Ämnesöversikter kommittén för konstnärlig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete

Transkript

1 Ämnesöversikter 2010 kommittén för konstnärlig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete

2 Ämnesöversikter 2010 Kommittén för konstnärlig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete

3 Förord Vetenskapsrådet har som en del av sitt strategiska arbete behov av ämnesöversikter för svensk forskning, vilka dels täcker det nuvarande tillståndet, dels är prognoser för utvecklingen under de närmaste fem till tio åren. Vetenskapsrådets ämnesråd, råd och kommittéer har under år 2010 fått i uppdrag att ta fram ämnesöversikter inom respektive område. Arbetet med ämnesöversikter blir dessutom ett återkommande inslag i Vetenskapsrådets strategiska arbete för att stödja svensk forskning av högsta vetenskapliga kvalitet. Ämnesöversikterna utgör underlag för en process där vi syftar till att ta fram ett gemensamt dokument med förslag till prioriteringar inom svensk forskningsfinansiering. Detta gemensamma dokument beslutas av Vetenskapsrådets styrelse i oktober Uppdraget med att ta fram ämnesöversikter har lösts på olika sätt inom olika områden. En ledstjärna för arbetet har dock varit bred förankring i forskarsamhället. I uppdraget har legat att beskriva bland annat vilken forskning som är vanlig respektive ovanlig i Sverige och vilken forskning som är stabil och väletablerad respektive sporadisk. Beskrivningar finns även av vilka forskningsfält som är på väg att försvinna eller vilka som är under tillväxt och vilka skälen till detta är, vilken forskning som väntas expandera eller har rönt förnyat intresse. Forskningen inom ett visst område kan dras med problem eller svårigheter som i förlängningen innebär hot mot områdets utveckling, antingen kvalitativt eller kvantitativt. På motsvarande sätt kan forskningsfält innehålla möjligheter som, rätt utnyttjade, leder till att fältet stärks. Denna volym innehåller den ämnesöversikt som tagits fram av kommittén för konstnärlig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete. Vid läsningen bör man alltså hålla i minnet att texten utgör underlag för en övergripande prioritering som arbetas fram och beslutas av Vetenskapsrådets styrelse. Alla goda förslag har därför inte kunnat tas med i den sammanvägda prioriteringen, men har naturligtvis mycket noga övervägts. Jag vill här rikta ett stort tack till alla representanter för forskarsamhället som bidragit till arbetet. Mille Millnert Generaldirektör Vetenskapsrådet

4 Innehåll SaMMaNFattaNDe ÖVeRSiKt OCH ÄMNeSBeSKRiVNiNG...5 StYRKOR, SVaGHeteR OCH ÄMNeSMÄSSiGa trender...6 Styrkor...6 Svagheter...7 Ämnesmässiga tendenser...7 UtVeCKliNGSpOteNtialeR FÖR De NÄRMaSte 5 10 åren...9

5 SaMMaNFattaNDe ÖVeRSiKt OCH ÄMNeSBeSKRiVNiNG Konstnärlig forskning omfattar ett brett spektrum av undersökande, akademiskt reflekterade praktiker med konstnärlig grund i bildkonst, musik, teater, film, dans, performance, arkitektur, design, litteratur m.m. Forskningsmetoderna är oftast handlingsorienterade, performativa, där egen konstnärlig produktion genom det materiella (som artefakter, utställningar, konserter, föreställningar, filmer, fonogram och litterära alster) ingår som en väsentlig del i problematisering, referensramar, argumentering och presentation i syfte att avtäcka dolda sammanhang, kritiskt undersöka samhällsfenomen eller synliggöra alternativa värden, perspektiv och scenarier. Andra benämningar är praktikbaserad eller designbaserad forskning, research by design, performance-based research, och research in the making disciplines. Konstnärlig forskning är dels autonom, formulerad inifrån en konstnärlig praktik, dels komplementär till andra vetenskaper, till exempel vad gäller innovation, metodutveckling eller ämnesöverskridande frågeställningar. Den bidrar särskilt genom att kritiskt synliggöra alternativa tolkningar, peka ut möjliga lösningar och utveckla nya problemställningar, tolkningar, undersöknings-, gestaltnings- och kommunikationsformer. Metodiken är vanligtvis materiell och performativ även om distinktionen är oklar, till exempel om en konsert eller en föreställning kan ses som performativ snarare än som materiell. Egen konstnärlig produktion, innovation och aktivt deltagande genom det materiella ingår som en väsentlig del i problematisering, undersökande metoder, referensramar, argumentering och presentation, till exempel för att avtäcka dolda sammanhang, visa på möjliga tolkningar eller lösningar, kritiskt undersöka samhällsfenomen eller synliggöra alternativa värden, perspektiv och scenarier. Forskningsfältet har funnits sedan tidigt 1990-tal och utvecklas snabbt. I Sverige finns i dag drygt 100 doktorander, närmare 50 disputerade och två nationella forskarskolor (en inom design och en inom konstnärlig forskning). Gränsdragningen mellan konstnärliga och vetenskapliga avhandlingar är självfallet i flera fall hårfina och därmed inte lätta att göra. Kommittén för konstnärlig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete 5

