Inventering av sandstäpp i Everöd Inventeringsmetodik och fördjupade vegetationsstudier, höstterminen 2006

Transkript

1 Inventering av sandstäpp i Everöd Inventeringsmetodik och fördjupade vegetationsstudier, höstterminen 2006 Malin Jönsson, Jeanette Nilsson, Gunilla Banemark och David Lundgren Institutionen för matematik och naturvetenskap Högskolan Kristianstad Kristianstad

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Geologi Berggrund Jordlager Sandstäpp i Sverige Sandstäppsindikatorer Historik Sandstäpp Everöds sandstäpps uppkomst och utveckling Natura Metoder vid inventering av sandstäpp i Everöd Vegetationstyper på Everöds sandstäpp Definition av vegetationstyper Vegetationszoner på Everöds sandstäpp Resultat av täthetsinventering Skötselplan Problem Naturlig succession Urlakning av kalk Områdets storlek Slutord Referenslista..26 Bilaga 1-10: Arttäthetsanalys Bilaga 11-12: Linjetaxering Bilaga 13-17: Artlistor från tidigare inventeringar 1. Inledning Everöds sandstäpp är ett cirka 0,7 hektar stort område beläget ungefär 1.5 mil söder om Kristianstad (se figur 1). Sandstäppen ligger i anslutning till den numera nedlagda järnvägen

3 mellan Hedentorp och Everöd som i dag fungerar som gång- och cykelväg. Vilket också är ett område som ingår i Natura 2000-området Lyngby (Roosvall & Wettemark 2003). Syftet med denna rapport är att inom kursen Inventeringsmetodik och fördjupade vegetationsstudier, höstterminen 2006, på Högskolan Kristianstad utföra inventeringar på Everöds sandstäpp och att arbeta fram ett förslag på en skötselplan över området. Där igenom har vi fått en bredare och djupare förståelse för de inventeringsmetoder vi använt, vilka signal- och indikatorarter det finns knutna till sandstäppen och områdets historiska markanvändning. Vid inventeringarna har vi endast studerat vegetationen och där med uteslutet till exempel insektsfaunan som troligtvis kan vara artrik. Eftersom inventeringarna har utförts under september och oktober månad har många av vårens och sommarens kärlväxter inte kunnat inventeras. Dock bifogas artlistor från tidigare inventeringar som visar sandstäppens vår- och sommarflora (se bilaga 13-17). Fig. 1. Den blå stjärnan på kartan visar sandstäppslokalen vid Everöd. Källa: Digitala kartbiblioteket 2. Geologi 2.1 Berggrund

4 Urberget i Skåne domineras av cirka 1,7 miljoner år gamla finkorniga gnejser. Urbergsytans nivå inom Kristianstadslätten ligger meter under havets yta och de övre delarna av urberget är vanligen vittrat. Ovanpå urberget ligger ofta en sedimentär lera, huvudsakligen kaolinlera. På denna lera ligger sedan en hel del glaukonitsandsten som består av kvartssand innehållande mineralet glaukonit. Den är relativt lös och uppvisar hög porositet. Glaukonitsanden överlagras av kalkrika sediment. Deras mäktighet kan inom slättens sydöstra delar överstiga 150 meter. Det kalkrika sedimentlagret består av omväxlande lager med: Kalksten ( 90 % kalk) Sandkalksten (90-50 % kalk) Kalksandsten (50-10 % kalk) Sandsten (< 10 % kalk) De dominerande sedimenttyperna är kalksandsten och sandkalksten (Kristianstads kommun nr 1). Den sedimentära berggrunden som täcker urbergsskölden bildades när havsnivån steg och ett stort grundhav kom att täcka den starkt nedvittrade urbergsytan. Sedimentation i marin miljö pågick fram till för cirka 410 miljoner år sedan. Då inleddes devon och havet drog sig successivt tillbaka senare under karbon och perm utgjordes största delen av Skåne av ett höjdområde präglat av kontinentala förhållanden. En intensiv period av erosion inleddes. Mot slutet av trias och under jura blev klimatet fuktigare och växtligheten ökade. Sandsten, lersten och kol bildades i grunda laguner, sjöar och vattendrag. Under krita steg havsytan åter och gav upphov till en mäktig lagerserie med sand, silt och lera (Kristianstads kommun nr 1). Skåne utsattes också för kraftiga tektoniska rörelser, vilket bland annat ledde till att flera mindre bassänger bildades bland dem Kristianstadsbassängen. Bassängsområdena avskildes av höjdryggar som till exempel Linderödsåsen. Kristianstadsbassängen var öppen österut och fortsatte med tilltagande djup ut mot Hanöbukten. Kritahavet nådde så högt att en förbindelse uppstod emellan Kristianstadbäckenet och Hallandskusten. Det material som avlagrades på havsbotten har gett upphov till de sedimentära bergarter som kännetecknar Kristianstadslätten (Kristianstads kommun nr 1). 2.2 Jordlager Den sedimentära berggrunden överlagras av ett jordtäcke som i allmänhet har en mäktighet på meter. På själva berggrundsytan ligger ett lager morän som har en mäktighet mellan några få meter upp till 20 meter eller mer. Moränen täcks inom stora delar av slätten av sorterade jordarter avsatta i vatten i den så kallade Baltiska issjön under inlandsisens nersmältning. Inom områden med relativt lugna förhållanden avsattes glacial lera. Leran har inom stora områden en mäktighet i intervallet 3-15 meter. De glaciala jordarterna och strandsedimenten kan i sin tur ha överlagras av torv och svämsediment (Kristianstads kommun nr 1). 3. Sandstäpp i Sverige

