HANDBOK I LIVETS KONST

Transkript

1

2 Epiktetos HANDBOK I LIVETS KONST Översättning och förord: Anders Håkansson BAKHÅLL

4 Förord Epiktetos (uttalas Epicktetos) levde omkring 55 till 135 e Kr. Han var i början av sitt liv slav i Rom under en herre vid namn Epafroditos i kretsarna kring kejsar Nero. Epafroditos hade sinne för Epiktetos begåvning och lät honom få utbildning med avsikten att han skulle ge lektioner i filosofi och talekonst och dra in pengar. Enligt traditionen irriterade sig Epafroditos på Epiktetos oerhörda lugn, så till den grad att han en dag fullständigt tappade besinningen. Han spände fast Epiktetos ben i ett tortyrredskap bara för att få se honom skrika och gråta. Om min herre vrider mer kommer benet att gå av, sa Epiktetos stilla. Ögonblicket senare gick benet av. Vad var det jag sa, var Epiktetos enda kommentar. Han fick därefter gå haltande genom livet, men det störde honom inte särskilt mycket. Epiktetos blev senare fri och försörjde sig som filosofilärare i Rom. Omkring 89 e Kr fördrev kejsar Domitianus alla filosofer från Rom och Epiktetos bosatte sig då i Nikopolis i nordvästra Grekland, där han grundade en egen filosofisk skola. Han efterlämnade inga egna skrifter men en elev till honom, Flavius Arrianus, nedtecknade bl a denna bok, Handbok i livets konst, som i koncentrerad form ger en sammanfattning av den stoiska filosofins livssyn. Stoicismen var en filosofisk riktning som grundades av Zenon från Kition på 300-talet f Kr. Namnet stoicism kommer av pelarhallen, stoan, som man samlades i. Uttrycket stoiskt lugn som är allmänt i vårt språkbruk har sitt ursprung i denna antika filosofiska riktning. I grunden för den stoiska uppfattningen finns en övertygelse om ett gudomligt förnuft i tillvaron, en högre ordning. Tanken är att allt som sker är ändamålsenligt och i sig gott. Om individen uppfattar någonting i tillvaron som ont beror det alltså bara på hans eget begränsade synsätt. Den vise försöker istället att se allting i ett vidare perspektiv. Han blir inte upprörd över orättvisor eftersom han inser att allt har en orsak och ingår i en större helhet som är både nödvändig och god. Denna tankegång att det finns en högre god ordning som är nödvändig och som den vise fogar sig i återkommer hos många inflytelserika tänkare i den västerländska filosofins historia och de drar samma slutsats som stoikerna: att nödvändigheten och finalismen inte är ett hinder för individen, utan en frihet. Om man inser att allt är nödvändigt och att allt som sker måste ske kan man också uppnå den högsta friheten, det högsta sinnestillståndet, det som stoikerna beskriver som upphöjt lugn, affektlöshet, sinnesro, apatheia. För stoikerna hade ordet apatheia inte alls samma negativa klang som det svenska ordet apati har för oss. Epiktetos tankegångar måste med dagens mått betraktas som extrema. Som direkt stötande upplever vi hans påstående att det inte finns anledning att bli upprörd om ens eget barn dör. Något inom oss säger oss genast att en sådan hållning är för avtrubbad, att den är sjuk. Ändå finns det mycket intressant att hämta i hans lilla skrift. Säkerligen skänks den nutida läsaren många värdefulla tankeställare. Det gäller särskilt hans olika formuleringar av huvudlinjen i boken: att man inte ska förlora sig själv i sådant som man ändå inte kan påverka utan koncentrera sig på sådant som man kan påverka. En bekväm utgåva av den grekiska grundtexten föreligger i The Loeb Classical Library (London: W Heinemann; Cambridge MA: Harvard University Press, 1928 och 1952): Epictetus, The Discourses as Reported by Arrian, The Manual, and Fragments With an English Translation by W A Oldfather), i två band. Handboken återfinns i del II, s I översättning har Epiktetos text utkommit i ett flertal versioner. Vid arbetet med den översättning som här presenteras har jag, som brukligt är, dragit nytta av några tidigare översättningar, i detta fall Oldfathers till engelska förstås men också Anton Fridrichsens översättning till norska från 1922 och de svenska översättningarna av Nino Runeberg från 1919 och Gottfried Grunewald från 1993.

