RiR 2006:22. Den offentliga arbetsförmedlingen

Transkript

1 RiR 2006:22 Den offentliga arbetsförmedlingen

2 ISBN RiR 2006:22 Tryck: Riksdagstryckeriet, Stockholm 2006

3 Till regeringen Näringsdepartementet Datum Dnr Den offentliga arbetsförmedlingen Riksrevisionen har granskat den offentliga arbetsförmedlingens effektivitet, produktivitet samt dess roll i matchningsprocessen. Även åtgärder som har vidtagits för att förbättra matchningsprocessen har granskats. Företrädare för Regeringskansliet och Arbetsmarknadsstyrelsen har fått tillfälle att faktagranska och i övrigt lämna synpunkter på utkast till slutrapport. Rapporten överlämnas till regeringen i enlighet med 9 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. Rapporten överlämnas samtidigt till Riksrevisionens styrelse. Riksrevisor Eva Lindström har beslutat i detta ärende. Revisionsdirektör Mats Johansson och revisor Jimmy Hollén har varit föredragande. Revisionschef Hans Folkesson har medverkat vid den slutliga handläggningen. Eva Lindström Mats Johansson Jimmy Hollén För kännedom Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)

4

5 Innehåll Sammanfattning 7 1 Inledning Syfte Revisionsfrågor Granskningsobjekt Avgränsning Bedömningskriterier Genomförande Disposition 16 2 Arbetsmarknadspolitiken organisation och krav på effektivitet Den statliga arbetsförmedlingen framväxt och motiv Arbetsmarknadsverket Riksdagens och regeringens syn på arbetsförmedlingen 19 3 Arbetsförmedlingens roll i matchningsprocessen Inledning Problem Arbetsförmedlingens betydelse i matchningsprocessen Matchningseffektivitet Faktorer som påverkar arbetsförmedlingens funktionssätt Sammanfattning 40 4 Arbetsförmedlingens produktivitet och effektivitet Förmedlingens resurser och produktivitet Data Envelopment Analysis (DEA) Utvärdering av arbetsförmedlingarnas effektivitet Sammanfattning 55 5 Åtgärder som har vidtagits för att förbättra effektiviteten och utvärderingen Tillskott av resurser Organisationsförändringar Kontrollfunktionen i arbetslöshetsförsäkringen Sökintensitet Målen för arbetsförmedlingen Arbetsgivarkontakter Marknadsandelar Prioriteringar Sammanfattning 74

6 6 Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer Arbetsförmedlingens roll i matchningsprocessen Svag produktivitetsutveckling, låg effektivitet och stora effektivitetsskillnader mellan kontoren Åtgärder som har vidtagits för att förbättra effektiviteten Rekommendationer 86 Referenser 87 Figur- och tabellbilaga och bilagor 1 9 finns på riksrevisionen 6 Den offentliga arbetsförmedlingen

7 Sammanfattning Arbetsförmedlingen ingår i Arbetsmarknadsverket (AMV) och finns hos Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och länsarbetsnämnderna (LAN). Riksrevisionen har granskat den offentliga arbetsförmedlingens effektivitet, produktivitet samt dess roll i matchningsprocessen. Även åtgärder som har vidtagits för att förbättra effektiviteten har granskats. Följande revisionsfrågor besvaras i granskningen: 1. I vilken utsträckning deltar arbetsförmedlingen i matchningsprocessen? 2. Finns det stora effektivitetsskillnader mellan arbetsförmedlingskontoren? 3. Har åtgärder vidtagits för att förbättra arbetsförmedlingens effektivitet? Vid bedömningen har Riksrevisionen främst utgått från uttalanden från riksdag och regering om behovet av en effektiv matchningsprocess och arbetsförmedling. Arbetsförmedlingens roll i matchningsprocessen Riksdag och regering har vid ett flertal tillfällen uttalat vikten av en effektiv matchningsprocess på arbetsmarknaden. De har också pekat på behovet av en hög marknadsandel för lediga platser. Enligt Riksrevisionens bedömning finns det ingenting som tyder på att matchningsprocessen har förbättrats under de senaste decennierna. Samtidigt har arbetsförmedlingens betydelse i matchningsprocessen minskat sedan början av 1990-talet. Huruvida detta ökat eller minskat effektiviteten kan vi inte uttala oss om. Det står emellertid klart att huvudparten av matchningarna på arbetsmarknaden sker utan inblandning av en arbetsförmedlare och att förmedlingen främst prioriterar arbetet med arbetsmarknadspolitiska program. Riksrevisionens slutsats är att arbetsförmedlingen på grund av allt lägre marknadsandelar i allt mindre utsträckning kan ge information om lediga platser. Rollen som informationsförmedlare vid anställningar har också minskat. Vi grundar denna bedömning på ett antal indikatorer på förmedlingens resultat. Det finns vidare faktorer som kan ha påverkat arbetsförmedlingens funktionssätt. Det är bl.a. att arbetsförmedlingen har lågt förtroende, få arbetsgivarkontakter och att det vuxit fram ett antal alternativ till den offentliga förmedlingen. En ytterligare orsak är regeringens mål för Den offentliga arbetsförmedlingen 7 riksrevisionen

8 arbetsmarknadspolitiken som kan ha lett fram till en prioritering av arbetsmarknadspolitiska program. Få analyser av matchningsprocessen Regeringen gav under ett par år AMS i uppdrag att analysera matchningseffektiviteten i form av matchningsfunktioner. När uppdraget upphörde, avslutade AMS sina beräkningar av matchningsfunktioner. Enligt instruktionen för AMV ska AMS följa upp och utvärdera resultatet av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Riksrevisionen bedömer det som anmärkningsvärt att AMS inte fortlöpande analyserar hur matchningsprocessen fungerar. Svag produktivitetsutveckling Arbetsförmedlingen har under en följd av år tillförts omfattande resurser. Resursförstärkningarna har under de senaste tio åren i huvudsak motiverats med utökade insatser, regelförändringar samt behov av förbättrade kontakter med både arbetssökande och arbetsgivare. Belastningen har emellertid minskat betydligt sedan recessionen under första hälften av 1990-talet. Enligt Riksrevisionens beräkningar sjönk också produktiviteten (kvoten mellan prestationer och resurser) under perioden till en nivå som låg ca 20 procent under basåret De senaste två åren har produktiviteten stigit, men ligger fortfarande 10 procent under jämförelseåret Låg effektivitet och stora effektivitetsskillnader mellan kontoren Produktivitetsberäkningarna ovan tar enbart hänsyn till antalet prestationer och resurser. Effektivitetsberäkningarna väger emellertid ihop flera resurs- och resultatmått till ett mått på effektivitet. Riksrevisionen har ingen egen definition av effektivt förmedlingsarbete. Effektiviteten hos arbetsförmedlingen mäts genom att kontoren jämförs med varandra varvid de förmedlingskontor som lyckats förmedla flest arbeten och/eller övergångar till studier eller andra avaktualiseringar ses som mest effektiva. De beräkningar som Riksrevisionen låtit genomföra indikerar att effektiviteten har utvecklats svagt inom arbetsförmedlingen de senaste riksrevisionen 8 Den offentliga arbetsförmedlingen

