SVENSKA SKROTBÅTAR EN PILOTSTUDIE I STOCKHOLMS LÄN

Transkript

1 SVENSKA SKROTBÅTAR EN PILOTSTUDIE I STOCKHOLMS LÄN

2 Stiftelsen Håll Sverige Rent Juni 2013

3 Innehåll 1. Sammanfattning Summery Uppdraget Bakgrund Syfte och mål Avgränsningar Definition Inledning Svenskt båtliv Livet för en båt Tidigare nationella studier Miljöeffekter Gällande lagstiftning om nedskräpning och övergivna fritidsbåtar Kartläggning av skrotbåtar i Stockholms län Skrotbåtar på båtklubbar Metod för enkätundersökning Resultat från enkätundersökning Diskussion och slutsatser från enkätundersökning Rapporterade skrotbåtar Anmälare Resultat från rapporterade skrotbåtar Inventeringar Insamling och skrotning av fritidsbåtar Ekonomi Kostnader för skrotning Intervjuer med berörda myndigheter Kustbevakningen (KBV) Sjöpolisen Nordisk workshop om skrotbåtar Övergripande frågor Miljö och hälsa Ansvar, juridik och ekonomi Båtregister Återvinning Insamlingskampanj Diskussion och slutsatser Referenser...34

4 1. Sammanfattning I projektet Svenska skrotbåtar har Håll Sverige Rent kartlagt och inventerat uttjänta fritidsbåtar i Stockholms län, vilket resulterade i 38 funna skrotbåtar. Studiens viktigaste resultat är att det är mycket svårt att identifiera ägaren till övergivna båtar eftersom det saknas ett obligatoriskt register, samt att det är avsevärt dyrare att skrota båtar som är övergivna än vad som tidigare framkommit. Idag finns det båtar som närmar sig sitt bäst-före-datum. De flesta är uttjänta plastbåtar som riskerar att dumpas i naturen eftersom det saknas ett nationellt system för återvinning och skrotning av fritidsbåtar. En orsak till att båtar blir kvar i naturen är att en bärgare som inte har någon fullmakt från ägaren riskerar att bli ersättningsskyldig om ägaren sedan ger sig till känna. En annan är att kommuner och markägare inte heller har rätt att flytta någon annans båt från deras mark utan tillstånd från båtägaren. Och går det då inte att identifiera båtägaren blir båten liggande. I projektet skrotades totalt fem båtar. En mindre båt kostade kr inklusive transport att skrota medan medelvärdet på skrotningarna av de större båtarna (6-10 m) var kr inklusive transport. Bärgnings- och transportkostnaderna utgjorde den största delen av kostnaden. Kostnaden för återvinning/deponi utgjorde i flera fall bara av 10 procent av totalkostnaden. Det visar på vikten av ett fungerade nationellt system av båtskrotar samt att båtägare måste ha kunskap om hur de kan skrota sin båt. Det måste vara lätt att göra rätt! Att skapa möjligheter för en båtägare att skrota sin båt för en rimlig kostnad kan också förhindra att skattemedel får bekosta dyra skrotningar av båtar i framtiden. Bakgrunden till studien är det växande antalet uttjänta fritidsbåtar som kommer att behöva omhändertas i framtiden. Det finns ca fritidsbåtar i Sverige, av vilka över är över 40 år gamla. Antalet sjöodugliga fritidsbåtar uppskattas till medan antalet övergivna skrotbåtar i Sverige uppskattas till ca Många av dessa hittas i naturen där de utgör nedskräpningsobjekt och i vissa fall också en miljöfara. Liksom det har framkommit i tidigare undersökningar drar Stiftelsen Håll Sverige Rent slutsatsen att det finns ett antal åtgärder som kan genomföras för att proaktivt förhindra att uttjänta fritidsbåtar lämnas i naturen och samtidigt förenkla återanvändning, återvinning och skrotning av uttjänta och övergivna fritidsbåtar. Sammanfattningsvis är dessa åtgärder: Inför ett nationellt system för återvinning/skrotning av fritidsbåtar Informera båtägare hur en skrotning går till och vart den kan utföras Starta en insamlingskampanj för nedskräpande båtar och uppmärksamma frågan Ge båtägare incitament till att skrota båten på rätt sätt genom att införa en båtskrotspremie Instifta den nya lagstiftningen om kommuners möjlighet att flytta skrotbåtar Inför ett obligatoriskt båtregister som underlättar att hitta ägaren till en skrotbåt Inför producentansvar som en försäkring för att kunna finansiera framtida skrotningar av fritidsbåtar och som dessutom ger ett incitament till bättre produktval vid nyproduktion. 4

5 2. Summery In the project Swedish End-of-Life Boats Keep Sweden Tidy has mapped and inventoried Endof-Life boats (ELB:s) in Stockholm County, which resulted in 38 found scrap boats. The study s main findings are that it is very difficult to identify the owner of the abandoned boats in the absence of a mandatory register, and that it is considerably more expensive to scrap boats that are abandoned than previously revealed. Today there are boats approaching its sell-by date. Most of them are discarded plastic boats risking to be dumped in nature because there is no national system for waste recycling and scrapping of pleasure boats. One reason why the boats are left in the wild is that a salvor has no mandate from the owner might be liable if the owner then makes itself known. Another is that municipalities and landowners do not have the right to move someone else s boat from their land without permission from the boat owner. If the boat owner cannot be identified the boat will be left as it is. The project scrapped five boats. A smaller boat cost 4000 SEK including transportation to scrap while the mean scrapping of the larger boats (6-10 m) was SEK including transportation. Salvage and transport accounted for most of the cost. The cost of recycling / disposal was in many cases only 10 percent of the total cost. It shows the importance of a functioning national system of boat scrap businesses and that boaters must have knowledge of how to dispose of their boat. It must be easy to do right! Creating opportunities for boat owners to scrap their boat for a reasonable cost may also prevent taxpayers to pay for expensive scrapping of ships in the future. The background to this study is the increasing number of discarded boats that will need to be disposed of in the future. There are about 900,000 pleasure boats in Sweden, of which over 100,000 are over 40 years old. The number of unseaworthy boats is estimated at 62,000, while the number of abandoned ELB:s in Sweden is estimated to be about Many of these found abandoned in nature where they are littering objects and in some cases also an environmental hazard. Just as it has emerged in previous studies, Keep Sweden Tidy Foundation concludes that there are a number of measures that can be implemented to proactively prevent discarded boats left in nature and at the same time simplify the reuse, recycling and disposal of abandoned ELB:s. In summary are these measures: Introduce a national system for recycling / disposing of boats Inform boat owners how scrapping can be done and where it can be performed Start up with a fundraising campaign to get rid of all abandoned ELB:s and to raise awareness about the issue Provide incentives for boaters to scrap the boat in the right way by introducing a boat scrapping premium Organization of the new legislation on municipalities ability to move scrap boats Introduce a mandatory boat register that facilitates finding the owner of a scrap boat Introduce producer responsibility as an insurance policy in order to finance future scrapping of leisure boats in addition to providing an incentive for better product selection for new construction. 5

6 3. Uppdraget Naturvårdsverket beviljade medel till Stiftelsen Håll Sverige Rent för att genomföra en pilotstudie av båtvrak i Södertälje kommun (Projektnummer NV ). I beslutet står följande om uppdraget: Projektet syftar till att göra en kartläggning av båtvrak i Södertälje kommun och därefter en fysisk inventering av inrapporterade båtvrak i samarbetet med relevanta båtskrotningsaktörer. Underlaget ska sedan användas till att ta fram en projektplan för fysisk insamling av båtvrak. Havs- och vattenmyndigheten har under projekttidens gång övertagit ansvaret för finansieringen. Projektet har pågått under Inom ramen för projektet har vi samarbetet med Britta Eklund på Institutet för Tillämpad Miljöforskning (ITM) på Stockholms universitet. Britta leder ett liknande projekt om uttjänta fritidsbåtar med fokus på att rapportera kunskapsläget i de nordiska länderna (1). Förutom ITM ingår ett antal partners från de nordiskt länderna och projektet finansieras av Nordiska ministerrådet. Tillsammans med ITM och Havs- och vattenmyndigheten har Stiftelsen Håll Sverige Rent hållit en workshop om skrotning av uttjänta fritidsbåtar. Branschfolk från båt-, avfalls-, och försäkringssektorn, ett antal myndigheter och privatpersoner deltog. En sammanfattning av vad som framkom under gruppdiskussionerna på workshopen presenteras i denna rapport. Stiftelsen Håll Sverige Rent är en opinionsbildande icke-statlig organisation som verkar för att motverka nedskräpning, öka återvinning och främja miljömedvetandet hos individer och organisationer. Vi arbetar förebyggande för att skapa rätt attityd och beteende hos individer och organisationer gällande nedskräpning och miljö, där sjöar och hav utgör en viktig del av den natur som vi vill värna om. Stiftelsen Håll Sverige Rent är medlem i Båtmiljörådet. 3.1 Bakgrund Bakgrunden till studien är den befarande ökningen i antalet uttjänta fritidsbåtar som behöver omhändertas i framtiden. Över av fritidsbåtarna i Sverige är mer än 40 år gamla och för plastbåtarna anses de därmed ha passerat bäst-före-datum. Det saknas ett nationellt system för hur och vem som ska ta hand om dessa båtar (återanvändning, återvinning, deponi) och vem som ska betala för det. Redan i dagsläget hittas övergivna båtar i naturen där dom skräpar ned och i vissa fall kan de också utgöra en miljöfara. 3.2 Syfte och mål Stiftelsen Håll Sverige Rents projekt om skrotning av fritidsbåtar syftar i sin helhet till att kartlägga antalet skrotbåtar i Södertälje kommun och genomföra fysiska inventeringar av dessa båtar. Projektet utvidgades under projektets gång till att omfatta hela Stockholms län. I projektet ingår även att demontera och skrota ett antal fritidsbåtar. Genom att göra denna kartläggning och vidta skrotningsåtgärder avses också att ta reda på omfattningen av problemen med skrotbåtar, både med avseende på antalet båtar men även de juridiska och ekonomiska problem som kan uppstå i samband med att en båt ska flyttas eller skrotas. Målet med undersökningen är bland annat att resultaten ska kunna ligga till grund för ett eventuellt nationellt system för omhändertagande av skrotbåtar i framtiden. 6

