HÖGRE UTBILDNING I UTVECKLING BOLOGNAPROCESSEN I SVENSK BELYSNING Departementsskrivelse (Ds 2004:2)

Transkript

1 Dokument Sida YTTRANDE 1 (7) Datum Referens: Samh pol avd/jessica Mann Direkttel: E-post: jessica.mann@tco.se Utbildningsdepartementet STOCKHOLM HÖGRE UTBILDNING I UTVECKLING BOLOGNAPROCESSEN I SVENSK BELYSNING Departementsskrivelse (Ds 2004:2) U2004/626/UH TCO har tagit del av utredningen ifråga och vill lämna följande synpunkter. Allmänna synpunkter TCO ställer sig, med vissa undantag, positiva till förslagen i departementsskrivelsen. TCO anser att det är både viktigt och positivt att en harmonisering med övriga Europa genomförs inom den högre utbildningen. De förslag som presenteras är främst till för att underlätta för både studenter och utbildningsanordnare. Den ökade mobilitet, inom och mellan länder, som Bolognaprocessen syftar till anser TCO vara mycket värdefull. Vi anser att det är positivt att Högskoleverket är den myndighet som i många fall får det övergripande och samordnande ansvaret i det praktiska genomförandet. Vi vill dock försäkra oss att tillräckliga resurser, personella och ekonomiska, öronmärks för detta. Vi vill vidare poängtera att de fristående kurserna, och deras i ett internationellt avseende unika ställning, bevaras. TCO anser det ovärderligt att möjligheten att läsa enbart en kortare kurs finns, inte minst för de som är yrkesverksamma och vars mål inte är att skaffa en examen, utan snarare utvecklas inom sitt yrkesområde. TCO vill vidare poängtera att en förlängd grundutbildning får effekter på det studiesociala området, samt på antalet studiemedelsterminer som går åt för att fullgöra en första utbildnning. För att det livslånga lärandet skall vara möjligt krävs att man kan återgå till utbildning under hela livet. Att som idag ha 240 veckors studiemedel, tolv terminer, till sitt förfogande kommer vara allt för snålt tilltaget när grundnivå och avancerad nivå för den generella högskoleutbildningen är på sammanlagt tio terminer. 2. Fortsättning av Bolognaprocessen 2.1 Bolognaprocessen Bolognadeklarationen undertecknades sommaren 1999 av 29 länder. I och med ministermötet i Berlin i september 2003 har 40 länder anslutit sig till Bolognaprocessen. Deklarationen innehåller tre huvudsakliga mål, nämligen att främja: rörlighet, anställbarhet, samt Europas konkurrenskraft/attraktionskraft som utbildningskontinent. Postadress Besöksadress Telefon Fax E-post Internet Bankgiro Postgiro STOCKHOLM Linnégatan tco@tco.se webbplats/publikationer/remissyttranden/2004/y doc/l/

2 2 (7) Bolognaprocessens övergripande mål är att till år 2010 skapa ett gemensamt europeiskt område för högre utbildning, the European Higher Education Area (EHEA). Med anledning av detta krävs en samstämmighet mellan de olika ländernas struktur för högre utbildning. På Berlinmötet fastställdes tre prioriterade delmål inför nästa ministermöte som skall äga rum i Bergen i maj 2005: kvalitetssäkring av högre utbildning, erkännande av examina och studieperioder, samt implementeringen av Bolognadeklarationens system med två cykler inom högre utbildning. 2.2 Köpenhamnsprocessen för yrkesutbildning I november 2002 antogs en resolution om ett närmare europeiskt samarbete inom yrkesutbildning av EUs utbildningsministrar. Köpenhamnsdeklarationen kan sägas vara en motsvarighet till Bolognadeklarationen och målsättningarna i de båda processerna sammanfaller i hög grad. En viktig skillnad är dock att Köpenhamnsprocessen är en integrerad del av EU-samarbetet på yrkesutbildningsområdet, medan Bolognaprocessen drivs framåt genom ett mellanstatligt samarbete utanför EU-strukturen. Detta har lett till att arbetsmarknadens parter i hög grad inkluderats i Köpenhamnsprocessen (genom till exempel den sociala dialogen) men i motsvarande hög grad varit utestängda från arbetet inom Bolognaprocessen. Köpenhamnsprocessens övergripande mål är: - öka tydligheten i och jämförbarheten mellan Europas yrkesutbildningssystem, inklusive utbildningsbevisen, - främja erkännandet av studiemeriter i andra europeiska länder än där de förvärvats, - höja kvaliteten i yrkesutbildningen, och - främja en utveckling av branschernas egna utbildnings- och kompetensbevis. Noterbart är att det för vissa utbildningsformer inte idag är självklart om de kan härröras till Bologna- eller Köpenhamnsprocessen. Det anser TCO vara olyckligt. Som exempel på den svenska utbildningsarenan kan nämnas den kvalificerade yrkesutbildningen (KY) som inte regleras inom den högre utbildningen. I andra länder bedrivs emellertid ofta liknande yrkesutbildning på motsvarande nivå inom ramen för ländernas högre utbildning. TCO anser, i likhet med skrivelsen, att frågan om vilka konsekvenser såväl Bologna- som Köpenhamnsprocessen har för KY därför behöver belysas ytterligare. Det är viktigt att det finns en klar gränsdragning och att det blir tydligt vad som är en yrkesutbildning och vad som är en generell högskoleutbildning. Det är också av högsta vikt att examensbeskrivningarna är tydligt relaterade till det yrke som utbildningen förbereder för. 3 Nivåindelning av examina och kurser 3.1 Nivåindelning av examina och kurser inom den grundläggande högskoleutbildningen TCO tillstyrker förslaget att den grundläggande högskoleutbildningen skall omfatta två nivåer, nämligen grundnivå och avancerad nivå. TCO ser dock ett problem i att generellt nivåuppdela yrkesutbildningen, då det för vissa yrken kan bli problematiskt, medan det för andra yrkesgrupper kommer fungera utmärkt.

