Quarnstensgrufvans vänners

Transkript

1 Kvarnstenshantverket Malungs äldsta industri Maj 2015 Nyhetsbrev Årg. 1, Nr. 2 Innehåll Herman och Gustav gjorde succé i Malung...1 Hur arbetar Quarnstensgrufvans vänner med att sprida kvarnstenshistorien?...2 Handelsvägar från Malung till Mälaren med kvarnsten...3 Handkvarn och kvarnhus...4 År 2003 blev Östra Utsjö kvarnstensbrott kulturreservat. Vad innebär det?...6 Sista sidan - En vårlig dag i kvarnstensbrottet i Östra Utsjö...8 s nyhetsbrev s nyhetsbrev utkommer cirka fyra gånger om året. Ansvarig utgivare är Bente Mellquist Danielson. Nyhetsbrevet skickas ut via e-post till prenumeranter och som vanlig snigelpost. Prenumerera på vårt nyhetsbrev? Maila bente@delta.se. Vill du bidra med texter som har anknytning till kvarnstenshistoriken i bygden? Maila bente@delta.se, eller ring s hemsida: Herman Lindqvist föreläste om Gustav Vasa på Orrskogen i Malung den 16 april för drygt 350 personer. Här med sin käresta Liliana Komorowska Herman och Gustav gjorde succé i Malung! arrangerade en föreläsning av Herman Lindqvist om Gustav Vasa. Gustav Vasa är hårt förknippad med Dalarna, i synnerhet när det gäller Malung-Sälen och Mora, i och med Vasaloppet som flera tusen skidåkare utmanar varje år. Många vill klara av det som Kung Gösta gjorde för 500 år sedan. Ledamot i, Arnold Joos, väckte debatt när han med nygammal forskning kunde visa att Gustav Vasa färdats genom Malung år 1520 på sin väg till Norge innan han blev hejdad av karlar från Kättbo. Herman tog del av Arnolds forskning och visade stort intresse. Herman besökte Malung-Sälens Gymnasieskola, innan kvällens föreläsning, där elever fick en historiedos om bland annat Sveriges forna kolonier för flera hundra år sedan. Eleverna fick även höra en del av de skrönor som Gustav Vasa omgärdas av. På kvällen på Orrskogen, föreläste Herman om Gustavs liv - från rebell till landsfader med järnnävar. Efter föreläsningen blev det middag på Sankt Olof Hotell & Krog. Åke Edvinsson underhöll med underbar sång. Stort tack till publiken som strömmade till, vi blev glatt överraskade av det stora historieintresset! 1

2 s nyhetsbrev Hur arbetar Quarnstensgrufvans vänner med att sprida kvarnstenshistorien? Föreningen Quarnstensgrufvans vänner Vi vill uppmärksamma kvarnstenshantverket och kvarnstensbrotten i Malung- Sälens kommun via olika arrangemang och guidade vandringar i brotten. Vi vill särskilt intressera familjer och ungdomar för att nå ut med ett historiskt arv. Malung har en unik attraktion och förutsättning för att paketera turistattraktioner och events. Här finns en intressant historia som i samarbete mellan forskning, företag, föreningar och individer kan lyftas till riksintresse. Föreningen vill fungera som ett nav i den här verksamheten och bidra till utveckling och marknadsföring av de aktiviteter som skapas. Nyare forskning har visat att kvarnstensbrottet i Ö Utsjö är från 700-talet. Verksamheten slutade Här har vi således en tusenårig näring som banat väg för handeln med skinnvaror, hästar och smide och den därpå följande skinnindustrin. Styrelsen för Ordf. Bente Mellquist Danielson Kassör; Kerstin Kapla Ledamot; Jan Kapla Ledamot; Jörgen Danielson Ledamot; Yvonne Isaksson Ledamot; Arnold Joos Supleant, Ulf Björlin Supleant; Ulrika Lissmyr Supleant; Torbjörn Gudmunds Karlsson Föreningen arbetar på flera plan med att sprida och informera om kvarnstenshantverket i malungsbygden. Detta nyhetsbrev är ett sätt att uppmärksamma Malungs första industri - kvarnstensnäringen. Vi vill sprida kunskapen om kvarnstenshantverket, handeln med kvarnstenar, handelsvägar och dess historia, men även hur kvarnstenen användes, kvarnar och malning samt brödbakning och olika sädesslag. Vi i föreningen vill främst få, både folket i bygden, men även turister, forskare och historiker uppmärksammade på de kvarnstensbrott som finns i Malung, i synnerhet kvarnstensbrottet i Östra Utsjö på grund av dess storlek. Föreningen har guidade turer från vår till höst i kvarnstensbrottet i Östra Utsjö för de som vill veta lite mer om kvarnstenshantverket som pågick mellan åren i Malung. Föreningen anordnar även föreläsningar i olika ämnen som geologi, arkeologi, historia och mycket mer. Detta för att sätta malungsbygden i ett större Hösten 2014 satte föreningen upp två skyltar längs vägen upp till kvarnstensbrottet för att underlätta för folk att hitta till kvarnstensbrottet i Östra Utsjö. sammanhang och att få en bättre bild över kvarnstenshantverket. Men även att få besökande föreläsare intresserade av bygdens kvarnstenshistorik. Senast hade föreningen Herman Lindqvist till Malung som föreläste om Gustav Vasa (se förstasidan). Det överskott som föreningen får går oavkortat till att sprida kvarnstenshantverket, både inom och utom kommunen. Det kan vara att trycka upp detta nyhetsbrev, att bjuda in nya föreläsare för att förevisa kvarnstensbrottet för dem, men även att skylta vägen upp till kvarnstensbrottet i Östra Utsjö, vilket gjordes hösten 2014, för att nyfikna som vill upptäcka kvarnstensbrottet lättare ska hitta dit. Föreningen arbetar även med en utställning som i framtiden ska sprida kunskapen och historien om kvarnstenshantverket, kvarnar, malning, handel med kvarnstenar etc. Vi i föreningen anser att kvarnstensbrotten i malungsbygden är av riksintresse, i synnerhet kvarnstensbrottet i Östra Utsjö som är störst och äldst Vill du bli medlem i Quarnstensgrufvans vänner? Medlemsavgifter Enskild: 100:-/år, Familj/par: 150:-/år Företag/förening: 250:-/år, Skola 250:-/år. Vårt Bankgir är Org nr: Bolagsform: Ideel förening. 2 Quarnstengrufvans vänner

