Om boken Boken handlar om Nicka. Hon blir mobbad i skolan men det finns andra saker hon behöver oroa sig för...

Transkript

1 Monstret av Regina

2 Om författaren Namn Regina Ålder 9 år Intressen Gymnastik, teater och flöjt Böcker jag inspireras av Tunnlar och resten av serien av Roderick Gordon och Brian Williams Tidigare utgivna böcker Den magiska dörren Tack till Josef Sahlin Om boken Boken handlar om Nicka. Hon blir mobbad i skolan men det finns andra saker hon behöver oroa sig för...

3 Kapitel 1: Ljuden - Hörde du det? - Men åh vad jobbig du är Nicka, sade Linus och blängde. Det väsande ljudet skrämde Hanna allt mer och mer. Arga Hans sade till Nicka och Linus att de skulle skärpa sig. Linus viskade: - Just det Niiicka. Men Nicka kunde inte fokusera på matlagningen. Till slut så var Nicka och Linus klara. Alla andra hade gått. Nicka har ofta tyckt att Linus är jobbig. Nicka hade blont hår. Och så har hon alltid hatat Hans. Det värsta var att Hans var hennes hemkunskapslärare. Hanna har hört att Hans hade bott på gatan en gång, men ingen tyckte synd om honom för varje gång han hade tjänat tillräckligt med pengar så köpte han en öl och efteråt så misshandlade han barn. Men Nicka kunde bara inte fatta att Hans var så sträng. Nicka hade inte så bra vänner. Linus brukade alltid på fritiden berätta långa spökhistorier som inte var sanna. Nicka och Linus var i sitt lilla kök. Ljuden som Nicka hörde var som om någon väste. Nu så packade Nicka och Linus sina papper. Sen gick de ut.

4 Kapitel 2: Rädslan Nicka var i korridoren men det kändes mycket ovanligare än förut. Hon tittade på en spricka. Den verkade större än när hon hade kommit till skolan för första gången. Det var ett år sen. Sen fick Nicka syn på att Linus hängde upp den vitgröna skoltidningen på en vägg. Nicka gick fram och frågade: - Får jag se? - Nej, svarade Linus retsamt. Då ville Nicka bara ge Linus stryk men det var något som hindrade henne. Det var nog för den där skrämmande sprickan. Sedan kollade hon på en gardin. Hjälp tänkte Nicka. Hon ville skrika för att gardinen verkade som ett slags monster. Sen kom Anna längs korridoren. Anna jobbade med sexan och andra klasser. Nicka önskade att Anna jobbade med femman. Hon tyckte om Anna för att hon brukade trösta henne och ibland ge henne något gott också. Nicka kände sig lättad över att Anna kom dit. Anna hade matte hos sexorna, sjuorna och åttorna. Anna jobbade förut bara med sexorna. Nicka kollade på sin klocka. Hon gick till Linus och sade: - Lektionen börjar. - Jag kommer inte, sade Linus ännu en gång retsamt. - Men kom igen Linus, du måste, sade Nicka bestämt. Sen gick Nicka till klassrummet. På lektionen kom Linus med en bok i famnen och Nicka tänkte att det inte var vanligt att Linus lånade böcker på lektionen.

5 Kapitel 3: Affischen Nicka var i korridoren igen, men idag så fanns det en annan affisch på väggen. Men vad konstigt, Linus hängde ju upp en annan affisch igår. Nicka kollade lite närmare. Det stod så här: Ingenting har hänt. Ingenting har hänt på sistone. Vi ska inte vara oroliga. Absolut ingenting har hänt. Vi ska vara glada för det. Ni kan ha det som vanligt. Ja vi har inte riktigt mycket mer att säga. Nicka tänkte nej, något måste vara på tok för det är det ju varje dag på denna skola. Nicka kolla på ett av hörnen. Det verkade vara dåligt klistrat. Hon kunde bara inte motstå att vända sida... När Nicka vände sida såg hon något mycket märkligt. Det stod så här: Varning varning! Varning ett monster kan finnas på skolan. Var mycket försiktiga. Vi vet inte riktigt men vi tror att ett monster är i källaren. Varje dag hörs det tydligare. Var beredda på vad som helst från och med nu. Skriv på era namn ni som håller med och tror att detta är sant. Först stod det Sofia, sen Lill Erik, Bert och hela klassen förutom tre men Nicka kunde inte komma på vilka. En av dem var hon såklart. Sen läste hon vidare: Skriv gärna vad ni tänker på. Nicka avbröt sig mitt i läsningen. Äntligen kommer nån tro på mig, tänkte hon. Men hon visste inte att Sophie (som är den bästa vän Nicka har) också trodde monstret. Nu gick Nicka till grupprummet.

