Finansiering av älgförvaltningen

Transkript

1 SKRIVELSE Ärendenr: NV Finansiering av älgförvaltningen Redovisning av regeringsuppdrag NATURVÅRDSVERKET

2

3 Innehåll SAMMANFATTNING 5 1. INLEDNING Uppdraget från regeringen Avgränsningar och utgångspunkter Genomförande av uppdraget 8 2. BAKGRUND Älgförvaltningen idag Finansiering av älgförvaltningen i nuläget Viltvårdsfonden KOSTNADER OCH INTÄKTER Nuvarande kostnader Länsstyrelsernas administration Drift och utveckling av IT-system Utbildning Övervakning Älgförvaltningsgrupper Skjutbanor Nationella eller regionala förvaltningskostnader ANALYS Finansiering av nationella älgförvaltningskostnader Finansiering av regionala älgförvaltningskostnader Analyskriterier Finansiering via fällavgifter Finansiering via avgift per registrerat område Älgbetesinventering Finansiering vid samförvaltning av älg och kronhjort SLUTSATSER OCH FÖRSLAG FÖRFATTNINGSFÖRSLAG Förslag om finansiering via avgift per registrerat område Kombination av regionalt och nationellt beslutade fällavgifter REFERENSER 53 3

4 BILAGA 1 54 Enkät avseende finansiering av, och kostnader för, älgförvaltning 54 Metod för att analysera enkätsvaren 59 BILAGA

5 Sammanfattning Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att utreda frågan om en långsiktig stabil finansiering avseende älgförvaltningen. I den mån det är ändamålsenligt ska kronhjortsförvaltningen inkluderas i analys och förslag. Naturvårdsverket ska vidare inom ramen för uppdraget och i samarbete med länsstyrelserna föreslå en framtida modell för en långsiktig finansiering till drift och vidareutveckling av IT-system för älgjaktsadministration. Enligt proposition 2009/10:239 Älgförvaltningen är målet att älgförvaltningen ska vara självfinansierad. På det sätt som systemet finaniseras idag, det vill säga huvudsakligen genom intäkter från fällavgifter, skapas en olikhet i möjligheten för landets länsstyrelser att få de resurser som kan finansiera kostnaderna. Störst skillnad är det mellan stora län med stort antal fällda älgar per år och mindre län där man fäller ett mindre antal älgar. Kostnader för systemet minskar eller ökar inte heller i samma takt som avskjutningens storlek. Denna olikhet i ekonomiska resurser/förutsättningar för förvaltningen skapar en grund för skillnader för länsstyrelsernas möjligheter att på sikt förverkliga en ekosystembaserade förvaltning. Naturvårdsverket har analyserat ett antal vägar för att åstadkomma en långsiktig och stabilare finansiering av landets älgförvaltning baserat på målsättningen självfinansiering. Flera tänkbara lösningar presenteras och vi konstaterar att utformningen av finansieringssystemet kan påverka förvaltningen i olika riktningar. Beroende på vilka principer (till exempel regionalisering) som bör vara mest styrande i förvaltningen så har de olika lösningsalternativen för- och nackdelar. Vi har utgått från propositionens målsättning att älgförvaltningen ska vara självfinansierad och därför har endast förslag som innebär att älgförvaltningen även fortsättningsvis är självfinansierad ingått i analysen. Skattefinansierade alternativ har därmed inte närmare utretts. Naturvårdsverket ser dock att det kan finnas fördelar med system som innehåller skattefinansierade delar, till exempel för länsstyrelsernas personalkostnader. FÖRSLAG TILL FINANSIERING AV NATIONELLA FÖRVALTNINGSKOSTNADER Naturvårdsverket föreslår att en del av älgförvaltningens förvaltningskostnader finansieras nationellt. Två sådana kostnadsposter är länsstyrelsernas IT-system för jaktadministration och kostnaderna för ett nationellt utbildningspaket. Resurser och underlag som måste finnas och utgöra stöd för alla länsstyrelser. Att finansiera dessa kostnader nationellt ökar kvaliteten och bedöms vara effektivt samtidigt som det inte inskränker på länsstyrelsernas rådighet. Naturvårdsverket bedömer att det är lämpligt att använda medel ur Viltvårdsfonden för att finansiera dessa kostnadsposter. Viltvårdsfonden fungerar idag på ett sätt som gör att den lämpar sig väl för finansiering av de identifierade nationella älgförvaltningsavgifterna. Det 5

6 extra behov av medel som uppstår om dessa förvaltningsåtgärder finansieras genom Viltvårdsfonden kan täckas genom en höjning av viltvårdsavgiften. Det är också möjligt att vissa åtgärder skulle kunna genomföras genom omdisponering av de medel som redan idag årligen tillförs fonden. Förslaget medför ingen ändring av dagens ordning. Precis som idag föreslås olika aktörer ansöka till regeringen om att genomföra åtgärder som sedan bekostas av fondens medel. FÖRSLAG TILL FINANSIERING AV REGIONALA FÖRVALTNINGSKOSTNADER De tänkbara finansieringslösningar som har identifierats och analyserats utifrån ett antal kriterier, har olika utgångspunkter avseende vem som ska betala avgiften. Antingen upprätthålls dagens system med fällavgifter som utgångspunkt eller så används helt nya lösningar där avgiften till exempel kopplas till registrerade älgjaktområden. Att fortsätta använda fällavgifter, där antalet älgar utgör finansieringsbasen, innebär risker om utgångspunkten är att uppnå en långsiktig och stabil finansiering. Förslag om avgift per registrerat område Detta alternativ innebär att länsstyrelsen, istället för att ta in intäkter via fällavgifter, tar in intäkter från varje registrerat älgjaktområde, det vill säga älgskötselområden och licensområden. Förslaget innebär vidare att länsstyrelsen själv sätter nivån på avgiften, vid behov efter vägledning från Naturvårdsverket. Eftersom kostnaderna skulle fördelas på samtliga aktiva älgjägare i ett län, inte endast de som fäller älg, bedöms att regionernas möjlighet att samla in tillräckligt med resurser för att klara av förvaltningen är bättre med detta alternativ jämfört med ett system baserat på fällavgifter. Alternativet kräver inte någon omfördelning mellan län och behåller dessutom kopplingen mellan intäkter/avgifter som betalas in utifrån länsstyrelsernas behov av att täcka sina administrativa kostnader för älgförvaltningen. Förslaget om avgift per registrerat område är ändamålsenligt med avseende på en potentiell framtida flerartsförvaltning. Områdesavgiften skulle då kunna finansiera förvaltningen av arter som kräver ett registrerat administrativt område. Förutsättningarna för olika viltarter skiljer sig betydligt i landet vilket går hand i hand med en regionalt utformad viltförvaltning. Alternativt förslag - fällavgifter Systemet med fällavgifter kan innehålla flera alternativa utformningar. Regional fällavgift är det system som används idag. Det vill säga avgifternas nivå bestäms på regional nivå och hela avgiften tillfaller den regionala förvaltningen. En nationell fällavgift skiljer sig på så sätt att en avgift per fälld älg fastställs centralt och tillfaller en nationell fond för att sedan fördelas till de regionala förvaltningarna. Om nationella fällavgifter samlas in centralt behövs en ordning för att fördela resurser till respektive regional förvaltning tas fram som kan vara att 6