5 Växtsamhället som kallas sandstäpp finns endast i isolerade områden i de östra delarna av Skåne, några små ytor på Öland samt några enstaka fläckar i de Baltiska staterna. Det finns likheter med sandiga stäppområden i sydostligaste Europa, men arterna där är i stort sett ej desamma som hos oss. Detta gör sandstäppen i Skåne väldigt unik, inte bara för att den finns på ett fåtal lokaler och har minskat i yta, det är även en biotop för ett 70-tal rödlistade arter (Tyler 2003). Ofta präglas sandstäppen av mycket öppen mark men med många olika örter. Sandstäpp förekommer i solexponerade varma terränglägen på kalkrika, näringsfattiga sandjordar med ett uppbrutet vegetationstäcke inom landets nederbördsfattiga områden. För att inte övergå i andra växtsamhällen är sandstäppen beroende av att kalkrik sand successivt blottläggs genom kulturpåverkan och hävd/ingrepp. Förr orsakade ett ambulerande åkerbruk och häftiga vinderosioner de nödvändiga störningarna för sandstäppens bevarande. Idag finner man lokalerna i grustag, vägskärningar men även naturligt kan denna förnyelse ske i ständigt nedrasande strandbrinkar, oberoende av mänsklig påverkan (Tyler 2003). Men i övrigt är betes tramp och markskador nödvändiga för naturtypens bevarande. I annat fall degenererar stäppen genom humusanrikning och sänkt ph i ytnära markskikt och utvecklas till andra växtsamhällen. Med ledning av vegetationstäckets slutenhet, inslaget av annuella arter och bottenskiktets (mossor och lavar) sammansättning kan man dela in sandstäppen i tre faser: 1. Initialfas. 2. Optimalfas 3. Degenerationsfas (Olsson P-A. 2006; Olsson K-A. 1994). Sandstäpp är en hotad vegetationstyp med en begränsad areal. På senare tid har man uppmärksammat att inte endast kärlväxtfloran innefattar många sällsynta arter, biotopen hyser även sällsynta svamp, insekts- och mossarter vilket ej är helt inventerade. Undersökning av markkemin påvisar att de lokaler som har den mest spektakulära kärlväxt och mossfloran håller högt ph-värde och extremt låga fosfathalter. Just den låga halten av fosfater bidrar till att många arter som finns omkring sandstäppslokaler helt enkelt inte klarar av att växa där (Tyler 2003). För att kunna bevara vegetationstypen med adekvata skötselåtgärder fastställde Statens Naturvårdsverk ett åtgärdsprogram för sandstäpp i maj 1994 och en översiktlig invertering gjordes av sandstäppens utbredning i östra Skåne sommaren 1994 då 50 hektar sandstäpp kunde noteras (Olsson K-A. 1994). Artsammansättningen på sandstäppen varierar beroende på hur kraftig störning det är samt hur finkornig underlaget är. Sandnejlika samt tofsäxing dominerar då det är mindre störning och vid en mer utbredd störning dominerar arter som grådådra och sandglim. Andra arter som är karaktäristiska för sandstäpp är gul fetknopp, stor och liten sandlilja, sandtimotej, sandsvingel, sandstarr, hedblomster, luktvädd (Olsson P-A. 2006). 3.1 Sandstäppsindikatorer En handfull arter av kärlväxter kan anses vara indikatorarter för vegetationstypen sandstäpp, och kan vara bra att känna igen. Arterna är inte alltid exklusiva för sandstäpp utan de uppträder även till exempel på andra torra sandmarker. Den mest dominerande arten i sandstäppen är tofsäxingen, sandstäpp kallas ibland sandgräshed av tofsäxingstyp. Många arter som växer på sandstäppen är rödlistade. Nedan listas några sandstäppsarter med en artbeskrivning samt bild (Kristianstads kommun nr 2). Tofsäxing (Koeleria glauca)

6 Blågröna, randiga blad, gråglänsande axvippa. Växer i tuvor och kan bli upp till 50 cm hög, blommar i juni-juli. Är sällsynt och förekommer mest på torra och sandiga marker i södra Sverige. Är kalkkrävande och en karaktärsart för sandstäppen (Carl von Linne ett kunskapsprojekt nr 1; Naturhistoriska Riksmuseet nr 1; Österlenlamm nr 1). Fig. 2. Tofsäxing Källa: Naturhistoriska Riksmuseet nr 2. Sandnejlika (Dianthus arenarius) Växer lågt och tätt tuvat. De vita blommorna är djupt flikade och bladen smala och grågröna. Sandnejlikan förekommer sällsynt endast i Skåne, Blekinge och södra Halland. Den växer på torra sandiga marker med höga kalkvärden (Naturhistoriska Riksmuseet nr 3). Fig. 3. Sandnejlika Källa: Eva Ekblad nr 1. Grådådra (Alyssum alyssoides) I vårat undersökningsområde fann vi grådådran i de områden som hade övervägande öppen mark där inte mossa täckte markskiktet. Grådådran är en lågväxt ört med gråaktiga blad och stjälk och gula blommor. Påträffas sparsamt upp till mellansverige på sandiga markar och åkrar (Naturhistoriska Riksmuseet nr 4). Gul fetknopp (Sedum acre) En art som förekommer ganska rikligt, inte bara på sandstäpp, utan på allmänt öppna soliga och torra platser till exempel på berghällar eller på sandig och grusig mark. Bladen är köttiga och triangulära och blommorna gula (Naturhistoriska Riksmuseet nr 6). Uddögontröst (Euphrasia stricta var. stricta) Fig. 4. Grådådra Källa: Naturhistoriska Riksmuseet nr 5. Fig. 5. Gul fetknopp Källa: Gotlands natur nr 1.

7 I sandstäppen vid Everöd växer den ovanliga underarten uddögontröst. Sandsvingel (Festuca polesica) Detta är ett annat gräs som ofta förekommer på sandstäpp. Den växer i tuvor och bladen är hoprullade och styva. Bladslidorna är tvärt avskurna vilket är artspecifikt och skiljer den från fårsvingeln som inte heller har så styva blad. Arten är relativt sällsynt och uppträder ofta vid kusten på sanddyner från Skåne till Gotland (Naturhistoriska Riksmuseet nr 8). Fig. 6. Uddögontröst Källa: Naturhistoriska Riksmuseet nr 7. Fig. 7. Sandsvingel Källa: Ralf Grunewald nr Historik sandstäpp