6 StYRKOR, SVaGHeteR OCH ÄMNeSMÄSSiGa trender Konstnärlig forskning inriktas ofta mot att medvetandegöra en konstnärlig praktik eller process. Det kan vara interaktioner med till exempel musikinstrument, specifika konstnärliga eller samhällsrelaterade situationer med ett visst tolkningssätt eller ett konceptuellt ställningstagande. I de flesta fall omfattar forskningen någon form av produktion eller verk som grundas i konstnärliga handlingar. Forskaren är för det mesta uttalat och aktivt deltagande i den undersökande processen. Att konstnärlig forskning i regel är performativ och materiell, betyder att den är handlingsorienterad och verkar genom det materiella med forskaren som aktivt deltagande subjekt i den undersökande processen, vilket kräver en medveten teoretisk eller laborativ reflektion. Framväxten av forskningsfältet kommer dels ur ett behov av att formulera, fördjupa och systematisera konstnärligt undersökande verksamhet, dels ur ett generellt ökande intresse för kunskapande processer med vidgade inslag av innovativt tänkande, tolkande och kritisk reflektion, gestaltning/ representation och kommunikation via fler modus än verbal text. Det är viktigt att stärka både det konstnärliga områdets fortsatta identitet och metodutveckling och dess integrering i vetenskapssamhället, till exempel genom att tydligare formulera kvalitetssäkringskriterier och samhällsrelevans samt hur konstnärlig forskning kan dokumenteras granskas, bedömas, lagras och spridas. Styrkor En styrka i konstnärlig forskning är dess möjligheter att agera explorativt och innovativt genom det materiella och på så vis kritiskt undersöka, utforska, avtäcka och fördjupa insikter om sammanhang, processer, alternativa tolkningar eller komplexa lösningar. Konstnärlig forskning utvecklar metoder som sammanför tolkning, konstnärlig insikt, kritisk reflektion och argumentation i flera kommunikations- och representationsformer. Genom aktivt skapande som kombinerar intuitiva förståelseformer, nydanande och systematiserat konstnärligt arbete och kritisk reflektion är forskningen väl ägnad att belysa komplexa och mångtydiga fenomen, inte bara inom konstens egna domäner utan även att kritiskt undersöka samhällsfenomen och synliggöra alternativa betraktelsesätt, sammanhang eller scenarier. Forskningsfältet kommunicerar och argumenterar inte sällan intermedialt eller i flera representationsformer och knyter därmed an till samtidskulturens mångfald av kulturella uttryck och sätt att kommunicera. Således kan konstnärlig forskning berika den akademiska diskussionen om kunskapsbildning och forskningsmetodik i stort. Genom att ofta arbeta med ämnesöverskridande problemställningar är konstnärlig forskning också väl lämpad att verka i transdisciplinära forskningssituationer i dialog med andra vetenskapstraditioner och med det omkringliggande samhället. Den konstnärliga forskningens experiment har i regel en öppet sökande karaktär i iterativa processer som inte syftar till verifikation. Dess forskningsresultat kan på så sätt vara betydelsefulla både för annan konstnärlig verksamhet, för vetenskap och kunskapsutveckling i bred bemärkelse och för samhället generellt. Genom att utveckla exempel för konkreta ställningstaganden i samhället eller gestalta problematiseringar av samhällsfenomen och forskningsfrågor kan konstnärlig forskning både fördjupa den konstnärliga förståelsen och bidra till eller interagera med andra former av forskning. Den konstnärliga forskningen har väsentligt bidragit till metodologisk förnyelse, både som gränsöverskridande samarbetsform och som en forskning som aktivt arbetar i komplexitet och föränderlighet med fokus på den utforskande handlingen. Med nya former för tolkning eller tolkande transformationer, simulering eller iscensättning av forskningsproblem, interventioner eller utveckling av gränsobjekt möjliggörs deltagande och dialog. Här kan den konstnärliga forskningen uppnå en hög grad av precision. Kommittén för konstnärlig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete 6