7 länsstyrelserna gemensamt arbetar fram en fördelningsnyckel som sedan styr resurstilldelningen. Fördelen med regionala fällavgifter ligger framförallt i att det bevarar regionalt självbestämmande, som är en uttalad ambition i dagens älgförvaltning. Detta medför att regionen själv kan ansvara för att hitta en lämplig kombinationsnivå av å ena sidan regionala skillnader i förvaltningen och å andra sidan den avgift som man betalar för en fälld älg. Nackdelen kan vara att vissa länsstyrelser fortsatt inte kommer att kunna täcka sina administrativa kostnader för älgförvaltningen och rådigheten att vägleda, samråda med mera från länsstyrelsen kommer att vara begränsad till intäkterna. Fördelen med en nationell fällavgift ligger främst i att det ger mer liknande förutsättningar över landet för resurser till länsstyrelsens administration. Samtidigt innebär en nationell fällavgift, beroende på hur fördelningen från den nationella fonden utformas, en omfördelning av medel typiskt sett från stora län med stort antal fällda älgar till mindre län med lågt antal fällda älgar. Regionalt och nationellt beslutade fällavgifter kan kombineras så att den nationella fällavgiften kan utgöra en liten eller stor del av den samlade fällavgiften som enskilda jakträttshavare betalar. En sådan kombination kan innebära att fördelarna med regionalt och nationellt beslutad avgift kan uppnås samtidigt. Ju högre andel den regionalt beslutade fällavgiften utgör av den totala fällavgiften, desto mer regionalt självbestämmande kvarstår i förvaltningen. Fördelen med att ha en liten andel nationell fällavgift jämfört med att inte ha någon alls (dvs. enbart regionalt beslutad fällavgift) är att en viss omfördelning kan ske från län med stort antal fällda älgar till län med lågt antal fällda älgar. Eftersom flera län redan idag inte klarar av att finansiera sin förvaltning via fällavgifter behövs, om fällavgifterna inte ska höjas ytterligare, någon form av omfördelning förutsatt att systemet även fortsättningsvis ska baseras på fällavgifter. Givet faktorer som regionalt självbestämmande, fällavgifters långsiktiga osäkerhet och utveckling mot flerartsförvaltning på sikt anser Naturvårdsverket att förslaget om avgift på registrerade områden har fördelar, jämfört med fällavgifter, även om det kan medföra en relativt hög kostnad för små områden. Naturvårdsverket bedömer därför att detta förslag är lämpligast för att finansiera de regionala kostnaderna för älgförvaltningen. Naturvårdsverket vill dock betona att förslaget om avgift på registrerade områden behöver utvecklas vidare för en lämplig utformning. 7

8 1. Inledning 1.1. Uppdraget från regeringen Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att utreda frågan om en långsiktig stabil finansiering avseende älgförvaltningen. I den mån det är ändamålsenligt ska kronhjortsförvaltningen inkluderas i analys och förslag. Naturvårdsverket ska vidare inom ramen för uppdraget och i samarbete med länsstyrelserna föreslå en framtida modell för en långsiktig finansiering till drift och vidareutveckling av IT-system. Denna slutredovisning av uppdraget har beslutats av generaldirektören Björn Risinger den 16 februari 2017, efter föredragning av avdelningschefen Martin Eriksson (NV ) Avgränsningar och utgångspunkter Naturvårdsverket har utgått från propositionens målsättning att älgförvaltningen ska vara självfinansierad därför har endast förslag som innebär att älgförvaltningen även fortsättningsvis är självfinansierad ingått i analysen. Skattefinansierade alternativ har därmed inte utretts närmare Genomförande av uppdraget Uppdraget har genomförts av en projektgrupp på Naturvårdsverket. Gruppen har bestått av Fredrik Granath, Carl-Johan Lindström, Urban Johansson, Erik Geijer Malin Hollberg Malm, Christer Pettersson och Elisabeth Öhman, projektledare. Avsnittet om kostnader för utveckling och drift av IT-systemen har tagits fram tillsammans med Länsstyrelsen i Jönköpings län. Underlag och synpunkter har även inhämtats från länsstyrelserna. Vidare har frågan tagits upp i särskild ordning inom Naturvårdsverkets Nationella Klövviltsråd. Naturvårdsverket har tidigare haft i uppdrag att följa upp genomförandet av 2012 års älgjaktsreform. I uppdraget, som redovisades till Näringsdepartementet den 15 februari 2015, lät Naturvårdsverket genomföra en utvärdering som syftade till att belysa hur älgförvaltningen fungerar, bland annat utifrån målen i prop. 2009/10:239 Älgförvaltningen samt identifiera områden som behöver förbättras. Utvärderingen genomfördes av Naturvårdsverkets utvärderingsenhet under hösten Den baserades på en enkät som skickats till 148 slumpmässigt utvalda representanter från 74 av landets 149 älgförvaltningsgrupper samt djupintervjuer med 33 representanter för centrala och regionala myndigheter, skogsindustrin, markägar- och jägarorganisationer samt universitet och enskilda personer med bred erfarenhet av älgförvaltning. Resultaten från denna utvärdering har används i detta regeringsuppdrag. 8

9 Två olika typer av analyser har lett fram till slutsatserna i uppdraget. Först har en genomgång av förvaltningens kostnader genomförts, som bland annat inkluderade en enkät till länsstyrelserna. Den andra typen av analys som gjorts inom uppdraget kopplar till finansiering av de kostnadsposter som i rapporten benämns regionala förvaltningskostnader. Dessa utgör majoriteten av förvaltningens kostnader. Utifrån ett antal analyskriterier har Naturvårdsverket gått igenom några tänkbara finansieringslösningar. 9