9 fem åren. Analysen tyder på att effektiviteten snarare har försämrats något än förbättrats. Det föreligger en stor spridning i effektivitet mellan de olika arbetsförmedlingarna. Spridningen indikerar att det går att effektivisera arbetet kraftigt inom ramen för befintliga resurser alternativt minska resurserna med bibehållen produktion. Resultaten indikerar att en fördubbling av effektiviteten skulle vara möjlig. Resultaten indikerar dessutom att många arbetsförmedlingskontor skulle kunna öka effektiviteten genom en minskad fokusering på arbetsmarknadspolitiska program. I dag är placeringar i arbetsmarknadspolitiska program fem gånger så vanliga som osubventionerade förmedlade arbeten. Att det skulle vara möjligt att genomföra visas av de förmedlingar som använts som referensmått för effektiva förmedlingar. En jämförelse med tidigare effektivitetsberäkningar visar att de stora skillnaderna i effektivitet som uppmättes i mitten av 1990-talet kvarstår. Riksrevisionen bedömer det som anmärkningsvärt att de tidigare stora skillnaderna i effektivitet mellan kontoren inte har förändrats i nämnvärd utsträckning. Som med alla ekonometriska modeller presenterar DEA-modellen sin bild av verkligheten. En annan modell hade sannolikt på marginalen gett ett annat resultat. Resultaten måste därför tolkas med viss försiktighet. Riksrevisionens samlade bedömning är att det finns en potential för betydande effektivitetsförbättringar. Åtgärder som har vidtagits för att förbättra effektiviteten Det har genomförts ett stort antal åtgärder som syftar till att effektivisera arbetsförmedlingen och matchningsprocessen. Det gäller t.ex. tillskott av resurser, organisationsförändringar (Af Sverige), förändringar av arbetslöshetsförsäkringen och program för ökad sökintensitet. Åtgärderna utvärderas dock inte. Det gör att det inte går att bedöma om åtgärderna varit effektiva eller inte. AMS har i AMV:s instruktion ett generellt krav att följa upp och utvärdera resultatet av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Riksrevisionen anser att en central förvaltningsmyndighet ska ha goda kunskaper om stora förändringar som syftar till att öka effektiviteten. Enligt Riksrevisionens bedömning borde regeringen också ha säkerställt att AMS följt AMV:s instruktion vad gäller uppföljning och utvärdering. Den offentliga arbetsförmedlingen 9 riksrevisionen

10 En annan viktig åtgärd som kan stimulera effektivitet är att utforma målstrukturen rationellt. Det är också viktigt att utforma målen för arbetsförmedlingens verksamhet så att det därmed är möjligt att utvärdera effekten av insatta resurser. Varken regeringens eller AMV:s mål uppfyller samtidigt kriterier som att målen ska vara kontrollerbara och ha ett relativt stabilt förhållande till de slutliga målen. Enligt Riksrevisionens bedömning finns det brister i framför allt AMV:s målstruktur. Det är t.ex. många gånger svårt att direkt se kopplingen till matchningsprocessen och varför de då är lämpliga som mål för verksamhetsgrenen Matchning på arbetsmarknaden. Detta kan leda till att verksamheten styrs på ett mindre effektivt sätt och att resurser allokeras fel. Regeringen har i ett flertal budgetpropositioner betonat vikten av arbetsgivarkontakter. Enligt Riksrevisionens bedömning har dock AMS inte prioriterat arbetsgivarkontakter de senaste fem åren. Det är först i riktlinjerna för 2006 som arbetsgivarkontakter lyfts fram. AMS har också i slutet av 2005 och början av 2006 utarbetat en strategi för arbetsgivarkontakter. Riksrevisionen utgår från att AMS fortsätter sitt utvecklingsarbete med arbetsgivarkontakter och att arbetet i möjligaste mån utvärderas. Ett näraliggande område till arbetsgivarkontakter är marknadsandelen för lediga platser. Regeringen har i de två senaste budgetpropositionerna betonat vikten av höga marknadsandelar för lediga platser. Begreppet marknadsandelar berörs dock mycket sällan i olika policydokument från AMS. Det är först i riktlinjerna för 2006 som AMS uttalar att marknadsandelen för lediga platser ska öka. Riksdag och regering har vid ett flertal tillfällen ställt krav att platsförmedlingens ställning måste stärkas. Det är dock svårt att få en uppfattning om den genuina eller renodlade platsförmedlingen verkligen har prioriterats. Det går inte heller att få en bild av om resursförstärkningarna utnyttjats för traditionell platsförmedling. Regeringen har vid ett par tillfällen gett AMS i uppdrag att redovisa hur förvaltningsanslaget fördelas mellan olika verksamheter och verksamhetsgrenar. Resultatet är dock ganska grovt och osäkert. Enligt Riksrevisionens bedömning måste en central förvaltningsmyndighet kunna avläsa om olika prioriteringar får genomslag i organisationen. I en bilaga har Riksrevisionen pekat på att arbetsförmedlingen inom vissa OECD-länder börjat konkurrensutsättas. Det finns studier som visar att en sådan konkurrensutsättning kan öka effektiviteten. riksrevisionen 10 Den offentliga arbetsförmedlingen

11 Rekommendationer Enligt Riksrevisionens bedömning finns det stora brister i hur arbetsförmedlingen fungerar. Riksrevisionen har visat att både förmedlingens betydelse i matchningsprocessen och förtroendet har minskat. De beräkningar som gjorts av produktiviteten visar att den har utvecklats svagt och att effektiviteten ligger på en låg nivå. I Riksrevisionens analys av effektiviteten framkom att det fanns stora effektivitetsskillnader mellan arbetsförmedlingskontoren och det har varit känt sedan början och mitten av 1990-talet. De åtgärder som har syftat till att öka effektiviteten har inte utvärderats och strategiska insatser som t.ex. arbetsgivarkontakter har inte prioriterats. Det är vidare svårt att utläsa om riksdagens och regeringens prioriteringar har fått genomslag. Riksrevisionens samlade bedömning är att bristerna är så omfattande att regeringen bör göra en övergripande översyn av den offentliga arbetsförmedlingen. Den offentliga arbetsförmedlingen 11 riksrevisionen

