Nr Mot. 1971: av herr Hermansson i Stockholm m. fl. om ändring av skattepolitiken.

Transkript

1 Mot. 1971: Nr 1493 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. om ändring av skattepolitiken. Sommaren och hösten innevarande år har kännetecknats av en snabbt ökande arbetslöshet, företagsnedläggelser och varsel om sådana respektive omfattande driftsinskränkningar. Denna utveckling fortsätter. Samtidigt har för de breda folklagren mycket kännbara prisstegringar inträffat. Ett ekonomiskt läge har inträtt som kräver långtgående och resoluta åtgärder. De behöver därtill vidtas med största skyndsamhet. Det är därför angeläget att riksdagen beredes möjlighet att fatta beslut härom redan under detta års höstriksdag. situationen skulle utan tvivel ha varit en annan och gynnsammare om den ekonomiska politiken förts efter andra linjer än som varit fallet. Prisregleringslagens användning i fjol höst kom med starkt dröjsmål. Prisstegringarna blev därför mycket stora. Efter den l januari kom den höjda mervärdeskatten och drev dem ytterligare i höjden. Avtalsförhandlingarna drog långt ut på tiden. När uppgörelse sent omsider träffades blev den i verkligheten mager. Löntagarnas köpkraft har hållits nere. Nu uppmjukas prisstoppet, och man förutskickar att det helt skall slopas. Från statsmakternas sida vidtas en serie taxe- och avgiftshöjningar. Vänsterpartiet kommunisterna vände sig år 1970 mot mervärdeskattens höjning. När riksdagen avvisade avslagsyrkandet aktualiserade kommunisterna genast kravet att slopa mervärdeskatten på livsmedel. Detta krav restes ånyo vid årets vårriksdag. I den ekonomiska debatten i vårriksdagens slutskede ställde kommunisterna denna skattepolitiska fråga i sitt vidare sammanhang och påvisade varthän politiken att dämpa konsumenternas efterfrågan har lett. Kravet restes i stället att öka den arbetande befolkningens köpkraft och att förhindra att lönebättringarna äts upp av fortsatta prisstegringar. Det ä r uppenbart att en situation har inträtt som helt berättigar att ånyo aktualisera en sådan åtgärd. En ökad köpkraft genom att 17,65 procents påslag på de för alla oundgängliga livsmedlen avskaffades skulle innebära en välbehövlig lättnad, särskilt för låginkomsttagarna och barnfamiljerna. Såväl i den nu aktuella debatten som vid tidigare tillfållen då detta krav aktualiserats har olika invändningar rests. Det skulle föreligga tek-

2 Mot. 1971: niska svårigheter att undanta vissa varor från mervärdeskatt, medan andra bleve beskattade, har det påståtts. Sådaoa svårigheter har aldrig upptäckts när det gäller undantag från mervärdeskatt för företagens maskininvesteringar. Inte heller bör det föreligga så särdeles stora besvär att dra en gräns mellan vad som är att anse som livsmedel och vad som inte bör undantas från denna beskattning. Det har också sagts att om mervärdeskatten avskaffas kommer priserna ändå inte att sänkas - förtjänsten skulle bli varuhusens-affärsmännens. Priskontroll måste givetvis förekomma - inte minst allmänhetens-konsumenternas kontroll kan påräknas bli en värdefull tillgång. Till och med ~a rgument om att slopandet av moms på livsmedlen skulle gynna höginkomsttagare med lyxkonsumtion har anförts. Vänder man på resonemanget skune ökad moms på livsmedel bli nästa stora ~ jämlikhetsreform ~. vilket knappast någon vågar hävda. Den mest förekommande invändningen är att statskassan inte kan bära ett sådant inkomstbortfall. Vänsterpartiet kommunisterna har emellertid förutsatt att inkomstbortiallet skall kompenseras med olika inkomstiörstärkningar. Det finns en mängd angelägna reformkrav som pockar på sin lösning. Nödvändiga initiativ i sysselsättningsskapande riktning måste tas. Den genom statliga åtgärder påverkade kommunalskattehöjningen, bl. a. genom mervärdeskatten inte minst på livsmedel (skolmåltider, mathållning på vårdanstalter etc.), bör föranleda en annan kostnadsfördelning mellan stat och kommun. De förslag som vänsterpartiet kommunisterna ställt i skattefrågan har fortiaraode aktualitet. Innebörden av dessa är att en fördelningspolitisk avvägning sker som motsvarar bärkraft och hänsynstagande till i främsta rummet dc lägre inkomsttagarnas och barnfamiljernas berättigade intressen. Sådana förslag är: En höjning av förmögenhetsskatten: Den år 1970 beslutade höjningen beräknades inbringa endast ca 40 milj. kronor. Kapita.lska tteberedningen hade förordat ett ökat uttag med sammanlagt 250 milj. kronor. Det berättigade i kravet på en kraftigare stegring framgår av att förmögenhetsskatten har sjunkit i procent av uppburen totala skatt från 2,8 år 1949/50 till 1,2 procent år 1969/70. Den i denna motion föreslagna förändringen inbringar ca 300 milj. kronor. Arvs- och gåvoskatten: Såväl finansiella som principiella skäl talar för en skärpning av denna skatt. En höjning föreslås med i genomsnitt 50 procent, vilket inbringar ca 150 milj. kronor. Höjning av bolagsskatten: Det under en följd av år aktualiserade kravet om skärpt bolagsskatt från den kommunistiska riksdagsgruppen framstår som väl motiverat. Intill dess att en grundläggande omarbetning av företagsbeskattningen kan genomföras, varvid sådana frågor som den fria avskrivningsrätten m. m. blir föremål för ändring, bör i varje fall en återgång till tidigare 50-procentigt skatteuttag genomföras. Se-