10 2. Bakgrund 2.1. Älgförvaltningen idag I januari 2012 infördes ett nytt älgförvaltningssystem i linje med prop. 2009/10:239 Älgförvaltningen. Huvudsyftet med det nya systemet var att skapa en lokalt förankrad och ekosystembaserad förvaltning och en älgstam med hög kvalitet och i balans med foderresurserna. Förvaltningen ska ta hänsyn till viktiga allmänna intressen som rovdjursförekomst, trafikolyckor med älg inblandad, friluftsliv och inverkan på biologisk mångfald och till skador på jord- och skogsbruk. Den ska också vara adaptiv, vilket innebär att den ska anpassas efter nya eller förändrade förhållanden och här är faktaunderlag i form av data om älgstammen och betesskador centrala. Utöver detta ska förvaltningen också vara så enkel, kostnadseffektiv och rättssäker som möjligt i förhållande till de uppsatta målen. För att underlätta genomförandet av det nya älgförvaltningssystemet beslöt riksdagen att införa en ny förvaltningsnivå, så kallade älgförvaltningsområden (ÄFO). Länsstyrelsen i respektive län beslutar om indelning av dessa. Inom varje älgförvaltningsområde ska en älgförvaltningsgrupp (ÄFG) tillsättas. Älgförvaltningsgruppen består vanligtvis av tre representanter från markägarnas organisationer och tre från jägarnas, vilka utses av länsstyrelsen efter förslag från organisationerna. I Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ersätter en företrädare för rennäringen en av jägarrepresentanterna, efter förslag från Sametinget. En markägarrepresentant utses till ordförande för älgförvaltningsgruppen och har också utslagsröst vid lika antal röster i en omröstning. Det finns idag 149 älgförvaltningsgrupper. Figur 1. Visar indelningen i älgförvaltningsområden. Figur från Har vi tillräckligt med data i älgförvaltningen? Svenska Jägarförbundet. De nya älgförvaltningsområdena ska vara stora nog för en egen älgstam, vilket innebär cirka ha i södra och större än ha i norra Sverige. De 10

11 avgränsas med avseende på älgens rörelsemönster. Vilket gör att flera älgförvaltningsområden sträcker sig över länsgränser. Älgförvaltningsområdena består av älgskötselområden och licensområden för älgjakt samt oregistrerad mark, det vill säga mark som inte ingår i ett älgskötselområde eller är tillräckligt stort för att registrera som eget licensområde. Samverkan inom älgförvaltningsgruppen men också mellan älgförvaltningsgruppen och de lokala älgskötselområdena och länsstyrelserna är central och ska genomsyra förvaltningen. Älgskötselområden (ÄSO) är en frivillig sammanslutning och kan därmed se väldigt olika ut. De har i regel en styrelse eller motsvarande och ska efter samråd med älgförvaltningsgrupp och berörda markägare och jakträttshavare, ta fram en älgskötselplan för sitt område. Älgskötselområdenas ansvar i en adaptiv älgförvaltning har förändrats, men har fortfarande en nyckelroll i förvaltningen och ska utgöra en av den adaptiva förvaltningens grundstenar. Det är i dessa områden som man har viktig kunskap om lokala förhållanden som är en förutsättning för att förebygga skador på skog, i jordbruket och i trafiken. Ett licensområde kan bestå av allt från en enskild jägare till flera jaktlag. Licensområdena har inget formellt ansvar för planeringen av tilldelningsbeslutet, utan tilldelas ett antal älgar, vuxna och årskalvar, av respektive länsstyrelse, som i sin tur ska ta hänsyn till älgförvaltningsplanernas riktlinjer. På oregistrerad mark får ett obegränsat antal kalvar fällas under den tid länsstyrelsen beslutar, dock som mest fem dagar. Figur 2. Visar översiktligt de huvudsakliga aktörerna inom älgförvaltningen. Enliknande figur återfinns i Bjärstig et al (2014). Bilden är översatt och publicerad med tillåtelse av Umeå universitet 11

12 Naturvårdsverket har huvudansvar för viltförvaltningen, medan länsstyrelserna dels har det praktiska ansvaret, dels gör avvägningar mot övriga samhällsintressen. Skogsstyrelsens roll är att förmedla kunskap om viltets påverkan på skogen. Älgförvaltningsgruppen ska i samråd med älgskötselområdena ta fram planer vilka utgör förslag till länsstyrelsen om vilka målsättningar och åtgärder intressenterna på lokal nivå anser vara önskvärda. Andra aktörer som på olika sätt är delaktiga och engagerade på nationell nivå, även om de inte finns med i figur 2 ovan, är till exempel stora respektive små markägares samarbetsorganisationer, Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Nationella Viltolycksrådet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Sedan 2014 ingår dessa, med flera organisationer i ett Nationellt klövviltsråd. Rådets funktion är bland annat att vägleda och därmed underlätta för länsstyrelsens beslut avseende klövviltsförvaltningen Finansiering av älgförvaltningen i nuläget Enligt prop. 2009/10:239 är målet att älgförvaltningen ska vara självfinansierad. Älgförvaltningen finansieras huvudsakligen genom intäkter från fällavgifter och registreringsavgifter, det vill säga avgifter för fälld vuxen älg och älgkalv respektive avgift för registrering av älgskötselområde och licensområde. Viss datainsamling, såsom betesinventeringar, finansieras på annat sätt. Intäkterna tillförs respektive läns älgvårdsfond. I Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2011:7) om jakt efter älg och kronhjort anges vad älgvårdsfonderna får användas till.. Figur 3. Intäkter till och utgifter från en älgvårdsfond. Bilden är hämtad från Naturvårdsverkets informationsmaterial. 12

13 2.2. Viltvårdsfonden Enligt 49 jaktförordningen (1987:905) ska den som jagar i Sverige betala en viltvårdsavgift. För närvarande är viltvårdsavgiften 300 kronor per jaktår, vilket omfattar tiden 1 juli 30 juni. Dessa avgifter samlas in av Naturvårdsverket till Viltvårdsfonden som förvaltas av Kammarkollegiet. De senaste fyra åren har mellan och statliga jaktkort betalats per år. Viltvårdsfonden ska enligt 41 jaktlagen (1987:259) användas för att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med syftet med jaktlagen. I 41 jaktlagen finns ett bemyndigande till regeringen att bestämma vad pengarna i Viltvårdsfonden ska användas till. Kammarkollegiet betalar varje år ut medel från fonden till myndigheter och organisationer som arbetar med jakt, vilt- och naturvård. En stor del av medlen går till jägarorganisationerna och Naturvårdsverket erhåller medel för att sköta Jägarregistret och driva viltforskningsprogrammet. Tabell 1. Fördelade medel från Viltvårdsfonden 2015 Fördelade medel ur Viltvårdsfonden 2015 Svenska Jägareförbundet Jägarnas Riksförbund Naturvårdsverket Polisen Länsstyrelser Statens veterinärmedicinska anstalt Svenska Naturskyddsföreningen 52,0 mnkr 7,0 mnkr 25,0 mnkr 36,7 mnkr* 0,4 mnkr 3,1 mnkr 0,4 mnkr 13

