OBEROENDEFRÅGAN. Hur kan revisorer göra för att visa sitt oberoende?

Transkript

1 HANDELSHÖGSKOLAN I STOCKHOLM Institutionen för redovisning och rättsvetenskap Examensuppsats inom redovisning och finansiell styrning Höstterminen 2006 OBEROENDEFRÅGAN Hur kan revisorer göra för att visa sitt oberoende? EN STUDIE AV HUR REVISORER VID DE FYRA STÖRSTA REVISIONSBYRÅERNA GÖR FÖR ATT VISA SIN OBEROENDESTÄLLNING Anette Sandberg & Anna Skill HANDLEDARE: Professor Lars Östman FRAMLÄGGNING: Torsdagen den 7 december 2006, kl OPPONENTER: Erik Bodin & Joel Fernlund

2 ABSTRACT Auditor independence is a subject that has been discussed frequently over the past decade. The meaning of auditor independence is complex and contains both independence of mind and independence in appearance. The environment must perceive the auditor as independent if the audited information is to have any value for the users of the audited statements. The aim of this Master s thesis is to examine how auditors can manifest their independence. A qualitative study has been conducted, where interviews with authorized public accountants from The Big Four have been carried out. The main conclusion is that auditors have limited possibilities to manifest their independence. Instead, auditors need to act in accordance with what is accepted for an independent auditor. Hence, the auditors need to rely upon the regulations surrounding the auditing profession and avoid circumstances that might undermine perceived independence. - i -

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRKORTNINGAR IV 1. INLEDNING BAKGRUND PROBLEMDISKUSSION SYFTE OCH PROBLEMFORMULERING AVGRÄNSNINGAR DISPOSITION KAPITELSAMMANFATTNING 5 2. METOD UNDERSÖKNINGSMETOD DATAINSAMLING KAPITELSAMMANFATTNING 8 3. STUDIENS REFERENSRAM REVISORNS OBEROENDE INTERNATIONELL OBEROENDEREGLERING EG:S REKOMMENDATION OM REVISORERS OBEROENDE INTERNATIONELLA NORMGIVANDE REVISORSORGANISATIONER SVENSK OBEROENDEREGLERING AKTIEBOLAGSLAGENS JÄVSREGLER REVISORSLAGEN ANALYSMODELLEN REKOMMENDATIONER KAPITELSAMMANFATTNING EMPIRI INFORMATION OCH DOKUMENTATION REVISORNS AGERANDE RENOMMÉ OCH BYRÅSTORLEK KAPITELSAMMANFATTNING ANALYS INFORMATION OCH DOKUMENTATION REVISORNS AGERANDE RENOMMÉ OCH BYRÅSTORLEK SAMMANKOPPLING AV DE TRE OMRÅDENA KAPITELSAMMANFATTNING 27 - ii -

4 6. AVSLUTANDE DISKUSSION SAMMANFATTANDE DISKUSSION VALIDITET RELIABILITET FÖRSLAG TILL FORTSATTA STUDIER 31 REFERENSER 32 APPENDIX 34 - iii -

5 FÖRKORTNINGAR ABL Aktiebolagslag (2005:551) EG Europeiska Gemenskapen EU Europeiska Unionen FAR SRS Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) Svenska Revisorssamfundet (SRS) FEE Fédération des Experts Comptables Européens GAAP Generally Accepted Accounting Principles IFAC International Federation of Accountants Prop. Regeringens proposition RevL Revisorslag (2001:883) RN Revisorsnämnden RS Revisionsstandard i Sverige SEC Securities and Exchange Commission VD Verkställande direktör - iv -

6 1. INLEDNING I detta inledande kapitel presenteras det ämnesområde som ligger till grund för studien. Vidare förs en problemdiskussion, vilken mynnar ut i syfte och problemformulering. Dessutom redogörs för de avgränsningar som gjorts i studien. Slutligen följer uppsatsens disposition. 1.1 Bakgrund Hösten 2001 uppdagas det att Enron under flera år har manipulerat sin redovisning genom att blåsa upp företagets balans- och resultaträkning. Konsekvensen blir ödesdiger för företaget som strax därefter går i konkurs. I samband med redovisningsskandalen riktas strålkastarljuset mot Enrons revisionsbyrå sedan 17 år tillbaka, Arthur Andersen & Company 1 (Jönsson 2004). Revisorerna anklagas för att inte ha upptäckt och flaggat för de oegentligheter som försiggått i företaget under en längre tid. Strax efter Enronskandalen avslöjas även att USA:s näst största teleoperatör, Worldcom, ägnat sig åt redovisning som strider mot de amerikanska redovisningsreglerna, GAAP. Genom att bland annat flytta kostnader till balansräkningen, har Worldcom lyckats förbättra rörelseresultatet med cirka 35 miljarder kronor. Även i fallet Worldcom var ansvariga revisorer från Andersen och de fick stark kritik för att inte ha anmärkt på företagets oriktiga redovisningsförfarande (Dagens Industris hemsida 11 november, 2006). Omgivningen chockades över hur revisorer vid ett sådant välrenommerat revisionsbolag som Andersen kunnat blunda för vad som föregick i de båda bolagen. Även om revisorerna själva hävdade att de inte brutit mot några regler föranledde ryktet kring deras inblandning i skandalerna att omgivningen kom att misstänka en eventuell beroendeställning. Omgivningen tappade förtroende för Andersen och strax därpå gick de i konkurs. Det var emellertid inte bara Andersen som drabbades av en förtroendekris till följd av skandalerna, utan även revisionsbranschen som helhet fick ta konsekvenser. Omgivningen kom att få försämrat förtroende för revisorer och dess yrkesutövande och det som särskilt belystes var frågan som rörde revisorns oberoende gentemot klienten. Trots den debatt som oberoendefrågan väckt på senare år är frågan om oberoende ingen ny företeelse, utan den föddes i samband med framväxten av revisorsyrket. Redan på 1600-talet utfördes i Sverige kontroller av hur de driftsansvariga i ett bolag hanterade sina uppdrag. Senare bidrog industrialiseringen till att avståndet mellan företagets ägare och de som förvaltade 1 Benämns härefter Andersen