5 Anders Håkansson

6 I Somliga saker kan vi bestämma över, andra inte. Vi bestämmer över våra åsikter och vår inställning, vårt begär och vår motvilja med andra ord allt sådant som vi gör själva. Men kroppen bestämmer vi inte över, inte våra ägodelar heller, vårt anseende och vår ställning kort sagt sådant som vi inte gör själva. Det vi bestämmer över är till sin natur fritt, okuvat, obundet, medan det vi inte bestämmer över är svagt, fängslat och hämmat. Det är inte vårt. Kom därför ihåg detta: om du betraktar det förslavade som fritt och det främmande som ditt eget, kommer du att stöta på hinder, bli tungsint och orolig och en enda protest mot både gudar och människor. Om du däremot bara betraktar det som verkligen är ditt som ditt och allt det som andra bestämmer över som främmande vilket det ju också är då kommer ingen att kunna tvinga dig till någonting eller stoppa dig, du kommer aldrig att behöva klandra eller anklaga någon, aldrig göra någonting som du inte själv vill, aldrig få någon fiende. Ingen människa kommer heller att kunna skada dig, ingenting skadligt drabba dig. Om du ställer upp ett så högt mål för dig, glöm då aldrig att du måste sätta in alla dina krafter på att nå det, helt avstå från mycket och skjuta upp mycket annat. Om du försöker nå det målet men samtidigt också få höga ämbeten och vinna stor rikedom, kan det hända att du inte ens lyckas komma i åtnjutande av de sistnämnda jordiska värdena, eftersom du strävade efter någonting högre än dem. Och helt visst kommer du att gå miste om det som ensamt kan ge dig frihet 1 och lycka. Gå därför in för att möta varje obehagligt yttre intryck med kommentaren: Det är bara en inbillning och inte vad det ser ut att vara. Undersök sedan saken och pröva den enligt de principer du har antagit. Viktigast är då frågan om intrycket har att göra med det vi bestämmer över eller inte. Rör det inte det vi bestämmer över, säg då utan tvekan: Det där angår mig inte.

7 II Glöm aldrig att målet för ditt begär är att nå vad du vill ha, och målet för din motvilja att undgå vad du avskyr. Den som inte får det han önskar sig blir olycklig, och den som råkar ut för det han avskyr blir olycklig. Om du nu vänder din motvilja bara mot sådant som det är din egen sak att jaga bort, behöver du aldrig råka ut för någonting du avskyr, men om du försöker fly undan sjukdom eller död eller fattigdom, blir du olycklig. Låt bli att avsky sådant som vi inte rår över, rikta i stället din motvilja mot sådant ont som ligger inom vårt eget maktområde. Vad ditt begär beträffar, ska du till att börja med 2 helt och hållet bannlysa det. Ty om du vill ha någonting som inte står i vår egen makt är du dömd att misslyckas. Det visar också att du inte än har lyckats koncentrera dig på sådant som vi själva bestämmer över och som ensamt är värt din strävan. Nöj dig alltså tills vidare med att bara ta emot eller skjuta från dig, och det med lätt hand, en bit i taget och utan tvång.

8 III Inför allt som du tycker är glädjande eller nyttigt eller kärt, ska du göra klart för dig hurdant det verkligen är. Börja med småsakerna. Om du tycker om en lerkruka, säg då: Det är bara en lerkruka det jag tycker om. Då tappar du inte fattningen, om den går sönder. Och om du kysser ditt barn eller din hustru, säg då: Den jag älskar är bara en dödlig människa. Då kommer du inte ur jämvikten, om någon av dem dör.

9 IV När du vill företa dig någonting, gör då klart för dig vad det du ger dig in på är till sin natur. Om du till exempel tänker ta dig ett bad, påminn dig då i förväg hur det går till i ett badhus: folk stänker ner varann, knuffas, grälar och stjäl från varann. Du kan förverkliga din avsikt tryggare om du säger till dig själv: Jag ska ta ett bad nu och samtidigt bevara min naturenliga jämvikt. Så ska du göra före allt du företar dig. Om någonting då stör dig när du badar, har du tanken aktuell att jag tänkte ju inte bara bada utan samtidigt också bevara min naturgivna balans, och det kan jag ju inte om jag blir retad av det som nu sker.