7 3.3 Avgränsningar Studien begränsar sig till att behandla endast fritidsbåtar enligt Fritidsbåtsdirektivets definition (2003/44/EG), dvs varje båt avsedd för sport- och fritidsändamål oavsett typ och framdrivningssätt, med en skrovlängd på 2,5-24 m, mätt enligt den harmoniserade standarden. Studien behandlar företrädesvis övergivna skrotbåtar som utgör nedskräpningsobjekt. 3.4 Definition Övergivna och/eller uttjänta fritidsbåtar benämns i denna rapport som skrotbåtar, oavsett om båten ligger på land eller i vatten. En skrotbåt bedöms vara en båt som ingen längre vill äga eller bruka. Oftast har dessa båtar inget eller ett ringa värde där det krävs mer än normal service för att återställa skrotbåten till sjödugligt skick. Benämningen båtvrak undviks för att skrotbåtar inte ska förväxlas med historiskt intressanta båtvrak. 7

8 4. Inledning 4.1 Svenskt båtliv I Sverige finns ca fritidsbåtar vilket gör oss till ett av världens mest fritidsbåtstäta i länder. Sveriges långa kust, skärgården och många farbara sjöar ger bra förutsättningar för båtlivet. Allemansrätten och strandskyddet gör dessutom naturen tillgänglig för alla. SweBoat tillsammans med andra aktörer ger varje år ut en rapport med sammanfattande statistik från Statistiska Centralbyrån om fritidsbåtar och båtlivet i Sverige. I den senaste rapporten anges att under 2011 var strax över 50 % av fritidsbåtsflottan helt öppna båtar med utombordsmotor och mindre motorbåtar utan övernattningsmöjligheter. Drygt åtta av tio båtar i Sverige är tillverkade i plast. Marknaden år 2011 uppskattas till ca fritidsbåtar varav var importerade till Sverige. 4.2 Livet för en båt Med gott underhåll har fritidsbåtar generellt en lång livslängd. Många veteranbåtar i trä är byggda före 1950 och är fortfarande i ett fantastiskt skick. Men dess hållbarhet kan inte mäta sig med båtar tillverkade i glasfiberarmerade polyesterns (plast). Den teoretiska livslängden uppges till år enligt tester som Kungliga tekniska Högskolan har utfört. Men den reella livslängden bedöms vara ca 40 år enligt European Boating Industry. Över av fritidsbåtarna i Sverige är mer än 40 år gamla (både plast och träbåtar medräknade). Plastens intåg i båtindustrin på 60-talet har också förändrat omhändertagandet av båtar som är uttjänta. Träbåtsvrak som förr blev liggande bröts efterhand ner av naturen, eller så eldade man upp dem. Båtar byggda i glasfiberarmerad plast är däremot mycket svårare att bryta ned, både för människan och för naturen. Behovet av att skrota fritidsbåtar på ett miljömässigt bra sätt kommer att öka i framtiden och det ses som en kommande utmaning för samhället. Antalet övergivna skrotbåtar idag uppskattas till ca 2000 i hela Sverige (3) medan antalet uttjänta fritidsbåtar sägs vara ca (2). Idag finns det endast två företag specialiserade på att skrota båtar i Sverige. Det ena företaget är placerat i Stockholmstrakten och har varit verksamma sedan Företaget uppger att dom återvinner ca 50 stycken båtar per år. Tillbehör och material som går att sälja återanvänds, resten går till återvinning eller deponi. Det andra företaget är lokaliserat på västkusten och är helt nystartat år Återvinningscentraler över hela landet anger i Naturvårdsverkets rapport att det totalt återvinns ca 100 stycken småbåtar per år (3). Återvinningscentralerna har dock ingen skyldighet att skrota båtar eftersom de inte räknas som hushållsavfall (Lag 1998:814). De återvinningar som har utförts har gjorts på grund av återvinningscentralernas goda vilja, ibland för en symbolisk ersättning. 4.3 Tidigare nationella studier I Sverige finns det drygt 1000 båtklubbar med totalt ca medlemmar. Stiftelsen Håll Sverige Rent gjorde en SIFO undersökning om skrotbåtar på svenska båtklubbar år Undersökningen visade att närmare tre av tio båtklubbar i Sverige hade cirka tre skrotbåtar på båtklubben. Stora båtklubbar med 200 båtar eller fler hade generellt ett större antal skrotbåtar på sin klubb än de mindre båtklubbarna. Ungefär lika många av skrotbåtarna var tillverkade av trä som av plast. 8

9 Statskontoret fick för ett antal år sedan i uppdrag att utreda och föreslå vem som bör ha rätt eller skyldighet att omhänderta, sanera och flytta skeppsvrak och ägarlösa båtar. Statskontoret publicerade en rapport om detta år 2008 (4). Här nämns tre huvudgrupper för problemen: hinder för sjöfarten, miljöfaror och nedskräpning. Både hinder och miljöfaror hänvisas framför allt till större fartyg medan nedskräpning oftast handlar om mindre fritidsbåtar. Vad det gäller nedskräpningsfrågan så drar man slutsatsen att det handlar om nedskräpning i miljöbalkens mening dvs. båtarna är att betrakta som avfall som har placerats utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till. Problemen kan även vara att uppenbarligen övergivna båtar som ändå är funktionsdugliga upplevs som störande av allmänheten då de blir liggande under lång tid. Det kan även handla om olycksrisker för allmänheten. Tre lösningsförslag presenteras i rapporten: 1. Det behöver bli lättare att spåra ägaren till berörda vrak och båtar. Polisen bör tilldelas den uppgiften. 2. Kommunen bör ges ansvaret att ställa krav på ägaren att ta hand om sin båt. 3. Om inte ägaren lever upp till sitt ansvar måste kommunerna få rätt att forsla bort berörda vrak och båtar. Statskontoret påtalar också att det finns för lite kunskap om omfattningen av problemen med skrotbåtar samt vikten av att arbeta förebyggande för att förhindra att båtar lämnas och skräpar ned. Här nämns fungerande nätverk av båtskrotar, producentansvar på båtar och skrotningspremie motsvarande den som tidigare fanns för skrotbilar. I Statskontorets kommentarer framgår att de ekonomiska frågorna bedöms vara de svåraste att lösa då det till stor del handlar om att åtgärderna ska finansieras med offentliga medel. Statskontorets utredning ledde till att regeringen gav Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå ett system för omhändertagande av skrotbåtar samt, utifrån Statskontorets föreslag, föreslå ett system för att spåra ägare, forsla bort och eventuellt skrota övergivna nedskräpande fritidsbåtar. Naturvårdsverket föreslår i sin rapport att det införs ett producentansvar för fritidsbåtar där båtens sista ägare ansvarar för att båten transporteras till en återvinningscentral som tar emot båtar. Därefter övergår ansvaret till båtproducenterna. Systemet för producentansvaret föreslås även innefatta fritidsbåtar som redan idag finns på marknaden och som i framtiden ska återvinnas. Naturvårdsverket föreslår dessutom ett båtregister för att lättare kunna spåra ägaren till en båt och en lagändring för att utöka kommunernas möjlighet att flytta skrotbåtar. Den nya föreslagna lagstiftningen om kommuners möjlighet att flytta båtar som remissbehandlades under 2012 är sannolikt en följd av Statskontorets och Naturvårdsverkets utredningar. Ett antal internationella studier finns sammanfattade i en rapport från International Council of Marine Industry Association (ICOMIA). 4.4 Miljöeffekter Båtar som lämnas i sjön eller på land utgör en potentiell miljörisk. Dels handlar det om nedskräpning. Dels handlar det om utsläpp av drivmedel, oljor, glykol eller andra miljöfarliga ämnen samt eventuella läckage av miljöfarliga ämnen från båtbottenfärger. Kunskapen om omfattningen av dessa miljöeffekter är otillräcklig. Dels för att en övergiven båt inte ger några upplysningar om vilka ämnen som kan ha läckt ut, dels för att det är okänt hur ofta dessa ämnen faktiskt kommer ut i naturen på grund av en skrotbåt och hur stora konsekvenser det får för växter och djur. 9

10 Institutet för miljövetenskap vid Stockholms universitet har gjort en sammanställning av kommuners resultat från föroreningasanalyser av mark vid båtupptagningsplatser. Resultaten visade att det fanns mycket höga halter av flera kända giftiga föreningar som är farliga för vår hälsa och för vattenlevande organismer. Den troliga orsaken till flera substanser är dess användning i båtbottenfärger som i samband med vår- och höstrustning slipas av och hamnar på marken. Att enstaka skrotbåtar i naturen skulle utgöra ett problem av liknande slag bedöms dock inte som troligt. Ansvaret för en båt ligger i första hand på ägaren. Om båten ligger i sjön och det uppstår ett akut läge där farliga ämnen läcker ut i vattnet är det Kustbevakningen som genomför saneringen. Kustbevakningen gör dock inga preventiva åtgärder i syfte att förhindra utsläpp av farliga ämnen till exempel genom att ta hand om båten. 4.5 Gällande lagstiftning om nedskräpning och övergivna fritidsbåtar Det finns flera lagstiftningar som riktar sig mot nedskräpning. Miljöbalken (1998:808) är en sådan lagstiftning. Här framgår att ingen får skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till. Bestämmelsen innebär ett allmänt förbud mot nedskräpning. Den riktar sig till alla, även markägare, och omfattar alla områden som allmänheten har tillträde till eller insyn till. Med skräp avses både mindre och större föremål. Ansvaret för avfallet är innehavaren, i vårt fall båtägaren. Plan- och bygglagen (2010:900) är en annan lag som bland annat framför att en tomt ska hållas i vårdat skick. Tomtägaren är ansvarig för detta. Lag (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning säger att kommunen under vissa förutsättningar har ett ansvar för att städa gator, torg och andra allmänna platser inom detaljplanelagt område. Kommunen kan också bli ansvarig att återställa andra platser utomhus där allmänheten får färdas fritt, som exempelvis skog och stränder som allmänheten har tillträde till enligt allemansrätten. Kommunerna har ansvar för insamling och omhändertagande av hushållsavfall. Enligt praxis har kommunerna inte ansvar för återvinning av fritidsbåtar då det inte ingår bland sådant skrymmande avfall som räknas som hushållsavfall. Lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd gäller mer specifikt för båtar och båtgods. Som tidigare beskrivits så har också ett lagförslag remissbehandlats under 2012 som handlar om kommunernas rätt att flytta båtar i vissa fall. 10