7 bolaget växte (Diamant 2004, s.34-40). I och med 1848 års ABL möjliggjordes att ägarna kunde bedriva verksamhet utan att vara personligt betalningsansvariga. Separationen mellan inaktivt ägande och företagets förvaltning medförde att ägarna i vissa fall förlorade insynen i bolaget, vilket skapade en debatt kring vilken information aktiebolagen borde offentliggöra för ägarna och borgenärerna. Uppdelningen av ägande och förvaltning frambringade ett behov av lagstadgad extern granskning, vilket resulterade i att det för första gången infördes ett krav på revision i 1895 års ABL. Första gången frågan om revisorns oberoende aktualiserades var i 1910 års ABL, där det ställdes krav på att revisorn skulle förhålla sig oberoende till styrelsen och bolaget. Någon utförligare förklaring till vad innebörden av oberoende var gavs dock inte. Efter Krügerkraschen 1932 ökade efterfrågan på intern kontroll och insyn i företagen ytterligare. Kritik riktades mot revisorer för att inte vara tillräckligt kompetenta och oberoende. Oberoendefrågan hamnade i centrum på nytt i 1944 års ABL. Där stadgades bland annat att revisorn ska vara oberoende i förhållande till bolaget, men också till en utökad krets av intressenter (ibid.). Idag återfinns lagar kring revisorns oberoende både i den nuvarande ABL samt i RevL. Den senaste tidens ökade globalisering har inneburit att en anpassning till internationella lagar och förordningar har aktualiserats. För oberoendefrågan är EG:s åttonde bolagsdirektiv betydelsefullt. Ett viktigt steg mot en harmonisering av synen på oberoende inom EU är anpassningen till EG-kommissionens analysmodell för prövning av revisorers oberoende. Sverige kom att bli det första landet att lagfästa analysmodellen (FAR:s Samlingsvolym 2006, del 2 s ). 1.2 Problemdiskussion Frågan om revisorns oberoende har under lång tid varit ett debatterat och omskrivet ämne. En möjlig förklaring till ämnets bestående relevans kan ha att göra med den inneboende komplexitet som finns i begreppet oberoende. En revision har funktionen att säkra tilltron till de granskade verksamheterna, vilket ställer krav på att revisionen utförs på ett kompetent, effektivt och oberoende sätt (Diamant 2004, s.77). Revisionen utgår från den ekonomiska information som företagen delger ägarna och övriga intressenter 2. Intressenternas tilltro till informationen som ges har stor vikt för en väl fungerande marknad. Det är därför essentiellt att intressenterna kan lita på revisionens objek- 2 Med intressenter menas alla de aktörer som har intresse av att som beslutsunderlag använda, av revisorer, bekräftad eller på annat sätt kommenterad information (Cassel 1996, s.118)

8 tivitet, eftersom den granskade finansiella informationen annars saknar värde. Oberoende är tillsammans med revisorns kompetens verktyg för att säkerställa revisionens kvalitet (Prop.2000/01:146, s.56). Vidare utgör revisorns tystnadsplikt en central aspekt av revisorsrollen eftersom den är en förutsättning för att företaget i samband med revisionen ska våga tilldela revisorn all relevant information. Tystnadsplikten innebär att det finns begränsningar i vilken information revisorn kan delge allmänheten (Cassel 1996, s.177). När det talas om oberoende innefattas ofta både revisorns faktiska och synliga oberoende. Det faktiska oberoendet kan förklaras med ett sinnestillstånd där inget kan påverka det yrkesmässiga omdömet samtidigt som revisorn verkar med integritet, opartiskhet och professionell skepticism. Det synliga oberoendet utgör däremot hur omgivningen 3 uppfattar revisorns oberoende, det vill säga att revisorns integritet, opartiskhet och professionella skepticism inte riskerar att ifrågasättas (FAR:s Samlingsvolym 2006, del 2, s.135). Branschorganisationen IFAC benämner de två begreppen som independence of mind och independence in appearance (FAR:s Samlingsvolym 2006, del 2 s.166). Det synliga oberoendet har berörts i ett flertal studier. Krishnamurthy et al (2006) visar i en studie att marknaden reagerar negativt när ett företags revisors oberoende ifrågasätts. De menar bland annat att eftersom intressenterna inte kan försäkra sig om ett företags finansiella rapporters tillförlitlighet, är revisorers rykte vad gäller kompetenta utlåtanden avgörande för intressenters beslutsfattande. Vidare visar exempelvis Pearson (1985) att revisorns uttalande skulle vara av litet värde om inte användarna av företagets finansiella information uppfattade revisorn som helt oberoende av företagsledningen. Studien problematiserar även oberoendefrågan ytterligare, genom att belysa det faktum att användare troligtvis har olika uppfattningar om oberoende. Zhang (2003) visar i en studie att det synliga oberoendet måste överensstämma med det faktiska för att företagets finansiella rapportering ska kunna nyttjas av användarna på ett lämpligt sätt. Överensstämmelsen av dessa begrepp är väsentlig eftersom användarna har svårt att avgöra huruvida revisorn är faktiskt oberoende. Det ligger en risk i att användarna endast bedömer revisorns synliga oberoende, eftersom revisorer kan agera strategiskt genom att uppvisa en bild av självständighet och opartiskhet som inte överensstämmer med verkligheten. 3 I begreppet omgivning inkluderas även intressenterna

9 I tidigare studier har som exemplifierats fokus lagts på revisorns synliga oberoende och hur omgivningen reagerar då oberoendet ifrågasätts. Vad som däremot inte har fått lika stort utrymme är hur revisorer kan agera för att manifestera sitt oberoende. 1.3 Syfte och problemformulering Mot bakgrund av den komplexitet som finns inbyggd i revisorns oberoende och dess betydelse, är det intressant att belysa oberoendefrågan. En särskilt intressant aspekt anser vi vara behovet av att revisorn uppfattas som oberoende samtidigt som det, till följd av yrkesrollen, finns begränsningar i hur revisorn kan förmedla sitt oberoende till omgivningen. Syftet blir därmed att, ur ett revisorsperspektiv, undersöka hur revisorer kan göra för att synliggöra sitt oberoende. Problemområdet kommer att utredas utifrån följande frågeställning: Hur kan revisorer göra för att visa sitt oberoende? 1.4 Avgränsningar En central avgränsning vi har gjort är att endast undersöka frågan utifrån ett svenskt revisorsperspektiv. Denna avgränsning motiveras med att studiens omfattning är begränsad, vilket försvårar en djupgående analys av ett flertal olika perspektiv. Det är således hur revisorerna och inte hur revisionsbyråerna gör för att visa sitt oberoende som belyses, även om vi i vissa aspekter finner det svårt att tydligt särskilja dessa perspektiv. Vi har vidare valt att avgränsa oss till att endast undersöka problemställningen genom intervjuer med auktoriserade revisorer 4 från de fyra största revisionsbyråerna, närmare bestämt KPMG, Öhrlings PricewaterhouseCoopers, Deloitte och Ernst & Young. Avgränsningen motiveras med att oberoendefrågan är särskilt viktig i företag där ägandet är skilt från ledningen, vilket oftast är fallet i börsnoterade bolag. Eftersom det är revisorer från de fyra största revisionsbyråerna som i första hand reviderar börsnoterade bolag anser vi det vara befogat att inkludera revisorer från dessa byråer i studien. 1.5 Disposition Efter detta inledande kapitel följer en beskrivning av den metod som legat till grund för studien. Vi redogör för studiens undersökningsmetod samt tillvägagångssättet för datainsamlingen. I kapitel tre beskrivs sedan studiens referensram, där kapitlet inleds med en diskussion kring 4 Med auktoriserad revisor innebär att revisorn har avlagt prov för högre revisorsexamen, vilket tidigast kan göras efter fem års praktisk erfarenhet, RevL