14 3. Kostnader och intäkter I Naturvårdsverkets utvärdering av älgförvaltningen som redovisades till Näringsdepartementet den 15 februari 2015 konstaterades att även om flera av målsättningarna i prop. 2009/10:239 Älgförvaltningen var svåra att utvärdera och relativt kort tid har förflutit sedan den nya förvaltningen togs i bruk, pekar det mesta mot att förvaltningen utvecklas i rätt riktning och att man närmar sig att uppfylla propositionens målsättningar. I utvärderingen konstaterades dock att alla ambitioner inte har kunnat nås inom ramen för självfinansieringen, vilket var propositionens intention. Enligt utvärderingen så ansåg många länsstyrelser att de inte hade möjlighet att ta in mer resurser via nuvarande finansieringsmodell. I utvärderingen drogs slutsatserna att det fanns goda möjligheter att öka intäkterna, även om detta troligtvis skulle leda till starkt motstånd från jägare och markägare. I utvärderingen gjordes bedömningen att det finns problem med att ta in finansiering via fällavgifter, då en kostnad för varje fälld älg riskerar att påverka viljan att skjuta ytterligare en älg på marginalen. I utvärderingen konstaterades att förvaltningen i sin helhet är omfattande och att organisationen kräver mycket insatser från många människor på nationell, regional och lokal nivå. Även om ersättning för olika typer av arbetsinsatser utgår görs också mycket ideellt arbete i förvaltningen. I utvärderingen nämndes också att drygt hälften av representanterna i älgförvaltningsgrupperna upplever att arvodet är för lågt. Den adaptiva förvaltningen kräver också hög kunskapsnivå och fungerande datasystem. Kostnaderna för länsstyrelserna har också ökat i och med införandet av den nya förvaltningen. I utvärderingen dras slutsatsen att förvaltningen totalt sett är underfinansierad, om man ser till propositionens intentioner och målsättningarna med den nya älgförvaltningen. På det sätt som systemet finaniseras idag, det vill säga huvudsakligen genom intäkter från fällavgifter, skapas också en stor olikhet i möjligheten för landets länsstyrelser att få de resurser som kan finansiera kostnaderna. Intäkterna till älgvårdsfonderna varierar markant mellan länen. Generellt sett är fällavgiften högre i län där de totala intäkterna är lägre och vice versa. 14

15 I figur 4 nedan visas fällavgift för vuxen älg och kalv i olika län under år 2015/16. Figur 4. Fällavgifter för vuxen älg respektive kalv i respektive län under jaktåret 2015/16. Störst skillnad är det mellan de län med stort antal fällda älgar per år och de län där man endast fäller ett fåtal. Kostnader för systemet minskar eller ökar inte heller i samma takt som avskjutningens storlek. Denna olikhet i ekonomiska resurser/ förutsättningar för förvaltningen skapar en grund för skillnader för länsstyrelsernas möjligheter att genomföra förvaltningen. Det är heller inte en stabil finansieringsmodell att intäkten enskilt grundas på antalet fällda älgar eftersom antalet fällda älgar varierar över tid. Med beaktande av en ökande konkurrens från andra viltarter, särskilt i mellersta och södra Sverige, och en minskad hyggesareal i många områden, minskar också mängden foder som älgen kan tillgodose sig. I många älgförvaltningsområden är också målsättningen att älgtätheten ska sänkas. Figur 5. Antalet fällda älgar, vuxna respektive kalvar, i olika län under jaktåret 2015/16. Källa: 15

16 Statistiken nedan visar en rangordning av fällda älgar per tusen ha uppdelat på län under perioden Nationellt minskar antalet fällda älgar från 2,9 älgar per tusen ha 2012 till 2,4 älgar per tusen ha Tabell 2. Statistiken visar en rangordning av fällda älgar per tusen ha uppdelat på län under perioden Källa Genom systematiska observationer har man kunnat se att älgen ökade kraftigt under andra delen av 1900 talet. Det berodde på två saker, dels förändradade jaktmetoder och dels ett förändrat skogsbruk. Sedan toppåret 1982 då det fälldes älgar har antalet fällda älgar minskat till jaktåret 2015/ Figur 6. Visar avskjutningens förändringar över tid. Källa

17 3.1. Nuvarande kostnader Kostnaderna för älgförvaltningen kan delas upp i följande kostnadsposter: Länsstyrelsernas administration Drift och utveckling av IT-system Utbildning Inventeringar Älgförvaltningsgrupper Skjutbanor I de följande avsnitten beskrivs de olika kostnadsposterna Länsstyrelsernas administration I detta uppdrag har Naturvårdsverket genomfört en enkätundersökning (se även bilaga 1). I bilaga 1 återfinns enkätfrågorna. Enkäten har skickats till landets samtliga länsstyrelser med syfte att få underlag för att kunna analysera hur mycket medel som i dagsläget saknas för att bland annat täcka administrativa kostnader och kostnader för att inhämta de underlag som den nya adaptiva förvaltningen kräver. I följande avsnitt analyseras kostnader och behov av länsstyrelsernas arbete med älgförvaltningen. Analysen baseras på enkätsvaren. Den ekosystembaserade älgförvaltningen har inte inneburit minskade kostnader för länsstyrelserna. Den nya förvaltningsmodellen medför nya krav i jämförelse med tidigare förvaltningssystem. Länsstyrelsen är en viktig opartisk part mellan de intressenter som berörs av frågan som tillsammans med viltförvaltningsdelegationen ska bidra till att regionen gör sin del för att de nationella målen uppfylls. Länsstyrelserna beslutar vidare om indelning av länet i älgförvaltningsområden och om ledamöter till älgförvaltningsgrupperna, efter förslag från markägare och jägare. Andra uppgifter är bland annat att registrera älgskötsel- och licensområden, fastställa och kvalitetsgranska älgförvaltningsplaner samt att fastställa jakttider och fällavgifter. Länsstyrelserna anordnar också utbildningar, ger stöd och information om älgförvaltningen i respektive län. I samband med omställningsfasen till det nya systemet har länsstyrelsernas resursbehov varit särskilt stort, men allt tyder på att även driften av det nya förvaltningssystemet kostar mer än det tidigare. Enkäten och Naturvårdsverkets tidigarer utvärdering om älgförvaltningen visar att det i dagsläget är svårt för länsstyrelserna att både kunna ge den service, feedback, utbildning och det stöd som krävs. Detta trots att flera länsstyrelser de senaste åren ökat uttaget ur älgvårdsfonden. Resultatet av enkätfrågan I vilken utsträckning täcker Älgvårdsfonden nuvarande kostnader visar att endast fem länsstyrelser fullt ut kan finansiera arbetet med älgförvaltning ur älgvårdsfonden. Resten av landets länsstyrelser använder alltså 17

