PISTEN2012. BILDCoLLAGE. Vad kravs? Så gör du! Att komma in på skidgymnasium ULLNABACKEN INOMHUSBACKE. Grupperna rapporterar från E till Masters

Transkript

1 PISTEN2012 Vad kravs? : Att komma in på skidgymnasium Tränare Jonas Norling berättar BILDCoLLAGE Reportage från INOMHUSBACKE KNÄN SOM HÅLLER Så gör du! Grupperna rapporterar från E till Masters 1 Status ULLNABACKEN Nervös på START? Anja Pärson & Thomas Fogdö ger råd

2 Ordförande har ordet Då var det dags igen att skriva några ord för vår tidning Pisten. Även i år är det Louise och Åsa som står för Pisten, de har de senaste åren gjort ett utomordentligt bra jobb med tidningen, ett stort TACK till er! Jag vet att de nu vill skicka stafettpinnen vidare och vi efterlyser därför någon som vill hjälpa till med nästa års nummer av Pisten. Året som gått vintern blev mildare än vanligt med inställda läger och sen säsongsstart. Trots det lyckades vi behålla våra åkare och t.o.m. få nya medlemmar i klubben. Vår stolthet Daniel Ericsson har kämpat med en skada under förra säsongen, nu hoppas vi att han ska hålla inför vinterns utmaningar. Det blir en del europacup, tävlingar i USA, och förhoppningsvis också världscup. Vi håller tummarna för dig Daniel! Vi har flera duktiga och framgångsrika åkare i klubben, från U8 till juniorer. Även i år har vi ett antal ungdomar på skidgymnasium, Gabriella, år 4 Östersund, Henrik, år 3 Bergs alpina, Niklas, år 2 Uppsala, och Alexandra, år 1, Torsby alpina (med inriktning skicross). I våra yngre grupper har vi flera topp-10 placeringar, och vi har ett stort sammansvetsat gäng både i U10, U12 och U14 som är hungriga på mer skidåkning och som också vill ta plats både på pallen och på sikt skidgymnasium och landslag. Med den energi och vilja jag ser är jag övertygad om att de kommer att lyckas nå sina mål! U16 och juniorerna är relativt små grupper i antal åkare, men även här finns viljan och på hemmaplan dominerade juniorerna i Stockholm ffa. på damsidan. För att ta hand om våra åkare med hög ambition och vilja har vi dragit igång en ny satsning som vi kallar ambitionsgrupp, nivå 3. Målet med satsningen är att ge åkarna den träning som krävs för att komma in på bra skidgymnasium och på sikt nå landslag. Istället för att som tidigare låta våra åkare söka externa träningsalternativ utanför klubben så samlar vi istället åkarna i klubbens regi med bibehållande av klubbgemenskap. Ansvarig tränare för gruppen är Johan Candert, som tillsammans med Bo Erlandsson, Fredrik Berg von Linde och två ungdomar Gabriella Edebo och Axel Voss Schrader sköter träningen för åkarna. Satsningen finansieras av föräldrar med förhöjd träningsavgift och bygger också på stort engagemang från föräldrar. På lägret i Saas Fee kunde vi se hur nivå3- satsningen på ett utomordentligt bra sätt synkades med övriga grupper, gemenskapen var stor mellan nivå 3 och nivå 2, alla åkare blev sedda och fick mer utrymme i sina resp. träningsgrupper. Vi tror på detta upplägg! Något jag flera gånger under året noterat är den anda vi har i klubben- både bland barn/ungdomar men också bland föräldrar/ledare. Det är en positiv och inbjudande anda, där gemenskap, respekt, engagemang och professionalism genomsyrar verksamheten. Våra barn/ungdomar visar upp mycket goda sidor både på träning och tävling, de är ambitiösa, fokuserade och positiva. Vi får ofta höra att TSLK:s åkare sköter sig bra i olika sammanhang. Det gör mig oerhört stolt och glad! Marie-Therese Edebo PISTEN2012 Vad är en skidåkare utan snö? Det kunde man fråga sig i början av den gångna säsongen. När det var den varmaste november på 50 år och ingen kyla heller fanns i sikte. Oron spred sig i leden. Telefonerna gick varma och inomhusbackar i Holland och Tyskland undersöktes, allt var fullbokat. Till sist fick några platser lite snö och några få backar kunde öppna i Norden. Takboxmaffian rullade sina första mil som gick mot Norge och Hemsedal. För att nöta i en enda backe. Men hem från den resan kom glada barn och tränare. Trots halvdant med snö hade träningen blivit lyckad och barnen hade t.o.m. hunnit baka pepparkakor. Så nog är en skidåkare något utan snö, för vill man hitta en lösning, så brukar det finnas både en och flera. Så jag skulle snarare fråga mig, vad är en skidåkare utan vilja, ambition och driv? Eller det som också kallas pannben? Det här numret av Pisten sammanfattar vi just den korta men intensiva säsong som fick ett abrupt slut, så pass att KM fick ställas in. Däremot kan vi presentera lite färska nyheter om Ullnabacken och några goda råd från Anja Pärson och Thomas Fogdö och reportage från en inomhusbacke i Tyskland samt mycket annat. Med hopp om en riktigt lång säsong och mycket pannben! Trevlig läsning! Pisten 2012 Täby Slalom Klubb Box Täby E-post: ordforande@tslk.se Hemsida: Louise Candert Redaktör TSLK Styrele 2012/2013 Övre raden från vänster: Stefan Lövblom, Anders Hänström, Claes Jessing, Mats Ekberg, Jens Nordin. Nedre raden från vänster: Marie-Therese Edebo, Patrik Andersson, Minni Raij, Karin Sardal. Redaktör: Louise Candert Layout: Åsa Wiksten Omslag foto: Gabriella Edebo Tryck: Olsson & Co Inget vi gjorde var smärtfritt Av Daniel Ericsson Efter en svettig sommar ute på Bosön där jag fick träningshjälp av Stefan Bubben Reijler, kände jag mig redo att starta igång säsongen. Bubben är en f.d. tyngdlyftare och vaktmästare ute på Bosön och har riktigt bra koll på fysträning. Han tränar bl.a. Jörgen Kruth och Ola Rapace. Vi i Europacup-laget hade bestämt att åka till Nya Zeeland på ett fem veckor långt läger. Fördelarna i att bedriva skidträningen där, istället för på glaciärer, är att vi är på lägre höjd över havet och snön är mer vinterlik. Resan dit blev en ny upplevelse. Det tog, med mellanlandningar och andra transporter, 38 timmar från Arlanda till Queenstown. Queenstown är beläget på södra delen av Nya Zeelands södra ö. Vi åkte skidor på tre olika anläggningar, Coronet Peak, Cardrona och Mt Hutt. Både Coronet Peak och Cardrona ligger i anslutning till Queenstown medan Mt Hutt ligger fem timmars bilresa norrut. Tanken med lägret var att både få bra träning men även kunna tävla lite. Under augusti och september kör man ANC, Australien New Zeeland Cup, där man genom totalseger eller grenseger gynnas med startnummer 31 på Europacup. Gjorde ont i hela kroppen Skidåkningen fungerade bättre och bättre under lägrets gång. När super-g och supercombi tävlingarna drog igång var jag i bra slag och vann fyra tävlingar i rad. Men i den sista combi tävlingen gick det inte riktigt som jag tänkte. I slutet av super-g åket träffade jag oturligt ett slag och kraschade rejält. Det gjorde ont i hela kroppen. Efter lite undersökning på plats och en röntgenundersökning på sjukhus fick jag ett par kryckor och allt verkade kunna vara bra inom ett par veckor. Kändes inte alltför dumt. Jag bröt lägret en vecka tidigare än planerat och hade en hemsk resa hem. Försäkringsbolaget ansåg mig inte tillräckligt skadad för att kunna få Rapport DANIEL ERICSSON Säsong 2011/2012 resa med lite extra benutrymme, så cirkulationen i min skadade fot blev minimal. Innan jag var hemma var foten stor som en handboll. Det svåraste under resan var att transportera mig, och mitt gigantiska handbagage på kryckor, när jag skulle byta plan. (Vissa flygplatser är väldigt stora!) Tillbaka på svensk mark blev jag undersökt med magnetröntgen och andra metoder utan att få någon annan diagnos än att min högra fot var redigt stukad och min vänstra ljumske halvt av. Rehabiliteringstiden troddes vara sex till åtta veckor, tillräckligt för att kunna åka skidor lagom till Europacupen skulle dra igång. Många veckors slit Jag hoppade runt på kryckorna och tyckte väl att det mesta var allmänt trist. Körde igång med lite lättare rehabträning med Britta ute på Bosön. Inget vi gjorde var smärtfritt och jag fick förklarat för mig att det skulle göra ont, det var tydligen bra. Efter många veckors slit och haltande kändes foten äntligen bättre och jag drog i början av november till Juvass för att prova åka lite skidor. Åkte lite försiktigt i tre dagar och det kändes hoppfullt när jag var på väg hem. Men efter Norgevistelsen blev det mer och mer smärta. Det blev nya undersökningar med röntgen och ultraljud. Till slut hittade man felet, en fraktur på sprängbenet och lite bieffekter av det. Så under följande veckor bollades mitt ärende mellan experter på fötter inom Norden över olika alternativ att ta till. Skadan påstods göra en operation så pass komplicerad att jag fick välja mellan att bli stelopererad eller bli injicerad med cortison i fotleden. Jag hade då gått med skadan i fyra månader och att bli stelopererad var verkligen inget alternativ. Jag gav mig själv en julklapp av doktor Stefan Sundelin som fick spruta in redigt med cortison i fotleden. Foto: GEPA Namn: Daniel Ericsson Ålder: 25 år. Bor: Täby/Östersund. Utbildning: Påbörjade ekonomistudier. Intressen: Umgås med vänner, spela gitarr och resa. Favoritort: Pirmin Zurbriggen. Nytt personbästa Sprutan verkade onekligen fungera och jag drog till Åre efter nyår på landslagssamling. Efter två veckor med bra träning valde jag att åka ner till Europa för att köra lite störtlopp. Det kanske inte var det smartaste beslutet i efterhand, men just då kändes det rätt. Det var nästan som en chock att åka störtlopp igen, det gick fort. Efter en vecka med Europacup störtlopp och super-g kände jag mig lite mer varm i kläderna. Lyckades slå till med nytt personbästa på EC med en femteplats i super-g i Sarntal. Det kändes riktigt skönt att hitta likvärdig åkning som jag presterade på Nya Zeeland. Tränarna tyckte att jag hade repat mig och åkte så pass bra att det var dags för Världscup igen, två super-g tävlingar i Crans Montana, Schweiz. Det var riktigt kul, men jag insåg verkligen hur långt jag hade kvar till toppen och att jag långt ifrån repat mig från skadan. Min tränare, Alois Prenn, sa åt mig att säsongen var över för min del, jag hade missat för mycket träning för att kunna konkurrera. Jag skulle fokusera på att få ut det mesta av den träning som världscupen gav mig. Det kändes svårt att slappna av när jag väl skulle till att åka. Världscupstörtlopp och super-g i Kvitfjell var nästa anhalt. Det gick inget vidare med åkningen och jag började få ont i foten igen, vilket gjorde mig osäker. Valde ändå att åka ner på Europacupfinalen. Där funkade skidåkningen ännu sämre och det kändes som om jag knappt visste hur man gjorde en bra sväng. Det var klart frustrerande att åka hem till Sverige och SM. Det blev inte mycket till SM dock, farten blev inställd på grund av dåligt väder och jag valde att inte ställa upp i slalomen. I storslalomen gick ett av två åk bra, det räcker tyvärr inte så långt. Säsongen var därmed över för min del, vilket kändes skönt! Efter en välbehövlig paus från skidåkandet i tre veckor och när laguttagningen för säsong var klar, åkte jag iväg till Rölldal i Norge. Det skulle bli fartträning och skidtest av de nya skidorna under en vecka på grund av regeländringar från FIS. Det blev riktigt nyttig träning och lägret fortsatte uppe i Stendalen, Åre med att försöka bli kompis med storslalomskidorna. Träningsvädret var toppen och vi fick åka i solsken. Det fick både sätta punkt och starta igång en ny säsong. 1 2