3 Mot. 1971: nast vid årets LO-kongress aktualiserades frågan om skärpning av företagsbeskattningen. En 10-procentigt höjd bolagsskatt inbringar ca 425 milj. kronor. Förändrade avskrivningsregler för rörelse- och hyresfastigheter: Även i detta fall är det fråga om att upphäva en tidigare beslutad skattelindring för företagen. Denna skedde vid 1969 års riksdag och innebar då en skattelättnad med ca 300 milj. kr. Dess upphävande betyder nu en inkomstförstärkning med ca 190 milj. kronor. Begränsning i avdragsrätten för skuldräntor: Den vidgoing av avdragsrätten för gäldräntan som ifrågasatts för bostadsrättsinnehavare är en fråga till vilken ställning får tas separat. Allmänt gäller att denna avdragsrätt gynnar de höga inkomsttagarna och stora förmögenhetsägarna. Den gynnar lyxkonsumtion eller lönaode kapitalplaceringar och detta på andra skattebetalares bekostnad. Avdragsrätten bör sålunda begränsas. En lämplig gräns är därvid kr. över vilket belopp denna rätt slopas. En sådan åtgärd innebär ett inkomsttillskott på ca 800 milj. kronor. Slopande av den övre gränsen för folkpensionsavgiften: Enligt gällande bestämmelser utgår folkpensionsavgiften med 5 procent på den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten, men avgiften är maximerad till l 500 kr. Härav följer att någon avgift inte utgår på den del av nyssnämnda beskattningsbara inkomst som överstiger kr. Arsinkomster på hundratusentals kronor medför således maximum samma folkpensionsavgift som för inkomsttagare upp till denna gräns. Denna begränsning bör avskaffas. Åtgärden kommer att inbringa ett belopp av ca 850 milj. kronor. Begränsning av avdraget för reklam vid taxering: Det av vänsterpartiet kommunisterna under en följd av år aktualiserade kravet på en beskattning av reklamen upprepades även vid årets vårriksdag. Riksdagen tog i detta hänseende ett mycket begränsat steg i form av 6 % skatt på dagstidningar och 10 % på annan periodisk publikation. Beskattningsåtgärden avsågs även kunna tillgodose behov av ett särskilt presstöd. Med beaktande av det begränsade steg som tagits i och med annonsskatten föreligger fortfarande starka skäl för att genomföra en allmän beskattning av reklamen. En sådan fyller såväl syftet att begränsa reklamen med dess icke önskvärda effekter som att använda resurser till gagn för befolkningsflertalet. Vi finner det angeläget att i nuvarande läge förorda en sådan begränsad avdragsrätt. Åtgärden kommer att inbringa ca 750 milj. kronor. Med stöd av det anförda föreslås att riksdagen måtte besluta om upphävande av mervärdeskatten på livsmedel samt om åtgärder för täckande av det härigenom uppkomna inkomstbortfallet för statskassan genom dels ändring i Förordningen om mervärdeskatt av den 6 juni

4 Mot. 1971: 1493 lo 1968 genom att till 8 Från skatteplikt undantages--- såsom punkt l) tillföres följande, samt att övriga punkter erhåller därav följande omnumreringar: --- l ) livsmedel. Ändringen av förordniogen träder i kraft från den l januari 1972; samt dels de i det efterföljaode anförda förslagen om beskattningsåtgärder: a) följande ändring i Förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt 11. mom. statlig förmögenhetsskatt --- fami ljestiftelse ututgöra: när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger kronor: två procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger kronor; när den beskattningsbara förmögenheten överstiger men icke kr.: kr. och 2.5 % av återstoden; men icke l kr.: kr. för kr. och 3 % av återstoden; l kr.: kr. för l kr. och 3,5 % av återstoden b) höjning av arvs- och gåvoskatten med i genomsnitt 50 procent, varvid vederbörande utskott förutsättes utarbeta lämpliga skatteskalor c) att fr. o. m. inkomståret 1972 och tills vidare utta en extra bolagsskatt med 10 procent av den beskattningsbara inkomsten d) att avskrivningsreglerna vid inkomstbeskattningen för rörelse- och hyresfastigheter återställes till vad som gällde före dc år 1969 beslutade ändringarna, dvs. i överensstämmelse med texten i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) e) att den i kommunalskattelagen stadgade avdragsrätten för ränta å gäld begränsas till att gälla skuldbelopp understigande l kronor och att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext f) sådan ändring av lagen av den 25 maj 1962 om finansieringen av folkpensioneringen att 3 erhåller följande lydelse, innebärande att övrig text strykes:

5 Mot. 1971: ~ 3. Folkpensionsavgift skall utgå med 5 procent av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst:., samt att lagändringen träder i kraft fr. o. m. beskattningsåret 1972 g) beskattning av all reklam, lämpligen genom att till anvisningarna till 29 kommunalskattelagen den 28 september 1928 fogas en ny punkt 16 av lydelse som nedan angives. Anvisningar till Avdrag må ej göras för mer än 50 procent av utgifter för reklamändamål Stockholm den 14 oktober 1971 C. H. HERMANSSON (vpk) i Stockholm EIVOR MARKLUND (vpk) NTLS BERNDTSON (vpk) i Linköping LARS WE R NER (vpk) i Tyresö GUSTAV LORENTZON (vpk)