Återintroduktion av flodpärlmussla

Transkript

1 Återintroduktion av flodpärlmussla Uppföljning av utplantering av glochidieinfekterad öring i Hyttkvarnsån Jakob Bergengren och Johan Törnblom

2 Omslagsfoto: Text: Fotografier: Redigering: Jakob Bergengren Johan Törnblom, Norra Vissboda, Vintrosa Jakob Bergengren, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Jönköping jakob.bergengren@f.lst.se Jakob Bergengren Lennart Henrikson November 2005 Världsnaturfonden WWF

3 Förord Flodpärlmusslan är en fascinerande art men hotad. Världsnaturfonden WWF arbetar på olika sätt för att rädda flodpärlmusslan. Ett sätt är att sprida kunskap om arten och bevarandeåtgärder. Denna rapport redovisar ett försök att förbättra föryngringen i ett flodpärlmusselbestånd. Författarna är ensamma ansvariga för rapportens ställningstagande. Lennart Henrikson WWF Program Våtmarker och Sötvatten iii

4 Innehållsförteckning Sammanfattning Inledning... 1 Metodik... 2 Resultat... 4 Diskussion... 6 Hur ser framtiden ut för flodpärlmusslorna i Hyttkvarnsån?... 7 Förslag på fortsatt arbete... 8 Referenser... 9 iv

5 Sammanfattning Denna studie är en uppföljning av det åtgärdsförslag Ett försök med återintroduktion av flodpärlmussla genom utplantering av glochidieinfekterad öring som påbörjades under våren 1995 av Jakob Bergengren och Naturskyddsföreningen. Åtgärdsförslaget tillkom för att på sikt säkerställa flodpärlmusslans överlevnad i Hyttkvarnsån som rinner inom Leksands kommun, samt att undersöka om metoden med glochidieinfekterad öring kan vara en aktiv åtgärd i flodpärlmusselförande vattendrag med utebliven föryngring. Åtgärderna inriktades på att stänga in odlad öring i en kvarnränna med riklig förekomst av vuxna musslor för att på så vis få glochidielarver att infektera öringen. Dessa glochidieinfekterade öringar fick sedan tillbringa ett år ( ) instängda i kvarnrännan innan de släpptes ut. Genom att undersöka infektionsgraden hos de instängda öringarna inhämtades kunskap om flodpärlmusslornas reproduktionsförmåga samt i vilken omfattning glochidier återfanns på öringarnas gälar. Målsättningen med projektet var att stimulera föryngringen av flodpärlmusslor i kvarnrännan. Bästa sättet att uppnå detta ansågs vara genom att tillgodose det förmodade behovet av värdfiskar. Genom en riklig tillgång på värdfiskar ansågs chansen till rekrytering av musslor som god. Denna studie har följt upp försöket 6 år efter det att öringarna släpptes ut från kvarnrännan och funnit att man ej kunnat säkerställa föryngring av flodpärlmussla i kvarnrännan. Vid återbesök i juli 2001 kunde inga musslor mindre än 5 cm observeras. Anledningen till att små musslor ej återfanns i kvarnrännan kan vara flera, dels olämpligt bottensubstrat med för stort inslag av sand och finpartikulärt material, musslorna kan ligga nedgrävda trots att provrutor lades ut och krattades, musslorna kan ha släppt från värdfisken på ett otillfredsställande vis, vilket kan ha lett till hög dödlighet bland glochidier, icke kompatibelt värdfiskmaterial i egenskap av odlad öring av Siljanstam, för hög ålder på utplanterat värdfiskmaterial som därigenom redan erhållit ett potent immunsystem mot glochidieinfektion eller att infektionsfasen faktiskt var framgångsrik men de fullt utvecklade glochidierna/musslorna släppte på andra lokaler än i kvarnrännan. v