3 JUNIORER rapporterar Text och foto: Marie-Therese Edebo, lagledare juniorer Gruppen har bestått i en handfull åkare som tävlat mycket FIS och SM, Henrik Jansson, Niklas Engberg, Axel Voss-Schrader, Gustav Lindgren och Alexandra Edebo. Några åkare har tävlat enstaka FIS, Niclas Welin, Sofia Nilsson och Johanna Wallin. Sofia Nilsson tävlade också med stor framgång i den s.k. Region 4-touren, med fyra deltävlingar, där hon lyckades vinna hela cupen - mycket bra jobbat! PÅ YJSM i Funäsdalen deltog fyra av juniorerna, Alexandra, Niklas (som tyvärr skadade sig på SG), Axel och Gustav. Alexandra och Niclas deltog under hela veckan med DH och SG också, Axel och Gustav anslöt till GS och SL. Som tränare för juniorerna har vi haft Anders Nilsson, och även Stefan Engberg har hjälpt till, framförallt på YJSM. Period utan tävlingar Våra tre skidgymnasister Gabriella, Henrik och Niklas fortsätter att lägga ned mycket tid på träning. Niklas är den som lyckats bäst av alla juniorerna med sitt tävlande och är den som idag har bäst ranking i både SL, GS och SG. Henrik kämpar på, och drabbades tyvärr av en knäskada som tyvärr innebar en period utan tävlingar. Gabriella har inte kunnat tävla alls denna säsong heller pga. den skada hon drabbades YJSM i Funäsdalen. av december 2010, men till nästa säsong hoppas hon att benet ska hålla för tuffare träning och förhoppningsvis tävlande också. Vi har också en skicrossåkare bland juniorerna, förstaårsjunioren Alexandra, som tävlat både FIS och svenska cupen i skicross. Alexandra har också blivit antagen till det nya skicrossgymnasiet i Torsby som startar upp till hösten. Bland våra aktiva juniorer har vi också haft några som jobbat som tränare i klubben under säsongen, Niclas Welin och Alexandra Edebo. Gabriella Edebo har också bidragit genom att stötta A-gruppen på tävlingar då vi inte har haft någon föräldratränare med. Vi har fler juniorer som inte längre tävlar själva, men som också bidragit som klubbtränare, ett stort tack till er alla! A-gruppen rapporterar Av Pontus Sardal, lagledare A Foto: Marie-Therese Edebo U16 A-gruppen sammanfattar ett mellanår, där försäsongen nästintill uteblev då snön lyste med sin frånvaro i hela landet, snön på hemmaplan dröjde en bra bit in i januari och försvann snabbt. Tur var det väl då att årgångarna fryses till nästa säsong och alla våra åkare får uppleva ännu ett år till i A (numera D/H 15-16). De flesta i gruppen har varit igång i vår verksamhet i många år, men vi har också fått in ett antal nya åkare de senaste åren och även till denna säsong fick vi en förstärkning med två nya A2:or. Totalt sett var det tretton stycken åkare denna säsong men jämn fördelningen mellan yngre och äldre årgång. Riktigt kul är att när vi nu sammanfattar förra säsongen har samtliga återanmält sig till denna säsong. Barmarksträning och styrka Gruppen har varit igång med barmarksträning under hösten. Vi har tränat kondition utomhus på Täby IP och styrka inomhus på Täby Rehab. Täby Rehab var mycket uppskattat och många av våra åkare deltog i de flesta av dessa träningar. De flesta av våra ungdomar är aktiva i flera idrotter och prioriterar andra idrotter under försäsongen, men deltar istället aktivt på läger och snöträningar i Väsjöbacken. Det har endast varit en handfull åkare som tävlat aktivt under hela säsongen genom deltagande i USM-kvalen, men de flesta i gruppen har i vart fall varit med på någon tävling under säsongen. För de som varit iväg och tävlat har helgerna präglats av bilresor, lägerliv och tävlande i alla dess sorter av väder. Vädret har också satt käppar i hjulen vid flera kvaltävlingar. Säsongen inleddes med fartgrenarna, våra åkare valde att stå över störtloppet och istället satsa på Super G tävlingarna helgen efter i Björnrike. Träningsdagen och första tävlingsdagen förlöpte enligt plan, även om det var lite friskt på starten. Sista deltävlingen fick ställas in pga stark vind och dålig sikt och beslutet togs helt korrekt efter att ca 15 åkare startat och flertalet åkt ur. Men som alltid vid dessa tillfällen är det en lång väntan för de som står på start och fryser innan själva beslutet meddelas. Den främsta eskimån denna helg vara Gabriella Edebo som var med som tränare och i stort spenderade hela helgen i blåsten och kylan på start med att förbereda våra tre åkare och varmast hade Johan Rodén det, som pga knäskada, fick rollen som assistent i tävlingssekretariatet. Efter en tävlingsfri helg bar det sedan av till Klövsjö och GS kval. Denna gång hade vi lyckats samla vår för säsongen största trupp med hela åtta åkare, båda våra tränare och några medföljande föräldrar som var funktionärer under tävlingarna. Truppen bodde ståndsmässigt i en stor nybyggd stuga och stämningen var på topp hela helgen, förutom för stackars Jakob som fick feber och återvände hem redan på lördag. Även denna helg kunde inte samtliga kval genomföras. Denna gång pga av kyla; noteringarna varierade mellan -28 till -33 grader, och det var frost på insidan av dörren till stugan. Obegripligt att det ens gick att genomföra några kval! Därefter följde första och enda kvaltävlingarna på hemmaplan, SL på Mälaröarna och i Flottsbro. Äntligen kunde tävlingarna genomföras som planerat, men då drabbades istället vår trupp av stort bortfall pga sjukdomar. Det var helt enkelt kylan i Klövsjö som sänkte flera av TSLK:arna. Värmen gjorde avtryck Sist ut i kvalserien var GS och SL, samt uppsamling från tidigare inställd GStävling i Gesunda. Nu var det varken kallt, blåsigt eller sjukdomar utan snarare tvärtom. Värmen hade redan gjort tydliga avtryck i naturen och det var nästintill barmark och solen tittade fram emellanåt och känslan av vår infann sig. Backen höll dock bra för de fem åk som skulle köras under helgen. Vi hade fyra åkare med och inga stora resultat att notera. Kvällen bjöd på schysst middag ordnad av chef Fredrik Edebo med assistans av kallskänk Jan Stein. Lagledare Sardal och tränare Rodén kunde således säkerställa att åkarna tog sig ned i backen och transporterades säkert till stugan för att inmundiga middagen. Kvällen avslutades med melodifestival utan multi-tasking för de vuxna och med multitasking för ungdomarna. Varför umgås när man kan koppla upp sig med dator och headset sittandes bredvid varandra och nät-gama! Stenhård konkurrens Resultatmässigt, i den stenhårda konkurrensen i Region 4, lyckades ingen av våra åkare direktkvala till USM. Bäst i kvalet var Sebastian på en 42:a plats, följd av Jakob på 45:e plats. Sista hoppet att få med någon till USM var således Sverigefinalen. Det var endast Sebastian och Jakob som valde att åka upp till Idre och tävla och det blev endast Jakob som kunde tävla hela helgen då Sebastian blev sjuk efter första dagens SG kval. Jakob lyckades riktigt bra i SL på söndagen där han slutade på en fin 16:e plats, vilket var bästa resultat för oss under hela säsongen. Dessvärre räckte det inte hela vägen till USM. Nu har de i vart fall varit med och kämpat och de flesta av våra åkare som tävlat är yngre A och då är det självfallet tuffare att kvala in till USM. Nu är det nya tag till nästa säsong som gäller. På den lite alternativa sidan så skall också nämnas attveronica testat på att tävla i Skicross och det med stor framgång då både hon och syrran Alexandra fick kliva upp på samma prispall efter att Veronica övertalades att starta i klassen D16- och slutade som trea ena dagen och precis utanför pallen andra tävlingsdagen. Nu har vi hunnit ladda batterierna under sommaren och därmed påbörjat säsongen 2012/

4 B-gruppen rapporterar Text och foto: Stefan Lövblom U14 Sista vintern med B-gruppen, numera heter vi ju U14, däremot är vi exakt samma grupp som i fjol eftersom man ändrat gruppindelningen, dvs barn/ ungdomar födda 1999 och Det blev en lite ovanlig vinter jämfört med vad vi blivit bortskämda med på senare år, extrem skulle den kanske kunna sammanfattas. Det började med en lång väntan på snön, efter Saas Fee-lägret vecka 44, 2011 var alla förväntansfulla inför det stundande ungdomslägret i slutet av november men kylan ville inte greppa tag i Sverige. Till slut blev vi ett gäng som med kort varsel drog iväg till Hemsedal i Norge där man hade lyckats få till en nedfart. Vi hade fin skidåkning utan liftköer, men istället ett nytt köbegrepp -Pistkö. Med en 8-stolslift och enbart en färdig nedfart så var inte liftkapaciteten den trånga sektorn. Vi som tog oss till Hemsedal fick i varje fall några fina skiddagar. SkiFuntastic i Sälen, Lindvallen. Eftersom maten är dyr i Norge hade vi massor av mat med oss, vilket betydde att vi åkte till stugorna och åt även på lunchen. I samband med en lunch var det en pappa som vilade lite på maten, barnen som bodde i den stugan klädde på sig och satte sig i bilen färdiga att åka till backen, då ringde de till pappan/tränaren som hade somnat in skönt efter en god lunch. Jag förstår honom, det tar på krafterna att köra 90 mil ensam för att hitta en ripa med snö att åka på. En heroisk insats gjorde Fredrik Edebo och Johan Voss Schrader denna helg, Johan körde dit en bil full med barn, därefter hem igen, och Fredrik kom till Hemsedal bara för att hämta barnen något som bara slalomföräldrar kan göra. Bra träningsförhållanden När vi kom in i december var det fortfarande skakigt, in i det längsta osäkert hur det skulle bli med familjelägret. Ramundberget kunde inte öppna sina backar, men vi som ändå åkte upp på familjelägret fick ändå bra träningsförhållanden i Funäsdalsberget och Hamra som hade begränsade ytor öppna för träning. I fjällvärlden kom det därefter lite kallare klimat och vi kunde genomföra ett fartläger i Duved/Åre tillsammans med Fredrik Nyberg och hans gäng vid Nyberg Race camp. Det blev ett lyckat läger där våra åkare utvecklade sig enormt mycket. Åter hemma i Stockholm igen förväntansfulla inför träningarna i Väsjöbacken, men nej ingen vinter ännu. Första veckan blev inställd träning, men därefter lyckades faktiskt Väsjöbacken öppna som en av Stockholms första backar, vi tappade bara en träningsvecka trots den vädermässigt svaga inledningen på året. Första tävlingshelgen blev däremot flyttad till Nybrobacken i Borlänge där man lyckats få till en remsa med hårt och fint underlag. Backen är brant och tuff, men Filippa lyckades med två stabila och fina åk och slutade på en jättefin 6:e plats i denna säsongens första tävling. Inför vårt eget arrangemang, Mälarcup SL den 21 januari hade äntligen vintern börjat visa sig från sin rätta sida, vi kunde genomföra vår tävling och även MASK som arrangerade GS-tävling på söndagen skönt att vintern äntligen var igång som den skulle vara. Stort tack till alla föräldrar i B-gruppen som arbetade med detta arrangemang. Vi konstaterade återigen vad kul det är att arrangera tävling, och i vinter får vi chansen att återigen arrangera Mälarcup SL. Januari avslutades med fartläger i Trysil arrangerat av Alpina Kommittén, mycket lyckad och rolig helg där vi hade bokat en stor 32-bäddars stuga och varje bil hade kommenderats att ta med en halv falukorv i takboxen. Just inför denna helg hade dock ICA kampanj på hela Falukorvringar vilket gjorde att det blev ungefär dubbelt så mycket falukorv jämfört med planerat. Storkok av korvstroganoff i köket på övre våningen och storkok av tillhörande ris på undre våningen (tack till Anne VS som guidade oss i mängd- beräkning av ris inför resan, vet inte hur detta slutat annars). Förutom korvstroganoff hann vi med en massa skidåkning under denna helg och mycket pedagogisk och bra fartläger under ledning av Trysil Rennskole med Calle i spetsen. LVC-final-banbesiktning på salt eller snö. -28 C och strålande sol Nu var gänget laddade att ta sig an SuperG-tävlingen i Gopshus påföljande helg, LVC kval i SG, med träningsåk på lördagen planerades. Vi hade ju tränat fart under vecka 1 i störtloppet i Åre, samt helgen innan i Högegga, Trysil. Det blev dock en helt annan upplevelse i Gopshus relativt flacka backe, dessutom -28 C och strålande sol, dvs väldigt strävt underlag. Lördagen blev enbart frivilligt genomåk för de som ville, pga den låga temperaturen. Därefter tillbaka till Moraparken där vi hyrt stugor och avsluta dagen med Bowling samt mysa i stugorna till melodifestivalens första deltävling. Söndagsmorgon hade det blivit riktigt mildväder, bara -18 grader C, LVC-kvalet i SG kunde genomföras som planerat. Den tävlingsfria helgen februari var vi på träningsläger i Edsbyn, en mycket stor händelse lokalt i Edsbyn insåg vi när lokalpressen kom och ville intervjua oss. Täby SLK fyllde både vandrarhemmet, hotellet och stugbyn i Edsbyn, ja vi ockuperade samtliga uthyrningsbara bäddar i LVC-final Sunne. Edsbyn och till och med några i Alfta och Bollnäs för de som ej fick plats i Edsbyn. Angelika kom med på första sidan i lokaltidningen. Edsbyn bjöd på generös gästfrihet av stora mått, man öppnade liften tidigare och stängde senare enbart för oss och vi fick sätta banor var vi ville, verkligen ett ställe att komma tillbaka till med denna enorma gästfrihet. Ett särskilt tack till backchefen Ola Vedin som arbetade hårt hela helgen och servade oss. Skördade framgångar Säsongen gick i rasande tempo och i början av mars började våren göra sig alltför tidigt påmind, det blev en kort säsong och det var verkligen på håret att man lyckades genomföra LVC-finalen i Sunne, där gick det åt enorma mängder salt i ett vårväder där man såg hur snön transformerades till vatten. Bra arrangemang och ett glatt TSLK-gäng som var på plats i Sunne för LVC-finalerna, tyvärr blev det inga pokalplaceringar för vår del men mycket fina prestationer. Samma helg anordnades den alternativa LVC-finalen i Brukets backe i Järfälla, och där skördade vi verkligen framgångar, Otto Von Schoting på 3:e plats, Jonatan Sipek på 4:e plats Viktor Sannicolo på 11:e plats och Samuel Sundell på 13:e plats. Bra jobbat både i Sunne och i Järfälla! Om det var på gränsen med snön till LVC-finalen så var det ännu mer kritiskt med Rossknocken, en otrolig prestation från Olle och SSLK att den gick att genomföra, därefter stängde Väsjöbacken för denna säsong. En extrem säsong på många sätt, sen inledning på vintern, väldigt kallt i början av februari, extremt tidig vår. Oförglömlig helg Vårt KM blev tyvärr inställt trots tappra försök att flytta det längre och längre norrut, men våren hade bestämt sig för att sätta käppar i hjulen och det var bara att ställa in. Däremot var vi ett gäng från B-gruppen som drog iväg till Sälen på Skifuntastic, en oförglömlig helg som toppades med att Anja avtackades och hyllades genom att alla barnen gjorde sälen i målområdet i Sälen inför en rörd Anja. Skifuntastic-helgen rekommenderas starkt till kommande säsong för alla i U14-gruppen, det är riktigt häftigt för våra På LVC final i Sunne. åkare att tävla tillsammans med landslagsåkare på det viset, en unik tävling måste man säga. Våra åkare samlade på sig en hel del autografer under helgen, och mesta autografjägaren var nog Alexandra som också lyckades vinna en superfin landslagsväska som hon dessutom förgyllde med värdefulla autografer! En höjdpunkt under denna helg var när tjejerna vann 5000 kronor i en tävling arrangerad av Sloganvinst i Sälen. Vattenfall. Man skulle skriva en slogan som innehöll energi och skidor och våra tjejer i B-gruppen lyckades vinna detta genom sin skrivelse: I Täby SLK har vi kul tillsammans när vi åker skidor och får energi av varandra. Detta beskriver vår verksamhet på ett kärnfullt sätt. LVC-SL 18 februari. Ett tappert gäng deltog också på första majtrofén i Hamra som avslutning på säsongen, strålande solsken och massor av snö i Hamra denna helg. Varför sluta med skidåkningen nu undrade vi när vi packade bilen och åkte hemåt mot Stockholm med visst vemod. En sommar går fort och nu står en ny säsong för dörren. Några i gruppen har redan varit iväg och åkt både inomhusbacke och några t.o.m. på glaciär innan höstlovet. Höstlovet blir dock det första riktigt stora gemensamma lägret för B-gruppen, eller U14-menar jag förstås. Avtackning för Anja Pärson i Sälen. 5 6

