MIGRATIONSÖVERDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Transkript

1 Migrationsöverdomstolen Avdelning Meddelad i Stockholm Mål nr UM KLAGANDE Migrationsverket MOTPART ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Länsrättens i Stockholms län, migrationsdomstolen, beslut den 16 oktober 2008 i mål nr UM , se bilaga A SAKEN Svenskt medborgarskap enligt lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap MedbL MIGRATIONSÖVERSTOLENS AVGÖRANDE Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2302 Birger Jarls Torg måndag fredag Stockholm E-post: kammarrattenistockholm@dom.se 09:00-16:00

2 2 Migrationsöverdomstolen Mål nr UM YRKANDEN M.M. Migrationsverket yrkar att migrationsöverdomstolen, med ändring av migrationsdomstolens beslut, ska avslå talan. bestrider, som hans talan får förstås, bifall till överklagandet. Migrationsverket anför till stöd för sin talan bl.a. följande. Fram till det s.k. rörlighetsdirektivets genomförande i svensk rätt den 30 april 2006 har det i svensk lag funnits ett krav på nationellt uppehållstillstånd även för EESmedborgare som vistats i Sverige i mer än tre månader. Detta krav har av lagstiftaren inte ansetts strida mot gemenskapsrätten. Kraven har byggt på de EG-bestämmelser som fanns före rörlighetsdirektivet. Migrationsverket menar därför att det för tiden före rörlighetsdirektivets genomförande krävts såväl ett uppfyllande av gemenskapsrättens bestämmelser som av nationell rätt för att ha laglig vistelse i Sverige. hänvisar till vad han tidigare anfört i målet. SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET Tillämpliga bestämmelser 11 MedbL En utlänning kan efter ansökan beviljas svenskt medborgarskap (naturaliseras), om han eller hon har 1. styrkt sin identitet, 2. fyllt arton år, 3. permanent uppehållstillstånd i Sverige, 4. hemvist här i landet a) sedan två år i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgare, b) sedan fyra år i fråga om den som är statslös eller att bedöma som flykting enligt 4 kap. 1 utlänningslagen (2005:716),

3 3 Migrationsöverdomstolen Mål nr UM c) sedan fem år i fråga om övriga utlänningar, och 5. haft eller kan förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt. 20 MedbL Vad som föreskrivs i denna lag om krav på permanent uppehållstillstånd gäller inte för den som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge. I fråga om medborgare i övriga länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och sådana familjemedlemmar som avses i 3 a kap. 2 utlänningslagen (2005:716) skall vid tillämpningen av denna lag permanent uppehållsrätt likställas med ett permanent uppehållstillstånd. 3 a kap. 6 Utlänningslagen UtlL En EES-medborgare som har vistats lagligt i Sverige utan avbrott under minst fem år har permanent uppehållsrätt. 3 a kap. 8 UtlL Det som sägs i 6 och 7 påverkas inte av tillfälliga vistelser utanför Sverige som inte överstiger sammanlagt sex månader per år eller av en längre vistelse utanför Sverige på grund av obligatorisk militärtjänstgöring. Detsamma gäller vid vistelse utanför Sverige under högst tolv på varandra följande månader på grund av graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier eller yrkesutbildning, utstationering på grund av arbete i ett annat land eller särskilda skäl. Bakgrund Frågan i förevarande mål är om det var riktigt av Migrationsverket att avslå ansökan om svenskt medborgarskap med hänvisning till att han inte kunde anses ha permanent uppehållsrätt, eftersom han inte ansågs ha fem års oavbruten laglig vistelse i Sverige. Av utredningen i målet framgår att kom till Sverige den 1 augusti Den 3 oktober 1996 beviljades han ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt EES-avtalet som arbetstagare under perioden den

