Motion 1980/81:67. Behåll kemistlinjen vid högskolan i Sundsvall/Härnösand

Transkript

1 7 Motion 1980/81:67 av Bengt Wiklund m. fl. med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m. Behåll kemistlinjen vid högskolan i Sundsvall/Härnösand Regeringen föreslår i proposition 1980/81 :20, Besparingar i statsverksamheten, m. m. att kemistlinjen vid högskolan i SundsvalVHärnösand skall upphöra från läsåret Då de personella resurserna knutna till kemistlinjen utgör grunden för den högskolemässiga miljön inom teknisk utbildningssektor vid högskolan kommer konsekvenserna av en nedläggning att vara negativa dels med avseende på uppbyggnaden av andra utbildningar inom sektorn, dels med avseende på kontakten mellan högskola och yrkesliv i vid mening. För högskolan betyder kemistlinjen en viktig kvalitativ förutsättning för yrkeslivsanknytning, forskningsanknytning och pedagogiskt utvecklingsarbete inom sektorn. En nedläggning av linjen kommer att medföra besvärande följder i samtliga dessa avseenden. Kemistlinjen vid högskolan i Sundsvall!Härnösand var först helt utbyggd läsåret 1980/81. Den är uppbyggd efter en delvis ny pedagogisk modell, vilken innebär att de studerande ges möjlighet till en termins handlett projektarbete på en kemisk industri. Inom linjen ges därutöver möjligheter till fördjupningsutbildning på C-nivå, vilket gör den helt jämförbar med motsvarande utbildning vid universitet och andra högskolor. Kemistlinjen vid högskolan har utvecklats i och etablerat nära kontakt med den kemiska industrin i Sundsvallsregionen. En nedläggning av kemistlinjen skulle i det avseendet innebära ett svårt avbräck för kontakten mellan högskoleutbildning och forskning inom kemin samt tillverknings- och utvecklingsarbete inom den kemiska industrin. Kemistlinjen vid Sundsvalls!Härnösands högskola är ju ganska ny, och de första eleverna gick ut kemistlinjen våren Det innebär att de kemiska företagen i regionen runt Sundsvall endast anställt några få elever med kemisk utbildning från nämnda högskola. För framtiden kan man dock se att utbildningen vid kemistlinjen blir ett behov för den kemiska verksamheten i området. Flera av industrierna har laboratorieverksamhet i form av forskning, utveckling, serviceverksamhet och driftkontroll, och den utbildning som nu äger rum är lämplig för dem som får anställning vid laboratorierna. Den kemiska industrin kommer att växa ytterligare. De satsningar som nu är på gång är bl. a. i Örnsköldsvik (Bero! Kemi), Kramfors (SAKAB) och Ånge (EKA). Dessa utbyggnader k::n llh::dtora ett behov av