10 V Det är inte det som händer som vållar människorna oro utan de åsikter de har om detta. Döden, till exempel, är inte någonting fruktansvärt. Om den var det, skulle den ha förefallit så även för Sokrates. 3 Det fruktansvärda ligger i åsikten att döden är fruktansvärd. Därför ska vi inte, när vi stöter på hinder eller slås av förskräckelse eller sorg, anklaga någon annan för detta än oss själva, det vill säga våra åsikter. Det är ett tecken på bristande insikt att anklaga andra för det som drabbar en. Den som har börjat vandringen på den filosofiska bildningens väg anklagar bara sig själv, och den utlärde anklagar varken sig själv eller någon annan.

11 VI Ta inte åt dig äran av någonting som inte är din förtjänst. 4 Om en häst kråmade sig och sa: Jag är vacker! kunde det väl gå för sig. Men om du säger: Vilken vacker häst jag har! kom då ihåg att det är hästens skönhet du är stolt över. Vad är det då som är ditt eget? Det är det bruk du gör av dina föreställningar. Alltså: om du behandlar dina föreställningar i enlighet med världsordningen, då har du något att vara stolt över, för detta är verkligen din egen sak.

12 VII Om skeppet under en sjöresa anlöper en hamn och du går i land för att hämta vatten, kan du på vägen nog roa dig med att plocka upp en liten snäcka, en lök eller vad det är. Men du måste ha skeppet i tankarna och ofta kasta en blick bakåt för att se om skepparen kanske ropar tillbaka dig. Gör han det, måste du kasta bort det du hittat. Annars binder man dig som fåren och föser dig ombord. Så är det också i livet: om du i stället för en liten snäcka eller en lök får en kär hustru och ett litet barn, är du oförhindrad att ta emot dem. Men om Skepparen ropar, måste du lämna allting sådant och skynda dig ombord utan att se dig om. Och har du kommit till åren, gå då inte långt från skeppet så att du är borta när han ropar på dig.

13 VIII Begär inte att det ska gå som du vill här i världen. Nej, önska att allting ska ske precis så som det sker; då kommer ditt liv att förflyta lugnt.

14 IX Sjukdom är ett hinder för kroppen men inte för dina moraliska föresatser, om dessa inte själva vill det. Är du halt, är detta ett hinder för ditt ben men inte för dina föresatser. 5 Så ska du tänka om allt som du råkar ut för. Du kommer att finna att allt som sker är ett hinder för någonting annat än för dig själv.

15 X När någonting händer dig, rannsaka då ditt inre och fråga dig vad du har att ta till mot det som sker. Ser du en vacker gosse eller kvinna, är självbehärskningen din hjälp. Får du det slitsamt, är uthålligheten din räddning. Gäller det att tåla en skymf, är tålamodet där. Vänjer du dig att möta det som händer dig på detta sätt, kommer de yttre intrycken inte att kunna skena iväg med dig.

16 XI Säg aldrig om någonting, vad det än är: Jag har förlorat det! utan: Jag har lämnat tillbaka det. Har din son dött? Du har lämnat tillbaka honom. Har din hustru dött? Du har lämnat tillbaka henne. Har din lantgård tagits från dig? Du har lämnat tillbaka den. Men den som tog det från mig, är en skurk! Angår det dig, vilket redskap din Givare använde när han krävde tillbaka sitt lån? Så länge han utrustar dig, ska du använda det du fått som en lånad sak, så som en resande utnyttjar ett gästrum.

17 XII Om du vill göra framsteg måste du lägga bort sådana tankar som: Om jag är försumlig i mina affärer, får jag ingenting att leva av, eller: Om jag inte agar min slav, blir han oduglig. Det är bättre att svälta ihjäl fri från sorg och rädsla än att leva i överflöd men orolig och upprörd. Det är mindre illa att din slav blir oduglig än att du själv blir olycklig. Börja alltså med småsaker. Man har spillt ut din olja, man har stulit ditt vin; säg då bara: Det priset har jag råd att betala för min oberördhet och min sinnesro! 6 Man får ingenting gratis. Om du förgäves ropar på din slav, kom då ihåg att det kan hända att han inte hör dig eller också att han visserligen hör dig men ändå inte gör det du vill. Hur som helst har han inte den ställningen att din sinnesro skulle vara beroende av honom.

