Bytet av hemvist vid arvsförordningens tillämpning

Transkript

1 Juridiska institutionen Vårterminen 2017 Examensarbete med praktik inom internationell privaträtt, särskilt arvsrätt 30 högskolepoäng Bytet av hemvist vid arvsförordningens tillämpning Särskilt om svenska medborgare som flyttar till Portugal The change of habitual residence within the application of the EU succession regulation Especially about Swedish citizens moving to Portugal Författare: Fanny Isaksson Handledare: Maarit Jänterä-Jareborg

2

3 Innehållsförteckning Förkortningar Inledning Problematiken Syfte Frågeställning Metod Material Avgränsning och förtydliganden Disposition Byte av hemvist från Sverige till Portugal Hemvist enligt arvsförordningen De grundläggande bestämmelserna Samma definition av hemvist avseende domsrätt och tillämplig lag Tolkning av fördragstexten Arvsförordningens mål EU-domstolens praxis Svensk IP-rätt Hemvist enligt skatterätten Begreppen Non-habitual resident-regleringen Svensk skatterätt Det svensk-portugisiska dubbelbeskattningsavtalet Avslutning Språkets och begreppsbildningens betydelse Sammanfattande diskussion Fiktiva exempelfall: svenskar i Portugal Inledning Varaktighet och regelbundenhet

4 3.3 Förhållanden kring vistelsen Skälen till vistelsen Om vistelsen beror av yrkesmässiga eller ekonomiska skäl Om inget permanent boende i någon medlemsstat Centrum för intressen Det skatterättsliga hemvistet Helhetsbedömningen Innehållet i portugisisk materiell arvsrätt Inledning Arvingar Samkönade äktenskap och informella relationer Samkönade äktenskap Samboende Laglott Ansvar för skulder Stämpelskatt Slutkommentar Konkreta råd till svenskar i Portugal Slutreflektion Käll- och litteraturförteckning

5 Förkortningar 1961 års Haagkonvention Haagkonvention av den 5 oktober 1961 rörande lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden 2007 års Haagprotokoll Haagprotokoll av den 23 november 2007 om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet, EUT 2009 L 221 s. 19 Arvsförordningen Europaparlamentets och rådets förordning nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg Bryssel I-förordningen Rådets förordning nr. 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område Bryssel 1a-förordningen Europaparlamentets och rådets förordning nr 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning) Bryssel II-förordningen Dubbelbeskattningsavtalet Rådets förordning nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning nr 1347/2000 Avtal mellan Konungariket Sverige och Portugisiska Republiken för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst, inkorporerad i svensk rätt genom lag (2003:758) om skatteavtal mellan Sverige och Portugal 3

6 CIRS EU FEU FEUF Código do Imposto sobre o Rendimento das Pessoas, godkänd genom lag 442-A/88, den portugisiska personskattelagen Europeiska unionen Fördraget om Europeiska unionen Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt IL Inkomstskattelag (1999:1229) IS Imposto do selo, stämpelskatt IÄL Lag (1904:26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap LIMF PCC Lag (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden Código Civil Portugues, den portugisiska civilkoden Rom I-förordningen Europaparlamentets och rådets förordning nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser Rom II-förordningen Europaparlamentets och rådets förordning nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser Rom III-förordningen Underhållsförordningen Rådets förordning nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad Rådets förordning nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet ÄB Ärvdabalken (1858:637) 4

7 1 Inledning 1.1 Problematiken Ett behagligt klimat lockar allt fler svenskar att flytta söderut efter pensionen då de inte längre är bundna till Sverige genom arbetet. Under senare år har allt fler valt att flytta till Portugal som en följd av landets gynnsamma skatteregler för utländska pensionärer. Enligt den portugisiska regleringen behöver svenska pensionärer inte betala någon skatt alls på stora delar av sin pension. Enligt ett dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Portugal behöver pensionärerna inte heller betala någon skatt i Sverige. 1 Detta har gett Portugal en fördel gentemot andra länder i Sydeuropa. Och det är inte bara pensionärer som söker sig till Portugal även unga arbetande svenskar söker sig till landet. Enligt intresseorganisationen Svenskar i Världens senaste kartläggning gjord uppskattades 3500 svenskar vara bosatta i Portugal och organisationen räknar med att det är ännu något fler idag. 2 En utlandsflytt har emellertid även andra juridiska följder för dem som flyttar utomlands och deras anhöriga än enbart de skatterättsliga konsekvenserna. Den 17 augusti 2015 trädde Europaparlamentets och rådets förordning nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg 3 i kraft. I och med detta upphörde den enligt svensk internationell privaträtt 4 på arvsrättens område tidigare rådande nationalitetsprincipen, som innebar att svensk behörighet och svensk lag alltid skulle tillämpas för svenska medborgare, att gälla. Arvsförordningen föreskriver istället att hemvistprincipen ska avgöra vilket lands myndigheter som har jurisdiktion och vilket lands lag som ska tillämpas. 5 Vid en utlandsflytt blir det således det nya landets arvsrätt som ska tillämpas, förutsatt att personen i fråga kan anses ha tagit hemvist i den nya staten. Det finns visserligen en möjlighet enligt arvsförordningen att, genom ett lagvalsförordnande, ange att lagen i det land där en person är medborgare ska tillämpas på dennes kvarlåtenskap, men detta kräver ett aktivt agerande. Enligt min mening är det inte rimligt att tro att alla i nuläget utomlands bosatta 1 Avtal mellan Konungariket Sverige och Portugisiska Republiken för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst art Öhlén, Elsa, Kontakt Beställa material, E-post till Fanny Isaksson 27 februari I fortsättningen arvsförordningen. 4 I fortsättningen IP-rätt. 5 Arvsförordningen art. 4 och art