2 Mot. 1980/81:67 8 personal utbildad vid kemistlinjen. Sedan en kort tid tillbaka har ju också Plast och Gummitekniska institutet (PG I) börjat sin verksamhet i Sundsvall. Den verksamhet PGI kommer att syssla med ligger på en sådan nivå att ett samarbete med kemistlinjens lärare och elever kommer att vara mycket värdefullt för både PGI och högskolan. PGI:s arbete kommer också att motivera forskning inom kemistlinjen, vilket medför att utbildningen blir alltmer kvalificerad. l samarbete med PGI kommer en polymerteknisk utbildning vid högskolan att utvecklas, vilket blir värdefullt för den kemiska industriverksamheten i Sundsvallsområdet. Antalet anställda i kemisk industri mil runt Sundsvall är omkring Med den kommande utvecklingen för kemisk industri är det värdefullt att kemistlinjen vid högskolan är kvar. Process- och kemisk industri i enbart Västernorrlands län sysselsätter i dag över personer. Av de sysselsatta inom industrin är ca 40% knutna till process- och kemisk industri. Motsvarande siffra för landet i genomsnitt är ca 20 %. Den kemiska industrin i länet sysselsätter i dag ensam över personer. Västernorrlands län står vidare inför betydelsefulla industrietableringar inom det kemiska området. Förhandlingar pågår att förlägga en avfalls- och konverteringsanläggning till Kramfors kommun. På litet längre sikt planeras en metanolanläggning att uppföras i samma kommun. Detta är exempel på investeringar som bidrar till att ytterligare ställa krav på högskoleutbildning och utvecklingsarbete på det kemiska området i Västernorrlands län. Kemistlinjen vid högskolan i SundsvalVHärnösand bör av bl. a. detta skäl bibehållas. Fonknlnpanknytning och veteoskaplig kompetens Inom sektorsomridet Den tekniska och naturvetenskapliga utbildningen är relativt väl företrädda vid högskolan i Sundsvall/Härnösand. Genom den lärarkompetens som finns inom kemistlinjen garanteras utbildningen inom det tekniska området en god vetenskaplig kompetens och forskningsanknytning. Detta är synnerligen viktigt vad beträffar de nytillkomna utbildningarna till sjöbefäl och drift- och underhållstekniker. Under,inledningen av 1980-talet skall ett genomgripande arbete genomföras för att dessa utbildningar skall uppfylla grundläggande krav på högskolemässiga former vad avser vetenskaplig kvalitet. Den forskningstradition som lärarkompetensen inom kemistlinjen företräder är av största relevans för detta arbete. Ett forskningsanknytningsprogram är nu under utarbetande för nämnda utbildningar med stöd av den forskningskompetens som finns inom kemistlinjen. Lärarna inom kemistlinjen har för högskolans lärarutbildning utvecklat kurser i naturvetenskap och teknik. Den yrkestekniska högskoleutbildningen (Ynl), som är under planering inom sektorn, kräver därtill en adekvat vetenskaplig miljö för att uppnå fastställda mål för utbildning.

3 Mot. 1980/81:67 9 l Västernorrlands län finns den huvudsakliga koncentrationen av norrländsk kemisk industri. Högskolans kemikompetens har under den närmaste perioden efter 1977 kunnat utnyttjas för att åstadkomma effektiva kontakter mellan näringsliv och forskning på det kemiska området. Forskningen och utvecklingsarbetet inom kemin vid universiteten och högskolorna måste utvecklas i nära kontakt med industrins behov. Högskolan har som ett komplement till sin goda kontakt med den kemiska industrin utvecklat ett forskningsanknytningsprogram på det kemiska området tillsammans med Umeå universitet. Den kompetens inom kemisk forskning som finns vid Umeå universitet kan härigenom mer direkt stödja utvecklingen inom process- och kemisk indu,<;tri via kontakter med högskolan i SundsvalVHärnösand. Den regionala nyckelindustrin får härigenom ytterligare bidrag att utveckla sin kompetens och sina internationella kontakter. Högskolan har bidragit till att medverka i etableringen av forsknings- och utvecklingsinstitut inom det plats- och gummitekniska området. Institutet påbörjade sin verksamhet våren Högskolan och institutet har vissa gemensamma tjänster, och ett ytterligare samarbete är under planering. Högskolan har för avsikt att under nästa läsår starta viss utbildning på området. Denna planeras som enstaka kurs men skall också ses som en möjlighet till fördjupningsutbildning inom kemistlinjen. Materialteknik är ett annat område som är under utveckling inom regionen. Ett institut med uppgift att svara för utvecklingen på detta område har startat. Ett samarbete med högskolan har inletts även på detta område. Högskolans kontakter med Norges tekniska högskola har betraktats som mycket värdefulla i utvecklingen och uppbyggnaden av båda dessa institut. Dessa kontakter betraktas som värdefullt komplement till de kontakter som tidigare etablerats mellan norsk forskning och svenskt näringsliv. Arbetsmarknad för och rekrytering av kemistuderande Examinerade och studerande inom kemistlinjen har i dag en god arbetsmarknad. De examinerade har genomgående fått adekvat arbete efter sin examen. Någon studerande inom linjen har avbrutit sina studier för arbete med anknytning till sin utbildning. Flera studerande inom kemistlinjen har gått vidare till forskarutbildning. -Dessutom talar vissa prognoser för att arbetsmarknaden under början av 1980-talet kommer att förbättras för kemister. Rekryteringen av studerande till den tekniska sektorn inom högskolan har varit relativt gynnsam. Av 50 antagningsplatser läsåret 1979/80 var 40 besatta. De outnyttjade platserna fanns främst inom kemistlinjen. Flera faktorer tyder emellertid på att detta förhållande kommer att förändras. Som exempel kan nämnas att inom gymnasieskolan i Sundsvall dubbleras linjerna

