Stenåldersboplatsen vid Kläppa

Transkript

1 UV VÄST RAPPORT 2000:30 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Stenåldersboplatsen vid Kläppa Halland, Kungsbacka kommun, Ölmevalla socken, Kläppa 2:1, RAÄ 167 Bengt Nordqvist

2

3 UV VÄST RAPPORT 2000:30 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Stenåldersboplatsen vid Kläppa Halland, Kungsbacka kommun, Ölmevalla socken, Kläppa 2:1, RAÄ 167 Bengt Nordqvist Stenåldersboplatsen vid Kläppa 3

4 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Nygatan 11, Kungsbacka Tel Fax Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 2000:30 ISSN Bildredigering Anders Andersson Fyndteckningar Anders Andersson Layout Lena Troedson Omslagsbild Grus och sandlagren vattensållas. I bild Margareta Johansson. Foto Bengt Nordqvist Tryck/Utskrift Pennon, Göteborg 2000 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/3. 4 Stenåldersboplatsen vid Kläppa

5 Innehåll Inledning och bakgrund 7 Omgivande landskap och fornlämningar 7 Grävningsmetodik och målsättning med undersökningen 7 Undersökningens genomförande 9 Fyndmaterial 12 Flinta 12 Kvarts 13 Ben 13 Anläggningar 13 Datering av platsen 14 Tolkning av platsen 14 Sammanfattning 16 Litteratur 16 Administrativa uppgifter 16 Bilaga 1. Fyndlista 17 Bilaga 2. Resultat av 14 C datering av ben 19 Figurförteckning 20 Tabellförteckning 20 Stenåldersboplatsen vid Kläppa 5

6 Göteborg Varberg KLÄPPA Fig. 1. Utdrag ur Gula kartan, blad 6B:23, med undersökningsområdet markerat. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Stenåldersboplatsen vid Kläppa

7 Inledning och bakgrund Under tre arbetsveckor i augusti och september månad 1996 utförde Riksantikvarieämbetets regionkontor i Kungsbacka en slutundersökning av den nypåträffade fornlämningen RAÄ 167 belägen på fastigheten Kläppa 2:1, Ölmevalla socken, Kungsbacka kommun. Med anledning av planerad tunnel för Västkustbanans nya sträckning utfördes en utredning 1994 samt två förundersökningar (se skrivelse dnr , ). Resultaten från förundersökningarna, som utfördes 1995 av Riksantikvarieämbetets regionkontor i Kungsbacka, visade att förhistoriska lämningar förekom inom järnvägskorridoren och ett område öster om densamma. Den nu utförda undersökningen berörde enbart lämningen inom järnvägskorridoren. Förundersökningen, som sträckte längs järnvägskorridoren, utfördes medelst grävmaskingrävda schakt (13 st). De områden som undersöktes var dels en mindre yta direkt framför ett klippöverhäng samt ett större område som var beläget mellan klippöverhänget och gården Kläppa (Svedberg 1997). Fyndmaterialet som påträffades utgjordes av en stor mängd flinta varav endast en mindre del var slagen. Flintan låg i de övre sand- och gruslagren. Det insamlade fyndmaterialet antogs vara från senmesolitikum. Kartstudien över gårdsenheten Kläppa 2:1 visade att den äldsta bebyggelsen var från laga skifte (Christina Rosén, muntlig uppgift). Omgivande landskap och fornlämningar Undersökningsområdet var beläget vid kanten av ett större bergsområde, och invid denna utbreder sig en lerslätt ut mot Kungsbackafjorden och havet. Utifrån ett närtopografiskt perspektiv låg undersökningsområdet mellan två bergpartier. Mellan dessa berg fanns en flack slänt som sluttade åt sydväst. Undersökningsområdet var beläget där bergsområdet övergick i slätt. Den norra delen av undersökningsområdet bestod av ett flackt bergsparti medan den södra närmast kan liknas vid en förkastningsbrant. Längs med slänten och genom området rann en mindre bäck. I den omgivande trakten förekommer fornlämningar från såväl stenålder som brons- och järnålder. En av de mest kända lokalerna från västsvenskt mesolitikum, boplatsen vid Ölmanäs, är belägen 2 km sydväst om lokalen vid Kläppa (Ullberg-Loh 1997). I lösfyndsmaterialet från denna trakt finns indikationer av boplatslämningar från såväl mesolitikum, neolitikum, brons- och järnålder. Enligt Svedberg är boplatslämningar överhuvudtaget i minoritet och det förefaller som att fornlämningarna i närområdet domineras av gravar (1997). Gravarna utgörs av ett 40-tal stensättningar och rösen. De kan dateras till brons- och järnålder. Kännetecknande för dessa gravar är att de är belägna på de omgivande bergområdena. Gravarna har inte kunnat relaterats till några bebyggelselämningar. De registrerade boplatsmiljöerna förekommer däremot i anslutning till ändmoränerna såväl väster som norr om Kläppalokalen. Grävningsmetodik och målsättning med undersökningen Enligt projektplanen var syftet med slutundersökningen att utifrån flintmaterial och eventuella anläggningar belysa kronologi och aktiveter som exempelvis Stenåldersboplatsen vid Kläppa 7