12

13 1 Inledning Den offentliga arbetsförmedlingen i Sverige är anslagsfinansierad, heltäckande och avgiftsfri. Arbetsförmedlingen är en del av Arbetsmarknadsverket (AMV) och finns verksam vid ca 320 kontor. Den ska medverka till att arbetssökande snabbt sammanförs med vakanta platser. Denna arbetsuppgift är arbetsmarknadspolitikens viktigaste. Genom en snabb tillsättning av vakanta platser kommer arbetsmarknaden att fungera bättre och friktionsarbetslösheten 1 att minimeras. Arbetsmarknadsutskottet har vid flera tillfällen uttalat att det bör finnas en statlig arbetsförmedling över hela landet (se t.ex. bet. 2004/05:AU01). Förmedlingens verksamhet ska kännetecknas av enhetlighet, rättssäkerhet och effektivitet. Samtidigt har regeringen betonat vikten av höga marknadsandelar (för lediga platser) och att detta kan bidra till en bättre fungerande arbetsmarknad (prop. 2004/05:1 och prop. 2005/06:1). Riksdagen har ställt sig bakom dessa uttalanden. Arbetsförmedlingen hanterar stora flöden av arbetssökande och lediga platser, vilket kan leda till att matchningsprocessen fungerar bättre än vad den annars skulle göra. Samtidigt råder det en obalans i flödena av sökande och lediga platser. Förmedlingen har en hög marknadsandel av de arbetslösa, men en låg andel bland de lediga platserna. Det finns också data som tyder på att den offentliga förmedlingens effektivitet har minskat. Exempelvis förefaller marknadsandelen för nyanställningar vara låg och sjunkande. Även andelen bland tidigare arbetslösa som fått arbete genom förmedlingen har minskat. Utvecklingen väcker frågor om förmedlingens effektivitet. 1.1 Syfte Syftet med granskningen är att analysera arbetsförmedlingens effektivitet utifrån uttalanden från riksdag och regering (se även avsnitt 1.5 och 2.3). Det gäller om och hur arbetsförmedlingen bidrar till att förbättra matchningsprocessen samt hur förmedlingsverksamhetens effektivitet utvecklats. 1 Friktionsarbetslöshet utgörs av den tid som uppstår när arbetstagare och arbetsgivare ska matcha varandra för att en anställning ska komma till stånd. Den offentliga arbetsförmedlingen 13 riksrevisionen

14 1.2 Revisionsfrågor Den övergripande revisionsfrågan är: Bedrivs förmedlingsverksamheten effektivt och bidrar den till att förbättra matchningsprocessen på arbetsmarknaden? För att bättre kunna besvara revisionsfrågan har den delats upp i ett antal delfrågor. Revisionsfråga 1: I vilken utsträckning deltar arbetsförmedlingen i matchningsprocessen? Revisionsfråga 2: Finns det stora effektivitetsskillnader mellan arbetsförmedlingskontoren? Revisionsfråga 3: Har åtgärder vidtagits för att förbättra arbetsförmedlingens effektivitet? 1.3 Granskningsobjekt Tyngdpunkten kommer att ligga på det arbete som den offentliga arbetsförmedlingen utför. Uppmärksamhet kommer också att ägnas åt hur regeringen, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Länsarbetsnämnderna (LAN) styr, kontrollerar, följer upp och utvärderar arbetsförmedlingens arbete. 1.4 Avgränsning I analysen av arbetsförmedlingen kommer granskningen främst att avgränsas till traditionellt förmedlingsarbete, dvs. matchning på arbetsmarknaden. Det innebär att de arbetsmarknadspolitiska programmen kommer att behandlas i mindre utsträckning och enbart där det är nödvändigt. 1.5 Bedömningskriterier Granskningen har sin huvudsakliga utgångspunkt i uttalandena från riksdag och regering om behovet av en effektiv matchningsprocess och arbetsförmedling. Regeringen har bl.a. uttalat att arbetsförmedlingen som sin grundläggande uppgift har att på olika sätt stödja de arbetssökande och arbetsgivarna i deras sökande efter arbete respektive arbetskraft och därigenom effektivisera matchningen på arbetsmarknaden (se kapitel 2). riksrevisionen 14 Den offentliga arbetsförmedlingen

15 En ytterligare utgångspunkt är regeringens uttalanden, som riksdagen ställde sig bakom, om vikten av höga marknadsandelar (prop. 2004/05:1 och prop. 2005/06:1). Regeringen uttalade bl.a. följande. Grunden i arbetsmarknadspolitiken är platsförmedlingen. En offensiv och tillväxtinriktad platsförmedling kräver intensiva företagskontakter och ett systematiskt arbete med de lediga platserna. Kvalitet i arbetet med platserna leder till ökat förtroende och större marknadsandelar för förmedlingen. Därmed blir den offentliga förmedlingen attraktiv för arbetsgivare. En sådan utveckling kan bidra till en bättre fungerande arbetsmarknad. 1.6 Genomförande Ett viktigt inslag i granskningen är att mäta produktivitet och effektivitetet. Riksrevisionen har ingen egen definition av effektivt förmedlingsarbete. Effektiviteten hos arbetsförmedlingen mäts genom att kontoren jämförs med varandra varvid de förmedlingskontor som lyckats förmedla flest arbeten och/eller övergångar samt avaktualisering på grund av bruten kontakt ses som mest effektiva. Det är således arbetsförmedlingens egna arbetssätt som definierar vad effektiv förmedling är. I vilken utsträckning de mest effektiva kontoren ytterligare kan öka sin effektivitet framgår inte av Riksrevisionens analys. Metodologiskt baseras beräkningarna på en s.k. DEA-modell som är en modern teknik för analyser av prestationer (se kapitel 4). Våra resultat hänför sig således till den beskrivning av arbetsförmedlingens effektivitet som faller ut av DEA-analysens möjligheter och begräsningar. Analysen har genomförts av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), se Althin m.fl. (2006). Riksrevisionens beräkningar av produktiviteten utgår från förhållandet mellan prestationer och resurser. En annan viktig del är skattningar av den s.k. Beveridgekurvan. Kurvan kan sägas beskriva matchningsprocessen på arbetsmarknaden med hjälp av ett samband mellan arbetslöshets- och vakanstal över tiden. Beveridgekurvan är ett användbart verktyg för att tolka arbetslöshetsförändringar. En högre matchningseffektivitet innebär att det med ett givet antal arbetssökande krävs färre utestående vakanser för att nyanställningar ska komma till stånd. Vi har vidare genomfört en enkätundersökning som vänt sig till ett slumpmässigt urval av arbetsförmedlare vid landets arbetsförmedlingar. Enkäten omfattade ca personer och genomfördes i januari/februari Frågorna handlade främst om arbetsgivarkontakter och marknadsandelar. Den offentliga arbetsförmedlingen 15 riksrevisionen