3 3 (7) Att nivåbestämma kurser utifrån fördjupningsnivå eller påbyggnadsnivå har länge gjorts inom det som traditionellt benämns filosofisk fakultet. För en del utbildningar som leder till en yrkesexamen görs idag ingen nivåindelning. TCO anser att det måste finnas en tydlighet i yrkesutbildningen så att det inte är oklart vad den leder fram till. För att problematisera: Förslaget om nivåindelning även av yrkesexamina innebär att till exempel lärarexamen blir placerad både på grundnivå och på avancerad nivå. De lärarstudenter som utbildar sig mot förskolan och/eller grundskolans tidigare år kan ta sin lärarexamen med kurser på enbart grundnivå, medan lärarstudenter som inriktar sig mot grundskolans senare år också ska läsa kurser på avancerad nivå. Dessutom innebär förslaget att målbeskrivningarna för lärarexamen kommer att skilja sig åt både genom att ange olika kunskaps-nivå och progression i utbildningen. Den nu föreslagna nivåbestämningen avser inte bara fördjupning utan även breddning, vidareutveckling eller annan progression. Någon diskussion om vad som avses med grundnivå respektive avancerad nivå finns inte i rapporten, utan arbetsgruppen säger att det är lärosätena själva som måste fastställa principerna och att detta kan komma att medföra omfattande principdiskussioner. TCO anser att den diskussionen måste föras på en annan nivå än på lärosätena. Hur breddning, vidareutveckling eller annan progression ska tolkas kan kanske i vissa fall framstå som klart, medan det i andra fall kan bli mycket komplicerat. En student på lärarutbildningen som läser en inriktning historia väljer att som specialisering läsa något av alternativen idé- och lärdomshistoria/ekonomisk historia/freds- och konfliktforskning. Detta torde innebära en breddning - och vidareutveckling - av studentens historiestudier, men vad krävs för att kursen ska uppfylla kravet på att ligga på avancerad nivå? Det måste klart framgå om det beror på studentens tidigare studier eller som idag på kursen. Det krävs, enligt TCO en övergripande principiell diskussion och ledning för lärosätenas ställningstaganden, för att de inte ska avvika alltför mycket från varandra när det gäller kraven på och nivåbestämningen av kurserna. Den föreslagna förändringen av examensstrukturen till år, som den föreslagits av Forskarutbildningsutredningen (En ny doktorsutbildning, SOU 2004:27) kan under vissa förutsättningar innebära en väsentlig förbättring av den högre utbildningen. Framförallt gäller det rörligheten mellan högre utbildning och arbetsliv, som bör underlättas av den mer strukturerade utbildningsgång som förslaget medger. Den föreslagna förändringen rymmer dock en del faror. Det är viktigt att de olika nivåerna används till det de är avsedda för. I dagens situation utgör magisternivån en förlängning av grundutbildningen, med vissa forskningsförberedande moment. De olika universitetens upplägg skiljer sig dessutom mycket år. Med den nya ordningen måste åtskilliga av de kursmoment som idag ligger i forskarutbildningen klaras av på masternivå. I annat fall blir tiden för avhandlingsarbetet alltför kort. Men den avancerade nivån skall även förbereda för arbetslivet utanför högskola och universitet, t ex med praktikrelevanta inslag.

