Risk- och sårbarhetsanalys - från jord till bord

Transkript

1 Rapport Rapport från workshop november 2013 Risk- och sårbarhetsanalys - från jord till bord Sammanfattning av presentationer och diskussioner av Lena Jönsson LIVSMEDELS VERKET NATIONAL FOOD AGENCY, Sweden

2 Innehåll Sammanfattning... 3 Program... 4 Deltagarförteckning... 6 Inledning... 7 Regional risk- och sårbarhetsanalys Syfte och mål Riskbedömning, förmågebedömning och åtgärder Arbetsprocess Livsmedelskedjan i risk- och sårbarhetsanalysen Utmaningar ICAs arbete med risk, kris och kontinutet Detta är ICA Gruppen och ICA Sverige ICAs ansvar ICAs arbete med risk och säkerhet Kris och kontinuitet Samverkan Risk- och sårbarhetsanalys på Arla Foods Diskussioner utifrån krisscenarier Vad händer när mjölken inte går att dricka? Presentation av paneldeltagarna Scenariot Händelseförlopp Reflektioner över styrkor och svagheter i samhällets krishanteringssystem sett utifrån paneldeltagarnas perspektiv Kemisk kontaminering av livsmedel Salmonellakontamination i foderfabrik Svartrostangrepp slår ut veteskörden Epizooti Aflatoxiner i mjölk på grund av kontaminerad foderråvara Radioaktivt utsläpp Kan man utveckla produktionsinriktade krisscenarier? Växtproduktionens förutsättningar Kris i växtproduktionen; orsaker och konsekvenser Varningssignaler Åtgärder och lösningar Tillgång till data Slutsatser Rapid Alert System for Food and Feed (RASFF) som datakälla till statistik för risk- och sårbarhetsanalys av livsmedelskedjan Inledning Metod... 40

3 Resultat Diskussion Verktyg för verksamhetskartläggning Inledning Vad är en verksamhetskartläggning? Vad ingår i en verksamhetskartläggning? Verksamheter Resurser och andra beroenden Reserver Vad är nyttan med en verksamhetskartläggning? Att genomföra en verksamhetskartläggning Definiera och avgränsa kartläggningsområdet och premisserna Identifiera verksamheter Fördjupad resursberoendeanalys Bearbeta och redovisa Verifiera resultatet Avslutning Begrepp och ordförklaringar Förmågebedömning idag och i framtiden Förmågebedömning i Sverige Nederländerna Storbritannien Utblickar Avslutande reflektioner Lista över bilagor... 75

4 Sammanfattning Denna rapport sammanfattar presentationer och diskussioner från Risk- och sårbarhetsanalys från jord till bord, en nationell workshop den november Workshopen anordnades inom ramen för beredskapsprojektet Sektorsövergripande risk- och sårbarhetsanalys av livsmedelskedjan (SRSA) som finansieras med 2:4-medel från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Livsmedelsverket driver projektet i nära samarbete med Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Workshopen var strukturerad i tre teman: Risk- och sårbarhetsanalys i privat och offentlig verksamhet, Scenarioanalys samt Verktyg för risk- och sårbarhetsanalyser (RSA). Det första temat gav en introduktion till hur offentliga och privata aktörer arbetar med risk- och sårbarhetsanalyser och kontinutetsplanering. De offentliga aktörerna är styrda av lagar och föreskrifter medan de privata aktörerna arbetar med frågorna med företagets bästa för ögonen. Frågorna är liknande och lösningarna många gånger kompletterande. En viktig diskussion som kom upp under temat handlade om vikten av att aktörerna är öppna för att lära sig av varandra och att det måste ges tillfällen till kunskapsutbyte. Under det andra temat diskuterades, både under en paneldiskussion och i grupparbeten, hur livsmedelskedjans olika aktörer skulle agera vid olika kriser i livsmedelskedjan. När paneldeltagarna reflekterade över styrkor och svagheter i sin egen krishantering lyftes bland annat följande faktorer fram: bristande omvärldsbevakning, stort personberoende i krishanteringen, bristande kriskommunikation och dålig förmåga att dra nytta av tidigare erfarenheter, medan god förmåga att kraftsamla och samarbeta, hög effektivitet och en bra och öppen dialog, mellan näring och myndigheter, är styrkor. Under det tredje temat presenterades och diskuterades olika metodologiska frågeställningar. Bland annat diskuterades varför det är viktigt att identifiera vilka funktioner i verksamheten som måste upprätthållas och hur det arbetet kan genomföras, erfarenheter av av att använda RASFF-data (Rapid Alert System for Food and Feed) till riskanalyser och hur man jobbar med förmågebedömningar i andra länder. Vi hoppas att denna rapport gör att ännu fler känner sig inspirerade och delaktiga i SRSA-arbetet. Det behövs intresserade personer med idéer, kunskaper och erfarenheter från hela sektorn, från både myndigheter och näringsliv på lokal, regional och nationell nivå för att nå SRSA-projektets långsiktiga mål: en sektorsövergripande RSA av livsmedelskedjan i slutet av Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/2014 3

5 Program Datum: november 2013 Plats: 7A Odenplan, Norrtullsgatan 6, Stockholm Dag 1, 27 november 2013 Tid Programpunkt Vem Fika och Registrering Inledning Lena Jönsson, Livsmedelsverket Risk- och sårbarhetsanalys i privat och offentlig verksamhet Lunch Föreläsning: Regional risk- och sårbarhetsanalys Föreläsning: ICAs arbete med Risk, Kris & Kontinuitet Föreläsning: Risk- och sårbarhetsanalys på Arla Foods Paneldiskussion Vad händer när mjölken inte går att dricka? Fika Moderator: Annika Nordgren Christensen Gruppdiskussioner Middag - Värdshuset Clas på Hörnet Surbrunnsgatan 20, Vasastan i Stockholm Vendela Bodén, Länsstyrelsen i Västra Götalands län Annika Grundén, ICA Bengt Ljunggren, Arla Foods Lars Hermansson, Svenska Foder Bengt Ljunggren, Arla Foods Lena Malm, Coop Daniel Selin, Stockholms stad Jan Sjögren, Livsmedelsverket Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/2014 4

