Starka Kvinnor. QvinnoUniversitetet FREDRIKA BREMER ( ) FREDRIKA BREMER ( )

Transkript

1 FREDRIKA BREMER ( ) Fredrika Bremer föddes den 17 augusti 1801 i Åbo, Finland. Tre år senare flyttade familjen till Stockholm. Fadern köpte Årsta Slott där de bodde på somrarna, på vintern i Stockholm. Sin utbildning fick Fredrika Bremer i hemmet av olika guvernanter och privatlärare i språk, musik och teckning. Hon gjorde också en utlandsresa till Europa med familjen, något som ingick i en förmögen flickas uppfostran på den tiden. En livslång brevväxling med rektorn och sedermera kyrkoherden Per Böklin gav henne insikt i framförallt religiösa och filosofiska ämnen. Den unga Fredrika påverkades ogynnsamt av kontrasten i hemmet mellan faderns dystert despotiska och moderns ytligt societetsbetonade naturer. Hon beskrivs som temperamentsfull, ömhetstörstande, ful och klumpig. I mitten av 1820-talet hamnade hon i en djup identitetsoch religionskris, som hon övervann genom socialt arbete på Årsta Slott; Hon tog hand om gamla och sjuka samt undervisade barn. Akvarellen nedan - som föreställer Årsta Slott - målade Fredrika Som författare blev Fredrika Bremer tidigt känd och uppskattad av sin samtid. Hennes böcker översattes snabbt till engelska, tyska och franska. Hon gjorde en lång resa till Amerika Där blev hon oerhört populär och jämställdes med Charles Dickens. I svensk litteraturhistoria räknas hon som en av romanens mödrar. Hennes mest lästa böcker under hennes egen levnad var Teckningar utur vardagslivet (1831), Presidentens döttrar (1834), Grannarna (1837) och Hemmet (1839). Under den långa amerikaresan skrev Fredrika brev till sin syster Agathe. Dessa brev gav hon senare ut under titeln Hemmen i den nya världen ( ). Fredrika Bremer var tidigt socialt engagerad. Hon var också en stark förespråkare för kvinnans rätt i samhället och argumenterade för att kvinnor skulle få en friare samhällsställning och bättre utbildning. Fredrika var också aktivt engagerad i "fruntimmersföreningar" i syfte att lindra förhållandena för utsatta fångar, gamla och barn. Fredrika Bremer betraktas i dag som en pionjär inom kvinnorörelsen. Sin upprördhet över den ogifta kvinnans ställning i dåtidens Sverige, utan medborgerliga rättigheter eller möjligheter till utbildning, gav hon uttryck för i den socialrealistiska romanen Hertha (1856). Den omdiskuterade och kritiserade boken fick stor betydelse för debatten om "kvinnofrågan" och anses ha bidragit till lagen 1858 som gav kvinnan rätt att bli myndig vid 25 års ålder. Efter utgivningen av Hertha gjorde Fredrika en lång resa till Schweiz, Belgien, Frankrike, Italien, Palestina och Grekland. I Rom hade hon audiens hos påven, i Athen introducerades hon vid hovet, i Palestina färdades hon, då i 60-års åldern, på åsna från Haifa till Jerusalem. Resan beskrev hon i Livet i gamla världen (1862). Under sitt sista levnadsår bodde Fredrika som gäst hos den nya ägaren till Årsta Slott, som sålts efter moderns död. Fredrika Bremer dog där på nyårsafton Källa: Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier. FREDRIKA BREMER ( )

2 SOFIE SAGER ( ) Sofie S. propagerade för kvinnors rätt till utbildning och jämlikhet mellan könen. Hon anses vara en av de första svenska feministaktivisterna. Hon är också känd för att hon anmälde en våldtäkt, gärningsmannen blev sensationellt nog dömd. Sofie Sager blev därmed hånad och förlöjligad och det innebar slutligen att hon flyttade till USA. Hon beskrev sig själv som den första kvinna som i Sverige offentligen står upp för emancipationen, dvs. frigörelse från ett tillstånd av omyndighet, underordnande och erhållande av fri självbestämmande rätt och jämlikhet med andra SOFIE SAGER ( )

3 FRIDA STENHOFF ( ) Frida Stenhoff. var kontroversiell och förespråkade att kvinnan skulle bli en oberoende ekonomisk enhet, - och att hon inte skulle vara tvungen att ingå äktenskap för att försörja sig och sina barn. Hon deltog aktivt i rösträttsrörelsen, och hon anses ha introducerat begreppet feminism i Sverige. Frida skrev också böcker och utkom med boken Lejonets unge som sedermera sattes upp som pjäs. Vid premiären framkom att det var Frida Stenhoff som skrivit pjäsen. Den var kontroversiell, pga. att den förespråkade, kärlek utanför äktenskapet, och talar om preventivmedel som en självklarhet. I pjäsen formulerar hon följande: Nästa århundrade blir barnets århundrade. FRIDA STENHOFF ( )

4 ELISE OTTESEN-JENSEN ( ) Elise O-J var i första hand sexualupplysare och agitator. Hon grundade RFSU och även tidningen Ottar. Hon agiterade för hur man skyddar sig mot oönskade graviditeter och för fri abort. Hon engagerade sig också för homosexuellas rättigheter. Hennes motto var Jag drömmer om den dag då alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor jämlika och sexualiteten ett uttryck för innerlighet, njutning och ömhet Elise O-J utnämndes till Medicine hedersdoktor och hon skrev bl.a. ett antal böcker. Könslagarnas offer 1928 Och livet skrev 1965 Livet skrev vidare 1966 ELISE OTTESEN-JENSEN ( )

5 Starka Kvinnor KERSTIN HESSELGREN ( ) Kerstin Hesselgren utbildade sig till sjuksköterska och skolkökslärarinna och arbetade med att förbättra arbetssituationen för kvinnor. Hon blev första kvinnan som blev invald ledamot i Riksdagens första kammare. Hon blev också ordförande i frisinnade kvinnor i regeringen, arbetet gick ut på att kämpa för utbildning för kvinnor, och kvinnors rätt till statliga tjänster och med rätt till lika lön som männen. Hon ville också att sexualupplysning och information om preventivmedel skulle vara tillåtet. (Blev tillåtet först 1938) KERSTIN HESSELGREN ( )

6 Starka Kvinnor MARGOT WALLSTRÖM Margot Wallström har bl.a. innehaft följande poster inom den socialdemokratiska regeringen, civil, kultur samt social minister. Mellan arbetade Margot Wallström inom FN för att leda och koordinera arbetet för att få slut på det sexuella våldet under och efter konflikter och krig. Hon har ett starkt engagemang beträffande frågor som rör kvinnor och jämlikhet. Men också ett stort engagemang för internationella frågor kring miljö och medborgarinflytande. SOFIA MIRJAMSDOTTER Sofia Mirjamsdotter arbetar och är bosatt i Sundsvall. Hon har arbetat som reporter i etermedier samt krönikör och debattredaktör. Sedan 2005 har hon drivit bland annat Mymlan, the real, och den i mediebranschen uppmärksammade bloggen. Same same but different vann hon tillsammans med Johanna Koljonen, Stora Journalistpriset. Sofia Mirjamsdotter arbetar nu som ledarskribent på ST och har ansvar för Mittmediakoncernens gemensamma digitala opinionsjournalistik. MARGOT WALLSTRÖM SOFIA MIRJAMSDOTTER