4 4 Migrationsöverdomstolen Mål nr UM oktober 1996 till den 2 september Tillståndet förlängdes därefter under perioden den 3 september 1997 till den 2 september Därefter ansökte inte om förlängt uppehållstillstånd. Det framgår av ett intyg av den 17 mars 2008 utställt av en personalföreträdare vid att är tillsvidareanställd sedan den 1 juni Vidare framgår det av personbevis att han är folkbokförd i Sverige sedan den 28 december Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning Medborgarskapet, som har en lång historisk bakgrund, bygger på att det finns ett förhållande som innebär att det finns en samhörighet mellan staten och individen. Det är mot den bakgrunden det i prop. 1997/98:178 s. 15 framhålls att det inte är någon rättighet för den enskilde att erhålla svenskt medborgarskap. Istället är det en fråga om en exklusiv rätt för staten att efter en diskretionär prövning inom ramen för en rimlig tolkning av medborgarskapslagstiftningen, avgöra om en person bör tas upp till svensk medborgare. I förhållande till de EU-rättsliga institutionerna har medlemsstaterna behållit sin suveräna rätt att bestämma vem som är medborgare i landet. Såtillvida styrs reglerna om medborgarskap endast av nationella bestämmelser. Eftersom permanent uppehållsrätt för EES-medborgare ska likställas med permanent uppehållstillstånd enligt 20 andra stycket MedbL och frågan om uppehållsrätt är kopplad till EU-rättsliga bestämmelser om fri rörlighet, måste emellertid, vid tolkningen av 11 MedbL, hänsyn i vissa fall tas även till EU-rätten. Innan Migrationsöverdomstolen tar ställning till frågan om kan anses ha haft permanent uppehållsrätt eller inte vid tidpunkten för ansökan om medborgarskap, finner Migrationsöverdomstolen anledning att först ta upp det faktum att Migrationsverket i sitt beslut uttalar att

5 5 Migrationsöverdomstolen Mål nr UM som arbetstagare har uppehållsrätt i Sverige sedan den 30 april Migrationsöverdomstolen vill betona att en unionsmedborgares grundläggande och personliga rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i en annan medlemsstat följer direkt av fördraget om EU:s funktionssätt. Det är en annan sak att rätten att fritt röra sig och uppehålla sig genom åren härutöver preciserats genom en rad rättsakter och att antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (rörlighetsdirektivet) innebär att det nu finns en gemensam rättsakt inom området istället för flera sektorsindelade rättsakter. Eftersom enligt intyg har varit anställd vid åtminstone sedan den 1 juni 1997, har han redan på fördragsrättslig grund haft rätt att uppehålla sig här som arbetstagare i vart fall sedan den 1 juni Härutöver kan det noteras att rent faktiskt beviljades ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt EES-avtalet redan den 3 oktober Migrationsverket har således ansett att haft rätt att uppehålla sig i landet redan vid den tidpunkten. Frågan är därefter om han på grund av att han inte innehaft uppehållstillstånd från den 3 september 2002 till den 30 april 2006 därmed inte kan sägas ha vistats i Sverige lagligen och att han därför inte uppfyller förutsättningarna för permanent uppehållsrätt. Migrationsöverdomstolen noterar att det fram till den 30 april 2006 då rörlighetsdirektivet genomfördes i svensk rätt fanns ett krav i svensk rätt på

6 6 Migrationsöverdomstolen Mål nr UM nationellt uppehållstillstånd även för EES-medborgare som vistades i Sverige i mer än tre månader. När det gäller frågan om avsaknaden av sådant uppehållstillstånd under tiden fram till den 30 april 2006 kan utgöra grund för att anse vistelsen som olaglig i den mening som avses i 3 a kap. 6 UtlL, konstaterar Migrationsöverdomstolen inledningsvis att EU-domstolen i flera avgöranden (se t.ex. mål 48/75, Jean Noël Royer, punkt 33 och mål C-459/99, MRAX mot Belgien, punkt 74) har slagit fast att beviljandet av uppehållstillstånd för en medborgare i en medlemsstat, inte anses som en handling som medför rättigheter, utan som en handling för att från medlemsstatens sida fastställa vilken situation en medborgare från en annan medlemsstat befinner sig i mot bakgrund av bestämmelserna i gemenskapsrätten. Mot den bakgrunden har det sedan länge varit ett faktum att ett uppehållstillstånd mer har karaktären av en bevishandling än en rättighetsbärande handling, vilket också uttalas i prop. 2005/06:77 s. 41. Synen på unionsmedborgarens uppehållsrätt som något som gäller oavsett förekomsten av uppehållstillstånd framgår även bl.a. av skäl 11 i förordet till rörlighetsdirektivet. I skälet sägs att: Unionsmedborgarnas grundläggande och personliga rätt att uppehålla sig i en annan medlemsstat följer direkt av fördraget och är inte beroende av att ett uppehållstillstånd utfärdas. Enligt Migrationsöverdomstolens mening vore det redan mot denna bakgrund märkligt om en person som på EU-rättslig grund haft rätt att uppehålla sig i landet ändå skulle kunna sägas ha vistats här olagligt och därför inte skulle kunna anses uppfylla förutsättningarna för permanent uppehållsrätt. Härutöver kan emellertid även följande tas i beaktande. Bestämmelsen om permanent uppehållsrätt i 3 a kap. 6 UtlL infördes som ett led i genomförandet i svensk rätt av rörlighetsdirektivet. Bestämmelsen i 3 a kap. 6 UtlL innebär att artikel 16.1 i rörlighetsdirektivet genomförs. Innebörden av