16 Granskningen i övrigt bygger på dokumentstudier, analyser av statistik samt intervjuer med personer på Näringsdepartementet och Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). 1.7 Disposition Rapporten är disponerad enligt följande. I kapitel 2 redovisas kortfattat framväxten av den offentliga arbetsförmedlingen, AMV:s organisation samt riksdagens och regeringens syn på arbetsförmedlingen. Kapitel 3 analyserar frågan om i vilken utsträckning förmedlingen deltar i matchningsprocessen. Detta sker genom en analys av ett antal indikatorer som sammantaget ger en bild av arbetsförmedlingens roll i matchningsprocessen samt en genomgång av tänkbara faktorer som kan förklara utvecklingen. I kapitel 4 analyseras arbetsförmedlingens produktivitet och effektivitet samt skillnader i effektivitet mellan olika arbetsförmedlingskontor. Kapitel 5 innehåller en redovisning och analys av vilka åtgärder som har vidtagits för att förbättra effektiviteten. Avslutningsvis i kapitel 6 redovisas Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer riksrevisionen 16 Den offentliga arbetsförmedlingen

17 2 Arbetsmarknadspolitiken organisation och krav på effektivitet 2.1 Den statliga arbetsförmedlingen framväxt och motiv 2 Ett centralt inslag i den svenska arbetsmarknadspolitiken är den offentliga arbetsförmedlingen. Offentlig arbetsförmedling infördes i Sverige på kommunalt initiativ 1902, byggdes upp och drevs därefter av kommuner och landsting fram till början av Vid den tidpunkten fanns också ett relativt stort antal privata förmedlingar beslutade riksdagen om en arbetsförmedlingslag. Den trädde i kraft 1936 och innebar ett förbud mot att nyetablera privata arbetsförmedlingar. Existerande förmedlingar fick dispens för att fortsätta verksamheten. Gradvis inskränktes emellertid verksamhetsområdet och de sista privata förmedlingarna hade dispens som tillät dem att verka t.o.m (SOU 1992:116) fattade riksdagen beslut om att temporärt förstatliga den kommunala och landstingskommunala förmedlingsorganisationen blev förstatligandet definitivt och AMS inrättades. Genombrottet för den aktiva arbetsmarknadspolitiken kom under senare delen av 1950-talet. I mitten av 1960-talet angavs att arbetsförmedlingen var den nya politikens viktigaste instrument. Arbetsförmedlingen bedrevs under en lång period i en monopolliknande funktion. Arbetsförmedlingsmonopolet började att luckras upp i början av 1990-talet. Förmedlingsmonopolet avskaffades fullt ut 1993 (prop. 1992/93:218) Arbetsmarknadsverket 4 Arbetsmarknadsverket (AMV) svarar för huvuddelen av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. AMV består enligt instruktionen (2001:623) av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och en länsarbetsnämnd i varje län. 5 Den offentliga arbetsförmedlingen finns hos AMS och länsarbetsnämnderna. 2 Avsnittet bygger på SOU 1990:31, om inte annat anges. 3 Avvecklingen av förmedlingsmonopolet beskrivs närmare i Riksrevisionen (2005a). 4 Arbetsmarknadspolitikens organisation beskrivs närmare i bilaga 1. 5 På Gotlands län fullgör Länsstyrelsen i Gotlands län under en försöksperiod de uppgifter som ligger på länsarbetsnämnden. Den offentliga arbetsförmedlingen 17 riksrevisionen

18 I slutet av budgetåret 2005 var drygt årsarbetare anställda inom AMV 6. Ungefär var anställda vid AMS och ca 660 vid de 20 länsarbetsnämnderna. Drygt var anställda vid landets ca 320 arbetsförmedlingskontor. Utgifterna för AMV under budgetåret 2005 uppgick till ca 67,7 miljarder kronor. Ungefär 35 miljarder kronor avsåg bidrag till arbetslöshetsersättning. År 2005 omsatte en länsarbetsnämnd i genomsnitt ca 3,4 miljarder kronor och ett arbetsförmedlingskontor i genomsnitt drygt 210 miljoner kronor. I genomsnitt hanterade en arbetsförmedlare ungefär 10 miljoner kronor i olika stöd. 7 Det är således betydande summor som hanteras inom verket Den offentliga arbetsförmedlingen 8 Länsarbetsnämnden ansvarar för den offentliga arbetsförmedlingen. Under länsarbetsnämnderna finns ungefär 320 arbetsförmedlingar över hela landet, där merparten av AMV:s anställda arbetar. Förmedlingens tjänster ska vara tillgängliga genom de tre servicevägarna Internet, kundservice och lokal arbetsförmedling och totalt erbjuds nio olika typer av tjänster (tjänsterna 1 7 vänder sig till arbetssökande och tjänsterna 8 9 till arbetsgivare). 1. Söka arbete. 2. Förbättra ditt arbetssökande. 3. Vägledning till arbete. 4. Utbildning till arbete. 5. Starta eget företag. 6. Klargöra dina arbetsförutsättningar. 7. Anpassa din arbetssituation. 8. Rekrytera nya medarbetare 9. Utbildning inför rekrytering. På större orter finns särskilda förmedlingar som inriktar sig på att ge service till vissa yrkesgrupper. Det finns också specialförmedlingar som Kultur, Sjöfart och Utland. Utöver platsförmedlande verksamhet bedriver arbetsförmedlingen bl.a. vägledning, arbetslivsinriktad rehabilitering och förmedling av arbetsmarknadspolitiska program. I förmedlingens uppgifter ingår också att kontrollera att de arbetslösa står till arbetsmarknadens förfogande och därigenom har rätt till arbetslöshetsersättning. Arbetsförmedlingen vänder sig inte enbart till arbetslösa utan även till anställda som vill byta arbete. Förmedlingen erbjuder också rekryterings- och förmedlingsservice till arbetsgivare. 6 Exklusie arbetslivstjänster som inte behandlas i denna granskning. 7 Uppgifterna bygger på material från AMS som bearbetats av Riksrevisionen. 8 Avsnittet bygger på Sibbmark och Runeson (2005). riksrevisionen 18 Den offentliga arbetsförmedlingen