6 Inledning Den hotade flodpärlmusslan, Margaritifera margaritifera (L.), är på tillbakagång i hela sitt utbredningsområde (Young, 1991). En av flera faktorer som förmodas ligga bakom denna nedgång är bristen på värdfiskar. Denna studie har följt upp ett försök till återintroduktion av flodpärlmussla med hjälp av glochidieinfekterad öring. I november 1994 genomfördes en inventering av flodpärlmusselbeståndet i Hyttkvarnsån (Bergengren, 1994). Där konstaterades att flodpärlmusselbeståndet var relativt stort utan fynd av mindre individer vilket föranledde slutsatsen att föryngring av musslor uteblivit. Som en trolig orsak till utebliven föryngring angavs bristen på lämplig värdfisk. Ytterligare belägg för denna hypotes tyckte man sig kunna finna i det elfiskeresultat som erhölls och som visade på ett svagt öringbestånd i kvarnrännan och i andra lokaler utefter ån (Bergengren, 1995). Flodpärlmusselbeståndet i Hyttkvarnsån uppskattades 1994 till ca individer varav ca 7000 individer uppskattades sitta i kvarnrännan. Genom den täthet av musslor som observerades i den ca 270 m långa kvarnrännan tillsammans med god tillgänglighet, framkom förslaget att avgränsa sträckan och plantera in öring som infekteras av flodpärlmusslans glochidielarver. Det skulle då vara möjligt att under någorlunda kontrollerade former i första hand konstatera fungerande reproduktion hos flodpärlmusslorna. I andra hand kunna släppa ut glochidieinfekterad öring och på så vis sprida både öring och flodpärlmussla i Hyttkvarnsån. Projektet initierades av Jakob Bergengren och stöddes finansiellt av Leksands kommun, Svenska Naturskyddsföreningen samt Bjursås-Leksands fiskevårdsområdesförening (FVOF). Syftet med detta projekt var således att få igång reproduktionen hos flodpärlmusslorna som på sikt är en förutsättning för artens framtida existens i Hyttkvarnsån. Skulle metoden med glochidieinfekterad öring visa sig framgångsrik kunde metoden eventuellt även vara lämplig som en aktiv naturvårdsåtgärd i andra vattendrag med störd eller utebliven föryngring. På grund av olika praktiska omständigheter uteblev den planerade uppföljningen av detta försök. Detta föranledde ett engagemang från WWF som ansåg försöket med glochidieinfekterad öring vara viktigt att följa upp för att utröna om metoden kunde vara lämplig som åtgärd i vattendrag med utebliven eller störd föryngring. Därför återinventerades kvarnrännan i Hyttkvarnsån under sommaren

7 Metodik För att kunna genomföra och följa upp försöket med glochidieinfekterad öring avgränsades en ca 270 m lång strömsträcka med två stycken järngaller. Galler av typen kraftigt fotgaller 4 m2 med en spaltbredd på 30 mm har använts vid båda avgränsningarna. Mot bottnen och strandbrinkarna har virke, fiberduk, sten och sand använts som tätning. Gallren har ställts snett lutande mot bottnen för att underlätta rensning. För att hindra öring från att rymma har ett finmaskigt nät (13x13mm) fästs vid det kraftigare fotgallret (Bild 1). Bild 1. Anläggning av galleravgränsningar i Hyttkvarnsån (Bergengren, 1995). Kvarnrännans sidor förstärktes och tätades med fiberduk, sten och sand på fyra kortare partier av ån för att förhindra läckage och eventuell rymning av inplanterad fisk. Kvarnrännans bredd varierade mellan 2,5-3,5 m och vattendjupet mellan 0,5-1,3 m samt vattenhastigheten 0,1-0,3 m/s. Bottensubstratet domineras av grus, sand och sten. Omgivningen består av äldre granskog med lövinslag på ena sidan kvarnrännan samt en lövdominerad sida. Beskuggningen bedömdes som relativt god, det vill säga över 50 % av vattenytan beskuggades mitt på dagen. Lokalen elfiskades i hela sin längd vid ett flertal tillfällen innan inplantering av öring gjordes. Fångsten bestod i huvudsak av bergsimpor och/eller stensimpor, elritsor samt bäcknejonögon. Sammanlagt fångades 5st. öringar med vikter mellan 50 och 250 g. Dessutom observerades ett antal dammusslor. Vid valet av värdfisk ville man helst använda lokalt, så kallat, älveget material, men med anledning av att man ansåg att den befintliga öringpopulation redan förde en tynande tillvaro och det faktum att Bjursås-Leksands FVOF (fiskevårdsområdesförening) de senaste åren hade planterat ut öring av siljanstam tillsammans med den finska öringstammen Konnevesi i vattendraget, valdes det mest praktiska alternativet, vilket var att plantera ut öring av siljanstam (Bild 2). Dessa öringar hade odlats vid Pihlströms fiskodling vid Mårtanberg och planterades ut i kvarnrännan i augusti 1995 samt i juli Sammanlagt planterades 20 kg öring ut på tre lokaler i kvarnrännan det första året och lika mycket det andra året. Storleken på fisken uppgavs variera från g. Detta innebar i praktiken att det var ca 600 st. 1+ (2-somrig) samt ca 100st. 2+ (3-somrig) som utsattes i kvarnrännan under de två åren. Elfisken utfördes enligt en modifierad kvalitativ metodik under oktober 1995 samt maj Att elfiska enligt en den standardiserade metodiken med 3 utfiskningar ansågs ej nödvändigt då kontroll av glochidie-infektion på öringen var det viktiga. Elfiskena i kvarnrännan utfördes för att få en uppfattning om infektionsgraden hos värdfiskpopulationen och hur flodpärlmusslorna 2