6

7 Kapitel 4: Upptäckten När Nicka gick på den buckliga vägen tänkte hon plötsligt på att hon nog glömde sin fågelbok hemma. - Dumma mig, sa hon. Hon kollade i väskan och ångrade sina ord för den fanns där bredvid matteboken. Hon kom äntligen till skolan. Just då tänkte hon på det där med monstret. Hon trodde att hon gick till grupprummet men gick till den gamla kulverten som om något ledde henne dit. Sedan kom hon till kulverten. Hon blev så nyfiken att hon bara var tvungen att gå in i kulverten. Men när hon gick in så hände ingenting. Senare när hon gick runt i kulverten börja nåt hända. Plötsligt såg hon nåt så snabbt som, som, som, som......blixten. Sen stannade det framför Nicka. Nicka var så livrädd att hon nästan tappade sin väska. Hon passade på att kolla på denna varelse för hon kunde inte komma på vad det var för djur. Fjäderdräkten var svart. Halsen var röd och huvudet blått. Men på huvudet var det typ en slags hjälm. Näbben var svart. På fötterna fanns det väldigt stora klor. Fötterna var väldigt stora tyckte Nicka. Nicka tyckte odjuret var väldigt stort. Nicka trodde att den var ungefär 1,7 meter. Nicka luktade, det luktade som Nya Guinea för Nicka har varit där. Nu så började Nicka tänka på den resan. Plötsligt började odjuret väsa, typ hesa skrin. Nicka var varm, men kände den kalla luften. Det kändes som hon skulle ramla. Nicka var tvungen att springa. Hon kände svetten rinna ner för pannan. Det kändes som att springa i en labyrint som var oändlig. Nicka sprang bort från dörren, annars skulle det

8 vara ute med henne. Senare sprang Nicka till dörren och försökte öppna men det gick inte. Hon bankade på dörren men det gick inte att öppna den. Det kändes som det var första gången Nicka var rädd. Plötsligt öppnade någon dörren. Det var Anna som öppnade dörren. - Vad gör du här? frågade hon. - Jag, jag, jag råkade bli instängd, sa Nicka. - Kom så reder vi ut det, bara du och jag, sa Anna. När de kom till hennes kontor så såg hon inte så sur ut. Hon frågade: - Varför gick du dit? - Jo, min lärare ville att jag skulle hämta några saker nere i källaren. - Varför såg du så stressad när du kom ut? - Jag ville inte missa lektionen, storljög Nicka. Hon kunde inte lita på någon längre. Ingen skulle tro på henne ändå. - Jag kommer inte säga något till någon lärare, avslutade Anna samtalet med. Då får du vänta tills nästa lektion. Nicka var väldigt stressad för att hon måste hitta på någon ursäkt varför hon kom försent. Men hon kunde inte sluta tänka odjuret. Äntligen, Nicka kom på vad det var för djur hon hade sett. Hon trodde att den ovanliga fågeln var en Kasuar. Ingen trodde att den sortens fågel fanns. Nu gick Nicka till klassrummet för att lektionen började. När hon kom in så sa hennes lärare att hon skulle prata med henne sen. Efter att Nicka pratat med läraren så gick Nicka som vanligt och tog mat.

