kulturlivet i Sverige men på ett sätt att det finska språket kan fortleva och utvecklas också genom våra barn och barnbarn i Sverige. Sverigefinska Riksförbundet vädjar till Europarådets granskningsgrupp att notera i sin kommande rapport om hur Sverige tillämpar rådets regelverk och stadgan angående den finsktalande nationella minoritetens rättigheter och hur de efterföljs i Sverige: minoritetslagen finns men vem bryr sig? Alltför många bryr sig fortfarande inte. Så länge begrepp förskola eller äldrevård delvis på finska kan tolkas precis hur som helst, och att detta kan ske utan påföljder, finns det anledning till stark kritik mot Sverige. För Sverigefinska Riksförbundet Voitto Visuri Ordförande Raija Kärkkäinen Eriksson Ombudsman