11 5. Kartläggning av skrotbåtar i Stockholms län 5.1 Skrotbåtar på båtklubbar Nedanstående delstudie omfattar en enkätundersökning gällande skrotbåtar på båtklubbar i Stockholms län under Metod för enkätundersökningen Under våren 2011 kontaktades inledningsvis alla båtklubbar (14 st) inom Södertälje kommun för att be dom medverka i en enkät. Endast två båtklubbar svarade. Studien utvidgades då till att omfatta hela Stockholms län, vilket innebar att 200 båtklubbar fick enkäten via e-post. De ställda frågorna var utformade som ja/nej-frågor och frågorna är listade nedan. Fråga 1: Uppskattat antal skrotbåtar på er båtklubb? Fråga 2: Upplever ni att det är ett problem med skrotbåtar på båtklubben? Fråga 3: Vet ni hur ni ska gå tillväga för att transportera bort en skrotbåt? Fråga 4: Har ni fått skrotbåtar borttransporterad tidigare och hur gick ni tillväga? Fråga 5: Upplever ni att det är ett problem med skrotbåtar ute i skärgården? De svar som inkommit har sedan analyserats. Dels utifrån svaren på de ja/nej-frågor som ställts, dels genom de kommentarer respondenterna har givit till ja/nej-frågorna Resultat från enkätundersökningen Resultaten från e-postenkäten till hela Stockholms län gav en total svarsfrekvens på 25 %, det vill säga 54 båtklubbar svarade. Respondenter som inte svarat på enskilda frågor har inte tagits med i det totala antalet respondenter för den frågan. Medelvärdet för bortfall på enskilda frågor var relativt högt, 16 %. Var tredje båtklubb svarade att de har eller har haft en eller flera skrotbåtar på klubbens mark. I figur 1 visas att 13 båtklubbar hade 1-2 skrotbåtar och enbåtklubb hade 3-5 skrotbåtar. Ingen båtklubb hade fler än fem skrotbåtar Antal båtklubbar eller flera Antal skrotbåtar på båtklubbarna Figur 1. Antalet skrotbåtar på båtklubbar i Stockholms län. 11

12 Endast 16 % ansåg dock att dessa skrotbåtar var ett problem medan 84 % inte ansåg att det är ett problem på båtklubben (figur 2). Ja Nej 84% 16% Figur 2. Den procentuella fördelningen av respondenternas svar på huruvida uttjänta fritidsbåtar anses vara ett problem på båtklubben eller inte. Många båtklubbar (40 %) bedömde att de visste hur de skulle gå till väga om de fick problem med skrotbåtar på klubben. Nästan 60 % svarade att de inte vet hur de skulle bära sig åt om en sådan situation uppstår. De återstående båtklubbarna ansåg inte att frågan var aktuell för deras del. Detta visas i figur 3. Ja Nej Övrigt 4% 56% 40% Figur 3. Den procentuella fördelningen av respondenternas svar på huruvida de vet hur de ska bete sig ifall det uppstår problem med skrotbåtar eller inte. Ungefär var fjärde båtklubb har transporterat bort skrotbåtar tidigare medan cirka 60 % inte har behövt ta till sådana åtgärder (figur 4). De övriga respondenterna har haft skrotbåtar på klubbarna som de tagit bort men de har löst frågan på andra sätt, till exempel genom att båtklubben sålt båten till ny ägare. 12

13 14% 63% 23% Ja Nej Övrigt Figur 4. Den procentuella fördelningen av respondenternas svar på huruvida båtklubbarna har transporterat bort båtar från klubben tidigare. Bara en av tio båtklubbar anser att skrotbåtar är ett problem i skärgården i dagsläget (fråga 5). I tabell 1 presenteras en sammanfattning av de kommentarer som respondenterna har bifogat till ja/nej-frågorna. Tabell 1. Sammanfattning av kommentarerna till svaren på de ja/nej-frågor som ställdes i enkäten. Nummer på frågan Sammanfattning av kommentarer 1. Det flesta kommentarerna beskriver att problemet med skrotbåtar på båtklubbarna är väldigt sällan förekommande, kanske någon båt var tionde år. 2. Flera båtklubbar anger att de har regler inskrivet i stadgarna som gör att problemen med skrotfärdiga eller övergivna båtar begränsas. Båtklubbens medlemsregister gör att man känner ägarna, underlättar. Mindre plastjollar som överges uppges av några båtklubbar vara ett problem. 3. Erfarenheten har gjort att båtklubbarna vet hur de ska gå tillvägaom en båt står övergiven. Om inte ägaren går att nå tas kontaktmed myndighet. En respondent anser att det är mycket juridik att förhålla sig till. En annan båtklubb gör mycket för att situationen inte ska uppstå eftersom det är besvärligt att få bort skrotbåtar. 4. De båtklubbar som har hanterat liknande problem med skrotbåtar tidigare anger att man i de flesta fall huggit upp båtarna och kört dessa till återvinningsstationen. Någon har köpt båten av ägaren och renoverat den. I vissa fall har kronofogden blivit kontaktade. 5. Här kommenteras att det förekommer skrotbåtar i skärgården vilket är fult och miljömässigt dåligt samt att det skapar lokala problem för närboende. 13

14 5.1.3 Diskussion och slutsatser från enkätundersökningen Enkätundersökningen visar att det är ungefär lika många båtklubbar i Stockholms län som anger att det förekommer skrotbåtar på deras båtklubbar som i Sverige som helhet enligt Håll Sverige Rents SIFO undersökning, Det skulle innebära att det totalt finns ca 900 skrotbåtar runt om på landets alla båtklubbar. SIFO undersökningen ger inte svar på om båtklubbarna anser att dessa skrotbåtar är ett problem eller inte. I förevarande undersökning framkommer dock att av dem som svarade att de har skrotbåtar på klubben, så anser bara hälften att detta är ett problem. Det framgår av kommentarerna att en anledning till att båtklubbarna inte anser att skrotbåtar är ett problem är att så länge båtägaren är känd och betalar för sin plats på klubben så får den stå utan vidare åtgärd. En annan orsak är också att båtklubbarna i många fall har regler för hur de ska gå tillväga ifall en båt blir övergiven. Huruvida dessa stadgar är juridiskt korrekta i egentlig mening har studien inte gått närmare in på utan vi konstaterar endast att reglerna i många fall har önskvärd effekt. Det bekräftas också av att fyra av tio båtklubbar anser att dom vet hur dom ska göra om en båt behöver omhändertas. Dessutom nämns att handräckning av kronofogden kan vara en lösning. Enkäten visar också på att problemen med skrotbåtar verkar vara återkommande. Väldigt få båtklubbar anser att skrotbåtar är ett problem i skärgården. Endast en anmäld skrotbåt från båtklubbarna låg i en sådan naturhamn. Enkätstudien till båtklubbar visade att var tredje båtklubb i Stockholms län har eller har haft skrotbåtar inom klubben men att bara 16 anser att dessa är ett problem. Jämfört med studien för övrigt tyder det på att skrotbåtar på båtklubbar till viss del är en annan problematik än båtar som överges i naturen. Båtklubbar har obligatoriskt medlemsregister vilket inte finns för fritidsbåtar i allmänhet. Ägaren är därmed inte okänd utan kan kontaktas av klubben så att åtgärder vidtas. Många båtklubbar har regler inskrivna i sina stadgar för att förhindra att medlemmarnas båtar blir stående övergivna. Om något sådant inträffar finns lösningar för hur problemet kan åtgärdas. Är ägaren inte samarbetsvillig, så som beskrivs för Husbåten (Båt 16), kan det naturligtvis ändå bli en lång process för att bärga båten. Men båtklubben börjar inte från noll så som till exempel många kommuner måste göra om en båt lämnats på kommunens mark. Undersökningen visar att det är skillnad mellan skrotbåtar på en båtklubb och båtar som överges i naturen. Skrotbåtar på en båtklubb ses inte som nedskräpning på samma sätt som om båten skräpar ner i naturen. Men framför allt handlar det om att det är lättare att identifiera en ägare när båten är registrerad i båtklubbens register även om det inte automatiskt innebär att ägaren tar sitt ansvar. Enkätsvaren visade också att endast en av tio båtklubbar i Stockholms län ansåg att skrotbåtar är ett problem i skärgården. Det motsägs dock av att ca 60 % av de rapporterade skrotbåtarna låg i naturmiljö. Vid närmare analys av resultaten visade det sig att av de 29 båtarna som rapporterades från naturmiljö låg 15 stycken i en lantlig miljö. Åtta stycken av dessa låg i skärgården. Återstående 14 stycken båtar låg i en mer stadsnära naturmiljö. Resultaten visar att skrotbåtar även hittas i skärgården. Men det är inte omöjligt att den geografiska platsen har betydelse för var båten överges därför att ägaren eller den som lämnar båten själv ska ta sig därifrån utan båt. Hälften av båtarna hittades visserligen på svårtillgängliga platser men den iakttagelsen beaktar både med vilken lätthet en person kan ta sig från båten och hur lätt en bärgning av båten skulle kunna ske. För båtar på svårtillgängliga platser är det också större risk att båtarna blir liggande länge med kostsamma bärgningar som följd. Det är därför viktigt att båtarna tas om hand så fort som möjligt. 14