8 lyckats med sin reproduktion. Vid elfiskena konstaterades infektion men några räkningar av glochidier gjordes ej på grund av tidsbrist samt avsaknad av lämplig utrustning (stereolupp med ljus underifrån). Dessa öringar konserverades dock i sprit och går fortfarande, om än med viss svårighet, att undersöka. Bild 2. Elfiskade öringar av Siljanstam som infekterats av glochidier. Dessutom har det vid ett antal tillfällen elfiskats kvalitativt i kvarnrännan vid utbildningar, kurser och liknande. (1998, 1999 samt 2000). Vid elfisket 1999, som skedde i oktober, fångades en öring (95 mm) som var infekterad med ca 600 glochidier. Vid en metodstudie på flodpärlmussla som utfördes av Länsstyrelsen i Jönköping i samarbete med Länsstyrelsen i Västernorrland konstaterades det att det lämpligaste sättet att undersöka glochidier är att använda stereolupp. Ljus underifrån är en förutsättning för att lyckas. Det fungerar allra bäst med färskt material. Gälar som legat i sprit är svårare att undersöka och gälar som legat i formalin är, förutom att vara hälsovådliga, svåra att undersöka på grund av slembildning (Bergengren 2001). När det gäller Hyttkvarnsåns vattenkemiska förutsättningarna så visar de vattenprover som tagits under tiden till och med på ett ph-värde som fluktuerar mellan ph 6,58 och ph 7,50 samt en alkalinitet som varierat mellan 0,126 och 0,180 mmol/l. Temporära nedgångar av ph har inte följts upp. Återinventering av kvarnrännan utfördes Inventeringen utfördes enligt en modifierad form av undersökningstypen för flodpärlmussla (Naturvårdsverket 1999). Den utläggning av 15 olika lokaler som förordas i metodiken, ersattes med en selektiv sökning efter mindre musslor än 5 cm i hela kvarnrännan mellan avgränsningarna. Dessutom slumpades sammanlagt 9 m 2 ut i form av 9 rutor om vardera 1 m 2, var 30:e meter i kvarnrännan. Dessa rutor avgränsades med hjälp av en kätting (1 m 2 ) där bottensubstratet genomsöktes med hjälp av vattenkikare och handkratta i järn. 3

9 Resultat De elfisken som utfördes vid upprepade tillfällen, då de instängda öringarna förmodats ha infekterats av flodpärlmusslornas glochidielarver, visade på en hög infektionsfrekvens av glochidier i respektive gälfilament som undersöktes (Bild 3) Sålunda pekar mycket på att reproduktionsfasen hos flodpärlmusslorna tycks fungera någorlunda tillfredsställande. Bild3. Gälfilament från Siljansöring som infekterats med glochidielarver (Bergengren, 1996). Filamentet är fotograferat i 40 gångers förstoring. De två nedre bilderna visar glochidier på öring 0+ från Emåns huvudfåra oktober (Bergengren, 2001) Vid återinventeringen av kvarnrännan sommaren 2001 kunde det noteras att kvarnrännan dominerades av ett sandigt, grusigt bottensubstrat med inslag av sten och block. Rikligt med grovdetritus och findetritus ansamlades i anslutning till strandzonen och i risigare partier mitt i 4