5 C-gruppen rapporterar U12 Av Patrik Andersson, lagledare Foto: Fredrik Berg von Linde, Johan Candert, Madeleine Gillberg Fjolåret bjöd på en minst sagt omväxlande säsong vädermässigt med en inledande varm och lång höst, en kall period i mitten av säsongen och sedan återigen värme vilket medförde ett något abrupt slut. Trots detta kan vi ändå se tillbaka på ett bra år där barnen igen tog ett kliv framåt. Totalt har under säsongen 47 stycken barn deltagit i träningarna, varav åtta stycken kom nya inför säsongen och kom snabbt in i gruppen. Träningarna Säsongen startade i början av september med barmarksträningen på Vikingavallen. I början var det cirka tio entusiastiska barn som sprang i backar, i skog, gjorde sit-ups, armhävningar, upp-hopp m.m. tillsammans med några föräldrar under ledning av tränarna Bosse och Jens. Allt efter hösten gick utökas antalet till cirka tjugo barn när inomhusträningen genomfördes i Jollen under ledning av våra duktiga ungdomstränare. Hösten populäraste pass var nog ändå kick-off med nära 100% uppslutning då barnen i olika lag under en dag tog sig an utmaningarna i Boda Borg. Barnen försökte att klara så många banor som möjligt, där varje bana bestod av 2-4 olika rum med olika utmaningar med ett eller fler problem som skulle lösas. De fick inga instruktioner, utan lagen skulle själva lista ut vad som skulle lösas. Ibland var det nödvändigt att vara snabb i tanken och smidig, ibland stark och envis. Ett var säkert; kreativitet, uthållighet och samarbete lönar sig alltid bäst! Det var roligt att se och höra hur barnen arbetade tillsammans för att lösa de olika problemen. Skidmässigt blev hösten inte vad vi hade Tävling i Väsjöbacken. hoppats på. Tyvärr fick vi pga. av snöbrist ställa in både det planerade extralägret i november samt ungdomslägret. Trots bristfälligt med snö kunde ändå familjelägret genomföras under acceptabla förhållanden då barnen bussades till Hamra för att träna i nedre delen av huvudbacken. Snöbristen medförde att vi var flera klubbar som skulle samsas, men trots allt blev det bra träningar och det viktigaste: Vi var igång!! Dock hade redan ett 15-tal barn varit med i Saas Fee, där förhållandena var perfekta. I början av januari kom äntligen kylan och träningarna var igång i Väsjöbacken en vecka efter planerat. På träningarna har det varit cirka fyrtio tränande barn som varit indelade i tre grupper och övat på kant, rörelse och linje. Vi hade två väldigt bra extraläger, i Borlänge, respektive i Edsbyn med cirka tjugo tränande barn vid varje läger. Här kunde vi träna effektivt i längre En trio glada pokaltagare. backar och få tid att också hinna umgås en del. Skidträningen fick att abrupt slut med sista träningen 19 mars. Men redan i april var vi igång igen med barmarksträning på söndagar och onsdagar inför kommande säsong. åkare deltog. För -02:orna placerade sig Emily Wahlberg bäst med en 7:e plats i SL samt ytterligare sex Täbybarn bland de tjugo främsta. För 01:orna kom Ida C på 3:e plats i SL och Tindra Bergstrand på 9:e plats. Lukas Anderson kom 3:a i SL och 9:a i GS och Max Rehn 9:a i SL. Ida och Lukas ingick också i Stockholmslaget som tog 1:a platsen i lagtävlingen. Även i Mälarcup finalen i SL hittar vi Täby-åkare i täten, Ida på en 6:e plats, Lukas på 4:e samt Wille på en 6:e plats. Pappa på vift Emil och Oscar, Gesunda. Säsongavslutningen i Väsjöbacken var som vanligt Ross-Knocken där arrangören gjorde ett fantastiskt arbete med underlaget för att kunna genomföra tävlingen. Från C-gruppen hade vi fyra Täby-åkare i semifinal varav Lukas tog sig till finalen och kom där 4:a. Till säsongens tuffing utses Emil Cromnier som trots några ordentliga vurpor alltid kom tillbaka med gott humör. Nu hoppas vi att Emil efter sin knäoperation är fullt återställd inför den kommande säsongen. Jaha, då var bilen färdigpackad och klockan började bli mycket. MAX, sätt dig i bilen vi måste dra! vrålade jag från parkeringen. Skönt att va på väg, tänkte jag samtidigt som det blandades med lite nervositet Lilla Världscupen tidtagning datorer som strular klockor som inte funkar Och jag som inte kunde alla detaljer nåja det skulle ju va nån med som hade stenkoll hade det sagts. LVC-final i Gesunda. Julia Bocké. Tävlingar och resultat Tävlingarna kunde genomföras i princip enligt plan och resultatmässigt var det en bra säsong med vardera cirka fem flickor respektive pojkar som var med och slogs om de tio främsta platserna. Några barn tjuvstartade med Vemdalsslalom i början av januari. Här var Ida Candert bästa Täby-åkare med sin 3:e plats! På de fem stycken LVC- och Mälarcup kvalen har knappt trettio Täbybarn varit aktiva med en kärntrupp på cirka tjugo stycken. I sammanställningen över LVC-kvalen placerade sig Ida C bäst med en 6:e plats och bland killarna Wille Berg von Linde med en 12:e plats. Bättre gick det i LVC finalen i Gesunda där tjugo stycken Täby- 7 8 På väg upp i backen, tävlingsdagens morgon, gissade jag att det nog skulle gå åt en del salt då snön inte bar under mina fötter. Det var säkert en underhållande syn om det hade varit någon som tittade, ibland två fötter, ibland fötter och händer samtidigt och ibland bara en mage i backen men upp skulle jag till tidtagningsbåset. Väl uppe möttes jag av en myndig stämma: Är det du som är Anders? Bra, då kör vi! Det var ett privilegium att se Babba in action. Tydlighet, beslutsamhet och glimten i ögat personifierad. Det behövs folk som både kan och vet vad de vill när man skall få ihop människor som tidigare inte jobbat ihop. Björn från SSLK, var strax igång med att montera tidtagningsutrustningen, och det HAN inte visste om utrustningen var inte värt att veta. Vi på sekretariatet hittade snart våra roller och tävlingen flöt på klanderfritt. Det är intressant att se att även den trivialaste informationen är av vikt för att allt skall fungera. Skriv tydligt på protokollen! kan ju tyckas som en självklar sak och inte värd att sägas. Men när man sen står där med en upprörd förälder till ett barn som blivit diskat är det viktigt att kunna tyda siffror och bokstäver så rätt person kan prata och förklara för föräldern. Det är kul att se alla engagerade personer som får verksamheten att fungera för våra barn, lika fascinerande är det att se när barnen fått sina medaljer hur folk försvinner som genom ett trollslag. Kvar blir några få att slita och släpa sådant som skulle ta ett par minuter om alla hjälptes åt. Vi kom ändå ifatt de som hade bråttom när köerna tätnade ;) Det är jättekul att vara med och hjälpa till! Man måste inte kunna allt från början. Testa du med! :) Anders Rehn (Pappa till Max i U12)

6 D-gruppen rapporterar E-gruppen rapporterar U10 Av Clas.Jonseus, Stefan Eriksson, Niclas Engström, Roger Grenfeldt Foto: Roger Grenfeldt, Johan Candert Säsongen 2011/2012 inleddes som vanligt med barmarksträning söndagar på Täby IP och inomhus i Jollen på onsdagar. Säsongens kickoff genomfördes en bra bit in på hösten i idrottshallen på Rindö. Den stora idrottshallen bjöd på enormt lek- och glädjeutrymme. Lära känna övningar blandades med skeppsbrott. Kickoffen avslutades med grillade hamburgare och skattjakt invid det gamla militärområdets skogskant. Skattjakten var mycket uppskattad. Snöbrist Snöfattigdom inledde vintern och det rådde extrem snöbrist i landet redan ett par dagar före familjelägret i Ramundberget. Osäkra prognoser gjorde att D-gruppen utgjorde en mindre skara i Ramundberget. Väl framme i Ramundberget med knapp snö gjorde att D-gruppen åkte buss till Hamra där gruppen fick perfekta träningsförhållanden. Backen delades med ett stort antal andra klubbar samt D-, E- och C-grupperna. Men tack vare den noggranna planeringen i Hamra av träningstider och banplatser gjorde att det aldrig kändes trångt och allt fungerade otroligt bra. Barnen fick mycket tid till kvalitativ träning, både fri- och banåkning. Klubbens egenbokade restaurangdel i Hamra blev basen på dagarna, träffa övriga familjemedlemmar, fikapauser och ombyte. I Ramundberget hade vi i stort sett hotellet för oss själva och gott om utrymme för att lära känna varandra och svetsas samman som grupp. Det var väldigt roliga kvällar med bad och lek, skidåkarbuffé för åkarna och gemensamma middagar för alla föräldrar. Fler läger Säsongens första läger genomfördes i Borlänge Alpins hemmabacke, Nybrobacken. Uppslutning på lägret var mycket stor. Täby slalomklubb hade så gott som backen för sig själv och lokal catering med välsmakande lunch gjorde dagarna till lyckade dagar. Säsongens andra helgläger genomfördes i Edsbyns fina backe Gärdtjärnsberget. Fokus för träningen låg på att utnyttja backens längd till storslalomträning tillsammans med C-gruppen. D-gruppen körde en lång storslalom på lördag förmiddag samt lite friåkning mitt på dagen och ett eftermiddagspass fram till klockan Det blev en lång dag, men alla åkare kämpade på i den ganska avancerade storslalombanan och det var kul att se hur åkarna utvecklades. Såväl mod som teknik utmanades och alla åkare tog flera steg framåt. Söndagsmorgonen inleddes med storslalom och dagen avslutades med slalom innan det var dags att åka hem igen. Mottagandet från Edsbyn var förstklassigt och förhållandena var utmärkta. Tävlingsframgångar Liksom för andra grupper så var det för D-gruppen en fantastisk säsong. Mer än halva gruppen har deltagit på de stora racen i Stockholm som samlat uppemot 200 tjejer och killar per tillfälle. På tjejsidan har D varit med i toppen och haft en fin bredd. Detta har visat sig med många placeringar i övre delen av resultatlistan. På två tävlingar har tjejerna lyckats få fem åkare bland de elva första. Allra vassast i år har varit Tindra Nordin med totalt fem pallplatser. Bland killarna har Jacob Karlsson och Joel Candert plockat flera topp-tio placeringar. Joel har även lyckats komma upp på pallen vid tre tillfällen. På sista klubbtävlingen i februari så hade D-gruppen totalt 29 stycken startande. Ingen annan grupp har haft så många tävlande vid något tillfälle under säsongen. Det verkliga beviset för att TSLK har Stockholms bästa D-grupp kom slutligen på lagtävlingen i Hammarbybacken där TSLK tog 1:a, 2:a och 3:e platsen för damer samt 3:e platsen för herrar. Text och foto: Madeleine Gillberg och Jörgen Eklund, lagledare E-gruppen våra minsta men kanske tappraste åkare! U8 För våra minsta åkare handlar det här med skidträning om så mycket mer än själva skidåkningen. Det handlar om att skapa glädje till skidåkningen och bli ett bra skidkompisgäng. Det lägger grunden till glada och duktiga skidåkare som fortsätter och utvecklas under kommande Inomhusträning. säsonger. Därför är leken vårt viktigaste hjälpmedel. E-gruppen har i år bestått av ett 30-tal tjejer och killar födda Redan tidigt på hösten körde vi igång med inomhusträning på onsdagarna i Jollen tillsammans med D-gruppen. Det var ett 20-tal barn på träningarna som lekte kull, sprang hinderbana, hoppade matta och tränade balansgång m.m. Höstens höjdpunkt Höstens höjdpunkt var vår teamaktivitet. En söndag i oktober träffades barn, föräldrar, tränare och syskon för några timmars lek, fika och samvaro i Löttingelundsskolans gympasal. Förutom att lära känna varandra så passade vi även på att ha en liten tipspromenad för att lära oss lite vett och etikett i skidbacken, hur man är en bra skidkompis och vad man t ex ska göra om man ramlar av liften. Vi var alla taggade inför snösäsongen och många E-barn var också anmälda till familjelägret i Ramundberget. Men på grund av den då rådande snöbristen blev det till slut bara tre barn som följde med. I år hoppas vi att vädergudarna är med oss så att vi får med oss merparten av gänget! Vintern ville inte riktigt få fäste när vi alla återvände till Stockholm efter årsskiftet och Väsjöbacken kunde inte öppna som planerat. Då beslöt vi oss för att ta en dagstur till Romme en lördag i mitten E-gruppen, kick-off. på januari. Det blev en mycket lyckad dag för de tio barn som följde med! Det blev nästan som ett familjeläger i miniatyr eftersom de flesta passade på att åka upp med hela familjen. Ett jättebra tillfälle som gav både träning, lek och en möjlighet att lära känna varandra lite mer än på den vanliga träningen. Veckan efter vårt Rommeäventyr var det så äntligen dags för premiär i Väsjöbacken. Förväntansfulla och lite blyga barn stod beredda att ta sig upp i liften. I år har vi haft förmånen att kunna ha två träningsgrupper där halva gruppen har tränat tidigt på måndagarna (kl.17.00) och den andra halvan något senare på onsdagarna (18.00). Fantastisk utveckling Det är fantastiskt att se vilken utveckling de har gjort! Från att i januari ploga sig ner, till att i mars ha börjat få till riktigt fina svängar! Två klubbtävlingar har vi varit med på också. Den lycka man ser i deras blick efter att lite nervöst ha ställt sig på start och sen tagit sig ner för en hel bana är obetalbar! Och att få en medalj runt halsen slår allt annat när man är 7 år! Det finns egentligen inga officiella tävlingar för E-gruppen, men några klubbar i närheten anordnar ibland tävlingar där även barn under åtta år får delta. En sådan tävling är UNT-cupen som går av stapeln i Uppsala. Fyra av våra E-barn deltog och där tog Matilda Sjöberg en mycket hedrande tredje plats! Så började säsongen lida mot sitt slut och redan i mitten på mars hade vi säsongsavslutning med saft och bulle i Väsjöbacken. Vi vill rikta ett STORT tack till våra duktiga tränare Jonas L, Anna, Jonas F, Johan, Fredrik och Clas för era insatser under året. Ett EXTRA STORT tack vill vi rikta till våra tre ungdomstränare Andrea, Andrea och Niclas. Ni är jättefina förebilder för våra barn. 9 10