8 Sandområdena i Skåne bildades vid inlandsisens avsmältning i issjöar eller vid flodmynningar och dessa områden har en speciell natur- och landskapshistoria. Eftersom sanden har ganska dålig förmåga att kvarhålla såväl näring som vatten krävde den om den användes som odlingsmark väldigt långa trädor. I områden med mycket hög kalkhalt ansågs jorden inte vara odlingsduglig eftersom den var mycket näringsfattig. Trädesperioderna kunde vara mycket långa, upp till trettio år. Sandjordarnas speciella gröda var bovete, men man odlade även råg. Senare ersattes bovete av potatis. Under talet ägde en kraftigare exploatering av sandjordarna rum, trädesperioderna minskades och marken kunde ej återhämta sig mellan odlingstillfällena. Man högg bort stabiliserande buskar och träd, vilket ledde till att öppna ytor bildades där vinden kunde gripa tag i sanden och föra bort den. För att binda sanden planterades tall på många platser (Emanuelsson et al. 2002). Floran i sandområdena är starkt beroende av markens kalkhalt. Sandstäppen är helt och hållet en kulturprodukt, knuten till den äldre hävden bestående av extensivt bete avbruten av några års uppodling. Sandstäppens växtsamhälle är lågvuxen och innehåller ett flertal sällsynta kalkbundna arter. Riklig nederbörd gör att kalkhalten i ytlagret sjunker och då övergår sandstäppen i ljunghed. Denna utveckling motverkas om marken odlas upp med jämna mellanrum, då kan näringsrikare jord föras upp till ytan. Den äldre hävden av sandstäppen upphörde på 1930-talet. Stora arealer planterades med tall medan andra ytor lämnades för fri igenväxning till skog. Under talet insåg man från naturvårdshåll att läget för sandstäpp var kritisk, endast fragment av sandstäppen återstod (Olsson P-A. 1994). Hur utbredd sandstäppen verkligen har varit vet man inte. I litteraturen finner man inte speciellt mycket information om detta växtsamhälles utbredning, då man i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet inte skiljde sandstäppen från borsttåtelheden. Tittar man på äldre fynduppgifter för tofsäxing, sandsvingel och sandnejlika visar inget att dessa arter någonsin varit särskilt allmänna. Sandstäppen har kanske alltid varit ovanlig och endast uppstått där flera faktorer samverkat och bidragit till att bilda sandstäppsvegetation (Olsson P-A. 1994) 4.1 Everöds sandstäpps uppkomst och utveckling Att sandstäpp har uppkommit på Everödslokalen som har inventerats beror på att en järnväg byggdes och att man då tog bort tallar som stod invid för att undvika brandfara. Man ville frigöra marken från all växtlighet som kunde sprida eld. Så förutom att man drog upp tallar tog man också bort, ljung, mossa och torrt gräs. Marken berövades sitt växttäcke och skulle förbli blottad. Banvallarna underhölls fram till och med omkring 1947 då man beslutade att järnvägen skulle läggas ned. I tallskogarna intill finns sandstäppsarter som om de får möjlighet kan vandra in och kolonisera lämpliga växtplatser. På gamla kartor från 1684, och 1862 kan man se att området var bevuxet med tallskog (Roosvall & Wettemark, 2003). Enligt de ekonomiska kartorna från 1930 respektive 1974 så var området inte bevuxet av tall utan var lika öppet som idag (Ekonomisk karta 1930: Ekonomisk karta 1974). Då det inte varit någon annan mänsklig aktivitet sedan järnvägen lades ned 1947 har sandstäppen i Everöd fått utvecklas fritt i snart 60 år. Något som är lite ovanligt för sandstäppen i Everöd är att den är väldigt platt, oftast så uppstår sandstäpp i kuperade marker med branter, som till exempel sandstäppen vid Kiviks marknadsplats vid sluttningarna ner till havet. Anledningen till att branter med mera är fördelaktigt är att här sker naturlig omrörning i marken då gravitationen gör att det sker ras och liknande då markskiktet störs, vilket är en förutsättning för att sandstäpp skall etableras.

9 Att det har uppkommit en sandstäpp i det platta området vid Everöd är tack vare den mänskliga aktiviteten i området, då man för att hålla banvallen öppen har röjt och dragit upp tallar. Detta har medfört en omrörning i marken och kalkrik jord kommit upp till ytan vilket har sänkt ph:t. En ytterligare faktor till att man fått en basisk mark är att om tallarna får vara kvar försurar de marken då barren bryts ner, detta förhindras då man tar bort dom vilket även öppnar upp så att mer sol kan värma upp marken, något som gynnar den värmeälskande sandstäppsfloran och faunan. Troligen så sker urlakningen av kalk långsammare i ett platt område än i ett kuperat eftersom det i ett kuperat sker en mer genomrinning av vatten i marken. Detta kan vara en anledning till att det fortfarande är ett stabilt och högt ph-värde i Everöds sandstäpp (muntligen Olsson P- A.). 5. Natura 2000

10 Natura 2000 är ett nätverk inom EU som syftar till att bevara och värna om vissa naturtyper, arter och deras livsmiljöer som är särskilt viktiga att skydda i ett europeiskt perspektiv. Nätverket har tillkommit med stöd av EG:s fågel- eller art- och habitatdirektiv vilka ger skydd åt 170 naturtyper och cirka 900 växt- och djurarter. Utav dessa skyddsvärda miljöer och arter hyser Sverige cirka 90 naturtyper och ungefär 100 av djur- och växtarterna (Skogsstyrelsen nr 1). Varje land väljer ut områden som de anser bör ingå i Natura 2000 nätverket baserat på de två direktiven. I Sverige finns i dag anmälda områden, 530 enligt fågeldirektivet och enligt habitatdirektivet, och ungefär 60 procent av dessa är redan skyddade som nationalpark, naturreservat, biotopskydd, strandskydd med mera. Varje enskilt EU-land bestämmer även hur de ska gå till väga för att bevara och sköta sina Natura 2000-områden. I Sverige har man valt att upprätta bevarandeplaner, dessa planer beskriver i detalj vad som skyddas, vilka åtgärder som behövs och hur åtgärderna ska genomföras. De tas fram av Länsstyrelserna i samverkan med bland annat markägare och myndigheter. Målet för de åtgärder som tas är att arterna ska finnas kvar långsiktigt i livskraftiga bestånd och att miljöerna inte får skadas det vill säga att de ska hålla en gynnsam bevarandestatus (Skogsstyrelsen nr 1; Naturvårdsverket nr 1; Länsstyrelsen i Skåne län nr 1; Naturvårdsverket nr 2). Alla Natura 2000-områden klassas i dag som riksintresse och de flesta är skyddade med stöd av miljöbalken (7 kap 28a Miljöbalken). Detta skydd innebär att tillstånd krävs för att idka åtgärder som på ett negativt sätt kan påverka miljön i ett sådant område (Naturvårdsverket nr 3). 6. Metoder vid inventering av sandstäpp i Everöd

11 Vår inventering av sandstäppen skedde i flera steg då vi började i stora drag för att successivt arbeta oss ner i mindre skala. Till en början gjorde vi en stratifiering, då vi delade upp området efter de homogena vegetationstyperna som fanns representerade. Klassificering av dessa finns beskrivna i Ängs och hagmarksinventeringsboken och i kapitel 7.1 sida 11 (Naturvårdsverket). Därefter gjorde vi en inventering då vi bedömde frekvensen av de olika kärlväxterna och kryptogamerna i respektive vegetationstyp. En 5 gradig skala användes (i enlighet med V2102 i Biologiska inventeringsnormer, BIN) där siffrorna stod för: 5 = Mycket vanlig och allmänt förekommande i hela området 4 = Vanlig 3 = Mindre vanlig 2 = Tämligen sällsynt 1 = Mycket sällsynt Vi uppskattade även hur mycket öppen mark (i %) det fanns i de olika zonerna. Den tredje inventeringen innefattade en frekvens och täthetsinventering. Tio stycken 4*4 kvadratmeterytor placerades ut subjektivt för att få en så bra bild av området som möjligt. För att utföra denna inventering använde vi oss av en rutram med uppspända snören. Denna placerades med diagonalen i nordsydlig riktning och inventeringen började i den sydligaste dm 2 -rutan. Där noterades vilka arter som fanns och därefter adderades de eventuella nya arterna som tillkom inom 2 dm 2, ytan utökades alltså successivt från 1 dm 2 till 2, 4, 9 och så vidare. ända upp till 100 dm 2. Sen flyttades ramen och antalet nya arter inom denna andra kvadratmeter noterades, detta upprepades två gånger för att täcka in den tredje respektive den fjärde kvadratmetern. Vissa av dessa rutor placerades i sandgropar där tallar dragits upp för att kunna följa upp successionen i dessa. Inventeringen redovisas i diagram och tabeller (se bilaga 1-10). En linjetaxering gjordes även, den gick till så att vi subjektivt la ut provytorna på utvalda platser för att få den bästa bilden av de olika växtsamhällena längs gradienten. Även här användes rutramen, och för varje dm 2 noterades vilka arter som förekom (frekvens). Vi gjorde två stycken linjetaxeringar, en på var sida cykelvägen med fem rutor var. Rutorna placerades i nordsydlig riktning, och från sydligaste punkten mätte vi oss fram till referenspunkter i området så att inventeringen skulle kunna följas upp. Även GPS-koordinater antecknades. Inventeringen redovisas i tabeller (se bilaga 11-12).