10 vattendraget. Långa sträckor relativt rena från finsediment observerades tillsammans med observationer av elritsa och öring (0+ samt 2+). Någon flodpärlmussla under 50 mm kunde vid inventeringstillfället inte dokumenteras. Minsta observerade (med vattenkikare) flodpärlmussla var 51 mm (Tabell 1.) och minsta funna flodpärlmussla vid grävningarna var 71 mm (Tabell 2.). Tabell 1. Resultat efter inventering av flodpärlmusslor vid återbesöket i kvarnrännan. Minsta funna flodpärlmusslor (längd i mm) i kvarnrännan. Minsta funna dammusslor (längd i mm) i kvarnrännan Tabell 2. Resultat efter grävning och genomsökning av bottensubstratet i kvarnrännan. Ruta nr. (1 m 2 ) Antal levande musslor Antal skal Max längd mm) Min längd (mm) Summa Medelv 52,2 1,7 100,9 75,7 Inventeringsförhållandena vid inventerings- tillfället betraktas av författarna som mycket goda. Vid inven-teringen-94 (Bergengren, 1994) som utfördes under en högvattenperiod under två veckor i november uppskattades hela Hyttkvarnsåns bestånd till ca individer varav ca 7000 individer befanns sitta i kvarnrännan. Återbesöket föranleder en revidering av tidigare uppskattning från ca individer till uppskattningsvis ca individer enbart i kvarnrännan. 5

11 Diskussion Denna studie är en uppföljning och försök till utvärdering av ett försök till återintroduktion av flodpärlmussla med glochidieinfekterad öring. I ett naturvårdsperspektiv kan det i vissa fall vara befogat med akutåtgärder för att förhindra att arter försvinner från tidigare lokaler. Detta försök måste betraktas som en sådan åtgärd. Det är därför av stor vikt att följa upp och utvärdera sådana typer av försök för att se om liknande åtgärder kan vara aktuella att tillämpa i andra vatten med störd eller utebliven föryngring av flodpärlmussla. Denna inventering, 5 år efter den andra inplanteringen av Siljansöring i kvarnrännan i Hyttkvarnsån, resulterade inte i några nyfynd av flodpärlmusslor mindre än 5 cm. Dock gjordes observationer av flodpärlmusslor strax över 5 cm. Dessutom gjordes bedömningen att den tidigare uppskattningen av antalet flodpärlmusslor som skattades under två veckor i november under högvattenperioden 1994 till ca individer varav ca 7000 individer satt i den 270 m långa kvarnrännan, som något i underkant. En rimligare uppskattning av beståndet enbart i kvarnrännan mellan järngallren torde uppgå till någonstans mellan individer enligt artikelförfattarnas reviderade uppfattning. Denna revidering stödjer sig främst på den uppskattning som gjordes utifrån de kvadratrutor som lades ut på sträckan samt det faktum att det visat sig att mellan % av beståndet kan förekomma som nedgrävda i substratet (Bergengren, 2000). Tidigare studier (Ziuganov m.fl., 1994) har visat att tätheten av öring (1+) bör vara högre än 5 individer/100m2 under tiden maj/juni då glochidielarverna vanligtvis frigör sig från värdfisken, för att upprätthålla tätheten av flodpärlmussla. Denna täthet ansågs inte Hyttkvarnsåns öringbestånd uppnå, varken i huvudfåran eller i kvarnrännan, varpå man valde att plantera in odlat värdfiskmaterial i egenskap av öring av Siljanstam. Genom att stänga av en 270 m lång sträcka av Hyttkvarnsån, en gammal kvarnränna, hade man skapat de yttre förutsättningarna för att kunna inhysa odlad Siljansöring som skulle kunna infekteras med glochidielarver från befintliga flodpärlmusslor. Genom uppföljande elfisken kunde det konstateras att merparten av de öringar som togs upp för undersökning var rikligt infekterade med glochidier. Detta antagande grundar sig främst på de iakttagelser av små vita cystliknande blåsor som även studerats under stereolupp (Bild 4.). Studier av glochidieinfekterad öring har även visat att det trots en relativt stor mängd infekterad öring i ett vattendrag ej finns någon garanti för att hela processen från glochidie till adult mussla fungerar (Bergengren, 2001). När det gäller valet av värdfisk vet man idag att flodpärlmusslans glochidielarver endast utvecklas på laxfiskar som öring (Salmo trutta) samt lax (Salmo salar). Man har även sett att olika öringstammar från olika vattensystem, som infekterats av glochidier från flodpärlmussla, reagerat olika vad det gäller infektionsgrad och överlevnad. Det visade sig att öringar som kom från samma vattendrag som flodpärlmusslorna var bättre värdfiskar för flodpärlmusslans glochidier än öringar från andra vattensystem (Buddensiek,1995). Det kan således vara möjligt att odlad öring av Siljanstam inte är en lämplig värdfisk. Detta kan dessutom stämma ganska bra med de data som finns för utsättningar som gjorts. Bjursås-Leksand FVOF satte redan slutet av 1970-talet ut öring av Siljanstam samt även av Konnevesi-stam. Sedan dess ser det ut som det ej skett någon reproduktion i rännan. Det ska dock tilläggas att glochidier har återfunnits på de öringar av Siljanstam som satts ut i rännan. Frågan är om dessa sitter så pass länge att de utvecklas fullt ut innan de ska släppa i maj. Det föreligger även en viss risk för att den odlade värdfisken var för gammal då det visat sig att öringar i åldersklassen 0+ är bäst representerad som lämplig ålder hos värdfisk för flodpärlmussla (Bergengren 2001, Bauer & Vogel, 1997; Ziuganov m.fl., 1994). 6