10 oberoendebegreppet, följt av en genomgång av de mest centrala regleringarna av oberoendefrågan. En presentation av datainsamlingen görs i kapitel fyra, där en uppdelning av empirin gjorts utifrån centrala områden som har framkommit vid intervjuerna. I kapitel fem följer sedan en analys av de områden som tidigare presenterats i empirin samt en sammankoppling av dem. Studien avslutas i kapitel sex med en sammanfattande diskussion, där studiens slutsats samt reflektioner kring ämnet presenteras. Därpå följer två avsnitt där studiens validitet och reliabilitet diskuteras. Avslutningsvis presenteras förslag på intressanta framtida studieområden. 1.6 Kapitelsammanfattning I det här kapitlet har studiens ämne introducerats. Revisorns oberoende har i och med de senaste årens företagsskandaler uppmärksammats på nytt. Oberoendebegreppets komplexitet bidrar till dess bestående relevans och frågans aktualitet har medfört att ämnesområdet utforskats ur en rad olika perspektiv. Bland annat har vikten av revisorns synliga oberoende tidigare studerats. Den aspekt som kommer att undersökas närmare i denna studie är uppvisandet av revisorns oberoende ur ett revisorsperspektiv

11 2. METOD I detta kapitel kommer till en början studiens undersökningsmetod att presenteras. Därefter följer en redogörelse av det tillvägagångssätt som legat till grund för datainsamlingen. Dessutom presenteras löpande de metodologiska problem som identifierats i samband med datainsamlingen. 2.1 Undersökningsmetod Valet av studiens undersökningsmetod bör göras med utgångspunkt i problemformuleringen och de syften som ligger till grund för uppsatsen (Patel och Davidsson 2003, s.14). Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod eftersom avsikten med uppsatsen är att öka förståelsen på området. Styrkan i kvalitativa studier ligger enligt Holme och Solvang (1997, s.87-88) i dess flexibla planeringssätt vilket ger möjligheten att under studiens gång utvinna relevanta tolkningar. Vidare har en kvalitativ studie den fördelen att fenomenet istället för att undersökas på bredden kan utredas på djupet. Nackdelen med kvalitativa studier är dock att de inte fullt ut fångar upp de styrkor som finns i en kvantitativ studie. Resultat baserade på en kvalitativ studie har exempelvis begränsade möjligheter att bidra till generaliserbara resultat (ibid.). Tillvägagångssättet som inom ramen för metoden valts för uppsatsen är en intervjustudie. Styrkan i detta tillvägagångssätt är att underökningsmetoden är nära förknippad med ett vanligt samtal i en vardaglig situation vilket gör att forskarens styrning över undersökningspersonerna är såpass begränsad som möjligt (Holme och Solvang 1997, s.99). Ett metodologiskt problem som kan uppkomma i samband med en intervjustudie är dock att respondenternas utsagor riskerar att bli styrande över ens egna uppfattningar. Utsagorna kommer därför löpande försöka problematiseras och slutligen tolkas ur ett större sammanhang. 2.2 Datainsamling Studiens empiriska material har inhämtats genom intervjuer med fem auktoriserade revisorer från KPMG, Öhrlings PricewaterhouseCoopers, Deloitte och Ernst & Young. Anledningen till att vi har valt representanter från olika revisionsbyråer är i första hand för att kunna ge en mer heltäckande bild av hur revisorer kan göra för att visa sitt oberoende. Genom att inkludera revisorer från samtliga byråer kan frågeställningen studeras ur ett mer allmänt perspektiv, - 6 -

12 eftersom en överensstämmelse av deras utsagor skulle kunna tyda på att deras uttalanden inte är byråspecifika. De personer som på respektive byrå har utsetts att delta i studien har primärt valts utifrån det kriteriet att de besitter specifik kompetens inom det undersökta området. Samtliga auktoriserade revisorer vi har valt att inkludera i studien har även minst 25 års erfarenhet av revisorsyrket. Fyra av revisorerna är aktivt engagerade i oberoendefrågan på respektive byrå. Holme och Solvang (1997, s.104) menar att informationsinnehållet ökar då intervjuer genomförs med personer som kan antas ha uttrycklig kännedom inom det studerade området, vilket motiverar att vi valt personer med både lång erfarenhet och särskild kompetens på ämnet. Ett problem som bör beaktas är dock att dessa personer kan vinkla verkligheten genom att ge övertygande men friserade beskrivningar av den (ibid.). För att undvika snedvriden information till följd av att de utvalda revisorerna är aktivt engagerade i oberoendefrågan har vi därför även valt att intervjua en auktoriserad revisor som inte hanterar oberoendefrågan på byrånivå. Ett metodologiskt problem som läsaren bör uppmärksammas på är att det empiriska materialet baseras på ett fåtal intervjuer, varför varje persons uppfattning riskerar att få en tyngd som inte är befogad. För att minska snedvridningar i skildringarna har vi därför eftersträvat en balanserad återgivning av empirin, där enskilda respondenters personliga åsikter inte ges för stort utrymme. Det kan vidare argumenteras för att ett större antal intervjuer än de fem som genomförts skulle kunna ge ett mer tillförlitligt resultat, men då det under intervjuernas gång uppmärksammades att samma information tenderade att upprepas, ansåg vi att ytterligare intervjuer inte nämnvärt skulle förändra bilden av empiriunderlaget. Intervjuerna har varit av semistrukturerad karaktär. En intervjumall har utgjort basen för diskussionerna, men respondenterna har även haft tillfälle att själva, inom ramen för ämnesområdet, utveckla intressanta perspektiv på frågorna. Samtliga intervjuer har genomförts på revisorernas respektive revisionsbyrå och båda författarna har deltagit vid alla intervjuer. Vidare har intervjuerna efter medgivande från respondenten spelats in. Efter intervjuerna har inspelningarna transkriberats ordagrant för att ytterligare säkerställa datainsamlingens korrekthet. I ett fall har dock ingen inspelning skett, utan intervjun har istället antecknats och sammanställts i direkt anslutning till intervjuns avslutning. För att kunna erhålla en hög uppriktighet i respondenternas uttalanden meddelades innan intervjuns början att uppsatsens empiridel skulle hållas allmän samt att de skulle få möjlighet att ta del av uppsatsens empiriavsnitt. Genom att låta respondenterna få ta del av det empiriska materialet har risken för missuppfattningar och feltolkningar reducerats