15 5.2 Rapporterade skrotbåtar Anmälare Båtklubbar Båtklubbarna som svarade på e-postenkäten ombads att rapportera skrotbåtar. Den information som efterfrågades var: 1. Placering och tillgänglighet, typ av båt (motor, segel osv.), 2. Båtens storlek, material (plast, metall osv.), 3. Typ av motor om den finns kvar (utom/inombordare), 4. Ägare (känd/okänd), 5. Skälet till varför båten har blivit liggande, 6. Hur länge har den varit liggande. Båtklubbarna anmälde totalt nio nedskräpande båtar i Stockholms län varav två stycken inte hittades när båtarna skulle inventeras på plats. Av de nio återstående båtarna var fyra belägna i Mälaren, en båt var uppställd på båtklubb i Svindersvik, och fyra var lokaliserade i Stockholms skärgård. Tillgängligheten till båtarna varierade. Tre av båtarna kunde nås från land, de övriga kunde nås sjövägen. Alla båtar uppges vara i dåligt skick och två båtar låg under vatten. Endast den båt som låg uppställd på båtklubb hade en känd ägare, övriga båtar hade okända ägare. Markägarna var okända i hälften av de anmälda fallen. De kända markägarna utgjordes av en tomtägarförening, en båtklubb och i övriga fall angavs Stockholm stad som markägare. Allmänheten Annonssvar Tre rapporter om totalt åtta skrotbåtar inkom via annonsering i lokalpressen i Södertälje under sommaren En rapport handlade om ett område där många privata båtägare lägger sina mindre båtar som dom använder för fritidsfiske. Ett antal av dessa båtar ansågs som uttjänta och nedskräpande. En rapport var om en skrotbåt i skärgården och en rapport kom från en privatperson som ville bli av med sin båt på tomten. Håll Sverige Rent applikationen Under projekttiden inkom 23 anmälningar om totalt 11 skrotbåtar från Stockholms län via Håll Sverige Rent applikationen. Fem objekt var belägna i Stockholms stad, två i Södertälje och en vardera i Botkyrka kommun, Värmdö kommun och Solna stad. Informationen från applikationen var ofta ganska knapp och bestod ibland bara av en bild på objektet. I och med att koordinaterna fås automatiskt räcker ändå uppgifterna för det mesta för att hitta objektet vid en inventering. Endast sex av anmälarna hade lämnat sina kontaktuppgifter. Båtskroten Projektet anlitade och samarbetade med Båtskroten, ett företag i Stockholm som är specialiserade på att skrota båtar. Båtskroten inkom med tre anmälningar av skrotbåtar. Alla är mer detaljerat beskrivna i kapitlet Insamling och skrotning av fritidsbåtar. En av båtarna låg i Södermanlands län men togs trots det med i studien eftersom fallet var ovanligt intressant. 15

16 Sjöpolisen I våra kontakter med sjöpolisen framkom att de hade två fall med mindre öppna båtar som blivit olovligt dumpade på annans mark. Polisen undrade om vi hade möjlighet att hjälpa dessa markägare att inom ramen för projektet bärga båtarna. Fallen är beskrivna i avsnittet Insamling och skrotning av fritidsbåtar. Övriga Tre anmälningar av totalt sex båtar inkom inom kategorin Övriga. Två rapporteringar var från personal på Håll Sverige Rent. En rapporterades av ett kommunalt bolag som hörde talas om projektet via Stockholms stad Resultat från rapporterade skrotbåtar Under projekttiden gjordes totalt 40 anmälningar om 38 skrotbåtar i Stockholms län. Vem som inkommit med rapporteringen om skrotbåten per anmälningskategori visas i figur 5. Totalt sett stod allmänheten för 65 % av anmälningarna. De övriga har antingen blivit uppmanade att lämna uppgifter om skrotbåtar som till exempel båtklubbarna eller på annat sätt blivit kontaktade av projektet. I samband med att båtklubbarna i Södertälje fick den första enkätstudien fick klubbarna också en affisch med information om vart det gick att ringa för att anmäla nedskräpande båtar. Under sommaren 2011 och 2012 sattes även in en annons i Södertäljes lokaltidningar som uppmanade allmänheten att anmäla fritidsbåtar som upplevs som nedskräpande. Södertälje kommun var trots detta inte överrepresenterade när det gällde rapporteringar om skrotbåtar. Båtklubbar Annons Båtskroten HSR appen Sjöpolisen Övriga 5% 58% 8% 15% 7% 8% Figur 5. Den procentuella fördelningen av anmälningar av skrotbåtar från olika kategorier av anmälare. Rapporter via Håll Sverige Rent (HSR)-appen står för den största delen (nästan 60 %) av anmälningarna. Båtklubbarna stod för nästa 20 % av anmälningarna. Fördelningen mellan övriga kategorier är ganska jämn, 5-8 % av det totala antalet anmälningar. Håll Sverige Rent-appen har utvecklats av Håll Sverige Rent för så kallade smarta mobiltelefoner. Det är ett hjälpverktyg för kommuner och andra markägare som vill följa upp och förebygga nedskräpningen. Allmänheten rapporterar in nedskräpning via appen genom att ta ett foto och skriv in uppgifter om objektet. Positionen och adressen anges automatiskt via GPS-koordinater. Kommuner eller annan markägare får då genom Håll Sverige Rent vetskap om nedskräpningen och kan vidta åtgärder. Uppgifterna för kategorin skrotbåtar som kan anges i applikationen är: båttyp, material, motor, storlek, uppskattad tid som båten legat på platsen, och kommentarer (figur 6). 16

17 Figur 6. Bilden visar hur inkomna uppgifter på skrotbåtar från Håll Sverige Rent applikationen ser ut i databasen. I figur 7 visas fördelningen av anmälningar från de olika kategorierna med avseende på antalet båtar. Bilden ser lite annorlunda ut jämfört med figur 5 på grund utav att vissa skrotbåtsobjekt har blivit anmälda flera gånger. Framför allt gäller det skrotbåtar anmälda via mobilapplikationen. En skrotbåt i centrala Stockholm rapporterades fem gånger vilket indikerar att människor tycker att skrotbåtar är störande och att dom skräpar ner. Samtidigt så var det flera anmälningar som rapporterade flera båtar på samma plats. Vid en inventering var det så många som sex båtar på en lokal som inte ansågs vara i sjödugligt skick och utan ekonomiskt värde. Det är ett tydligt exempel på att en skräpig plats genererar mer skräp. Båtklubbar Annons Båtskroten HSR appen Sjöpolisen Övriga 5% 16% 24% 29% 5% 21% Figur 7. Den procentuella fördelningen av anmälda skrotbåtar från olika kategorier av anmälare. 17

18 I figur 8 visas den procentuella fördelningen av typen av båtar som anmälts. Motorbåtar står för den övervägande delen (71 %) av de anmälda båttyperna. Relativt hög procent av båtarna är av okänd typ där dessa uppgifter inte lämnats av anmälaren vilket är olyckligt eftersom det borde vara enkelt att avgöra. 5% 13% 11% 71% Motorbåt Segelbåt Roddbåt Okänt Figur 8. Den procentuella fördelningen av båttyper hos de båtar som anmäldes inom projektet. Av de båtar som anmälts var det ungefär lika många som var tillverkade i plast som i trä, 34 % respektive 39 % (figur 9). Även stål- och aluminiumbåtar fanns representerade. 13% 11% Aluminium Plast Stål Trä Okänt 39% 34% 3% Figur 9. Den procentuella fördelningen av tillverkningsmaterial hos de båtar som anmäldes inom projektet. Nästan hälften av båtarna hade en längd av 6-10 meter. Lite över var tredje båt var mindre än 5 meter. Bara en båt (3 %) var längre än 16 meter. Ingen båt angavs vara längre än 20 meter. Det framgick dock vid de inventeringar som gjordes att uppskattningarna av båtarnas längd inte var särskilt tillförlitliga. Uppgifterna kan därför vara osäkra eftersom inte alla båtar inventerats. Resultaten visas i figur

19 % 0% 10% 37% Okänt 50% Figur 10. Den procentuella fördelningen av båtarnas längd i meter hos de båtar som anmäldes inom projektet. I figur 11 visas fördelningen av plats där de anmälda båtarna observerats. Båtarna var övervägande placerade i naturen (ca 60 %). Strax över 10 % låg vid brygga, vid hamnområde eller på en båtklubb. Ett antal anmälare (ca 20 %) rapporterade båtar på deras privata tomt. Av dessa anmälningar var fem av båtarna i privat ägo medan tre av båtarna dumpats av okänd på tomten alternativt att båten drivit in på tomten. 21% 3% Naturen Brygga el dyl. Privat tomt Okänt 13% 63% Figur 11. Den procentuella fördelningen av plats där båtarna hittades av det totala antalet båtar som anmälts till projektet. Vidare visade undersökningen att många av båtarna låg på svårtillgängliga platser (ca 50 %). Ungefär var fjärde båt låg i skärgården vilket också kan ses som platser svåra att nå med kostsamma hämtningstransporter som följd. Det är inte särskilt förvånande att 87 % av båtarna bedömdes vara i dåligt skick då studien handlar om skrotbåtar. Endast en båt var i någorlunda bra skick, i 13 % av fallen var tillståndet på båten okänt. Endast de båtar som sorterades ut för vidare inventering och potentiell bärgning redovisas mer detaljerat i kapitel