7 Svagheter Centralt i all forskning är stora krav på kommunikation, förmedling och kritik av kunskapsbidrag och använd metodik. Så även i den konstnärliga. Liksom det aktiva, personliga skapandet är en del av den konstnärliga forskningens styrka, kan det också vara dess svaghet om det inte bärs upp av en relevant problematisering, avancerad akademisk reflektion och trovärdig argumentation (i varierande kommunikationsformer) som väsentligt bidrar till ny kunskap. Mer än i andra typer av forskning ställs kraven högt på relevant formande komposition och konstruktion av forskningssituationens problematik och genomförande. Det omfattar aspekter som: subjektets roller och handlingar, sinnliga upplevelser och fenomen, objektets roller och sammanhang, material och instrument, forskningsprocess och struktur, experiment och fallstudier, språk och representation samt dialog och kommunikation. Det råder fortfarande brist på artikulerad erfarenhet och goda exempel. Området präglas av en viss historielöshet. Det finns dock exempel i historien på praktikbaserad och konceptuellt orienterad forskning som kan rubriceras som konstnärlig och som skulle kunna bidra till förståelsen för det konstnärliga områdets framväxt och betydelse. Konstnärlig forskning har ännu inte uppnått en tillräcklig kritisk massa eller utvecklad diskurs, vilket gör att enskilda forskningsprojekt blir extra utsatta. Det kan leda till brister när det gäller till exempel anknytning till annan forskning och relevanta sammanhang, begreppsbildning och begreppshantering eller kritisk reflektion över teori och metod. Forskandet som interagerande och kollektivt kunskapsutbyte som tar stöd i konstnärliga processer behöver stärkas inom fältet. Det behövs även en mer avancerad metodutveckling kring frågor som rör den konstnärliga forskningens möjligheter till aktiva, performativt undersökande experiment, relevanta kunskapsöversikter och förhållande till annan forskning och praktik. En intressant fråga är inte minst hur den konstnärliga forskningens materiella praktik kan utnyttjas argumenterande och diskursivt för att i ökande grad bidra till både en akademisk diskurs samt en avancerad kunskapsbildning. Här behövs omfattande utveckling av och diskussion kring argumentation, representationsformer, dokumentation, disseminering och kommunikationsmöjligheter. Det råder också brist på mötesplatser, exponeringsytor och publiceringsfora. Snarare än att etablera definitiva kriterier för konstnärlig forskning bör flera utvecklade former och utrymmen för denna verksamhet eftersträvas. Det gäller även applikationer av forskningen på domäner utanför det konstnärliga området. Liksom för annan forskning innebär ökade krav på marknadsorientering, till exempel ett beroende av kunskaps- och upplevelseindustrin, ett hot mot en självständig och kritiskt reflekterande konstnärlig forskning. Ska marknaden och upplevelseindustrin hota konstens självständighet och varierande uttryck? Det vore också olyckligt om det uppstår en klyfta mellan konstnärlig och andra typer av forskning, så att den konstnärliga forskningen i alltför hög grad särskiljs eller isoleras. Det kan leda till en gränsdragningsproblematik som riskerar att avlägsna området från alternativ kritisk dialog och granskning. Ämnesmässiga tendenser I flera länder där konstnärlig forskning utvecklades tidigt, till exempel i Australien och Storbritannien, har man betraktat konstnärlig forskning som en inomkonstnärlig utvidgning av konstnärlig praktik och högre utbildning. Detta kan leda till intressant konstnärlig fördjupning men genererar svårigheter när det gäller kunskapsteoretisk utveckling, till exempel beträffande hur konstnärlig forskning kan integreras med och ha relevans för annan forskning eller hur kvalitetskriterier ska formuleras. I Sverige, liksom på flera håll i de nordiska länderna, har man snarare sökt utveckla den konstnärliga forskningen med erkännande av dess egenart och djup men också som en del av vetenskapssamhället. De gränsöverskridande kollegier som inledningsvis uppmuntrades (med stöd från Vetenskapsrådet, huvudsakligen under perioden ), liksom den parallella uppbyggnaden av konstnärlig forskarutbildning vid de konstnärliga fakulteterna vid Göteborgs universitet och Lunds universitet samt även i viss mån vid Kommittén för konstnärlig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete 7