13 2.3 Kapitelsammanfattning I detta kapitel har studiens undersökningsmetod och datainsamling presenterats. En kvalitativ metod har använts, där intervjuer har genomförts med auktoriserade revisorer från de fyra största revisionsbyråerna. Datainsamlingen har utförts genom att båda författarna har deltagit vid intervjuerna som ägt rum på respektive revisors revisionsbyrå. De metodologiska problem som i ett initialt skede kan identifieras är att studien bygger på ett fåtal intervjuer samt att våra tolkningar kan komma att styras av respondenternas uppfattningar. Vi har dock med hjälp av medvetna strategier försökt minska problemens inverkan på studien

14 3. STUDIENS REFERENSRAM En grundläggande förståelse kring oberoendebegreppets innebörd och komplexitet är central för att på ett mer djupgående sätt kunna utreda studiens problemställning. Kapitlet inleds därför med en diskussion kring revisorns oberoende, där dess inneboende problematik belyses ur olika perspektiv. Kapitlet avslutas sedan med en redogörelse för regleringen av revisorns oberoende, där såväl internationell som svensk reglering behandlas. 3.1 Revisorns oberoende Ett första steg i att närma sig oberoendefrågan kan vara att granska en definition som ges för ordet oberoende. I NE:s ordbok (2004) definieras en oberoende person enligt följande: som inte är beroende (av ngn eller ngt) för sin förekomst, sitt handlade etc. Mot bakgrund av den här definitionen ter det sig orimligt att det kan finnas ett oberoende i relationen mellan människor. Ett tillstånd av totalt oberoende är i det närmaste ouppnåeligt eftersom människan behöver någon form av beroende för sin existens. Det framstår därmed som osannolikt att ett tillstånd av totalt oberoende skulle kunna uppnås mellan revisorn och klienten. En revisor som inte anser sig vara direkt beroende av sin klient för sitt handlande, i den meningen att han/hon inte styr sin granskning utifrån klientens önskemål, kan ändå sägas ha ett beroendeförhållande med sin klient. Revisorn är exempelvis beroende av att klienten upplåter den information som krävs i samband med granskningen och av att klienten svarar på de frågor revisorn ställer. Samtidigt som revisorn ska hålla sig oberoende gentemot sin klient är han/hon beroende av en god relation med klienten för att kunna utföra sin granskning på ett tillfredsställande sätt. Revisorns oberoende är således inte ett enkelt begrepp. Även bland revisorer skapar ordet oberoende viss förvirring kring dess egentliga mening. I samband med införandet av den nya revisorslagen år 2002 samlades några revisorer för att diskutera kring bland annat oberoende. FAR 5 :s dåvarande ordförande Mats Fredricsson uttryckte sig enligt följande gällande oberoendefrågan: Oberoendet är ett fundament för oss revisorer och har alltid varit det. Vi har använt begreppet i många sammanhang, det är ju också ett allmänt vedertaget ord i det allmänna språket. Det finns behov av att ytterligare definiera vad vi lägger in i oberoendet. [ ] oberoende" är ett olyckligt ordval, därför att det, i absoluta termer, inte finns oberoende mellan människor. (Holmqvist 2001) 5 Sedan den 1 september 2006 har branschorganisationerna FAR och SRS slagits samman och bildat FAR SRS

15 Citatet belyser de tolkningsproblem som är förknippade med den lexikala betydelsen av oberoende. Revisorns oberoende bör därför inte tolkas ur ett strikt lexikalt perspektiv. Cassel (1996, s.121) väljer att tolka revisorns oberoende ur tre olika aspekter. Den första aspekten berör det ekonomiska intresset och innebär att en revisor inte får ha något som helst intresse av att låta sina uttalanden få ett visst innehåll. Det kan exempelvis betyda att en oberoende revisor inte får hamna i en situation där hans/hennes agerande påverkar arvodesdebiteringen. Ett provisionsbaserat arvode som är baserat på det ekonomiska utfallet för klienten är därmed otänkbart för ett revisionsuppdrag eftersom det riskerar att styra revisorns uttalanden. Den ekonomiska aspekten återfinns även i FAR SRS:s yrkesetiska regler för revisorer där just frågan kring en skälig arvodesdebitering tas upp (FAR:s Samlingsvolym 2006, del 2 s.123). Den andra tolkningsaspekten av oberoende är den psykologiska företeelsen selektiv perception. Med det menas att människan är benägen att tolka det hon iakttar i ljuset av vad hon önskar. Ett tillstånd av oberoende är därför lättare att uppnå i situationer människan är likgiltig inför. En revisor bör således vara känslomässigt neutral inför klientens ekonomiska utveckling och resultat för att kunna uppnå ett tillstånd av totalt oberoende. Den tredje aspekten handlar om revisorns civilkurage. Cassel (1996, s.122) menar att revisorns civilkurage är en avgörande aspekt av oberoendet, men kanske också den svåraste. Det kan betraktas som den svåraste eftersom människan ofta är benägen att leva ett bekvämt och konfliktfritt liv och därför kan ha svårt att hålla fast vid sina ståndpunkter i alla situationer. En situation som exemplifierar vikten av revisorns civilkurage är en sådan där revisorn utsätts för otillbörliga påtryckningar av klienten för att agera på ett, ur klientens synvinkel, fördelaktigt sätt. Det kan handla om att klienten inte vill att revisorn gör anmärkningar i revisionsberättelsen beträffande brister revisorn iakttagit i samband med sin granskning. I denna situation är det revisorns civilkurage som blir avgörande för den ståndpunkt han/hon slutligen väljer att ta. Uppnåendet av oberoende kan sägas vara ett resultat av både personliga och organisatoriska faktorer (Flint 1988, s.54-59). Med detta menas att en revisors oberoende är en produkt av revisorns personliga förmåga att agera på ett oberoende sätt samt av frånvaron av externa hinder för utövandet av oberoende. Ett externt hinder kan exempelvis utgöras av att revisorn inte får tillgång till den företagsinformation som krävs för att han/hon ska kunna göra en objektiv bedömning. Revisorns oberoende kan således begränsas av personliga tillkortakommanden som exempelvis brist på civilkurage, och av externa begränsningar av revisorns frihet att granska och rapportera

