Motion 1982/83:2119. Rolf Wirten och Eric Hägelmark Reformerad svenskundervisning för invandrare m. m. Svenskundervisningen för vuxna invandrare

Transkript

1 12 Motion 1982/83:2119 Rolf Wirten och Eric Hägelmark Reformerad svenskundervisning för invandrare m. m. Målen för den svenska invandrarpolitiken - jämlikhet, valfrihet och samverkan - har beslutats i stor enighet mellan samtliga riksdagspartier. Under hela sjuttiotalet och början av åttiotalet har också en mängd åtgärder vidtagits i syfte att trygga invandrarnas tillvaro i Sverige. Av naturliga skäl har åtgärderna i första hand riktats mot att förbättra invandrarnas villkor vad gäller boende, ekonomiska villkor, sjukvård osv. Nu måste vi se längre och inrikta arbetet på att ge invandrarna och deras barn möjligheter att verka på lika villkor med infödda svenskar samtidigt som de skall ha reella möjligheter att tillvarata och utveckla sina egna kulturer. Särskilt angeläget är då att se till att reformera svenskundervisningen, förbättra invandrarnas situation på arbetsmarknaden samt möjligheterna att delta i samhällsutvecklingen. Svenskundervisningen för vuxna invandrare Arbetslö heten talar sitt tydliga språk när det gäller invandrarnas möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Det är därför nödvändigt att snabbt förbättra och utvidga svenskundervisningen. Utan goda svenskkunskaper är det omöjligt för en invandrare att hävda sig i det nya hemlandet och det går inte att fullvärdigt ta del av den svenska kulturen och svenskt samhällsliv. Svenskundervisningen måste därför reformeras. Svenskundervisningen för vuxna invandrare (Sfi) företer i dag en mycket splittrad bild. Sfi anordnas av studieförbunden. i arbetsmarknadsutbildning (AMU), vid arbetsmarknadsstyrelsens mottagningsförläggningar för flyktingar (AMS). vid folkhögskolor och inom högskolan samt inom kommunernas utbildningsväsende. Sfi har också varierande inriktning. uppläggning och finansiering beroende på om det är fråga om anställda invandrare, invandrare som omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. flyktingar, högskolestuderande eller övriga. Frågor om mål för undervisningen, lärarkompetens och studiestöd har kommit att behandlas på skilda sätt. beroende på vilken utbildningsanordnare som står för undervisningen. Anordnarnas ideologiska profil, övergripande mål och resurser styr verksamheten. Med nuvarande system nås inte heller alla grupper. Sfi-kommitten presenterade i november 1981 sitt slutbetänkande med förslag till en förändrad Sfi-utbildning. Förslaget är nu remissbehandlat. Följande förslag bör enligt vår mening ligga till grund för en reform:

2 Mot. 1982/83: Omfattning I dag begränsas den lagbundna undervisningen till 240 timmar. Bakgrunden är en rekommendation angående undervisning av utländsk arbetskraft som Europarådet antog Det har emellertid visat sig att 240 timmar är otillräckligt för att klara sig i det svenska samhället, och i t. ex. AMUutbildningen deltar eleverna under väsentligt fler timmar. Vi föreslår därför att undervisningens omfattning höjs till 500 timmar. Undervisningen bör vara organiserad i två etapper om 300 timmar i etapp l som grundläggande utbildning och 200 timmar i etapp 2 som påbyggnadsutbildning orienterad mot deltagarnas planer på fortsatta studier. förvärvsarbete. yrkesutbildning etc. Särskilda överväganden bör också kunna göras när det gäller flyktingars behov av undervisning. Huvudmannaskap och organisation Sfi-kommitten redovisar ett antal krav som skall kunna ställas på undervisningen. Dessa innebär samordning och rationellt utnyttjande av resurserna för att ge bättre pedagogiska förutsättningar och törre flexibilitet. Kraven bedöms bäst kunna uppfyllas med ett kommunalt huvudmannaskap. Vi delar denna bedömning. Denna modell ger effektiva möjligheter vad gäller information och uppsökande verksamhet. studiestöd administration, samordning med övrig invandrarverksamhet samt förutsättningar för interkommunal samverkan. Vi vill emellertid understryka att detta inte utesluter intim samverkan med studieförbunden. som i dag har den största erfarenheten av Sfi. studiestöd För att alla invandrare. som har behov av Sfi-undervisning, kall kunna delta krävs att de ekonomiska villkoren är tillfredsställande. Vi ansluter oss här till Sfi-kommittens förslag. Det innebär i korthet, att till dem som är berättigade till ''Sfi-penning'' föreslås stödet utgå enligt följande: l. Till anställda invandrare utgår stöd motsvarande den aktuella timlönen för varje undervisningstimme som de är lediga från arbetet och därmed förlorar arbetsinkomst. 2. Till dem som är mellan 18 och 65 år och saknar anställning utgår en Sfi-penning om 33 kr. per undervisningstimme (nuvarande timpenning för grundvux). 3. Till ungdomar mellan 16 och 18 år och till invandrare över 65 år utgår en Sfi-penning om 13 kr. per undervisningstimme som ett stimulansbidrag. Förslaget enligt punkt två innebär en väsentlig förbättring av möjligheterna att nå de hemarbetande invandrarkvinnorna.