12 Trots att de högsta tätheterna av flodpärlmussla återfinns i kvarnrännan behöver nödvändigtvis inte förhållandena där vara ideala för juvenila flodpärlmusslor. Det som styrker denna hypotes är att förekomsten av små musslor ofta styrs av förekomsten av lämpliga, väl syresatta bottnar samt en god tillgänglighet till värdfiskar vid rätt tidpunkt. De minsta musslor (<5cm) som tidigare observerats i Hyttkvarnsån (av J. Törnblom personligen) har inte återfunnits i kvarnrännan men på andra platser i vattendraget. Det faktum att en styrarm i huvudfåran, som leder in vatten i kvarnrännan, i stort sett omöjliggör förflyttning nedströms i huvudfåran annat än in i kvarnrännan. Detta kan också vara en förklaring till varför så många musslor ansamlats i kvarnrännan. Det övre utloppet som berör en sträcka av ca 200 m har periodvis torrlagts och även grävts om. Sammantaget gör detta att det i Hyttkvarnsån finns en komplex historia med ett antal olika faktorer som kan ha påverkat beståndet i huvudfåran samt ligger bakom de höga tätheterna i kvarnrännan. Hur ser framtiden ut för flodpärlmusslorna i Hyttkvarnsån? Tidigare undersökningar har målat upp ett dystert scenario med utebliven föryngring och utdöende som tänkbar följd. Det vi sett hittills pekar tyvärr på en utebliven eller svag föryngring av beståndet i stora delar av Hyttkvarnsån. Dock stödjer sig detta scenario delvis på den inventering som utfördes under högvattenperioden i november Då var förhållandena för inventering av flodpärlmussla långt ifrån idealiska. Detta gör att det finns ett visst utrymme för feltolkning samt underskattning av beståndstätheten samt reproduktionen i Hyttkvarnsån. Erfarenheter från liknande inventeringar i högvatten under sena höstperioder har visat på grova underskattningar av flodpärlmusselbestånd i bland annat Västernorrland, Hälsingland och Jämtland/Härjedalen (O. Norrgrann och J. Törnblom pers. komm.). Därför behöver skattningen av beståndet i hela Hyttkvarnsån revideras och nyanseras genom en ny totalinventering av vattendraget som bör genomförs i juni-augusti enligt gällande undersökningsmetodik för flodpärlmussla (Naturvårdsverket 1999). När det gäller uppgifterna om öringbrist i Hyttkvarnsån, är dessa uppgifter något motstridiga beroende på elfisketillfälle och lokal. Förundersökningarna visade på ett svagt öringbestånd (J. Bergengren pers. komm.) Elfiskena 1995 utfördes utan att följa standardiserad metodik eller analys vilket medför vissa svårigheter vid en eventuell tolkning av öringtätheterna i Hyttkvarnsån. Totalt elfiskades 8 lokaler. Endast 5 öringar fångades, varav 1 st 0+, 1 st 1+ samt övriga 3 var 2+ eller äldre. Detta visar tydligt att öringbeståndet är svagt i Hyttkvarnsån. Elfisket urfördes i november vilket kan vara en felkälla och påvisa ett svagare bestånd än vad det egentligen är. I Hyttkvarnsån, återfanns vid inventeringen 1995, 6 bäverdammen. Dessa kan ha påverkat öringbeståndet negativt genom indämningar av lekbottnar samt ståndplatsområden. När det gäller Hyttkvarnsåns vattenkemiska förutsättningarna så visar de vattenprover som tagits under tiden till och med på ett ph-värde som fluktuerar mellan ph 6,5 och ph 7,5 samt en alkalinitet som varierat mellan 0,126 och 0,180 mmol/l. Eventuella temporära nedgångar av ph har inte följts upp och kan därför inte uppskattas. Det har inte ansetts befogat att genomföra mer ingripande åtgärder i beståndet i kvarnrännan då dessa riskerar att utgöra större skada än nytta. Huruvida eventuell spridning av flodpärlmussla i själva vattendraget ägt rum kan inte denna studie svara på, för att kunna göra det krävs en inventering av hela vattendraget. För att kunskapen om flodpärlmusslan och dess livsbetingelser skall föras framåt är försök av denna typ ibland nödvändiga. Det är viktigt för det fortsatta naturvårdsarbetet att undersöka om den här typen av åtgärder verkligen kan vara en alternativ naturvårdsstrategi. Viktigt att komma ihåg i detta sammanhang är även att förundersökningar dokumenteras väl och att själva försöken verkligen följs upp. 7