7 7 Migrationsöverdomstolen Mål nr UM a kap. 6 UtlL måste därför tolkas i ljuset av den artikeln i rörlighetsdirektivet. Av artikel 16.1 i rörlighetsdirektivet framgår att en unionsmedborgare som har uppehållit sig lagligt under en fortlöpande period av fem år i den mottagande staten ska ha permanent uppehållsrätt där. Vad som avses med att ha uppehållit sig lagligt framgår dock inte. I skäl 17 i förordet till rörlighetsdirektivet uttalas emellertid följande: Permanent uppehållsrätt för unionsmedborgare som har valt att bosätta sig varaktigt i en annan medlemsstat skulle stärka känslan av ett gemensamt unionsmedborgarskap och är en nyckelfaktor för att främja social sammanhållning, som är ett av gemenskapens grundläggande mål. En permanent uppehållsrätt bör därför föreskrivas för alla unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som har varit stadigvarande bosatta i den mottagande medlemsstaten i enlighet med villkoren i detta direktiv under fem års tid utan att bli utvisade. I den engelska versionen av skäl 17 i förordet till rörlighetsdirektivet används uttrycket without becoming subject to an expulsion measure och i den franska versionen används formuleringen pour autant qu ils n aient pas fait l objet d une mesure d éloignement. Mot den bakgrunden torde uttrycket uppehållit sig lagligt i artikel 16.1 i rörlighetsdirektivet förstås så att en unionsmedborgare som har uppehållit sig i den mottagande medlemsstaten under en period av fem år utan att ha företagit utvisningsgrundande handlingar ska ha permanent uppehållsrätt där. Migrationsöverdomstolen konstaterar att EU-domstolen i mål 48/75, Jean Noël Royer, punkt 40 och i mål C-459/99, MRAX mot Belgien, punkt 78, uttalar att ett beslut om utvisning som enbart grundas på den berörde personens underlåtenhet att fullgöra rättsliga formaliteter avseende kontroll av utlänningar skulle innebära att själva syftet med den rätt till vistelse som följer direkt av gemenskapsrätten skulle åsidosättas och skulle vara uppenbart oproportionerligt i förhållande till överträdelsens allvar. Enligt Migrationsöverdomstolens mening kan det mot denna bakgrund och i förevarande sammanhang inte anses utvisningsgrundande att inte ha uppehållstillstånd. Därmed kan en vistelse inte heller anses som olaglig i den

8 8 Migrationsöverdomstolen Mål nr UM mening som avses i artikel 16.1 i rörlighetsdirektivet enbart på den grunden att personen inte har uppehållstillstånd. Migrationsöverdomstolen finner mot bakgrund härav att uttrycket olaglig vistelse i 3 a kap. 6 UtlL måste tolkas på motsvarande sätt och att alltså inte kan anses ha vistats i Sverige olagligt enbart på den grunden att han inte haft uppehållstillstånd under perioden den 3 september 2002 till den 30 april Av utredningen i målet framgår att har vistats i Sverige sedan augusti 1996 med ett avbrott för arbete i USA under perioden den 1 juli 2005 till den 1 februari Eftersom den period då arbetat i USA understiger tolv på varandra följande månader följer det av 3 a kap. 8 UtlL att denna utlandsvistelse inte påverkar hans rätt till permanent uppehållsrätt enligt 3 a kap. 6 UtlL. Mot den bakgrunden finner Migrationsöverdomstolen i motsats till Migrationsverket att vid tiden för medborgarskapsansökan hade permanent uppehållsrätt. Överklagandet ska därför avslås. Beslutet får inte överklagas (26 andra stycket MedbL och 16 kap. 9 tredje stycket UtlL). lagman kammarrättsråd kammarrättsråd ordförande referent