12 7. Vegetationstyper på Everöds sandstäpp Efter att ha gått över området några gånger och i stora drag registrerat vilka arter som förekommer, var de finns och hur de växer tillsammans har vi delat in Everöds sandstäpp i 19 olika zoner. Zonerna är lagda så att de innesluter relativt homogena, sammanhängande vegetationstyper. Zonerna finns i kartan nedan:

13 7.1 Definition av vegetationstyper Sandig mark i tidigt successionsstadie är en mark med mycket blottor och ett område där inga sanstäppsarter hunnit kolonisera. Med sandstäpp i tidigt successionsstadie avser vi område med mycket öppen mark som nyligen blivit utsatt för störning och som innehåller ett fåtal sandstäppsarter. Denna vegetationstyp är en potentiell lokal för att hysa framtida sandstäppsarter. Vegetationstypen sandstäpp i sent successionsstadie innebär områden med sandstäppsvegetation i en långt skriden igenväxningsfas där bottenskiktet är helt täkt av lavar och mossor. Kulturpåverkad trivial gräsmark syftar på marker som helt domineras av trivialt gräs och som saknar värdefulla sandstäppsarter. Med vegetationstypen torräng utan något dominerande gräs avser vi just en torräng utan något dominerande. Övriga vegetationsstyper: friskäng av knylhavretyp, sandstäpp och torräng av örtrik ängshavretyp är samtliga definierade och hämtade ur Naturvårdsverkets Inventering av ängs- och hagmarker (1987). 7.2 Vegetations zoner på Everöds sandstäpp Zon 1, södra delen Vegetationstyp: Sandstäpp Uddögontröst (Euphrasia stricta var. Stricta) 3 Sandnejlika (Dianthus arenarius) 4 Väddklint (Cenntaurea scabiosa) 1 Gulmåra (Galium verum) 4 Luktvädd (Scabiosa canescens) 1 Tofsäxing (Koeleria glauca) 3 Backtimjan (Thymus serpyllum) 2 Ängssyra (Rumes acetosa) 1 Sandsvingel (Festuca polesica Zapal) 4 Gul fetknopp (Sedum acre) 2 Gullusern (Medicago alcate) 3 Fältmalört (Artemisia campestis) 2 Småfingerört (Potentilla tabernaemontani) 1 Svartkämpe (Plantago lanceolata) 2 Lav/mossa 5

14 Kommentar: En degenererad sandstäpp utan öppna blottor och med ett bottenskikt med mycket mossor och lav. Har troligen inte utsatts för lika mycket störning som det mer öppna området strax norr därom, men har likväl många arter som är utmärkande för sandstäpp. Zon 1, norra delen Vegetationstyp: Sandstäpp Uddögontröst (Euphrasia stricta var. Stricta) 2 Sandnejlika (Dianthus arenarius) 2 Gulmåra (Galium verum) 2 Luktvädd (Scabiosa canescens) 1 Tofsäxing (Koeleria glauca) 4 Backtimjan (Thymus serpyllum) 1 Gul fetknopp (Sedum acre) 3 Gullusern (Medicago alcate) 3 Fältmalört (Artemisia campestis) 3 Svartkämpe (Plantago lanceolata) 2 Sandnarv (Arenaria serpyllifolia) 1 Axveronika (Veronica spicata) 1 Svinmålla (Chenopodium album) 1 Bockrot (Pimpinella saxifraga) 1 Vårarv (Cerastium fontanum) 1 Rödsvingel (Festuca ruba) 2 Solvända (Helianthemum nummularium) 2 Getväppling (Anthyllis vulneraria) 1 Grådådra (Alyssim alyssoides) 1 Ängssyra (Rumes acetosa) 1 Öppen mark: 60 % Kommentar: Ett bra exempel på sandstäpp med en hel del öppna blottor och många arter som är indikatorarter för denna sällsynta vegetationstyp. Bland de arter som ej växte i södra delen av zon 1 återfinns bland annat grådådra, en art som kräver öppen mark. Zon 2 Vegetationstyp: Friskäng av knylhavretyp Knylhavre (Arrhenatherum elatius) 4 Ängshavre (Helictotrichon pratense) 1 Hundäxing (Dactylis glomerata) 4 Foderlosta (Bromus inermis) 3 Pukvete (Melampyrum arvense) 1 Röllika (Achiella millefolium) 2 Svartkämpe (Plantago lanceolata) 1 Fältmalört (Artemisia campestis) 1 Gulmåra (Galium verum) 3 Gullusern (Medicago falcata) 2

15 Luktvädd (Scabiosa canescens) 1 Solvända (Helianthemum nummularium) 2 Kommentar: En kulturpåverkad vegetationstyp där knylhavre och hundäxing är de dominerande gräsen. Utöver gräsen finns dock en del arter som även återfinns på sandstäppen och ängen av ängshavretyp. Vi anser att det bör vidtas åtgärder här för att inte skall breda ut sig och kväva de mer skyddsvärda arterna och områdena. Zon 3 Vegetationstyp: Sandstäpp i sent successionstadie Darrgräs (Briza media) 1 Backtimjan (Thymus serpyllum) 3 Uddögontröst (Euphrasia stricta var. Stricta) 3 Tofsäxing (Koeleria glauca) 2 Fältmalört (Artemisia campestis) 2 Solvända (Helianthemum nummularium) 3 Axveronika (Veronica spicata) 2 Småfingerört (Potentilla tabernaemontani) 2 Hundäxing (Dactylis glomerata) 2 Gulmåra (Galium verum) 3 Kommentar: Zon 3 är ett område med en del arter från sandstäppsvegetation men med ett igenvuxet fältskikt. Zon 4 Vegetationstyp: Sandstäpp Grusstarr (Carex hirta) 3 Sandstarr (Carex arenaria) 2 Solvända (Helianthemum nummularium) 3 Backtimjan (Thymus serpyllum) 2 Fältmalört (Artemisia campestis) 2 Tofsäxing (Koeleria glauca) 3 Harmynta (Satureja acinos) 2 Röllika (Achiella millefolium) 1 Kanadabinka (Conyza canadensis) 1 Grusviva (Androsace septentrionalis) 1 Rödsvingel (Festuca ruba) 3 Uddögontröst (Euphrasia stricta var. Stricta) 1 Ängssyra (Rumes acetosa) 1 Åkervädd (Knautia arvensis) 1 Gulmåra (Galium verum) 1 Getväppling (Anthyllis vulneraria) 3 Smällglim (Silene vulgaris) 1 Liten blåklocka (Campanula rotundifolia ssp. Rotundifolia) 1 Grådådra (Alyssim alyssoides) 1 Ängsgröe (Poa pratensis) 1

