Kräftskötselområdet Lersjöarna

Transkript

1 Kräftskötselområdet Lersjöarna Lersjön-Flatsjöns fvof Lokal förvaltnings- och utvecklingsplan för flodkräftbestånden inom Lersjön-Flatsjön Fiskevårdsområdesförening Tomas Jansson, Hushållningssällskapet Värmland Finansierat av Länsstyrelsen i Värmlands län i samarbete mellan Lersjön-Flatsjöns fvof och Hushållningssällskapet i Värmland. Arbetet har skett i samråd med Institutionen för akvatiska resurser på SLU.

2 Innehållsförteckning Inledning... 3 Varför flyttar människor signalkräftor mellan olika vattensystem?... 4 Vad är ett kräftskötselområde med tillhörande förvaltningsplan?... 4 Kräftskötselområdet Lersjöarna... 5 Särskilt skyddsvärda arter knutna till avrinningsområdets vattenmiljö... 6 Lersjön-Flatsjöns fvof... 6 Exempel på konkreta användningsområden av förvaltningsplanen är att:... 6 Målsättning för Kräftskötselområdet Lersjöarna... 6 Flodkräftans historiska utveckling inom Lersjön-Flatsjöns fvo... 7 Lersjöarna... 9 Syrgasprofiler Norra och Södra Lersjön Lerälven Reglering och övriga vandringshinder Närmast kända signalkräftbestånd Risken för spridning av kräftpest till kräftskötselområdet Åtgärder vid ett pestutbrott Plan för bekämpning av ett akut kräftpestutbrott Lerälven Utplantering av fisk Kalkningsverksamheten inom Lersjön - Flatsjöns fvof Effektuppföljning av kalkningen Vattenkemi Genomförda elfisken Åtgärdsplan för vidareutveckling av flodkräftbestånden Kräftskötselområdet ska utgöra en punkt i dagordningen vid varje årsmöte Utse en kräftansvarig inom kräftskötselområdet Informationsspridning om flodkräftor och kräftpest Bedriva minkjakt inom kräftskötselområdet Regler för kräftfisket Det årliga kräftfisket inrapporteras till fvof och kräftansvarig Återskapa kräftpremiären Biotopvård för flodkräfta Uppföljning av Länsstyrelsens provfiske Provfiske i Lerälven, Norra och Mellersta Lersjön Elfiske efter kräftor i forsande/strömmande sträckor av Lerälven Samarbete med Fryken (Södra) fvof för provfiske i Lerälvens nedre delar Finns behov för stödutsättning? Framtidsutsikter för flodkräftan Källförteckning Bilaga 1 Vattenkemi och dess bedömningsgrunder Bilaga 2 Syrgasens påverkan på ett kräftbestånd Bilaga 3. Tillvägagångssätt vid misstanke om kräftpest Tomas Jansson, Hushållningssällskapet Värmland, april 2016 Omslagsbild foto:tomas Jansson 2

3 Inledning Inom Lersjöarna Flatsjöns fiskvårdsområdesförening har det funnits flodkräftor under lång tid. Enligt C. Cederström (1897) fanns flodkräftor i Lersjöarna (sällsynt) och i Lerälven i slutet av 1800-talet. Exakt hur länge de funnits i området är oklart. Kräftorna mer eller mindre försvann under 1970-talet pga. av försurning, trodde man. Numera finns flodkräftor i Lersjöarna och i delar av Lerälven som troligen överlevde försurningsepoken. Vad gäller Lerälven vet man inte utbredningen. Historiskt har det varit mycket gott om flodkräftor i Lerälven och ett intensivt fiske bedrevs. De övre delarna av Lerälven har fantastiska miljöer för flodkräftor genomförde Länsstyrelsen i Värmland ett provfiske i Södra Lersjön som indikerade på ett Väldigt svagt bestånd. I Lerälven påvisades flodkräftor i en bottenfaunaundersökning 2006, därefter har man lite kännedom om statusen påbörjades kalkningen i områden, det dröjde fram till som ph stabiliserades i Lersjöarna och som numera har bra vattenkemiska förutsättningar för flodkräftor. De nedre delarna av Lerälven har haft bra vattenkemi avseende på ph och alkalinitet sedan kalkningen påbörjades. Flodkräftan (Astacus astacus) är den enda sötvattenslevande storkräftan som förekommer naturligt i Sverige. Den antas ha invandrat till Skandinavien för drygt år sedan. Antalet lokaler med flodkräftor i Sverige är nu uppskattningsvis färre än 1000, att jämföra med de över lokaler som fanns i början av 1900-talet. I Värmlands län, framförallt i västra Värmland, finns ca 20 % av Sveriges flodkräftbestånd. För Värmlands del var försurningen under talet den största anledningen till flodkräftans tillbakagång. I dagsläget utgör det i särklass största hotet av kräftpest som huvudsakligen sprids genom illegala utsättningar av signalkräftor, som i princip alltid är bärare av kräftpest. Som en följd av den kraftiga tillbakagången är flodkräftan klassad som Akut Hotad (CR) sedan 2010 i den nationella rödlistan för hotade djurarter. Flodkräftans nedgångar har även orsakats av försurning, föroreningar, vattenregleringar, övergödning, utdikning av skog- och jordbruksmarker som starkt bidrar med igenslamning av lämpliga livsmiljöer i sjöar och vattendrag. Fiskeriverket och Naturvårdsverket har tagit fram ett åtgärdsprogram Åtgärdsprogram för flodkräfta inom ramen för det nationella arbetet med hotade arter. I åtgärdsprogrammet framställs ett antal nödvändiga åtgärdsförslag för att bevara och utveckla bestånden för framtiden. Några av åtgärdsförslagen är att Informera och ge råd, Inventera förekomst och utbredning av flod- och signalkräfta Upprätta skyddsområden och förvaltningsplaner på länsnivå mm. Samtliga åtgärdsförslag omsätts och sammanställs i arbetet med att bilda ett Kräftskötselområde av Lersjöarna-Flatsjöns fiskevårdsområdesförening (fvof). Framtagandet av Kräftskötselområdet finansieras av Länsstyrelsen i Värmland och sker i samarbete mellan Lersjöarnas-Flatsjöns fvof och Hushållningssällskapet i Värmland. 3