19 Enligt lagen om allmän platsanmälan (1976:157) är arbetsgivare som avser att anställa arbetstagare skyldiga (med vissa undantag) att anmäla platsen till den offentliga arbetsförmedlingen. Lagen gäller inte vid tillsättning av statlig tjänst. För dessa tjänster gäller förordningen (1984:819) om statliga tjänster som föreskriver att statliga tjänster (med vissa undantag) ska anmälas till förmedlingen. 9 Lagen infördes i princip för att motverka den trendmässiga minskningen av platsinflödet. Hittills har varken någon person eller något företag blivit åtalade eller fällda för brott mot lagen om allmän platsanmälan. I regeringens vårproposition (prop. 2005/06:100) aviseras en översyn av lagen. 2.3 Riksdagens och regeringens syn på arbetsförmedlingen Regeringen har under senare år vid ett flertal tillfällen betonat vikten av en effektiv arbetsförmedling och pekat på att förmedlingen är den centrala åtgärden inom arbetsmarknadspolitiken. I regeringens proposition Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt (prop. 1999/2000:98) sägs bl.a.: Arbetsmarknadspolitikens första och viktigaste uppgift är att förmedla arbete till arbetslösa och arbetskraft till arbetsgivarna. Insatserna behöver koncentreras till kärnuppgifterna, dvs. platsförmedling, insatser för att motverka flaskhalsar och för att hjälpa dem som har svårast att få arbete. Detta innebär bl.a. att insatserna i än större utsträckning måste inriktas på ett effektivt platsförmedlingsarbete och företagskontakter för att motverka inflationsdrivande flaskhalsar. Platsförmedling är och förblir det viktigaste instrumentet. Den främsta uppgiften för arbetsförmedlingen är att underlätta matchningen mellan arbetssökande och arbetsgivare, bl.a. genom en snabb informationsspridning. I regeringens proposition Arbetsmarknadspolitiken förstärks (prop. 2002/03:44) sägs att Arbetsförmedlingen har som sin grundläggande uppgift att på olika sätt stödja de arbetssökande och arbetsgivarna i deras sökande efter jobb respektive arbetskraft och därigenom effektivisera matchningen på arbetsmarknaden. I budgetpropositionen för 2005 (prop. 2004/05:1) sägs att Inriktningen för insatserna inom verksamhetsområdet (Förmedlingsverksamhet) är att dessa skall medverka till att arbetssökande snabbt sammanförs med vakanta platser. Denna uppgift är arbetsmarknadspolitikens viktigaste. Genom en snabb tillsättning av vakanta platser kommer arbetsmarknaden att fungera 9 Innan förordningen trädde i kraft reglerades anmälningsskyldigheten för statliga tjänster genom föreskrifter som meddelades av regeringen. Den offentliga arbetsförmedlingen 19 riksrevisionen

20 bättre och friktionsarbetslösheten att minimeras. Arbetssökande och arbetsgivare skall ges tillgång till en effektiv och modern arbetsförmedling. Den offentliga arbetsförmedlingen beskrivs också som det viktigaste instrumentet inom arbetsmarknadspolitiken för att bidra till att korta sök- och vakanstider. Budgetpropositionen för 2006 (prop. 2005/06:1) har i princip samma inriktning vad gäller förmedlingen som föregående år. Riksdagen har ställt sig bakom dessa uttalanden (bet. 2002/03:AU08, 2004/05:AU01 och 2005/06:AU01). Regeringen betonar även vikten av höga marknadsandelar i de två senaste budgetpropositionerna. Grunden i arbetsmarknadspolitiken är platsförmedlingen. En offensiv och tillväxtinriktad platsförmedling kräver intensiva företagskontakter och ett systematiskt arbete med de lediga platserna. Kvalitet i arbetet med platserna leder till ökat förtroende och större marknadsandelar för förmedlingen. Därmed blir den offentliga förmedlingen attraktiv för arbetsgivare. En sådan utveckling kan bidra till en bättre fungerande arbetsmarknad. Riksdagen ställde sig bakom den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken som regeringen redovisade i budgetpropositionerna (bet. 2004/05:AU01 och bet. 2005/06:AU1). Det kan också nämnas att riksdagen i början av 2000 tog upp frågan om otraditionella förmedlingsmetoder, privata specialförmedlingar och belöningssystem för framgångsrika arbetsförmedlingar respektive arbetsförmedlare (bet. 1999/2000:AU7). Arbetsmarknadsutskottet ställde sig principiellt positivt till otraditionella förmedlingsmetoder och menade att det redan fanns möjligheter att använda sådana. När det gällde önskemål om fler privata specialförmedlingar kunde detta enligt utskottet knappast vara en fråga för riksdagen. Utskottet konstaterade att lagstiftningen medgav privata specialförmedlingar. Tillkomsten av sådana förmedlingar måste därmed vara avhängig av om marknaden efterfrågar sådana tjänster och om det finns någon som är beredd att utföra tjänsterna. riksrevisionen 20 Den offentliga arbetsförmedlingen

21 3 Arbetsförmedlingens roll i matchningsprocessen 3.1 Inledning Kapitel 3 är ett underlag för att kunna besvara revisionsfrågan om i vilken utsträckning förmedlingen deltar i matchningsprocessen. Enligt förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten är en av arbetsmarknadspolitikens huvuduppgifter att effektivt sammanföra den som söker arbete med den som söker arbetskraft. Sådan verksamhet bedrivs företrädesvis i form av platsförmedling. Förordningen definierar platsförmedling som att den enskilde får information och erbjudanden om lediga arbeten och att arbetsgivare får hjälp att finna lämpliga arbetssökande till lediga platser. Förmedlingsverksamhet för arbetslösa kan sägas syfta till att effektivisera matchningsprocessen på arbetsmarknaden. En högre matchningseffektivitet kan ses som en förändring av matchningsfunktionen, så att det blir fler matchningar vid ett givet antal utestående vakanser och ett givet antal arbetssökande. En högre matchningseffektivitet innebär att det med ett givet antal arbetssökande krävs färre utestående vakanser för att dessa nyanställningar ska komma till stånd (Calmfors m.fl. 2002). 3.2 Problem Som framgått av kapitel 1 och 2 har riksdag och regering vid ett flertal tillfällen uttalat vikten av en effektiv matchningsprocess på arbetsmarknaden. Riksdag och regering har också pekat på behovet av en hög marknadsandel för lediga platser. Det finns emellertid ett antal tecken eller indikationer på att arbetsförmedlingen har en relativt måttlig inverkan på matchningsprocessen. Det gäller både förutsättningarna för att bedriva en effektiv verksamhet och förmedlingens mer direkta inverkan på matchningsprocessen genom platsförmedlingsarbete. Avsikten är att granska dessa indikatorer som sammantaget ger en bild av arbetsförmedlingens roll i matchningsprocessen samt några orsaker som kan förklara utvecklingen. Avsnitt 3.3 innehåller en genomgång av arbetsförmedlingens roll i matchningsprocessen. Det gäller t.ex. marknadsandelar och sökkanaler samt Den offentliga arbetsförmedlingen 21 riksrevisionen