3 Mot. 1982/83: Barnomsorg i anslutning till Sfi-utbildning En annan viktig fråga då det gäller att nå de hemarbetande kvinnorna är att lösa problem med barnomsorg som visat sig vara ett av de allvarligaste studiehindren för de hemarbetande kvinnorna. Vi föreslår därför att ett statligt bidrag utgår till barnomsorgen enligt Sfi-kommittens förslag och att kommunerna tar ut en förätdraavgift i samband med Sfi-utbildningen. Lärarfrågor Hittills har det inte funnits någon reguljär utbildning för lärare i svenska som främmande språk och därför inte heller några formella behörighetskrav. Utbildningsbakgrunden hos Sfi-lärare har på grund härav varit högst skiftande. Sfi-kommitten presenterar ett förslag till lö ning på lärarfrågan som dels innebär att redan verksamma Sfi-lärare ges möjlighet till kompletteringar i sin utbildning, del att lärarutbildning i svenska som främmande språk med samhälls- och arbetslivsorientering bör finnas inom grundutbildningen för lärare. Vi an luter oss till detta förslag. Finansiering Vi anser att staten bör ha en skyldighet att anordna Sfi-undervisning och att denna skall vara offentligt finansierad. De förslag vi lagt ryms väl inom den ekonomiska ram som nu finns för Sfi-undervisningen. Skolöverstyrelsens statistik över Sfi-undervisningen visar att medan antalet deltagare sjunkit från ti så har kostnaderna stigit från 71,7 milj. kr. till 75.5 milj. kr. Ko Inaderna per deltagare har således tigit med 26.5% och ko tnaden per studietimme med 16.6 l1. Det är uppenbart att ett bättre utnyttjande av resurserna måste komma till stånd. Vårt förslag innebär en reformerad Sfi-undervisning enligt följande: o 500 timmar i två etapper o kommunalt huvudmannaskap o Sfi-pcnning o stöd till barnom org o ny lärarutbildning o offentligt finansierad undervisning Kvalificerade arbeten för invandrare En förutsättning för att vi skall kunna tala om jämlikhet är att invandrarna i realiteten har tillgång till samma utbildningar och yrken som infödda svenskar. Vi måste arbeta bort de psykologiska spärrar som finns i dag. t. ex.

4 Mot. 1982/83: föreställningen hos många att invandrare bör eller endast kan städa eller arbeta i sjukhus och restaurangkök. Dessa föreställningar finns hos såväl svenskar som invandrare, inte minst hos vissa grupper bland invandrarungdomarna. Därför är det angeläget att ge goda förebilder. Det måste finnas invandrare i olika yrkesroller. Detta kräver särskilda stimulansinsatser från samhällets sida. Detta kan ske på flera sätt. En gammal brist i vår invandrar- och flyktingpolitik är vår oförmåga att ta till vara invandrares och flyktingars utbildnings- och yrkeskvalifikationer. Särskilt bland flyktingar är det en stor andel som kommer till Sverige med en kvalificerad utbildning och yrkesverksamhet bakom sig. Detta är naturligt eftersom intellektuella ofta är särskilt hån drabbade i diktaturstater. Dessa medförda kunskaper utnyttjas i dag i alltför liten utsträckning. Det skulle inte behöva vara så om det funnits en större öppenhet i bedömningen av deras kvalifikationer och om de fick visa vad de kan. l stället för att tvinga dem igenom fullständiga svenska utbildningar borde vi utveckla metoder för att värdera och komplettera kunskaperna till svensk kompetens. Detta kräver kompletteringsutbildningar vid våra högskolor och universitet. Arbetet med kurser för utländsk medicinalpersonat visar att det finns lösningar. För flera yrkeskategorier inom det området finns rutiner för bedömning av utbildning och yrkesmeriter. Det ordnas fackinriktad svenskundervisning och sådan kompletterande utbildning. som krävs för rätt att utöva yrket i Sverige. Det ordnas praktik i syfte att ge invandraren möjlighet att visa sin kompetens i praktiskt arbete. Problemen är emellertid inte lösta inom hälso- och sjukvårdens område. Apotekare med utländsk utbildning kan inte komplettera sin utbildning för att få svensk legitimation. Utländska tandläkare har mycket svårt att få den praktik som krävs. Sedan psykologlegitimation infördes 1978 har ansökningar från sökande med utländsk examen legat vilande i fyra år i avvaktan på att någon universitetsintstitution i psykologi skall åtaga sig bedömningen av deras handlingar. Nu sker bedömningen av samtliga sökandes meriter vid Stockholms universitet, som också ordnar en kompletterande kurs i svensk socialkunskap. Antalet ansökningar och förfrågningar från olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvårdsområdet är stort. Å r 1982 noterades 373 förfrågningar och 197 ansökningar från personer som önskade bli läkare. För sjuksköterskor var motsvarande siffror 95 och 216. Det finns ett stort intresse också bland andra invandrare med olika yrkesutbildningar. t. ex. socialarbetare. förskollärare. dietister. fritidspedagoger och ingenjörer. Dessa hänvisas till motsvarande svenska utbildningsinstitution, men det saknas ofta möjligheter att komplettera den utländska utbildningen. Den enskilda institutionen avgör om antagning till vidare utbildning och hur mycket som måste kompletteras. Förutsättningarna för och villigheten att bedömma utländska utbildningar är mycket varierande.