9 Kapitel 5: Dikten Nästa dag. Nicka gick till den lilla hallen. Där gick Linus, mot henne. Just som hon gick förbi så blev en pappersbit trängd in i hennes hand. Sen gick han vanligt förbi. Nicka öppnade handen och kollade på lappen. Det stod så här: Den som tror på moster är en tönt. Om man inte slutar så kommer det inte att bli skönt. Den personen kommer bli mobbad (Mycket mobbad). Du är en nörd i fåglar och det tar jag emot men inte att du tror på monster också. Du är en nörd, tönt och ett pucko, pucko, pucko. Jag menar inte drickan Pucko. Nicka blev riktigt irriterad och arg. Hon blev så arg att man såg det. Hon blev som en tomat i ansiktet. Hon kände hur ilskan åkte i hennes kropp.tur att ingen var där. Hon tänkte låtsas att sluta tro på monster för hon ville inte bli mobbad. Nicka tänkte att ingen kunde ha läst lappen förutom Linus för hon trodde att det var han som hade skrivit den. Nicka tänkte gå till skolbiblioteket, för att lugna ner sig.

10 Kapitel 6: Boken När Nicka kom till biblioteket så var det knäpptyst. Hon kom dit egentligen för att kolla någon fantasybok. Men sen så ändrade hon sig, hon skulle leta efter en faktabok om Kasuarer. Hon gick och frågade bibliotekarien. - Finns det en bok om Kasuarer? - Nej jag tror inte det men du kan ju alltid leta, sa bibliotekarien. Nicka undrade om det var något fel på bibliotekarien. Det brukade alltid finnas en bok som någon letar efter här. Hon hittade boken äntligen. Så började hon läsa: Hjälmkasuaren är en stor, skygg fågel som lever i skogarna på Nya Guinea och i norra Australien. Vingarna är för små för att den skulle kunna flyga. Den är 1,7 meter hög och väger 60 kilo. Fjäderdräkten är svart, medan halsen är röd och på huvudet blått. På huvudet har den en brun hjälm av ben. Längst ner på de långa benen sitter stora klor som är mycket vassa. Honan är något större och lite färggrannare än hanen. Kasuaren äter frukt som har fallit till marken och tar även smådjur. Den lever ensam och försvarar sitt revir genom hesa skrin. Nicka orkade inte läsa mer, men när hon skulle stänga boken såg hon att någon hade skrivit nånting: "Det finns ett monster i kulverten som liknar det här djuret" Nej Nicka kunde inte läsa den tjocka och skrämmande boken mer.

11 Kapitel 7: Blandningen Nu var Nicka på väg till hemkunskapen. Linus hade varit extra dum idag men Nicka brydde sig inte lika mycket som förut, för hon skulle göra hämnd. Det var det hon längtade mest efter just nu för tiden, men hon kan inte drömma för mycket nu. Det fanns en en sak som störde, nämligen Linus hade blivit ihop med Miranda. Nicka var framme. Idag sade Hans att de fick göra vad de ville, bara man kunde göra det man skulle. Man slapp också vara i grupper. Linus frågade Nicka: - Vad ska du göra nördtönten? Nicka sade ingenting, men hon fick en liten lust att säga "varför undrar du jävla pucko." Han gick sedan bort för det var tråkigt att inte få något svar. Nicka tänkte: Jag ska locka monstret så Linus får åtminstone bli skrämd någon gång i sitt jävla liv. Nicka tog ett papper för att skriva receptet. Så här skrev hon: Recept En fjäderdel av ananas Två mango Två sniglar En kokosnöt En bunke Gör så här: Skär ananasen och mangon i ganska stora bitar. Sniglarna behöver man inte skära. Kokosnöten skär du i små bitar. Lägg allt i bunken och blanda. Nicka visste ju att "kasuarer äter frukt och smådjur " så hon var nöjd. De bodde ju i Nya Guinea så hon tog tropiska frukter. Sniglar kan man ju hitta på skolgården (det var vår). Mango, ananas och kokosnöt kan man få av arga Hans. Just när Nicka gick för att fråga så gick Linus rakt in i henne. - Vad... Hick. Vad vill du mig!!!!!!! sa Linus Nu var det nog för Nicka. - FÖR FAN, det var ju du Linus!!!!!!!!!!!!! - Men Nicka du behöver inte bli så arg, sa Hans. Plötsligt kom Anna dit. - Vad var det som hände Nicka? frågade hon lugnt. - Jo Linus gick rakt in i mig men sedan skyllde han på mig. Jag blev förbannat arg och sade att det var han. Och sedan började Hans att skälla på mig. - Ok jag ska prata med Linus. Du kan fortsätta jobba nu. Arga Hans blängde på Nicka som om han var sur på henne men inte på Linus. Nicka gick och frågade om hon kunde få ananasen, mangon och kokosnöten. Eftersom Nicka var bra på hemkunskapen så gick det snabbt. Hon smög ut och hämtade två sniglar. Sedan lade hon i allt och blandade. När Nicka var klar så lade hon allt i den lilla skålen som hon hade gjort på slöjden.