8 Fig. 2. Utdrag ur Ekonomiska kartan, blad 6B 3f, med undersökningsområdet markerat. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Stenåldersboplatsen vid Kläppa

9 redskapstillverkning. Resultaten skulle därefter sättas i samband med likartade undersökta lokaler i Halland. Vid slutundersökningen kunde konstateras att förundersökningens tolkning var korrekt beträffande platsens fyndförhållanden. Fyndmaterialet var endast beläget i sandlagren ovanför transgressionsleran. Metodiken vid den nu genomförda undersökningen syftade till att frilägga de olika sandlagren samtidigt som djupschakt grävdes ner igenom leran. Med detta grävningsförfarande var det möjligt att konstatera om det fanns någon överlagrad markhorisont inom undersökningsområdet samtidigt som de redan kända fyndförande lagren frilades. Metodiken var att djupgräva längs ena långsidan av schaktet och parallellt med detta öppna ett schakt för att kunna frilägga sandoch gruslagren. Fyndmaterialet från förundersökningen och fyndens stratigrafiska belägenhet indikerade att lokalen bör vara från övergången mellan sandarna- och lihultperioden. Få fyndlokaler har tidigare undersökts från denna övergångsperiod. Förutom de tidigare nämnda målsättningarna med undersökningen utökades dessa med att försöka finna provmaterial för 14 C-analys samt organiskt material som brända ben. Syftet med undersökningen bestämde även undersökningsmetodiken. Vid denna utgrävning prioriterades friläggandet av olika sand- och gruslager samtidigt som det gjordes försök att finna anläggningar som exempelvis härdar. Grävmaskin med planskopa användes för att avbana området. De övre sandoch gruslagren grävdes därefter i 1 1 m stora rutor. Materialet vattensållades för att finna alla flintor större än 0,5 cm samt för kunna belägga eventuella andra fyndkategorier som brända ben och förkolnade hasselnötter. Undersökningen har dokumenterats med FFD-metoden. I grävningsområdets mittersta del anlades en vattensållningsstation för två vattensåll. Vattnet togs från den intilliggande gårdens brunn. Vattnet fördes med trädgårdsslang under ett svagt tryck ut till grävningsplatsen. Vid grävningsplatsen fanns en trycktank som trädgårdsslangen från gårdens brunn anslöts till. Från denna trycktank fördes vattnet i högt tryck ut till en förgrening som möjliggjorde användandet av flera vattensprutor. Vattensållningssystemet fungerade mycket väl. Undersökningens genomförande Undersökningsområdet hade en utsträckning av m. Inom detta stora område grävdes initialt ett längsgående schakt. Längs schaktets västra del grävdes skiktvis sakta ner igenom mylla- och sandlagren. Skiktgrävningen fortsatte även en bit ner i leran. Schaktdjupet i detta parti var ca 1 meter. I schaktets södra, mellersta och norra del grävdes ännu djupare s.k. djupschakt. Dessa schakt grävdes ca 2 3 m ner i leran. Sammanlagt grävdes 5 djupschakt. I de schakt där lerlagret genomgrävdes kunde konstateras att det endast var i undersökningsområdets mittersta del, i ett par meter långt parti, som den postglaciala leran överlagrade ett par centimeter tjockt sandlager. I områdets övriga delar övergick den postglaciala leran direkt i den glaciala leran utan mellanskiljande sand- eller gruslager. I dessa partier var det svårt att skönja övergången mellan postglacial och glacial lera. Inga fynd gjordes i det ovan nämnda överlagrade sandlagret. Stenåldersboplatsen vid Kläppa 9