3 s nyhetsbrev Ett enda litet mynt kan ändra hela historien. Biskopskulla utanför Örsundsbro och Västannors tjärn i Leksand har något gemensamt - ett mynt från 1100-talet. Myntet, som är en silverpenning, är präglat i Sigtuna av kung Knut Eriksson ( ) och visar en man med svärd och finns endast i två exemplar, ett återfunnen i Biskopskulla och ett i Leksand. Vad har detta mynt med kvarnstenar från Malung att göra? Jo, myntet, enligt arkeologer och historiker, visar på vattenvägar från Dalälven ned till Mälaren. Det vill säga, dessa två myntfynd från två olika delar av landet gör att forskarna ser ett transportnät för kontroll över viktiga råvaror, som järn, koppar och päls. Här finns sålunda en vattenväg från Dalarna ned till Mälaren för transport av allehanda varor, däribland även kvarnstenar från Malung. Platsen där myntet hittades i Biskopskulla har visat sig vara en forntida plats där en hamn funnits och även järnhantering. Järnet var mycket viktigt vid denna tid, och ett skyddsbrev från påven till ärkebiskopen utfärdades för att skydda, i detta fall, kyrkans rätt till beskydd angående järnhanteringen i Biskopskulla. Landhöjningen gjorde emellertid det allt svårare att bevara hamnen och handelsplatsen vid Biskopskulla och därmed vattenleden från Dalälven ned till Mälaren. Väster om Sala fanns vid den tiden en farbar vattenled som efter medeltiden blev våtmark. Redan vid 1200-talet blev det problematiskt att färdas längs lederna. Birger Jarl grundade Stockholm 1252, en plats med mycket bättre läge för sjöfart. In i det sista försökte dock människan att bevara vattenleden vid Örsundaån genom att dämma upp igenslammade åar och vattendrag. Men till slut gav man upp och tömde istället hela sjöar och våtmarker för att få mer jordbruksmark. Färdas man idag med bil genom Salatrakten kan man se stora slätter som breder ut sig som förut var sjöar och större bäckar. Varför färdades människan inte på land Vattenled från Dalälven ned till Mälaren under vikingatid och medeltid innan landhöjningen gjorde båtfärder omöjliga. Handelsvägar från Malung till Mälaren med kvarnsten istället för på vatten? Ett organiserat vägnät på vikingatid och medeltid fanns inte i Norden. Här användes små stigar mellan byarna och bitvis större vägar. Men några sammanhängande vägar som i dag fanns definitivt inte. Den snabbaste och lättaste transporten var att färdas på vatten. Det skulle dröja ända till Gustav Vasas tid innan ett mer organiserat vägnät började byggas och då enbart i de större städerna. Dåliga vägnät fanns ända in på 1900-talet i Sverige. Asfalt kom till Sverige på 1920-talet och efter andra världskriget tog asfalteringen fart i landet Kvarnstenen återfanns längs en vägg. Under golvplankorna hittades en häst begraven. I detta kvarter återfanns även fler byggnader från 1400-talet. Gödsel visade på att djur funnits på gården. Men även träflis och tegelflis visade att andra aktiviteter pågått. En passage med stenläggning har funnits, kanske det var gårdinfarten med gångstenar. På 1500-talet har det troligtvis funnits en såg i kvarteret. De flesta fynden bestod dock av skofragment, cirka 350 stycken. Kanske har det varit ett skomakeri. Kvarnstenar återfinns i marken i Malung. 3