12 Kapitel 8: Hämnden Idag var Nicka extra glad för idag skulle hon göra en hämnd. Först skulle Nicka gå till kulverten och lägga maten, sen skulle hon på något sätt få Linus att gå till kulverten. Nicka gick ner för trapporna och tänkte på hur och när Linus skulle få skiten ur sig. Hon log för sig själv. När hon öppnade dörren så hände ingenting precis som första gången hon gick in. Vem bryr sig om monstret attackerar mig, jag ska ju göra en hämnd tänkte Nicka. Plötsligt kom Kasuaren. - Tja, vad gör du här, herr eller fru Karlson, sade Kasuaren med en ljus röst. Oj då förlåt att jag skrämde dig första gången vi träffades. Kasuarer är vana att göra sådär, jag menar vi skyddar oss så. Oj igen, jag glömde säga vad jag heter. Jag heter Kasuar. Nicka kunde varken tro sina öron eller ögon. Det måste vara en förvirrad Kasuar tänkte Nicka för Kasuar heter själva rasen. - Tja äh, jag heter Nicka och... Förresten jag är varken herr eller fru, jag är en tjej. Jo jag skulle vilja att du hjälper mig med en kille, han mobbar mig mycket och jag vill gärna skrämma skiten ur honom. - Just det, jag tror jag hörde dig när du skrek: "FÖR FAN, det var ju du Linus!!!!" - Ja det var jag, sade Nicka. - Jag kommer hjälpa dig att skrämma den där herr Karlson. - Han heter inte Karlson i efternamn. Men tja då. När Nicka var klar så gick hon och log brett. I hallen så hittade hon Linus. Han såg arg ut. - Linus kan du följa med mig? Jag vill visa dig en sak. - Ok men du är misstänkt för att ha kidnappat Miranda. Nicka brydde sig inte om honom just nu. Hon gick snabbt. - Varför har du så bråttom din jävla... Nånting? - Det behöver du inte bry dig om, ok. Nicka öppnade dörren och gick in och Linus gick in också. När han gick in och såg monstret så skrek han: - Hjälp vad är det för djur eller? - Piiiiiiiiiiiip. - Du... Du... Du har väl inte kidnappat Miranda? - Jo det har jag, för att hjälpa fru Karlson. - Men kan du prata också? - Ja precis som ni. - Men Kasuar, du har väl inte hunnit göra det när jag hämtade Linus, frågade Nicka. - Visst har jag det. - Men ändå strunt i det Linus, sa Nicka. Kasuaren sprang längre in i kulverten. Det hördes som om någon öppnade ett lås. - Men vänta Kasuar, sa Nicka. Vi gör så här, att om Linus slutar mobba mig så släpper du ut Miranda. Linus, lovar du att sluta mobba mig, annars kommer Miranda sitta kvar inlåst. - - Ok. Då öppnade Kasuaren låset och Miranda sprang ut. Lektionen skulle börja om tjugofem minuter.