13 Försöket med glochidieinfekterad öring som en återintroduktionsmetod för flodpärlmussla har så långt inte levt upp till förväntat resultat. Troliga felkällor i denna studie kan bland annat bero på att små musslor missats vid inventeringen och att den sammanlagda genomgrävda ytan varit för liten. Det är alltså möjligt att små musslor finns i substratet och först kan observeras under de närmast kommande åren. Därför är det av stor vikt att Hyttkvarnsån fortsätter att leverera viktig information genom fortsatt uppföljning av flodpärlmusslan och dess livsmiljö. Förslag på fortsatt arbete En ny inventering av flodpärlmussla i hela Hyttkvarnsån enligt den standardiserade metodiken. Ett antal äldre lokaler från inv kan återinventeras för att påvisa förändringar. Inriktningen ska vara att finna juvenila flodpärlmusslor. Återbesök uppströms kvarnrännan är viktigt. Elfiske enligt den standardiserade metodiken bör utföras på minst 3 lokaler i ån (ej kvarnrännan). Den elfiskade öringen bör undersökas med avseende på glochidier. Elfisket bör utföras i september samt i april-maj året efter. Hotbilden bör undersökas återigen, framför allt med avseende på bäverns byggande av dämmen i ån. 8

14 Referenser Bauer, G. & Vogel, C The parasitic stage of the freshwater pearlmussel (Margaritifera margaritifera L.). I. Host response to glochidiosis. Arch. Hydrobiol., Suppl. 76: Bergengren, J Flodpärlmussla i Hyttkvarnsån. Inventering-Elfiske-Hot-Åtgärder. Leksands kommun 46 s. Bergengren J Ett försök med återintroduktion av flodpärlmussla genom utplantering av glochidieinfekterad öring. Förslag på material och metodik. Hyttkvarnsån Leksands kommun 18 s. Bergengren J Mussellarver på öring och nedgrävda småmusslor. Avrapportering av metodstudie på flodpärlmussla PM 01:2 från miljöövervakningen, Länsstyrelsen i Jönköpings län. Buddensiek, V The culture of juvenile freshwater pearlmussels Margaritifera margaritifera L. In cages: A contribution to conservation programmes and the knowledge of habitat requirements.- Biol. Conserv. 74: Young, M.R Conserving the freshwater pearlmussel (Margaritifera margaritifera L.) in the British Isles and Continental Europé. Aquat. Conserv. Mar. Freshwater. Ecosyst. 1: Ziuganov, V., Zotin, A., Nezlin, L., Tretiakov, V The freshwater mussels and their relationships with salmonid fish. VNIRO Publishing House, Moscow. 104s. 9

15

16 Världsnaturfonden WWF är med sina närmare fem miljoner supportrar en av världens ledande ideella naturvårdsorganisationer. Vårt uppdrag är att: skydda jordens biologiska mångfald, i form av ekosystem, arter och deras genetiska variation medverka till att de förnybara naturresurserna används på ett uthålligt sätt arbeta för minskade utsläpp av föroreningar och slösaktig konsumtion. Världsnaturfonden WWF Ulriksdals Slott Solna Tel: Fax: info@wwf.se Panda symbol WWF World Wide Fund For Nature (Formerly World Wildlife Fund) WWF and living planet are Registered Trademarks