16 Friheten att granska och rapportera betonas även av Dunn (1996, s.20), som menar att en revisors oberoende kan manifesteras på tre sätt. Det ena är programming independence, vilket innebär att revisorn ska vara fri att välja bästa tillvägagångssätt för sin insamling av revisionsbevis. Det andra handlar om investigative independence som betyder att revisorn måste ha full tillgång till den information som behövs för granskningen. Det tredje är reporting independence som betonar vikten av att revisorn hävdar sin uppfattning även då oenighet råder. Det är av central betydelse att revisorn visar sitt oberoende på samtliga tre sätt för att uppfattas som trovärdig av omgivningen. Hur omgivningen uppfattar revisorns oberoende är viktigt eftersom oberoendebegreppet innefattar två olika aspekter; det faktiska och det synliga oberoendet. Det faktiska oberoendet är en handlingsnorm som riktar sig mot revisorns egen uppfattning om sin förmåga att utföra sitt uppdrag på ett oberoende sätt. Revisorns faktiska oberoende har dock liten betydelse om han/hon inte uppfattas som oberoende av omgivningen, det vill säga är synligt oberoende (Diamant 2004, s.164). Ryktet, vilket genom revisorns uppträdande skapas över tiden, spelar enligt Flint (1988, s.61) en betydande roll för huruvida revisorn ses som oberoende. Ryktet berörs även av Watts & Zimmerman (1988, s ) och utgör tillsammans med bland annat byråstorlek en viktig parameter för att revisorn ska kunna övertyga omgivningen om sitt oberoende. Vidare kan den struktur som omger revisorsyrket bidra till att revisorn ses som oberoende. Flint (1988, s.61-62) menar att oberoendebegreppet tenderar att bli institutionaliserat, vilket har innebörden att omgivningen, i och med det rykte och den struktur som finns kring yrket, får en föreställning om att en person som uppträder i egenskap av revisor är oberoende. Den struktur som omger revisionsyrket inkluderar bland annat RN:s granskning som revisorn är föremål för. Granskningen gör att revisorn även i efterhand kan komma att ställas till svars för att inte ha agerat faktiskt eller synbart oberoende, varför det är viktigt för revisorn att hitta tillvägagångssätt som kan styrka oberoendet även efter revisionens avslutande. En omfattande dokumentering av beslut och information kring de processer som ligger till grund för revisorns arbete kan då vara ett sätt för revisorn att uppvisa sin oberoendeställning och därmed få ryggen fri vid en granskning i efterhand (Power 2004). I samband med arbetet med den nya revisorslagen som trädde i kraft den 1 januari 2002 var oberoendebegreppet en central diskussionsfråga. Det framhölls bland annat att ett absolut oberoende inte är möjligt i mänskliga sammanhang, eftersom en isolerad användning av begreppet väcker förväntningar som är svåra att uppfylla genom lagstiftning. Ett beslut togs att

17 orden självständighet och opartiskhet skulle ersätta ordet oberoende (Moberg 2003, s.83). Oberoendebegreppet lever dock kvar i och med att det är en term som revisorer fortfarande använder. Sammantaget kan konstateras att en generell definition av revisorns oberoende är svår att finna eftersom begreppet kan tolkas ur olika perspektiv. Vad som däremot kan fastställas är att oberoendet inte ska ses som ett absolut tillstånd eftersom det är ouppnåeligt för revisorer (Diamant 2004, s.31). Oberoende ska snarare ses som en skala, där olika grader av oberoende uppnås beroende på vilken situation revisorn befinner sig i samt beroende på revisorns personliga egenskaper (Cassel 1996, s.123 jmf Flint 1988, s.55). Med andra ord kan exempelvis en revisor som besitter en hög grad av integritet anses vara mer oberoende än en revisor som är konfliktavert. Inom ramen för uppsatsen kommer för tydlighetens skull oberoendebegreppet ha den innebörden att revisorn tagit en självständig ställning till klientens finansiella information, där han/hon inte påverkats eller begränsats av någon omständighet eller någon annan parts intresse. Denna tolkning av oberoende kopplar an till vad som i lagen refereras som självständighet och opartiskhet. 3.2 Internationell oberoendereglering Frågan om revisorers oberoende har diskuteras med stor intensitet på den internationella arenan de senaste åren. Oberoendefrågan fick bland annat stor uppmärksamhet i samband med Enronskandalen 2001 (Moberg 2003, s.83). För Sverige är det främst EG:s rekommendationer samt riktlinjer från de normgivande revisorsorganisationerna IFAC och FEE som är viktiga för oberoenderegleringen EG:s rekommendation om revisorers oberoende I Europa påverkas EU:s medlemsstater av EG:s bolagsrättsliga direktiv, där det åttonde brukar kallas revisorsdirektivet. För oberoendefrågan är EG:s rekommendation om revisorers oberoende viktig. Syftet med rekommendationen är att ge en ram för bedömningen av oberoendefrågor. Rekommendationen är indelad i två avsnitt, varav den första redogör för de övergripande oberoendeaspekterna inklusive frågan om vilka personer som ska omfattas av reglerna. Det andra avsnittet redogör för vilka omständigheter som kan konstituera ett hot mot oberoendet samt vilka motåtgärder som kan vidtas (Diamant 2004, s.212). Rekommendationen medför bland annat att revisorns arvoden ska offentliggöras i klientföretagets årsredovis