4 Varför flyttar människor signalkräftor mellan olika vattensystem? Det finns en uppsjö olika myter som grundades redan under talet om båda flod- och signalkräftor. Myterna ligger till grund till varför människor flyttar signalkräftor mellan olika vatten. Några felaktiga myter är att: signalkräftor växer dubbelt så fort som flodkräfta signalkräftan är immun mot kräftpest planterar man ut signalkräfta lyckas man alltid och kan börja fiska redan efter 2-3 år Läs om de felaktiga myterna på Anledningen till varför människor illegalt planterar ut signalkräftor är att: man tror på att de ska ge det ultimata kräftfisket (fiskehistorier) det är lätt gjort (kräftor tål transport) mycket överdrivna förväntningar på signalkräftans kapacitet. I vissa fall gör sprider människor signalkräftor i oförstånd. Med informativa insatser kan man förhindra att detta sker, information är det viktigaste verktyget. En viktig målgrupp är sommarstugeägare som vill skapa sig ett eget kräftvatten vid sin båtplats eller brygga. Stina vore det inte roligt att plantera de här signalkräftorna vid vår brygga? Men morfar, signalkräftor! Jag trodde det var flodkräftor. Nu sprider vi ju kräftpest till sjön! Vad är ett kräftskötselområde med tillhörande förvaltningsplan? Att bilda ett kräftskötselområde med tillhörande goda förutsättningar för ett framtida kräftfiske. En förvaltningsplan är ett arbetssätt för fiskerättsägare, förvaltningsplan är ett nödvändigt verktyg för att fiskerättsägare fvof, lokalbefolkning, fiskare, myndigheter mm aktivt och fvof ska kunna sköta och utveckla arbeta med att bevara och utveckla det lokala sina kräftvatten på ett biologiskt och professionellt flodkräftbeståndet. Allt bygger på frivillighet och sätt. Planen främjar ett aktivt och lokalt anpassat man förpliktigar inget, däremot markerar man en kräftfiskevård- och utvecklingsarbete som leder till stark vilja med att bevara och utveckla flodkräftorna. att framtida insatser i fiskevårdsområdet blir kost- Kräftskötselområdet är ett specifikt utpekat nadseffektiva, fiskeribiologiskt riktiga och ger ett område där flodkräftor förekommer och har mycket större utbyte. 4

5 Kräftskötselområdet Lersjöarna Denna förvaltningsplan ni håller i handen är unik och speciellt framtagen för Lersjön-Flatsjöns fvof. I samband med framtagandet av planen har dialog förts med bl.a. fiskrättsägarna Nils Larsson, Arne Jansson, Ingvar Jansson. Övrig information som ligger till grund för förvaltningsplanen presenteras i källförteckningen. Skötselområdet utgörs av Lersjön-Flatsjöns fiskvårdsområde (fvo) men berör även hela Lerälven, som inte ingår i någon fiskevårdsområdesförening. Större delen av Lerälven omfattas därmed inte av de åtgärdsförslag som framkommer i förvaltningsplanen. Det hindrar inte att fiskerättsägare i Lerälven kan engagera sig för att bevara och utveckla sitt eget bestånd, i samarbete med Lersjöarna-Flatsjöns fvof. Området är beläget väster om Sunne, Sunne kommun, mitt i Värmland och omfattar hela fvo. Flatsjön har aldrig haft flodkräftor. Lersjöarnas avrinningsområde utgörs av försurningskänslig mark vilket medfört utslagning och försämring av tidigare befintliga kräftbestånd. Sjöarna och övre delen av Lerälven kan betraktas som är näringsfattiga medan den nedre delen av Lerälven kan betraktas som mer näringsrik. Sjöstränderna är mestadels korta som snabbt övergår till dy- eller mjukbottnar. Det finns relativt gott om strandvegetation av vass och kortskottsväxter. Lersjöarna och Lerälven är påverkad av reglering, i vilken omfattning är oklart. Lersjöarnas avrinningsområde uppgår till ca 44,2 km2. Markarealen domineras av skog ca 91 % följt av sjöar ca 7 % medan jordbruksmark endast utgör ca 2 %. Höjden över havet spänner från cirka 200 m.ö.h (Flatsjön) till 122 m.ö.h (Södra Lersjön). Lerälven har forsande partier med inslag av sten och block från utloppet till Hälserud, därefter övergår den till lugnflytande tempo och kraftig meandrande. Karta 1. Lersjön-Flastsjöns fiskvårdsområde. 5

6 Särskilt skyddsvärda arter knutna till avrinningsområdets vattenmiljö Det finns flera rödlistade arter i systeme. Förutom flodkräftan (CR, Akut hotad) förekommer lake, Lota lota (NT, nära hotad). Kransalgen Nitella Sp. finns i Lerälvens övre delar. Flertalet arter av Nitella sp. är rödlistade. Lersjön-Flatsjöns fvof Lersjön- Flatsjöns fiskevårdsförening (Fvf) ombildades 1988 till Lersjöns-Flatsjöns fiskevårdsområdesförning (Fvof). Området består av fisket av de fastigheter som har fiskrätt i vattnen Norra, Mellersta och Södra Lersjöarna, Flatsjön, Gårtjärn, Öttjärn, Östra Tåtjärn, Marktjärn, Baronhålan och Lerälven till gränsen mot Skinnarbacken samt vattendragen mellan dessa. Fvof förvaltar i föreningsform fiskerätten. Fiskerättsägarna äger rätt till att sätta upp regler för fiskets bedrivande. Fvof driver även ett Put & Take fiske efter öring i Flatsjön och Östra Råtjärn. Exempel på konkreta användningsområden av förvaltningsplanen är: Vara ett historiskt dokument över flodkräftbeståndets utveckling och dess förvaltning Vara kunskapsbank för fiskerättsägare, styrelse, föreningens medlemmar, ortsbor, kommun, myndigheter och övriga intresserade Underlätta kontakt med myndigheter vid tillståndsansökningar (ex. utplanteringar, biotopvård, anläggning av bryggor och andra service anläggningar) Öka möjligheterna till att få stöd till åtgärder (kommunala åtgärder, fiskevårdsmedel m.m.) Vara ett referensdokument om miljöpåverkan eller allvarlig skada inträffar (skadeståndskrav) Vara ett underlag för produktion av informationstavlor, broschyrer och hemsidor Vara en ovärderlig kunskapskälla Målsättning för Kräftskötselområdet Lersjöarna Säkra ett stabilt och fiskbart bestånd med flodkräfta Hindra illegala utplanteringar av signalkräftor till området Hindra spridning av kräftpest Sprida information till besökare, sommarstugeägare, badgäster, fiskare mm. med hjälp av förvaltningsplanen flod/signalkräftor och riskerna med spridning av kräftpest till Lersjöarna-Flatsjöns fvo. Ha en stabil och tillfredsställande vattenkvalité Återskapa den förr så uppskattade kräftfiskepremiären. Tillsammans med Länsstyrelsen bilda ett skyddsområde för flodkräfta av Kräftskötselområdet Lersjöarna Säkerställa att det finns goda biotoper för flodkräftor i både vattendrag och sjöar. Att det ska bedrivas ett uppskattat återkommande kräftfiske. 6