10 N Lager 1 Lager 2 Lager 3 Meterrutor Fig. 3. Planritning över undersökningsområdet. De rutgrävda enheterna har markerats. 10 Stenåldersboplatsen vid Kläppa

11 0 1 1,20 m Fig. 4. Profilritning som visar lagerföljden på undersökningsplatsen. Lagerbeskrivning 1. Grå humös sand 2. Gul sand 3. Gråblå sand 4. Lera Fig. 5. Delfinskallen rensas fram av Margareta Johansson. Foto Bengt Nordqvist. U Fig. 6. Detaljbild av delfinskallen. U Foto Bengt Nordqvist Stenåldersboplatsen vid Kläppa 11

12 Fyndmaterial Flinta Fynden utgjordes av ett sparsamt flintmaterial och påträffades i lagren direkt ovanför leran. Detta lager har betecknats som ett gråblått sandlager. Slagen flinta förekom över hela undersökningsytan. En viss anhopning av flinta fanns dock till den mittersta delen av det undersökta området. Flintmaterialet utgjordes i huvudsak av avslag och splitter. Dessutom påträffades ett mindre antal spån, mikrospån, en mikrospånskärna och tre retuscherade spån- och avslagsfragment som kan vara fragment av tvärpilar eller rent av trapetser (F34, 65 och 70). Dessa fragment av spetsar förefaller vara skottskadade. På grund av att de har fragmenterats så kraftigt är det svårt att avgöra vilken typ av spets de härrör från. Beträffande spånfragmenten så har åtminstone två av fragmenten (F63 och 68) en sådan storlek att det är möjligt att avgöra typen av spån. Spånfragmentens bredd (11 12 mm) och dess rätvinklade plattformar, samt stora och plana plattformsrester är attribut som är typiska för spån från Sandarnaperioden (Nordqvist 1998). Mikrospånen är smala (0,6 0,8 mm) och förhållandevis korta (<25 mm) samt raka (exempelvis F17 och 39). Dessa mikrospån härrör sannolikt inte från handtagskärnor eftersom mikrospån från en sådan typ av kärnor ger svagt böjda mikrospån. Det mest sannolika är att dessa mikrospån är slagna från ensidiga enpoliga mikrospånkärnor. Värt att notera är att den enda spånkärna som påträffades var av typen ensidig enpolig mikrospånkärna (F80). Det var en uttjänt mikrospånskärna, som inte har varit möjlig att bearbeta längre. Negativärren efter mikrospånen var skönjbara ner mot kärnans köl. De sista spånen hade dock resulterat i avslagsliknande spån. I fyndmaterialet saknades mikroliter och mikrosticklar eller motsvarande artefakter som är typiska för framför allt äldre Sandarnaperioden. Samtidigt saknades grönstensföremål, handtagskärnor och liknande föremål som är karaktäriska för lihultperioden. Flintmaterialet indikerade entydigt en tidsmässig koppling till yngre Sandarnaperioden eller snarare till tiden mellan Sandarna- och Lihultperioden. Material Sakord Antal Flinta Avslag 34 Flinta Avslag med retusch 3 Flinta Avslagskärna 4 Flinta Knacksten 1 Flinta Kärna 1 Flinta Kärnavslag 1 Flinta Mikrospån 8 Flinta Mikrospånkärna 1 Flinta Ryggspån 1 Flinta Splitter 21 Flinta Spån 5 Flinta Spånfragment 1 Flinta Tvärpil? 3 Kvarts Avslag 1 Kvarts Kärna 2 Tabell 1. Fyndkategorier. 12 Stenåldersboplatsen vid Kläppa