7 F reeride rapporterar Text och foto: Nils Leijonhufvud, lagledare Vilket uppsving för freeride-gruppen! Vi har haft 35 åkare i gruppen under säsongen och flera har stått i kö. Säsongen inleddes i januari med träningar i Väsjöbacken. Tyvärr så lyckades inte Olle få ihop tillräckligt med snö till några hopp förrän i slutet av säsongen. I stället blev det mycket railåkning då dessa var placerade mitt i huvudbacken. Tränare i år var Filip Personne, Dante Prtic och Oscar Wester. Adam Holm var med initialt men tillbrinagde större delen av vintern i södra europa på en vindsurfingbräda. Det har varit ett härligt träningsflitigt gäng. Många har utvecklats mycket, speciellt när det gäller balansen över railen. Skicross för Stockholmsungdomar? Text och foto: Marie-Therese Edebo Skicross är en sport som växer både internationellt och i Sverige. TSLK har ingen egen skicross-sektion, men vi har några ungdomar som tävlar i skicross sedan något år, varav en (Alexandra Edebo) går skidgymnasium i Torsby med inriktning skicross. Sthlm Skicross är en grupp som samlar alla barn/ungdomar som vill testa/träna/ tävla skicross. Gruppen har träffats några gånger under hösten för fysträning, och kommer under säsong att samordna resor till skicrossträning/tävling ute i landet. Skicross Academy är svenska skicrossförbundets ungdomssatsning, som ordnar både fysläger och skicrossläger. För att bli duktig i skicross behöver man vara en bra allroundskidåkare, alpin träning är utmärkt för att nå färdigheter i skicross, Vill du testa skicross? Om du är intresserad av att testa skicross i vinter kontakta Marie-Therese för mer info! Marie-Therese Edebo, e-post: edebo@bredband.net En av höjdpunkterna under säsongen var träningslägret i Kungsberget. Nästan alla i gruppen var med och vi hade två härliga skiddagar i backen med övernattning på hotell. Där fick vi också prova på puckelpist åkning med en professionell instruktör. Även big airbag provades kul tyckte de flesta. Målet är på att ha en massa kul tillsammans och att varje individ får utvecklas i sin egen takt och att åka mycket skidor. Vi ser fram emot en vinter med mycket snö. framförallt storslalom och fartträning. Det går jättebra att träna alpint med sin klubb och kanske testa att åka med på någon av vinterns tävlingar i skicross. En skicrosstävling för barn/ungdomar brukar alltid föregås av två dagars träningsläger i aktuell bana. På själva tävlingsdagen får man flera träningsåk i banan innan det är dags för tävling. M asters rapporterar Text och foto: Stefan Bessman Som lagledare bör man leda ett lag, det hörs liksom på titeln. 2011/2012 var dock flertalet av klubbens mastersåkare upptagna med Stefan Bessman att sköta träningsoch tävlingsverksamheten i andra grupper där det finns yngre och mer lovande talanger. Den verksamheten har och ska ha prioritet över allt annat. En följd av det är att noteringarna från sektionens verksamhet detta år kan skrivas mest i första person singularis. Efter en ambitiöst upplagd inledning i Sölden redan i vecka 42 var min plan att åka mycket skidor under hösten. Den planen sprack tyvärr, dels pga arbete, dels pga en odrägligt varm höst som gjorde att det inte fanns mycket att åka på. Efter ett mycket lyckat fart/gs-läger i Åre/Duved i regi av Fredde Nyberg i trettonhelgen där jag fick förmånen att delta tillsammans med klubbens ungdomar kändes det dock som om formen började närma sig någon sorts acceptabel nivå. Siktet inställt Med siktet inställt mot att toppa formen i slutet av mars vid VM i Mammoth i USA togs beslut att inleda tävlingssäsongen med en Masters World Cup i Megève i Frankrike i början av februari, dit också några andra Masterskamrater från andra Stockholmsklubbar åkte. Efter att ha fegat mig ner i den klart respektingivande SGns nästan 500 fallhöjdsmeter i mitten av startfältet gick det hyfsat i GS och bättre i SL där det blev en 5:e plats, trots diverse klantigheter i andra åket. Pallen kändes klart inom räckhåll vilket var uppmuntrande. Nu skulle träningsdosen ökas. Tyvärr kom dock annat emellan. En kompression i ländryggen kom smygande i spåren efter en gammal skada, med en del nervrötter i kläm som följd. Fyra veckor utan fungerande högerben gjorde att den tänkta formtoppningen blev lite svår att få till. Istället fick jag inrikta mig på rehab och överväganden om det var någon idé att ens åka till VM eller om säsongen skulle läggas ner direkt. GS start Megeve. Masters-SM i Sundsvall Masters-SM i Sundsvall blev ett test på om det överhuvudtaget fungerade att åka tävling med ett högerben som kändes som det känns i munnen när man varit hos tandläkaren och fått bedövning, men jodå det gick ju...sådär... Ett försvarat SM-guld i slalom gjorde att det lite mot bättre vetande togs beslut att åka till VM ändå, men nu med målsättningen att ha kul, delta och kämpa väl. En fin pallplats Klubbkamraten Jens von Axelsson fick vid samma SM också känna på att vi inte är 20 år längre. Efter en fin pallplats i GS sa ett muskelfäste upp sig i målhanget i slalomen. Det var tror jag tyvärr slutpunkten på Jens tävlingssäsong. Deltaga och kämpa väl på VM fick duga som mål. Så blev det också, dvs rätt kämpigt både fysiskt och mentalt. Några VM-reslutat värda att nämnas blev det inga för min del, men resan var ändå värd att göra. Mammoth Mountain är ett helt fantatiskt berg, med 1300 fallhöjdsmeter och så stort och brett att hela Åre ryms i ett enda av bergets (5) skidområden. Efter en lite snöfattig vinter även där, ramlade det dessutom ner nästan två meter torr nysnö under ett enda dygn lagom till att vi kom dit. Den helt makalösa powderåkning som följde under de två dagar det tog att skotta fram tävlingsunderlaget igen har jag aldrig tidigare varit i närheten av någonstans i slutet av mars går VM i - just det - Megève. Nu är det hanget inte längre okänt eller särskilt respektingivande. Om kroppen håller och arbetet tillåter, hoppas jag få köra. Sällskap vore kul! Mammoth Mountain

8 Saas Fee 2012 I år var vi hela 86 deltagare från TSLK i Saas Fee, varav 55 tränande barn/ungdomar. Det är nog rekord på flera år, kul. Det var sjunde gången vi var i Saas Fee! Av Marie-Therese Edebo Foto: Stefan Lövblom, Lasse Schön, Fredrik Berinder, Gabriella Edebo, Marie-Therese Edebo Tyvärr var berget stängt även på måndagen pga. all snö som fallit under natten (över en meter)- laviner skulle sprängas och snö pistas ner. Vi kunde bara konstatera att solen sken från en klarblå himmel och att det fanns mängder med snö som vi inte fick åka på och längta upp på glaciären Även måndagen bjöd på fysträning, och rodel efter lunch. Tränarna hann dessutom med att ha utvecklingssamtal med sina barn, mycket bra och givande. Fina GS-svängar Tisdagen öppnade berget igen, äntligen. Solen sken och underlaget var perfekt för oss föräldrar, men det var för mjukt för bansättning tyvärr och tränarna var inte lika lyriska som föräldrarna Johan Candert och Gabriella drog med sina grupper till halfpipen och hittade perfekt GS-underlag där -hårt och fint, dessutom var den tillräckligt stor för att hinna med flera fina GS-svängar! Onsdag bjöd på mulet, dimma och snöfall, men träningen blev okej ändå. Några av våra ungdomar och föräldrar testade skicrossbanan där bl.a. norska snögubbe-byggande och stafetter stod på programmet, och alla hade hur kul som helst! Torsdagskvällen bjöd på traditionell fonduekväll och hotellägare Gabriel höll än en gång ett bejublat tal på svenska! Sammansvetsade grupper Trots inställda dagar verkar alla barn/ ungdomar vara nöjda, det känns som om grupperna blivit mer sammansvetsade. Tränarna jobbade otroligt bra, härligt att se vilken kompetens vi börjar få i klubben på tränarsidan. Vi gjorde det bästa av situationen och såg till att ha backup-planer så att tiden användes på bästa sätt. Under alla år vi varit i Saas Fee har vi inkluderat vi kände att man från deras sida ibland föreföll ovilliga att försöka öppna delar av skidsystemet åtminstone senare delen av dagen, men det är lätt att stå som åskådare och tycka om öppning eller inte av skidområdet utan tillgång till alla fakta - vi har faktiskt inte hela bilden. Säkerheten är viktig och den måste ansvariga ta hänsyn till. Samtalen har redan resulterat i att vi fick tillbaka full kompensation för de dagars liftkort vi inte kunnat utnyttja. Stor motivation Vår klubb har mycket gott rykte i Saas Fee, och våra barn/ungdomar sköter sig bra. Det är härligt att se alla våra duktiga och motiverade åkare både i backen och Gabriella och jag hade förmånen att åka ned redan på tisdag så vi hann få tre skiddagar innan resten av gänget anslöt på fredagen. De flesta kom sent på fredagskvällen. Redan på lördag morgon åkte hela gänget upp på Allallinglaciären på 3800 m ö h. för skidåkning. Tyvärr påverkades många av höjden - att stiga nästan 4000 höjdmeter på 12 timmar är tufft- så större delen av gänget tvingades ge upp efter lunch. Vi lär oss varje år och detta tar vi med oss. Övriga kämpade på i dimman och övade på bland annat plogsväng! Söndagen bjöd på snöfall- och det var inte lite snö - den vräkte ned i byn och ännu mer på glaciären, som var stängd hela söndagen. Men vi deppade inte för det - Gabriella höll i fysträning i bilgaraget på morgonen tillsammans med ungdomstränarna Axel, Sebastian och Veronica, bl.a. ett tufft bålpass som inte ens alla våra vuxentränare orkade med... Eftermiddagen tillbringades i badhuset, och före middagen satt alla som tända ljus och lyssnade på vår teknikexpert Johan Candert som gick igenom grunderna i tävlingsåkning och hur man gör för att åka fortare. Efter middagen somnade alla gott och hoppades på fin skidåkning nästa dag. landslaget tränade. Det är f.ö. alltid lika kul att se hur många skidglada Täby-åkare som alltid är först ut och sist in i backen! På torsdag var glaciären stängd igen pga. stark vind. Vi hade hoppats att man skulle försöka öppna senare under dagen, men väderprognosen gjorde att liftbolaget tog beslut redan vid på morgonen att inte öppna alls under dagen. Vi som skyndat till liften tidigt på morgonen för att hinna med några fina friåk i nypistade backar fick lomma tillbaka till hotellet, rejält besvikna. Men även här blev ungdomstränarna och tränarna räddningen för barnen- snölek med diverse årets läger tappat i snitt 1,5 dag per år pga. väder. Inte så illa trots allt, även om årets tre stängda dagar avsex naturligtvis var i överkant. Vi har haft dialog med liftbolaget då utanför skidåkningen. Alla barn/ungdomar åkte skidor och visade stor motivation i backen- och samtliga barn/ungdomar åkte så länge och mycket det fysiskt var möjligt. Hemresan via Geneve gick bra, tack till SAS som satte in ett större flygplan mellan Geneve och Köpenhamn för att få med alla våra skidor efter tips från ordföranden Ett stort TACK till Mats Ekberg som arrangerat ännu ett kanonläger där vi blev omhändertagna från morgon till kväll! Tack också till alla våra tränare som jobbat hela veckan, inte minst våra duktiga ungdomar Axel och Gabbi, samt Sebastian och Veronica som hjälpte till med fysen