8 Malmö högskola hade här en positiv effekt. Musik, arkitektur och design stod tidigare för merparten av svensk konstnärlig forskning. I dag är de konstnärliga riktningarna fler och omfattar alla konstarter. Att utvecklingen skett med olika hastighet inom olika konstarter hänger samman med varierande traditioner och förhållningssätt vad gäller relationen mellan konst och vetenskap. Eftersom det konstnärliga fältet visar på stor bredd och många olika uttryck är det angeläget att också den konstnärliga forskningen utvecklas med differentiering och stort utbyte både inomkonstnärligt och med andra kunskapsområden. Under de närmaste åren förväntas därför en intensifierad diskussion kring kunskapsteoretiska frågor, metodutveckling, kvalitetskriterier, bedömning, kvalitetssäkring, dokumentation, arkivering och publicering/ kommunikation av konstnärlig forskning. Den konstnärliga forskningen har utan tvekan en stor kunskapsgenererande potential, framförallt för de konstnärer som engagerar sig i forskning, men också i form av ett ökat antal tvärvetenskapliga forskningscentra med fokus på innovation, kreativitet eller transdisciplinära problemställningar med hybridformer och synteser. Den kan även ha stor kommersiell betydelse, inte minst i relation till informations- och kommunikationsteknologi (ikt) och utvecklingen av nya sociala medier. Här har den konstnärliga forskningen en möjlighet att bidra både innovativt och kritiskt. En mycket viktig tendens är även uppmärksammandet av den metodologiska paradoxen att vi i utforskandet av verkligheten är beroende av förmedlande artefakter, instrument och modeller som vi själva skapat. Detta placerar de estetiska avvägningarna i en central kunskapsteoretisk position. Här spelar den konstnärliga forskningen en allt viktigare roll genom sitt fokus på materialisering, iscensättning, transformation, experimenterande, simulering och varierande representations- och kommunikationsformer. Kommittén för konstnärlig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete 8

9 UtVeCKliNGSpOteNtialeR FÖR De NÄRMaSte 5 10 åren Forskningen har sitt eget problem nämligen utveckling som sådan. Antag att kategorin konstnärlig forskning hittills har varit nödvändig som ett paradigmalstrande övergångsbegrepp. Hur kommer då framtiden att gestaltas, när väl dess praktikbaserade, material- och iscensättningsorienterade tekniker har assimilerats med den allmänt vedertagna forsknings-kulturen? Ska vi även fortsättningsvis behöva identifiera denna forskning som en speciell medlem av forskningsfamiljen, eller kommer vi att helt enkelt kunna tala om forskning med utgångspunkt i den generella förutsättningen att varje projekt grundas på identifikation och samlande av relevanta kompetenser, metoder och diskursiva uttrycksformer som i all annan forskning? Kärnfrågan här är vad vi förväntar oss av konstnärlig forskning. Vilka problem ska den kunna erbjuda lösningar på? Vilka frågeställningar är det som över tid har adderats till forskningen, som nu gör att vi är beredda att förstå och acceptera konstnärlig forskning som en fördjupad del av en akademisering av vardagens praktiker? Det är viktigt att stärka det konstnärliga områdets fortsatta identitet och metodutveckling, till exempel beträffande forskningsöversikt, argumentering genom flera representationsformer, formandet av forskningssituationens problematik, relevans och genomförande med aspekter som subjektets roller och handlingar, sinnliga upplevelser och fenomen, objektets roller och sammanhang, material och instrument, forskningsprocess och struktur, experiment och fallstudier, språk och representation, dialog och kommunikation. Det är också angeläget att stärka fältets integrering i vetenskapssamhället genom att tydligare formulera kvalitetssäkringskriterier och samhällsrelevans samt hur konstnärlig forskning kan dokumenteras, granskas, bedömas, lagras och spridas. Allt eftersom oron över den konstnärliga forskningens status, legitimitet och relevans minskar, är det dock troligt att frågor som i dag står i centrum kommer att ersättas av nya, om än delvis relaterade. Dessa frågor kan karaktäriseras enligt följande: utvecklingspotential och kvalitetsvärdering/kvalitetssäkring, där goda exempel blir viktiga för att mobilisera en sådan diskussion, kvalitativa/sinnliga modaliteter (visuella och auditiva preferenser, smak, lukt, rörelse, känsla) och möjligheten att utveckla kunskap genom dessa, hur området kritiskt kan synliggöra och utveckla alternativa former för problematisering, tolkning, undersökning, gestaltning och kommunikation, tvärvetenskaplighet och behoven av att integrera konstnärliga forskningsmetoder för utvecklandet av medierande materia, objekt eller rum, specifika för varje forskningsprojekt eller ämne. Önskar man förändra en tradition är det nödvändigt att förändra de tänkta gemensamma åtaganden som utgör grunden för en viss gemenskap. Om forskning först och främst omfattar ett tänkande grundat i restriktioner, hur kan vi då införliva sinneskunskapen? Utmaningen ligger i att utveckla ett kunskapande med tyngdpunkten i experimentellt utforskande likaväl som i teoretisk reflektion ett kunskapande kännetecknat av både och snarare än antingen eller. Konstnärer och designers av olika slag skulle därigenom kunna utveckla en specialistkompetens inriktad mot förändring, transformation eller oavslutat tänkande, det vill säga ett tänkande som framförallt grundar sig i utvecklingen av fluktuerande, instabila och potentiella spelplaner. En angränsande frågeställning är huruvida den konstnärliga forskningen skulle kunna bidra till utvecklingen av en forskningskultur som öppet stödjer möjligheten till risktagande. Risktagandet, både det som är en potential i varje konstnärlig process och det som händer när en forskningskultur ännu inte äger förmågan att föreställa sig de villkor som fordras för banbrytande upptäckter, blir i det sammanhanget en tillgång eller en kvalitet i sig. Frågan som gör sig gällande är därför hur avståndet mellan Kommittén för konstnärlig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete 9