13 a d e f b c Fig. 7. Endast enstaka redskap påträffades på lokalen vid Kläppa. a c. tvärpilar? (eventuellt är dessa skottskadade fragment av trapetsmikroliter). d. mikrospånkärna (ensidig och enpolig). e. smalspån typiska för sandarnaperioden. f. mikrospån (från en övrig mikrospånskärna, ej handtagskärna). Kvarts Inom grävningsytan påträffades ett kvartsavslag och två bearbetade kvartsstycken som närmast kan liknas vid enkla avslagskärnor. Ben Inom ett kvadratmeter stort område påträffades obrända ben av en mindre val. Benen påträffades vid schaktningen av det längsgående östliga och djupare schaktet. Benen låg samlade i det översta skiktet av den lera som kan betecknas som postglacial och som fanns direkt under sandlagret. De större benen härrörde från kranium med käkparti. Ytterligare ben i benanhopningen kan ha utgjort rester av överarmsben. Sammantaget förefaller dessa skelettdelar vara rester av ett skallparti från en mindre val, sannolikt vitnosig delfin (muntliga uppgifter enligt preliminär analys av osteolog Leif Jonsson). Benen frilades genom att gräva bort det omgivande lerlagret med grävsked. Det lerlager som låg närmast benen spolades bort med vatten. Benen stabiliserades med saponlack. Lacken hade förtunnats med aceton. Initialt dränktes benen in med aceton och endast marginellt med saponlack. Därefter utökades andelen saponlack, för att slutligen utgöras endast av lack. Avslutningsvis täcktes benen med väv. Väven fästes mot benen med hjälp av saponlack. Benen skars därefter loss från leran och togs in till Naturhistoriska museet i Göteborg. Anläggningar En enda anläggning påträffades på undersökningsytans södra del. Den utgjordes av en härdrest (A422) som var 0,4 0,5 m stor och hade en oregelbunden form. I anläggningen förekom kol, sot och skörbränd sten. Kol och sotlagret fortsatte ett par cm ner i den postglaciala leran, vilket gav anläggningen ett djup av 0,04 m. Ett kolprov togs i kanten av anläggningen (Pnr 479/Pk 422). I detta sammanhang kan nämnas att ytterligare tre kolprover togs. Ett av dessa var från det övre lagret som bestod av brun sand (L1, stick 1). I detta Stenåldersboplatsen vid Kläppa 13