4 Mot. 1980/81: /81 inom kemistutbildning på grund av det stora intresset. Högskolan har i sin långtidsplanering beaktat den intresseförskjutning som äger rum i gymnasieskolan i riktning mot det tekniska och naturvetenskapliga området. Högskolan har i likhet med UHÄ ansett att det är av största vikt att man behåller kemistutbildningen vid högskolan för att svara mot den framtida ökade efterfrågan. l en situation där intresset för naturvetenskaplig och teknisk utbildning växer bland ungdom inom gymnasieskolan kan det inte vara rätt att lägga ned kemistutbildningen. Högskolereformens grundläggande intentioner bör även vid besparingar, betingade av statsfinansiella svårigheter. vara vägledande i förändrings- och utvecklingsarbete. Den geografiska och sociala tillgängligheten tillsammans med yrkeslivsanknytningen måste även i fortsättningen vara vägledande för högskolans arbete. De besparingsförslag som i proposition 1980/81:20 presenteras för högskolan i Sundsvall/Härnösand bryter mot dessa principer. En utbildning av grundläggande betydelse för högskolans profil och kompetens samt för den regionala kontakten mellan näringsliv/yrkesliv och högskola bör ej i första hand komma i fråga i besparingssammanhang. Besparingar bör i stället gälla den överkonsumtion av utbildning som är konsekvensen av införandet av det fria området, vilket skedde under högskolereformens inledande skede. Denna åtgärd har lett till en bestående regional obalans inom högskoleområdet. De besparingsåtgärder som nu inleds bör i första hand ta fasta på högskolereformens grundläggande intentioner att verksamheten skulle ges en jämn geografisk spridning. Det nu liggande besparingsförslaget innebär en vidgning av klyftan mellan Umeå högskoleregion och övriga Sverige med avseende på högskoleresurser. l den motion som avlämnats av Stig Alemyr m. fl. sägs bl. a.: Besparingarna innebär i stället nästan helt begränsningar i antagningskapaciteten på utbildningsvägar som inte lockat tillräckligt med sökande. Vi vill, i likhet med vår motion från den allmänna motionstiden, understryka vikten av att upprätthålla en tillräcklig antagningskapacitet inför de ökade ungdomskullar som nu genomgår gymnasieskolan och som senare kommer att söka till högskolan. Vi förutsätter också att de nedläggningar av utbildningar som nu föreslås av regeringen och som berör de mindre högskolorna inte görs permanenta. Vi förutsätter således att om ett påtagligt ökat sökandeintresse uppstår samtidigt med ett arbetsmarknadsbehov bör högskoleutbildning i första hand åter anordnas på de orter där utbildningar nu föreslås upphöra. Vi vill för vår del stryka under de mindre högskolornas betydelse för regional utveckling, vilket urholkas om inte dessa har en bas av fasta linjer. l övrigt bör högskoleenheternas egna besparingsförslag så som de presenterats i de senaste årens anslagsframställningar i första hand vara vägledande vid prioritering av besparingsåtgärder. Så är icke fallet för högskolan i Sundsvall/Härnösand.