16 Småfingerört (Potentilla tabernaemontani) 1 Sandstarr (Carex arenaria) 2 Grusviva (Androsace septentrionalis) 1 Öppen mark: 50 % Kommentar: Ett relativt litet, runt område som uppkommit då tallar har avverkats och tagits bort. I samband med avverkningen har marken i zon 4 blottats och jorden i viss mån rörts om. Följderna blir en succession som idag är i ett relativt tidigt skede och vi finner arter som kräver öppna, torra och kalkrika marker, såsom grusviva, tofsäxing och harmynta. Zon 5 Vegetationstyp: Kulturpåverkad trivial gräsmark Darrgräs (Briza media) 1 Ängshavre (Helictotrichon pratense) 4 Backtimjan (Thymus serpyllum) 2 Uddögontröst (Euphrasia stricta var. Stricta) 3 Svartkämpe (Plantago lanceolata) 4 Tofsäxing (Koeleria glauca) 2 Fältmalört (Artemisia campestis) 2 Äkta Johannesört (Hypericum perforatum) 1 Ängssyra (Rumes acetosa) 1 Foderlosta (Bromus inermis) 3 Solvända (Helianthemum nummularium) 3 Gulmåra (Galium verum) 3 Röllika (Achiella millefolium) 3 Hundäxing (Dactylis glomerata) 3 Pukvete (Melampyrum arvense) 1 Småfingerört (Potentilla tabernaemontani) 2 Kärleksört (Hylotelephium telephium) 1 Axveronika (Veronica spicata) 2 Gråbo (Artemisia vulgaris) 2 Knylhavre (Arrhenatherum elatius) 4 Kommentar: Ett område som är påverkat av den intilliggande vägen och som har en del kvävegynnade arter, men det finns även en del sandstäppsarter såsom uddögontröst och tofsäxing. Detta är ett område som man bör gräva upp eller dylikt för att ge plats åt sandstäppsarterna. Zon 6 Vegetationstyp: Torräng av örtrik ängshavretyp Ängshavre (Helictotrichon pratense) 4 Tofsäxing (Koeleria glauca) 2 Uddögontröst (Euphrasia stricta var. Stricta) 3

17 Liten blåklocka (Campanula rotundifolia ssp. Rotundifolia) 2 Knylhavre (Arrhenatherum elatius) 3 Luktvädd (Scabiosa canescens) 3 Ängsgröe (Poa pratensis) 3 Småfingerört (Potentilla tabernaemontani) 3 Rödsvingel (Festuca ruba) 2 Harmynta (Satureja acinos) 2 Sandstarr (Carex arenaria) 2 Grusviva (Androsace septentrionalis) 2 Kommentar: Ett örtrikt område dominerat av gräset ängshavre. Zon 7 Vegetationstyp: Sandstäpp Tofsäxing (Koeleria glauca) 4 Sandsvingel (Festuca polesica Zapal) 4 Hedblomster (Helichrysum arenarium) 1 Flentimotej (Phleum phleoides) 1 Axveronika ( Veronica spicata) 3 Backtimjan (Thymus serpyllum) 3 Fältmalört (Artemisia campestis) 2 Pukvete (Melampyrum arvense) 2 Sandnejlika (Dianthus arenarius) 2 Gullusern (Medicago falcata) 2 Gulmåra (Galium verum) 3 Uddögontröst (Euphrasia stricta var. Stricta) 3 Gul fetknopp (Sedum acre) 2 Solvända (Helianthemum nummularium) 2 Småfingerört (Potentilla tabernaemontani) 3 Rölleka (Achillea millefolium) 2 Ängshavre (Helictotrichon pratense) 2 Bockrot (Pimpinella saxifraga) 2 Öppen mark 5-20 % Kommentar: Ett större sandstäppsområde med cirka 20 % blottad mark i den södra delen. Den blottade marken minskar längre norrut och utgör där cirka 5 %. Zon 8 Vegetationstyp: Sandstäpp i tidigt successionstadie Smällglim (Silene vulgaris) 3 Backglim (Silene nutans) 2 Rödsvingel (Festuca rubra) 3 Bockrot (Pimpinella saxifraga) 1 Getväppling (Anthyllis vulneraria) 4 Tofsäxing (Koeleria glauca) 1

18 Sandnarv (Arenaria serpyllifolia) 1 Gullusern (Medicago falcata) 2 Maskros (Taraxacum) 1 Liten Blåklocka (Campanula rotundifolia) 3 Gulmåra (Galium verum) 1 Fältmalört (Artemisia campestis) 1 Fältsippa (Pulsatilla pratensis) 1 Kommentar: Zon 8 är ett sandigt hål som skapats av att man har avverkat och tagit bort tallar och befinner sig därav i ett tidigt successionsstadie. Av sandens ljusa färg kan man dra slutsatser om att sanden är relativt kalkrik i zonen och kan därför bidra till att en framtida sandstäppsvegetation kan uppkomma. Zon 9 Vegetationstyp: Sandstäpp i tidigt successionstadie Grusviva (Androsace septentrionalis) 1 Liten blåklocka (Campanula rotundifolia) 3 Smällglim (Silene vulgaris) 1 Bockrot (Pimpinella saxifraga) 3 Solvända (Helianthemum nummularium) 2 Gulmåra (Galium verum) 2 Besksöta (Solanum dulcamara) 1 Småfingerört (Potentilla tabernaemontani) 2 Fältmalört (Artemisia campestis) 3 Backglim (Silene nutans) 3 Tofsäxing (Koeleria glauca) 2 Sandstarr (Carex arenaria) 2 Rödsvingel (Festuca rubra) 2 Luktvädd (Scabiosa canescens) 1 Åkertistel (Cirsium arvense) 2 Öppen mark: 40 % Kommentar: Zon 9 är ett litet område som, liksom zon 8, uppkommit vid avverkning av tallar. Zon 10 Vegetationstyp: Torräng utan något dominerande gräs Solvända (Helianthemum nummularium) 4 Harmynta (Satureja acinos) 2 Knylhavre (Arrhenatherum elatius) 3 Gullris (Solidago virgaurea) 1 Axveronika (Veronica spicata) 1 Fältsippa (Pulsatilla pratensis) 1 Gulmåra (Galium verum) 2 Gul fetknopp (Sedum acre) 1 Småfingerört (Potentilla tabernaemontani) 4