22 olika sökkanalers effektivitet. I avsnitt 3.4 redovisas beräkningar över hur matchningseffektiviteten utvecklats. Avsnitt 3.5 innehåller en genomgång av tänkbara faktorer som kan förklara utvecklingen. Avslutningsvis i avsnitt 3.6 redovisas Riksrevisionens sammanfattning av kapitlet. 3.3 Arbetsförmedlingens betydelse i matchningsprocessen Det finns inga egentliga utvärderingar av den rena förmedlingsverksamheten i Sverige. De studier som gjorts avser ofta begränsade analyser av resursförstärkningar, produktivitetsutveckling, skillnader i verksamhetssätt och matchningsprocessen. AMS redovisar, till skillnad mot de arbetsmarknadspolitiska programmen, inte heller någon årlig återkommande information om förmedlingsverksamheten. Det är därför svårt att hitta några entydiga mått på arbetsförmedlingens betydelse i matchningsprocessen och framför allt i vilken mån förmedlingen bidragit till att påverka processen. Vi har valt att redovisa ett antal mått som sammantaget kan ge underlag för bedömningar av förmedlingens betydelse i matchningsprocessen Marknadsandelar och sökkanaler Arbetsförmedlingens marknadsandelar för t.ex. lediga platser och anställningar är viktiga för att för att kunna bedöma dess roll i matchningsprocessen. Låga marknadsandelar innebär att rollen är liten. Däremot går det inte att utifrån marknadsandelar uttala sig om hur effektiv denna roll är. Formella och informella sökkanaler Arbetsförmedlingen verkar på en marknad där det finns ett flertal olika kanaler för att söka arbetskraft och anställning. En utgångspunkt i ekonomisk teori är att den rekryteringsmetod som utnyttjas styrs av arbetsgivarens bedömning av de intäkter och kostnader som är förenade med att söka personal genom olika kanaler. Intäkterna består av de nyanställdas bidrag till produktionen efter avdrag för lönekostnader. Kostnader uppstår t.ex. genom annonsering, förlorad produktion under den tid platsen är obesatt, arbetsinsatsen vid urvalsprocessen, intervjuer och inskolning. Valet av sökmetod antas ske utifrån en avvägning mellan dessa intäkter och kostnader. Även de arbetssökande gör motsvarande bedömningar. Vissa kanaler innebär t.ex. en större arbetsinsats och större kostnader. Andra kanaler, t.ex. informella kontakter, är i första hand öppna för sökande som har ett kontaktnät på arbetsmarknaden. Olika grupper av sökande tenderar riksrevisionen 22 Den offentliga arbetsförmedlingen

23 därför att använda olika sökkanaler. Det påverkar i sin tur arbetsgivarnas beteende (Klingvall 1998). De sökkanaler både arbetsgivare och arbetssökande använder för att komma i kontakt med varandra kan i princip betraktas som olika delarbetsmarknader där arbetsgivare och arbetssökande möts. Valet av kanal är ett av de sökstrategiska beslut som både arbetsgivare och arbetssökande står inför. För arbetsgivare är det viktigt att den valda sökstrategin ger goda förutsättningar att hitta de mest kvalificerade på kortast möjliga tid. För arbetstagaren är det viktigt att utnyttja den sökmetod som ger störst möjligheter att få ett arbete. Arbetsgivaren strävar därför efter att välja den sökmetod som ger bäst förutsättningar att hitta rätt personal (Klingvall 1998). För att hitta rätt kandidater kan företaget använda ett flertal olika kanaler. Beroende på vilken kompetens företaget efterfrågar kan det vara nödvändigt att använda olika sökkanaler för att komma i kontakt med rätt kandidat. Ett sätt är att använda formella sökkanaler. Det kan t.ex. vara arbetsförmedlingen, annonser i dags- eller fackpress, privata rekryteringsföretag eller Internet. Ett annat sätt är att använda informella sökkanaler. Till det senare räknas t.ex. direkt kontakt med den arbetssökande, vänner och bekanta och spontana ansökningar (det sistnämnda benämns passiv rekrytering). Nedan redovisas utvecklingen för ett antal sökkanaler. Utgångspunkten är dock främst den offentliga arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen hanterar stora flöden av arbetssökande och program Arbetsförmedlingen hanterar stora flöden av arbetslösa, personer i arbetsmarknadspolitiska program och lediga platser. Under 2005 fanns närmare personer 10 registrerade någon gång som arbetslösa. Det anmäldes drygt lediga platser och det skedde ungefär programplaceringar (figur 1 i figurbilaga). Det är värt att notera att antalet programplaceringar periodvis har överstigit antalet nyanmälda platser. Antalet övergångar till arbete har minskat jämfört med andra hälften av 1990-talet och har under de senaste fem åren legat på ca per år. Även antalet placeringar i program har fallit. Under 2005 uppgick de till ca , vilket motsvarar ca 60 procent av övergångarna till arbete (figur 2 i figurbilaga). Relateras övergångar till arbete och programplaceringar till samtliga inskrivna arbetssökande blir bilden annorlunda. Andelen övergångar till arbete har stabiliserats på en nivå som uppgår till drygt 8 procent per månad av samtliga inskrivna. Programplaceringarna ligger däremot på en relativt konstant nivå sedan 1992 (figur 3 i figurbilaga). 10 En person kan ha varit registrerad vid flera tillfällen. Den offentliga arbetsförmedlingen 23 riksrevisionen

24 Övergångar till deltidsarbetslöshet, tim- och tillfälliga anställningar utgör en relativt stor andel, eller ca 50 procent, av samtliga övergångar till arbete. Programplaceringarna varierar relativt kraftigt och uppgår till mellan 50 och 60 procent av samtliga övergångar till arbete under de senaste åren. Placeringar i program har periodvis överstigit andelen övergångar till deltidsarbetslöshet och tim- och tillfälliga anställningar (figur 4 i figurbilaga). De stora volymerna av sökande, program och platser kan ge ett överdrivet intryck om förmedlingens verkliga betydelse. Nedan redovisas ett antal mått som belyser arbetsförmedlingens mer egentliga roll i matchningsprocessen. Marknadsandelar för lediga platser Vi har tidigare redovisat att statsmakterna ställt krav på att arbetsförmedlingen ska vara effektiv och betonat vikten av höga marknadsandelar. Det senare kan ha stor betydelse för förutsättningarna att driva en effektiv förmedling. En förhållandevis låg andel platser minskar informationsflödet som når sökande vid arbetsförmedlingen. Det minskar dessutom antalet möjliga matchningar som sker genom förmedlingen i motsvarande grad. Detta är inte självklart ett samhällsekonomiskt problem. Det som är av betydelse är om en låg eller sjunkande marknadsandel minskar matchningseffektiviteten i stort på arbetsmarknaden. Om tillkomsten av t.ex. privata förmedlingar skulle resultera i genomsnittligt sett bättre matchningar (som beror av de nyanställdas produktivitet) än den offentliga förmedlingen så vore detta positivt från samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt. 11 En viktig utgångspunkt är arbetsförmedlingens andel av de lediga platserna (eller de externa rekryteringar som görs under ett år). Måttet är en indikator på i vilken omfattning förmedlingen utnyttjas av arbetsgivare och kan även reflektera arbetsgivarnas förtroende för arbetsförmedlingens förmåga att förmedla en lämplig arbetssökande till att fylla en vakans. Andelen platser som anmäls till förmedlingen har sannolikt stor betydelse för förmedlingens möjligheter att fungera som informationskanal. Platsandelen sätter gräns för i vilken utsträckning förmedlingen över huvud taget kan ge information om lediga arbeten. Som framgår av figur 3.1 har förmedlingens marknadsandel minskat successivt och uppgick 2004 till ca 29 procent I mitten av 1970-talet hade förmedlingen en marknadsandel på ca 60 procent (prop. 1975/76:84). 11 Se t.ex. SOU 1990:31 för en fylligare diskussion. 12 År 2005 genomfördes en omläggning av AKU som gör att det inte har varit möjligt att ta fram marknadsandelar för det året. 13 Marknadsandelen är överskattad på grund av dubbelregistrering av platser i AMV:s databaser. riksrevisionen 24 Den offentliga arbetsförmedlingen