6 Dag 2, 28 november 2013 Tid Programpunkt Vem Fortsatta gruppdiskussioner Fika Avslutande gruppdiskussioner Redovisning av gruppdiskussioner Moderator: Annika Nordgren Christensen Lunch Verktyg för scenarioutveckling Föreläsning: Kan man utveckla produktionsinriktade krisscenarier? Föreläsning: Möjligheter och problem med incidentstatistik från RASFF Verktyg för verksamhetskartläggning Fika Föreläsning: Verktyg för verksamhetskartläggning Annika Djurle, Sveriges Lantbruksuniversitet Tom Andersson, MSB Jannes Engqvist, Livsmedelsverket Christin Gössner, Livsmedelsverket Verktyg för förmågebedömning Föreläsning: Förmågebedömning i Sverige: idag och i framtiden Föreläsning: Vad har vi gjort och hur går vi vidare? Hanna Palmqvist, Lunds Universitet/ LUCRAM Lena Jönsson, Livsmedelsverket Avslutning Cecilia Svärd, Livsmedelsverket Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/2014 5

7 Deltagarförteckning Alexander Laksman, Länsstyrelsen Skåne Alexey Solyakov, Statens veterinärmedicinska anstalt Alice Ahoniemi, Nacka kommun Anders Christiansson, LRF Mjölk Anders Drottja, Lantbrukarnas Riksförbund Annika Djurle, Sveriges lantbruksuniversitet Annika Grudén, ICA Anne Von Stapelmohr, MSB Barbro Iliou, Länsstyrelsen Västmanland Barbro Lundqvist, Skara kommun Bengt Ljunggren, Arla Foods Birgitta Tullgren, Halmstads kommun Bo Hansson, Region Skåne Boel Sandros, Svenska Djurhälsovården AB Brita Mohlin, Stockholms stad Cecilia Fröberg, Länsstyrelsen Dalarna Cecilia Svärd, Livsmedelsverket Christin Gössner, Livsmedelsverket Daniel Selin, Stockholms stad Elin Göransson, Länsstyrelsen Västra Götalands län Eva Ladberg, Svenska Blå Stjärnan Hanna Palmqvist, LUCRAM Helena Eriksson, Länsstyrelsen Gävleborg Irene Christensson, MSB Isabelle Dencker, Danone AB Jan Sjögren, Livsmedelsverket Jannes Engqvist, Livsmedelsverket Johanna Dahlström, Jordbruksverket Johanna Haapamäki, Motala och Vadstena kommuner Jonathan Yuen, Sveriges lantbruksuniversitet Karin Brynell, Svensk Dagligvaruhandel Katarina Reigo, Eskilstuna kommun Lars Hermansson, Svenska Foder AB Lena Jönsson, Livsmedelsverket Lena Malm, Coop Li Hermansson, Stockholms stad Magnus Olsson, Jordbruksverket Malin Berglund, Nacka kommun Malin Ståhl, Svenska Foder AB Marcus Nilsson, Livsmedelsverket Margareta Tervell, Länsstyrelsen Värmland Marlene Keijsner, Gnesta kommun Mats Lindblad, Livsmedelsverket Mats Ovegård, ICA Patrik Giehler, Halmstads kommun Patrik Lundh, Sodexo Per Liljedahl, Sodexo Peter Månsson, LUCRAM Renée Norlin, Länsstyrelsen Skåne Rolf Brattström, Livsmedelsverket Richard Davidsson, Statens veterinärmedicinska anstalt Sara Sundquist, Visita Sara Sörensen, Livsmedelsverket Sofie Gredegård, Jordbruksverket Stefan Aleniusson, Mariestad, Töreboda och Gullspångs kommuner Therese Frisell, Livsmedelsverket Tom Andersson, MSB Ulf Engström, Locum AB/Stockholms läns landsting Ulrika Danielsson, Menigo Vendela Bodén, Länsstyrelsen Västra Götalands län Vera Galgan, Statens veterinärmedicinska anstalt Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/2014 6

8 Inledning Lena Jönsson, Livsmedelsverket Den november 2013 anordnades en nationell workshop om risk- och sårbarhetsanalys inom ramen för beredskapsprojektet Sektorsövergripande risk- och sårbarhetsanalys av livsmedelskedjan (SRSA). SRSA finansieras med 2:4-medel från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Projektet leds av Livsmedelsverket i nära samarbete med Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Projektet är 3-årigt och workshopen i november avslutade det andra året. SRSA-projektet initierades av behovet av ökad samsyn kring risker och sårbarheter i livsmedelskedjan. Enligt förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap ska myndigheterna årligen analysera om det finns sådan sårbarhet eller sådana hot och risker inom myndighetens ansvarsområde som synnerligen allvarligt kan försämra förmågan till verksamhet inom området. Problemet med livsmedelskedjan är att den ingår i flera myndigheters ansvarsområde. Beroende på var i kedjan risken finns är det olika myndigheter som har ansvaret. Det kan till exempel vara Jordbruksverket, SVA, Livsmedelsverket eller Folkhälsomyndigheten, eller kanske ännu vanligare en kombination av dessa myndigheter. Förutom uppdelningen mellan olika centrala myndigheter finns det även en uppdelning mellan kommuner, länsstyrelser och regeringskansliet beroende på hur stor händelsen är. I livsmedelskedjan finns dessutom en tredje dimension som utgörs av de privata aktörerna. Utan de privata aktörerna står sig myndigheterna slätt. Det delade ansvaret gör att samsynen kring risker och sårbarheter i livsmedelskedjan brister. Livsmedelskedjans alla olika aktörer har samma mål att konsumenterna ska få trygga leveranser av säker mat. Därför finns det mycket att vinna på att samverka. Men vi måste förstå vad det verkligen betyder att samverka. Tyvärr har samverkan blivit vad man kallar ett buzzword, det vill säga ett ord med något oklar innebörd men vars positiva värdeladdning ibland förhindrar ett kritiskt ifrågasättande. 1 Samverkan måste ha en klar betydelse för livsmedelskedjans aktörer, inte bara på pappret utan även i verkligheten och i krisen. När Helena Lindberg, MSBs generaldirektör, inledningstalade på SRSA-workshopen 2012 sa hon så här: 1 Uhr C Samverkansbegreppet i Samverkan för säkerhets skull! Redaktör: Nils-Olov Nilsson. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ISBN Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/2014 7