4 4 (7) TCO tillstyrker förslaget att göra magisternivån (den nya masternivån) tvåårig. Dock bör man vara uppmärksam på att det idag finns ett stort antal studenter som väljer att läsa den ettåriga magisterexamen utan att ha för avsikt att forska. Att förlänga den till två år kan ge resultatet att fler stannar på den grundläggande nivå. Eftersom det är från magisternivån de flesta doktorander rekryteras ser TCO en fara i att detta kan bidra till att antalet doktorander minskar. TCO anser dessutom att man, när det gäller själva doktorsutbildningen, bör hålla i minnet de svårigheter som doktorander redan idag har att fullfölja forskarutbildningen inom de stipulerade fyra åren. Den nya ordningen förutsätter att man skapar en situation vid universitet och högskolor där doktorandernas studiefinansiering tryggas. Man måste även utarbeta policys som stöd för att avhandlingsarbetet skall kunna fullföljas inom tre år. 3.2 Tillträde till masterprogram och forskarnivå Tillträde till mastersprogram Förslaget om en ny masterexamen innebär dels att de tidigare djup- respektive breddmagistrarna blir en examen, dels att den nya masterexamen kan omfatta 40 poäng eller 80 poäng. TCO avstyrker förslaget med hänvisning till ovanstående resonemang och förslag som det först fram av Forskarutbildningsutredningen. Andelen disputerade lärare är alltför liten inom en del utbildningsområden och det krävs redan idag en betydande satsning på lärarnas kompetens för att examensarbetena ska kunna hålla en hög kvalitet och ha en god forskningsanknytning. Ska kraven höjas och examensarbetet omfatta 20 poäng för alla, eller en stor del av studenterna, måste en betydande förstärkning ske av lärarutbildningens forskningsanknytning bland annat i form av fler disputerade lärare. Tillträde till forskarnivå Tillträdeskraven på fullgjorda kursfordringar om minst 160 poäng för tillträde till forskarutbildningen innebär att studentgrupperna splittras. Projektgruppens förslag går emot de principiellt viktiga beslut som fattades i och med reformeringen av lärarutbildningarna vilket innebär att den nya lärarexamen ger tillträde till forskarutbildning. Projektgruppens förslag innebär att de studenter som utbildar sig mot förskola, förskoleklass, fritidshem och/eller grundskolans tidigare år - lärarexamen som omfattar 140 poäng - inte längre skulle ha tillträde till forskarutbildning utan ytterligare påbyggnadsutbildning. Tanken att specialiseringen i lärarexamen skulle innebär en ökad valfrihet för studenterna att bredda, fördjupa eller ge sina studier ett nytt perspektiv riskerar att omintetgöras om arbetsgruppens förslag går igenom. För att studenterna inte ska hamna i en utbildningsmässig återvändsgränd måste de satsa på en fördjupning av sin inriktning, istället för att i första hand se till vad de skulle vilja utifrån läraryrkets behov. TCO anser att det krävs tillgång till god information så att en licentiat- eller doktorsexamen inte blir den första som tas ut, och därigenom bedöms som en first degree, det

5 5 (7) vill säga en examen på avsevärt lägre nivå. Uttag av avlagd masterexamen, eller motsvarande, anser projektgruppen vara nödvändig för utfärdande av licentiat- eller doktorsexamen för dem som på avancerad nivå studerat för en generell examen. Om en masterexamen, eller motsvarande, inte tagits ut trots att studenten varit berättigad till detta, innan studenten påbörjat forskarutbildning så måste detta vara möjligt att i efterhand korrigera. 4 Principer för yrkesexamina 4.2 Förslag till principer för yrkesexamina Projektgruppen föreslår att: Om ett yrke är reglerat i svensk lagstiftning, i EG-rätten eller i en majoritet av medlemsländerna inom EES vad avser krav på examen, avslutas utbildningen till detta yrke med en yrkesexamen. En tillämpning av denna princip innebär att vissa yrkesexamina utgår ur examensförordningen och att utbildningarna i stället avslutas med en generell examina. TCO tillstyrker förslaget. 5 Vissa examina 5.1 Masterexamen och magisterexamen Projektgruppens förslag innebär att en masterexamen på avancerad nivå införs och att magisterexamen avskaffas. TCO tillstyrker förslaget. Sverige är det enda EU-land som har en så kort minsta studieomfattning som fyra år fram till magisterexamen som huvudmodell. Den europeiska rektorsorganisationen har påpekat att Sverige kan få problem med erkännandet av examina i andra länder på grund av sin korta magisterexamen. En majoritet av de magisterexamina som utfärdades läsåret 2000/01 omfattade fler än 160 poäng, vilket kan vara ett tecken på att såväl studenter som lärosäten sett behovet av en längre magisterutbildning. Att utbildningen betecknas master i stället för magister anser TCO vara en naturlig följd av internationaliseringen och ett tydliggörande, eftersom dagens magisterexamen översätts till Master of. 6 Mål för och beskrivning av examina 6.3 Beskrivning av yrkesexamina Koppling till yrkeslivet TCO stödjer projektgruppens ståndpunkt att en revidering av yrkesexamensbeskrivningarna bör göras med utgångspunkt i den struktur som förslagits. Projektgruppen föreslår att denna revidering bör ske i samverkan med företrädare för universitet och högskolor, arbetsmarknadens organisationer, branschorganisationer eller motsvarande och studenter. TCO instämmer i att det är särskilt viktigt att examensbeskrivningarna blir långsiktigt tillämpbara. Samtidigt anser TCO att de inte får vara låsta för förändring.