25 Figur 3.1 Arbetsförmedlingens marknadsandel för lediga platser (andel av de externa rekryteringar som görs under ett år) Procent Källor: AMS (2001) och uppgifter från AMS. Det går också att beräkna en marknadsandel för platser för fasta respektive tillfälliga anställningar. Marknadsandelen för fasta platser uppgick 2004 till ca 55 procent och för tillfälliga platser till ca 20 procent. Riksrevisionens enkät Riksrevisionens enkät visar att arbetsförmedlarna anser att minskande marknadsandelar för lediga platser påverkar arbetet negativt (se även bilaga 8). En klar majoritet, eller drygt 70 procent, anser att den minskande marknadsandelen under de senaste två åren lett till att det har blivit svårare att matcha ihop arbetslösa och lediga platser. Arbetsförmedlarna anger som främsta orsak till den minskande marknadsandelen att arbetet med arbetsgivarkontakter har nedprioriterats, vilket medfört att företagen anmäler färre platser till arbetsförmedlingen (ca 30 procent). Nästan lika hög andel (drygt 29 procent) tror att arbetet med arbetslösa har fått allt högre prioritet, vilket lett till mindre tid för arbetsgivarkontakter. Drygt 23 procent pekar på att informella kontakter har fått allt större betydelse. Närmare 55 procent av förmedlarna svarar att ett ökat samarbete med t.ex. bemanningsföretag och stiftelser som hanterar omställningsavtal skulle leda till ökade möjligheter att placera arbetslösa som är anmälda vid förmedlingen i arbete. Den offentliga arbetsförmedlingen 25 riksrevisionen

26 Marknadsandelar för anställningar Arbetsförmedlingen har traditionellt en hög marknadsandel bland de arbetslösa. Drygt 90 procent av dessa tar kontakt med förmedlingen. En naturlig orsak är att de arbetslösa måste vara inskrivna vid förmedlingen för att få arbetslöshetsersättning. De ombytessökande, dvs. personer som har ett arbete men som söker ett nytt, tar kontakt med förmedlingen i betydligt lägre utsträckning. Den senaste undersökningen avsåg 1998 och visade att drygt 30 procent tog kontakt med förmedlingen (AMS 1999). Andelen hade då fallit under fem år. Samma undersökning visade att även nytillträdande och personer som befann sig tillfälligt på arbetsmarknaden uppvisade relativt låga andelar, 37 respektive 17 procent. Det är naturligtvis också intressant att studera förmedlingens roll som informationsförmedlare vid anställningar. Vi betraktar först hur personer som rekryterats under året ansett att de fått information om sitt senaste arbete. Av figur 3.2 framgår att andelen nyanställda som uppgett att de fått information om sitt arbete från arbetsförmedlingen har minskat successivt. 14 Det gäller även andelen av de tidigare arbetslösa 15 som fått information om sitt nya arbete genom förmedlingen. 16 Figur 3.2 Arbetsförmedlingens marknadsandel för nyanställningar och anställningar av arbetslösa Procent Nyanställningar Arbetslösa Källor: AMS (2001a) och uppgifter från AMS. 14 Materialet är framtaget av SCB och redovisas i arbetskraftsundersökningarna (AKU) infördes en ny mätmetod, vilket påverkat resultaten något. 15 Andel nyanställda som vid anställningen uppgav att de tidigare var arbetslösa. 16 Denna typ av mätning genomfördes för sista gången riksrevisionen 26 Den offentliga arbetsförmedlingen

27 Av figur 3.2 framgår att drygt 9 procent (2003) anger att arbetsförmedlingens personal medverkat vid förmedlingen. Enligt Riksrevisionens beräkningar innebär det att varje förmedlare förmedlat drygt 16 subventionerade eller osubventionerade arbeten under Riksrevisionen har även beräknat fördelningen mellan osubventionerade arbeten och arbetsmarknadspolitiska program. Som framgår av figur 3.3 förmedlade en arbetsförmedlare i genomsnitt 8,5 osubventionerade arbeten 2003, men tyngdpunkten låg i att placera personer i program. Det senare var drygt fem gånger så vanligt som att förmedla arbete. Figur 3.3 Förmedlade arbeten och programplaceringar per arbetsförmedlare 2003 Antal Förmedlade arbeten Placeringar i program Källor: Riksdagens utredningstjänst (2006), AMS och egna beräkningar. Analyser av arbetsmarknadspolitikens sysselsättningseffekter tyder på att en sådan tyngdpunktsinriktning kan diskuteras. I t.ex. Calmfors m.fl. (2002) redovisas ett antal studier som pekar på att program många gånger ger ganska svaga eller osäkra effekter. Enligt Riksrevisionens enkät är emellertid arbete med program en uppgift som arbetsförmedlarna ogärna vill prioritera ned (se bilaga 8). 17 Riksdagens utredningstjänst (RUT) har beräknat antalet förmedlade arbeten på ett något annorlunda sätt. Utifrån de siffror som redovisas i figur 3.2, har RUT beräknat hur många osubventionerade arbeten som förmedlats per arbetsförmedlare Utgångspunkten var att 5 procent (den andel som anger att förmedlingens personal medverkar) av antalet nyanställningar förmedlats direkt av arbetsförmedlingen. Från denna summa drogs antalet arbeten som förmedlats med subvention. Slutresultatet blev att varje arbetsförmedlare förmedlat ett osubventionerat arbete (Riksdagens utredningstjänst 2006). Den offentliga arbetsförmedlingen 27 riksrevisionen