18 även medel från sina årliga förvaltningsanslag för att täcka förvaltningskostnaderna. Detta är givetvis inte i linje med ett självfinansierat system. REGISTRERING AV ÄLGJAKTOMRÅDEN Enligt 3 b jaktförordningen (1987:905) ska den som ansöker om registrering av licensområde för älgjakt eller av älgskötselområde betala en avgift enligt föreskrifter som meddelas av Naturvårdsverket. Enligt 32 NFS 2011:7 ska den som ansöker om registrering av älgjaktområde i samband med ansökan betala en avgift om kronor till den länsstyrelse som ska pröva ansökan. I prop. 2009/10:239 framgår att registreringsavgifterna ska täcka de kostnader länsstyrelsen har för registrering. Länsstyrelserna framför ofta att det finns en osäkerhet när avgift får tas ut. Enligt enkätsvaren krävde ett registreringsärende under 2012 i genomsnitt 2,4 arbetsdagar för de fem länsstyrelser som besvarat frågan. Enligt de sex länsstyrelser som besvarat frågan för 2015 tog detta arbete istället i genomsnitt 1,5 arbetsdagar i anspråk. Att så få länsstyrelser har besvarat denna fråga och handläggningstiden varierar också en del mellan dem som svarat ger oss ett bristande underlag. Svaren visar dock att avgiften inte har täckt de kostnader som länsstyrelsen haft för prövning av registreringsärenden. Detta då de uttagna kronorna bara täcker kostnaden för cirka en halv arbetsdag för en handläggare, vilket motsvarar en liten del av den verkliga arbetstiden. Enligt enkätsvaren utgör registreringsarbetet 25 procent av den totala arbestiden. Det är nio länsstyrelser som särredovisat detta arbete. Det finns även för denna uppgift en stor variation mellan respektive länsstyrelses svar. När länsstyrelsen istället ska uppskatta den andel tid som går till registeringshandläggning har i princip alla länsstyrelser besvarat frågan. Man bedömer då att arbetet utgör cirka 33 procent av den totala arbetstiden. Detta visar att det troligen är ca procent av länsstyrelsens administration som utgörs av registeringsarbete. Även detta ger stöd för att arbetsuppgiften har varit underfinansierad med dagens avgift på kronor. Registreringsarbetet utförs i regel från 1 februari fram till juli månad, även om undantag förekommer. För denna ibland ganska komplexa handläggning behöver länsstyrelserna ha tillsvidareanställd personal som kan arbeta med registeringar, även om registeringsärenden ett givet år skulle vara få till antalet. Enkätsvaren tyder som sagt på att det avgiftsfinansierade registeringsarbetet utgör cirka procent av den totala arbetstiden. Det finns dock en stor variation i hur stor del av den totala arbetstiden respektive länsstyrelse använder för registrering. Hur stor del av arbetet denna handläggning kommer att ta i framtiden är svårt att veta säkert. Det är alltså många osäkra faktorer som kan påverka hur stora intäkterna blir ett givet år, vilket innebär att det blir orimligt att räkna med att registreringsavgiften 18

19 kommer att täcka så mycket som procent av det totala förväntade resursbehovet. Naturvårdsverket bedömer att det behövs marginaler för att klara svängningarna och räknar därför med att 15 procent av länsstyrelsernas framtida resursbehov ska täckas av registeringsavgiften medan resterande 85 procent ska finansieras med andra medel. I vår dialog med länsstyrelserna har det framgått att de inte tycker att registeringsavgiften behöver höjas för att bättre täcka de kostnader som arbetet kommer att generera i framtiden. Detta eftersom det IT-system som länsstyrelsen använder för att handlägga registreringsärenden kontinuerligt förbättras och förväntas minska den handläggningstid som ett registeringsärende tar i anspråk. Naturvårdsverkets förslag kommer därför inte inbegripa en höjning av registreringsavgiften. LÄNSSTYRELSENS ÖVRIGA ADMINISTRATION Enligt enkätsvaren krävde arbetet med älgförvaltning under 2015 totalt cirka arbetsdagar sammantaget för länsstyrelserna, undantaget Gotlands län. Det utgör totalt cirka 24,6 årsarbetskrafter, och inkluderar arbete med registreringsärenden. Med antagandet att 15 % utgör tid för registrering blir det 20,9 årsarbetskrafter som gick åt till länsstyrelsernas övriga arbetsuppgifter. Vilket också kan uttryckas som att det genomsnittliga resursanspråket för länsstyrelserna under 2015, exklusive registrering, var cirka 1,1 årsarbetskrafter. I enkäten ställdes även frågan om hur många årsarbetsdagar som skulle behövas för att utföra arbetsuppgifterna inom älgförvaltningen, i enlighet med intentionerna i prop.2009/10:239 Älgförvaltningen. Enligt enkätsvaren bedömer länsstyrelserna att deras arbete totalt skulle ta cirka arbetsdagar i anspråk, vilket motsvarar cirka 36,6 årsarbetskrafter, inklusive registeringsarbete. Med antagandet att 15 procent utgör tid för registrering skulle länsstyrelserna behöva 31 årsarbetskrafter för övriga arbetsuppgifter. Vilket motsvarar ett genomsnittligt resursbehov för länsstyrelsen, exklusive registrering, på cirka 1,6 årsarbetskrafter. Detta är en ökning med cirka 40 procent jämfört med de arbetsdagar som finns redovisade för Precis som man kommer fram till i Naturvårdsverkets utvärdering av älgförvaltningen är detta en indikation på att länsstyrelsens arbete med älgförvaltning idag är underfinansierad. Den genomsnittliga kostnaden för en årsarbetskraft är cirka 750 tusen kronor, inklusive sociala avgifter och skatter. Detta betyder att kostnader för 2015 års arbete, exklusive registreringsarbete var cirka 16,7 miljoner kronor. För att istället finansiera länsstyrelsernas bedömda behov, exklusive registreringsintäkten, skulle cirka 23,3 miljoner kronor behövas. Det är dock alltid svårt att säga vilka resurser som kommer att krävas i framtiden. Sammantaget, för att till viss del möta länsstyrelsernas bedömda behov, landar Naturvårdsverket i att den intäkt som länsstyrelsen troligen behöver för arbetet med älgförvaltning är i dag cirka 20 miljoner kronor per år. Övrigt arbete finansieras av registeringsavgifterna. 19