8 som vill att deras medborgarlands lag ska vara tillämplig känner till och har utnyttjat denna möjlighet. Har inget sådant lagvalsförordnande gjorts är det istället hemviststatens lag som ska tillämpas. 6 Vidare blir det det nya hemvistlandet som har jurisdiktion, förutsatt att det är en medlemsstat. 7 Har inget lagvalsförordnande gjorts blir det alltså av avgörande betydelse när ett nytt hemvist ska anses ha uppkommit. 1.2 Syfte Syftet med detta examensarbete är att reda ut när hemvist byts, i arvsförordningens mening, för svenskar som flyttar till Portugal. För att belysa vad ett eventuellt hemvistbyte får för konsekvenser för de svenskar som flyttat till Portugal är det vidare av intresse vad portugisisk arvsrätt innehåller och hur den skiljer sig från svensk arvsrätt. Syftet är därför att också utreda detta. Vidare kommer jag att behandla vad de utflyttande svenskarna i praktiken kan göra för att undvika att portugisisk rätt blir tillämplig. 1.3 Frågeställning För att uppfylla syftet kommer följande frågor att besvaras: Vilka omständigheter är avgörande för att ett nytt hemvist ska ha uppkommit efter en flytt till Portugal? Inom denna frågeställning faller att behandla det skatterättsliga hemvistet samt att ta ställning till hur EU-domstolen skulle kunna komma att tolka arvsförordningens hemvistbegrepp. Vad är huvudinnehållet i portugisisk arvsrätt? Vad bör svenska medborgare i Portugal göra för att öka förutsebarheten avseende deras framtida kvarlåtenskap? 1.4 Metod Examensarbetet har den rättsdogmatiska metoden som utgångspunkt. Rättsdogmatiken går ut på att rekonstruera lösningen på ett rättsligt problem genom att applicera en rättsregel på detsamma med användandet av de allmänt accepterade rättskällorna. 8 Även om 6 Arvsförordningen art Arvsförordningen art Korling & Zamboni s

9 rättsdogmatiken i första hand intresserar sig för rättsreglerna, och inte för hur dessa tillämpas hos till exempel underrätter och myndigheter kan rättsdogmatiken användas för att framställa kritik av rättsläget och föreslå förändringar. 9 Således motiverar den rättsdogmatiska metoden att man även diskuterar lämpligheten i gällande regler. Då ämnet för detta examensarbete inte huvudsakligen rör vanlig svensk lagstiftning, stiftad av riksdagen, utan består av en EU-förordning måste dock även den EU-rättsliga metoden beaktas. EU-domstolens tolkningsmetod kännetecknas av att vara förhållandevis fri och starkt ändamålsorienterad (teleologisk tolkningsmetod). 10 Vidare är EU en rättsordning på två nivåer en gemensam europeisk och 28 nationella. 11 EU-rätten innehåller många oprecisa bestämmelser och allmänna målsättningar som måste konkretiseras i den faktiska rättstillämpningen. Hänsyn måste tas till EU-rättens särdrag och de särskilda svårigheter som dess tolkning medför. 12 EU-domstolen tolkar EU-rätten på ett sätt som uppfyller dess ändamålsenliga verkan, effet utile, vilket innebär att domstolen väljer den tolkningsmetod som är mest gynnsam för EU-rättens utveckling. 13 Vidare tar EUdomstolen, i sin argumentation, gärna inspiration från andra rättsområden. Det för med sig att hela EU-rätten vilar på gemensamma principer och unionsrätten av den anledningen bildar ett mer logiskt och sammanhängande system än många nationella rättsordningar. 14 Avsnitt 5 där jag behandlar innehållet i portugisisk arvsrätt har även inslag av komparativ metod, genom jämförelser mellan svensk och portugisisk rätt. Den komparativa metoden går ut på att jämföra och finna likheter och skillnader mellan olika rättssystem Material Den rättsdogmatiska metoden innebär som sagt traditionellt en analys av de allmänt accepterade rättskällorna, d.v.s. lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten och den rättsdogmatiskt orienterade litteraturen. 16 Inom EU-rätten är de traditionella rättskällorna 9 Korling & Zamboni s Hettne & Otken Eriksson s Korling & Zamboni s Hettne & Otken Eriksson s Hettne & Otken Eriksson s Hettne & Otken Eriksson s Korling & Zamboni s Korling & Zamboni s

10 emellertid de grundläggande fördragen (EU-fördraget 17 och funktionsfördraget 18 ), förordningar, direktiv, beslut och praxis från EU-domstolen. 19 I detta examensarbete har särskild vikt lagts vid arvsförordningens text samt skälen till förordningen. Då EUdomstolens praxis har en särskild plats inom den EU-rättsliga normhierarkin har flera EUfall också behandlats, eftersom dessa kan ge en fingervisning om hur EU-domstolen kan komma att tolka arvsförordningens hemvistbegrepp i framtiden. Då arvsförordningen är ett förhållandevis nytt regelverk är den doktrin som behandlar förordningen ännu inte alltför omfångsrik. Jag har till stor del utgått ifrån kommentaren till förordningen EU Regulation on Succession and Wills Commentary. I kommentaren medverkar advokat Ulf Bergquist (Stockholm), docent och notarie Domenico Damascelli (Bologna), advokat och notarie Richard Frimston (London), professor emeritus Paul Lagarde (Paris), notarie Felix Odersky (Dachau) samt professor Barbara Elisabeth Reinhartz (Amsterdam). I avsnittet om hemvist enligt skatterätten har jag använt mig av svensk lagtext och doktrin liksom portugisisk lagtext samt offentligt tryck från den portugisiska skattemyndigheten. I delen om portugisisk arvsrätt har framförallt portugisisk lagtext använts liksom EU:s juridiska informationshemsida e-juridikportalen, tillgänglig på liksom Notaries of Europes arvsrättsliga informationshemsida Successions in Europe, tillgänglig på samt Commission on European Family Laws informationshemsida Till den del jag använt material på portugisiska har jag översatt relevanta juridiska begrepp efter bästa förmåga. Det ska dock påpekas att det alltid är vanskligt att översätta juridiska begrepp från ett språk till ett annat. Slutligen har även svensk IP-rättslig doktrin använts för att få en överblick och förståelse för rättsområdet och för att få en bild av hur EU-domstolen skulle kunna komma att tolka begreppet hemvist enligt arvsförordningen. 1.6 Avgränsning och förtydliganden Vad gäller avgränsningen av detta examensarbete är min mening, vid genomgången av 17 I fortsättningen FEU. 18 I fortsättningen FEUF. 19 Bogdan, Concise Introduction to EU Private International Law s