9 Att arrangera en tävling ett prov på starka nerver Rapport från sekreteriatet: Av Isabella Andersson Foto: Stefan Lövblom, Emelie Voss-Schrader, Johan Candert Festmåltid packades för att fira tävlingsledarens födelsedag varmkorv med bröd och skagenröra! Fyller man år så gäller det att slå på stort att Patrik sen har en fru som bjuder alla hungriga funktionärer hon ser så att det är slut när man väl själv hinner in är en annan sak. Det är tanken som räknas. Patrik Anderssons 53-årsdag var fantastisk kul han kunde inte fira den med bättre människor runt omkring sig där alla gjorde sitt bästa för att vi skulle få en lyckad dag och helg. Vilken helg och vilket gäng vi var! Som i de flesta fall har jag glömt det jobbiga och minns bara hur kul det var. Vi hade en del problem dag 1 men tyckte vi hittat knepet genom att starta om allt precis innan start. Så länge alla barnen körde på gick det bra men sen kom beslutet att målet måste justeras. Vi blev kallsvettiga då längre avbrott hakade upp våra datorer. Och kraschen kom Åsa Rehn jag kan inte hjälpa det, men jag som tillbringade hela helgen med henne i sekretariatet, kan säga att jag är grymt stolt över att vi i Täby har en så vass tjej. Hon pekade med hela handen och cool lugn ledde oss genom tidtagningsdjungeln. Jag njöt för fullt när det var som värst, då kom de mangrant män från de andra klubbarna för att ge goda råd och hjälpa till. Det är snällt men när du har kaos är inte alltid flera kockar bättre Åsa tittade inte ens på dem utan körde på med felsökning coachad av Johan Voss-Scharder coolare än så kan det inte bli. De gick snällt därifrån efter att konstaterat att vi verkade veta vad vi gjorde - fortfarande utan en blick från Åsa Obotlig optimist Jag kan vara en obotlig optimist och påverkade helt klart beslutet att vi tillslut skulle köra ner våra åkare dag två åk 2 med manuell beräkning av tid hur svårt kan det vara? Excel brukar lösa mina räknesnurror men den här rådde vi inte riktigt på. Det slutade med att vi lade in alla tider manuellt i systemet inkl. flera kontroller. Tiderna i första åket var extremt jämna, varje siffra måste vara helt korrekta det tog låååång tid. Förväntansfulla ansikten Den tappra skaran som väntade blev mindre och mindre. När vi till slut hade ett resultat var det cirka tjugo åkare kvar som alla hade chansen till en 10:e topp placering. Vi gjorde valet att direkt läsa upp listan, utan annonsering på tavlan, för att spara tid men fick även effekten att bli årets höjdpunkt i spänning. Vi började bakifrån med placering 10 och gick sen upp till 1:a plats. När jag stod däruppe och var den enda med resultatet kunde jag se alla killarnas spända och förväntansfulla ansikten. Vart efter placeringarna blev kända tittade jag extra noga på en av våra duktiga hemma åkare Wille Berg von Linde- han låg precis på gränsen till 10:e topp i första åket och var hoppfull att andra åket hade gått bra. Det jag visste, men inte Wille, var att det hade gått fantastiskt bra för honom och han hade klättrat massor med placeringar och gått förbi bla Lukas Andersson. Jag såg besvikelsen i Willes ansikte när Lukas namn ropades upp och sen nästa namn. Han var helt säker på att han hamnat utanför men så sa jag hans namn och hela Wille lös upp Väsjöbacken i mörkret. Har förstått att flera i klubben gillar rollen som speaker, måste därför ägna sommaren åt att vässa mig så jag får chansen igen det är nått av det roligaste jag vet. P.S. Gällande tidtagningen fick vi efteråt veta av Bosse att vi lätt hade fått fram rätt tid direkt på de manuella klockorna genom att trycka på en knapp och ställa om dem åktid istället för start och stopp tid - vi hade sparat flera timmar men berätta inte det för någon. D.S. I huvudet på tävlingsledaren: Av Patrik Andersson Någon gång mellan barndom och vuxenlivet inser man att det faktiskt är roligare att ge än att få. Det kan ju också hänga ihop med att man i takt med överfulla förråd, garderober, klädkammare, vind etc tröttnat på att ägna all ledig tid med att leta, flytta om, laga, fixa, måla, slipa, klippa, köra till tippen m.m. När man dessutom under alla aktiva år som barn kommit i kontakt med andra vuxna ideella idrottsledare känns det bra att på något sätt betala tillbaka. Det var väl troligtvis en anledning till att jag hösten 2011 tackade ja till att bli klubbens tävlingsansvarige trots att jag själv aldrig tävlat i alpint (med undantag för skutskjutet -87 i regn) eller varit med som arrangör. En annan anledning är att det är kul att testa nya saker och uppgifter samt att träffa nya människor. Då, när jag tackade ja, hade jag ingen aning om att jag sista helgen i januari skulle vara tävlingsledare för tre stycken tävlingar på lika många dagar för totalt 400 barn. Så när resten av familjen åkte med klubben till höstlovsläger i Saas Fee åkte jag till Arlanda stad för en två dagars tävlingsledareutbildning. En bra kurs, som jag varmt kan rekommendera, med deltagare från hela landet. Tävling Genom en bra planering kan man ge turen en hjälp på traven, så jag började under november att lite halvt terrorisera Stefan Lövblom som hjälpte mig mycket med råd och delgav mig sina erfarenheter som tävlingsledare. Ett orosmoln dök upp helgen innan våra tävlingar, då B-gruppen ordnade en Mälarcupstävling. Tidtagningen fungerade sisåsdär på grund av dels dåligt kablage, dels visade sig våra datorer inte vara tillförlitliga. Efter några mailvändor fick Johan VS i uppdrag att införskaffa tre stycken nya som han under några sena nätter rensade och laddade med ny programvara. Bosse E såg över kablaget och några felkällor åtgärdades. Det var full aktivitet under veckan och det kändes bra med ett genrep på fredagen då vi ordnade en klubbtävling för cirka 70 stycken C-, D- och E-barn. Men vi hade struligt med tidtagningen och det var en del fixande till sent på fredagskvällen och inte så många timmars sömn den natten. På lördagen var det LVC-kval med 201 stycken barn anmälda (och min födelsedag) och ett fantastiskt fint vinterväder. Jag hämtade upp Johan Candert på väg till backen och fick en utskällning för att jag inte hade slipat Lukas kanter tillräckligt vassa, dessa hetsiga tränare! Tröttheten försvann snabbt på lördagsmorgonen när jag mötte alla glada, positiva, entusiastiska funktionärer, vi är ju ett trevligt gäng som har kul ihop! Allt flöt riktigt bra med nummerlappar, bansättning, säkerhet, få igång start och mål, plogpatrull, portdomare sekretariat, prisutdelning m.m. Tidtagningen fungerade ok, det var några fördröjningar men prisutdelningen kunde ske enligt tidsplanen. Det enda riktiga missödet den dagen var nog att hustrun gav bort min räksallad som jag skulle ha haft på min födelsedagskorv! Fantastiskt arbete Söndagens tävling, Mälarcup, flöt på riktigt bra i första åket. Jag tror att vi hade cirka 135 åkare som vi klarade av på en timme! Fantastikiskt bra och är endast möjligt för en trimmad organisation där alla gör ett bra arbete! Tyvärr strulade datorerna på eftermiddagen, när killarna skulle köra sitt andra åk. Felet berodde på Windows7 i kombination med fel i USB-port och något fel med SSF Timing. Ett fantastiskt arbete av Åsa, Janne Huttunen samt Christer Mejerland i sekretariatet gjorde att tävlingen trots allt kunde genomföras och alla fick efter handräkning sina tider. Det är lätt att glömma vårt egentliga uppdrag och syftet med dagarna - nämligen att barnen kan tävla under rättvisa förhållanden och få sina tider. Jag tror inget barn brydde sig om förseningen, de lekte, åkte skidor och hade kul!! (Det var nog vi själva som var mest kritiska, övriga klubbar vet att detta händer ibland). Vi gjorde det vi skulle på ett utmärkt sätt dvs ordna tävlingar där barnen fick tävla i välpreparerad backe, i fina banor, under rättvisa förhållanden (banorna höll bra), säkra banor och all fick sina tider även om det tog lite längre tid. Hur man bäst firar sin 53-årsdag? Naturligtvis genom vara delaktig och göra det möjligt att för sina barn att göra det de tycker bäst om, nämligen att tävla i slalom! 15 16

10 Vad händer... Som ni säkert kommer ihåg handlade en av artiklarna i fjolårets Pisten om en framtid med Ullnabacken som skidanläggning återigen. Vad har hänt sedan förra numret av Pisten undrar ni? höjd samt tävlingsbacke lika ovan, men snävare ytanvändning och brantare släntvinkel, vilket kan vara lite problem att lösa. Detta alternativ ger också smalare och något brantare nedfarter (fortfarande ok), samt mindre ytor för skicross och hopppark. Minimialternativ - dvs att man nöjer sig med den höjd som kullen nu är fylld till, dvs 96 m ö h, vilket ger en backe med 83 m fallhöjd, vilket blir ungefär som Väsjöbacken är i dagsläget. Det sistnämnda alternativet är som vi ser det plan B eftersom man med detta alternativ kommer att få en backe som är ungefär som de andra sju backarna i Stockholm, en fördel med det senare alternativet är dock att det kan gå betydligt snabbare att komma igång med backe i Ullna. Vi arbetar för alternativ 1 då vår övertygelse är att detta på lång sikt är den absolut bästa lösningen både för TSLK, Täby kommun samt Stor-Stockholm som helhet. Vi uppmanar alla att hjälpa till att påverka beslutsfattare och politiker inom Täby kommun så att vi så snart som möjligt kan se att tippningen till 133 m ö h går igång med full kraft. Text: Stefan Lövblom och Jens Nordin Under slutet av 1970-talet låg Ullnabacken i framkant avseende snöproduktionsanläggning och TSLK hade topprykte i Stockholm som tävlingsarrangör med Stockholms bäst preparerade slalombacke. Detta höll i sig långt in på 1980-talet innan de snöfattiga vintrarna i kombination med stora upprustningsbehov tyvärr knäckte ekonomin, vilket blev slutet för Ullnabacken i dess dåvarande form. En arbetsgrupp med Jens Nordin, Stefan Lövblom och Marie Thérése Edebo i spetsen har under de senaste två åren arbetat med frågan gentemot kommunen och ABT Bolagen AB som är det företag som för närvarande innehar tippningsentreprenaden vid Ullna. Som vi skrev i fjolårets nummer av Pisten var arbetet under 2011 fokuserat på att övertyga kommunen om att man inte skulle följa Länstyrelsens återställandeplan där slutresultatet skulle bli en naturlig kulle med ekar och andra träd, istället föreslog vi en utomhusskidbacke. Utredning inom kommunen Under vintern/våren 2012 gjorde man en utredning inom kommunen avseende vad Ullnatippen skulle kunna användas till efter avslutad tippning, utredningen resulterade i att man nog borde titta närmare på Täby Liftkö i Ullnabacken den 11 februari Har ni frågor och tips kring detta? Kontakta någon av oss i arbetsgruppen: Jens Nordin (ansvarig för Ullnaprojektet), Stefan Lövblom eller Marie Therese Edebo. SLK s förslag till utomhusbacke. Under våren beslutades detta på ett möte hos kommunen att man skulle utreda vidare huruvida det skulle vara möjligt att anlägga utomhusskidbacke, dvs. ett försiktigt optimistiskt beslut i vår riktning. Detta beslut kom till lokaltidningen Mitt I:s redaktion som skrev en artikel, varefter Radio Stockholm genomförde en intervju om backens framtid som snurrade hela förmiddagen en onsdag i maj på radio Stockholm i samband med nyheterna. Många fick intrycket att det nu var färdigt, och frågan var egentligen bara, När öppnar backen? MEN så enkelt är det inte! ABT som för närvarande har tippningsentreprenaden vill fortsätta tippa till en högre höjd eftersom det är ont om deponiplatser för massor av detta slag i Stockholm, alternativet till Ullna är att köra långa sträckor för att tippa. Från vår horisont vore det självfallet också fantastiskt om Ullna kunde höjas så pass mycket att det går att anlägga en tävlingsbacke med 120 m fallhöjd, vilket skulle innebära att man kan anordna världscup SL för damer. Tänk er WC-tävling i Täby! Ett fantastiskt evenemang både för Täby och hela Stockholm med omnejd. Vi skulle få en backe som saknar motsvarighet i Mälardalen, man får åka ända till Borlänge och Nybrobacken för att hitta motsvarande fallhöjder. Skiss på en anläggning Tillsammans med ABT har vi nu skissat på en anläggning med både tävlingsbacke, SL enligt ovan, samt en lång fin GS-backe/ familjebacke, barnbacke samt hopp-park och skicrossbana. Ullna skulle då behöva höjas till 133 m över havet (nuvarande höjd är 96 m ö h). Denna höjning innebär självfallet att basen på kullen utvidgas, vilket i sin tur innebär att kullens basyta inkräktar på de områden som i den fördjupade översiktsplanen är tänkt för nya bostäder. Således måste frågan upp till politisk behandling om man skall ändra den fördjupade översiktsplanen för att ge mer utrymme till Ullnamassivet att växa Hjälp till att påverka så TSLK får en egen backe att bedriva verksamheten i, och dessutom Mälardalens i särklass bästa alpina anläggning! till mellersta Sveriges alpina centrum, för såväl alpina tävlingsåkare, Skicrossåkare och allmänheten. Så snart en förändring av översiktsplanen är klubbad väntar stora mängder massor att få placeras på Ullna. Det är stora mängder som erfordras för att nå 133 m ö h, om man fyller och packar så snabbt det är möjligt (förutsatt att obegränsad tillgång på massor finns), rör det sig om ca 3-5 år innan kullen är färdigtippad, packad samt en profil som går att bygga backarna på. Tre alternativ För närvarande arbetar vi tillsammans med ABT på att ta fram ett underlag som kommunen kan använda för vidare beslut, i korthet är det tre alternativ som gäller. Huvudalternativ, maximilösning - Ett alpint skidcentrum med tävlingsbacke där WC damer SL kan genomföras, samt lång och bred familje-/gs-nedfart med en barnbacke på slutet av densamma och skicrossbana samt hopp- och rail-park. Total höjd 133 möh. Nedbantat alternativ m ö h total Foto: Copyright Hansson, Gostaf, 1978 Nostalgiska tankar om Ullnabacken Av en f.d. skidförälder, numera skidfarfar För cirka 35 år sedan lärde jag känna Ullnabacken efter att kört med barnen i Brandkårsbacken i Roslags Näsby och där blivit uppsläpad av en vajer. Efter varje dag var det dags att investera i nya handskar/vantar. Ett himmelrike var då att komma till Ullnabacken där man fick åka lift på en liten propp - alltså den första liften. Lyckan var fullständig när ens barn kom med i skidskolan det var inte så lätt när vi 40-talister skulle få våra barn att göra det vi tyckte var roligt. Om sedan barnet var så duktig att de kom med i en träningsgrupp så småningom var lyckan på topp! Men det innebar en massa trevligt arbete i klubben också. Träning från slutet av sommaren och det var inte bara våra barn som skulle tränas - vi föräldrar blev också indelade i grupper. Det var bara att hänga på och springa och hoppa mellan tuvor. Vi slapp iallafall att spela fotboll i uppförsbacke. Nästan alla var vi inblandade i någon form av grupp för att stötta klubben, Sponsorsgrupp, som jagade pengar från Täbys företag. Tävlingsgrupp, som ordnade tävlingar och skötte tävlingsresultat och såg till att barnen kom med till andra tävlingar. Detta var troligtvis ett heltidsjobb eftersom nätt och jämt faxen var uppfunnen och dator inte fanns. Allt fick skrivas på skrivmaskin. Det fanns också en supporterklubb, som skötte markservicen. Supporterklubbens uppgift i Ullnabacken var bl.a. att driva kioskverksamhet, korv och kaffe-servering och göra bemanningsscheman. Öppettiderna, vardagar från ca kl 17 tills liften stängde och helgerna från ca kl 10 tills liften stängde. Under tävlingar och helger var man oftast tre personer som såg till att man sålde så mycket som möjligt - det blev en god slant, pengar som klubben hade nytta av. Om inte minnet sviker mig var alla föräldrar som hade barn i träningsgrupperna inblandade. Och sedan allt annat som behövs för att markservicen skall fungera. Allt från att plåstra om små skavanker till det stora nöjet att se hur mycket vi sålt för. Nu får man istället se till att barnbarnen kommer till Sollentuna - och det är trevligt i sig när man ser deras föräldrar komma med glädjande tillrop när barnet kommit helskinnad ner för backen. Allt återupprepar sig - men det var något särskilt i Ullnabacken. Nog med nostalgi världen är föränderlig och våra barn kommer säkerligen att tycka detsamma som vi gör om ett antal år