9 LÄNSRÄTTEN I STOCKHOLMS LÄN Migrationsdomstolen Meddelat i Stockholm Mål nr UM Avdelning 11 Bilaga A Sida 1 (7) KLAGANDE Ombud: MOTPART Migrationsverket Förvaltningsprocessenheten i Solna Box Solna ÖVERKLAGAT Migrationsverkets beslut , se bilaga 1 Dnr SAKEN Svenskt medborgarskap Migrationsdomstolen undanröjer det överklagade beslutet och återförvisar målet till Migrationsverket för ny handläggning. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Tegeluddsvägen måndag fredag Stockholm E-post: lansrattenistockholm@dom.se 09:00-15:00

10 LÄNSRÄTTEN I STOCKHOLMS LÄN Migrationsdomstolen Sida 2 UM YRKANDEN OCH GRUNDER har överklagat migrationsverkets beslut och yrkat att han ska beviljas svenskt medborgarskap. Till stöd för sin talan har han anfört i huvudsak följande. Han kom till Sverige från Irland i augusti 1996 och har sedan dess arbetat i Sverige. I september 1997 fick han ett femårigt uppehållstillstånd enligt EES-reglerna vilket löpte ut den 3 september Såsom han förstått Migrationsverkets information skulle hans tillfälliga uppehållstillstånd automatiskt omvandlas till ett permanent uppehållstillstånd efter att fem år förflutit och han ansökte därför inte om någon förlängning. Han har haft fog för sin uppfattning då de svenska myndigheterna inte reagerat över att han fortsatt att betala skatt och fortsatt att vara folkbokförd i Sverige. Av förarbeten till lagen om svenskt medborgarskap (prop. 1999/2000: 147 s. 46) framgår att det inte tidigare uppställdes krav på permanent uppehållstillstånd för medborgare i ett EES-land. I stället görs en prövning av om sökande skulle ha kunnat få permanent uppehållstillstånd om han eller hon ansökt om det. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för minst fem år i medborgarskapshänseende bör likställas med ett permanent uppehållstillstånd, när det gäller medborgare i EES-länder (a a s. 54). När bestämmelserna om att likställa ett tillfälligt uppehållstillstånd med ett permanent uppehållstillstånd togs bort till följd av implementeringen av rörelsedirektivet uttalades i förarbetet att regeringen inte avsett att EES-medborgare skulle hamna i ett sämre läge på grund av att bestämmelsen tagits bort (prop. 2005/06:77 s.128). Om han hade ansökt om svenskt medborgarskap när det femåriga uppehållstillståndet gick ut 2002 hade hans ansökan troligtvis beviljats. Han har därefter blivit mer integrerad i det svenska samhället. En utlänning anses efter fem års hemvist i Sverige vara tillräckligt integrerad i det svenska samhället för att beviljas svenskt medborgarskap. Han har varit i Sverige i snart tolv år och uppfyller gott och väl kravet på hemvist. Migrationsverket har bestritt bifall till överklagandet.

11 LÄNSRÄTTEN I STOCKHOLMS LÄN Migrationsdomstolen SKÄL FÖR ET Sida 3 UM Tillämpliga regler i medborgarskapslagen Enligt 11 lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap kan en utlänning efter ansökan beviljas svenskt medborgarskap (naturaliseras), om han eller hon har 1. styrkt sin identitet, 2. fyllt arton år, 3. permanent uppehållstillstånd i Sverige, 4. hemvist här i landet a) sedan två år i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgare, b) sedan fyra år i fråga om den som är statslös eller att bedöma som flykting enligt 4 kap. 1 utlänningslagen c) sedan fem år i fråga om övriga utlänningar, och 5. haft och kan förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt För EES-medborgare likställs enligt 20 permanent uppehållsrätt med permanent uppehållstillstånd. Kravet på permanent uppehållstillstånd Inledningsvis kan det konstateras att inte har permanent uppehållstillstånd i Sverige. Som irländsk medborgare har han emellertid, enligt 20, möjlighet att bli svensk medborgare om han saknar uppehållstillstånd men har permanent uppehållsrätt. Permanent uppehållsrätt enligt utlänningslagen Den 30 april 2006 genomfördes rörlighetsdirektivet 1 i svensk lagstiftning. I och med detta avskaffades systemet med uppehållstillstånd för EES- 1 Rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier m.m.