11 hemvist enligt skatterätten, inte att närmare utreda vad som avses med det skatterättsliga hemvistet. Istället finns avsnitt 2.4 med därför att många svenskar som sagt flyttar till Portugal av skatteskäl. En hemvistbedömning görs då enligt skatterätten för att avgöra om den utflyttade är obegränsat eller begränsat skattskyldig i Sverige. Liksom jag kommer återkomma till senare menar jag att var det skatterättsliga hemvistet har ansetts finnas i det enskilda fallet kan vara en omständighet som påverkar var det arvsrättsliga hemvistet ska anses finnas. Vad gäller portugisisk arvsrätt är syftet med min genomgång i avsnitt 4 framförallt att signalera att stora skillnader råder mellan Sverige och Portugal på arvsrättens område, inte att ge en utförlig bild av portugisisk arvsrätt i dess helhet. Vidare kommer jag inte behandla den undantagsregel som finns i arvsförordningen art då denna endast blir relevant i undantagsfall. 20 En genomgång av denna är därför inte motiverad för att besvara mina frågeställningar. Anledningen till att jag undersöker hemvistet för just svenskar som flyttat till Portugal är att examensarbetet har kombinerats med praktik på svenska ambassaden i Lissabon. Frågorna som uppkommer kan dock sannolikt appliceras även på svenskar som flyttat till andra EU-länder där arvsförordningen är tillämplig. Vad gäller de exempel jag valt att ta upp är de fiktiva exempel men som jag hämtat inspiration till under praktiken i Portugal. Samtliga skulle alltså kunna utgöra typiska fall rörande svenskar i Portugal. 1.7 Disposition I avsnitt 2 och 3 kommer huvudfrågan för uppsatsen att behandlas, nämligen vad som krävs för att ett nytt hemvist ska uppkomma i arvsförordningens mening. Detta är alltså den fråga som är intressant då något lagvalsförordnande inte har gjorts. Avsnitt 2 behandlar arvsförordningens hemvistbegrepp enligt EU-domstolens tidigare praxis, enligt svensk IP-rätt samt enligt skatterätten. Vidare behandlas arvsförordningens olika språkversioners betydelse för tolkningen av hemvistbegreppet. I avsnitt 3 ges fyra fiktiva exempel på svenskar som avlider i Portugal. Utifrån vad jag har kommit fram till i avsnitt 2 om arvsförordningens hemvistbegrepp diskuteras det arvsrättsliga hemvistet avseende dessa fyra exempelfall. 20 Bergquist, Damascelli, Frimston, Lagarde, Odersky, Reinhartz s

12 I avsnitt 4 behandlas portugisisk arvsrätt. Där behandlas vilka som är arvingar enligt portugisisk arvsrätt, vilka regler som finns om laglott och huruvida arvingarna ansvarar för den avlidnes skulder. Vidare tas portugisisk stämpelskatt, vilket är en form av arvsskatt, upp. I avsnitt 5 ges några praktiska råd till de svenska medborgare som har för avsikt att flytta till Portugal eller redan bor där, angående vad de bör tänka på och göra för att på bästa sätt ordna sin kvarlåtenskap. Examensuppsatsen avslutas i avsnitt 6 med en slutreflektion. 10

13 2 Byte av hemvist från Sverige till Portugal 2.1 Hemvist enligt arvsförordningen De grundläggande bestämmelserna Enligt arvsförordningen artikel 4 är det domstolarna i den medlemsstat där den avlidne hade hemvist vid sin död som är behöriga att fatta beslut om arvet i dess helhet. Vad gäller tillämplig lag är huvudregeln enligt artikel 21.1 att lagen i den stat där den avlidne hade hemvist vid sin död är tillämplig på arvet i dess helhet. Hemvistet är alltså avgörande för både behörigheten och tillämplig lag och således för resultatet av arvsskiftet i dess helhet. I de flesta fall är det förmodligen inte svårt att avgöra hemvisten. I normalfallet ska den avlidne anses ha hemvist där han eller hon hade sin senaste bosättning. 21 Svåra fall förekommer dock, vilket vi även kommer se längre fram, och då måste det preciseras vad som krävs för att ett nytt hemvist ska anses ha uppkommit. Vad som avses med begreppet hemvist definieras ingenstans i förordningen. Viss ledning står dock att finna i skälen till förordningen. I skäl 23 står det: Vid fastställandet av hemvisten bör den myndighet som handlägger arvet göra en helhetsbedömning av omständigheterna kring den avlidnes liv under de år som föregick dödsfallet och vid tidpunkten för dödsfallet, med beaktande av alla relevanta omständigheter, särskilt hur varaktig och regelbunden den avlidnes vistelse i den berörda staten varit, förhållandena vid vistelsen samt skälen till denna. Den på detta sätt fastställda hemvisten bör ha en nära och stabil koppling till den berörda staten med beaktande av de specifika målen för denna förordning. Alltså ska en helhetsbedömning göras med särskilt beaktande av varaktighet och regelbundenhet, förhållanden vid vistelsen samt skälen till vistelsen. Dessa förhållanden ska visa på att det finns en nära och stabil koppling mellan den avlidne och den berörda staten med beaktande av de specifika målen för förordningen. Vilka de specifika målen är återkommer jag till i avsnitt Vidare behandlar skäl 24 hur hemvistbegreppet ska tolkas i vissa särskilt komplicerade fall: Fastställandet av den avlidnes hemvist kan i vissa fall visa sig komplicerat. Ett sådant fall kan i synnerhet uppkomma om den avlidne av yrkesmässiga eller ekonomiska skäl 21 SOU 2014:25 s