19 Bockrot (Pimpinella saxifraga) 1 Åkervädd (Knautia arvensis) 1 Äkta Johannesört (Hypericum perforatum) 2 Röllika (Achillea millefolium) 4 Uddögontröst (Euphrasia stricta var. Stricta) 1 Kommentar: Ett artrikt område med många örter men utan något dominerande gräs. Zon 11 Vegetationstyp: Sandig mark i tidigt successionstadie Rödsvingel (Festuca rubra) 4 Sandstarr (Carex arenaria) 2 Smällglim (Silene vulgaris) 2 Fältsippa (Pulsatilla pratensis) 1 Liten Blåklocka (Campanula rotundifolia) 1 Fältmalört (Artemisia campestis) 1 Gullusern (Medicago falcata) 2 Gul fetknopp (Sedum acre) 1 Småfingerört (Potentilla tabernaemontani) 2 Bockrot (Pimpinella saxifraga) 2 Åkerbinda (Fallopia convolvulus) 1 Kanadabinka (Conyza canadensis) 1 Öppen mark: 50 % Kommentar: Ett område som uppkommit då tallar har blivit avverkade och borttagna och marken blottats. Sandens färg i zon 11 är betydligt mörkare än i de två andra zonerna där tallar avverkats och tyder på att sanden inte är lika kalkhaltig i ytan på denna zon. Detta återspeglas i den vegetation som flyttat in i området där kalkgynnade arter inte är lika förekommande. Zon 12 Vegetationstyp: Sandstäpp i tidigt successionstadie Gul fetknopp (Sedum acre) 2 Knylhavre (Arrhenatherum elatius) 2 Sandstarr (Carex arenaria) 3 Tofsäxing (Koeleria glauca) 2 Fältmalört (Artemisia campestis) 3 Gulmåra (Galium verum) 3 Ängssyra (Rumex acetosa) 1 Fältsippa (Pulsatilla pratensis) 1 Getväppling (Anthyllis vulneraria) 2 Harmynta (Satureja acinos) 1 Gullris (Solidago virgaurea) 1 Bockrot (Pimpinella saxifraga) 1

20 Öppen mark: 70 % Kommentar: Ett område med mycket blottad mark och en del arter som är indikerar på sandstäpps vegetation. Zon 13: Vegationstyp: Friskäng av knylhavretyp Knylhavre (Arrhenatherum elatius) 5 Ängshavre (Avenula pubescens) 4 Gulmåra (Galium verum) 4 Rölleka (Achillea millefolium) 1 Gullusern (Medicago falcata) 2 Kommentar: Ett stort område med triviala arter och knylhavre som dominerande gräs som genom utbredning kan vara ett hot mot de värdefullare vegetationstyperna som angränsar till detta. Zon 14, södra delen Vegetationstyp: Torräng av örtrik ängshavretyp Gulmåra (Galium verum) 3 Gul lusern (Medicago falcata) 3 Axveronika (Veronica spicata) 3 Solvända (Helianthemum nummularium) 3 Rödven (Agrostis capillaris) 4 Flentimotej (Phleum phleoides) 3 Ängssyra (Rumex acetosa) 1 Ängshavre (Avenula pubescens) 5 Kommentar: Zon 14 består av ett igenväxande ängshavresamhälle med ett fåtal örter. Närheten till den knylhavre dominerande zonen i sydväst kan bidra till ytterligare igenväxning. Zon 14, norra delen Vegetationstyp: Torräng av örtrik ängshavretyp Liten sandlilja (Anthericum ramosum) 5 Darrgräs (Briza media) 4 Småfingerört (Potentilla tabernaemontani) 3 Röllika (Achillea millefolium) 4 Uddögontröst (Euphrasia stricta var. Stricta) 2 Axveronika (Veronica spicata) 3 Ängshavre (Avenula pubescens) 2 Kommentar: Vegetationen i norra delen domineras huvudsakligen av liten sandlilja och ängshavre.

21 Zon 15 Vegetationstyp: Sandstäpp Darrgräs (Briza media) 1 Axveronika (Veronica spicata) 2 Tofsäxing (Koeleria glauca) 3 Luktvädd (Scabiosa canescens) 1 Solvända (Helianthemum nummularium) 3 Småfingerört (Potentilla tabernaemontani) 2 Backtimjan (Thymus serpyllum) 4 Gulmåra (Galium verum) 3 Kommentar: Sandstäpp med endast ett fåtal blottor. Markskiktet täcks till cirka 80 % av lavar och mossor. Zon 16 Vegetationstyp: Friskäng av knylhavretyp Knylhavre (Arrhenatherum elatius) 5 Ängshavre (Helictotrichon pratense) 2 Stor ängssyra (Rumex thyrsiflorus Fingerh.) 2 Rölleka (Achillea millefolium) 3 Sandlilja (Anthericum ramosum) 1 Kommentar: Området ligger längsmed skogskanten och är lite högre än närliggande zoner i väster. Fältskiktet är tätt, artfattigt och domineras av knylhavre. Zon 17 Vegetationstyp: Sandstäpp Tofsäxing (Koeleria glauca) 3 Hundäxing (Dactylis glomerata) 2 Svartkämpar (Plantago lanceolata) 1 Fältmalört (Artemisia campestis) 3 Gulmåra (Galium verum) 3 Luktvädd (Scabiosa canescens) 3 Gullusern (Medicago alcate) 3 Axveronika (Veronica spicata) 3 Fältvädd (Scabiosa columbaria) 1 Sandsvingel (Festuca polesica) 3 Småfingerört (Potentilla tabernaemontani) 3 Sandnejlika (Dianthus arenarius) 3 Kommentar: Området består av fläckar av sandstäpp uppblandat med mindre värdefulla område med knylhavre och mer triviala växter.