7 Flodkräftans historiska utveckling inom Lersjön-Flatsjöns fvo Enligt uppgifter ur boken Wermlands Fiskevatten kräftor medan på sträckor med mycket sand och finkornig botten, fick man inte kräftor överhuvudtaget. av Carl Cederström, 1897 fanns flodkräftor i Lersjöarna, men var sällsynta. Om det fanns kräftor i alla tre Under 1960-talet skedde en förändring i Lerälven. På sjöar framgår inte, troligen är det Södra Lersjön som Lars marker fanns tidigare sten i älven med en vattenvegetation. Att fiska kräftor med håvar under denna det syftas på. I boken framgår det att kräftor fanns i Lerälven men inte i vilken omfattning. Närmast tid var svårt eftersom det var knepigt att placera kända sjö eller vattendrag som hyste kräftor i slutet håvarna mellan stenarna. Hamnade håven ovanpå av 1800-talet var Mellan Fryken. I Flatsjön har det en sten kunde kräftor krypa under håvarna och äta aldrig funnits kräftor. upp betet. Stenbotten med dess inslag av vegetation Lerälven var vida känt för sitt goda kräftfiske. Vid försvann under ett finkornigt sediment som utgjorde kräftpremiären under talet, var det en stor sterila bottnar för kräftor. Man noterade att detta folkfest längs älven. Det var eldar lite varstans utefter skedde samtidigt som bäver syntes första gången i älven. Folk gick med korgar längs älven på väg mot Lerälven. Troligen är detta inte den enda förklaringen sin mark, under premiärkvällen. Det bedrevs ett kräftfiske t.o.m. inne i Sunne tätort fast inte på den sista utan igenslamningen kan troligen härledas till jord- 1 km lång sträckan innan mynningen i Fryken, där fanns inga kräftor. Hans-Erik Jansson, Fryken fvof, är uppväxt i Sunne och fiskade flodkräftor i Lerälven från slutet av1960-talet och i början av 1970-talet. Det var en folkfest längs älven även i Sunne tätort var kräftorna borta, då hade man fått den sista flodkräftan inom Sunne tätort. Enligt fiskerättsägare Lars Johansson hyrde flera fiskrättsägare ut sitt kräftland längs Lerälven, bland annat till dåtidens direktör för Rottnerosbruk, herr Påhlson. Under tal bedrevs ett hårt fiske. Från premiären fiskade man i en månad. Man sålde kräftor bl.a. till fiskhandlaren och till Gästgiverigården i Sunne. Enligt Lars Johanson fångade man under en kväll på hans marker en hink med ätbara kräftor på en mindre sträcka. Markägarna uppströms Lars, fick uppskattningsvis 3 4 tjog under en kväll. Fångsterna kunde variera kraftigt, där det fanns sten och djupare partier med bra gömslen och skydd fick man 7

8 och skogsbruk, utdikning samt erosion har medfört en ökad sedimenttransport till Lerälven. Efter detta ändrade Lerälvens bottnar karaktär. Samtidigt under denna period började försurningens och minkens intåg till Lerälven vilket fick beståndet att minska kraftigt. Lars fiske upphörde Då fick man en enda stor kräfta. Detta är den sista kräftan Lars fick i Lerälven. Under 1990-talet gjorde Lars ett lite provfiske, ingen kräfta fångades. Enligt Torsten Johansson, fiskerättsägare vid Berga, fanns de bästa kräftlanden längs Lerälven vid just Berga. Vid Berga fanns en fors med mycket stenbottnar, sträckorna var utarrenderade. På denna sträcka fick man tjog under en kväll. Torsten berättade att hans far, född 1902, bar kräftor från Berga upp till Backetorp under 1920-talet. Under denna period fanns det inte kräftor eller var ett klent bestånd i Lerälvens övre delar. Därefter etablerades bra bestånd även i denna del av Lerälven. Eftersom det fanns mer kräftor i Lerälven föll Lersjöarna i glömska. Det fanns kräftor i sjöarna men i en blygsam omfattning, man fick enstaka i mjärdar eller i nät. Det lönade sig inte att fiska på dem. Under vissa perioder fanns det gott om ål i sjöarna, man berättade att på två långrevar fick man ål på varannan krok. Ål fastnade även i gallren på kraftstationen skedde den senaste utplanteringen då 50 kg planterades ut. Om det skett tidigare utplanteringar vet man inte. Det goda ålbeståndet kan vara en stor anledning till varför det aldrig blev ett fiskbart bestånd med flodkräftor i Lersjöarna. Redan i slutet av 1960-talet började en tydlig tillbakagång i Lerälven som eskalerade under 1970-talet. Vattenkemin började undersökas först 1979, i utloppet ur Södra Lersjön uppmättes så lågt ph som 5,3 i utloppet vilket förklarar den kraftiga nedgången i Lerälven men också den mer eller mindre totala utslagningen i sjöarna. Ytterligare en orsak som i allra högsta grad kan ha påverkat beståndet i sjöarna är regleringen. Sjöarna har reglerats sedan 1600-talet, först försågs sågverk, järnbruk och kvarn med vatten därefter anlades en kraftstation. Under 1990-talet fanns perioder då regleringen av sjöarna inte var bra enligt fvof. Tillfällen med mycket lågt vattenstånd var speciellt tydligt i Mellan Lersjön. Eftersom kräftorna uppehåller sig vid hårdbottnar som företrädesvis finns längs med stränderna i sjöarna, blir de kraftigt påverkade av reglering. När vattnet sjunker undan måste kräftorna följa vattennivån. Snabbt övergår stenbottnen till dy och i den miljön faller kräftorna snabbt offer för t ex, abborre och gädda. Numera följer regleringen det naturliga vattenståndet. I Norra Lersjön gjordes det i slutet av 1980-talet en mindre utplantering med flodkräftor i privat regi yngel med flodkräftor planterades ut vid en brygga. Först 15 år senare (2005) började man notera flodkräftor i närheten av bryggan. Samtidigt upptäckte man att kräftor började förekomma i magsäcken på gädda och abborre. Numer finns kräftor i olika storlekar, men har dock inte gjort ett provfiske för att utvärdera statusen och utbredningen. Kräftpest har aldrig drabbat området. 8