20 5.3 Inventeringar Totalt gjordes 20 inventeringar av de skrotbåtar som inrapporterats i Stockholms län. I första hand valdes de båtar ut som ansågs vara möjliga objekt för en eventuell skrotning. Här tog vi hänsyn till plats, tillgänglighet, markägare mm. Men även några skrotbåtar som avståndsmässigt låg i närheten av ovanstående objekt inventerades. Båtar som var lokaliserade på platser långt ut i skärgården valdes bort på grund av höga transportkostnader. I hälften av fallen var det möjligt att utföra inventeringarna tillsammans med skrotbåtsföretaget Båtskroten som sedan anlitades för de skrotningar som genomfördes. I de andra fallen utfördes inventeringen enbart av personal från Stiftelsen Håll Sverige Rent. Vid inventeringarna kontrollerades riktigheten i de uppgifter som rapporterats samt båtens skick och tillgängligheten för en eventuell bärgning. I de flesta fallen så stämde uppgifterna väl med det som rapporterats av anmälaren. Storleken på båten verkade dock svår att bedöma. I några enstaka fall hittades inte den rapporterade skrotbåten. Antingen på grund av att de redan hade avlägsnats eller för att uppgifterna om vart båten skulle ligga var för dåligt beskrivna. I vissa fall uppstod missförstånd när den som fotograferat båten inte har stått i båtens omedelbara närhet utan tagit bilden på långt avstånd. Då överensstämmer inte båtens placering med GPSkoordinaterna. 5.4 Insamling och skrotning av fritidsbåtar Under våren och hösten 2012 gjordes ett urval av de rapporterade skrotbåtarna för vidare arbete med att försöka få fram fullmakter för insamling och skrotning. I ett tidigt skede i projektet var målet med insamling och skrotning av båtarna att skrota så många som möjligt för en rimlig kostnad. Antalet mindre båtar som gick att hämta utan höga transportkostnader var dock få och vi gjorde istället bedömningen att det gav mer nytta för pengarna att försöka ta bort de objekt som förmodligen aldrig kommer att bli borttagna annars. Följande urvalskriterier användes: 1. Det skulle krävas en rimlig arbetsinsats för att skaffa fram en fullmakt att Håll Sverige Rent skulle få skrota båten, 2. att vi skulle koncentrera oss på objekt som legat länge, irriterat många människor, 3. och/eller annars förmodligen inte kommer att bärgas av någon annan. Utav de 38 rapporterade båtarna valdes 18 båtar ut, lokaliserade på elva olika platser. Dessa beskrivs nedan tillsammans med vidtagna åtgärder. Av de 18 båtarna var det till slut fem stycken båtar som vi lyckades få tillstånd att bärga och skrota. Det arbetet utfördes av Båtskroten. Kostnaderna redovisas exklusive moms. 20

21 Båt 1 Anmälningskategori: Båtklubb Geografisk placering: I närheten av Lyrans båtklubb, Mälarhöjden Tillgänglighet, närhet till väg, brygga etc.: Det går en grusväg fram till platsen. Typ av båt (plast, metall, storlek etc.): Stålbåt i 8-metersklassen Båtens tillstånd: Dåligt Båtägare: Känd, tidigare medlem i en förening med lokal i närheten av platsen. Markägare: Stockholms stad Åtgärd: Båtägaren hittades efter mycket möda av personal från Stockholms stad som förmådde ägaren att ge Stiftelsen Håll Sverige Rent en fullmakt att båten fick bärgas och skrotas. Inventering av båten gjordes under tidig vår 2012 och i maj 2012 skrotades båten. Båten fick tas från sjösidan med färja med kran. Arbetet krävde dykpersonal som även städade bort skräp från ytan. Kostnad: kr Figur 12. Skrotbåt (Båt 1) som skrotats i närheten av Mälarhöjden. Båt 2 Anmälningskategori: Båtklubb Geografisk placering: I närheten av Motorbåtsklubben Tre Kronor, Ulvsunda Tillgänglighet, närhet till väg, brygga etc.: Ligger förtöjd till ett träd, kan ha legat där i åtta år. Typ av båt (plast, metall, storlek etc.): Gammal träbåt ca 7 m lång Båtens tillstånd: Dåligt skick Båtägare: Okänd Markägare: Stockholms Stad Åtgärd: Båten inventerades i oktober Den ligger i ett skogsparti mellan två båtklubbar i ett industriområde. Svårtillgänglig plats vilket gör att det krävs bärgning med pråm från sjösidan. Båten är i dåligt skick men verkar vara i ett stycke. Det finns risk för att den ramlar sönder om man lyfter den. Vattnet är grunt men personer med våtdräkt skulle behövas vid bärgningen för att hjälpa till med handräckning och för att få fast bärremmar samt samla in flytande skräp. Håll Sverige Rent föreslog markägaren, dvs. Stockholms stad, att projektet kan bekosta bärgning och skrotning under förutsättning att kommunen gav oss en fullmakt. Kommunen meddelade att dom för närvarande arbetar med de juridiska frågorna kring övergivna båtar samt vilken förvaltning som bör vara ansvarig för frågan. De kunde därför inte medverka i projektet. När de återkommer har projektet inte längre ekonomiska möjligheter att hjälpa till. 21

22 Båt 3-5 Anmälningskategori: Båtklubb Geografisk placering: Östra delen av Årsta holmar Tillgänglighet, närhet till väg, brygga etc.: Typ av båt (plast, metall, storlek etc.): 2-3 gamla träbåtsvrak som ligger till hälften under vatten Båtens tillstånd: Riktigt dåligt skick, ej bogserbara. Båtägare: Okänd Markägare: Stockholms stad Åtgärd: Inventerade under Ligger otillgängligt till och är i mycket dåligt skick. En båt är mycket stor, ca 20 m lång. Bärgningsarbetet anses bli besvärligt och kräver både pråm och dykare. Förslag på kostnad för bärgning och skrotning av alla båtar: ca kr. Båtarna är inte aktuella för bärgning, dels för att tillstånd saknades då marken tillhör Stockholm stad (se båt 2), dels för att kostnaden var för hög. Båt 6-11 Anmälningskategori: Annonssvar (allmänhet) Geografisk placering: Ulvsundet, söder om Järna. Vid gamla färjeläget. Minst 3 st roddbåtar som klassas som vrak, kan var någon mer som ligger där. Tillgänglighet, närhet till väg, brygga etc.: Det finns väg med en parkering i närheten av platsen och en gångstig till båtarna. Typ av båt (plast, metall, storlek etc.): Mindre plastbåtar Båtens tillstånd: En ligger i vassen och ser vettig ut, med kapell på. Sen ligger det en halv båt på land som är krossad i sidan. Den tredje mindes han inte skicket på. Förvaringstid: år, kanske mer. Båtägare: Markägare: Figur 13. Mindre båt (Båt 12) som drivit in på privat tomtmark. Åtgärd: Uppgiftslämnaren vet ingenting om någon ägare till båtarna. Vid inventering av området visar det sig att det ligger båtar upplagda en lång sträcka längst med strandkanten. Enligt de personer som vi möter på platsen används båtarna för gösfiske. De säger att båtarna sällan används och tycker att det är bra om de tas bort. Ingen vet om eller vem som har gett tillstånd till båtägarna att båtarna får ligga där. Minst sex stycken båtar av totalt runt båtar bedöms som uttjänta och utan ekonomiskt värde. De är utan tvekan nedskräpande. Även en hel del annat skräp hittas också längst med strandlinjen, till exempel en trasig utombordsmotor. Håll Sverige Rent kontaktar de företag och organisationer som har verksamheter i området. Markägaren där båtarna ligger svarar inte på telefon trots upprepade försök och återkommer inte trots att vi lämnar meddelanden. Längst med strandlinjen går också Ekoleden. Den ingår 22

23 i ett EU-projekt där även Södertälje kommun ingår. Projektets medlemmar känner dock inget ansvar för skrotbåtarna. Det kan bero på att området enligt uppgifter på kommunens hemsida ska området detaljplaneras inom något år. Miljö- och hälsa i kommunen anser att det är markägarens ansvar att hitta båtägarna och se till att båtarna kommer bort. Vi bedömer att det kommer att bli svårt att få tillstånd att ta bort några båtar och går därför inte vidare med dessa båtar. Vi bedömer också att det tveksamt om det gör någon nytta att ta bort ett fåtal båtar utan att det görs något åt situationen som helhet dvs. att alla båtar tvingas flytta eller att det byggs riktiga bryggor som båtarna kan förtöjas vid. Båt 12 Anmälningskategori: Båtskroten Privatperson i Södertälje som har fått en mindre båt (ca 4 m) dumpad på hans tomt och som har hört av sig till Båtskroten för att få hjälp. Åtgärd: Kontaktar anmälaren. Båten har legat på hans tomt ungefär ett år. Han polisanmälde den och den har nu övergått i hans ägo vilket han har dokument på. Han vill inte ha båten och ser gärna att vi kommer och hämtar den. Båten måste hämtas med båt från sjön. Enligt anmälaren är den i tillräckligt gott skick för att den ska kunna flyta. Då båten ligger endast 10 minuter sjövägen från Skepparklubben i Södertälje så bedömer vi att kostnaden att hämta skrotbåten inte bör bli så stor om vi skrotar den samtidigt med husbåten (Båt 16). Båten visar sig vara i sämre skick än väntat. Den har ett stort hål i sidan som läcker in vatten. Båten kläs in i presenning och en person får sitta i båten och ösa medan den bärgas till Skepparklubben. Den transporteras sedan till återvinning i samma container som användes till husbåten. Kostnad: 4000 kr Båt 13 Anmälningskategori: Båtskroten Övergiven segelbåt på svaj som legat i vassen innanför Kolsundet, Mälaren under ett antal veckor. Den har puttats rund bland olika markägare för ingen vill kännas vid den. Anmälare tror att båten är polisanmäld som sjöfynd. Båten ligger i Strängnäs kommun, Södermanlands län. Åtgärd: Vid inventeringsbesöket går inte att ta sig ombord på båten då den ligger uppankrad i vassen en bit ut från land. Den ser ut att vara i hyfsat skick och går säkerligen att bogsera bort med båt. Vid vårt första samtal med polisen hittas ingen anmälan på segelbåten men några dagar senare ringer sjöpolisen upp och talar om att det finns en anmälan sedan tidigare. De berättar att båten tidigare har legat fastbunden men att den slet sig. Nu är den ankrad med hjälp av polisens försorg. Sjöpolisen har lagt ner mycket tid på att finna ägaren och tror sig nu veta vem det är. De är mycket angelägna om att båtägaren ska göra rätt för sig men har hittills inte lyckats få tag på personen. Ärendet har därför överlämnats till polismästaren för vidare åtgärd. 23