14 har bott utomlands, ibland under längre perioder, men bibehållit en nära och stabil koppling till sin ursprungsstat. I ett sådant fall skulle det, beroende på omständigheterna, kunna anses att den avlidne fortfarande hade sin hemvist i sin ursprungsstat, där den avlidnes familj hade sina huvudsakliga intressen och den avlidne hade sitt sociala liv. Andra komplicerade fall kan uppkomma då den avlidne bott i flera stater eller rest från stat till stat utan att ha något mer permanent boende i någon av dessa. Om den avlidne var medborgare i en av dessa stater eller hade alla sina viktigaste tillgångar i en av dessa stater skulle den avlidnes medborgarskap eller den plats där de tillgångarna var belägna kunna vara en särskild faktor vid helhetsbedömningen av alla omständigheter. Har utlandsvistelsen kommit sig av yrkesmässiga och ekonomiska skäl skulle det alltså kunna vara så att hemvistet fortfarande finns i ursprungsstaten förutsatt att en nära och stabil koppling bibehållits till ursprungsstaten och den avlidnes familj hade sina huvudsakliga intressen och den avlidne hade sitt sociala liv där. Har personen inte haft något permanent boende utan rest runt mellan olika stater skulle alltså utöver varaktighet/regelbundenhet, förhållandena kring och skälen till vistelsen även medborgarskap samt var personen har sina viktigaste tillgångar kunna vara avgörande för var hemvistet bedöms finnas. Enligt EUR-lex Gemensamma praktiska handledning för personer som deltar i utformningen av europeiska unionens lagtexter är syftet med skälen till EU-förordningar att ge en kortfattad motivering för de grundläggande bestämmelserna i artikeldelen utan att återge eller omformulera dem. Vidare ska skälen inte vara några bestämmelser av normativ karaktär eller några politiska uppmaningar. 22 Skälen är alltså inte att jämföra med artiklarna själva som rättskälla utan bör endast vara att se som en förklaring och ett hjälpmedel för rättstillämpare, doktrin med flera Samma definition av hemvist avseende domsrätt och tillämplig lag Då hemvistet alltså styr både domsrätt och tillämplig lag uppstår frågan om hemvistet ska definieras på samma sätt avseende både domsrätt och tillämplig lag enligt arvsförordningen. Domsrätt och tillämplig lag är två olika typer av frågor med olika mål och syften. Frågan om tillämplig lag har som syfte att lagen i det land till vilket ett visst privaträttsligt 22 Gemensam praktisk handledning från Europaparlamentet, rådet och kommissionen för personer som deltar i utformningen av Europeiska unionens lagtexter, princip

15 förhållande har starkast naturliga anknytning lämpligen bör tillämpas. 23 Domsrätten däremot är en del av den internationella processrätten och avser frågan var tvister med utlandsanknytning ska kunna prövas. Det brukar sägas att det bör finnas rättskipningsintresse, exempelvis genom att tvisten eller parterna har viss anknytning till domsrättslandet, för att domsrätt ska föreligga i ett visst land. 24 Normalt följer domstolar och myndigheter alltid det egna landets processuella förfaranderegler. 25 Så är dock inte fallet enligt arvsförordningen där den lag som blir tillämplig enligt artikel 21 ska styra arvet i dess helhet, däribland inkluderat även processrättsliga förfaranderegler. 26 Med processrättsliga förfaranderegler avses, ifall svensk lag blir tillämplig, exempelvis att ett dödsbo bildas och företräds av efterlevande make, sambo, arvingar, universella testamentstagare eller boutredningsman enligt Ärvdabalken kap och 19 kap. Ett annat exempel på en svensk förfaranderegel är att en bouppteckning ska göras över dödsboets tillgångar och skulder enligt ÄB 20 kap. Att olika definitioner av hemvist skulle gälla enligt de olika bestämmelserna skulle kunna få till följd att exempelvis Sverige har domsrätt men tillämplig lag blir portugisisk lag, något som inte borde vara tanken med förordningen. Avseende just arvsförordningen menar jag att det är särskilt viktigt att hemvisten har samma innebörd avseende både domsrätt och tillämplig lag, eftersom den tillämpliga lagen även styr det processuella förfarandet. Det motsatta skulle kunna leda till att svenska domstolar blir tvungna att tillämpa exempelvis ett portugisiskt arvsförfarande, vilket förmodligen skulle vara både oförutsebart och komplicerat för alla inblandade. Att göra skillnad på betydelsen för domsrätts- och lagvalsfrågor bidrar vidare till ökad förvirring angående anknytningsmomentets innehåll och minskar förutsebarheten. 28 Detta skulle inte ha några fördelar för arvsförordningens tillämpning. Med dessa argument som grund utgår jag i det följande från att samma hemvistbegrepp avses enligt både artikel 4 och artikel 21 i arvsförordningen Tolkning av fördragstexten Enligt skälen till förordningen ska som sagt vistelsens varaktighet och regelbundenhet 23 Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt s Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt s Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt s Arvsförordningen art. 21 och art I fortsättningen ÄB. 28 Örtenhed s

16 beaktas. Inget anges dock om vilken typ av varaktighet och regelbundenhet som krävs eller vilka förhållanden och skäl till vistelsen som ska anses tala för att hemvist föreligger, bara att dessa rekvisit ska beaktas. Det är EU-domstolen som i slutändan bestämmer hur hemvistbegreppet ska definieras. 29 Några rättsfall angående arvsförordningens hemvistbegrepp finns emellertid inte i dagsläget. 30 Hur hemvistbegreppet ska tolkas i vissa specifika situationer gällande arv och EU har däremot utvecklats i doktrin. Enligt Odersky (se ovan avsnitt 1.5) kommer studenter liksom arbetare som behåller en nära koppling till sitt hemland, antingen för att de åker tillbaka dit med jämna mellanrum eller har familj kvar där, normalt inte anses ha bytt hemvist till den nya staten så länge de har kvar kopplingar med sin familj och sitt tidigare sociala liv i ursprungslandet. Samma sak gäller för arbetare som bor i ett annat land temporärt med sin närmaste familj. 31 Samtidigt kan det tänkas att arbetare med en arbetsgivare från det nya landet, liksom studenter som flyttar till ett annat land för att göra en hel utbildning vid ett utländskt universitet, snart integreras så mycket i det nya landet att de bör anses ha tagit hemvist där. Angående så kallade Mallorca-pensionärer som lever i olika stater under olika månader av enbart personliga skäl skriver Odersky att det avgörande kommer vara om personen har jämförbara sociala relationer i de båda länderna och i vilket av länderna personen således är bäst socialt integrerad. Kan ingen skillnad göras mellan kopplingen till de båda staterna på det här sättet är det, i enlighet med skäl 24, i undantagsfall medborgarskap eller i vilken stat personens huvudsakliga tillgångar är belägna som blir avgörande. 32 Angående att vara integrerad socialt i ett land kan man enligt min mening skilja på att vara integrerad i någon typ av internationell community, att vara integrerad med andra av den egna nationaliteten som bor i samma nya land som man själv och att vara integrerad med personer från det nya landet. Traditionellt tror jag att integrering med personer från det nya landet är det som avses med integrering. I takt med att människor rör sig över gränserna allt mer, både inom EU och globalt, bör kanske dock social integrering, i ordens allmänna bemärkelse, avse även integrering med personer från andra länder som bor och har sina liv på den nya platsen. Således skulle även en svensk pensionär på Mallorca eller på Algarvekusten i Portugal, som bara umgås med andra 29 SOU 2014:25 s. 85 och art FEU. 30 Februari Bergquist, Damascelli, Frimston, Lagarde, Odersky, Reinhartz s Bergquist, Damascelli, Frimston, Lagarde, Odersky, Reinhartz s