11 FAKTA: Reportage om Snow Dome Bispingen Gabriella Edebos första läger som tränare Text och foto: Gabriella Edebo Vi rullar av färjan och in i Tyskland med den lilla utskrivna kartan från Google maps i högsta hugg. Vid närmare granskning av den lila linjen vi ska försöka följa för att kunna ta oss till den lilla orten Bispingen utanför Hamburg syns ett oroväckande antal områden med hög risk för att åka vilse. För att inte riskera att tappa värdefulla minuter med pjäxor på fötterna införskaffar vi en riktigt detaljerad karta. Gabbi tar på sig rollen som co-driver och fördjupar sig helhjärtat i tyskarnas infrastruktur och fördelar ut instruktioner till förarna Johan C och Jens. Dock visar det sig att vi varit på tok för ambitiösa då det enda vi egentligen behöver göra är att håll oss kvar på motorvägen tills en stor stålkonstruktion placerad mitt i ett majsfält i detta platta landskap och flertalet skyltar som visar att detta är avfarten till Snow Dome Bispingen korsar vår väg, svårt att missa med andra ord. Tyska kosten inte optimal Efter mycket ooh-ande och aah-ande om den häpnadsväckande ingenjörskonsten till skidbacke var det dags för lunch innan vi ger oss ut (in) i backen. Uppladdningen med den så typiskt tyska kosten var kanske inte optimal och det i kombinationa med den bristfälliga kommunikationen med kocken som inte kunde ett ord engelska resulterade i att de flesta fick sig en portion schnitzel med pommes frites. Sallad ingick inte. Med mat i magen var det dags att se vad denna inomhusbacke går för. Tränare Johan hade sämst glid av alla och tog sig knappt ner för den så smått lutande backen men vi andra var glada att få glida runt på våra slalomskidor igen! Efter att ha spenderat hela eftermiddagen med att åka fritt avslutade vi passet med att knäcka alla andra entusiastiska besökares självförtroende genom att bränna ner för backen med fina skärande svängar, fast på EN skida! Varierande fyspass Efter hemkomsten till hotellet alla dagar körde vi diverse varierade fyspass innehållandes bland annat hoppande mellan traktordäck, balans på spännband, fotboll, friidrott och så lite go-cart en dag då det spöregnade ute. Ich liebe schnitzel... Den första middagen blev aningen komisk eftersom vi på lunchen skojat om att kvällens måltid säkert skulle bestå av samma fantastiska rätt som vi fått till lunch, och mycket riktigt så presenterar hotellets värd mycket stolt dagens rätt: schnitzel med pommes frites. Sallad är uppenbarligen inget som den tyska befolkningen vill befatta sig med men efter att vi alla frågat mycket artigt: salad, bitte? fick vi tillslut lite pizzasallad och några skivor gurka att dela på. Många åk Efter middagen stod det läxläsning och analys av dagens filmade åk på schemat följt av läggdags för att orka med morgondagens äventyr. Följande dagar hann vi åka galet många åk både fritt och i bana. Dessutom lyckades vi lösa ett mysterium kring ett par försvunna stavar (det syns ganska väl när någon inte riktigt har de åkfärdigheter som krävs för att matcha ett par slalomstavar med neonfärgade skydd). Numera har samtliga deltagare också grundläggande kunskaper i tyska vilket inkluderar artighetsord och namnet på gurka. 1 Hur var dina första dagar som tränare? Det var hur kul och Gabriella Edebo lärorikt som helst! Både jag och Johan Candert (tränare) hade väldigt fullt upp och vi höll ett högt tempo hela dagarna med skidåkning, fys, videogenomgångar, hjälpa barnen med läxor och mycket mer 2 Vad tyckte du var roligast? Definitivt att se hur otroligt motiverade alla åkare var. Alla ville åka så mycket skidor som det bara gick, hade alltid ett leende på läpparna och peppade varandra på start. Snow Dome Bispingen öppnade 21 oktober Backen är byggd inomhus består av kvm kall snö. Pisten är ca 100 meter bred, 300 meter lång och är 78 meter hög. Fallhöjden är ca 50 meter. Det finns 2 skidliftar, en släplift och en stollift som sitter i taket. Liftkapacitet är 4600 personer i timmen. I taket sitter 13 snökanoner och hallen håller konstant 2 till 4 grader. Utöver backen finns en funpark, en rodelbana och en nybörjarbacke. (Källa: Under hemresan blev vi alla underhållna av tränar-johans fantastiska sinne för humor och genom det platta landet Danmark bidrog radion med koreansk pop och dansk rap. 3 Vad var svårast? Att sätta bana! Det är något som jag inte gjort särskilt mycket tidigare och det är svårare än man tror när man själv bara åker i banor som andra satt! Men jag tycker att det är roligt att få chansen att lära mig och med lite hjälp och coachning från Johan går det bättre och bättre 4 Kan du se någon nytta för din egen skidåkning med att vara tränare? Vad i så fall? Ja absolut! Jag känner att jag blir mycket mer medveten om min egen åkning och vad jag vill uppnå eftersom man verkligen måste tänka till när man ska coacha någon annan

12 Olsson & Co hjälper dig med bland annat offsettryck, pennor, pärmar, t-shirts, offertmappar, profil kläder, presentreklam, glas, foldrar, post-its original arbete, usb-minnen, roll-ups, handdukar, screentryck, blanketter, pins, korrespondenskort, årsredovisningar, visitkort, variabelprint, lager, konferensblock, vykort, pikétröjor, brevpapper, uv-lack, skjortor, trycksaker, accessoarer, block, tablettaskar, mappar, slipsar, kvalitet, trygghet, tidningar, väskor, distrubition, förkläden, layout, rådgivning, muggar, dr-utskick, kuvert, budskap, service, julkort, prägling, jackor, foliering, dekaler, nyckelringar, kepsar, golfbollar, vepor, bokbinderi, laminering, spiralbindning, pop-ups, storformat, magasin, relieftryck, kartong, inplastning, strategi, etiketter, nyckelband, bildekor, lågenergilampor, trycktjänster, ryggsäckar, butiksdekor, broschyrer, kuvertering, kreativitet, wire-o bindning, print, almanackor, ekonomi, peggar och kaffemuggar. Besök oss gärna på Gustavslundsvägen i Alvik. Låt stå! Boka in KM redan nu! Slalom, kvällstävling i Väsjöbacken den 8 mars Storslalom, preliminärt datum den 13 april 2013 på annan ort. (ännu oklart vilken) Årsmöte den 27 maj 2013 kl sker som vanligt i Väsjöbacken. Planket Tack TACK TILL: Olsson & Co, som hjälpt oss att trycka detta nummer av Pisten. Alla hjälpsamma TSLK:are som skrivit och skickat texter och bilder och som bidragit till att det blivit ett nummer av Pisten även i år! Klubben vill rikta ett stort och varmt tack till alla ungdomstränare - ni äger!!! Bästa citatet: Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag Ingemar Stenmark TJEJER är extra välkomna till Free-ridegruppen Kom och prova Garanterat kul! :) Önskelista: Ullnabacken till TSLK! Att snön kommer tidigt! Lång och kall vinter med mycket sol. Många roliga läger (med många kladdkakor) Ny Pisten redaktion sökes! Det här numret av Pisten är det tredje och sista numret som görs av den här redaktionen. Sedan kommer den nuvarande redaktionen lämna plats för nya förmågor, som får fria händer att utforma den framtida tidningen utifrån egna tankar och idéer (i samråd med styrelsen förstås). Vill du göra Pisten - anmäl ditt intresse till: Stefan Lövblom, e-post: stefan.lovblom@xhouse.se : GÖTEBORG STOCKHOLM LINKÖPING OSLO Vi stödjer 21 22

13 Thomas tipsar: Det är inte ovanligt att man som tävlingsåkare är nervös på start eller JÄTTE nervös rent utav. En del får svårt att prestera på tävling pga nervositet. Men vad kan man då göra åt problemet med nervositet? Pisten frågade helt enkelt två personer med stor erfarenhet av just detta - Anja Pärson och Thomas Fogdö. Råd till nervösa tävlande Av Louise Candert Foto: Johan och Louise Candert Anja tipsar: Anja har inte bara stått på start oändligt många gånger utan har också om och om igen bevisat att hon kan prestera när det gäller.här är Anjas tips till TSLK-åkare på start: Gå undan och tänk igenom din taktik och hur banan går. Så att du är förberedd. Då kan du slappna av sedan. (Det är lätt att man snackar och skojar och sedan är det plötsligt din tur, och då blir man jätte nervös) Vill du inte stå själv prata igenom banan med en kompis. Orsaken till att man blir nervös är ju att man är rädd att misslyckas, men det kommer ju fler tävlingar, många fler. Man behöver inte bli bäst i världen förrän man är 25 år, säger Anja och ler lite finurligt. Anjas starter på tävling Hur många gånger Anja har stått på start går nog knappt att räkna, men bara i Världscupen har hon startat 381 gånger. Av dessa starter blev det 95 pallplatser och 42 segrar! Anja har startat i 7 VM där hon kammat hem 13 medaljer varav 7 guld. Hon har startat i 3 OS och där fått kliva upp på pallen 6 gånger varav överst en gång. Och det här är bara tävlingarna i den absoluta världseliten. Man kan konstatera att Anja Pärson vet hur det är att stå på start. (Källa: Wikipedia) Thomas Fogdö var själv världscupåkare och hann med hela fem världscupsegrar i slalom och en totalseger i slalomcupen, 3 SM-guld och två OS innan han råkade ut för en olycka i Åre och bröt ryggen Därmed var hans slalomkarriär slut. Thomas påbörjade en andra framgångsrik karriär som mental rådgivare, föreläsare och författare. Han har bl.a. hjälpt Maria Pietilä Holmer och André Myhrer till framgång genom mental rådgivning. Pisten ber även Thomas om råd till nervösa TSLK-åkare vad kan man tänka på om man blir så nervös på start att man får svårt att prestera på tävling? Träningen är jätte viktig! Kör på träning såsom du vill köra på tävling! Så som du tränar på att göra på träningarna gör du också på tävling. Om du, varje gång du gör en miss i banan kör ur banan och struntar i att köra klart på träning, så blir det väldigt svårt att inte göra likadant på tävling. Om du i stället kör varje träningsåk som om det vore tävling och ger järnet, trots missar, och kör banan ända i mål varje gång - så kommer du köra så på tävling också. Träna på att besiktiga banan på träning! En viktig sådan sak är att träna på att besiktiga banan även på träning och att göra det som en rutin. På så sätt blir det lättare sedan att göra det på tävling. Blir du duktigt på att besiktiga banan blir inte första åket som ett träningsåk utan ett riktigt tävlingsåk. Det vinner du jätte mycket på. Reflektera över träningspasset! Ett annat tips från Thomas är att liksom efter tävling, reflektera över träningspasset. Att ställa sig frågorna: När var det bra? Vad hände när det blev bra? Och vad kände jag då? På så sätt kan du analysera vad som gjorde att du var på tå på just den träningen. Var det att du hann slappa en stund innan du åkte till träning, att du åt ett ordentligt mellanmål innan, att du sovit ordentligt osv? Kunskapen om vad som gör att just du är på tå (och har förmågan att göra ditt bästa) på träning, kan du sedan ta med dig till tävling och skapa dig de bästa förutsättningarna att göra ditt bästa även där. Fokusera på det positiva och skaka av dig det negativa! Det kommer tävlingar då man kör ur, gränslar eller bara kör långsamt. Tävlingar då du inte alls blev nöjd med din prestation. Då ska du inte skälla på sig själv, utan prata med din snällaste röst. För du gjorde också många bra saker. Kanske körde du grymt bra precis innan du gränslade, eller fast du gjorde en miss där uppe i backen fick du till en grymt bra avslutning. Fokusera på det positiva och lämna det som var dåligt bakom dig. Samma sak när du har lyckats och är nöjd. Våga stanna kvar i det positiva och analysera varför det gick så bra och ta med dig det till framtida tävlingar. Ett annat råd från Thomas Fogdö är att inte bara fokusera på resultaten utan också på känslan. Hur åken på tävling t.ex. kändes. Om du kände att du verkligen fick till det och åkte otroligt bra var då nöjd med det även om det inte blev lika bra i resultatlistan. Du kan ju inte påverka att det fanns andra som lyckades åka ännu fortare och ännu bättre den här gången. Men du kan vara nöjd med att du gjorde ditt allra bästa och ta med dig den positiva känslan till framtida tävlingar, råder Thomas Fogdö. Tips till tränare Vissa träningar kan man bygga upp precis som en tävling med nummerlappar, banbesiktning och tidtagning, så att man tränar på tävlingssituationen precis som den ser ut. Ju tryggare åkarna blir i sin tävlingsrutin, ju lättare blir det att ta med sig rutinen till den verkliga tävlingen och därmed att fokusera på sin prestation på tävlingen. Thomas Fogdö med TSLKs Klara Holmer efter en av Thomas föreläsningar för TSLK