9 Lersjöarna Norra-, Mellersta- och Södra Lersjön är i stort sett samma sjö men avskärmas av mindre sund. Södra och Mellersta Lersjöarna liknar varandra. Båda är grunda sjöar med rikligt med mjukbottnar och relativt hög andel strandnära vegetation, framförallt i Mellan Lersjön, se karta 2 för djupkarta. Dock har vassen på vissa lokaler minskat på senare år, troligen på grund av betande kanadagäss. Maxdjupet är 9 m i båda sjöarna. De har en liten vattenvolym och kort omsättningstid. De kräftföranade biotoperna utgörs av strandnära hårdbottnar som sträckaer sig endast några meter ut mot djupare vatten. Generellt är det gott om bra miljöer för kräftor längs stränderna och det är anmärkningsvärt att det förr var ett så klent bestånd i sjöarna. Sjön är reglerad och har varit så under lång tid. I både Mellersta och Södra Lersjön finns grundområden med hårdbotten mitt i sjön. Fläckvis finns riktigt bra kräftbiotoper som bör ge fiskbara bestånd. Karta 2. Djupkarta för Mellan Lersjön, Samhall-Erress Steniga strandnära bottnar längs Björnnäset. Södra Lersjön. 9

10 Mellan Lersjön med strandnära goda miljöer för kräftor. Sjöarna är artfattig, förekommande kända fiskarter är abborre, gädda, gers, lake, ruda och brax. Det är i stort sett samma arter som förekom i slutet av 1800-talet förutom att det numera förekommer gers, ruda och lake. Gös planterades ut 1998, man tror att det sker eller har skett reproduktion. Fvof anser att gäddan minskat succesivt sedan 20 år medan abborren anses blivit grövre. Mörten anses också minskad medan braxen ökat. Det är oklart om fler arter av vitfisk förekommer. Fiskerättsägare Ingvar Jansson berättade att Pommersbäcken fram till 1960-talet hade gott om öring. Beståndet eliminerades kraftigt under 1960-talet av torksomrar, minkens intåg samt försurningen. Nyligen har dock Ingvar noterat fisk i bäcken som troligen är öring beskrivs Lersjöarna bl.a enligt följande i C. Cederströms bok: Stränder; långgrunda, dels odlade, dels äng, dels löfskogsklädd hagmark. Botten; ler. Vatten; grumligt. Fiskarter; aborre, gädda, mört, braxen, ål, kräftor. Rik vextlighet å bottnen. Säf, vass och fräken. Rik tillgång å braxen, god aborre, gädda och mört, sparsam å ål; kräftor sällsynta. Lerån kräftförande. Norra Lersjön. Notera hur det låga vattenståndet medför till att strandnära viktiga hårdbottnar inte blir tillgängliga för kräftor. 10

11 Beskrivningen stämmer ganska väl över hur Mellersta och Södra Lersjön ser ut idag. Det förekommer dock en hel del dybotten. Även stränderna övergår snabbt till dybottnar. Det är framförallt lokalt runt sjön där strandnära lokala bottnar med sten/hård och lerbottnar. Detta gör att flodkräftorna får begränsad yta med goda miljöer och det är troligen detta som är huvudanledningen till varför Lersjöarna aldrig varit bra kräftsjöar alt. att regleringen påverkar och har påverkat beståndet under lång tid. Kräftorna är förvisade till strandområden på ett djupintervall från strandlinjen på ca 0,2 m till ca 3 m, men det avgörande är om bottnen består av sten och lera och att där finns gömslen, gärna med ett visst inslag av bottenvegetation. Det bästa djupintervallet för att fiska på flodkräftorna är generellt för Lersjöarna, mellan 0,5 1.5 m genomförde Länsstyrelsen i Värmland ett provfiske enligt standardiserad metodik med 60 mjärdar i Södra Lersjön. Tre lokaler valdes ut som fiskades med 20 mjärdar vardera, se karta 3. Totalt fångades 23 kräftor fördelade vid två av lokalerna. Se tabell 1 och figur 1 för resultaten. Vid lokalen 1:3, i sundet mellan Mellersta och Södra Lersjön fick man ingen kräfta. Denna lokal har en bottentyp som domineras av lera och dy. Som mest fångades 7 kräftor i en mjärde vid utloppet. Siffran kan indikera på att om förutsättningarna är goda, kan man få ett lokalt bra fiske i sjöarna. Totalt blev resultatet 0,38 kräftor per mjärde och natt vilket kan bedömmas till Väldigt svagt bestånd medan om man tittar enbart lokal 2:3 blev resultatet 0,8 kräftor per mjärde och natt vilket bedömmas till Svagt till medelst bestånd. Se faktaruta för hur man bedömer ett kräftbestånd utifrån provfiskeresultat. En kräfta på ca 4-5 cm har grävt en bohåla under en sten på ca 10 cm djup och ca 0,5 m från land i Norra Lersjön. Detta belyser hur viktigt de strandnära bottnarna är för kräftor mindre än 5 6 cm. Lokal Antal mjärdar Antal kräftor Fångst per mjärde 1: : ,8 3: ,35 Totalt ,38 Tabell 1. Provfiskeresultatet från 2008 i Södra Lersjön. I tabellen redovisas antal fångade kräftor, antal mjärdar samt antal fångade kräftor per mjärde per lokal och den totala fångsten antal (N) längdintervall (mm) Figur 1. Längdfördelningen (mm) av de 23 fångade flodkräftorna i Södra Lersjön Karta 3. Lokalernas placering vid provfisket