24 Sjöpolisen menar att ärendet är komplicerat eftersom båten varken är stulen eller övergiven. Det är ett problem då båten har en ägare och därför inte kan räknas som sjöfynd. Ett försäkringsbolag har bedömt båtens värde till ca kr, vilket ytterligare komplicerar saken. Vi erbjuder Sjöpolisen att hämta båten och förvara den hos Båtskroten tills ägaren kommer och hämtar den eller tills annan åtgärd kan vidtas. Polisen ber att få återkomma om det blir aktuellt. De kontaktar oss inte ytterligare. Båt 14 Anmälningskategori: Båtskroten Trävrak (längd ej mätbar) i Nynäshamns kommun, ligger på land nära större väg där människor parkerar sina bilar för att fiska vid närbelägen strand. Området har blivit en allmän sopstation. Åtgärd: Besöker båten med Båtskroten i början på oktober. Kontaktar Nynäshamns kommun som är markägare. Dom hänvisar till Södertörns miljö- och hälsoskyddsförbund (SMOHF). Där känner dom till båten och menar att vi måste leta reda på ägaren. Dom bedömer att båten är nedskräpning men de kan inte ge oss ett formellt tillstånd att transportera bort båten. Det är kommunens uppgift. Kontaktar marinan i närheten som också känner till skrothögen och säger att den har legat där i 5-6 år. Ägaren är okänd. Kontaktar Miljö- och samhällsbyggarförvaltningen på kommunen. De känner till skrothögen och är positiva till att båten och skräpet tas bort men vet inte hur de ska gå till väga. Hon ska prata med sina kollegor och kommunens jurist. I slutet på oktober får vi en fullmakt av fastighetschefen. I mitten av november lyfts båten upp på en trailer och transporteras bort för skrotning tillsammans med allt skräp och skrot runt omkring. Kostnad: kr Figur 14. Båt 14, kallad skrothögen. Bilden visar tydligt hur skräp samlar mer skräp. 24

25 Båt 15 Anmälningskategori: Håll Sverige Rent applikationen Adress: Sjöbodavägen, Norsborg Båttyp: Segelbåt Material: Plastbåt Motor: Nej Båtens storlek: 4-7 m Tidsestimering: Okänt Kommentar: Kommun: Botkyrka kommun Åtgärd: Båtvrak som ligger på land vid strandpromenad vid Slagsta Strand i Botkyrka kommun, Stockholms län. Besöker vraket med Båtskroten i början av oktober. Båten har inget ekonomiskt värde. Den har hål i skrovet och ingen motor. Skräp ligger slängt i och utanför båten. Det går inte att köra ner en lastbil till platsen så båten måste tas bort med pråm från sjösidan. Kontaktar Gata/park på Botkyrka kommun som är markägare. De är intresserade men säger att det är besvärligt juridiskt. Vill diskutera med sina kollegor och ska återkomma. En några dagar senare får vi en fullmakt från kommunen att båten bedöms vara skärp och får skrotas. Båtskroten har lagat hålet i skrovet i förväg så att båten ska kunna flyta när den bärgas. När vi kommer dit har någon försökt stjäla blykölen och ytterligare hål i skrovet har tillkommit. Båten sågas då isär på plats och fraktas i sektioner till den närliggande marinan där bitarna lyfts upp och transporteras bort för sortering och återvinning. Kostnad: kr Figur 15. Segelbåten i Slagsta skrotades av projektet i november 2012 (Båt 15). 25

26 Båt 16 Anmälningskategori: Håll Sverige Rent applikationen Adress: Hedvigsborg, Södertälje Båttyp: Motorbåt Material: Träbåt Motor: Nej Båtens storlek: 0-4 m Tidsestimering: Okänd Kommentar: Kommun: Södertälje kommun Åtgärd: Båten var anmäld flera gånger. Inventerar den tillsammans med Båtskroten i början på oktober. Vi konstaterade att den var i mycket dåligt skick och var utan ekonomiskt värde. I anmälningen uppges längden till 0-4 m men vid inspektionen så bedöms längden till ca 8 m. För att ta bort den behövs både kran och dykare. Marken arrenderas av Skepparklubben i Södertälje. Vi pratar med båtklubben som berättar att båten legat där i flera år och att man har försökt förmå den som de tror är ägare till båten att flytta den utan resultat. De berättar också att kustbevakningen har varit där och sanerat olja vid ett tillfälle. När vi kontaktar dom går det dock inte att söka på händelsen på grund av bristande information. Sjöpolisen har också varit inkopplade men har inte gjort någon åtgärd. Vi kontakt med miljöförvaltningen på kommunen vet dom vilken båt det är men säger sig inte vara ansvariga. Inte heller park- och skogsförvaltningen tar sig an skrotbåtar. Parkeringsavdelningen på kommunen visar sig bara ta hand om skrotbilar. Får namnet på den eventuella ägaren av båtklubben. Via Sjöpolisen kan vi kontakta den personen som inte anser att han äger båten men så småningom skickar han oss ändå en fullmakt att vi får ta bort båten. I början på november bärgas och skrotas båten. Operationen var besvärlig. Det behövs en rejäl kranbil med kranförare, två man i vattnet att hjälpa till med handräckning, lägga vajrar kring båten, lägga ut länsar och samla ihop flytande skräp. Dessutom är det fler som hjälper till på land. Två 30 m 3 containrar fylls med bråte. Först tas överbyggnaden bort, sen lyftes skrovet något så vattnet kunde pumpas ut. Träbåten var så pass murken att den var tvungen att skrovet sedan fick sågas i bitar och lyftas upp på land. Figur 16. Skrotningsprocessen när husbåten i Södertälje (Båt 16) skrotades. Bilderna visar båten vid inventeringen, när överbyggnaden har lyfts av, när kranen försöker lyfta båten i en helhet och ihopsamlat material i en av containrarna. 26

27 Båt 17 Liten roddbåt i plast som drivit in på en privat tomt i Botkyrka kommun. Tomtägaren har anmält båten till polisen som inte hittat någon ägare. Sjöpolisen vill skriva över ägarskapet på upphittaren. Men tomtägare vill i så fall få garantier för att båten samtidigt blir bortforslad. Åtgärd: När vi ringer till tomtägaren har ägaren kommit till känna och hämtat båten. Båt 18 Segeljolle som lämnats vid en båtklubb i Brunnsviken, Stockholms Stad. Båten var polisanmäld som sjöfynd sedan sommaren Sjöpolisen har sökt ägaren men inte hittat någon. De ville skriva över ägarskapet på upphittaren. Båtklubben vill dock inte ta emot båten om ingen samtidigt forslar bort den eftersom de annars får stå för den kostnaden. Åtgärd: När vi ringer till båtklubben och erbjuder hjälp att ta bort båten har den redan hämtats av sjöpolisen. 5.5 Ekonomi Kostnader för skrotning Vad de gäller de ekonomiska aspekterna för en skrotning av båtar så visar studien att när det gäller båtar som är övergivna och blir liggande länge i naturen så är det bärgning och transporter som står för de största kostnaderna. Framför allt sjötransporter är dyra. För de större båtarna (6-10 m) som vi har skrotat inom projektet är medelkostnaden ca kr. Det innefattar alla båtar utom Lillbåten i tabell 2. En detaljerad redogörelse över kostnaders för de skrotningar som gjorts inom projektet visas i tabell 2. Tabell 2. Sammanställning av kostnader exklusive moms för utförda båtskrotningar inom projektet. Benämning på den Bärgning och Dykare Arbetskostnad Återvinning och Totalskrotade båten transport deponi summa 1. Mälarhöjdsbåten Lillbåten Skrothögen Segelbåten Husbåten Från våra exempel på skrotade båtar kan utläsas att bärgning och transporter står för % av de totala kostnaderna, dykare och arbetskostnader står för % av de totala kostnaderna. Återvinning och deponi står i flera fall endast för mindre än 10 % av de totala kostnaderna. Anledningen till den höga kostnaden för omhändertagandet av avfallet med skrothögen beror på att det lämnats miljöfarligt avfall vid båten som är dyrare att lämna in. 27