14 Här kommer tips som vi ALLA kan använda i förebyggande syfte för att få knäna att hålla i ett längre perspektiv. Tipsen kommer från TSLKs sjukgymnast Åsa Bocké. Text och foto: Åsa Bocké, sjukgymnast TSLK Hållbara knän En bra Uppvärmnings/Balansövning och Knäkontrollsövning är Stjärnan. Stå på ett ben med foten i mitten av en tänkt stjärna. Håll ryggen rak. Böj i ståbenets knä samtidigt som du pekar/ når med andra fotengör en stjärna! Kör övningarna 3-5 stycken åt varje håll. Balansen är omedveten och därför kan du inte tänka på hur du ska göra utan försök istället jämföra dina sidor (hö/ vä) i olika övningar och gör övningarna små, stora, långsamt och snabbt. Ligg på gränsen till vad du klarar i ovanstående övningar med ståbenets fot kvar i marken. 3. Spänst & Snabbhetsträning Förmågan att träna detta är som bäst när du är mellan 7-12 år och därför är det viktigt att få den träningen just då! Detta har du nytta av i hela livet. Här finns många roliga övningar och lekar alltifrån att springa i skogen, köra hinderbana, start/ stopplekar, stafett, hoppövningar osv. som du kanske provat på barmarksträningen. Här kan du också tänka på om du gör lika med höger och vänster ben och om det känns smidigt och enkelt när du landar från ett hopp- annars, träna på detta! 4. Rörlighet För att kunna bli stark och spänstig krävs att du har bra rörlighet. Din kropp kommer att anpassa sig efter de krav som du ställer på den. Detta innebär att du kan få försämrad rörlighet om du aldrig tar ut rörelsen maximalt eller om du tränar ensidigt eller rör dig för lite. Så stretcha efter varje träning och gör dom där knäböjen så djupt du kan ibland. Om du har överansträngt dig eller är på väg tillbaka efter en skada kan du använda dig av följande regler: 1. Hitta en nivå där du lyckas träna utan mer smärta och med god teknik. 2. Försvåra gradvis. 3. Träna dig till din tidigare nivå. 4. Passera din tidigare nivå-bli ännu bättre! 5. Återgå till din vanliga träning. Knäböj: Ont i vader/hälsena: stå i nedförsbacke och underlätta för dina för vader och fotleder. Ont framsida knän/stressad knäskålssena: Gör kortare knäböj men snabbare eller sträck armarna framåt så att sätesmusklerna får jobba mer. Utfall: Om ont i knän - gör korta steg framåt vartannat ben - försvåra med steg i kors. Om du tappar balansen i övningen dvs knät faller inåt - hjälp knät att vrida sig utåt- ta med armarna utanför knät - se bild. : 2. Styrka Grundövning Knäböj Under 2011 introducerades ett skadepreventivt program i TSLK efter önskemål ifrån ungdomar och föräldrar. Här följer en artikel om hur du enkelt kan träna grundläggande benstyrka som också är skadeförebyggande. Hela träningsprogrammen finns att hämta under smarta tips på hemsidan. Träningen är funktionell dvs fokuserar på att få hela kroppen att jobba tillsammans i en helhetinte till att bli stark i enskilda muskelgrupper. Nyckelordet är variation, lär dig tekniken i grundövningarna och variera; försvåra eller förenkla sedan efter vad du behöver och vad du klarar! Vad är målet? Att utveckla ett bra rörelsemönster som ger dig en bra teknik i just din sport. I alpin skidåkning betyder det att du ska vara förberedd på svåra situationer- och den rätta tekniken ska sitta automatiskt. Knepet är att inte göra övningarna svårare än att du klarar dem med perfekt balans och kontroll. Vanligt är att man försvårar en övning innan tekniken sitter- resultatet blir då att du lär in fel rörelsemönster. Du riskerar då att kompensera och överbelasta en annan del av kroppen, utveckla en svaghet eller stelhet och få en överbelastningsskada. Här kommer tre sammanfattande punkter av vad du behöver som alpin skidåkare: Snabb reaktionsförmåga. Lika bra balans på höger och vänster ben. Mycket stark bål och sätesmuskulatur som samarbetar, därför tränar du funktionellt. Vad innehåller ett bra grundträningspass? 1. Uppvärmning och balans Syftet, förutom att bli just uppvärmd, är att väcka och koppla på hela balanssystemet som kontrollerar snabba, långsamma, kraftfulla, lätta, sneda rörelser. Har du fått in allt detta och det har tagit dig minst 10 minuter så är du bra uppvärmd och har förberett kroppen på resten av träningen! Detta förebygger knä och vadproblem! Försvåra och variera: maximalt djupa, med armar ovan huvud, på ett ben, hoppandes baklänges, som grodhopp, som sidledeshopp Grundövning Utfall Försvåra och variera: växelvis utfall framåt, stående ett ben i taget, i kors framåt, snabbt, långsamt, djupt, mindre djupt, i sidled, baklänges osv. Tänk dig en groda och giraff som ska hoppa längdhopp eller två sprinterlöpare där en startar rakt stående och en startar stående på knä i startblocken. Vem utnyttjar sin rörlighet mest och vem får bäst kraft i sin rörelse? Giraffen behöver sannolikt dubbla kraften i benen för att få ut samma effekt av sitt hopp som grodan- kanske får han tillslut ont i knäna 5. Kondition Innan puberteten rekommenderas att du tränar din kondition i kortare intervaller, det betyder att du tex springer meter och kör en eller flera övningar emellan. Du kan också springa 1-2 km som fartlek dvs. omväxlande snabbt och långsamt. I och efter puberteten får hjärtat en bättre förmåga att pumpa ut mer blod och då kan du börja träna din kondition på längre sträckor. Träna också in den svårare varianten så småningom med armvridning eller en vikt innanför knät. Till sist, hitta en träning som du tycker är rolig och varierande, ta med både kompisar och familj och låt alla köra i sin takt. Intervallträning blandat med funktionella övningar är något av det mest effektiva som finns om du vill förändra och förbättra din prestationsförmåga och den perfekta kombinationen av allt: kondition, styrka, balans, spänst och rörlighet! Lycka till med din träning! 25 26

15 Favorit i repris: SNABBGUIDE I SKIDVÅRD Av Fredrik Edebo Foto: Gabriella Edebo 3 Ta fram filhållaren (finns i olika vinklar- jag använder 88 vilket de flesta gör), inspektera anläggningsytan som ska ligga mot belaget så att den är fri från skador Aluminium är ett ganska mjukt material som lätt får skador av andra verktyg. Aluminium är dock hårdare än belaget och finns skador på filhållaren blir det ofelbart repor i belaget. Var rädd om filhållaren! 8 Om man vill ha supervasst ex för åkning i balkad bana eller hårdare underlag kan man även sätta fast eller bara hålla diamantbrynet mot hållaren och dra några gånger mot kanten. Diamantbrynen vill gärna ha lite smörjning, saliv eller 50/50 T-röd och vatten i sprayflaska fungerar bra. Sickel 10 F ilhallare 0 Valla 5 Vänd skidans belag uppåt. Borsta rent belaget igen. Droppa på valla och smält ut med vallajärnet. Låt aldrig vallajärnet stå på skidan då kan belaget smälta loss. Jämför med att stryka en skjorta håller Du järnet still bränner du hål.. Låt svalna. Sickla av. Borsta ur. Lycka till! 4 1 Sätt fast filen i filhållaren med klämma eller svetstång. Spänn upp skistoppern med kraftigt gummiband, böjt VP-rör, eller tillverkarspecifikt verktyg. Dra filen med filhållaren längs skidan, lägg stor vikt på att anläggningsytorna på hållaren hela tiden ligger mot belaget. Kontrollera att filspånen/skruvarna kommer på skidans ovansida och inte ner i belaget!! Alla filar är slagna åt samma håll dvs. ränderna på filen pekar åt samma håll när man vänder den! Detta medför att man måste fila den ena sidan på skidan framifrån och bak och den andra bakifrån och fram. Känn efter på kanten att den är vass hela vägen genom att känna med naglarna eller fingrarna på kanten. Oftast är skidan fortfarande vass i ändarna när man börjar, och så vass vill vi ha den hela vägen! Mitten på skidan slits mest när de börjar åka på kant. 9Om filen plötsligt slinter och inte vill greppa i stålet, titta på filen, finns det vitt mjöl strax ovanför punkten där stålkanten slutar har ni filat ner stålkanten så långt att man kommit ned i plasten på skidan (detta är normalt). Ta loss filen och använd spetsen (eller speciellt verktyg) för att ta bort plasten. Använd handskar -stålkanten är vass! Vallajarn Klamma : : Fil 6 Bryne 2Vänd skidan på högkant. Undersök kanten för eventuella skador av sten eller dyl. Dra ett diamantbryne längs kanten. Om ett avvikande ljud hörs kan detta vara tecken på en skada. Skadan måste slipas ner med diamantbrynet då skadan kan vara härdad och då förstör man filen som senare används. Filarna rengöres med filkarda/stålborste. Skidhallare 0 F ilka rda Att tänka på! 7När man är nöjd tar man diamantbrynet och drar av ev. skägg genom att lägga brynet mot belagsidan och dra längs med kanten. Kolla att det fortfarande är vasst! Tänk på att när det är plusgrader kan friktionen mot belaget närmast kanten göra att belaget smälter (små bubblor bildas i belaget). Skydda med blåvalla eller grafit närmast kanten, eller enklast är att köra blåvalla hela tiden. Om ni lämnar in skidorna för klubbslip, be om 87 i kant så behöver ni bara använda bryne de första gångerna och filningen behövs inte alls i början. Pisten intervjuar: Jonas Norling Tränare Vintersport, Östersund Av Marie-Therese Edebo och Louise Candert Foto: Anders Robertsson Hur många elever går på Vintersport skidgymnasium idag? 70 totalt på längd, skidskytte och alpint. 28 elever på alpina grenen. Hur många är man i varje klass? På Vintersport går man i renodlade skidklasser. Det är Längd, Skidskytte samt Alpint. Det brukar vara cirka 20 elever varje årskurs. Fördelningen skiljer sig från år till år. Oftast Alpint cirka 6-10 elever, Längd cirka 6-8 elever, skidskytte cirka 5-7 elever per klass. Man kan läsa samhällsprogrammet, naturvetarprogrammet samt barn och fritidsprogrammet. Studierna är i grunden 3 år men man kan söka ett fjärde om man vill. Från vilka delar av landet kommer eleverna? Hur ser fördelningen ut ungefär? Cirka 50% från Jämtlands området och cirka 50% från övriga Sverige (Sundsvall, Hudiksvall, Bollnäs, Stockholm, Örebro). Vad krävs för att man ska komma in på skidgymnasium generellt idag? Man ska visa på ett eget individuellt driv med skidåkningen. Träna mycket (fys, skidåkning, andra sporter) samt ha ett genuint intresse för skidåkning. Vad ska man tänka på när man väljer skidgymnasium- det finns ju flera olika i Sverige idag? Alla skidgymnasier bjuder på bra träning och förutsättningar för att lyckas som alpin skidåkare. Det är bara eleven själv som sätter gränserna hur långt han/hon vill nå. Det skiljer sig något i studie- samt träningsupplägg mellan skolorna. Det bästa är att göra en noggrann research hur resp upplägg ser ut på de skolor man är intresserad av. Gör gärna praktik på flera skolor. Välj den skola som studie- och träningsupplägg passar bäst för dig samt där du tror att du kommer att trivas, ha roligt. Trivs man bra flyter både studier samt träning smidigt. Hur fungerar samarbetet mellan tränare och lärare på Vintersport? Varje klass har en mentor (lärare). Mentorn sitter i samma arbetsrum som tränarna. Tränarna och mentorn har nära samarbete och följer eleverna väl i både studier samt träning. Vi tränare vet direkt när någon släpar efter i skolan och då erbjuds eleven att studera under viss träningstid för att komma ikapp Om man redan i unga år vet att man vill gå skidgymnasium, finns det något särskilt man kan tänka på för att nå sitt mål? Tro på dig själv och våga satsa fullt ut. Träna mycket fys. Visa att man vill gå på skidgymnasium genom att praktisera och besöka skolorna. Vad är fördelarna med att gå på skidgymnasium mot att gå på en vanlig gymnasieskola (bortsett från att man tränar mer skidåkning)? Man lever i rätt miljö med skidåkning som prio. Alla i klassen är där av samma skäl. De vill alla träna och leva som elitidrottare. Skolan är anpassad för idrotten vilket gör att man kan träna i större utsträckning än i en vanlig gymnasieskola. Hinner man åka hem och träffa sin familj? Ja ibland, på hösten är det tufft med mycket skiddagar och läger. Vårterminen bjuder på fler möjligheter att åka hem. JONAS NORLING Namn: Jonas Norling Bor: Ås, ca 1 mil väst om Östersund. Ålder: 38 år. Skidbakgrund: F.d. tävlande för Almåsa Alpina. Började arbeta under tidigt 90-tal som skidlärare i bl a Almåsa, Sälen och Årefjällen. Tog skidlärarexamen Alpin skidatränare sedan 2002 med SSF kurser i ryggen. Mellan arbetade jag på SSF med Europacup herr laget och framåt på Vintersport i Östersund. Antal år som skidtränare: 10 år som skidtränare och innan dess ca 10 år som skidlärare. Antal år på Vintersport i Östersund: 5 år. Bästa skidminne: Privat är det nog när Hur bor man? Vi har inget elevhem. De flesta har egna lägenheter som de köper första året. En del har hyresrätter. Några bor inneboende hos familjer med egen ingång till sin lägenhet Hur ser en typisk dag ut? Måndag - skola heldag. Tisdag - träning förmiddag, skola eftermiddag. Onsdag - träning heldag. Torsdag - träning heldag. Fredag - skola heldag för 1:or. Träning förmiddag och skola på eftermiddagen för de äldre eleverna. Har man någon fritid? Ja. Alla kvällar om man inte har studier, skidvård eller ett och annat fyspass att göra. Gemenskapen är stor i gänget och många hänger tillsammans kvällstid. Tar man hänsyn till kompisar i samband med intagning? Ja till viss del. Är man superkompis med någon och trivs bra tillsammans samt är lika duktiga på skidåkning är det lättare att ta in flera kompisar. jag och några kompisar gick toppturer en långweekend i Sylmassivet i Västra Jämtlandsfjällen. Perfekt vårslask med kanonväder. Grym skidåkning i högalpin miljö. Har några fina puderminnen från små skidorter i Österrike att minnas tillbaka på. Innerkrems (mellersta Österrike) och Hermagor (gränsar mot Slovenien) bjöd på lårdjup lössnö. Arbetsmässigt är det nog 2006 då Mattias Hargin (1:a), Jens Byggmark (2:a) och Anton Lahdenpäre (3:a) tog de tre första platserna i totala Slalomcupen på Europacupen. Fantastiskt år att jobba med ett så grymt starkt gäng på väg mot världseliten