17 svenska pensionärer i samma situation som hen själv också kunna anses som socialt integrerad. Detta är dock inte helt ändamålsenligt på arvsrättens område då arvsrätten är ett rättsområde som är nära sammanknutet med djupgående kulturella traditioner och föreställningar. 33 Därför är det inte helt lämpligt att en svensk pensionär, på Algarvekusten i Portugal, som integrerar sig med andra svenskar på platsen anses socialt integrerad i Portugal och därför tar arvsrättslig hemvist i Portugal med följden att portugisisk arvsrätt blir tillämplig. I detta fall är integrering på platsen inte detsamma som integrering med den för platsen gällande lagen som bygger på kulturella traditioner. Således bör med social integrering i detta arvsrättsliga sammanhang förstås integrering med personer från det nya landet snarare än med personer från det egna landet eller från en internationell community. Enligt SOU 2014:25 om internationella rättsförhållanden rörande arv, en utredning som tillsattes i anledning av arvsförordningens tillkomst, torde det vara rent faktiska förhållanden som ska beaktas vid hemvistbedömningen. 34 Enligt den svenska utredningen är utgångspunkten vidare att det rör sig om både objektiva förhållanden, såsom den faktiska bosättningens varaktighet, och subjektiva förhållanden, såsom avsikten med vistelsen. 35 Att det å ena sidan är rent faktiska förhållanden som ska beaktas samtidigt som avsikten med vistelsen spelar in är något av en motsättning. Min uppfattning är att inspiration till detta uttalande har tagits från det svenska IP-rättsliga hemvistbegreppet, vilket består av en objektiv och en subjektiv del, se avsnitt 2.3. SOU-uttalanden har emellertid inte samma betydelse då vi befinner oss på EU-rättens område som enligt svensk rätt och detta uttalande ska därför inte ges någon avgörande betydelse. Som sagt är det EU-domstolen som slutgiltigt avgör hur hemvistbegreppet ska tolkas. Även om några rättsfall angående arvsförordningens hemvistbegrepp inte finns i dagsläget så finns annan praxis från EU-domstolen som är av intresse. Detta kommer jag behandla i avsnitt Arvsförordningens mål Arvsförordningen är ett civilrättsligt instrument grundat på artikel 81.2 c) FEUF om förenlighet i IP-rättsliga bestämmelser. 36 EU-samarbetet i denna del handlar om EU- 33 Sayed s SOU 2014:25 s SOU 2014:25 s Arvsförordningens ingress, skäl 2. 15

18 medborgarna snarare än om den inre marknaden och syftet är att EU-medborgarna ska känna sig så pass trygga på det familjerättsliga planet att de vågar göra bruk av den fria rörligheten och flytta till en annan medlemsstat. 37 I skäl 7 till arvsförordningen anges de specifika målen som ska uppnås genom förordningen: En välfungerande inre marknad bör underlättas genom att man undanröjer hindren för fri rörlighet för de personer som för närvarande har svårt att hävda sina rättigheter vid arv med gränsöverskridande verkan. I det europeiska området för rättvisa bör medborgarna kunna utforma sina arvsrättsliga förhållanden i förväg. Det är också viktigt att på ett effektivt sätt skydda rättigheterna för arvingar, testamentstagare, övriga till den avlidne närstående personer och borgenärer. Ett av huvudsyftena som ska uppnås genom arvsförordningen är alltså att på ett effektivt sätt skydda rättigheterna för arvingar, testamentstagare, övriga till den avlidne närstående personer och borgenärer. Detta är ett syfte som jag menar att EU-domstolen mot bakgrund av doktrinen om effet utile borde argumentera utifrån i en framtida dom. Doktrinen om effet utile går ut på att EU-rätten ska tolkas så att reglernas ändamålsenliga verkan uppnås. I kommissionens grönbok om arv och testamente som upprättades inför utarbetandet av arvsförordningen konstateras att de berättigade förväntningarna hos arvtagarna är en aspekt som måste beaktas. 38 Arvtagarna ska inte drabbas av otrevliga överraskningar till följd av att en arvsordning de inte kunnat förutse, med regler som framstår som främmande för dem, blir tillämplig. Mot bakgrund av skäl 7 till arvsförordningen och uttalandena i grönboken ovan menar jag att det är viktigt att det går att förutse vilket land som har domsrätt och vilken lag som kommer tillämpas på en viss persons kvarlåtenskap. Därmed bör höga krav ställas för att hemvistet enligt arvsförordningen ska ändras. Vid utformandet av arvsförordningen diskuterades huruvida man skulle använda hemvist eller medborgarskap som anknytningskriterium. Det har sagts att medborgarskap är mer stabilt som anknytningskriterium än hemvist. 39 Man kan fråga sig om inte medborgarskapslandets lag hade varit att föredra för att effektivt skydda arvingar m.fl. En enskilds personliga förhållanden anses emellertid ofta ha en starkare anknytning till 37 Jänterä-Jareborg, Den internationella familjerätten i Europa s KOM (2005) 65 slutlig s Sayed s