12 Tumregel för bedömning av kräftbestånd med hjälp av resultatet från ett provfiske. K/MN (Antal fångade kräftor per mjärde och natt) K/MN <0,5 Väldigt svagt bestånd 0,5 < 2,5 Svagt till medelst bestånd 2,5 < 5 Bra bestånd > 5 Mycket bra bestånd Norra Lersjön har ett något annat utseende, sjön är smalare och har ett maxdjup på 15,7 m. Det förekommer en del dybottnar, även strandnära, med fläckvis frodig strandvegetation. Men däremellan finns flera stenbottnar med riktigt bra biotoper för kräftor. Även i Norra Lersjön är det framförallt de strandnära områdena som är viktigast dvs. ett djupintervall från 0,2 2 m. För årsyngel (1,5 cm) och kräftor som är upp till ca 4-5 cm är den strandnära hårdbottnarna mycket viktiga. Det är framförallt inom djupintervallet 0,1-0, 5 m de söker sin föda och det är också den delen av sjön som snabbast värms upp på våren vilket kan påskynda tillväxten. Ju snabbare de växer desto bättre överlevnad har de. Under de första åren är de utsatta för alla möjliga rovdjur, då är det extremt viktigt att det finns gott om skydd och gömslen, vilket det finns på bottnar med riklig tillgång med stenar/block, viss vegetation, död ved mm. Eftersom Lersjöarnas kräftor hittar sina optimala miljöer strandnära är de extremt utsatta för reglering. Om vattennivån sänks följer kräftorna givetvis vattenlinjen, snabbt övergår stenbottnarna mot sterila dybottnar, där de lätt faller offer för fisk t ex abborre och gädda. För yngel kan abborre men kanske framförallt gers vara den hårdaste rovdjuret. Syrgasprofiler Norra och Södra Lersjön Syrgasundersökningar, se figurerna 2-3, visade på syrgasfria bottnar. I Södra Lersjön uppmättes syrgasfria förhållanden från 5 meters djup medan riktigt dåliga värden uppmättes från 11 meters djup i Norra Lersjön. Vid samtliga provpunkter bestod botten av dy. Se karta 4 för provtagningspunkterna. Profilerna visar att kräftor lokalt i sjön inte förekommer från 4 meter eller djupare i Södra Lersjön. Vad gäller Norra Lersjön börjar försämringen av syrgasen vid 6 m. Syrgasprofilerna bör upprepas från is strax före islossning samt under augusti då det är den mest kritiska perioden för låga syrgasvärden. Att det råder syrgasbrist redan vid 5 m i Södra Lersjön indikerar på att sjön inte mår bra, och tyder på hög andel av organiskt material som ska brytas ned av bakterier/ svampar mm. Nedbrytnigen kräver mycket syre vilket innebär att det syre som finns vid sjön inte räcker till. Se bilaga 2 för syrgasens effekt på kräftbestånd 12

13 Norra Lersjön Syrgas (mg/l) Temperatur ( C) Vattendjup (m) Figur 2. Syrgasprofil i Norra Lersjön i djupintervallet 1 13 m Figur 3. Syrgasprofil i Södra Lersjön i djupintervallet 1 9 m Karta 4. Provtagningspunkterna för syrgasundersökningarna i Norra och Södra Lersjön Faktaruta: Syrekoncentrationen i sötvatten Klass Benämning Effekt mg O2/l > 7 1 Syrerikt tillstånd Ingen Måttligt tillstånd Ingen Svagt syretillstånd Syrekrävande organismer dör eller flyr Syrefattigt tillstånd Endast få arter överlever < 1 5 Syrefritt eller nästan syrefritt/svavelväte Växter och djur dör 13

14 Lerälven, ca 100 m nedströms kraftstationen. Sträckan är påverkad av resningar som ger ensidiga och grunda bottnar. Med biotopvård kan man skapa betydligt bättre förutsättningar för kräftor för att generar högra tätheter. Lerälven Älven rinner genom jordbruks- och skogsmark, dess nedre del rinner genom Sunne tätort. Älvens strömförhållande varierar kraftigt men domineras av lugnflytande vatten. Älven har många olika karaktärer som ändras från utloppet ned till mynningen i Mellan Fryken. Likaså varierar bottensubstratet men domineras av lera och finkornigt material. Fläckvis finns öringbiotoper i den övre delen av älven. Delar av älven har mycket fina biotoper för flodkräftor medan andra delar har stort inslag av sand och annat finkornigt material som ger sterila miljöer. Vattenvegetationen består till största delen av övervattensväxter och algpåväxt. Två sträckor är indämda av dammar. Bävern är aktiv i området bl.a. med att anlägga dammar. Totalt identifierades sju vandringshinder vid en biotopkartering av Lerälven, utfört av Länsstyrelsen i Värmland Fem utgör definitiva hinder för öring, fyra av de fem definitiva hindren är artificiella hinder dvs de är gjorda av människan. Lerälven har varit utnyttjad av människan sedan 1600-talet enligt David Myrehed bland annat till vattenkraft för kvarnar och sågar. Under 1720-talet fanns ett kopparverk vid Lesjöfors. Lerälven hette tidigare Viksälven, enligt kartor från 1700-talet. Enligt David fanns det regler för hur fisket fick bedrivas i Lerälvens nedre delar, vid Leran under 1600-talet. Då fick man inte ha olämpliga redskap i älven för att förhindra för att laxen från Fryken kunde vandra uppströms. Det är en spännande tanke, att för drygt 400 år sedan kunde man fånga Vänerlax i Lerälven. 14