18 ning och att en revisor med nyckelställning i uppdragsteamet ska bytas ut inom sju 6 år. Vidare framgår det att det måste finnas en så kallad cooling-off period på två år, vilket innebär att om en revisorspartner väljer att gå över till klientföretaget måste minst två år gå innan han/hon tar en ledande befattning i klientföretaget. På samma sätt gäller att en tvåårsperiod måste passera innan en person i företagsledande ställning i ett klientföretag är med och reviderar företaget i fråga (FAR:s Samlingsvolym 2006, del 2 s.130) Internationella normgivande revisorsorganisationer FEE och IFAC är två internationella revisorsorganisationer som har ägnat mycket tid åt oberoendefrågan. FEE avgav i juli 1998 en rekommendation beträffande regleringen av revisorers oberoende. Sammanfattningsvis bygger rekommendationen på ett antal typfall av situationer i vilka ett hot mot oberoende kan inträffa. IFAC har i sin Code of Ethics for Professional Accountants regler kring revisorns oberoende. Reglerna bygger även här i stor utsträckning på de hot som kan föreligga mot en revisors oberoende. De hot som identifieras i de båda organisationerna överensstämmer med de hot som tas upp i EG:s rekommendation om revisors oberoende (FEE Comparison, 2004). De internationella regleringarna som berör oberoendefrågan har beaktats i den svenska oberoenderegleringen. Genom sitt medlemskap i IFAC har bland annat FAR SRS åtagit sig att verka för att IFAC:s regler beaktas i Sverige. 3.3 Svensk oberoendereglering Den svenska oberoenderegleringen bygger på två typer av regler: de associationsrättsliga jävsbestämmelserna i ABL och de yrkesetiska reglerna i RevL (Diamant 2004, s.241). I RevL hänvisas till analysmodellen som ska användas vid prövningen av de hot som kan föreligga mot revisorns oberoende. Utöver lagstiftningen har FAR SRS:s rekommendationer stort inflytande över god yrkessed i revisionsbranschen Aktiebolagslagens jävsregler Jävsbestämmelserna styr i första hand de förutsättningar som avgör om en kvalificerad revisor kan utföra de uppgifter som är tilldelade revisorn som bolagsorgan. Jävsreglerna återfinns i 9 kap ABL. Enligt reglerna får revisorn inte äga aktier i bolaget, inte engagera sig i 6 Mot bakgrund av att ABL föreskriver en mandatperiod på fyra år accepteras det i Sverige val av en revisor för två sammanhängande mandatperioder, det vill säga, åtta år (Revision en praktisk beskrivning 2005, s.113)

19 ledningen av bolaget eller biträda vid bokföringen och medelsförvaltningen eller vid kontrollen av dessa. Revisorn får inte heller vara anställd eller beroende av företaget, styrelseledamöter, VD, eller bokföringsansvarig. Det finns även jävsregler om de släktförhållanden som är accepterade. Vidare stadgas det att revisorn inte får låna pengar av bolaget eller av ett annat bolag i samma koncern. Dessutom får den som inte kan vara revisor i ett moderbolag inte heller vara revisor i ett dotterföretag (Revision en praktisk beskrivning 2005, s ) Revisorslagen RevL inriktar sig på revisorns agerande i sin yrkesverksamhet (Diamant 2004, s.241). Reglerna som är kopplade till revisorns oberoende återfinns i samt i RevL. Enligt 20 RevL ska en revisor utföra sina uppdrag med opartiskhet, självständighet samt vara objektiv i sina ställningstaganden. Stadgandet innebär att revisorn ska vara faktiskt oberoende. Denna formulering ansåg dock inte regeringen vara tillräcklig för att garantera revisorns synliga oberoende, varför 21 RevL infördes (Moberg 2003, s.93). Paragrafen är utformad som en presumtionsregel och innebär att revisorn är skyldig att pröva om det föreligger några omständigheter som kan rubba förtroendet för revisorn. Som ett verktyg för denna prövning ska revisorn göra en individuell bedömning av oberoendet genom att använda sig av en analysmodell. Vidare stadgas i 24 RevL att revisorn är skyldig att dokumentera allting som är väsentligt för revisionsuppdraget samt för dennes opartiskhet och självständighet. Enligt 25 RevL får revisorn vidare inte utöva sådan sidoverksamhet som är av sådan art eller omfattning att den kan påverka revisorns opartiskhet och självständighet Analysmodellen Den svenska analysmodellen har sitt ursprung i EG-kommissionens rekommendation om revisorers oberoende inom EU (Revision en praktisk beskrivning 2005, s.114). Analysmodellen innebär att revisorn inför varje nytt uppdrag prövar om det finns omständigheter som kan utgöra jäv eller om det finns andra hot som kan påverka revisorns opartiskhet, självständighet eller objektivitet. De hot som är föreskrivna i 21 RevL är egenintressehotet, självgranskningshotet, partsställningshotet, vänskapshotet och skrämselhotet. Egenintressehotet handlar om huruvida revisorn har ekonomiska intressen i revisionsklientens företag. Självgranskningshotet gäller de situationer då revisorn tvingas ta ställning till sådant han/hon tidigare lämnat råd om. Partsställningshotet innebär att revisorn eller någon annan inom revisorsgruppen har tagit ställning för eller emot klienten i exempelvis en rättegång. Vänskapshotet be

20 handlar de fall då revisorn eller någon annan inom revisionsgruppen har starka personliga relationer till klienten, eller har ett okritiskt förhållningssätt till det klienten gör. Skrämselhotet avser situationer där revisorn riskerar att utsättas för yttre påtryckningar (FAR:s Samlingsvolym 2006, s.241). När en utredning utförs av vilka hot som föreligger i ett revisionsuppdrag ska dessa hot ställas i relation till det enskilda fallet. Det kan finnas omständigheter som gör att det inte finns någon anledning att ifrågasätta revisorns oberoende. En sådan omständighet skulle kunna vara att en anställning revisorn haft hos klienten ligger långt tillbaka i tiden och att revisorn därför inte behöver avsäga sig uppdraget. Vidare behöver inte revisorn avsäga sig uppdraget om han/hon kan bevisa att motåtgärder har vidtagits. Exempel på sådana motåtgärder är att någon annan revisor ombeds att lämna sin åsikt i frågan, så kallad second opinion (FAR:s Samlingsvolym 2006, s.241). För att kunna visa på att revisionen skett opartiskt och självständigt är det viktigt att revisorns analys dokumenteras. Av dokumentationen ska bland annat framgå de hot som prövats och vilka motåtgärder som vidtagits (Prop.2000/01:146, s.57) Rekommendationer FAR SRS har stort inflytande över svensk revisorssed. Styrelsen i FAR SRS har utfärdat yrkesetiska regler som formellt riktar sig till FAR SRS:s ledamöter. Syftet med reglerna är att vara vägledande för andra revisorer. Kapitel B i FAR SRS:s yrkesetiska regler är aktuell för oberoendefrågan eftersom det behandlar revisorns integritet, objektivitet samt opartiskhet och självständighet. Kapitlets första regel handlar om professionellt uppträdande, vilket bland annat innebär att en ledamots revisionsuppdrag ska utföras med opartiskhet och självständighet såväl faktiskt som synligt. Ett led för att uppnå detta är att använda sig av analysmodellen. Andra regeln i kapitlet innebär att en ledamots verksamhet ska organiseras på ett sådant sätt att kraven i kapitlets första regler kan uppfyllas. I kapitlets tredje del återfinns regleringar kring en skälig arvodesdebitering (FAR:s Samlingsvolym 2006, s ). 3.4 Kapitelsammanfattning I detta kapitel har en diskussion förts kring oberoendebegreppet samt en redogörelse gjorts för de mest centrala regleringar som finns för revisorns oberoende. Oberoende är ett komplext begrepp, eftersom det kan tolkas på flera olika sätt. Oberoendebegreppet innefattar såväl revisorns personliga egenskaper som organisatoriska faktorer. Ett absolut tillstånd av oberoende