16 Klurigt HITTA ORTER Bland alla bokstäver finns 6 stycken svenska skidorter gömda. Du kan hitta dom både vågrätt och lodrätt. FINN 5 FEL Vi har ändrat i bilden till höger på Daniel Ericsson. Kan du hitta dom? 1 SNABB FRÅGA I Pisten gillar vi att minnas det roligaste och bästa från förra säsongen därför frågade vi några aktiva i klubben. Vilket är ditt bästa minne av säsongen 2011/2012? K L S V I D R E B Ö R M Å R I L T Å R O M K S Ä Victoria Berinder U14 L N G K T Ä E S Y Ä S B Ä M R D A L E N K L E S A R E N O B S K I T Y F S E N L (Facit längst ner på sidan) Mitt bästa skidminne är från Miss Lindvallen där jag körde slalomtävling. Jag hade startnummer 1 och i banan bredvid körde världscup-åkarna. Jag fick autograf från flera landslagsåkare bla Anja Pärson, André Myhrer och Jens Byggmark. Hilma, Alice, Filippa och jag var med i slogantävling och vann 5000 kr till klubben. Björn Huss U10 När jag körde min första Super-G tävling. Bästa skidlunchen Hamburgare, hamburgare och åter hamburgare, helg efter helg i skidbacken... Om ni någon gång skulle känna för något annat, så kommer här recept på god och lättlagad skidlunch. Bild: Icakuriren Kycklingwraps Du behöver: Tortilla bröd Stekt/grillad kyckling i små bitar Creme fraiche Tacosås Röd paprika Avokado Folie (Lägg ev till sallad, ärtskott eller dyl) Gör så här: Blanda creme fraiche och tacosås till en sås. Hacka paprika, skär kyckling och avokado i bitar. Lägg sedan kyckling, paprika, avokado toppat med lite sås på mitten av tortillabrödet och vik ihop till en förpackning med folie runt. Minst två wraps per person skulle jag rekommendera. Packa dom helst stående. Godast blir wrapsen om dom görs samma morgon och får stå inne i raststugan så att dom inte blir iskalla eller t o m djupfrysta. Pastasallad Pastasallad att variera efter tycke och smak! Grundsallad: 300 g pasta, t ex penne 2-3 msk smör-&rapsolja 1/2-1 dl hackade färska örter. ev 1 pressad vitlöksklyfta 1/2 tsk salt 1 krm svartpeppar Grönsaker t ex: Lök: skivad rödlök, gul lök, purjolök. Färska: bitar av tomater, gurka, paprika, avokado. Kokta: bitar av broccoli, morötter, sockerärtor, sparris, kronärtskockshjärtan. Sallad: rucola, ekblads, romansallad, frissé, grönsallad, babyspenat. Tillägg t ex: Ost: Apetina, Kvibille ädel, Arla Köket riven gratäng, Keso cottage cheese. Nötter mm: valnötter, cashewnötter, pinjekärnor, hasselnötter, solroskärnor, pumpakärnor, rostade sojabönor, oliver. Kött: rökt skinka eller kalkon, rostbiff, salami och annat kallskuret, grillad kyckling. Fisk: räkor, kräftstjärtar, stekta laxtärningar, varmrökt lax, makrill, böckling. Såser: Färdiga: En kall sås, smaksatt crème fraiche. 2 dl minifraiche, matyoghurt, gräddfil eller lätt crème fraiche smaksatt med t ex: fransk senap, pressad vitlök, färska örter, pressad lime och citron, riven pepparrot, chilisås. Gör så här: Koka pastan. Häll av vattnet från pastan och rör ner smör-&rapsolja, örter och vitlök. Krydda med salt och peppar. Blanda pastan med några av grönsaksförslagen och strö över ost, nötter, kött eller fisk. Servera med en sås. Jacob Karlsson U10 Jag gillar när det går fort och är lite hopp i backen (om Super G tävlingen i Flottsbrobacken). Träningen i Nybrobacken var rolig, att bli filmad och sen att få hänga med kompisarna på hotellet på kvällen. (Om lägret i Borlänge, januari 2012) Emily Wahlberg U12 När jag vann min första pokal. Jag kom 6:a. Niclas Engström Tränare U10 Johan von Axelsson U14 Svår fråga, det var så mycket. Glädje på träningarna i Väsjöbacken, alla läger och tävlingar, kick-off, säsongsavslutning mm. De två bästa minnena var nog ändå att se hur kul de som var med på Familjelägret hade, speciellt med de förutsättningarna som var, samt när vi tog grand slam på tävlingen i Hammarbybacken. Mitt bästa minne var en tävling i Hammarbybacken. Det gick inte så bra men jag klarade båda åken hela vägen ner. Olivia Eineborg-Schön U12 Min första tävling. Fick se hur det är att tävla. Idre, Sälen, Säfsen, Vemdalen, Åre, Tärnaby Finn fem fel: Geting höger arm (nedre), logotype vänster smalben, märke under vänster skidspets, främre spänne på vänster pjäxa, mustasch Hitta orter:

17 K TSLK T-shirt Kille/barn: 120, 140, 160, Xs, S, M, L, XL Tjej: XS, S, M, L, L 75 kr med TSLK-tryck 75 kr som lämpar 75 kr sig väldigt bra för, TSLK L, XL Hood m zip 250 kr anhang 0, Xs, S, 120, 140, när M, du L, 160, vill XL XS, göra S, M, reklam T-shirt L för klubben.! 75 kr TSLK Mjukisbyxor 250 kr 250 kr, L 120, 140, 160, XS, S, M, L 350 kr 250 kr 200 kr 200 kr TSLK, L Hood + mjukisbyxor 200 Mjukisbyxor kr 250 kr 400 kr Funktions 400 t-shirt kr 400 kr , , XXS-XXL. Mössa KLUBBKLÄDER der SLK-tryck med TSLK-tryck som lämpar som sig lämpar väldigt sig bra väldigt för bra för mmanhang g när du vill när göra du reklam vill göra för reklam klubben. för! klubben.!, S, M, L, XL Kollektion av klubbkläder med TSLK-tryck som lämpar sig bra för träning eller andra sammanhang. 75 kr Hood med zip Funktions t-shirt 200 kr 400 kr 120 kr 130 kr Försäljning kommer att ske vid flera träningstillfällen (meddelas i förhand via mejl). Se även under klubbkläder. 120 kr 120 kr 130 kr 120 kr 120 Mössa kr L. 100 kr Kläder från Beyond-X 130 kr 130 kr kan beställas direkt på deras e vid flera träningstillfällen (meddelas i förhand hemsida: r klubbkläder. Se även under klubbkläder. Kombiset (Hood + byxor) 500 kr tt flera ske träningstillfällen vid flera träningstillfällen (meddelas (meddelas i förhand i förhand Stickers 15 kr Erik Voss-Schrader (U14) Fartläger i Trysil reg jan 2012 Efter en lång bilresa tillsammans med Stefan och Hilma Lövblom, Alexandra Cassano och Ellen Eriksson så kom vi äntligen fram till hytten i Trysil som alla som följde med från Täby SLK skulle bo i. Vi var cirka 20 personer från vår klubb. Vi från Täby kom upp ett par dagar före resten av Stockholmsklubbarna så då fick vi friåka och köra staorslalombanor som Trysiltränarna hade satt för oss. Vi fick också äta lunch och ha videogenomgång i deras klubbstuga som låg precis bredvid liften. När sedan resten av klubbarna kom så hade vi första genomgången i ett annat hus vid backen. Samma dag så friåkte vi i grupperna som vi delats in i på genomgången medan tränarna dagen efter hade satt två varianter av Super G- banor som grupperna turades om i, några av grupperna fick friåka för att det inte skulle bli så jättemycket kö vid banorna. Den ena banan var en speedtrap vilket är en avspärrad zon cirka m lång som man skall åka så fort som möjligt nedför. Den speedtrapen vi åkte hade liksom alla andra, hastighetsmätare och tidtagning. Den andra banan var lite mer lik en riktig Super G-bana. Där skulle man specifikt träna på farthopp! Man startade ganska långt ner i banan och så skulle man köra några svängar och sedan kom ett farthopp och några svängar till och slutligen ett farthopp till. I den övningen så började vi ganska nära hoppet och arbetade oss successivt uppåt i banan och till slut var vi rätt så högt upp! Det här upplägget körde vi varje dag, vad jag minns, utom sista dagen då de satte en riktig SuperG-bana med tid. Vi från Täby bodde i ett gemensamt hus som var stort och fint, 32 bäddar! Vi tog med oss mat från Sverige (eftersom det är dyrt i Norge) som t ex falukorv. Varje bil fick ta varsin korv i sin skibox och så tog vi med oss två säckar ris! Det var riktigt lyckade träningsdagar i Trysil tycker jag! Läger i Borlänge jan 2012 Klockan var framåt två på natten när en bil full av taggade skidåkare anlände till skidområdet Hemsedal i Norge. Den stora, vita belysta huvudbacken gjorde att vi helst hade velat ta på oss skidorna med en gång, men det var först dagen därpå som Hemsedal skulle öppna för säsongen trots att det redan hunnit bli sen november. Efter att ha orienterat oss fram till stugan med hjälp av bilagd Hemsedalsk karta någonting som inte visade sig vara det allra lättaste fick vi några timmars välförtjänt sömn och vaknade med mängder av vit, glimrande snö utanför fönstret. Det var dåligt med snö i båade Sverige och Norge denna försäsong vilket gjorde att alla skidsugna samlades på de få ställen som vara öppna, med andra ord var det riktigt Alice Billman (U10) På vägen upp till Borlänge stannade vi och åt på Mc Donalds, där såg jag E-type. Vi kom fram sent på kvällen. Morgonen efter samlades alla i backen där vi fick träffa dom som var med Axel Voss-Schrader (Junior) Försäsongsläger i Hemsedal nov Lägerdagbok - på lägret. Vi delades upp i två olika grupper, en grupp fick köra bana och en friåkning. Båda två var roliga att åka. Till lunch blev det lasagne och sen var det träning i backen med både friåkning och käppar. Vi var många barn i gruppen så vi delades upp för att få mindre grupper. Sedan blev det varm dryck och mellanmål i värmestugan. Slutet av dagen åkte alla på lägret portar innan vi åkte hem till hotellet. Efter att jag och några kompisar badat bastu blev det taco till middag och efter det filmvisning. Kvällarna är bra och roliga för då träffas alla och man lär känna nya kompisar som man åker slalom med på dagarna under lägret. Jag sov gott på natten. mycket folk i backarna. Detta parerade huvudtränaren Johan Candert paå bästa sätt och lät oss göra bland annat balansövningar på det svåra puckelpistaktiga underlaget och åka på en skida i barnbacken. Även norska skidgymnasister lockades till Haemsedal och suktade alla med sina två fina storslalombanor. När vi kommit tillbaka till stugan igen gav sig några åkare ut på en nerjogg, vilket var fullkomligt livsfarligt i och med att det varmare väder som dragit in framåt eftermiddagen gjorde vägen väldigt hal. Men med bra balans och lite god vilja klarade vi oss igenom passet utan en skråma! Efter att ha ätit middag, haft snöbollskrig och gjort oss i ordning för att gå och lägga oss hörde vi hög musik och folk som hoppade i takt. Tydligen hade de en stor fest i lägenheten ovanför oss. Efter ett antal försök att få kontakt med festprissarna och be dem dämpa sig råkade vi kasta en liten snöboll upp mot deras fönster som visade sig vara öppet! De verkade i alla fall förstå vad vi ville för som tur var slutade hoppandet och musiken efter ett tag. Man får inte glömma att tacka föräldrarna för deras fenomenala insatser som chaufförer, bland många andra min pappa Johan och Fredrik Edebo som båda körde upp tur och retur för att lämna respektive hämta oss sammanlagt närmare 360 mil körande! Det halvspontana lägret i Hemsedal var riktigt trevligt och blev ett av de läger jag minns mest från säsongen 2011/2012. Får jag chansen åker jag gärna dit igen!

18 Fotografer: Johan Dahlberg, Gabriella Edebo, Emelie Voss-Schrader, Madeleine Gillberg, Fredrik Berg von Linde, Stefan Lövblom Marie-Therese Edebo, Johan Candert, Louise Candert isten utan läsare? P r ä d a v st si ill T lla TSLK:are a ck a T g! n ti n ge n -I fått göra Pisten. r a h i v n re å e tr r ä för de h ul! Vi har haft jätte k er alla en riktigt a sk ön i v ill v et d Med Nytt År! God jul & ett Gott ouise Åsa & L

19 Dörrar, fönster, fasader, tak i glas och aluminium. Ring oss på eller gå in på 35