5 Mot. 1982/83: Ett genomgående problem i ammanhanget är att det i många fall saknas dokumentation om utbildningar i olika länder. Det sakna ock å regler för hur sådana utbildningar skall bedömas. Vi föreslår därför följande. På samma sätt som redan skett för vissa yrken bör ansvaret för prövningen av utländsk yrkesutbildning och fastställande av en kompletterande studiegång fram till svensk kompetens och behörighet koncentreras till en institution för viss yrkeskategori. Denna institution skall ha riksansvar. Ansvaret för den kompletterande utbildningen bör också ligga där, liksom ansvaret för att praktikmöjligheter erbjuds. Fackinriktad svenskundervisning måste erbjudas den studerande. Utbildningskvoter Det finns i dag ett stort behov av tvåspråkig personal på vissa poster i samhället. Vi behöver läkare. sjuksköterskor, psykologer, terapeuter, fritid ledare osv. som dels kan tala invandrarnas språk, dels förstå de kulturkollisioner som skapar svårigheter i många invandrarfamiljer. Bristen på tvåspråkig kompetent personal kan till vi s del undanröjas genom att man skapar tillfiilliga kvoter i utbildningar. för tvåspråkiga invandrarungdomar. Därmed görs tvåsprakigheten till en fördel och det skapas vis motivation för ungdomarna att söka sig till yrkesutbildningar. Sa småningom har vi därmed också skapat po itiva förebilder för ungdomarna. Det råder oklarhet i många fall huruvida tvåspråkigheten får användas som merit vid tillsättning av vissa tjänster och hur tvåspråkigheten i så fall skall bedömas. Det är angeläget att statsmakterna snarast bistår offentliga myndigheter med riktlinjer för hur tvåspråkighet skall behandlas i merithänseende vid till ättning på vissa poster. Föreningsverksamhet För att invandrare skall kunna och önska anamma det svenska samhället och dess livsmönster kräv ofta att de inte behöver befara att mista den egna kulturidentiteten. Endast den som känner sig tryggt förankrad i den egna kulturen kan vara generös mot andra kulturyttringar och öppen för nya intryck. Värdet av invandrarföreningar kan inte överskattas. Det är svårt och för somliga omöjligt att hålla kontakten med sitt ursprung levande om det inte finns en förening där man kan arbeta gemensamt och utveckla sina traditioner. Därför bör invandrarnas egna organisationer förstärkas och det kulturella utbudet för invandrare utökas. I dag utgår föreningsstöd dels från invandrarverket till riksomfattande föreningar. dels från lokala myndigheter. För att erhålla bidrag från landsting

6 Mot. 1982/83: och kommuner är emellertid reglerna mycket hårda och det tas ofta ingen särskild hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller för invandrargrupper. Så har man t. ex. krav på visst antal medlemmar i viss ålder inom ett landsting för att bidrag skall utgå. I realiteten har vissa livliga föreningar aldrig någon möjlighet att få bidrag därför att reglerna kräver fler ungdomar i vissa åldersgrupper som föreningsmedlemmar än hela invandrargruppen omfattar i landstingsområdet. En anpassning till de lokala förhållandena bör därför göras. Vi föreslår därför att invandrarverket får i uppdrag att sammanställa de regler som gäller lokalt och kartlägga föreningsverksamheten samt framlägga förslag till hur verket med statsmedel skall kunna bidra till ett rimligt föreningsstöd även till små aktiva föreningar utan riksomfattande organisationer. Ett kriterium för stöd kan t. ex. vara att en viss andel av gruppen kan registreras som medlemmar i föreningen. En aktiv minoritetspolitik bör grundas på behovet av stöd, inte på regler som arbetats fram för svenska ungdomsföreningar eller liknande. Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställs* l. att riksdagen beslutar om en reformerad Sfi-undervisning enligt motionens riktlinjer. 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för meritvärdering av utländska högskoleutbildningar samt anordnande av kompletterande utbildning i enlighet med de riktlinjer som angetts i motionen, 3. att riksdagen begär att regeringen i enlighet med motionens förslag vidtar åtgärder för att motverka bristen på tvåspråkig personal i vissa yrken. Stockholm den 25 januari 1983 ROLF WIRTEN (fp) ERIC HÄGELMARK (fp) Se även motion 1982/83:2120.