28 Hur påverkar Internet marknadsandelar? Utvecklingen hittills visar att arbetsförmedlingens marknadsandel för lediga platser har minskat. Den visar också att personer som anställs i allt lägre grad anger att de fått information om arbetet genom arbetsförmedlingen. Samtidigt har arbetsförmedlingens Internettjänster byggts ut. Antalet unika besökare på arbetsförmedlingens webbplats har ökat från ca år 2002 till drygt 1,5 miljoner första kvartalet Det är dock svårt att få någon entydig bild av hur stor andel av de som anställs som fått information om arbetet genom förmedlingens Internettjänster. I AKU redovisas Internet sammanslaget med annons i press m.m. Måttet är grovt, men den andelen har emellertid inte ökat under senare år. AMS genomförde 2001 och 2002 en undersökning av hur arbetslösa och deltagare i program 18 använde förmedlingens Internettjänster (Harkman och Sahin 2003). Resultaten indikerade att utbyggnaden av Internettjänsterna lett till en ökning av arbetsförmedlingens betydelse som sökkanal bland förmedlingens sökande medan övriga sökkanaler som inte var baserade på Internet hade minskat. Den ökade användningen av förmedlingens Internettjänster motsvarades av en minskning för arbetsförmedlingens övriga sökkanaler. I samma undersökning redovisades också en jämförelse med en undersökning 19 från 1995, dvs. före introduktionen av förmedlingens Internettjänster. Resultaten visade att förmedlingens Internettjänster fram till våren 2001 tagit en betydande del av de rekryteringar som skett. Jämförelsen indikerade att detta i första hand skett på bekostnad av arbetsförmedlingens övriga kanaler. AMS genomförde under 2002 en undersökning av hur personer i åldern år och som inte var anmälda vid förmedlingen utnyttjade förmedlingens Internettjänster (Omarsson 2003). Av de personer som under det senaste året aktivt sökt arbete (drygt 20 procent av populationen) angav ca 65 procent att de utnyttjat förmedlingens Internettjänster. Nära 80 procent angav att de brukade söka genom tidningsannonser, ca 60 procent genom direktkontakt med arbetsgivare och drygt 30 procent genom förmedlingens traditionella kanaler. Undersökningen pekade vidare på att informella kontakter var den effektivaste sökkanalen avseende chansen till arbete. Informella kanaler följdes av förmedlingens Internettjänster som i sin tur var något effektivare än förmedlingens traditionella tjänster. En undersökning som genomfördes av AMS 2003 visade indikationer på att arbetsförmedlingen på Internet har ökat sina marknadsandelar på bekostnad av arbetsförmedlingens övriga tjänster. Exempelvis kan en arbetsgivare 18 Det bör också tilläggas att dessa sökandegrupper hade varit inskrivna vid förmedlingen i minst tre månader. Det är således en speciell grupp som analyseras och resultaten går inte att utnyttja för att beräkna totala marknadsandelar. 19 Denna undersökning omfattade också arbetslösa och personer i program. riksrevisionen 28 Den offentliga arbetsförmedlingen

29 genom den s.k. sökandebanken hitta arbetssökande via Internet. En matchning mellan platser och sökande kan således ske utan att en förmedlare varit inblandad och utan att en plats har registrerats. Riksrevisionen har även analyserat AMS sökandeundersökning. Under perioden ingick en fråga om hur den sökande fick reda på att hans/hennes dåvarande arbete var ledigt. 20 Som framgår av figur 3.4 har andelen som angav arbetsförmedlingens Internettjänster ökat, men motsvaras av en nedgång i förmedlingens traditionella tjänster. Figur 3.4 Andelar i AMS sökandeundersökning som angett genom vilken sökkanal som de fått information om att arbetet var ledigt Procent Förslag fr AF AF:s platstidn. AF Internet Internet annan kv kv kv kv kv kv kv kv kv kv kv kv4 Källa: AMS, sökandeundersökning Omfattningen av informella sökkanaler Informella kanaler, som tips från vänner och bekanta, att arbetsgivaren tog kontakt samt själv ta kontakt med arbetsgivaren, är de helt dominerande informationskanalerna. Bland nyanställningar uppgick de informella kanalerna 2003 till ca 75 procent och bland arbetslösa 21 till närmare 70 procent. 22 Även undersökningar av arbetsgivarnas rekryteringsbeteende ger liknande resultat. IFAU genomförde 2000 en enkätundersökning som omfattade 20 Avsåg den grupp som vid undersökningstillfället hade ett arbete. Frågan togs bort fr.o.m års undersökning. 21 Nyanställda som vid anställningen uppgav att de tidigare var arbetslösa. 22 Bygger på uppgifter från AMS som in sin tur bygger på Arbetskraftsundersökningar (AKU). Den offentliga arbetsförmedlingen 29 riksrevisionen

30 ett representativt urval av arbetsställen (Ekström 2001). Resultaten framgår av tabell 3.1 som visar rekryteringskanalernas andel av det totala antalet nyanställningar (kolumn 1) och andelarna givet att man valt en viss kanal (kolumn 2 5). Tabellen visar att informella kanaler var den viktigaste rekryteringskanalen. Av det totala antalet nyanställningar hade 57 procent tillsatts via informella kanaler. Arbetsförmedlingens andel uppgick till 18 procent och annons i dags- eller fackpress till 14 procent. Tabellen visar också att om arbetsgivarna har använt informella kanaler som rekryteringskanal har även denna kanal i störst utsträckning lett till att nyanställningar ägt rum (79 procent). Övriga kanaler som t.ex. offentlig arbetsförmedling hade då låg betydelse, eller ca 8 procent av anställningarna. Övriga kanaler uppvisar liknande mönster, men informella kanaler har en hög andel i samtliga kanaler. En allmän bild som framträder av rapporten är att arbetsgivarnas användning av rekryteringskanaler har förändrats under 1990-talet. Arbetsgivarna har gått från att använda formella rekryteringskanaler till att använda informella kanaler i större utsträckning (Ekström 2001). Tabell 3.1 Rekryteringskanaler som ledde till nyanställning Procent Huvudsaklig rekryteringskanal Rekryteringskanal som ledde till nyanställning Totalt Offentlig arbetsförmedling Privat arbetsförmedling Annons i dags- eller fackpress Informella kanaler (1) (2) (3) (4) (5) Offentlig 17,9 45,7 10,4 14,0 8,0 arbetsförmedling Privat 1,6 0,7 43,1 1,7 0,6 arbetsförmedling Annons i dags- 14,1 15,1 15,0 57,8 3,0 eller fackpress Informella kanaler 56,9 35,1 30,8 22,8 79,0 Annat 9,4 3,5 0,7 3,6 9,3 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Källa: Ekström (2001) Informella sökkanalers effektivitet Olika sökkanalers effektivitet har studerats i flera utländska studier. Flertalet av undersökningarna är från Nordamerika eller Storbritannien. Syftet har ofta varit att undersöka den offentliga arbetsförmedlingens effektivitet. Harkman och Sahin (2003a) redovisar en genomgång av studier och pekar på att resultaten är blandade, vilket kan bero på att arbetsförmedlingen fungerar olika i olika länder men också på att man använder olika urval och riksrevisionen 30 Den offentliga arbetsförmedlingen