19 det land i vilket han eller hon lever än till medborgarskapslandet, vilket motiverar hemvist som anknytningskriterium. 40 Vad gäller just frågan om tillämplig lag anser jag att ett flexibelt anknytningskriterium som arvsförordningens hemvistbegrepp kan ha sina fördelar då det kan anpassas till olika situationer och domstolarna på så vis kan avgöra vad som vore den mest rimliga lösningen från fall till fall. Men det finns också flera nackdelar. Det vaga och flexibla anknytningskriteriet är oförutsägbart och jag tror att olika domstolar och andra behöriga myndigheter kan komma att tolka begreppet på olika sätt. Som den franska notarien och juridikskribenten Devaux uttrycker det: Enligt texten verkar det som att lagstiftningen faller tillbaka på de praktiserande juristerna, vilka blir detektiver som får avgöra den avlidnes hemvist, en person som dessa jurister förmodligen aldrig träffat. 41 Mot bakgrund av EU-rättens mål om ökad rörlighet för EU-medborgarna är det dock inte förvånande att EU-lagstiftaren valde hemvist som anknytningskriterium. Hemvist som anknytningskriterium kan bidra till ökad integrering i det nya landet i större utsträckning än medborgarskap. 42 Ökad integrering är som bekant något som både EUlagstiftaren och EU-domstolen ofta brukar förespråka. Medborgarskap som anknytningskriterium skulle vidare kunna få till följd att människor behandlades olika utifrån sitt medborgarskap. 43 En sådan ordning skulle inte stå i överensstämmelse med den EUrättsliga principen om att ingen EU-medborgare får diskrimineras utifrån sin nationalitet. Mot bakgrund av detta resonemang och målen med förordningen så som de framgår av skäl 7 anser jag att, nu när det anknytningskriterium som valts är hemvist, höga krav ska gälla vid tolkning och tillämpning av hemvistkriteriet. Detta innebär att man bör vara restriktiv med att bedöma att hemvistet ska ha ändrats. 2.2 EU-domstolens praxis Hemvist är ett välanvänt anknytningskriterium inom EU:s IP-rätt och även om det i skrivande stund alltså inte finns någon rättspraxis angående arvsförordningens hemvistbegrepp är det rimligt att EU-domstolen i ett eventuellt kommande fall skulle ta ledning av sin bedömning i tidigare fall inom andra områden. Hemvist har använts som anknytningskriterium i Bryssel I-förordningen, dess efterträdare Bryssel Ia-förordningen, Bryssel II-förordningen, Rom I-förordningen, Rom II-förordningen och Rom III /1:FPM55 s Devaux s Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt s Jänterä-Jareborg, Under vilken lag lyder en människa? s

20 förordningen samt i underhållsförordningen och från dessa instrument finns det i vissa fall praxis. Även inom andra delar av EU-rätten, såsom inom EU:s socialrätt, förekommer begreppet hemvist och även härifrån finns rättspraxis. Samtidigt har EU-domstolen vid ett flertal tillfällen konstaterat att tolkningen av begreppet hemvist måste beakta bestämmelsens sammanhang och syftet med den aktuella förordningen. 44 Då ingen uttrycklig hänvisning finns till nationell rätt ska bestämmelsen ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela EU. 45 Vidare ska hänsyn tas till en viss bestämmelses lydelse, sammanhang och ändamål. 46 Därmed är det inte självklart att ett rättsfall som rör hemvist enligt annan EU-rätt är relevant vad gäller hemvist enligt arvsförordningen. Å andra sidan är det inte otänkbart att frågor som rör arv kan komma att tas upp i samma rättegång som behandlar andra familjerättsliga frågor såsom exempelvis makars förmögenhetsförhållanden eller underhåll ur kvarlåtenskapen. Då vore det olämpligt om hemvisten bedömdes olika och olika lag blev tillämplig på olika frågor i samma rättegång. Vidare vilar olika EU-rättsliga områden på likartade rättsprinciper och i detta avseende bildar unionsrätten ett mer logiskt och sammanhängande system än många nationella rättsordningar. 47 Mot denna bakgrund kommer jag i det följande ta upp några rättsfall där EU-domstolen uttalat sig dels om det IP-rättsliga hemvistbegreppet, dels om hemvistbegreppet enligt EU:s socialrätt. Urvalet av fall har gjorts utifrån vad jag har uppfattat vara några av de mest refererade och därmed tongivande inom EU-domstolens praxis angående begreppet hemvist. Det finns betydligt fler fall än de jag tar upp här, men då skälet till att jag tar upp denna praxis snarare är att ge exempel på hur EU-domstolen har resonerat än att ge en heltäckande bild av EU-domstolens praxis på området, har jag nöjt mig med att behandla dessa fyra fall. Mål C-523/07 A-fallet behandlar hemvistet för barn enligt Bryssel II-förordningen art. 8 och art. 13. EU-domstolen konstaterade i fallet att barnets hemvist ska motsvaras av den plats där barnet är integrerat socialt och i familjehänseende. Hänsyn ska tas till hur varaktig och regelbunden vistelsen är, förhållandena för vistelsen, skälen till vistelsen, förhållandena och skälen till att familjen flyttat till den andra medlemsstaten, barnets nationalitet, platsen och förutsättningarna för skolgången, barnets språkkunskaper samt dess familjeförhållanden och sociala band i den medlemsstaten Se t.ex. C-497/10 PPU Mercredi vs. Chaffe p C-497/10 PPU Mercredi vs. Chaffe p C-98/07 Nordania Finans et BG Factoring p Hettne & Otken Eriksson s C-523/07 A-fallet p

21 Även C-497/10 PPU Mercredi vs. Chaffe behandlar hemvisten för barn enligt Bryssel II-förordningen. I detta fall rörde det sig om ett olovligt bortförande av barn och en fråga gällde hemvisten för barnet enligt Bryssel II-förordningen art. 8 och art. 10. Domstolen hänvisar här till de kriterier som ställdes upp i C-523/07 A-fallet och utvecklar resonemanget angående vilken varaktighet som krävs för att hemvist ska anses förvärvat. Domstolen konstaterar att vistelsen vanligtvis måste vara en viss tid för att räknas som tillräckligt stadigvarande och på så vis kunna särskiljas från en endast tillfällig närvaro. Emellertid är vistelsens varaktighet endast en indikation vid bedömningen av huruvida det är fråga om ett stabilt hemvist. Det som framförallt är av betydelse är att personen i fråga önskat etablera centrum för sina intressen i denna medlemsstat, med avsikt att denna situation ska hålla sig stabil. 49 I båda fallen ovan anger domstolen att hemvistbegreppet enligt Bryssel IIförordningen ska tolkas autonomt samt att innebörden av begreppet ska bedömas mot bakgrund av förordningens syfte och eftersträvade mål. 50 Ett rättsfall från EU:s socialrätt är C-13/73 Angenieux vs. Hakenberg där hemvistet var avgörande för vilket socialförsäkringssystem en person skulle anses tillhöra. Personen i fråga var handelsresande och frågan var om hemvist skulle anses ligga i landet där personen reste runt och arbetade (Tyskland) eller i det land dit personen återvände efter sina handelsresor och även hade sin bostad (Frankrike). Domstolen menade att hemvistet (habitual residence) 51 skulle finnas i den stat där personen hade centrum för sina levnadsintressen och dit personen återvände mellan sina resor. 52 C-90/97 Swaddling vs. Adjudication Officer kommer också från socialförsäkringsområdet och rörde en person som varit stadigvarande bosatt i Storbritannien och sedan utövat sin rätt till fri rörlighet för arbetstagare och flyttat till Frankrike och arbetat där. Frågan var om han kunde anses stadigvarande bosatt i Storbritannien igen och således var berättigad till ett visst statligt bidrag. 53 I detta fall konstaterar EU-domstolen att begreppet stadigvarande bosatt (habitual residence) förutsätter dels en avsikt att bo i medlemsstaten och dels att vederbörande varit bosatt i staten under en icke obetydlig tid. 54 I Angenieux vs. Hakenberg sägs inte uttryckligen att hemvistbegreppet ska tolkas mot 49 C-497/10 p. PPU Mercredi vs. Chaffe C-523/07 A-fallet p och C-497/10 PPU Mercredi vs. Chaffe p Habitual residence översätts ibland som hemvist och ibland som vanlig vistelseort i EU:s lagstiftningsakter. Se mer om detta i avsnitt C-73/13 Angenieux vs. Hakenberg p C-90/97 Swaddling vs. Adjudication Officer p C-90/97 Swaddling vs. Adjudication Officer p