28 I fallet med Husbåten så utgör återvinningskostnaden ca 40 % av den totala kostnaden. Det beror på den stora mängden murket trä samt motor, järnspis och andra tunga föremål som skulle omhändertas. Avfallet sorterades i det här fallet av avfallsbolaget vilket gav en merkostnad. Arbetstiden för att genomföra inventeringar och utverka tillstånd uppskattas i medeltal till cirka 2 h per lokal respektive 1 arbetsdag per båt. 5.6 Intervjuer med berörda myndigheter Kustbevakningen (KBV) Vid en telefonintervju med KBV framkom att de får dagliga samtal om övergivna fritidsbåtar under båtsäsongen. De anser att ett båtregister skulle underlätta deras arbete med att hitta ägaren. De anser också att det är ett problem med att det inte finns något utpekat myndighetsansvar för skrotbåtar vilket gör att ingen vill känna vid problemen. KBV tar hand om miljöfaror samt om båtarna utgör ett hinder för annan trafik. I sådana fall transporter dom fartyget till närmaste brygga och surrar fast den. Andra ärenden hänvisas till polisen. KBV har bara register över båtar som är längre än 12 m och är över 4 m breda. Då har båtarna ett så kallat call sign som är registrerat hos Transportstyrelsen. Ärenden med fritidsbåtar blir registrerade men uppgifterna är inte sökbara på samma sätt som större båtar. KBV menar att skrotbåtar kommer att bli ett stort problem i framtiden. De flesta fritidsbåtar i skärgården idag är inte äldre än 10 år. Var är alla äldre båtar? Här menar KBV att dumpning kommer att bli vanligare vilket kommer att skapa mycket problem för markägare om det inte finns ett båtägarregister för fritidsbåtar Sjöpolisen Polisen tar inte emot övergivna båtar som hittegods. Dom bedömer att det antingen är sjöfynd eller övergivet gods. Sjöpolisen är bara intresserade av misstänkta stulna båtar där det begåtts ett brott. I så fall tas båten i beslag. För att bedömas som sjöfynd måste dom i princip vara drivande. Det inkommer några stycken till Stockholms län varje år. Då krävs en kungörelse i UFS, Underrättelser för sjöfarande och efter 3 månader skrivs båten över på upphittaren, kasseras eller säljs om ingen ägare har gett sig tillkänna. Om båten har lämnats/dumpats på privat mark är det markägare som tar hand om godset, enligt sjöpolisen. Polisen lämnar i så fall fallet. Detta kan uppbringa stora kostnader för markägaren. Den person som vi pratade med ansåg inte att det var några problem med att avgöra de rättsliga aspekterna på skrotbåtar. Men även om lagstiftningen är tydlig så kan polisen behöva lägga ner mycket tid på att lösa sjöfyndsfall. Så var det åtminstone fallet med den drivande segelbåten (Båt 13) som vi har beskrivit tidigare. I tidningen Skärgården har däremot sjöpolisen uttalat sig om att ett båtregister skulle underlätta att spåra ägaren. Här menar sjöpolisen att processen är krånglig, där kostnaden kan hamna på oskyldiga markägare (7). I samma artikel säger också sjöpolisen att dom anträffar mellan båtar årligen i Stockholms län. Det kan vara allt från en anträffad båt på land till en kanot som flutit upp på en strand. 28

29 6. Nordisk workshop om skrotbåtar I början på december 2012 anordnade Stiftelsen Håll Sverige Rent och Institutet för tillämpad miljövetenskap (ITM) en workshop om skrotbåtar. På workshopen deltog ca 50 personer från olika branscher kopplade till båtar och båtliv men där var även personer från avfalls- och försäkringsbranschen och personer från myndigheter och kommuner samt forskare inom området. Workshopen riktade sig till de nordiska länderna men av förklarliga skäl var de flesta deltagarna från Sverige. Syftet med konferensen var att identifiera och diskutera omfattningen av problemet med skrotbåtar idag och i framtiden samt diskutera eventuella lösningar på dessa problem. Vi ville också ge dessa intressenter en möjlighet att träffas och utbyta gemensamma erfarenheter då vi upplever att kunskapen om skrotbåtar idag är mycket begränsad. Flera av deltagarna kom till workshopen för att de var intresserade av att starta båtskrotsföretag. Hålls Sverige Rent presenterade sitt projekt Svenska skrotbåtar och Nordiska ministerrådets projekt (som leds av ITM) presenterade sitt projekt om miljöproblematiken kring skrotbåtar i norden. Dessutom hölls ett antal intressanta presentationer om skrotbåtar. Bland annat presenterades det hur skrotbåtar omhändertas i Finland. Där är det en privat aktör inom avfallsbranschen som tar emot skrotbåtar på ett antal anläggningar över hela landet. Det började som en återvinningskampanj där inlämningen var gratis under ett år och företaget fick då in 280 båtar. Sedan har projektet fortsatt och de har nu 7 års erfarenhet av att skrota båtar. Företaget menar att även om båtägarna i dagsläget betalar en mindre summa för inlämnade båtar så ger det ingen vinst utan företaget gör det för den goodwill som det ger. Det är en mycket uppskattad tjänst. Båtägaren transporterar båten till anläggningen eller betalar för den servicen. Inlämningen kostar per meter båt och är förhållandevis låg. Antal inlämnade skrotbåtar är totalt ca 250 per år. Vid anläggningen demonteras båtarna enligt principen att material i första hand ska återanvändas och sedan återvinnas. Skrov på plastbåtar i Finland används som fyllnadsmaterial i infrastrukturarbeten, till exempel vid vägbyggen. Två sessioner med grupparbeten genomfördes under workshopen där ett antal frågor skulle diskuteras. En redovisning av svaren på frågorna genomfördes i slutet av dagen. Den första delen ägnades åt om kunskapsläget idag och andra delen ägnades åt idéer om lösningar. Nedan sammanfattas några av de frågor och slutsatser som deltagarna kom fram till. Figur 17. Intensiva diskussioner pågick under workshopen om skrotbåtar. 29

30 6.1 Övergripande frågor En skrotbåt bör definieras som en båt som ingen vill bruka eller äga, oftast med inget eller ringa värde. Det innebär att även en båt som tillsynes kan vara i gott skick kan vara uttjänt om ingen vill ta hand om den. Skrotbåtar bedöms inte vara så stort problem i dagsläget men kunskapen om omfattningen om hur många som finns och var båtarna tar vägen är dålig. Många överges i naturen. Alla deltagare var överens om att problemet kommer öka i framtiden. 6.2 Miljö och hälsa Miljöproblemen utgörs framför allt av nedskräpning, läckage av oljor och drivmedel, eventuellt läckage av båtbottenfärg mm. Det saknas information från tillverkarna om material, innehåll, ämnen samt var substanserna finns på båtarna. Det gör att det är svårt att veta vilken miljöpåverkan båtarna har. Att båtarna blir ett nedskräpningsproblem anses större än att de skulle utgöra en miljörisk om de hamnar i naturen men kunskapen om detta är idag begränsad. Hälsorisker med skrotbåtar föreligger fram för allt vid bärgnings- och skrotningsarbete. Om sådant arbete utförs av professionell personal bör hälsorisken vara liten. 6.3 Ansvar, juridik och ekonomi Deltagarna anser att den sista ägaren av båten har det yttersta ansvaret för att båten skrotas. Ett lagstiftat producentansvar skulle göra att alla båtägare delar lika på det ekonomiska ansvaret vilket gör att skrotningen skulle kunna vara avgiftsfri. Gratis skrotning skulle också förebygga att båtarna annars lämnas övergivna i naturen eller på båtklubbar och därmed utgör nedskräpningsobjekt. Ansvaret för övergivna båtar ses som ett av de största problemen vad det gäller juridiska spörsmål. Kommunerna föreslås ha en skyldighet att motta mindre båtar (<5m) utan motorer på sina återvinningscentraler. Systemet som Finland har, vilket beskrivits ovan, ses som ett bra alternativ. Men egentligen kan vilket företag som helst starta en båtskrot så länge som det görs på rätt sätt. Auktorisering bör vara obligatoriskt för att garantera ett bra omhändertagande av större båtar som kan utgöra hälso- eller miljöfara för personalen. En tillsynsmyndighet behövs. Här ses likheter med bilskrotar. Kommuner är i de flesta fall ansvariga för båtar som utgör nedskräpningsobjekt och som har okänd ägare eller där ägaren vägrar ta ansvar för båten. Sådana båtar bör omhändertas så fort som möjligt, både på grund av att minimera kostnaderna för ett omhändertagande och på grund av de eventuella miljörisker som båten utgör. Beroende på båtens skick kan den sedan säljas eller återvinnas. Det bör ställas krav på att båtproducenterna tillverkar båtarna så att så mycket som möjligt av materialet går att återvinna. De flesta av deltagarna anser att det krävs ytterligare lagstiftning för att öka incitamenten till att få företag att starta båtskrotar och för att få båtägare att lämna in sina skrotbåtar för omhändertagande. 30

31 6.4 Båtregister Idag är det omöjligt att veta exakt hur många båtar som finns på grund av ett heltäckande register. Att registrera båten i ett båtregister bör därför vara obligatoriskt. Registret föreslås vara liknande för alla de nordiska länderna. I Sverige föreslås Transportstyrelsen vara ansvarig för registret. 6.5 Återvinning De största utmaningarna för att nå ett fungerande nationellt system för omhändertagande av skrotbåtar är: Ekonomin (inget producentansvar) Båtregister Attityder Nationellt regelverk Samlat myndighetsansvar för frågan Nya båtar tillverkas inte efter återvinningsprinicpen Ett av de största problemen anses vara att få in skrotbåtar i skrotningsprocessen. Professionella företag som jobbar med avfallshantering har inga problem med att ta hand om båtarna på ett miljömässigt bra sätt när de väl är inlämnade. Det så måste det finnas ett system för att omhänderta båtar som båtägare vill skrota. Möjligheten att lämna in sin båt för skrotning måste finnas fördelat över hela landet. Metaller, kompositmaterial, motorer, elektronik, segel, vinschar mm från en båt bör kunna återanvändas eller återvinnas beroende på dess skick. Framför allt metaller kan vara lönsamt att återvinna. Det behövs en marknad för återvinning av glasfiberplast. Eventuellt kan det även behövas någon typ av krav på utbildning även för de som bärgar och transporterar båtarna till insamlingsplatserna då även dessa moment kan utgör en fara för hälsa och miljö. Flera deltagare anser också att det bör finnas en svensk standard och vägledning för hur skrotningen av båtar ska gå till. I framtiden kan det bli aktuellt med både en nordisk eller en europisk standard. 6.6 Insamlingskampanjer Nationella insamlingskampanjer bör genomföras. 31