9 I livsmedelskedjan är det många kuggar som ska samspela, från enskilda individer och företag i producentledet till avancerad logistik, komplexa system, stora organisationer och tillbaka igen till konsumentledet. Det är få, om ens någon, som har överblick över hur de olika kuggarna samverkar och är beroende av varandra i alla led. Var och en av oss har vår egen utsikt, vår egen verklighetsuppfattning. Men det är nödvändigt att även se sambanden ett par-tre-fyra steg bort, sårbarheter som också kan påverka verksamheten. Därför är det viktigt att göra breda risk- och sårbarhetsanalyser. Att hitta samverkansformer, i planering och kartläggning, förebyggande och förberedande arbete. Att samverka över gränserna, mellan det offentliga och det privata, mellan företagare, myndigheter och frivilliga organisationer. 2 I livsmedelskedjan, och inom många andra områden, måste vi jobba sektorsövergripande i beredskapsarbetet. Med sektorsövergripande menas i detta sammanhang att de medverkande myndigheterna går över de traditionella ansvarsgränserna och jobbar tillsammans och jobbar tillsammans med de privata aktörerna. Livsmedelskedjan definieras i SRSA-projektet som alla led från primärproduktion till tillverkning och konsumentförsäljning i butiker och restauranger. Egentligen består livsmedelskedjan inte bara av en livsmedelskedja utan av många; nötkött, mjölk, morötter etcetera är alla olika livsmedelskedjor. Däremot ingår inte dricksvattenskedjan i SRSA-projektet eftersom den skiljer sig från övriga livsmedelskedjor i ett antal viktiga avseenden. För det första är människans behov av dricksvatten mycket mer akut än behovet av övriga livsmedel. Det leder till olika tidshorisonter för krisplanering av försörjning av dricksvatten respektive övriga livsmedel. För det andra är dricksvattenförsörjningen nationell. Råvaran finns inom landet, ofta inom den egna kommunen eller i regionen. I fråga om övriga livsmedel befinner vi oss på en internationell marknad. För det tredje, komplexiteten skiljer sig åt. Aktörerna i övriga livsmedelskedjor är långt fler än i dricksvattenkedjan och många av aktörerna återfinns inom det privata näringslivet. Därför blir ansvaret för livsmedelsförsörjningen långt mer komplext än det för dricksvattenförsörjningen. Det tydliga beredskapsansvaret för dricksvatten är en viktig anledning till att beredskapsarbetet på dricksvattenområdet har pågått längre och befinner sig i en annan situation än för övriga livsmedel. SRSA-workshopen i november 2013 syftade till att samla representanter för hela livsmedelskedjan för ett brett erfarenhets- och kunskapsutbyte om risk- och sårbarhetsanalys. Workshopen samlade 61 deltagare fördelade på centrala myndigheter (19), länsstyrelser (8), kommuner (12), livsmedelsindustri (8), branchorganisationer (4) och övriga (10), vilket gav bra förutsättningar för att uppnå workshopens syfte. 2 Jönsson L, Winehav M, Åkerblad M, Andersson T Risk- och sårbarhetsanalys Från jord till bord - Rapport från nationellt seminarium i Stockholm november Livsmedelsverkets rapportserie 6:2013. Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/2014 8

10 Workshopen inleddes med att Vendela Bodén, Länsstyrelsen i Västra Götaland, Annika Grudén, ICA, och Bengt Ljunggren, Arla Foods presenterade skillnader och likheter i hur deras organisationer jobbar med risk- och sårbarhetsanalyser och kontinuitetsplanering. Därefter ägnades en stor del av dagarna åt analys av händelseförlopp och sektorns förmåga att hantera kriser utifrån ett antal fiktiva krisscenarion. Både en paneldiskussion ledd av moderator Annika Nordgren Christensen och med deltagande av Lars Hermansson (Svenska Foder), Bengt Ljungren (Arla Foods), Lena Malm (Coop), Daniel Selin (Stockholms stad) och Jan Sjögren (Livsmedelsverket) och gruppdiskussioner med workshopens deltagare ingick. Syftet var att livsmedelskedjans olika aktörer skulle arbeta tillsammans med fiktiv krishantering som ett första steg mot en gemensam förmågebedömning. Workshopen avslutades med presentationer om verktyg för att utveckla risk- och sårbarhetsanalysarbetet av Jannes Enqvist och Christin Gössner (Livsmedelsverket), Annika Djurle (SLU), Tom Andersson (MSB) och Hanna Palmqvist (Lunds universitet/lucram, Lund University Centre for Risk Assessment and Management. Workshopens presentationer och diskussioner finns sammanfattade i denna rapport. Workshopen var det andra i sitt slag inom SRSA-projektet. 3 Arla, Coop, ICA, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Lunds universitet/lucram, Länsstyrelsen Västra Götalands län, MSB, SLU, Stockholms stad, SVA och Svenska foder bidrog alla på olika sätt till workshopens genomförande. Till dessa och till alla som deltog i workshopens givande diskussioner och delade med sig av värdefull kunskap vill vi framföra: Ett varmt tack! 3 Jönsson L, Winehav M, Åkerblad M, Andersson T Risk- och sårbarhetsanalys Från jord till bord - Rapport från nationellt seminarium i Stockholm november Livsmedelsverkets rapportserie 6:2013. Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/2014 9

11 Regional risk- och sårbarhetsanalys Vendela Bodén, Länsstyrelsen Västra Götalands län Länsstyrelsen ska analysera risker och sårbarheter som kraftigt kan försämra förmågan till verksamhet inom Länsstyrelsens ansvarsområde. Risk- och sårbarhetsanalysen ska bland annat beakta händelser som inträffar hastigt och utan förvarning och som kräver brådskande beslut och samverkan med andra aktörer. Analysen ska också beakta att de mest nödvändiga funktionerna i samhällsviktig verksamhet ska kunna upprätthållas. Risk- och sårbarhetsanalysen omfattar såväl Länsstyrelsens verksamheter som hela länet, utifrån Länsstyrelsens geografiska områdesansvar. Den regionala riskbilden kompletterar de sektorsövergripande analyser som genomförs av nationella aktörer. Länsstyrelsens ansvar för att göra risk- och sårbarhetsanalyser regleras i krisberedskapsförordningen 4 och i länsstyrelseinstruktionen. 5 Syfte och mål Syftet med risk- och sårbarhetsanalysen är att Länsstyrelsen ska stärka sin egen och samhällets krisberedskapsförmåga genom att analysera de hot och risker som allvarligt kan försämra förmågan att upprätthålla verksamheten inom ansvarsområde. Målet är att analysen ska minska sårbarheten och öka aktörernas krishanteringsförmåga samt förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar. Vendela presenterade den arbetsprocess för risk- och sårbarhetsanalys som Länsstyrelsen i Västra Götaland har tagit fram och de erfarenheter som har gjorts. Länsstyrelsen i texten nedan syftar på Länsstyrelsen i Västra Götaland. 4 9 förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion. Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/