5 Mot. 1980/81:67 J J Sammanfattningsvis vill vi anföra följande punkter: Om kemistlinjen vid högskolan i Sundsvall/Härnösand läggs ned kommer den vetenskapliga baskompetensen vid högskolans tekniska utbildningssektor att skakas i grunden. Utbildningen är den enda inom sektorn där man huvudsakligen har disputerade/forskarutbildade lärare. En nedläggning har därmed konsekvenser även för övriga utbildningar inom sektorn (T). Samverkan med industrin försvåras då sektorn uttunnas med avseende på vetenskaplig kompetens. FoU-samverkan blir särskilt svår. Samverkan med Umeå universitet försvåras också. Umeå har de laborativa resurserna och mångsidig forskningskompetens. Sundsvall/ Härnösand har det huvudsakliga norrländska näringslivet med anknytning till kemi och processteknik. Utbildningsplanerna läggs upp tillsamman med universitetet i Umeå. En nyhet för landet är projektorganisationen av tredje året med handledd praktik. Till detta kan läggas att arbetsmarknaden för kemister är god. Efterfrågan ökar. Framstående forskare har framhållit vikten av att tekni k t samhörande aktiviteter byggs ut på ett samordnat sätt. Utbyggnaden av utvecklingsblock förutsätter en planering. vägledd av en långsiktig utbyggnadsstrategi. Högskolan i Sundsvall/Härnösand och universitetet i Umeå är utbildningsorter/regioner som behöver allt stöd för att utvecklas i den riktningen. Lägg därtill att antalet studerande på naturvetenskapliga och tekniska linjer på gymnasiet stiger avsevärt. l Sundsvall har man för första gången dubblerat kemigrenen av den tekniska linjen. Landsting och kommuner i Mittnordenregionen har ett gemensamt utvecklingsprojekt och där bl. a. på utbildningssidan samverkan gäller kemistut bildningen. Samverkan inom Mittnordenprojektet gäller bl. a. kemistutbildning. De norska behoven har anknytning till petrokemi, alternativa basråvaror samt nya syntesmetoder. Utbildningsbehovet är stort. minst kemitekniker o. d. under första hälften under 1980-talet. Den naturvetenskapliga kompetensen inom kemistlinjen utnyttjas för att öka den högskolemässiga kvaliteten inom nya högskoleutbildningar: lärarutbildningar, sjö- och driftutbildningar, YTH, m. m. Högskolereformens intentioner och principer bör gälla även vid besparingar. Avslutningsvis kan anföras att Västernorrland som skogsindustrilän har en mångårig kemiindustritradition och branschprofil Lokalkostnaderna för kemistutbildningen är, enligt inhämtade uppgifter från högskolans ledning, jämförelsevis låga.

6 Mot. 1980/81:67 12 Hemställan Med hänvisning till det i motionen anförda hemställer vi att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att universitetsoch högskoleämbetet ges i uppdrag att undersöka förutsättningarna att behålla kemistutbildningen i nuvarande omfattning vid högskolan i Sundsvall/Härnösand. antingen genom en reducering av utbildningen på någon av de större universitetsorterna eller genom neddragning av andra av högskolan själv i dess anslagsframställningar anvisade utbildningar ge utrymme att inom samma ekonomiska ramar fortsätta kemistutbildningen vid högskolan i Sundsvall/Härnösand. Stockholm den 6 november 1980 BENGT WIKLUND (s) BO FORSLUND (s) RUNE JONSSON (s) MARTIN SEGERSTEDT (s) NILS-OLOF GRÖNHAGEN (s) SVEN LINDBERG (s) FRIDA BERGLUND (s) ARNE NYGREN (s) ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) MARIANNE ST ÅLBERG (s) KARL-ERIK HÄLL (s) STIG OLSSON (s) GEORG ANDERSSON (s) IRIS MÅRTENSSON (s) STEN-OVE SUNDSTRÖM (s) NILS-OLOF GUSTAFSSON (s) ULL Y HANSSON (s)