10 en verkställande och en lärande forskningskultur kan överbryggas. Hur utvecklar vi en tvärvetenskaplighet som inte bara fungerar som ett attraktivt ideal utan också fungerar i praktiken? Det finns en påtaglig risk att önskemål om tydligare identitet, metodik och egna akademiska sammanhang gör att fältet sluter sig om sig själv och den fruktbara interaktionen med andra fält och discipliner minskar. Det är i det sammanhanget viktigt att arbeta för kunskapsteoretiskt utbyte och bredda diskussionen kring kommunikation, kvalitetskriterier och dokumentationsformer. Finansieringsformer och fortsatta karriärvägar för forskarutbildade är andra utmaningar som är avgörande för hur fältet kan utvecklas. Det finns i dag flera institutioner och initiativ som kan fungera som förebilder i utvecklingen av en tvärvetenskaplig konstnärlig forskning och som arbetar efter principer med fokus på konstnärlig fördjupning, interdisciplinär idéutveckling, designtänkande och kreativ problemlösning. Dessa kännetecknas av vad som har kallats en post-kritisk ansats, det vill säga en ansats där avståndet mellan aktiva forskare och kritiker är eliminerat och ersatt av en modell där dessa blir samproducenter. Empati förmågan att se och upprätta samband är en annan viktig dimension av professionellt kunskapande. För att kunna möta samhällets allt mer sammansatta och oregerliga problem behöver forskningen, förutom ämnesspecialister, också forskare som är föreställningsspecialister eller specialister på utvecklandet av scenarier eller visioner. Design uppfattat som en tvärvetenskaplig förändringsmekanism som verkar på och genom vissa tryckpunkter i ett visst system, blir i det avseendet viktigare än den enskilda designern/konstnären. I relation till en pågående uthållighetsdiskussion blir det också viktigare att åstadkomma mer med mindre. Hur vi uppnår detta kommer inte bara bero på var på en skala mellan lärande och verkställande vi lyckas positionera svensk forskning, utan också på hur vi positionerar den i relation till å ena sidan produktionskrav och å andra sidan förändringsvärde. För att introduktionen av nya element och metoder inom den vetenskapliga forskningens fält ska bli lyckosam krävs också skicklighet och precision. I det här fallet gäller det att tydliggöra att det inte bara handlar om att inkorporera konst, design, hantverk eller scenkonster utan om att utveckla konstnärlig forskning. Vi kan således karaktärisera en sund forskningskultur som en kultur engagerad i paradoxer, det vill säga i det faktum att fenomen kan vara dubbel- eller flertydiga, ickeförklarade och fruktbara på samma gång, individuella och samtidigt interagerande, såväl disciplinära som interdisciplinära, vilket också utgör förutsättningen för utvecklingen av ny, oförutsägbar och förändrande kunskap. Den svenska modellen för stöd till konstnärlig forskning bygger i dag på ett statligt centralt projektstöd i kombination med en intensifierad forskarutbildning. För den senare kommer den nationella forskarskolan i konstnärlig forskning (med stöd från Vetenskapsrådet) att spela en stor roll. För att möjliggöra fortsatt forskning för de som disputerat och för de som kommer att disputera för den särskilda konstnärliga doktorsexamen, som nyligen införts, krävs bättre framtida möjligheter att erhålla stöd och anställning i olika former. Detta anknyter till Vetenskapsrådets nyligen uttalade vilja att i ökad utsträckning stödja yngre forskare inom alla ämnesområden. Kommittén för konstnärlig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete 10