12 Riskbedömning, förmågebedömning och åtgärder Identifiering och värdering av risker och hot sker inom fem olika riskområden, vilka utgår från MSBs vägledning för risk- och sårbarhetsanalyser. 6 De fem områdena är: natur- och väderrelaterade händelser olyckor teknisk infrastruktur och försörjningssystem sociala risker 7 sjukdomar. Bakom varje riskområde finns en arbetsprocess som i ett första steg identifierar och värderar olika händelser inom det specifika riskområdet. Mot bakgrund av värderingen sker i nästa steg en fördjupning inom varje riskområde genom en så kallad förmågebedömning. Fördjupningsområdet väljs i första hand ut genom de konsekvenser som en risk bedöms ge men kan också vara uttryck för ett okänt område som behöver genomlysas. Länsstyrelsen samlar aktörer som blir direkt eller indirekt berörda av den beskrivna händelsen för workshopar kring sårbarhet och förmåga. Under förmågebedömningen bedömer aktörerna även vilka åtgärder som bör vidtas för att minska sårbarheten och stärka förmågan. Arbetsprocess 2013 Länsstyrelsen använder en riskmatris som ger stöd i processen när fem olika riskområden genomlyses vad gäller riskbedömning (identifiering och värdering), bedömning av förmåga och slutligen åtgärder. Genom matrisen åskådliggörs samhällets breda riskbild och riskområdena kan systematiskt arbetas igenom. En processansvarig finns utsedd för respektive riskområde. Denna person har omfattande kunskaper inom området och arbetar med händelsetyperna i vardagen. I de fall Länsstyrelsens kunskaper inte räcker till tas stöd in från externa aktörer. För området sjukdomar har till exempel Västra Götalandsregionen varit behjälplig i processen 2013 genom att smittskyddsläkare har bistått med att identifiera och värdera olika sjukdomar hos människor. Länsstyrelsen har genomfört scenariobaserade förmågebedömningar inom vart och ett av de fem riskområdena under Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Vägledning för risk- och sårbarhetsanalyser. ISBN Här har Länsstyrelsen har valt göra ett avsteg från MSB:s definierade riskområde social oro och antagonistiska hot. Länsstyrelsen menar att begreppet sociala risker omfattar ett bredare område än social oro och att det bättre definierar riskområdet. Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/

13 Länsstyrelsen använder ett tvådelat underlag för bedömningen av länets förmåga Workshopar genomförs för respektive förmågebedömning, där berörda aktörer i länet deltar. Dessa representerar länets förmåga. Under workshoparna läggs fokus på en uppsättning på förhand definierade frågor som rör bland annat roller, ansvar och samordning, resurser, kriskommunikation samt åtgärder. Frågorna anpassas utifrån varje specifikt scenario men har i huvudsak samma övergripande struktur. Indikatorer tillförs analysunderlaget utifrån MBS:s föreskrifter för riskoch sårbarhetsanalys (MSBFS 2010:7). Detta underlag tas fram genom att varje aktör får fylla i ett formulär där de bedömer den egna verksamhetens förmåga att hantera scenariot, varefter formulären aggregeras. En samlad bedömning redovisas i rapporten. Förmågebedömningarna har varit uppbyggda utifrån en kunskapshöjande del och en del med en lärande diskussion kring sårbarheter, förmåga och åtgärder. Workshoparna har i sig upplevts av deltagarna som en åtgärd för att stärka förmågan att hantera det beskrivna scenariot. Livsmedelskedjan i risk- och sårbarhetsanalysen Risker kopplat till livsmedelskedjan ingår som en naturlig del i olika riskområden i den regionala analysen. Inom området sjukdomar görs bland annat en riskbedömning av omfattande dricksvattenburen/livsmedelsburen smitta. På samma sätt görs en riskbedömning inom området teknisk infrastruktur och försörjningssystem av avbrott i såväl livsmedelsförsörjning som drivmedelsförsörjning. I nästa steg görs bedömningar av förmågan att hantera ett scenario kring den identifierade risken. Länsstyrelsen har bjudit in såväl Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) som en av ICAs distributionsenheter som medverkande aktörer till en workshop. Inbjudan till förmågebedömningarna går till aktörer som påverkas direkt av det givna scenariot i sitt arbete eller som måste hantera konsekvenserna av de beskrivna händelserna. Utmaningar Samhällets riskbild är mångfacetterad, komplex och svår att bedöma. Så kallade svarta svanar, händelser som får svåra konsekvenser och kommer som en överraskning, är en stor utmaning. Arbetet med fem riskområden har i flera avseenden lyft blicken från traditionella risker och hot. Riskområdena är inte nya i sig men fungerar som ett sätt att systematisera tidigare identifierade risker samt att hantera ett bredare område inom risk- och sårbarhetsanalysen än det traditionella. Länsstyrelsen har en stor vana vid att hantera elstörningar och översvämningar, men mindre kunskap kring riskområdet sociala risker och i viss mån sjukdomar. Detta innebär också utmaningar i att identifiera och inkludera nya aktörer i analysprocessen. En tydligare inkludering av aktörer i livsmedelskedjan är ett identifierat förbättringsområde. Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/

14 ICAs arbete med risk, kris och kontinutet Annika Grudén, ICA Gruppen Denna föreläsning hölls av Annika Grudén som jobbar på ICA Gruppens koncernsäkerhetsavdelning med bland annat kris- och kontinuitetsfrågor. Annika har mer än 10 års erfarenhet av att arbeta med risk- och säkerhetsfrågor inom såväl offentlig verksamhet som privata bolag. Detta är ICA Gruppen och ICA Sverige Med egna och handlarägda butiker på fem geografiska marknader är ICA Gruppen ett av Nordens ledande detaljhandelsföretag. Kärnan i verksamheten är dagligvaror. Övrig verksamhet bedrivs inom ICA Banken, ICA Fastigheter samt inom de helägda portföljbolagen Forma Publishing Group och inkclub, samt de delägda portföljbolagen Cervera, Hemtex och Kjell & Company omsatte ICA Gruppen cirka 100 miljarder kronor och hade över anställda i framför allt Sverige, Norge och Baltikum. ICA Sverige är sedan den 27 mars 2013 ett helägt dotterbolag till Hakon Invest som den 20 maj bytte namn till ICA Gruppen. ICA Sverige driver dagligvaruhandel över hela landet tillsammans med fria ICA-handlare. Handlarna äger och driver butikerna själva men har avtal med ICA Sverige inom ett antal viktiga områden, exempelvis inköp och logistik, för att uppnå samma stordriftsfördelar som helägda kedjeföretag. ICA Sverige tar också fram nya butikslägen och hjälper handlarna att utveckla befintliga butiker genom bland annat moderniseringar, utbyggnader samt ger stöd i frågor som marknadsföring och effektiviseringar. I december 2012 hade ICA Sverige butiker. Cirka 30 procent av ICAs försäljning representerars av ICAs egna märkesvaror, inklusive frukt och grönt, samt en majoritet av specialvarorna (det vill säga varor som inte är livsmedel). ICAs ansvar ICA gör affärer över hela världen. Antalet produktionsplatser är inte statiskt utan förändras beroende på sortimentet i butikerna och på odlings- och leveranssäsonger. Arbetet med att kartlägga produktionsplatserna där ICAs egna varor produceras fortgår och är viktigt för bolaget. De största inköpsvolymerna av ICAs egna varor kommer från leverantörer på ICAs hemmamarknader samt övriga Europa. Men ICA köper också produkter från leverantörer med produktionsplatser i så kallade högriskländer där rättvisa förhål- Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/