15 Ca 900 m av övre delen av Lerälven ingår i Fvof. Denna sträcka har mycket fina biotoper för flodkräftor och är de absolut bästa inom fvo. Även sträckan uppströms kraftstationen och ca 75 m uppströms regleringsdammen har mycket fina miljöer för kräftor. De första ca 150 m nedströms kraftstationen är strömmande/forsande. Den verkar vara påverkad av rensningar och uträtningar. Stenar och block ligger längs stranden. Med biotopvård kan man förbättra förutsättningarna avsevärt. forsande partier med klart vatten och kan liknas som ett typiskt vattendrag för öring medan den nedre delen är kraftigt meandrande, rinner genom ett ravinlandskap, lugnflytande och periodvis inget siktdjup. Där E45 passerar över Lerälven finns en kortare forsande sträcka som troligen är den enda sträckan för öring på den nedre halvan. Om inte erosionen är för kraftig, som medför kraftiga sedimentavlagringar på bottnen, bör denna sträcka vara en tänkbar lekplats för sjövandrande öring från Frykensjöarna. Lerälven, där forsande/strömmande partiet övergår till lugnflytande. Efter forsens slut övergår Lerälven till lugnflytande sträckor med inslag av kortare strömmande partier. Bottnen övergår från grus, stenar och block till styva lerbottnar med inslag av sand, strandkanterna utgörs av styv lera. Lerälven har grävt ned sig i lermarkerna vilket medfört at man får branta strandkanter av styv lera som utgör utmärka miljöer för kräftor att gräva bohålor i. På lerbottnarna växer fläckvis frodig bottenvegetation, spår efter bäver syns lite var stans som bidrar till rikligt med död ved på bottnen. I Lerälven finns kransalger, Nitella sp. Sammantaget finns mycket goda biotoper för flodkräftor på sträckan. Nu när vattenkemin är åtgärdad bör det finnas mycket goda förutsättningar för att återskapa ett bra fiske, mycket möjligt finns redan ett bestånd, utan att man känner till det. Provfisken bör utreda detta. Det finns flera anslutande raviner och diken till Lerälven, framförallt från Hällserud och nedströms. Erosion är omfattande. Vid nederbörd gör Lerälven själ för sitt namn, brunfärgat vatten med minimalt siktdjup uppstår mycket snabbt. Det är stor skillnad på Lerälvens utseende och siktdjup mellan den övre delen och den nedre halvan. Den övre halvan har Lerälven, ca 800 m nedströms utloppet. Den har mycket fina bottnar och miljöer för kräftor. Rikligt med bottenvegetation med bl.a. Nitella Sp. Under talet var det en folkfest längs älven under kräftsäsongen. 15

16 Kraftstationen vid utlopper ut Södra Lersjön. Reglering och övriga vandringshinder Av de sju identifierade vandringshindren vid länsstyrelsens biotopkartering utgör några av dem av bäverdammar. Bäverdammar har en begränsad livslängd som vandringshinder för öring. En bäverdamm utgör inget vandringshinder för kräftor. Tre av dessa utgör definitiva hinder för öring och kräftor, som dessutom är artificiella (konstgjorda). Vid utloppet ur Södra Lersjön finns en privatägd kraftstation med en regleringsdamm och en kraftverksdamm. Båda är definitiva vandringshinder. Dammen regleras regelbundet, perioder har regleringen varit omfattande. Från en vecka till en annan kan nivåskillnaden variera mellan cm. En vattendom ska enligt uppgift finnas men det framgår inte om det bedrivs minitappning eller nolltappning. Vid Hälserud, ca 3 km nedströms utloppet finns ytterligare rester efter en kvarn med en damm som utgör ett definitivt vandringshinder för fisk och ev. för kräftor. Från dammen vid Hälserud är det ca 8,5 km till mynningen i Mellersta Fryken. Vid Berga finns en vägtrumma med en fallhöjd på 0,2 m vilket kan utgöra vandringshinder för kräftor, men inte för öring. Regleringsdammen uppdröms kraftstationen vid utloppet ur Södra Lersjön. 16