18 XIII Om du vill göra framsteg, måste du lugnt finna dig i att framstå som en enfaldig dåre i yttre ting. Försök inte heller ge intryck av att vara klipsk och klok. Om du i någras ögon verkar vara någonting, var då misstrogen mot dig själv. Du ska veta att det inte är någon lätt sak att bevara föresatsen att leva i enlighet med naturen och samtidigt ägna omsorg åt yttre angelägenheter. Tvärt om är det ofrånkomligen så att den som går in för det ena måste vara försumlig med det andra.

19 XIV Om du vill att din hustru och dina barn och dina vänner ska leva i det oändliga, är du dåraktig. Du vill ju då att sådant som du inte bestämmer över ska bero på dig och att du ska få som du vill i någonting som andra har att bestämma. Om du önskar dig att din slav aldrig ska begå något fel, är du enfaldig. Det är ju detsamma som att begära att någonting ont inte ska vara ont utan av något annat slag. Vill du undgå att misslyckas i din högsta föresats, står detta också i din makt. Du ska öva dig i det som står i din makt. Herre över en annan människa är den, som har makt att ge henne vad hon vill ha och ta ifrån henne vad hon inte vill ha. Den som vill vara fri, bör alltså varken vilja ha eller vilja slippa någonting som är underkastat någon annans vilja. I annat fall blir han oundvikligen förslavad.

20 XV Tänk på att du här i livet ska uppföra dig som på en fin middag. En anrättning bjuds omkring och kommer fram till dig: räck ut handen och lägg för dig på ett väluppfostrat sätt. Rätten går dig förbi: fördröj den inte. Den har inte än kommit fram till dig: sträck dig inte glupskt efter den utan vänta tills det blir din tur. Så bör du även göra med hustru och barn, med ämbeten och rikedomar; då förtjänar du att en dag få ligga vid gudarnas bord. Men om du låter bli att ta för dig av det som bjuds och i stället avböjer, då blir du inte bara en gäst vid gudarnas bord; du får också regera tillsammans med dem. Ty just därför att de gjorde så, har Diogenes och Heraklit 7 och deras likar med rätt fått gudomlig rang och med rätt kallats gudomliga.

21 XVI Om någon sörjer och klagar över att ett barn har rest sin väg eller att han har förlorat sin egendom, se då till att du inte rycks med av hans inbillning att han har drabbats av någonting ont genom dessa yttre händelser. Påminn dig i stället att det som trycker honom inte är det som skett andra upplever det ju utan att bli nedslagna utan hans uppfattning av det skedda. Vägra emellertid inte att med ett tröstande ord visa ditt deltagande med honom. Om det behövs, kan du till och med delta i hans klagan. Men se till så att du inte klagar ända inifrån ditt innersta. 8

22 XVII Glöm aldrig att du är en av personerna i ett skådespel och spelar den roll som dess Författare har gett dig. Vill han att spelet ska vara kort, blir det kort, vill han att det ska vara långt, blir det långt. Vill han att du ska spela en tiggares roll, ska du gestalta den så bra som möjligt. Samma sak om det gäller en lytt, en härskare, en olärd. Det är din sak att spela den roll du fått bra; att välja roll åt dig är en Annans sak.

23 XVIII Om en korp kraxar i ditt öra att en olycka ska drabba dig, låt då inte fantasin skena iväg med dig 9 utan använd genast din kritiska förmåga och säg till dig själv: Det där olycksbudet gäller inte mig själv utan bara min stackars kropp, min blygsamma egendom, det anseende jag kan ha, mina barn eller min hustru. För mig är varje förebud gott, om jag vill ha det så. Ty vad som än händer, står det i min makt att dra nytta av det.

24 XIX Du kan förbli oövervinnerlig, om du inte inlåter dig i strid på områden där du inte själv bestämmer över vem som ska segra. Om du ser att någon överhopas med ärebetygelser, får väldig makt eller blir berömd på andra grunder, låt då inte skenet bedra dig. Om det sanna goda består i sådant som beror på oss själva, finns det ju i det som då sker varken plats för avund eller rivalitet. Du själv strävar väl varken efter att bli fältherre eller senator eller konsul utan efter att bli en fri man. Till den sanna friheten finns det bara en enda väg: förakt för allt som vi inte bestämmer över själva.