6 6 (7) 6.6 Självständigt arbete TCO tillstyrker förslaget som säger att krav för självständigt arbete ställs för samtliga examina. 7 ECTS poängsystem och betygsskala Projektgruppens förslag: ECTS-poäng införs inom grundläggande högskoleutbildning och forskarutbildning. Heltidsstudier under en vecka motsvaras av 1,5 ECTS-poäng. TCO tillstyrker förslaget. 7.3 Målrelaterade ECTS-betyg införs TCO ställer sig frågande till det sätt projektgruppen föreslår att ECTS-betyget skall användas. ECTS betygskala graderar studenternas prestationer på statistiskt grund, och en förutsättning för att kunna sätta betyg är därför statistiska data om tidigare studenters prestationer. Procentsatser skall sättas som avgör hur stor andel av studenterna som tilldelas ett visst betyg. Projektgruppen har dock tolkat det som att procentsatsen inte skall användas normativt för att bestämma hur många studenter i varje grupp som skall tilldelas varje betyg. Det betyder att studentgrupper som presterar resultat över medelvärdet skall tilldelas motsvarande betyg över medelvärdet. Europeiska kommissionen understryker att ECTS betygskala kan anpassas till lokala förhållanden på varje lärosäte. ECTS betygskala består av sju steg. Av dessa är två graderingar av underkänt. Projektgruppen föreslår att det enbart skall finnas ett steg för underkänt i den svenska tillämpningen av ECTS betygskala. TCO ställer sig mycket kritisk till projektgruppens förslag, som trots att det inte är en total harmonisering av det europeiska systemet ändå omfattar stora förändringar för betygssystemet. TCO är kritisk till relativa betygssystem även om de som här beskrivs som en modifierad relativitet. 8. Examensbenämningar och deras översättning 8.1 Examensbenämningar på svenska Projektgruppen anser att lärosätet även i fortsättningen skall få bestämma vilka för- och efterled som skall användas i en examensbenämning. Projektgruppen skriver vidare att olika utbildningar kan resultera i samma förled och för samma förled kan olika krav komma att gälla på lärosätena. Detta anser TCO vara mycket olyckligt och direkt bidra till den förvirring och oklarhet som finns vad gäller vissa utbildningar. Det stimulerar inte heller rörlighet mellan lärosäten varken på nationell eller internationell nivå. TCO instämmer i att SUHF ges fortsatt samordnande roll när det gäller lärosätenas användning av för- och efterled. 8.2 Översättning av examensbenämningar TCO anser det vara ett utmärkt förslag att Högskoleverket får i uppdrag att inrätta och kontinuerligt uppdatera en databas med lärosätenas examensbenämningar på engelska.

7 7 (7) 9 Information till utlandet TCO instämmer i projektgruppens förslag att Högskoleverket svarar för information till utlandet i syfte att främja en korrekt värdering av svensk högskoleutbildning. Att det, som idag, ligger på tre myndigheters ansvar är inte rimligt. 10 Genomförande av förslagen Projektgruppen anser att eftersom förslagen är delar i en strävan att skapa en tydlig, enhetlig och internationellt anpassad struktur för högre utbildning så är det rimligt att samtliga nya punkter bör börja tillämpas vid en och samma tidpunkt om regering och riksdag beslutar att genomföra förslagen. Ett samtidigt genomförande ökar tydligheten för universitet, högskolor, studenter, arbetsmarknad, utländska aktörer och andra berörda. TCO instämmer i detta och anser också att den tidsram gruppen satt upp, med en tillämpning av de nya bestämmelserna tidigast den 1 juli 2007 är rimlig. TJÄNSTEMÄNNENS CENTRALORGANISATION (TCO) Sture Nordh Jessica Mann