17 Närmast kända signalkräftbestånd Närmast kända signalkräftbestånd är Mellersta Fryken. Signalkräftor finns i Lerälvens mynningsområde. Om signalkräftor har vandrat upp i nedre delen av Lerälven är oklart. Bottenförhållandena vid den nedre ca 1 km långa sträckan genom Sunne tätort, består till stor del av dy. Det kan utgöra ett bra vandringshinder för att förhindra att signalkräftor ska vandra uppströms i Le- rälven.på denna sträcka har det enligt Hans-Erik Jansson Fryken fvof, aldrig bedrivits ett fiske efter kräftor inte ens under 1960-talet. Med stor sannolikhet utgör denna sträcka ett mycket effektivt vandringshinder för kräftor. Det är dock viktigt att utreda hur långt ned i Lerälven flodkräftor förekommer. Om arterna stöter på varandra kommer ett pestutbrott ske. Signalkräftan Signalkräftan kommer ursprungligen från Nordamerika och introducerades lagligt i stora delar av södra och mellersta Sverige från slutet av 1960-talet fram till mitten av 1990-talet. Detta gjordes för att ersätta flodkräftan där denna drabbats av kräftpest. Man trodde under denna period att det inte gick återintroducera flodkräftor i en sjö som tidigare drabbats av kräftpest, vilket är ett helt fel. Detta utvecklades senare till en felaktig myt som numera bl.a. ligger till grund för illegala utplanteringar med signalkräftor. Signalkräftan är motståndskraftigare mot kräftpest jämfört med flodkräftan, men den är inte immun, vilket är en mycket vanlig och felaktig uppfattning. Signalkräftor kan dö av akut kräftpest under vissa omständigheter, däremot dör inte 100 % av beståndet. Det som inte framkom under introduktionen av signalkräftor under 1960-talet var att den alltid bär på kräftpestsvampen och därför inte ska planteras ut i vatten där flodkräftan kan leva. I stort sett alla länsstyrelser som haft en minskning av flodkräftbestånden i sina län, anser att det på senare tid beror på illegala utplanteringar av signalkräftor. Risken för spridning av kräftpest till kräftskötselområdet Det absolut största hotet med spridning av kräftpest att signalkräftor förekommer i Lerälvens mynningsområde i Mellan Fryken. till kräftskötselområdet utgörs av illegala utplanteringar med signalkräftor direkt i Lersjöarna eller En möjlig spridningsväg av kräftpest är via fiskutsättningar, om de sker direkt ur i Lersjöarna. Inför tillflödena. Men eftersom det aldrig bedrivits ett kräftfiske i Lersjöarna historiskt finns heller inga en tänkbar fiskutsättning i Lersjöarna måste man få traditioner eller incitament att detta ska ske. Däremot löper Lerälven med sin fina historia kring ett förekommer pestsporer i medföljande vatten, som garantier från den levererande fiskodlaren att det inte mycket bra flodkräftbestånd samt ett omfattande oftast innehåller flera m3 vatten. Om inte fiskodlaren kräftfiske, för större risk av illegal utplantering. kan garantera smittfritt vatten skall man överväga att Illegala utplanteringar kan man delvis förebygga avbryta fiskleveransen. med informationsinsatser. Den finns även en möjlig De fiskutsättningar som sker i Östra Råtjärn bedöms ligga för långt från Norra Lersjön för att risk för att ett pestutbrott ska ske om flodkräftor och signalkräftor stöter på varandra i den nedre delen av utgöra ett hot. Risken för att ev. sporer ska spridas Lerälven. Vi vet dock inte var flodkräftor förekommer ej heller var signalkräftor förekommer, nedströms via Råbäcken bedöms som obefintlig förutom Kräftpest en svamp Ett av de största hoten mot flodkräftan är kräftpesten. Kräftpest orsakas av en vattenlevande parasitsvamp, algsvampen Aphanomyces astaci, som under senare delen av 1800 talet spreds till Europa från USA med levande kräftor. Sjukdomen förekommer i hela Europa och Nordamerika. Parasitsvampen förökar sig med sporer som sprids med vatten. När sporen träffar på en flodkräfta växer den genom skalet och angriper underliggande vävnader, vilket leder till kräftans död inom 1-2 veckor. Svampen i den döende/döda kräftan sprider nya zoosporer som infekterar nya friska flodkräftor, fram till den sista flodkräftan är död. Svampen anses vara strikt värdspecifik, varför den inte kan överleva utan närvaron av kräftor. Svampen är mycket kortlivade och överlever endast någon vecka (1-6 dagar) om de inte hittar en kräfta. Kadaver av kräftor som dött bör betraktas som infektiösa 1-3 veckor beroende på den omgivande temperaturen. Av de i Sverige förekommande arterna av kräfta är flodkräftan extremt känslig för sjukdomen medan signalkräftan har en betydligt högre motståndskraft. Detta innebär att signalkräftor kan bära på sjukdomen utan att dö eller uppvisa tydliga symtom. Sätts dessa ut i ett vatten med flodkräftor kan kräftpest lätt bryta ut och orsaka sjuklighet och dödlighet i hela flodkräftbeståndet. De kvarvarande signalkräftorna gör att sjukdomen blir bestående i vattenområdet. 17

18 Åtgärder vid ett pestutbrott Spridning av ett akut pestutbrott i ett vattendrag kan stoppas vid ett vandringshinder eller i sträckor med inga eller mycket få kräftor. I Lerälven känner man inte till flodkräftbeståndets status eller utbredning. Om det skulle finnas flodkräftor helan vägen ned till mynningen i Mellersta Fryken innebär det att när de två arterna möts kommer ett pestutbrott ske. Kräftpesten skulle vid ett sådant scenario spridas sakta uppströms i Lerälven via att smittade flodkräftor sprider pesten uppströms. Denna process skulle kunna ta 1 5 år innan hela Lerälven är utslagen. Smittan kan av stoppas av sig själv vid vägtrumman i Berga, dammen vid Hälserud eller vid kraftstationsdammen vid utloppet ur Södra Lersjön. Den kan också stoppas av sig självt vid sträckor med avsaknad av flodkräftor. En metod för att stoppa spridningen, kan vara att försöka skapa en kräftfri zon med hjälp av släckt kalk, Ca(OH)2. Syftet är att döda allt liv (inkl. fisk) inom en sträcka på ca 50 m genom att höja ph till ca 12. Åtgärder kräver stillastående vatten under 2 3 dygn, för att bibehålla ett högt ph. I Lerälven kan det vara möjligt att genomföra en kalkning t.ex. på sträckan nedströms kraftstationen, om man stryper vattenflödet. Åtgärden måsta förankras med Länsstyrelsen och tillstånd måste sökas om det blir aktuellt. Normalt stoppas en pesthärd vid ett vandringshinder. Dock kan det vara viktigt att tänka på att i samband med ett pestutbrott kan andra djur bidra till att sprida pesten. T ex i samband med ett utbrott hittar mink eller fågel enkelt halvdöda och infekterade kräftor. Tex en mink kan helt enkelt bära med sig kräftorna uppströms och förbi vandringshindret och på så sätt har smittan förts vidare. Signalkräfta med svarta melaninfläckar troligen orsakat av kräftpest. Plan för bekämpning av ett akut kräftpestutbrott Lerälven 1. Bevakning av befintligt bestånd i Hälserud eller i Berga (om de förekommer så långt ned i systemet). Hittar man döda kräftor måste man agera snabbt. Vid upptäckt av döda kräftor kontaktas kräftansvarig i fvof. Kontakta omedelbart Länsstyrelsen i Värmland. Efter avstämning med Länsstyrelsen skickas kräftor till Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) för snabb analysför att påvisa kräftpest som sedermera utgör underlag för att pestförklara området. 2. När Länsstyrelsen förklara området som pestsmittade ska man ombesörja att skyltar som Länsstyrelsen tillhandahåller sätts upp på lämpliga lokaler. 3. Kräftansvarig samlar fvof för avstämning, synkronisering och arbetsfördelning. 4. Om det finns mink i anslutning till kraftstationen ska det genomföras en intensiv minkjakt. 5. Sumpning av kräftor för tidigt varsel nedströms dammen vid Hälserud, nedströms kraftstationen samt vid utloppet ur Södra Lersjön. Sumparna undersöks varannan dag. 18