14 lager insamlades spridda kolfragment (Pnr 477/Pk 206). Även i nästföljande lager (L2) som utgjordes av gul sand insamlades kol. Dessa kolfragment insamlades från en 0,3 m stor yta (Pnr 476/Pk 207). Eventuellt kan dessa kolfragment härröra från en utvaskad härd. Ett tredje kolprov togs från ett mörk skikt som var beläget i den postglaciala leran (Pnr 464/Pk 478). Prover har tagits från alla lager, men på grund av begränsade ekonomiska ramar har dessa inte kunnat analyserats med avseende på vedart och 14 C. Datering av platsen I ett försök att datera Kläppa-lokalen avskiljdes ett större fragment av skallbenet från den ovan nämnda delfinen innan benen dränktes in i aceton och lack. Detta benfragment har 14 C-daterats till förromersk järnålder (Ua-8240, 2075±80 BP ). Detta är en datering, som eftersom det fanns för lite kollagen i benet, inte kan ses som relevant. Värd att beakta är kommentaren från Tandemacceleratorlaboriatoriet Provet innehöll dock endast 2 % organiskt material, så värdet är mycket vanskligt (se bilaga 2). Platsen kan grovt dateras utifrån strandförskjutningskurvan för denna trakt. Eftersom den undersökta ytan var belägen på en höjd av m.ö.h. skulle, enligt strandförskjutningskurvan för området, fyndmaterialet kunna dateras till drygt 7000 BP (Påsse 1986, s. 87). Tolkning av platsen Fyndmaterialets sammansättning och kvantitet indikerar att endast en mindre mängd flintbearbetning har försiggått på platsen. Kronologiskt sett utgör den en lämning som kan dateras till övergången mellan Sandarna- och Lihultperioden. Boplatsen har ursprungligen legat på havsstranden invid en grusslänt ner mot en grund havsvik. Lokalens miljö har karaktäriserats av att den inte legat på en ö utan varit belägen på fastlandet. Platsen har sannolikt inte varit intressant ur fiskesynpunkt utan det som har varit viktigt att utnyttja m.ö.h År före nutid Fig. 8. Strandförskjutningskurvan för området som visar att fyndmaterialet från denna lokal kan dateras till tidsperioden BP. Påsse (1986). 14 Stenåldersboplatsen vid Kläppa

15 kring denna plats var landresurserna. Detta resursutnyttjande står i direkt motsats till Sandarnaboplatsen vid Ölmanäs som har varit belägen på en ö ett par kilometer väster om lokalen vid Kläppa. Benmaterialet vid Ölmanäs utgörs av en blandning av djurarter från land- respektive havsmiljö. De djurarter som representerar havsmiljön är torsk, kummel, ål, gråsäl och garfågel. Från landmiljön och dess skogsmiljö finns representerat bytesdjur som kronhjort och vildsvin samt från insjöbiotopen ben från bäver (Lepiksaar 1984). Sammansättningen av olika djurarter domineras dock av havsmiljön. Sannolikt återspeglar Ölmanäsboplatsen en mer stationär bosättning i motsats till Kläppalokalen som förefaller återge lämningar från tillfälliga vistelser i området. I jämförelse med boplatserna vid Göta älvs mynningsområde förefaller det som om Kläppa tillhör den kategori av lokaler som återpeglar specifika temporära aktiveter som berör resursutnyttjande av landmiljön, medan fynden från Ölmanäsboplatsen återspeglar ett mer mångfacetterat levnadsmönster som är relaterat till de resuser som förekommer inom hela kustzonen (d.v.s. såväl fastland- som havsmiljö). Fig. 9. Norra Halland med Ölmanäs och Kläppalokalen markerad. Kartan visar bl.a. kustområdet med en vattennivå upp till 15 m över dagens nivå (Ullberg-Loh 1997) m.ö.h. 0 5 km Ölmanäs Kläppa Stenåldersboplatsen vid Kläppa 15