22 Zon 18 Vegetationstyp: Sandstäpp Kanadabinka (Conyza canadensis) 1 Tofsäxing (Koeleria glauca) 4 Sandnejlika (Dianthus arenarius) 3 Småfingerört (Potentilla tabernaemontani) 1 Sandlilja (Anthericum ramosum) 1 Fältmalört (Artemisia campestis) 2 Sandstarr (Carex arenaria) 2 Bockrot (Pimpinella saxifraga) 1 Luktvädd (Scabiosa canescens) 3 Backtimjan (Thymus serpyllum) 3 Smällglim (Silene vulgaris) 1 Gul vaxskivling (Hygrocybe chlorophana) Kommentar: Ett skiftande område med en del öppna sandstäppsblottor omgärdat av mer igenväxt mark i norr och en väl utbredd sandstäpp i söder. Den sistnämnda är dock negativt påverkad av bark och träflisor som ligger kvar på marken efter tidigare röjning. Detta material bör tas bort då det försurar marken. Zon 19 Vegetationstyp: Friskäng av knylhavretyp Knylhavre (Arrhenatherum elatius) 5 Gråbo (Artemisia vulgaris) 2 Rölleka (Achillea millefolium) 4 Hundäxing (Dactylis glomerata) 3 Ängssyra (Rumex acetosa) 2 Kommentar: En trivial mark med få arter och knylhavre som dominerande gräs. Art Hotkategori Tofsäxing Koeleria glauca Sårbar (VU) Grådådra Alyssum alyssoides Sårbar (VU) Luktvädd Scabiosa canescens Sårbar (VU) Sandnejlika Dianthus arenarius Starkt hotad (EN) Sandsvingel Festuca polesica Missgynnad (NT) Tabell 1. Av funna arter i Everöd är ovan nämnda rödlistade. Källa: Art Databanken nr 1.

23 8. Resultat av täthetsinventering Täthetsinventeringen redovisas i bilagorna 1-10 och visar art/areakurvor som visar arttäthet i tio olika rutor som är subjektivt utlagda i olika vegetationszoner på Everöds sandstäpp. För att tydligare åskådliggöra skillnader i vegetationen i olika zoner så jämförs två av art/area kurvorna som är tagna från olika vegetationstyper nedan. Diagram 1 visar vegetationen i ett område där många fina sandstäppsarter finns representerade. I den inventerade rutan utgörs 60 % av blottad sand. Diagram 2 åskådliggör vegetationen i en torräng av örtrikt ängshavretyp utan någon blottad sand då den befinner sig i en igenväxningsfas. Ur diagrammen kan man utläsa att det totala antalet arter i ängshavresamhället är högre än på sandstäppen, zon 14 har 22 arter och zon 1 har endast 18 arter. Skillnad syns också i finkornigheten i rutorna, det vill säga antalet arter per ytenhet. Rutan i zon 14 uppvisar en högre finkornighet då kurvan är mer välvd och planar ut mot slutet. Kurvan för zon 1 planar ut tidigare och innebär därmed att färre antal arter hittas per ytenhet. Resultaten betyder dock inte att sandstäppen är mindre värdefull på grund av att den innehåller färre arter än ängshavresamhället då man bör se till vilka arter det rör sig om. Zon 1:s relativt få arter är värdefullare och utgör en sandstäppsflora som befinner sig i tidigt successionsstadie. Medan zon 14:s vegetation befinner sig i en igenväxningsfas där flertalet rödlistade arter riskerar att konkurreras ut av de mer triviala arterna till exempel knylhavre. Ytterligare en faktor som bidragit till kurvornas utseende är andelen blottad sand. Eftersom zon 1 innehåller större andel öppen mark så påverkar det art/areakurvan på så vis att kurvan inte blir lika välvd och planar ut tidigare. Art/area-analys Everöd, zon 1 Antal arter y = 2,2358Ln(x) + 2,1805 R 2 = 0, Yta Återgå Diagram 1. Art/area kurva för norra delen av zon 1 som ligger i sandstäppsvegetation.

24 Art/area-analys Everöd, zon Antal arter y = 2,9242Ln(x) + 5,3112 R 2 = 0, Yta Återgå Diagram 2. Art/area kurva för zon 14 som utgörs av torräng av örtrik ängshavretyp.

25 9. Skötselplan 9.1 Problem Vi har kommit fram till att det främst är tre olika faktorer som får anses vara de största hoten mot sandstäppen i Everöd. Dessa finns listade nedan följt av förslag till lösningar och diskussion. Naturlig succession Urlakning av kalk Områdets storlek 9.2 naturlig succession Eftersom sandstäppen på sikt växer igen om den inte utsätts för störningar som river upp markskiktet, är den naturliga successionen ett reellt hot. Det som ofta verkar ske är att tall etablerar sig i den sandiga marken. Där efter kan olika slags, ofta triviala, örter växa upp i skuggan av tallen där den sol och värmeälskande sandstäppsfloran trängs undan. Men med tanke på att sandstäppen i princip lämnats utan skötsel (störningar) sen 1947 då järnvägen las ner verkar denna naturliga succession inte gå så snabbt. Succession har kommit olika långt i området, den verkar gå snabbar i utkanten när tallskogen där man kan tänka sig att det är mer skuggigt och tallbarren medför ett sänkt ph-värde. Förutom att sänka ph:t så ökar även tallbarren fosforhalten vilket medför en ökad gödning vilket icke är önskvärt då det missgynnar sandstäppsfloran. Vissa områden är nystörda då tallar har dragits bort, och andra har kommit längre i successionen och är mer igenväxta med vanligare örter. Ett område som kräver ganska omgående besörjning är norra delen av zon 14 där den sällsynta sandliljan växer. Denna zon har börjat växa igen och arter som rölleka och ängshavre tränger bort sandliljan som minskat i antal de senare åren. Denna art är ganska sårbar för betning, så slåtter vore mer önskvärt för att ge sandliljan chans att komma tillbaka (Ekstam 1992). Generellt tycker vi att tallen skall fortsättas hållas undan, dels genom att man drar upp stora tallar och även avlägsnar nya skott som etablerar sig. På platser där tallar har blivit avverkade och borttagna har jorden blivit omrörd och skapat gynnsamma miljöer för sandstäppsarter (se zon 8, 9, 11 och 12). Dock är det viktigt att bark och andra rester tas bort från marken vilket inte har gjorts i området öster om gång- och cykelvägen. Som det är idag så hämmar barken floran och har även en försurande effekt på marken. Tallen är en art som förhållandevis snabbt kan kolonisera nya områden, därför bör man utarbeta en skötselplan där man med 10 års mellanrum röjer och rycker upp tallar i området. Då har de även vuxit så stora att kalkhaltig jord följer med rötterna då man rycker upp dem. Vissa zoner (zon 3 och södra delen av zon 1) är områden med många sandstäppsarter men med få eller inga öppna ytor. Istället har markskiktet ett stort inslag av mossor och lavar. Dessa områden skulle må bra av att utsättas för störningar så de inte växer igen ytterligare och den naturliga successionen tränger undan sandstäppsarterna. Vi har gjort observationer att det finns mycket hästar i trakten och att det går en ridled genom sandstäppen och längs med den blir jorden ordentligt omrörd, dock endast i ridspåret. Eftersom ridningen på spåret är så intensivt och koncentrerat på en viss yta så kan inga växter idag kolonisera marken där. Det hade därför varit mer önskvärt att ridningen spreds ut mer över området för att få en mer jämn