15 landen inte alltid är självklara. Där lägger ICA stor kraft på att stödja och följa upp arbetet i leverantörernas fabriker för att säkerställa att produktionen sker under godtagbara förhållanden. Grunden för ICAs arbete med etik och samhällsansvar är sju ståndpunkter som tillsammans kallas ICAs Goda Affärer. ICA ska: Drivas med lönsamhet och god etik Lyssna på kunderna och alltid utgå ifrån deras behov Värna om mångfald och utveckling hos medarbetarna Ha en öppen dialog internt och med omvärlden Säkerställa kvalitet och trygga produkter Främja hälsa och goda matvanor Verka för god miljö med hållbar utveckling ICAs arbete med risk och säkerhet För att bedriva ett effektivt och värdeskapande säkerhetsarbete finns en koncernövergripande enhet, Koncernsäkerhet, med specialister inom de mest relevanta säkerhetsområdena. Koncernsäkerhet agerar på uppdrag av IMT (ICA Management Team) och fungerar som ett komplement till linjestrukturen i ICA-koncernen. Koncernsäkerhets roll är att: 1. På uppdrag av IMT agera strategisk kravställare för koncernen inom säkerhetsområdet. 2. Stödja och bidra till utveckling av säkerhetsarbetet i respektive dotterbolag samt arbeta för god samordning och erfarenhetsöverföring mellan dessa. 3. Testa och följa upp efterlevnad av policy och tillhörande riktlinjer. Varje dotterbolag har en egen säkerhetsorganisation som arbetar med risk- och säkerhetsarbete inom respektive bolag. Sammantaget arbetar ungefär 40 personer inom ICA Gruppen med risk- och säkerhetsfrågor. Inom ICA-gruppen finns en så kallad ERM-process. ERM (Enterprise Risk Management) är benämningen på den koncernövergripande process som syftar till att skapa ett strukturerat och enhetligt ramverk för riskhantering samt ge en överblick över de största strategiska riskerna för bolagen. ICA påbörjade implementeringen av ERM 2009 och har sedan dess arbetat löpande med att justera metod, verktyg och rutiner för att förenkla och ytterligare integrera riskhanteringen som en del i befintliga processer. I ERM-arbetet kan exempelvis avbrottsrisker identi- Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/

16 fieras och Koncernsäkerhets styrdokument visar på hur koncernen och dotterbolagen ska hantera dessa risker. ICA Gruppen har en Säkerhetspolicy samt ett antal Riktlinjer inom Risk- och Säkerhetsarbetet. ICAs säkerhetspolicy anger viljeinriktningen på området och de överordnade riktlinjer som ska genomsyra hela organisationen. ICA har en stor bredd på verksamhet vilket också ger en omfattande och bred riskbild. Alltifrån rån och stölder i den enskilda butiken till risker för exempelvis informationsstölder, transportstrejk och omfattande störningar i försörjningssystem som kan påverka hela bolaget. Kris och kontinuitet En viktig del i ICAs säkerhetsarbete är att minimera konsekvenserna av oönskade händelser. Genom att aktivt jobba med kris- och kontinuitetshantering ökar förmågan att minimera avbrott och störningar och därmed minimera konsekvenser av oönskade händelser. Vidare kan systematiskt och effektivt kontinuitetsarbete förhindra att incidenter eskalerar till kriser. En kris definieras inom ICA som en händelse som utgör hot mot människor, materiella och/eller immateriella värden, där åtgärder utöver det normala krävs samt att händelsens (incidentens) utveckling beror på situationen, dess omständigheter och hur man hanterar den. Enligt ICAs riktlinje för Krishantering ska det finnas en väl definierad och implementerad organisation inom respektive verksamhet som ska ha förmågan att hantera uppkomna kriser. Vidare ska det finnas krisledningsplaner framtagna för att tydliggöra arbetsuppgifter, ansvarsområden och metodik för krisorganisationen. För att säkerställa respektive verksamhets krishanteringsförmåga ska regelbundna övningar genomföras. Övningar inom ICA görs dels som desktop/ diskussionsbaserade men också som så kallade motspelsövningar. Kontinuitetshantering avser inom ICA den arbetsprocess som verkar för att skapa motståndskraft och effektiv återhämtningsförmåga vid händelser som utgör hot mot verksamheten. Det vill säga att verksamheten kan fortgå trots ett plötsligt bortfall av en del av dess operationella förmåga i form av resurser som personal, utrustning och produktion. Den process för kontinuitetshantering som används i ICA innehåller följande fem steg; 1. Identifiera verksamhetens kritiska processer och resurser 2. Analys av kritiska resurser 3. Utveckling av kontinuitetslösningar (exempelvis kontinuitetsplaner, men kan också vara att skapa redundans) 4. Genomföra aktiviteter 5. Uppföljning, utvärdering och förbättring Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/

17 Att identifiera verksamhetens kritiska processer och resurser handlar om att gå igenom samtliga processer inom verksamheten och välja ut de som har mest påverkan på verksamheten om det blir något avbrott i processen. Kritiska resurser identfieras sedan med hjälp av en sårbarhetsanalys av utvalda verksamhetskritiska processer. För att minimera risken för avbrott/bortfall av kritiska resurser ska effektiva kontinuitetslösningar utvecklas. För att hitta effektiva kontinuitetslösningar görs kostnads-/nyttoanalyser för de åtgärdsförslag som tas fram. Exempelvis är ICAs verksamhet i mycket stor utsträckning beroende av en fungerande logistik för att kunna förse butikerna med varor. Efter övergången till färre lagerenheter och större volymer ställs stora krav på robusthet, väl fungerande kontinuitetsplaner och hög riskmedvetenhet. Samverkan För ICA är samverkan med såväl myndigheter som samarbetspartners och konkurrenter viktig, både före och vid en kris. Samverkan är i viss utsträckning ett lagkrav, men det mesta, och många gånger det mest givande, bygger på gemensamma intressen och viljan att minimera sannolikhet eller konsekvenser av oönskade händelser. Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/