12 LÄNSRÄTTEN I STOCKHOLMS LÄN Migrationsdomstolen Sida 4 UM medborgare som omfattas av den fria rörligheten inom EES-området. I stället infördes begreppet uppehållsrätt med vilket avses en rätt för EESmedborgare och deras familjemedlemmar att vistas i Sverige i mer än tre månader utan uppehållstillstånd under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda (3 kap. 1 utlänningslagen [2005:716] UtlL). En EES-medborgare har uppehållsrätt exempelvis då han eller hon är arbetstagare i Sverige (3 a kap. 3 1 UtlL och artikel 7.1 a rörlighetsdirektivet). En EES-medborgare som vistats lagligt i Sverige utan avbrott under minst fem år har permanent uppehållsrätt (3 a kap. 6 UtlL och artikel 16.1 rörlighetsdirektivet). Den permanenta uppehållsrätten gäller utan villkor och kan endast upphöra om utlänningen vistats utanför Sverige i mer än två på varandra följande år (3 a kap. 9 UtlL). Vid genomförandet av rörlighetsdirektivet konstaterades att en innehavare av ett EES-tillstånd som uppfyller kravet på fem års hemvist i Sverige efter genomförandet av rörlighetsdirektivet skulle komma att ha permanent uppehållsrätt i Sverige (prop. 2005/06:77 s. 180). Domstolen konstaterar att rättigheten i sig att som arbetstagare vistas i ett annat medlemsland inte var något som infördes genom rörlighetsdirektivet utan är en grundläggande fördragsskyddad rättighet (artikel 39 EGfördraget). Direktivet innebar endast en precisering av hur rätten ska tolkas och tillämpas (jfr EG-domstolens dom den 8 april 1976 i mål 48/75, Procureur de Roi v. Royer). Vidare skapar ett uppehållstillstånd i sig inte några rättigheter utan har snarare en deklarativ effekt (skälen till rörlighetsdirektivet punkt 11, EG-domstolens mål 48/75 samt EG-domstolens den 25 juli 2002 i mål C-459/99 Mouvement contre le racisme, l`antisémitisme et la xénophobie ASBL [MRAX]). Synen på en unionsmedborgares uppehållsrätt som något som gäller oavsett förekomsten av ett uppehållstillstånd är grundläggande för rörlighetsdirektivet (prop. 2005/06:77 s.70 f.). I målet är utrett att haft ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i Sverige för perioden den 3 oktober 1996 till den 3 september 2002 och att

13 LÄNSRÄTTEN I STOCKHOLMS LÄN Migrationsdomstolen Sida 5 UM han inte ansökte om förlängt uppehållstillstånd. När ett uppehållstillstånd upphör är det utlänningens skyldighet att ansöka om nytt uppehållstillstånd. Om så inte görs innebär det normalt sett att utlänningen vistas i landet illegalt. Vid bedömningen av vistelse i Sverige efter den 3 september 2002 ska dock följande omständigheter beaktas. Mycket talar för att han enligt då gällande regler hade kunnat få det tidsbegränsade uppehållstillståndet förlängt (jfr prop. 1999/2000:147 s. 55). I målet är utrett att haft arbete i Sverige sedan ankomsten till Sverige I egenskap av EES-medborgare och arbetstagare får han därmed under hela sin vistelse i Sverige anses ha haft rätt att uppehålla sig i landet enligt gemenskapsrätten. Den omständigheten att han inte ansökte om förlängt uppehållstillstånd skulle därmed, mot bakgrund av att rätten att bosätta sig i ett annat medlemsland gäller oberoende av utfärdandet av uppehållstillstånd, inte innebära att han vistats i landet illegalt. I sammanhanget ska det uppmärksammas att Migrationsöverdomstolen hittills inte behandlat frågan om begreppet laglig vistelse i förhållande till permanent uppehållsrätt. Som migrationsdomstolen uppfattar det är emellertid prövningen av om en person uppfyller det krav på fem års laglig vistelse som gäller för att en person ska anses ha permanent uppehållsrätt i praktiken densamma som görs av om en person uppfyller hemvistkravet enligt medborgarskapslagen. Vägledning i frågan om permanent uppehållsrätt kan därför sökas i Migrationsöverdomstolens avgöranden på detta område. I ett av dessa avgöranden anges att hemvisttiden ska räknas från den tidpunkt då en person ansöker om tillstånd för bosättning i Sverige (MIG 2007:28). Enligt ett senare avgörande ska det faktum att en asylsökande inledningsvis endast beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd inte påverka hemvisttidsberäkningen om personen i fråga senare beviljas ett permanent uppehållstillstånd. Om den sökande utan avbrott legalt vistats i Sverige efter den första ansökan om up-