20 Drift och utveckling av IT-system En förutsättning för älgförvaltningen är att man på ett enkelt sätt kan få tillgång till bra kunskapsunderlag med hjälp av IT- system. År 2011 beslutade regeringen att ge Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram ett förslag till en IT-plattform till stöd för älgförvaltningen. År 2012 beslutade regeringen att ge länsstyrelserna i uppdrag att skapa en IT-plattform till stöd för älgförvaltningen. Uppdraget innebar att utifrån Naturvårdsverkets förstudie samordna och utveckla de centrala funktioner som krävdes för att älgjakten 2012 skulle kunna genomföras i enlighet med gällande bestämmelser. Dessutom innebar uppdraget uppgiften att vidareutveckla ITplattformen och till den relaterade funktioner så att verksamheten kan ske i enlighet med intentionerna i prop. 2009/10: 239 Älgförvaltningen. Länsstyrelserna anvisades i samband med uppdraget 2012 att använda högst 5 miljoner kr ur Viltvårdsfonden för att ta fram plattformen. Efter delrapportering fattade regeringen 2013 beslut att anslå högst 3,9 miljoner kronor från Viltvårdsfonden utöver de 5 miljoner kronor som tidigare beslutats. Projektägare har varit Länsstyrelsen i Västernorrlands län och en styrgrupp bildades med representation från länsstyrelsen och Naturvårdsverket. Även en referensgrupp har bildades där framförallt skogsägare, jägarorganisationer, Rikspolisstyrelsen, Skogsstyrelsen, SLU, Naturvårdsverket, länsstyrelsernas IT-enhet och länsstyrelsernas handläggning. Referensgruppen är fortfarande aktiv. Sedan år 2015 har länsstyrelserna kommit överens om att årligen finansiera ITstöden för älgförvaltningen med sammanlagt 2 miljoner kronor ur älgvårdsfonderna. Debiteringens omfattning har fördelats genom en nyckel som baseras på respektive läns andel av det totala antalet fällda älgar i Sverige föregående jaktår. Beslutet omfattar inte medel till rena utvecklingsinsatser. KOSTNADER FÖR DRIFT OCH UTVECKLING AV IT-STÖD För att Älgdata ska kunna uppfylla de mål som ställs på ett nationellt IT-system inom älgförvaltningen och tillhandahålla de funktioner som många användare önskar, krävs en stabil finansiering för drift och utvecklingsarbete. Enligt länsstyrelsen är mycket av utvecklingen redan realiserad eller planerad att bli så. Länsstyrelsens förslag om det framtida finansieringsbehovet (5 år) för IT-stöden för älgförvaltningen kan sammanfattas enligt följande: Driftkostnad på cirka 2 miljoner kronor per år. Utvecklingskostnad web-tjänst för ÄFO- och ÄSO-planer, cirka 0,5 miljoner kronor per år. Uppskattningarna ovan tar inte med några oförutsedda händelser. Sifforna är också uppskattningar, men de bästa som kan tas fram enligt referenspersonen för frågan. Med detta underlag bedömer Naturvårdsverket att kostnaden för drift och utveckling årligen kommer att ligga på sammanlagt cirka 2,5 miljoner kronor. Det 20

21 är värt att notera att utvecklingen av JaktAdm enligt beräkningar ska innebära en effektivisering och därmed en minskning av de totala kostnaderna som länsstyrelsen har Utbildning I samband med införandet av den nya älgförvaltningen satsades medel på att stärka kunskapsnivån inom förvaltningen. Medel från bland annat Viltvårdsfonden och länsstyrelsernas älgvårdsfonder har använts för att genomföra dessa utbildningsinsatser. Inför genomförandet av den nya förvaltningen fick Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) regeringens uppdrag att utforma en nationell utbildning om adaptiv älgförvaltning. Svenska jägareförbundet fick i uppdrag att utbilda aktiva i älgskötselområdena. Utbildningarna har mestadel skett i länsstyrelsernas och markägar- och jägarorganisationernas regi. Idag är uppdrag och ansvar för utbildning och informations-spridning uppdelat på ett flertal olika myndigheter och organisationer. Utbildningsmaterial bör vara utformade på nationell nivå av förvaltningens parter och erbjudas samtliga parter i förvaltningen. Sådana utbildningsinsatser kan komma att kräva mer resurser än idag. Ett nationellt utbildningspaket skulle kosta cirka 1,5 miljoner kronor per år. Det finns även behov av utbildning och samverkan på regional nivå. Det kan vara lämpligt att älgförvaltningsgrupperna erbjuds en utbildningsdag per år. En genomsnittlig kostnad för en utbildningsdag, inkluderande mat, föreläsare och lokal, är ca kronor, vilket då sammantaget skulle kosta cirka 1,6 miljoner kronor per år Övervakning I den adaptiva förvaltningen behöver vi veta flera saker om älgpopulationers, storlek och deras miljö samt dess påverkan på denna. Älgpopulationens storlek bedöms före och efter jakt, detta genom kunskap från systematiska observationer om reproduktion och dödlighet. Vidare hur sammansättningen i stammen ser ut både vad gäller ålder och kön. Djurens kondition och hälsa. Alla dessa faktorer mäts i huvudsak som förändringar över tid, det vill säga trender. Förvaltningen behöver också kunskap om andra faktorer som påverkar älgpopulationen, såsom trafikolyckor och predation av stora rovdjur samt viltpopulationers påverkan på den miljö de lever i och det foder som miljön producerar. Med den kunskapen kan förvaltningen formulera och utvärdera de mål som är en av grunderna i en framgångsrik adaptiv förvaltning. Det nationella målet är att skapa en älgstam av hög kvalitet, som är i balans med betesresurser och som dessutom tar hänsyn till viktiga allmänna intressen såsom rovdjursförekomst, trafiksäkerhet, jordbruk, skador på skog samt inverkan på den biologiska mångfalden. Detta ska ske i samverkan mellan myndigheter, 21