4 s nyhetsbrev I varje hushåll fanns en handkvarn för att mala mindre mängder säd. Skvaltkvarnar och vattenkvarnar användes när större mängder säd skulle malas. Handkvarn och kvarnhus Att mala korn Innan de gjutna kvarnstenarna tog över de stenhuggna och innan spannmålsindustrin fanns, malde varje hushåll sin egen odlade säd till mjöl för att baka bröd eller göra sig en gröt. Redan på 500-talet f. Kr. kom handkvarnen runt Medelhavet, en betydligt bättre teknik för malning än sadelkvarnen. Till Norden kom den lilla runda handkvarnen under vendeltid eller tidig järnålder, det vill säga runt år e. Kr. Ju större jordbruket blev ju större blev också kvarnarna. Under talet byggdes de första vindoch vattenkvarnarna i Sverige. Uppsala fick sin första vattenkvarn invid Fyrisån 1286 (Akademikvarn), som inte stängde förrän år Kvarnen blev 660 år, vilket torde vara något av ett rekord. Naturligtvis ändrades byggnader och teknik under tidens gång. Men den lilla handkvarnen fanns i hushållen trots att vattenkvarnar och vindkvarnar utvecklades i samhället. Handkvarnen var enkel att använda och här behövde inte myndigheter kräva tull som utgick när bonden var tvungen att mala i större kvarnar, så kallade tullkvarnar. Skvaltkvarn var en typ av vattenkvarn som förekom vid mindre vattendrag, vid åar och bäckar. Skvaltkvarnar var en mycket typisk kvarnmodell i Dalarna. Kvarnstenen i en skvaltkvarn är mycket större än en handkvarn. Diametern är i storlek cm, vilket är mycket tungt, om inte direkt omöjligt att dra runt för hand. 900 liter mjöl per dygn I en skvaltkvarn kunde man mala, om vattentillgången var god, ungefär 6 tunnor per dygn, det motsvarar cirka 900 liter. Denna siffra var nog relativt ovanlig, men vid god och jämn vattentillförsel var det säkert ingen omöjlighet. Malningen skedde mest på vår och höst då vattentillgången var som mest. Under somrar och vintrar blev malningen mindre, då användes säkerligen den lilla handkvarnen mer. Vattenkvarnar och vindkvarnar utvecklades under 1800-talet till stora byggnader där ny teknik inom malningen skulle få plats tillsammans med grynverk, sikt, kross och rensverk. Ofta var dessa kvarnbyggnader i flera våningar på grund av att stora förvaringsutrymmen även skulle finnas för mjölsäckar och till och med stall för hästar. Mjölnaren hade även övernattningsrum i kvarnen. Djurdrivna kvarnar i kloster De djurdrivna kvarnarna förekom tidigt i södra Europa. De drevs med åsnor, hästar eller oxar. Djuret gick runt, runt en axel för att få snurr på stenarna. Det var vanligt att kloster hade djurkvarnar och munkarna experimenterade med att göra dem så effektiva som möjligt, vilket inte alltid ledde till positiva resultat. I England år 1295 finns en skrift från ett kloster som säger: Detta året gjorde broder John timmermannen en ny kvarn efter hittils okända principer och lovade att den skulle kunna dras av en enda häst. Men när kvarnen var färdig och skulle mala, kunde knappt fyra starka hästar få den att rotera. Därför togs den bort och den gamla hästkvarnen återtogs. Lagar och regler Lagar och regler förekom från kungar och andra myndigheter när det gällde kvarnar. En bonde fick bygga sin kvarn längs vattendrag så länge han inte 4