22 bakgrund av den aktuella regleringens syfte och mål. Emellertid är det tydligt att domstolen argumenterar utifrån syftet med aktuella bestämmelser. 55 I Swaddling vs. Adjudication Officer understryker domstolen att begreppet bosättning har en gemenskapsrättslig innebörd. 56 Det finns alltså praxis gällande hemvistbegreppet enligt andra EU-förordningar där hemvist används som anknytningskriterium, men det är oklart hur mycket denna praxis är prejudicerande även avseende det arvsrättsliga hemvistbegreppet. Mot bakgrund av skäl 23 och 24 till förordningen menar Frimston (se ovan avsnitt 1.5) att det krävs ett starkare samband mellan den avlidne och den nya staten för att hemvist ska anses förvärvat enligt arvsförordningen jämfört med enligt andra EU-förordningar. 57 Mot bakgrund av detta underlag anser jag att fallen ovan endast kan ses som exempel på hur EU-domstolen har bedömt hemvistbegreppet historiskt. Man kan alltså inte använda dessa fall som en rättskälla som om de gällt hemvist enligt arvsförordningen. Jag anser dock att det är rimligt att tro att EU-domstolen skulle ta sin utgångspunkt i och referera till dessa fall. 2.3 Svensk IP-rätt Hemvist används även som anknytningskriterium inom svensk familjerättslig IP-rätt. Till skillnad från enligt EU-rätten definieras hemvistbegreppet i lag (1904:26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap 58 7 kap 2 och lag (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden Enligt dessa två lagrum anses den som är bosatt i en stat ha hemvist där om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. Definitionen i dessa lagrum anses även vägledande för andra svenska IP-regler. 60 Innan jag utvecklar mina tankar närmare angående det svenska IP-rättsliga hemvistbegreppet är det på sin plats att precisera att hur hemvistbedömningen görs enligt svensk rätt egentligen inte ska ha någon betydelse vid tolkningen av hemvistbegreppet enligt arvsförordningen. Förklaringen är att det EU-rättsliga hemvistbegreppet är ett autonomt 55 T.ex. C-73/13 Angenieux vs. Hakenberg p C-90/97 Swaddling vs. Adjudication Officer p Bergquist, Damascelli, Frimston, Lagarde, Odersky, Reinhartz s I fortsättningen IÄL. 59 I fortsättningen LIMF. 60 Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt s

23 begrepp som inte styrs av nationell lagstiftning. 61 Jag anser det emellertid intressant att ta med den svenska hemvistdefinitionen då det är den närmast tillgängliga lagstadgade definitionen av hemvist. Det ska dock understrykas att den förmodligen inte utan vidare kan läggas till grund för hemvistbedömningen enligt arvsförordningen. Två rekvisit ska vara uppfyllda för att hemvisten enligt svensk IP-rätt ska anses ha ändrats ett objektivt och ett subjektivt. 62 Det objektiva rekvisitet går ut på att personen i fråga ska ha ändrat sin vanliga vistelseort så att hen i fortsättningen normalt vistas i det nya landet. Det subjektiva rekvisitet handlar om personens avsikt och går ut på att personen skall ha för avsikt att stanna kvar i det nya landet. 63 Det finns inget krav på någon minimitid för att hemvist ska anses ha uppkommit. Om personen flyttar med en tydlig avsikt att bosätta sig i den nya staten kan hemvist anses ha uppkommit samma dag som personen anländer till det nya landet. 64 Var hen är folkbokförd kan beaktas men är varken en nödvändig eller tillräcklig faktor för att avgöra hemvist enligt svensk IP-rätt. 65 Andra indicier på hemvist enligt IÄL och LIMF är att personen i fråga har eget hus eller våning på den nya platsen liksom medborgarskap och familjeförhållanden. 66 Enligt Bogdan kan det i de fall en person flyttat till ett land med väsentligen annorlunda civilisation och rättsordning och personen efter flera års vistelse fortfarande är främmande för de lokala förhållandena, värderingarna och rättsreglerna ta särskilt lång tid innan den IP-rättsliga hemvisten ska anses ändrad. Bogdan skriver angående hemvist enligt Bryssel II-förordningen: Det finns ingen anledning att tro att denna definition i praktiken skiljer sig från det ovan beskrivna svenska hemvistbegreppet Hemvist enligt skatterätten Begreppen Som nämndes i inledningen till detta examensarbete förekommer det att i synnerhet svenska pensionärer flyttar till Portugal som en följd av gynnsamma skatteregler i landet. I det följande kommer jag att behandla dessa regler samt relevanta svenska skatteregler 61 SOU 2014:25 s SOU 1987:18 s Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt s Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt s Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt s. 136 med hänvisning till NJA 1965 s. 172, NJA 1965 s. 351 och NJA 1980 s Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt s Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt s