22 organisationer, markägare och jägare. Tillsammans ska de skapa en uthållig älgförvaltning. En viktig del i älgförvaltningen är tillgång till data som hjälper till att mäta och tolka om man närmar sig de mål som satts upp för förvaltningen. INVENTERING Flera inventeringsmetoder finns utvecklade, praktiskt testade och verifierade för att ta fram sådan kunskap. Sveriges latbruksuniversitet (SLU) och Skogsstyrelsen har gemensamt föreslagit ett antal inventeringsmetoder som rutinmässigt bör användas i älgförvaltningen. De har alla sina för- och nackdelar, men tillsammans ger de en god bild av älgpopulationen och dess utveckling och hur den påverkar miljön den lever i. Inventeringsmetoder för älg är indelade i bas- och utökade metoder. Basmetoder Basmetoder är kostnadseffektiva och bör utföras rutinmässigt över hela landet. Till basmetoderna hör: Avskjutningsstatistik där förvaltningen följer dödligheten och till den kopplas andra metoder som åldersbestämning, reproduktion, kondition och hälsa. Älgobsen mäter populationens storlek och utveckling, genom antalet observationer per mantimme. Förvaltningen får även ett mått på reproduktionen genom antalet kalvar per hondjur samt en könsammansättning i antalet tjurar i populationen. (Ericsson & Wallin 1999; Solberg & Saether 1999; Sylvén 2000). Spillningsinventering är en metod för att bestämma antalet älgar, framför allt under vinterhalvåret. Utökade metoder Utökade metoder är mera resurskrävande och kan användas när särskilda behov föreligger, alternativt med jämna mellanrum som avstämning eller som komplement av basmetoderna. Till dessa metoder hör flyginventering, åldersstrukturreproduktion, hälsostatus, genetisk övervakning samt referensområden för utveckling och test av metoder. Viltövervakningen och dess kostnader inom älgförvaltningen behöver säkerställas och samordnas. Frågan om övervakning är viktig på både nationell och regional nivå. Idag är uppdrag och ansvar för övervakningen och informationsspridning uppdelat på ett flertal olika myndigheter och organisationer, varför en samordning bör eftersträvas. 22

23 I NVENTERING AV ÄLGENS INVERKAN PÅ SKOGEN Älgbetesinventering (Äbin): Skogsstyrelsen har inom sitt uppdrag tagit fram olika metoder för att mäta hjortdjurens inverkan på skogen. Älgbetesinventering (Äbin) är en av fem metoder inom skoglig betesinventering. Äbin är en av de kvalitetssäkrade basmetoderna för insamling av fakta som det nya älgförvaltningssystemet grundas på. Metoden syftar till att inom ett avgränsat område, företrädesvis ett älgförvaltningsområde, göra en statistisk skattning av antalet och andelen trädstammar i ungskogen som allvarligt skadats av vilt. Under inventeringen registreras endast allvarliga stamskador (toppskottsbete, toppbrott och barkgnag) medan sidoskottsbete som kan påverka tillväxten inte registreras. Man registrerar även förekomst av och konkurrensstatus hos vissa lövträdslag som är särskilt begärliga som foder och samtidigt viktiga för den biologiska mångfalden. Dessa utgörs av rönn, asp, sälg och ek (RASE). Älgtätheten har stor betydelse för betesskadenivåerna, men de påverkas även av fodermängd, totala tätheten av alla klövviltarter, samt snöförhållanden och vinterns längd. Givet konstanta omvärldsfaktorer resulterar en högre älgtäthet i högre skadenivåer, men Äbin är inte en inventering av älgstammen. Då markägarsidan anser att betesskadeinventeringar bör utgöra basen för att bedöma hur stor älgstammen kan vara samtidigt som den är i balans med betesresurserna så har de även ordnat med finansiering av rikstäckande betesskadeinventeringar. Under våren 2014 träffades en principöverenskommelse i Skogsbrukets branschråd om finansiering av årliga älgbetesinventeringar via en avgift på 13 öre per levererad kubikmeter. Finansieringen är avsedd som en tidsbegränsad lösning i avvaktan på att frågan om finansiering löses permanent av staten. Skogsbrukets nationella viltgrupps budgeterar under 2017 var 7,8 miljoner för inventering av 78 ÄFO:n (av 149 ÄFO:n totalt). Foderprognoser: Skogsstyrelsen har inom sitt uppdrag tagit fram en metod för att prognostisera utvecklingen av foderproducerande ungskogsareal under cirka fem år. Denna areal baseras på satellitbilder som Skogsstyrelsen köper in årligen och som används för att spåra var avverkningar har skett Älgförvaltningsgrupper I varje älgförvaltningsområde sitter en älgförvaltningsgrupp bestående av sex ledamöter, vanligtvis tre representanter för markägarna och tre för jägarna, med ett arvode på kronor per delegat och år. Idag finns 149 älgförvaltningsgrupper i Sverige. Kostnader för till exempel ersättning till ledamöter, utbildning samt samverkan / kommunikation med länsstyrelsen ökar troligtvis närapå proportionellt med antalet älgförvaltningsgrupper, åtminstone om man inte ska utbilda eller kommunicera 23

24 med alltför stora grupper samtidigt. Enligt Svenska Jägareförbundet utvärdering (Bergqvist, Göran 2014c) kostade en älgförvaltningsgrupp cirka kronor årligen. Det blir cirka kronor per älgförvaltningsgrupp-medlem och en totalkostnad på 7,1 miljoner kronor. Enligt uppgift fanns det en stor variation mellan länen. I enkäten (se bilaga 1) skulle länsstyrelserna redovisa alla aktuella kostnader för älgförvaltningsgrupperna, exempelvis sociala avgifter, utbildning, arvode och administration. Enligt enkätsvaren var den årliga genomsnittliga kostnaden under 2015 cirka kronor. Även här finns stora variationer mellan de olika länsstyrelsernas kostnader för älgförvaltningsgrupper. Med ett årligt arvode per ledamot på kronor blir den faktiska kostnaden inklusive skatter cirka kronor per ledamot och år. Om alla ledamöter tog ut sitt arvode skulle totalkostnaden för arvodet bli cirka 6,4 miljoner kronor 7 200*(149*6). Vilket blir cirka kronor per älgförvaltningsgrupp och år. Då är inte reseersättningar och traktamenten medräknade. Det är också svårt att göra en uppskattning för dessa kostnader. Med beaktande av att det kan bli en del längre resor för de möten som älgförvaltningsgrupper håller respektive år väljer Naturvårdsverket att utgå ifrån att varje ledamot skulle kunna behöva ersättning för resekostnader och traktamente med cirka kronor per år. För landets 894 delegater skulle då den årliga kostnaden för resor och traktamente totalt bli cirka kronor. Totalkostnaden blir då 7,3 miljoner kronor, med en kostnad på cirka kronor per grupp och år. Det finns alltså tre olika uppgifter om älgförvaltningsgruppernas årliga kostnad, , och kronor. Det uppgifterna visar är att de faktiska kostnaderna är lägre än de förväntade kostnaderna. Detta betyder att flera delegater antingen inte får eller inte tar ut sitt arvode. I en beräkning av förväntade kostnader i framtiden bör de kostnader som kan bli verklighet finnas med. Naturvårdsverket väljer därför att utgå ifrån att en älgförvaltningsgrupp årligen kostar cirka kronor per år. Den årliga totalkostnaden för landets 149 älgförvaltningsgrupper blir då cirka 7,5 miljoner kronor Skjutbanor Länsstyrelsen får lämna bidrag ur den regionala älgvårdsfonden för anläggning och upprustning av älgskyttebanor. Beslut om bidrag till älgskyttebana ska föregås av att sökanden genom utredning visar banans läge i förhållande till angränsande (befintliga och planerade) banor samt den aktuella banans betydelse för skytteverksamheten. Det råder en variation mellan länen hur mycket bidrag som lämnas ur älgvårdsfonden till skjutbanor. Naturvårdsverket bedömer att denna kostnad även fortsättningsvis ska vara en regional angelägenhet. 24