13

14 Kapitel 9: Sanningen Nicka var på skolgården när någon grep tag i hennes arm. - Nicka, följ med mig, sade Miranda strängt. - Men... började Nicka innan Miranda avbröt henne. - Håll mun. De gick längs korridoren innan de kom till ett rum. Nicka såg att Linus också var där. Hon undrade varför han var där och varför hon var där. - Jag, bibliotekarien och Hans, började Miranda. Det verkade som om hon inte vågade berätta om det hon ville berätta. Nicka tänkte att hon, Hans och bibliotekarien kanske visste nånting om monstret. - Det var vi som var de första som visste om monstret. Vi började märka att varje natt spökade det men strunt i det. Vi ber om förlåtelse, sade Miranda. - Nej men berätta Miranda, sade Nicka. Berätta mer. - Ok, Hans hade skrivit affischen men någon hade skrivit på baksidan, jag vet inte vem. - Jag tror jag vet, sade Nicka. - Vem? Sophie, det var hon. - Ok, Linus var den som skrev dikten för vi ville inte att en sådan som du skulle misstänka oss, sade Miranda. Det var bibliotekarien som skrev i boken men försökte dölja det för sådana som dig. Och det var jag som hade fått alla idéerna. - Miranda, jag gör slut med dig, skrek Linus. Sen när Nicka och Linus gick ut frågade han chans på Nicka och hon svarade ja. När Nicka öppnade dörren till kulverten så rusade Kasuaren ut på Nicka. - Kasuar varför sprang du ut så snabbt? - Min fru har fått barn och jag måste ta hand om dem. Och jag vet inte om hon har dött eller att mina barn har dött. - Men en fråga hur blev du ett monster? - Ett monster? frågade Kasuar. Du menar att jag kan prata och så? Jo jag jobbade på cirkus och en natt blev jag så här. - Får jag följa med, frågade Nicka. - Ja hoppa upp på mig. Men håll i dig, jag springer fort. - Men hur kom du hit Kasuar? - Jo jag råkade hamna i en lastbil. Sen åkte den hit och jag sprang ner i kulverten för jag ville ha lugn och ro. Svoooch lät det när kasuaren sprang. Nicka kunde inte höra nånting, som om hon var döv. Sen stannade de i skogen. Där låg små färgglada Kasuarbarn. - Åh vad söta de är, sade Nicka. Kasuar sa att Nicka måste gå hem nu för han måste bära sina barn. Nicka gick snabbt men tyckte att hon gick långsamt. När hon kom hem så lade hon sig. Nästa dag när Nicka kom till skolan såg hon massa polisbilar på skolan. Hon undrade varför. Sen förstod hon vad som hade hänt. Linus mamma hade ringt till polisen. Plötsligt hörde Nicka: - Där är du ju. Det var rektorn. - Vi vet vad som har hänt. Som om ingen vet, tänkte Nicka. - Du bo... sade rektorn innan Nicka avbröt henne. - Borde berättat, jag vet. Rektorn blev chockad över att Nicka kunde läsa hennes tankar.

15 - Vi har skickat Kasuaren tillbaka till sitt hemland. När Nicka hörde det blev hon ledsen. ETT ÅR SENARE Nicka var på Gröna Lund när hon såg Kasuaren. - Hej Kasuar. - Tja herr eller fru Karlson. - Jag har en fråga: Vad tycker Kasuaren är roligast och läskigast. - Den roligaste är Insane. Den läskigaste är Kvasten. Lika galen som vanligt tänkte Nicka. - Men Kasuar, jag har en fråga till. - Vilken? - Jo vad gör du här i hela fridens namn? - Jag, jag tyckte att Stockholm var en mycket finare stad men den är inte lika bra som Nya Guinea. Som sagt jag är här på semester. Nicka, jag kommer vara här många gånger i år. Nicka log brett. Det skulle bli roligt.