21 är omöjligt att uppnå för en revisor. Lagen talar istället om självständighet och opartiskhet. Inom ramen för denna studie har oberoendebegreppet den innebörden att revisorn tagit en självständig ställning till klientens finansiella information, där han/hon inte påverkats eller begränsats av någon omständighet eller någon annan parts intresse. Den svenska oberoenderegleringen återfinns i RevL, ABL och FAR SRS:s yrkesetiska regler, men påverkas även av den internationella utvecklingen på området

22 4. EMPIRI I detta kapitel presenteras resultatet av datainsamlingen som sedan kommer att ligga till grund för analysen. Empirin, som uteslutande är baserad på intervjumaterialet, är uppdelad i tre avsnitt. Varje avsnitt identifierar områden som direkt eller indirekt är kopplade till revisorns uppvisande av oberoendet. Det första avsnittet behandlar revisorns information kring de rutiner och regler som finns samt den dokumentation som görs. Andra avsnittet redogör för revisorns personliga agerande. Det sista avsnittet behandlar ryktets och revisionsbyråstorlekens inverkan på hur revisorn kan visa sitt oberoende. 4.1 Information och dokumentation Det var tydligt i intervjuerna att det är svårt för en revisor att explicit visa sitt oberoende. Det framhölls bland annat att revisorn inte kan göra reklam för sitt oberoende. En av respondenterna uttryckte sig med att en revisor inte kan gå omkring med en skylt där oberoendet bedyras. Inte heller kan kampanjer bedrivas för oberoendet. En av revisorerna menade att oberoende inte är någonting som kan drivas positivt, utan utgör en negativ fråga. Med andra ord måste revisorn försöka undvika situationer där hans/hennes oberoende riskerar att ifrågasättas, vilket kan göras genom att revisorn följer de regler som finns kring oberoendefrågan. Eftersom det föreligger svårigheter för revisorn att på ett konkret sätt visa sitt oberoende i arbetet, är alternativet för revisorn att luta sig mot det befintliga regelverket. Följer revisorn de regler som finns bör han/hon uppfattas som oberoende av omgivningen. Reglerna kan därmed sägas handla om det synbara oberoendet. Skulle omgivningen se revisorn som beroende, trots att revisorn följer det befintliga regelsystemet, kan det bero på att omgivningen inte anser att reglerna är tillräckligt omfattande. Trots att uppvisandet av oberoendet är förenat med svårigheter pekades det på ett antal situationer där revisorn har möjlighet att tydliggöra sitt oberoende. Oberoendet kan exempelvis visas i samband med bolagsstämman. Revisorn kan där frivilligt ge information kring hur oberoendet har prövats. Vanligast är dock att revisorn pratar kring oberoendet om allämna frågor väcks, eller i de fall revisorns oberoende blir ifrågasatt. Oberoendet kan exempelvis betvivlas om det i klientföretagets årsredovisning framgår att mycket konsulttjänster har sålts under året. I dessa fall kan revisorn redogöra för prövningsprocessen av oberoendet och de motåtgärder som vidtas. Revisorn kan berätta om analysmodellen och hur olika hot, i detta fall framförallt självgranskningshotet och egenintressehotet, prövas. Vidare kan revisorn informera om den kvalitetssäkring revisionsbyrån genomför

23 En del i kvalitetssäkringen är den omfattande granskning revisorn är föremål för. Med tanke på granskningen måste revisorn kontinuerligt försäkra sig om sitt oberoende. Revisionsbyråerna utför rutinkontroller av de anställda revisorernas arbete. Dessutom genomför RN både rutinkontroller och så kallade SUTar (Särskild Uppsökande Tillsyn) i de fall en anmälan kommer in eller då en revisor uppmärksammats i exempelvis media för att inte ha skött sig i något avseende. Det framkom att det till följd av tystnadsplikten är svårt som enskild revisor att gå i svaromål i de fall det uppmärksammas att en revisor inte hanterat sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Revisorn får istället vänta på att RN gör sin utredning av ärendet. Vid RN:s granskning är den dokumentation som revisorn fört under revisionen av betydande vikt för RN:s ställningstaganden. Den dokumentationen som görs i samband med revisionsprocessen är både omfattande och ingående. Dessutom har dokumentationen ökat de senaste åren, mycket till följd av Enronskandalen. Allting som revisorn gör och alla beslut revisorn fattar i samband med revisionen måste tydligt sammanställas. Den oberoendeprövning som görs inför ett uppdrag med hjälp av analysmodellen ska enligt lag dokumenteras. Dokumentationen syftar i första hand till att säkerställa att en prövning av oberoendet görs. Dessutom spelar dokumentationen en viktig roll för revisorns uppvisande av oberoendet vid en eventuell granskning av hans/hennes arbete. Utöver den dokumentation som ska göras i enlighet med lag pekades det på att revisorn i samband med sitt uppdrag måste fylla i en stor mängd av blanketter. Vidare skrivs uppdragsbrev till klienten där det i standardiserad form upplyses om revisorns oberoende. Skulle det bli aktuellt med tilläggsuppdrag kan ytterligare information kring revisorns oberoende delges klienten. Det kan exempelvis gälla ett klargörande om vilka frågor revisorn får hantera ur ett oberoendeperspektiv. 4.2 Revisorns agerande Mycket av diskussionen om hur revisorn visar sitt oberoende kretsade kring revisorns personliga egenskaper. Det framkom bland annat att revisorns integritet är viktig för att han/hon ska kunna vara, men även uppfattas som oberoende. Med andra ord är integriteten nödvändig för såväl det faktiska som det synliga oberoendet. Det framhölls i en av intervjuerna att det är essentiellt vilka personer som rekryteras som revisorer. Rekryteras fel personer, det vill säga personer som inte besitter den grad av integritet som krävs för yrket, är risken för att beroendesituationer uppstår större