5 s nyhetsbrev Vid Lisskvarn i Öje i Malung. Modellen är en skvaltkvarn. TIll höger bakom kvarnen finns en damm som förser kvarnen med kraft så de stora stenarna kommer i rotation. Lisskvarn går att mala i än i dag. Kvarnstenarna i kvarnen kommer från Lugnås. utgjorde hinder för båtar på vattnet eller störde omgivningen på annat sätt. De allra första reglerna som finns nedskrivna angående anläggandet av vattenkvarnar är från de romerska skrifterna år 530 e. Kr. Kvarnplikt utgick till befolkningen. Bönderna var tvungna att mala på en viss kvarn för att en statlig överhöghet skulle kunna ha koll på exakt hur mycket som maldes för att sedan ta ut skatt. I Europa var detta system utvecklat till fulländning under medeltiden. Skottland, till exempel, hade kvar sin kvarnplikt ända till industrialiseringen i slutet på 1700-talet. Gustav Vasas makt över kvarnar Även i Sverige fanns ett liknande system med kvarnplikt om än inte så utbrett. På 1200-talet är det fortfarande fritt för den som ville att bygga vattenkvarnar längs åar och andra vattendrag. Men adeln ville inte ha konkurrerande kvarnar på sin mark och adeln fick mer makt i denna fråga när Gustav Vasa tillträde som kung Eftersom kronan övertog klostrens kvarnar i och med reformationen blev kvarnplikten en allt mer skattebelagd verksamhet i samhället. Johan III förbjöd år 1580 skatteskyldiga präster, borgare och bönder att mala på annat sätt än på kronans egna tullkvarnar, eller priviligerade stadskvarnar. Allmogen och malning ses kvarnkommissionen som en grund för dagens byråkrati i Sverige Kvarnstenen i Lisskvarn i Öje innesluten i sin trälåda med sädmagasinet ovanför. Under 1600-talet förbjuds allmogens husbehovskvarnar, de som låg för nära en tullkvarn revs. Här skulle kommissarier tillsammans med häradshövdingar se till att allmogen följde direktiven, vilket inte alltid var så lätt. Många påbud verkställdes inte. Men om en bonde ertappades med förbjuden malning utgick böter på cirka 40 marker. Det var många bönder som protesterade mot dessa regler som försvårade deras vardag, och många fogdar fick också gå försiktigt fram då uppretade bönder inte var att leka med. Kvarnkommissionen Riksråden tog till sig folkets missnöje och bildade en särskild kvarnkommission i slutet på 1600-talet. Kvarnkommissionen skulle kontrollera och undersöka klagomål, både från bönder och från adeln. Dess främsta uppgift var att skattlägga kvarnar för att få in pengar till de ständiga krigen. I dag 5

6 s nyhetsbrev År 2003 beslutade Länsstyrelsen i Dalarna att förklara kvarnstensbrottet i Östra Utsjö i Malung för kulturreservat. År 2003 blev Östra Utsjö kvarnstensbrott kulturreservat. Vad innebär det? Kvarnstensbrottet i Östra Utsjö blev år 2003 förklarat kulturreservat av Länsstyrelsen i Dalarna. Namnet på reservatet blev just Kvarnstensbrottet i Östra Utsjö. Förvaltare av reservatet är Länsstyrelsen i Dalarna. Syfte med ett reservat - att skydda och vårda för framtida generationer Det går att läsa i beslutet från november 2003 att: Syftet med kulturreservatet är att bevara ett av Sveriges största kvarnstensbrott genom skydd och vård av områdets kulturhistoriska och biologiska värden. Den övergripande inriktningen på skötseln är att lämningarna av kvarnstenbrytningen i form av gruvhål, varphögar, kvarnstensämnen, husgrunder med mera skall bibehållas intakta och väl synliga. Att växtligheten kring lämningarna i form av äldre gran- och tallskog med tillhörande 6 vegetation sköts på ett sätt som bevarar dess karaktär och biologiska värden. Att upprätthålla goda förutsättningar för att turistiskt och i undervisningssyfte visa upp spåren av kvarnstensbrytningen. Vad får man göra och inte göra inom reservatet? Det finns klara och tydliga reservatföreskrifter vad som är tillåtet och inte när det gäller Kultureservat. Det är inte tillåtet att anlägga ny väg, eller ledningar och inte heller att uppföra master eller liknande. Inom området fås inte heller nybyggnad byggas. Ingen borrning, sprängning eller fyllning får förekomma. Här fås inte markbereda eller plantera eller anordna upplag. Inga lavar får plockas. Men om särskilda skäl förekommer kan en ansökan inlämnas till Länsstyrelsen om förpliktelse att tåla intrång. Inga kvarnstenar får flyttas eller tas från sin plats. Inte heller varpstenar/ skrotstenar får flyttas eller tas från sin plats. Här får inte framföras motorfordon förutom snöskoter på markerad skoterled. Inga tält eller husvagnar får förekomma inom reservatet och absolut ingen eld. Betydelsefull plats Länsstyrelsen skriver: Kvarnstensbrytningen i Östra Utsjö är också betydelsefull för förståelsen av ett viktigt led i det agrara samhällets livsmedelsproduktion. Såväl hand- som skvaltkvarnar fordrade goda kvarnstenar. Bergrundens speciella sammansättning i Östra Utsjö gav möjlighet att framställa kvarnstenar som var av hög kvalitet och därmed mycket efterfrågade. För upplevelsen av kvarnstensbrottet är den omgivande naturen i form av äldre granoch tallskog av mycket stor betydelse.