24 för utomlands bosatta. Innan så kan ske bör dock några förtydliganden göras angående det skatterättsliga hemvistbegreppet. För det första kan konstateras att begreppet hemvist inte förekommer i inkomstskattelagen (1999:1229) 68. Istället talas i IL om att vara bosatt, stadigvarande vistas samt att ha väsentlig anknytning till Sverige. 69 I det dubbelbeskattningsavtal som finns mellan Sverige och Portugal, Avtal mellan Konungariket Sverige och Portugisiska Republiken för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst, inkorporerat som svensk lag genom lag (2003:758) om skatteavtal mellan Sverige och Portugal, talas däremot om hemvist. Det ska dock understrykas att detta hemvistbegrepp inte får blandas samman med det IP-rättsliga hemvistbegreppet. Inom portugisisk skatterätt heter anknytningskriteriet på portugisiska att vara residente men för att undvika alltför stor begreppsförvirring kommer jag i det följande översätta detta skatterättsliga begrepp som stadigvarande vistas Non-habitual resident-regleringen Genom den portugisiska investeringsskattelagen, O Código Fiscal do Investimento, godkänd genom lag nummer 249/2009 skapades ett särskilt skattesystem för personer skatterättsligt klassificerade som non-habitual residents. 70 För att en person ska klassificeras som non-habitual resident och således omfattas av det särskilda skattesystemet krävs dels a) att hen är att anse som i någon mån stadigvarande vistande inom det portugisiska territoriet och dels, b) att hen inte varit skattskyldig i Portugal under något av de senaste fem åren. 71 Vad som avses med stadigvarande vistande enligt portugisisk skatterätt definieras i den portugisiska personskattelagen, O Código do Imposto sobre o Rendimento das Pessoas, godkänd genom lag 442-A/ Den person som tillbringat minst 184 dagar av en 12- månadersperiod i Portugal är att anse som stadigvarande vistande i Portugal enligt CIRS art. 16 nr. 1 a). Vidare är den som tillbringat mindre tid i Portugal men någon gång under 68 I fortsättningen IL. 69 Se till exempel IL 3 kap Autoridade tributária e aduaneira, s Autoridade tributária e aduaneira, s I fortsättningen CIRS. 22

25 denna 12-månadersperiod innehar bostad i landet under förhållanden som tyder på att personen har för avsikt att ha sin vanliga vistelseort i Portugal också att bedöma som stadigvarande vistande i Portugal enligt CIRS art. 16 nr. 1 b). Ansökan om att erhålla status som non-habitual resident görs i samband med att personen folkbokför sig i Portugal. 73 Rätten att beskattas enligt den förmånliga nonhabitual resident-regleringen kan som längst vara i 10 år. 74 Skattesystemet för non-habitual residents är fördelaktigt för personer med olika typer av inkomster men det som är mest intressant utifrån ett svenskt och ett arvsrättsligt perspektiv är att pensionsinkomster beskattas mycket fördelaktigt. Pensioner beskattas nämligen inte överhuvudtaget, förutsatt att pensionen är att bedöma som erhållen från en utländsk, icke-portugisisk källa Svensk skatterätt Att en person anses stadigvarande vistande i Portugal enligt portugisisk skatterätt utesluter dock inte att hen anses vara obegränsat skattskyldig även i Sverige. Av svensk skatterätt följer att fysiska personer som är bosatta i Sverige, stadigvarande vistas, eller som tidigare varit bosatta i Sverige och har en väsentlig anknytning till landet är obegränsat skattskyldiga enligt 3 kap 3 IL. Att vara obegränsat skattskyldig innebär att man är skattskyldig för alla sina inkomster, både från Sverige och från utlandet. 76 Även från Sverige utflyttade personer kan alltså vara obegränsat skatteskyldiga här i landet om de anses ha väsentlig anknytning till Sverige. Syftet med regeln om väsentlig anknytning är bland annat att undvika skenbosättningar och dubbel skattefrihet. 77 Vilka faktorer som beaktas för väsentlig anknytning följer av IL 3 kap 7 första stycket och är, direkt återgivna: om han är svensk medborgare, hur länge han var bosatt i Sverige, om han inte varaktigt är bosatt på en viss utländsk ort, om han vistas utomlands för studier eller av hälsoskäl, om han har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk, 73 Autoridade tributária e aduaneira, s Autoridade tributária e aduaneira, s Autoridade tributária e aduaneira, s IL 3 kap Cejie s

26 om han har sin familj här, om han bedriver näringsverksamhet här, om han är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här, om han har en fastighet här, och liknande förhållanden Vidare följer av IL 3 kap 7 andra stycket att bevisbördan för avsaknaden av väsentlig anknytning ligger på den person som flyttat ut från Sverige under de fem första åren från flytten. Detta gäller dock bara om personen är svensk medborgare eller varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige under minst 10 år. De faktorer som i störst utsträckning beaktats av rättstillämparen, och vissa fall ensamma lagts till grund för att väsentlig anknytning ansetts föreligga, är om den skattskyldige har familj, bostad inrättad för åretruntbruk i Sverige liksom om hen driver näringsverksamhet eller är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här. Övriga faktorer kan bedömas som stödfaktorer. 78 Exempelvis innehav av sommarstugefastighet har i praxis ansetts ha mindre betydelse. 79 Begreppet familj omfattar normalt omyndiga barn och make förutsatt att paret inte har separerat. Myndiga barn ingår däremot inte i begreppet. 80 Vad gäller bostad inrättad för åretruntbruk spelar det ingen roll om det rör sig om ett hus, en hyresrätt eller en bostadsrätt. Det viktiga är att bostaden är så utrustad och kommunikationsmässigt belägen att den kan användas för åretruntbruk. 81 Att anknytningen bedöms vara väsentligare till landet dit personen har flyttat utesluter inte att väsentlig anknytning finns även till Sverige. 82 Vidare finns inget krav på att en person ska vara obegränsat skattskyldig i något annat land för att väsentlig anknytning inte ska anses föreligga. 83 Reglerna om väsentlig anknytning får inte tolkas extensivt. 84 Praxis och doktrin angående väsentlig anknytning är rik men någon djupare genomgång än den ovan är inte påkallad för att besvara frågeställningarna i detta examensarbete. Däremot kan konstateras att de svenska pensionärer som vill undvika att 78 Cejie s RÅ 1989 ref Cejie s Jonsson, Lexino, kommentaren till IL 3 kap RÅ 1989 ref RÅ 2002 ref SOU 1997:75 s