14 LÄNSRÄTTEN I STOCKHOLMS LÄN Migrationsdomstolen Sida 6 UM pehållstillstånd, och det inte kommit fram några omständigheter som tyder på att den sökande hade för avsikt att vistas här endast en begränsad tid, ska hemvisttiden räknas från den ursprungliga ansökan (MIG 2008:17). Ovan redovisad praxis rörande hemvistbegreppet i medborgarskapslagen talar för att personens avsikt med bosättningen i Sverige ska ha betydelse vid bedömningen av om denne kan anses ha permanent uppehållsrätt. Av utredningen i målet framgår att kom till Sverige den 1 augusti 1996, att han den 3 oktober 1996 ansökte om uppehållstillstånd och att han har stannat kvar och arbetat i landet sedan dess. Dessa omständigheter talar för att han hela tiden haft för avsikt att bosätta sig här. I det föregående har domstolen funnit att sedan ankomsten till Sverige för över tolv år sedan haft rätt, enligt meddelade tillstånd och gemenskapsrätten, att vara bosatt i landet. Gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt och han får därmed anses ha vistats lagligen i Sverige sedan 1996, trots att han inte ansökte om förlängning av uppehållstillståndet. Det ska dock uppmärksammas att från den 1 juli 2005 till den 1 februari 2006 arbetat i USA, vilket innebär ett sju månaders långt uppehåll i hans svenska vistelse. Enligt 3 a kap. 8 UtlL påverkas inte den permanenta uppehållsrätten av tillfälliga vistelser utanför Sverige som inte överstiger sammanlagt sex månader per år. Detsamma gäller vid vistelse utanför Sverige under högst tolv på varandra följande månader på grund av graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier eller yrkesutbildning, utstationering på grund av arbete i annat land eller särskilda skäl. Av utredningen i målet framgår att under sin vistelse i USA arbetade för det företag han i Sverige är anställd av och vistelsen får därför betraktas som en utstationering på grund av arbete. Vistelsen i USA ska således inte ses som ett avbrott i vistelsen i Sverige i fråga om permanent uppehållsrätt.

15 LÄNSRÄTTEN I STOCKHOLMS LÄN Migrationsdomstolen Sida 7 UM Det har inte framkommit några omständigheter som talar mot att UtlL. ska anses uppfylla kraven för permanent uppehållsrätt enligt 3 a kap. 6 Permanent uppehållsrätt enligt medborgarskapslagen EG-fördraget reglerar inte nationellt medborgarskap, vilket alltjämt faller inom medlemsstaternas kompetens. En medlemsstat måste dock alltid, även vid reglering inom sin egen kompetens, respektera de grundläggande EG-rättsliga principerna vari fri rörlighet för arbetstagare ingår. Bedömningen av om har permanent uppehållsrätt i medborgarskapslagens mening är vidare direkt kopplad till rekvisiten om permanent uppehållsrätt i 3 a kap. 6 utlänningslagen. Mot denna bakgrund bedömer domstolen att uppfyller kravet på permanent uppehållsrätt enligt 20 medborgarskapslagen. Övriga frågor Migrationsverket har inte prövat om uppfyller övriga krav enligt 11. Denna prövning bör göras av Migrationsverket som första instans. Det överklagade beslutet ska därför undanröjas och målet återförvisas till Migrationsverket för ny handläggning. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 3110) Rådman Föredragande har varit