26 störning. Om det upptrampade spåret lämnas kommer troligtvis sandstäppsarter etableras även där. 9.3 Urlakning av kalk Som vi tidigare nämnt i stycke 3.2 är urlakning av kalk ett hot mot sandstäppsfloran som ju är beroende av höga kalkvärden i marken. Vad det gäller urlakning av kalk i Everöd så verkar denna process fortgå relativt långsamt då ph:t fortfarande var över 8 i marksiktet i oktober 2006 (muntligen Olsson P-A.). På sikt är en sandstäpp dock hotad om det inte sker någon form av störning som gör att kalkhaltig jord kommer upp till ytan och på så sett bli tillgängliga för växterna. Det har i oktober 2006 skett en avhyvling av markytan i zon 13 (se karta s. 8). Som var ett område dominerat av knylhavre, det översta jordlagret har nu skyfflats bort och sandstäppsarter har nu getts möjlighet att återkolonisera där den kalkrika marken blottats. Det är en sådana här åtgärder som kommer krävas för att området skall fortsätta domineras av sandstäpp. Då liknande icke önskvärda vegetationstyper finns på flera platser exempelvis zon 2, 16 och 19 så bör det på sikt vidtagas samma åtgärd även där. Fig. 8. I oktober 2006 schaktades stora delar av knylhavreängen i zon 13 bort för att förhoppningsvis kunna återskapa sandstäpp. Att på konstgjord väg sprida ut kalk över området är ganska praktiskt svårt då det krävs stora mängder kalk för att ge något resultat. Då är metoden att skyffla undan det översta jordlagret att föredra. Kaniner (Oryctolagus cuniculus), brukar annars finnas i dessa sandiga öppna marker, där de gräver djupa gångsystem med bohål och då skyfflar upp kalkrik jord till ytan. Dessvärre har vi inte gjort några observationer av vare sig kaniner eller gångar i området. 9.4 Områdets storlek En annan hotfaktor kan vara att sandstäppen i Everöd är relativt liten till ytan och är ganska isolerat från andra sandstäppslokaler. Detta kan medföra att den inomartliga genetiska variationen blir för liten. Den närmsta sandstäppslokalen är ett cirka 5 m 2 stort område beläget vid Lyngsjö. Vid en eventuell expandering av området kan det vara lämpligt att tallar öster om gång- och cykelvägen plockas bort eftersom att en del sandstäppsarter redan finns i tallskogen exempelvis sandnejlika. Dessutom kommer man en bit bort från den starkt trafikerade Lyngby vägen. En tydligare och innehållsrikare skylt som kan informera besökare om sandstäppen och dess unika flora och fauna skulle även vara önskvärd. För att kartlägga ytterligare värden på Everöds sandstäpps är en inventering av insektsfaunan, speciellt fjärilar och steklar som ofta är artrika i det varma och torra klimatet som råder på

27 sandstäppslokaler, att rekommendera. Detta kan bidra till ytterligare argument för att bevara och underhålla området. 9.5 Slutord Trots att sandstäppen i princip är en ren kulturprodukt tycker vi ändå att den är väl värd att bevara. Förutom sällsynta och sårbara växter hyser troligtvis även sandstäppen ett rikt värmeälskande insektsliv. Sandstäppen är begränsad till ett fåtal områden i södra Sverige, och som ett led i att ha en hög biologisk mångfald vore det önskvärt att dessa spillror bevaras och möjligen utökas, till gagn för den biologiska mångfalden.

28 9. Referenslista Litteratur Ekstam, Urban (1992) Om hävden upphör: kärlväxter som indikatorarter i ängs och hagmarker. Solna: Naturvårdsverket. Emanuelsson, U., Nordell, O. & Elfman, P. (2002) Det skånska kulturlandskapet Lund: Naturskyddsföreningens i Skåne. Lundqvist, T. & Bygghammar, B. (2002) Urberget. Fredén Curt (red.) Berg och jord (s ) Vällingby: Sveriges nationalatlas. Naturvårdsverket (1987) BIN Biologiska inventeringsnormer vegetation. Solna: Naturvårdsverket. Naturvårdsverket (1987) Inventering av ängs- och hagmarker, handbok. Solna: Naturvårdsverket. Tyler, Torbjörn (2003) Sandstäppens status vårvintern Botaniska notiser, 136:4 (s. 1-22). Roosvall, T. & Wettemark, F. (2003) Miljökonsekvensbeskrivning för utbyggnad av gång- och cykelväg i Everöd inom Natura 2000-området Lyngby. Kristianstad kommun, C4 Teknik, Gatu- och VA-avdelningen. Internet Art Databanken Nr. 1 [ Hämtat Carl von Linne ett kunskapsprojekt Nr. 1 [ Hämtat

29 Digitala kartbiblioteket Nr. 1 [ Hämtat Eva Ekblad Nr. 1 [ Hämtat Gotlands natur Nr. 1 [ Hämtat Kristianstads kommun Nr. 1 [ aspx] Hämtat Nr. 2 [ aspx] Hämtat Länsstyrelsen i Skåne län Nr. 1 [ Hämtat Naturhistoriska Riksmuseet, Den virtuella floran Nr. 1 [ Hämtat Nr. 2 [ Hämtat Nr. 4 [ Hämtat Nr. 5 [ Hämtat Nr. 6 [ Hämtat Nr. 7 [ Hämtat Nr. 8 [ Hämtat Naturvårdsverket Nr. 1 [ Hämtat Nr. 2 [ Hämtat

30 Nr. 3 [ Hämtat Ruta 1 (zon 1, norra delen, sandstäpp) Area 1 dm² 2 dm² 4 dm² 16 dm² 25 dm² 49 dm² 100 dm² 200 dm² 4 9 dm² Obest. Getväppling X X lav X Fältmalört Obest. gräs Grådådra Hundäxing S Gul fetknopp Uddögontröst Gullusern Obest. mossa 1 Nr. 5 [ Hämtat Ralf Grunewald Nr. 1 [ Hämtat Skogsstyrelsen Nr. 1 [ Hämtat Österlenlamm Nr. 1 [ Hämtat Kartmaterial Ekonomiska kartan 1930, blad Vittskövle. Ekonomiska kartan 1974, blad Everöd. Muntligen Olsson, Pål-Axel (oktober 2006) Ekologiska institutionen avdelningen för växtekologi och systematik, Lunds Universitet.

31 Obest. nejlikväxt Obest. mossa 2 Sandnarv Obest. målla Sandsvingel Obest. rajgräs Svartkämpe Summa Bilaga 1