32 7. Diskussion och slutsatser Under projektet har det tydligt framkommit att skrotbåtar i naturen irriterar människor. Skrotbåtar anses skräpa ner och förfula naturen. Likaså är mark- och tomtägare som fått båtar dumpade på sin mark frustrerade över att de själva ska behöva stå för besväret och kostnaden för att transportera bort en båt som någon annan har övergett. Kommunen är normalt ansvarig för att ta bort skräp där allmänheten får färdas fritt enligt lag 1998:814. Lagstiftningen förutsätter dock att kommunerna ser det som sitt ansvar att ta hand om nedskräpande fritidsbåtar där ägaren är okänd. Erfarenheter från projektet visar att kommuner inte alltid tar det ansvaret i dagsläget. Vi har inte undersökt närmare varför det är så men okunskap och otydlig ansvarsfördelning inom kommunen kan vara möjliga orsaker, liksom att kostnaderna i vissa fall kan bli höga. En annan anledning kan vara att lagstiftningen är otydlig vilket ger möjlighet för olika tolkningar av lagens betydelse. Stiftelsen Håll Sverige Rent bedömer att förslaget om den nya lagstiftningen om kommuners möjlighet att flytta båtar kommer att underlätta omhändertagandet av fritidsbåtar för kommunerna. Den föreslagna lagstiftningen löser dock inte frågan om finansiering så länge ägaren är okänd. Oavsett om lagstiftningen instiftas eller inte, rekommenderar vi att alla kommuner tar fram en enklare handledning för hur frågan ska hanteras inom den egna kommunen. Ett för kommunerna användbart sätt att kartlägga nedskräpande skrotbåtar kan till exempel vara att ansluta sig till Håll Sverige Rents mobilappssystem. Den är också verktyg att använda för att förebygga nedskräpning och illegal dumpning. I studien var ca 60 % av anmälningarna gjorda av allmänheten via appen. Studien visar att det mycket ofta är svårt och tidsödande att spåra en ägare till en båt som övergivits. Det är också svårt att bevisa att båten tillhör en person även om det finns en misstänkt ägare. Vid omhändertagande av båtar i naturen blir detta ofta ett problem. Kommunerna som vi har varit i kontakt med i projektet har uttryckt en oro för att bli ersättningsskyldiga om en ägare dyker upp i efterhand. Även i dessa fall kan den föreslagna lagstiftning som handlar om kommunernas rätt att flytta båtar i vissa fall underlätta kommunernas hantering av övergivna båtar. Stiftelsen Håll Sverige Rent anser dock att utgångspunkten bör vara att båtens ägare ska ta både det praktiska och ekonomiska ansvaret för sin båt. För att underlätta arbetet med att identifiera ägaren är det i så fall nödvändigt att inrätta ett obligatoriskt båtregister i likhet med Transportstyrelsens register som finns för personbilar. Ett av problemen med båtskrotning som har identifierats i studien är att få in båtarna i ett återvinningssystem. Stiftelsen Håll Sverige Rent föreslår därför en insamlingskampanj på nationell nivå för att på så sätt uppmärksamma frågan och proaktivt få båtägare att skrota uttjänta fritidsbåtar som annars eventuellt skulle dumpas i naturen. Ytterliga skäl är att kampanjen bidrar till att förbättra miljön och att det är angeläget att transportera bort övergivna skrotbåtar så fort som möjligt. Dels för att kostnaden för att transportera bort båtar ökar med att de förfaller. Dels för att studien bekräftar tidigare forskningsresultat om att människor uppfattar att det är tillåtet att slänga skräp på marken om det redan ligger skräp där. Båten Skrothögen som vi bärgade bort är ett bra exempel på det. En nationell insamlingskampanj kan vara ett mycket effektivt sätt att nå resultat för få bort nedskräpande båtar. Stiftelsen Håll Sverige Rent drev två skrotbilskampanjer mellan 2001 och 2007 som finansierades av bilskrotningsfonden. Kampanjerna berörde nästan hela Sverige och underlättade hanteringen av uttjänta bilar för såväl privatpersoner som kommuner. Kampanjerna inkluderade en bilskrotspremie på 500 till kr som ett incitament för att få ägare att lämna in sina bilar och nära skrotbilar skrotades. Tack vare det kunde stora mängder metall återvinnas och miljöfarliga ämnen tas om hand på ett riktigt sätt. 32

33 Vem som helst kunde rapportera in egna eller övergivna skrotbilar för kostnadsfri hämtning. Så som Naturvårdsverket mycket riktigt poängterar i sin rapport (3) så finns det dock två viktiga skillnader mellan att skrota båtar jämfört med bilar; 1) det är avsevärt större variationer i båttyper (längd, material mm) jämfört med bilar, 2) materialintäkterna är avsevärt mindre för båtar jämfört med bilar. Naturvårdsverket uppskattade båtskrotskostnaderna till kr beroende på storlek (3). Kostnaderna inkluderade både transport och återvinning. De nämner dock att kostnaderna kan öka med % om båtarna ligger olägligt till. I den här studien var skrotbåtarna övervägande i dåligt skick, placerade i naturen (både stadsnära och mer lantlig naturmiljö) och många låg på otillgängliga platser. Medelkostnaden för de skrotade båtarna var kr inom kategorin 6-10 m. Riktigt stora fritidsbåtar kan förmodligen kosta avsevärt mer att skrota beroende på i vilket skick det är och var de ligger. Det visar att Naturvårdsverket kraftigt har undervärderat kostnaderna för att samla in och skrota övergivna båtar som lämnats i naturen. Stiftelsen Håll Sverige Rent bedömer att summan på 9 miljoner för en insamlingskampanj för övergivna och uttjänta fritidsbåtar som Naturvårdsverket uppger i sin rapport (3) skulle bli avsevärt högre. Att initialt bedriva en nationell insamlingskampanj ger också en möjlighet att sprid information om hur en båtägare gör för att skrota sin uttjänta fritidsbåt. Tillvägagångssättet har visat sig fungera bra i Finland. När båten väl finns hos återvinningsföretaget har avfallsbranschen redan kunskap om att hantera materialet. En auktorisering av båtskrotsföretagen skulle säkerställa kvalité och säkerhet. Enligt Naturvårdsverket uppgår de administrativa kostnaderna för en informationskampanj till ca kr (3). En insamlings- och informationskampanj förutsätter dock att det finns ett fungerande system för att ta hand om båtarna som ska skrotas. Idag finns totalt två båtskrotsföretag i Sverige (Stockholm och Göteborg) vilket begränsar möjligheten för en båtägare att skrota sin båt på ett korrekt sätt. Oavsett övriga åtgärder måste det vara lätt för båtägare att göra rätt! Stiftelsen Håll Sverige Rent anser därför att det är av högsta vikt att ett återvinningssystem för skrotbåtar byggs upp inom en snar framtid. Vi föreslår ett kommunalt ansvar för återvinning av mindre båtar och att privata avfallsaktörer omhändertar större båtar. Vi rekommenderar också, i likhet med slutsatser från tidigare utredningar (3,4) ett producentansvar för att finansierar återvinningssystemet. Ett välfungerande återvinningssystem för båtar som dessutom ger arbetstillfällen bör ge både ekonomiska och miljömässiga vinster för samhället. Båtmiljörådet har i sitt Miljöprogram slagit fast att förutsättningar att bedriva båtskrotning på kommersiell basis saknas. Vi tror att viljan finns hos företagare men att det krävs politiska och ekonomiska incitament för att få igång ett sådant system. Flertalet entusiastiska personer som är intresserade av att starta båtskrotsföretag har ringt till Håll Sverige Rent och undrat hur de ska bära sig åt och vilka möjligheter det finns för att få ekonomisk hjälp. Liksom det har framkommit i tidigare undersökningar drar Stiftelsen Håll Sverige Rent slutsatsen att det finns ett antal åtgärder som kan genomföras för att proaktivt förhindra att uttjänta fritidsbåtar lämnas i naturen och samtidigt förenkla återanvändning, återvinning och skrotning av uttjänta och övergivna fritidsbåtar. Sammanfattningsvis listas dessa åtgärder nedan: Inför ett nationellt system för återvinning/skrotning av fritidsbåtar Informera båtägare hur en skrotning går till och vart den kan utföras Starta en insamlingskampanj för nedskräpande båtar och uppmärksamma frågan Ge båtägare incitament till att skrota båten på rätt sätt genom att införa en båtskrotspremie Instifta den nya lagstiftningen om kommuners möjlighet att flytta skrotbåtar Inför ett obligatoriskt båtregister som underlättar att hitta ägaren till en skrotbåt Inför producentansvar som en försäkring för att kunna finansiera framtida skrotningar av fritidsbåtar och som dessutom ger ett incitament till bättre produktval vid nyproduktion. 33

34 8. Referenser 1. Eklund et al. (2013). Disposal of plastic end-of-life-boats. Status in 2012 in the Nordic countries, with a focus on statistics, recycling and environmental problems. In press. 2. SweBoat (2012). Fakta om båtlivet i Sverige Hemsida: Åtkomstdatum: Se även Transportstyrelsen (2010). Båtlivsundersökningen En undersökning om svenska fritidsbåtar och hur de används. 3. Naturvårdsverket (2011). Nedskräpande och uttjänta fritidsbåtar. Hemsida: naturvardsverket.se/start/om-naturvardsverket/yttranden/yttranden-2011/vad-kan-mangora-at-overgivna-fritidsbatar/. Åtkomstdatum: Statskontoret (2008). Vrak och ägarlösa båtar, 2008:6. 5. ICOMIA (2007). Decommissioning of End-of-Life-Boats. A status report. 6. Eklund, D. och Eklund B. (2008). Föroreningar av båtuppläggningsplatser en sammanställning av utförda undersökningar i svenska kustkommuner. ITM-rapport 208. Hemsida: Åtkomstdatum: Skärgården (2013). Sjöpolisen varnar för krångel med skrotbåtar. Artikel av Carin Tellström i Skärgården nr 5, 31 januari Keizer, K, Lindenberg, S and Steg, L. (2008). The spreading of disorder. Science. Vol. 322 no pp Sjöfartsverket (2008). Miljöprogram för fritidsbåtar. Båtmiljörådet. havochvatten.se/download/18.64f5b cffddb / /hav_ flyer_alltforsjon_low.pdf 34

35 35

36 Stiftelsen Håll Sverige Rent arbetar för att motverka nedskräpning, främja återvinning och stärka människors miljömedvetenhet. I bred samverkan med omvärlden påverkar vi den enskilda individens attityder och värderingar kring miljö och hållbar utveckling. Arbetet bedrivs genom kampanjer, projekt, utbildningsinsatser och utdelandet av miljöutmärkelser. Stiftelsen Håll Sverige Rent Box 4155, Stockholm Tel: