Behovet av revideringar av regelverk och processer kring hanteringen av avgiftsskyldiga studenter och sökande

Transkript

1 Sveriges universitets- Dnr 12/102 och högskoleförbund 1 november 2012 SKRIVELSE Utbildningsdepartementet Stockholm Behovet av revideringar av regelverk och processer kring hanteringen av avgiftsskyldiga studenter och sökande Sammanfattning Utbildningsdepartementet har aviserat att regeringen avser att revidera regelverk och processer kring hanteringen av avgiftsskyldiga studenter och sökande. SUHF välkomnar denna översikt som synnerligen nödvändig och önskar att översynen ska präglas av en ambition av att genom avregleringar och ökad flexibilitet skapa ett mer ändamålsenligt system än dagens. Vi vill i sammanhanget framhålla ett antal områden där vi anser reformer nödvändiga. SUHF menar att områden som kräver reformer inkluderar antagning, anmälningsavgifter, full kostnadstäckning, stipendiesystemet samt migrationsfrågor. Vidare behöver förhållandena för Erasmus Mundus-programmen hanteras för att ett långsiktigt svenskt deltagande ska kunna garanteras. Övergripande behöver en tydlig politisk viljeinriktning såväl formuleras som implementeras och finansieras. SUHF är berett att föra en konstruktiv dialog med regeringen och ansvariga myndigheter om praktiska lösningar kring samtliga dessa frågor. Generell kommentar Systemet för införande av studie- och anmälningsavgifter för studerande från tredje land (främst styrt genom Studieavgiftsförordningen SFS 2010:543) är till stora delar överreglerat, stelbent och präglat av målkonflikter. Det skapar hinder för lärosätena i så gott som samtliga steg i hanteringen av dessa studenter; från rekrytering, över antagning till administrationen av deras studier. Dessa hinder medför samtidigt stora kostnader för lärosätena i form av omfattande administrativt extraarbete. Regeringens ambition att se över regelverk och processer bör därför präglas av ambitionen att genom avregleringar och ökad flexibilitet skapa ett mer ändamålsenligt system som möjliggör för lärosätena att fullt ut utnyttja den potential som finns att rekrytera studenter från tredje land. SUHF listar i det följande en rad angelägna områden för reformer. Vi är samtidigt beredda att i fortsatt konstruktiv dialog med regeringen bidra till att hitta praktiska lösningar kring frågeområdena.

2 1. Antagningssystemet Lärosätena har, såväl tillsammans som i samarbete med VHS, genomfört ett stort arbete med att så långt det är möjligt trimma in det gemensamma antagningsystemet för att passa de nya förutsättningar som avgiftssystemet för med sig. Grundproblemet kvarstår dock; när anslagsfinansierade och avgiftsbetalande studenter behandlas i samma urvalsgrupper uppkommer olösliga problem med dimensionering och köbildning. Detta skapar i sin tur svåra planeringsproblem för lärosätena, särskilt de som slår i anslagstaket. Det bidrar även till problem med långa ledtider, med följden att intresserade studenter riskerar att välja alternativa länder att studera i. SUHF har i en tidigare skrivelse till regeringen från 22 april 2010 (vårt dnr 10/042) framfört följande förslag på lösning som vi härmed återupprepar: För att kunna ha en effektiv hantering i samband med riktade insatser mot avgiftsbetalande studenter föreslås här ett tillägg till den nuvarande förordningstexten HF 7 kap 4. Den nuvarande lydelsen är: Den som vill antas till utbildning på grundnivå eller avancerad nivå ska anmäla det inom den tid och den ordning som högskolan bestämmer. Vi föreslår att ett tillägg med förslagsvis följande lydelse läggs till: Högskolan kan därvid bestämma särskild tid och ordning till viss utbildning för den som ska betala anmälningsavgift och studieavgift. Regeringen borde utreda förutsättningarna för att hantera avgiftsskyldiga sökande i en egen urvalsgrupp. Frågan är emellertid inte okomplicerad. Det finns en problematik dels ur ett likabehandlingsperspektiv, men även för att det skulle kunna skapa en efterfrågan från svenska och europeiska studenter att vilja betala avgift för att på så sätt komma före i kön om den avgiftsbetalande kvotgruppen har lägre meritvärden. Införandet av en särskild kvotgrupp skulle därför behöva noggrant konsekvensutredas, återrapporteras från lärosätena och följas upp av regeringen. Vi tror dock att frågorna är möjliga att lösa. 2. Anmälningsavgiften SUHF anser att systemet med anmälningsavgifter bör reformeras i grunden. Det kan överhuvudtaget ifrågasättas om det finns ett behov av både anmälnings- och studieavgifter, eftersom anmälningsavgifternas funktion främst är att minska söktrycket, vilket även åstadkoms genom införandet av studieavgifter. Att anmälningsavgiftens storlek är bunden i förordningen (SFS 2010:543, 2 ) är en märklig konstruktion som skapar en ohanterlig inflexibilitet i antagningsprocessen. Det är en olycklig ordning att det inte finns någon möjlighet att differentiera avgiftens storlek med annat än att regeringen beslutar om att den inte ska tas ut för vissa typer av program. Detta har visat sig ställa till med problem under en rad omständigheter, t ex vid sommarkurser eller i hanteringen av stora, dessutom av regeringen prioriterade, program som det med Brasilien inom ramen för Vetenskap utan gränser eller för stipendier till de prioriterade biståndsländerna. SUHF anser att regeringen bör överväga, givet de problem de medför, att avskaffa anmälningsavgifterna. Om regeringen inte är beredd till detta steg bör ett mer ändamålsenligt system för hanteringen av anmälningsavgiften etableras genom två åtgärder. För det första genom att överlåta sättandet av avgiftens storlek på Universitets- och högskolerådet (UHR) i 2

3 samråd med lärosätena; för att på så sätt undkomma förordningsbindningen samt skapa en flexibilitet som möjliggör att man sätter den anmälningsavgift som är lämplig givet de aktuella omständigheterna. För det andra genom att öppna för en differentiering av anmälningsavgiften, så att avgiften kan justeras givet utbildningarnas karaktär. 3. Full kostnadstäckning och avgiftssättning SUHF anser att principerna för hur studieavgiften ska sättas bör revideras för att medge en viss flexibilitet. Detta är speciellt angeläget med anledning av den skevhet som uppkommer för specialiserade lärosäten där kravet på full kostnadstäckning kan medföra att avgiften blir så pass hög att utbildningen inte blir konkurrenskraftig. Problemen är särskilt tydliga för de renodlade konstnärliga högskolorna, där all utbildning har mycket höga kostnader. Stipendievolymen som lärosätena har tillgång till från staten är långt ifrån tillräckliga för att kunna kompensera för obalanser av detta slag. Det finns flera vägar att lösa problematiken, t ex ökade stipendiemedel, undantag från kravet på full kostnadstäckning m m. Oavsett val av lösning är det dock angeläget att regeringen snarast beaktar frågan. 4. Stipendiesystemet Stipendier är ett effektivt rekryteringsinstrument studier från såväl SUHF som Högskoleverket visar på att en mycket stor andel av de registrerade tredjelandsstudenterna har erhållit någon form av stipendium. Den ökning av stipendiemedlen som aviserats i 2013 års budgetproposition är mycket välkommen. Det är dock svårt att se att stipendiemedlen, trots ökningarna, ändå utgör det generösa stipendiesystem som utlovades vid reformens införande. För att stipendiesystemet ska kunna fungera fullt ut måste lärosätena dessutom få ökad rådighet över stipendierna och målkonflikterna inom systemet lösas. Så långt det är möjligt bör begränsningar i stipendiehanteringen som enbart är baserat på kamerala överväganden inom regeringskansliet tas bort. SUHF föreslår med anledning av detta att den andel av stipendiemedlen som ges direkt till lärosätena att själva råda över ska öka. Restriktionerna som finns inom stipendiesystemet genom IPK bör tas bort så att lärosätena själva får bestämma om de även vill ge stipendier för att täcka levnadsomkostnader, istället för att som i nuläget enbart få använda dem till att täcka studieavgiften. Förbudet för lärosätena att använda IPK-stipendiemedel till personer från de prioriterade biståndsländerna bör snarast upphöra, eftersom det har till dokumenterad effekt att akademiskt högt kvalificerade sökande från länder med högt söktryck inte kommer till Sverige. Svenska Institutets (SI) stipendier bör i ökad grad hanteras av lärosätena själva i deras ordinarie antagnings- och stipendietilldelningsprocesser. Ifall regeringen inte är beredd att ge lärosätena sådan rådighet över SI-stipendierna bör man åtminstone tydliggöra vilka kriterier som ska vara viktigast för SI i tilldelningen av medel de biståndspolitiska och Sverigefrämjande målen, eller att locka bästa möjliga studenter till svensk högre utbildning. I dagsläget har SI till uppgift att göra både och vilket visat sig vara en i det närmaste omöjlig uppgift. 3

4 5. Migrationsfrågor Reglerna och hanteringen av migrationsärenden för tredjelandsstudenter bör förändras, såväl för att underlätta för de antagna och betalande studerande att faktiskt kunna komma till Sverige, som för lärosätena att skapa ett attraktivt utbud. Det som framför allt krävs är förtydligande beslut från Migrationsverket, samordning mellan myndigheter inom och utom Sverige samt ett samarbete mellan olika departement, särskilt Utrikesdepartementet, för att lösa den speciella problematik som finns inom utbildningsområdet. Interna svenska administrativa regleringar får inte bli de facto gränshinder som hindrar rekryteringen av studenter, och därmed även potentiellt framtida forskare och arbetskraft, till landet. SUHF ser ett akut åtgärdsbehov inom framför allt fyra områden. För det första när det gäller hanteringen av uppehållstillstånd för studenter från tredje land. I dagsläget rapporterar flera lärosäten om svårigheter och stora kostnader för studerande från länder med viseringstvång att i tid och till rimlig kostnad och tidsutlägg få s k UT-kort. Processen kan kräva långa, kostsamma och upprepade resor. SUHF anser att det finns starka skäl att utnyttja de viseringsmöjligheter som redan i dag finns för att på ett systematiskt sätt låta även studerande från länder med viseringskrav att söka uppehållstillstånd sedan de kommit till Sverige. Gruppen är relativt liten sett till de totala volymerna, samtidigt som det är mycket höga krav på att anlända i tid, d v s till terminsstart. Det skulle också skapa en större samordning mellan olika politikområden, då studerande från de länder som upplever problem också ofta är sådana länder dit Sverige riktar särskilda insatser genom stipendiemedel. För det andra bör kravet på att i förväg behöva visa upp medel för uppehåll vid ansökan om uppehållstillstånd kortas avsevärt till att åtminstone enbart gälla första läsåret. Nuvarande ordning att den sökande ska visa upp medel för hela studieperioden försvårar rekrytering till längre utbildningar, är socialt snedrekryterande och är likväl ett trubbigt instrument då tillgången till pengarna enbart kontrolleras vid ansökningstillfället. För det tredje bör Migrationsverket förtydliga reglerna för beviljande av uppehållstillstånd till förberedande eller behörighetsgivande utbildningar. Migrationsverket har ett praxisbeslut på att neka alla studenter som läser förberedande eller behörighetsgivande utbildningar, utom i svenska, uppehållstillstånd. Detta grundar sig på ett beslut från Förutom att detta framstår som synnerligen otidsenligt och anpassat till en annan verklighet vad gäller internationell studentmobilitet, är det ett svårt hinder för lärosätenas rekryteringsarbete. Att kunna erbjuda inkommande studenter förberedande eller behörighetsgivande utbildningar, t ex i språk, är ett viktigt konkurrensmedel för svenska lärosäten, och dessutom något som många utländska lärosäten redan har möjlighet till. Dessutom skulle möjligheten till att erbjuda sådana utbildningar för studenter från tredje land även kunna höja kvaliteten på den utbildning som erbjuds. För det fjärde bör regeringen genomföra förändringar i regelverket så att studenter efter avslutad utbildning lättare ska kunna stanna en längre tid för att söka arbete i Sverige. En reform i den riktningen skulle vara till stort gagn för såväl attraktionskraften för svensk högre utbildning, som för kompetensförsörjningen på svensk arbetsmarknad. 6. Erasmus Mundus Det nuvarande regelverket är ett stort hinder för att Sverige ska kunna delta i samarbeten inom ramen för Erasmus Mundus. Vissa frågor är dock olösbara genom unilateralt svenskt agerande 4

5 utan kräver att Sverige tydligt agerar i ett europeiskt sammanhang för att lösa de problem som uppkommit. Grundproblematiken i Erasmus Mundus är att det finns ett tak satt av EU-kommissionen på hur stor del av stipendiebeloppet som får gå till studieavgifter, vilket ofta inte täcker nuvarande avgiftsnivåer i Sverige. Överskjutande avgifter får varken tas ut från studenterna eller av de svenska lärosätenas statsanslag inom takbeloppet. I praktiken blir det således övriga studieavgiftsskyldiga studenter som får betala kostnaderna för Erasmus Mundusstudenterna. Givet den stora betydelse och prioritering som såväl EU som enskilda lärosäten lägger vid samarbeten inom Erasmus Mundus, skulle det enligt SUHF:s mening vara såväl önskvärt som ändamålsenligt, att regeringen gör undantag för Erasmus Mundus-programmen och tillåter att den överskjutande kostnaden utöver stipendiet tas av statsanslag. Det finns även behov av att ändra hur vi i Sverige klassificerar utbytesprogram över huvud taget. Frågan är särskilt angelägen eftersom vissa kortare program inom Erasmus Mundus s k Action 2 som är kortare än 10 månader inte ska medföra avgifter. Det innebär med nuvarande regelverk att hela kostnaden för utbildningen får bäras av övriga studieavgiftsskyldiga studenter. Slutligen finns det problem med att nuvarande regelverk tvingar svenska och andra europeiska studerande som läser på Erasmus Mundus-program (Action 1) att betala avgift till gemensamma konsortier där svenska lärosäten ingår som en del och där utbildningen kan vara förlagd till Sverige. Det är en ordning som på inget sätt kan ses som tillfredställande. 7. Behovet av en tydlig politisk viljeinriktning Avslutningsvis vill SUHF framhålla betydelsen av att regeringen formulerar en sammanhållen och adekvat finansierad politisk viljeinriktning om målsättningarna kring internationaliseringen av högre utbildning. Samt att detta följs av gemensamma grepp för att få regleringar, processer och myndighetsstyrning att verka mot de målen. Detta saknas till stora delar idag. SUHF välkomnar därför den aviserade översynen av regelverket som ett första viktigt steg i rätt riktning. För att till fullo utnyttja den potential som finns för att attrahera studenter från tredje land krävs att regeringen går vidare med åtgärder även på andra områden, t ex kring bostadsförsörjning. Inte minst bör staten ordna förutsättningar för ett målinriktat och välfinansierat arbete med systematisk marknadsföring och omvärldsbevakning med syftet att stärka Sverige som studiedestination för utländska studenter. Pam Fredman Ordförande SUHF 5