18 Risk- och sårbarhetsanalys på Arla Foods Bengt Ljunggren, miljö- och kvalitetschef för Arla Foods färskvaruproduktion i Sverige, höll en presentation om risk- och sårbarhetsanalys på Arla Foods. Bengt har dock inte haft möjlighet att göra en sammanfattning av sin presentation för att presentera här. Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/

19 Diskussioner utifrån krisscenarier Lena Jönsson, Livsmedelsverket En stor del av workshopen ägnades åt gruppdiskussioner kring olika fiktiva krisscenarier vilka hade tagits fram av SRSA-projektets samarbetspartners inom respektive partners expertområde. Totalt 7 scenarier diskuterades. Diskussionerna genomfördes först i mindre grupper och därefter med alla deltagarna gemensamt. Grupperna var sammansatta av aktörer som representerade olikar delar av livsmedelskedjan. I de flesta fall diskuterades varje scenario av två olika grupper. Varje grupp fyllde i ett formulär (se bilaga 1) över olika krishanteringsuppgifter som skulle, eller borde, genomföras av olika aktörer vid det scenario som diskuterades i gruppen. Nedan redovisas översiktligt informationen från dessa formulär och de frågor som lyftes då scenarierna diskuterades i storgrupp efter gruppdiskussionerna. Fokus i redovisningen ligger på eventuella oklarheter och sådant som inte riktigt fungerar. I början av varje avsnitt, i kursiv stil, sammanfattas det scenario som respektive grupp diskuterade. Ett av scenarierna Vad händer när mjölken inte går att dricka? analyserades under en paneldiskussion. I panelen deltog representanter från Svenska Foder, Arla Foods, Coop, Stockholms stad och Livsmedelsverket. Denna diskussion redovisas också kortfattat nedan. Vad händer när mjölken inte går att dricka? Presentation av paneldeltagarna Lars Hermansson, Svenska Foder. Lars arbetar som foderchef och är ansvarig för foderproduktionen på företaget. Han har även ansvar för de mer politiska frågorna, till exempel förordningsfrågor, och för kontakterna med myndigheter och branschorganisationer. Lars är en av dem på företaget som har kontakt med media i händelse av kris. Bengt Ljunggren, Arla Foods. Bengt arbetar med produkt- och livsmedelssäkerhetsfrågor och är samordningsansvarig för återkallelser på företaget. Mycket kommunikation på Arla Foods sker via informationsavdelningen, men Bengt kan i händelse av kris bli inkallad för att göra uttalanden i egenskap av expert. Lena Malm, Coop. Lena arbetar med kvalitets- och produktsäkerhetsfrågor, vilket till stor del handlar om att definiera vilka krav Coop ska ställa på sina leverantörer och hur de kan följas upp på ett bra sätt. Lena arbetar även med det Coop kallar incidenthantering, det vill säga indragningar och återkallelser av produkter. En Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/

20 annan av Lenas arbetsuppgifter är omvärldsbevakning av djursjukdomar och andra händelser som kan drabba lantbruket och i förlängningen livsmedelssäkerheten på Coops varor. Omvärldsbevakningen är bred och täcker källor som media, myndigheter och nyhetsbrev. Informationen kan också komma från konsumenter som hör av sig till Coops kundkontakt eller via frågeställningar från leverantörer. Nätverk med andra personer inom samma profession är också en viktig källa till information. Daniel Selin, Stockholms stad. Daniel är avdelningschef för livsmedelskontrollen i Stockholms stad. I Stockholms stad arbetar cirka 50 livsmedelsinspektörer men även några specialister som hanterar de händelsestyrda ärenderna, det vill säga misstänka matförgiftningar, klagomål, etcetera. Daniel sköter kontakten med massmedia och politiker vid större händelser för att underlätta för de medarbetare som arbetar med att genomföra utredningarna. Jan Sjögren, Livsmedelsverket. Jan är chef för kontrollstödsenheten på Livsmedelsverket. Enheten ger dagligen stöd till lokala och regionala myndigheter som utför livsmedelskontroll, via till exempel telefon och ett extranät på internet. På enheten finns även en smittskyddssamordnare som håller ihop livsmedelskontrollens smittskyddsarbete. Smittskyddssamordnaren har kontakter både internt för att samordna verkets arbete på området och externt. Enheten är också kontaktpunkt för Rapid Alert System for Food and Feed (RASFF) som är kommissionens arena för att kommunicera mellan medlemsstaterna om produkter som är farliga och som bör stoppas. Scenariot I ett kalkbrott som levererar kalk för fodertillverkning nås en åder rik på bly och arsenik. På grund av bristande kontroll upptäcks inte detta, och den kontaminerade råvaran levereras till ett företag som efter förädling säljer den vidare till flera fodertillverkare. Efter ett tag upptäcker ett mejeri förhöjda halter av bly i mjölken. Dessa ligger under gränsvärdena, men är klart högre än normalt. Utredningen som startas visar att 600 gårdar av olika slag under de senaste sex veckorna har varit mottagare av kontaminerat foder. Fodertillverkningen stoppas på flera håll vilket leder till brist på djurfoder i södra Sverige och att en del gårdar tvingas avliva djur. Detta leder till brist på chark- och mejeriprodukter. Konsumenterna blir oroliga och arga, både på grund av bristen på animaliska livsmedel och på grund av risken att de har blivit exponerade för bly via livsmedel. Kommentarer till scenariot Från diskussionen framkommer att sårbarheten inte borde vara riktigt så stor som den framställs i scenariot. Till exempel finns det två olika leverantörer av kalk till Svenska Foders fyra fabriker. Men att det skulle vara fodret som är förorenat med tungmetaller är ett mycket realistiskt scenario. Det är inte heller omöjligt att före- Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/

21 tagets egen kontroll har brustit och att man har skickat den förorenade kalken vidare. Kontrollen bygger på stickprover och alla partier analyseras inte. Foderkedjan är också realistiskt beskriven, det kontaminerade fodret kan spridas ganska vida omkring. Om foderkrisen leder till en foderbrist beror på vilket eller vilka företag som drabbas. Företag som har flera fabriker är mindre sårbara än de som bara har en; genom att ändra logistiken kan de fortsätta att producera foder. Är det ett mindre företag som drabbas kan det innebära att hela deras foderproduktion upphör, med stora ekonomiska konsekvenser som följd. Dock skulle krisen troligen inte innebära någon fara för djuren, utan företaget skulle antagligen få hjälp från större företag att leverera foder till sina kunder. Händelseförlopp Aktörerna får information om händelsen och börjar agera De förhöjda halterna upptäcks i mejeriets rutinkontroll. Denna utgörs av stickprovsprovtagning, vilket innebär en risk för att en del förorenade livsmedel inte upptäcks. En ytterligare sårbarhet är det begränsade antalet ämnen som ingår i den löpande stickprovskontrollen på mejeriet. Vid misstanke om en omfattande förorening agerar mejeriet snabbt. Framför allt går de snabbare igång med en bredare provtagning än om omfattningen på föroreningen misstänks vara mindre. Men oavsett omfattning och nivåer kommer mejeriet att agera. Det exakta agerandet avgörs från fall till fall, men ett första steg kommer att vara att försöka spåra orsaken till föroreningen. Spårningen är viktig för att kartlägga omfattningen av problematiken. Om halterna ligger under gränsvärdet är det inte säkert att mejeriet slår larm. Frågan kommer dock att diskuteras i mejeriets ledningsgrupp: Vad är det som har inträffat? Hur giftigt är det och var ligger gränsvärdena? Hur ska vi agera? Kanske förbereds också kommunikation för den händelse att incidenten tas upp i pressen proaktiv kommunikation är mycket viktigt för att hantera en kris. Om halterna ligger över gränsvärdena, kanske annars också, larmar mejeriet Livsmedelsverket; berättar vad som har hänt, vad de gör och vilka åtgärder de har vidtagit. Desto större omfattning händelsen har, desto viktigare är myndigheternas insatser. Livsmedelsverket kommer att sammankalla sin krisledningsgrupp om de anser att händelsen innebär en potentiell kris. De första frågorna som krisledningsgruppen ställer sig är: Vad är det som har hänt? Vilka luckor finns i informationen? Vem behöver informeras om händelsen? Till exempel är informationen till konsumenterna mycket viktig, inte minst för att förhindra att det uppstår rykten. De konsumenter som har druckit av den förorenade mjölken kommer att bli oroliga och mycket snart börja ringa till Livsmedelsverket via Upplysningstjänsten. Då är det viktigt att Livsmedelsverket ger enhetlig information om vad de vet, och Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/

22 inte spekulerar, samt att informationen är samstämmig med informationen som andra aktörer ger. Det finns flera alternativa vägar för hur information om händelsen når Coop. Vanligast är att det sker en dialog direkt med leverantören. Det kan också vara så att Coop fångar upp att något är på gång via officiell information från myndigheterna eller via rykten. Då Coop nås av rykten kontaktar de myndigheterna eller den berörda leverantören för att få informationen bekräftad. Det händer också ganska ofta i andra sammahang att konsumenttidningar gör tester på produkter och ibland redovisar anmärkningsvärda analysresultat. Vid sådana händelser får Coop information om de förhöjda halterna via media. Kommunen kontaktas troligen av oroliga föräldrar när oron och spekulationerna ökar. Barnomsorgen, skolorna, med flera börjar även de ställa frågor till kommunen. Rör det här oss? Vad händer om man har druckit det här? Kan jag dricka det här med gott samvete? Signalen om att något är på gång kan också komma från ett företag, en bransch eller Livsmedelsverket. Kommunen börjar sammanställa svar på de vanligaste frågorna och då är det viktigt att synkronisera svaren med andra aktörer som också ger information. När det gäller att snabbt ta fram svar på konsumenternas frågor tror Livsmedelsverket att de kan ha en fördel av att de troligen har mer konkret information än vad företagen har. Informationen kommer från samverkan med de andra myndigheterna och branschorganisationerna. Att förhindra ryktesspridning och lindra oron bland konsumenter är dessutom en viktig del av Livsmedelsverkets krishantering. Kommunen tror dock att företagen är snabbare på att ta fram svar till oroliga konsumenter än vad myndigheterna är. Foderleverantören kontaktas av antingen Jordbruksverket eller direkt av mejeriet när det står klart ifrån vilka gårdar mjölken med de förhöjda halterna kommer. Då informeras foderleverantörens krisorganisation. Hanteringen av krisen Riskvärderare och riskhanterare på Livsmedelsverket påbörjar en risk-nyttodiskussion. Diskussionen anpassas efter det läge man befinner sig i just då; mycket av det som dyker upp måste hanteras ad hoc. De ställer frågor som: Hur påverkar det här konsumenter? Och hur pass farligt är det? De räknar på riskerna och nyttan med livsmedlet. Övningen är inte helt enkel och sker dessutom under tidspress. Riskvärderarna och riskhanterarna tittar eventuellt på hur man gör riskoch nyttobedömningen i andra länder för att få stöd för en viss typ av hanteringsåtgärd, speciellt om de vacklar i sin bedömning. Provsvar är viktiga, men det finns en kritisk gräns för hur mycket provtagning som kan utföras och analyseras på kort tid. Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/

23 Det är viktigt att risk- nyttobedömningen kommer igång snabbt. Alla konsumenter undrar Kan vi handla? Vilka produkter kan vi handla? och dagligvaruhandeln förlitar sig på myndigheternas bedömning. Det gör det tydligt och det skapar trygghet. Men om det av någon anledning skulle dra ut på tiden med myndigheternas bedömning, till exempel om det skulle uppstå problem med att spåra källan till kontamineringen, då kan man hamna i en situation där den mediala situationen blir ohållbar. Handeln kan komma att känna sig tvungen att börja dra tillbaka produkter som någon slags säkerhetsåtgärd, för att visa att de gör något, och det är inte säkert att de drar tillbaka de varor som är farligast. Så ju snabbare man lyckas i den komplexa risk- nyttobedömningen, desto bättre. Många frågor som hör hemma på Jordbruksverkets bord uppstår under scenariots gång, att spåra det kontaminerade fodret till exempel. Jordbruksverkets krisorganisation aktiveras och Jordbruksverket leder arbetet för de frågor som de har ansvar för. För övriga frågor har troligen Livsmedelsverket huvudansvaret. Mycket samverkan sker dock, dels för att synkronisera och samordna kommunikationen utåt, dels för att effektivisera krishanteringen. Informationssamordnare och kriskommunikatörer på MSB erbjuder berörda aktörer att deltaga i en samverkanskonferens. Syftet är att skapa en gemensam lägesbild, koordinera beslut och diskutera resurssamordning. Den framtagna lägesbilden levereras bland annat till Regeringskansliet. Behovet av information En reflektion från panelen är att massmedia tycks vara begränsat intresserade av att informera allmänheten. De vill hitta en ansvarig. Det där måste myndigheterna hantera, samtidigt som de hanterar själva ärendet och nyanserat informerar allmänheten. Media kan verkligen försvåra arbetet, ibland verkar de nästan syfta till att skapa oro. Det är bekymrande och gör det extra viktigt med samordnad information. Det finns exempel på när det gemensamma informationsarbetet har fungerat bra. Ett sådant exempel kommer från Skåne. År 2006 upptäcktes för höga halter av aflatoxin då risbiprodukter från livsmedelstillverkningen hade använts i fodret. Den gången satte sig informationscheferna från mejeriet, foderföretaget, Livsmedelsverket och Jordbruksverket ner tillsammans och jobbade med målsättningen att det inte skulle bli tokigt. Att det fungerade bra den gången berodde dock mer på personerna och att personkemin fungerade än på att aktörernas organisationer fungerade på ett sådant sätt. Det är viktigt för framtiden att det finns upparbetade kommunikationskanaler så att möjligheten att lyckas inte hänger på enskilda personer. På myndigheternas informationsavdelningar jobbar man i dagsläget ganska målmedvetet med att stärka personrelationerna för att förstärka incitamentet att använda de systematiska informationskanalerna. Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/

24 Ett annat exempel på när kriskommunikationen mellan myndigheterna har fungerat bra är då ehec-smitta spreds via bockhornsklöver sommaren Fröna kunde användas som foder, som utsäde och de kunde användas som mat. Så många myndigheter var berörda. Dessutom blev folk väldigt sjuka om de drabbades. Då ledde Sofie Ivarsson på Smittskydds-institutet arbetet och hon utsågs som talesperson för hela krishanteringen, trots att det var fyra-fem centrala myndigheter involverade. Erfarenheten säger att det är viktigt att den som är närmast berörd, är den som kommunicerar tydligast kring problematiken. Till exempel kan Arla Foods inte kommunicera om en fråga som foderföretagen har ansvar för, lika lite som Livsmedelsverket kan kommunicera om Jordbruksverkets frågor. Man måste ta det ansvar man har. Samtidigt är det mycket värdefullt med gemensam kommunikation, att man pratar ihop sig och släpper information samtidigt, men med lite olika profil. I det här fallet skulle till exempel foderföretaget ha fokus på vad de har åstadkommit och Arla Foods på de produkter som faktiskt är ofarliga. MSB får frågor kring allt möjligt på den myndighetsgemensamma webbplatsen krisinformation.se vid en allvarlig händelse. MSB guidar de frågorna vidare till ansvarig myndighet eller hänvisar till frågor och svar och pressmeddelanden som myndigheten har gett ut. MSB har inte den nödvändiga expertkunskapen för att svara på den typen av frågor; det är alltid ansvarig aktör som har ansvaret för att kommunicera. MSB kan dock stödja myndigheternas kommunikatörer genom att kalla till möten vars syfte är att identifiera och analysera kommunikativa samordningsbehov. Vem är ansvarig? Paneldeltagarna erfar att svenskarna vill ha en ansvarig myndighet för allt, en myndighet som på något sätt kan ta ansvar för det som händer. Massmedia hjälper gärna till med att hitta den ansvarige. I vissa fall bemödar media inte om att ta reda på den egentliga källan, utan vill bara ha snabba svar. Då är det inte helt ovanligt att de utgår från att det måste vara den största eller mest kända aktörens fel, till exempel en detaljhandelskedja eller en stor leverantör. Men mediedramaturgin gör att media fortsätter att leta ansvariga. När de har ställt den första organisationen till svars, tar de nästa, och nästa. Det är bara en tidsfråga innan varje aktör på något sätt blir ifrågasatt i någon del av det man har gjort. Formellt sett, har leverantören av det kontaminerade fodret det fulla ansvaret för händelsen. Foderleverantören har förhoppningsvis en produktansvarsförsäkring, men det finns gränser för hur mycket försäkringen täcker. Efteråt när allt lugnat ner sig, kommer foderleverantören antagligen att försöka få upprättelse från den som har levererat varan. Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/

25 Reflektioner över styrkor och svagheter i samhällets krishanteringssystem sett utifrån paneldeltagarnas perspektiv Livsmedelsverket: Bristen på systematiserad omvärldsbevakning är problematisk, Livsmedelsverket vet inte vad som väntar runt hörnet och reagerar många gånger alltför ad hoc. Styrkan däremot är att vi är duktiga på att kraftsamla, på att dra ihop de som behövs även från andra delar av sektorn. Stockholms stad: Det finns två huvudsakliga svagheter. Dels är systemet fortfarande för personbudet och inte så systematiskt som det borde vara. Folk ringer fortfarande sina kontaktlistor och kanalerna mellan myndigheterna är inte så systematiserade som de borde vara. Dels fastnar vi lätt i tidigare scenarier fastän det gäller att se runt hörnet och upptäcka de svarta svanarna. Vår styrka är att det finns en oerhörd kompetens och potential. När vi väl kraftsamlar och kommer överens om någonting, då klarar vi av det väldigt bra. Företag och privata aktörer ställer alltid upp och myndigheterna, när de väl kommer till skott, lyckas också väldigt bra. Coop: När det är problem med en vara, är vi bra på att få bort den från våra försäljningsytor och att sluta sälja till konsument. När det gäller spårbarhet tror många att man är bra på det, för det finns krav på spårbarhet ett steg framåt och ett steg bakåt. Men företagen har olika system för spårbarhet, en del har papperspärmar och andra har olika digitala system, och det går väldigt olika fort. Dessutom finns ingen enhetlig definition på vad som är en batch. Det kan vara en hel båtlast. Ibland kan en vara bara spåras tillbaka till att den kommer från ett visst land eller viss kontinent. Arla Foods: Vi borde bli bättre på att få igång kommunikationen snabbare vid mindre kriser. Ofta ligger vi lite lågt, lite för lågt, när vi tror att det inte är så farligt. Vi borde aktivera krishanteringsfunktionen snabbare och ta hjälp av fler personer kanske även myndigheter även innan händelsen har utvecklats till en fullskallig kris. Vår styrka är att när vi väl kommer igång så sker saker och ting trots allt väldigt effektivt. Svenska foder: Vi kan vara dåliga på att dra nytta av de erfarenheter vi har fått av tidigare fall. Händelsen hanteras oftast regionalt och har man oturen att det händer i ett län där man inte tidigare har haft problemet känns det ibland som att man måste lära på nytt. Då vore det bra med någon form av nationell task force så att man inte behöver göra nybörjarfelen i varje ny region. Det skulle spara pengar. En annan svaghet är att ibland tar man till åtgärder som är onödigt dyra i förhållande till vad man kan vinna. En styrka är att vi i Sverige har en bra och öppen dialog mellan näring och myndigheter som jag tror vi ska vara rädda om. Livsmedelsverkets rapportserie nr 15/