16 Sammanfattning Under tre arbetsveckor i augusti månad 1996 genomförde Riksantikvarieämbetets regionkontor i Kungsbacka en slutundersökning av fornlämning RAÄ 167 i Ölmevalla socken. Anledningen till undersökningen var Banverkets planer på en utbyggnad till dubbelspårig järnväg. Slutundersökningen utfördes som schaktgrävning med grävmaskin samt rutgrävning i meterrutor. Fyndmassorna från meterrutorna vattensållades. I de olika sandlagren fanns ett begränsat flintmaterial bestående av spån, mikrospån, mikrospånkärna och tvärpilar. Kronologiskt förefaller fyndmaterialet härröra från övergången Sandarnaperioden lihultperioden, d.v.s. motsvarande BP. I ett mindre parti av den del av undersökningsytan, där schaktning gjordes ner till nivån för den postglaciala leran, påträffades skelettrester. Dessa skelettdelar var rester av ett skallparti från en mindre val, sannolikt vitnosig delfin. Inga fynd från någon mänsklig verksamhet kunde sättas i samband med skelettfyndet. Litteratur Påsse, T., Beskrivning till jordartskartan. Kungsbacka SO. Serie Ae. Nr 56. Ullberg-Loh, K Ölmanäs en mesolitisk bosättning sedd ur paleoekologisk synvinkel. In: Lepiksaar J., Påsse T., Thorsberg K., Ullberg-Loh K. Ölmanäs två meter under markytan en överlagrad mesolitisk boplats i Halland. Arkeologiska Resultat UV Väst Rapport 1997:8. Riksantikvarieämbetet. Kungsbacka. Nordqvist, B., A Study of the Mesolithic on the West Coast of Sweden. Instititutionen för arkeologi, Göteborgs Universitet. (Disputationsupplaga). Svedberg, V Stenåldersboplats och klippöverhäng vid Åsa. Kläppa 2:1, Ölmevalla socken, Halland. Arkeologiska Resultat UV Väst Rapport 1997:18. Riksantikvarieämbetet. Kungsbacka. Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Projektnummer: Undersökningstid: 19 augusti 9 september Projektgrupp: Bengt Nordqvist, Lise-Lott Källström, Margaretha Johansson. Exploateringsyta: 8000 m 2. Undersökt yta: 3600 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 6b 3f. Koordinatsystem: Rikets. Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm:. Fynd: Fynd från ruta redovisas i bilaga Stenåldersboplatsen vid Kläppa

17 Bilaga 1. Fyndlista I nedanstående tabell redovisas fynden från slutundersökningen. Rutorna har numrerats Ruta Stick Lager Sakord Antal Avslag Splitter Splitter Avslag Splitter Avslag Splitter Avslag Avslag med retusch Mikrospån Splitter Avslag Avslag med retusch Avslag Avslag Mikrospån Splitter Avslag Avslag Avslag med retusch Avslagskärna Kärna Splitter Avslag Mikrospån Splitter Avslag Mikrospån Ryggspån Splitter Avslag Avslagskärna Splitter Spån Tvärpil? Avslag Splitter Avslag Mikrospån Splitter Avslag Splitter Avslag Splitter Avslag Mikrospån 1 Stenåldersboplatsen vid Kläppa 17

18 Ruta Stick Lager Sakord Antal Mikrospån Avslag Avslag Avslag Mikrospån Splitter Avslag Splitter Avslag Splitter Avslag Mikrospån Splitter Avslag Splitter 4 18 Stenåldersboplatsen vid Kläppa

19 Bilaga 2. Resultat av 14 C-datering av ben Stenåldersboplatsen vid Kläppa 19

20 Figurförteckning Fig. 1. Utdrag ur Gula kartan, blad 6B:23, med undersökningsområdet markerat. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Fig. 2. Utdrag ur Ekonomiska kartan, blad 6B 3f, med undersökningsområdet markerat. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Fig. 3. Planritning över undersökningsområdet. De olika rutgrävda enheterna har markerats Fig. 4. Profilritning som visar lagerföljden på undersökningsplatsen Fig. 5. Delfinskallen rensas fram av Margareta Johansson. Foto Bengt Nordqvist. U Fig. 6. Detaljbild av delfinskallen. U Foto Bengt Nordqvist U Fig. 7. Endast enstaka redskap påträffades på lokalen vid Kläppa. A C. tvärpil? (eventuellt är dessa skottskadade fragment av trapetsmikroliter). D. mikrospånkärna (ensidig och enpolig). E. smalspån typiska för sandarnaperioden. F. mikrospån (från en övrig mikrospånskärna, ej handtagskärna) Fig. 8. Strandförskjutningskurvan för området som visar att fyndmaterialet från denna lokal kan dateras till tidsperioden BP. Påsse (1986) Fig. 9. Norra Halland med Ölmanäs och Kläppalokalen markerad. Kartan visar bl.a. kustområdet med en vattennivå upp till 15 m över dagens nivå (Ullberg-Loh 1997) Tabellförteckning Tabell 1. Fyndkategorier Stenåldersboplatsen vid Kläppa

21 ISSN