24 Nedan följer en historia från Kinshasa som utspelade sig för många år sedan och som berättades i syfte att illustrera vad integritet kan innebära i ett revisorssammanhang. Det var alltså när den korrumperade Mobuto var envåldshärskare i Kongo och en revision skulle göras av en bank i Kinshasa. Revisorn berättade efteråt att han suttit i ett svettigt och mörkt konferensrum. Han klargjorde för personerna i fråga att en ren revisionsberättelse inte kunde skrivas utan en statlig garanti. Han visste ju att killarna på andra sidan bara behövde knäppa på fingrarna så skulle han sitta fastspänd i kedjor. De diskuterade fram och tillbaka och till slut sa de att han kunde få en muntlig garanti. Bra, sa revisorn, då kan ni få en muntlig revisionsberättelse [ ] Det tycker jag är ryggrad! Och så småningom fick han sin skriftliga garanti från banken. (Intervju med auktoriserad revisor) Det krävs således en hög grad av integritet för att kunna agera som en oberoende revisor, vilket ibland kan vara förenat med obekväma situationer. Revisorn måste exempelvis kunna ta ställning för sina åsikter trots att han/hon riskerar att på grund av meningsskiljaktigheter förlora klienten. Obekväma situationer kan uppkomma i styrelsesammanträden, där revisorn måste ha mod att stå för sina uttalanden oavsett om styrelsen består av, inom företagsvärlden, etablerade och tunga namn. Det framkom vidare att revisorsyrket är komplext såtillvida att det kan sägas vara uppdelat i två delar; dels en servicedel och dels en granskningsdel. Revisorn måste vara serviceinriktad, eftersom han/hon hjälper sina klienter på olika sätt samtidigt som han/hon måste agera som en sträng och obönhörlig domare. Balansgången mellan dessa delar klarar inte alla människor av. Revisorn kan manifestera sitt oberoende genom att exempelvis skriva en oren revisionsberättelse 7 när det är befogat, eller se till att bolaget justerar för de anmärkningar som revisorn gjort innan revisionsberättelsen skrivs. Det poängterades dock att de flesta orena revisionsberättelser skrivs för papperskorgen, vilket innebär att revisorn visar företaget vad som kommer att skrivas om de inte vidtar några åtgärder. Revisorn kan även klargöra sitt oberoende genom att avstå från situationer som kan föranleda att omgivningen ifrågasätter revisorns oberoende. Sådana situationer kan exempelvis utgöras av deltagande i fester med bolagsledningen och styrelserepresentanter och av att ta emot gåvor från klienten. En respondent jämförde revisorer med domare, där revisorn menade att domare inte får tilldelas gåvor hur duktiga de än upplevs vara, vilket även bör gälla för revisorer. En förändring av vad som är accepterat av en revisor ur oberoendesynpunkt kan observeras. Förut var det vanligt med revisionsmiddagar tillsammans med klienter i samband med en av- 7 En oren revisionsberättelse ska skrivas när det föreligger väsentliga fel i företagets räkenskaper eller förvaltning, se RS 709 (FAR:s Samlingsvolym 2006, s.504)

25 slutad revision, vilket numera är mycket ovanligt. Vidare framkom det att det ställs höga krav på revisorns personliga agerande. En respondent menade på att revisorn måste gå längre än lagen, det vill säga att han/hon måste vara helt fläckfri även på det privata planet. En jämförelse gjordes med de politiska skandaler som drabbat den nya regeringen, där ministrar inte alltid betalat tevelicensen. Andra aspekter som är nära relaterade till revisorns agerande och som också kom fram under intervjuerna är vikten av öppenhet och tydlighet gentemot klienten. Det poängterades bland annat att det är viktigt att prata i klartext med styrelsen om de iakttagelser som gjorts, risken är annars att revisorn skyddar en företagsledning som är förtjänt av kritik. En öppen relation med klienten är central; upptäcker revisorn att det kan uppstå situationer som kan hota oberoendet, måste problemen omgående upp på bordet för att revisorn i samråd med klienten ska kunna avgöra huruvida de kan lösas eller inte. Det kan exempelvis röra sig om en situation där någon i revisionsteamet har en stark personlig relation med någon i klientföretaget, varför ett vänskapshot kan uppstå. Den ansvarige revisorn måste då lösa detta genom att förslagsvis byta ut personen i revisionsteamet. 4.3 Renommé och byråstorlek Det var tydligt att revisorernas rykte spelar stor roll för huruvida de uppfattas som oberoende eller inte. Det framkom att en revisor agerar i egenskap av representant för revisorskåren, och att det därför alltid är tråkigt om en revisor inte sköter sig i något avseende. Detta gäller oavsett om det är en kollega på samma byrå eller på en annan revisionsbyrå. Det poängterades även att ett dåligt rykte tenderar att smitta av sig mellan byråerna, men att det får störst effekt när revisionsbyråer är lika i termer av storlek. Det framfördes dock att om en revisor på en mindre revisionsbyrå trampar riktigt snett kan det få en viss negativ effekt för revisorer på de fyra stora revisionsbyråerna. Kopplingar gjordes till den uppmärksamhet som Andersen fick i samband med Enron och dess kölvatten. Det pekades bland annat på de konsekvenser ryktet kring skandalerna fick för revisionsbyrån, men även för revisorerna och revisionsbranschen i sin helhet. Någonting som ytterligare framhölls var att ryktet är väsentligt vad gäller revisorernas trovärdighet. Syftet med revisorernas arbete är att skapa tilltro till företagens finansiella information. Saknar omgivningen tilltro till revisorerna fyller inte granskningen någon funktion. Det underströks att den enskilda revisorn på en stor revisionsbyrå skulle backas upp även om han/hon var tvungen att, på grund av en beroendesituation, avsäga sig ett uppdrag. Motiver