7 s nyhetsbrev Det skydd som kvarnstensbrottet har som fornlämning enligt kulturminneslagen, är inte tillräckligt för att skydda kvarnstensbrottets samlade upplevelsevärden. En påbörjad avverkning av skogen i brottet kunde hejdas genom att Malungs kommun år 2000 köpte in fastigheten, under förutsättning av statligt stöd för en kulturreservatsbildning. Kvarnstensbrottet i Östra Utsjö ett intressant besöksmål Länsstyrelsen bedömer därför att för att långsiktigt skydda kvarnstensbrottet i Östra Utsjö är bildandet av ett kulturreservat nödvändigt. Härigenom kan kvarnstensbrottet säkerställas och utvecklas som en upplevelserik kulturmiljö och ett intressant besöksmål. Vem sköter vad? Kvarnstensbrottet i Östra Utsjö är alltså skyddad miljö. Det är Malung-Sälens kommun som är fastighetsägare och Länsstyrelsen i Dalarna är förvaltare. När det gäller röjning runt stigar och gruvhål och varphögar samt skötsel av skyltar och samlingslokal är det Malung-Sälens kommuns ansvar, medan Länsstyrelsen i Dalarna har uppföljning av kvalité- och skötselmål, där just skötselmålen är delat ansvar med Malung-Sälens kommun. Varje år skall reservatet röjas av sly, skyltar skall fixas och samlingslokalen med utedass skall ses över. Se även Länsstyrelsen i Dalarnas Skötselplan för kulturreservatet Östra Utsjö kvarnstensbrott på deras hemsida Norra delen av Östra Utsjö kvarnstensbrott. 7

8 s nyhetsbrev Guidad tur i kvarnstensbrottet i Östra Utsjö i Malung våren Anette Malmén med två gäster och Leif Nilsson guidades av Bente Mellquist Danielson. Sista sidan - En vårlig dag i kvarnstensbrottet i Östra Utsjö En vårdag i början av april blev första guidade turen för föreningen. Anette Bojsan Malmén ville ha en guidad tur för sina gäster. Vägen upp till kvarnstensbrottet var inte körbar på grund av källossning och snö och lera. Istället valde gruppen att gå stigen från Grimsåker upp till kvarnstensbrottet i Östra Utsjö. Stigen går brant uppför och slutar vid norra delen av kvarnstensbrottet. Det som möter besökarna är stora skortstenshögar. Stenmassorna är oändliga och fortsätter söderut i cirka 1,7 kilometer. Snö låg fortfarande kvar i brottet så färden gick bredvid brottet innan en lagom stor barmarksöppning skymtades in till själva stenbrottet. Här blev det information och historik om kvarnstensbrottet av 8 s Bente Mellquist Danielson. Besökarna fick prova på att mala med handkvarnar huggna ut ur stenbrottet. Inne i samlingslokalen finns tre handkvarnar som går att mala på. Handkvarnarnas ålder är osäkra men de har använts och kanske funnits i några av hushållen nere i Grimsåker. På vägen ned valdes en annan stig som slingrade sig genom skogen. Till kvarnstensbrottet i Östra Utsjö finns flera stigar, många av dem i mycket bra skick. Här har de som arbetat i brottet gått med sina verktyg upp och ner till sin arbetsplats, ibland med ett kvarnstensämne med sig för att fortsätta bearbeta det hemma till en smidig och vacker kvarnsten Inne i stugan provades det på att mala. vill du uppleva det storslagna är det att rekomendera stigen som ringlar sig fram i brottet. Grovt räknat så har minst kvarnstenspar brutits i kvarnstensbrottet. Själva brottet är stort, 1700 meter långt och mellan meter brett. Berggrunden benämns som sedimentär nära gränsen till angärnsande granitberggrund. Den sedimentära bergareten består av en skffrig sandsten