25 3.2. Nationella eller regionala förvaltningskostnader Älgförvaltningens ambitionsnivå, utformning och prioriteringar mellan olika kostnadsposter och arbetsuppgifter ska i stor utsträckning bestämmas på regional nivå. Det finns dock vissa kostnadsposter, som är av mer nationell karaktär, där länsstyrelserna har mindre möjlighet till självbestämmande. Två sådana kostnadsposter är länsstyrelsernas IT-system för jaktadministration, Älgdata.se, samt kostnaderna för ett nationellt utbildningspaket. Länsstyrelserna skulle även fortsatt kunna vara huvudman för IT-systemet men då enskilda länsstyrelser inte har möjlighet att bestämma hur mycket de ska betala in till det så anser Naturvårdsverket att det skulle underlätta om kostnaden finansierades på ett annat sätt än för de kostnadsposter som är av regional karaktär. Omfattningen och utformningen av ett nationellt utbildningspaket bör även det bestämmas gemensamt, i samverkan med både länsstyrelser och andra intressenter. Även dessa kostnader bör finansieras på ett annat sätt än de kostnader som är av regional karaktär. Äbin utgör ett viktigt underlag för den adaptiva och ekosystembaserade älgförvaltningen. Det är i dagsläget skogsbruket som finansierar Äbin genom en överenskommelse. Spillningsinventering är också ett värdefullt verktyg inom älgförvaltningen. Naturvårdsverket bedömer att avskjutningsstatistik och älgobs i de flesta fall ger tillräckligt underlag om trender i älgstammens utveckling och sammansättning. Älgförvaltningens kostnader kan sammanfattas enligt följande. Tabell 3. Totala kostnader uppdelat i nationella och regionala älgförvaltningskostnader Nationella älgförvaltningskostnader Nivå Kostnader/år Nationellt utbildningspaket kostnad Nationell kostnad 1,5 mnkr IT-system jaktadmin, algdata.se (drift) Nationell kostnad 2 mnkr IT-system jaktadmin, algdata.se utveckling Nationell kostnad 0,5 mnkr Kostnad ÄBIN/år Skogsbruket 7,8 mnkr Regionala älgförvaltningkostnader Länsstyrelsernas administrativa kostn. ÄFG (6st delegater * 5000kr) + skatt kr Regional kostnad 20 mnkr 7,5 mnkr Regional utbildning av ÄFG Regional kostnad 1,6 mnkr Kostnad älgobs Ideellt arbete 0 Kostnad spillningsinv. Ideellt arbete 0 Skjutbanor, övrigt Regional kostnad Övriga inventeringar Regional kostnad Totalt nationella kostnader Totalt regionala kostnader Totala kostnader 11,8 mnkr 29,1 mnkr 40,9 mnkr 25

26 4. Analys I detta kapitel redovisas analys och möjliga finansieringslösningar. Analysen är uppdelad på nationella älgförvaltningskostnader och regionala älgförvaltningskostnader Finansiering av nationella älgförvaltningskostnader Som beskrivits i avsnitt 3.2 kan ett antal kostnadsposter anses vara av nationell karaktär, det vill säga där länsstyrelserna har begränsade möjligheter till självbestämmande. För dessa frågor bör finansieringen ske på ett annat sätt än för de kostnadsposter som är av regional karaktär (se avsnitt 3.2). För att finansiera länsstyrelsernas IT-system för jaktadministration och kostnaderna för ett nationellt utbildningspaket (se avsnitt 3.2) bedömer Naturvårdsverket att det är lämpligt att använda medel ur Viltvårdsfonden. Skälet till detta är att länsstyrelserna har begränsade möjligheter att påverka dessa kostnader och är därför mindre lämpade att sätta en rimlig avgift. Vidare skulle ett insamlande via länsstyrelserna utgöra ett extra administrativt steg eftersom resurserna ändå ska användas centralt. Samordningen mellan länsstyrelserna skulle innebära onödigt höga transaktionskostnader. Utgiftsposterna är dessutom av fast karaktär och möjliga att förutse över en flerårsperiod, vilket gör det möjligt att använda en fast avgift som inte behöver justeras på årsbasis. Nyttan av de nationella älgförvaltningsåtgärderna fördelar sig relativt jämnt över landet, vilket talar för att alla landets älgjägare bör vara med och betala, inte bara de som fäller älg. På det sättet Viltvårdsfonden fungerar idag gör att den lämpar sig väl för finansiering av en del av de identifierade nationella älgförvaltningsåtgärderna Det extra behov av medel som skulle uppstå om dessa förvaltningsåtgärder ska finansieras genom fonden kan täckas genom en höjning av Viltvårdsavgiften. Det är också möjligt med en omdisponering av de medel som redan idag årligen tillförs fonden. Åtgärderna skulle genomföras genom att lämplig aktör söker bidrag ur fonden. Det är regeringen som beslutar hur fondens medel ska användas. En fördel med denna lösning är att regeringen genom sina tilldelningsbeslut kan få till stånd samarbeten mellan olika aktörer så att förvaltningsåtgärderna genomförs ändamålsenligt och kostnadseffektivt. Naturvårdsverket anser att Länsstyrelsen i Jönköpings län bör kunna söka medel ut Viltvårsfonden för att finansiera det nationella behovet at IT-stöd inom älgförvaltningen. Samma länsstyrelse har redan idag ansvaret för frågan och ordningen bör därför inte leda till något betydande merarbete. När det gäller 26