19 Utplantering av fisk Fiskutsättningar har skett inom området sedan Sedan 1991 sker årlig av öring (även regnbåge och röding) i Östra Råtjärn. Se tabell 2 för historisk utplantering inom området. År Sjö/vattendrag Flatsjön Flatsjöälven Norra Lersjön st öringyngel st öring, 50 kg ål 1970 Ca 400 st öring Ca 400 st röding, ca 400 öring kg öring kg öring kg Gullspångsöring st gösyngel Tabell 2. Utsättningar av fisk inom Lersjön-Flatsjöns fvof under perioden Obs, de utplanteringarna i Östra Råtjärn redovisas ej tabellen. Foto: Länsstyrelsen i Värmland Kalkningsverksamheten inom Lersjön - Flatsjöns fvof De första kalkningarna i området inleddes 1983 Merparten av områdets vattenkemiska provtagningsserier påbörjades i slutet av 70-talet. Några med fyra sjöobjekt Flatsjön, Norra Lersjön, Mellersta Lersjön och Södra Lersjön tillkom Östra provtagningsserier startades även i mitten av 80- och Råtjärn och antalet objekt är sedan dess oförändrat. 90-talet. Lägsta registrerade initiala ph-värde kommer från Flatsjön med ph 4,9 ( ). Lägsta ph Södra och Mellersta Lersjön kalkas förnärvarande inte. Våtmarkskalkning har aldrig förekommit i för Mellersta och Norra Lersjön är 5,1 ( ). området. Anledningen till att kalkningen i området Lerälven har ett gammalt bakgrunds-ph på 5,4. startade var kraftiga minskningar av fiskbestånden i Motiven för kalkningen utgörs av flodkräfta och ett flertal sjöar och vattendrag. I t ex Flatsjön hade fiskeintressen av lokal typ. Den kemiska målsättningen är att ph inte ska understiga 6,0 i Flatsjön, gös (utplanterad 1965 och 1972), mört och öring gått förlorad och i Lersjöarna rapporterades öring och Norra, Mellersta, och Södra Lersjön samt Lerälven. flodkräfta försvunnen. 19

20 Effektuppföljning av kalkningen För att få reda på hur kalkningsinsatserna fungerar under året, genomförs vattenkemiska undersökningar. Tidigare genomfördes på bottenfaunaundersökningar och övervakning av kiselalger, som numera är vilande. Vattenkemiska undersökningar genomförs i utloppen av Norra och Södra Lersjön, i nedre delen av Lerälven samt i Flatsjön. Bottenfauna undersöktes vid Hälserud. Effektuppföljningen bedrivs av Länsstyrelsen i Värmland. De vattenkemiska undersökningarna ger oftast endast ett ögonblicksvärde för tillståndet, medan de biologiska undersökningarna någorlunda kan beskriva hur vattenkemin varit under hela året. Bottenfaunan d.v.s. de djur som lever på eller i bottnen t.ex. insektslarver, maskar, snäckor och musslor är viktiga indikatorer på vattenmiljön i sjöar och vattendrag. Utifrån förekommande arter och sammansättning görs en bedömning av bl.a. försurningspåverkan. En av de viktigaste arterna för att bedöma försurningens påverkan är förekomst av flodkräfta Vattenkemi Försurningssituationen hade gått långt i Lerälvens avrinningsområde fram tills kalkningens uppstart Flodkräftan var dock troligen aldrig helt försvunnen i Lerälven och i Södra Lersjön men kraftigt reducerad. Man trodde att den var försvunnen. De vattenkemiska förutsättningarna för flodkräfta har varit mycket goda i Lerälvens nedre delar sedan kalkningen påbörjades, se fig. 8. För Lersjöarna har det inte varit lika stabil vattenkemi. Det dröjde fram till då ph-värden blev stabila och tillfredsställande för flodkräftor i Södra Lersjön, se figur 7. Norra Lersjön har inte haft lika bra utveckling. Det är även i dessa vatten som flodkräftan numera förekommer. 20

21 Figur 4. Flatsjön för perioden Första kalkningen skedde 1983 vilket tydligt framgår i diagrammet Figur 5. Flatsjöälven, före mynningen i Norra Lersjön för perioden Figur 6. Norra Lersjön, utloppet för perioden

22 Figur 7. Södra Lersjöns vattenkemiska utveckling för perioden Fösta kalkningen skedde i systemet Vid ett tillfälle 1995 har ph understigit 6,0 (ph 5,7), Under perioden var ph mycket Figur 8. Lerälven. Provtagningspunkten är belägen uppströms E45 Rombärande hona. 22

23 Fakta - Försurningens påverkan på flodkräftor Flodkräftan är mycket känslig för lågt ph. Kräftor påverkas redan då ph faller under 6 och i gravt suravatten saknas flodkräfta helt. Denna känslighet gäller framförallt de yngsta stadierna i livscykeln. Redan vid ph-värden mellan 5,6 och 5,8 har fysiologiska störningar noterats på rom och yngel med ökad dödlighet som följd. Vid romläggning som sker under hösten medför surt vatten att rommen inte kan fästa på undersidan av honans stjärt på normalt sätt. Efter kläckningen av rommen har kräftynglen ett stort behov av att snabbt förkalka sitt skall. Detta sker genom att kalcium tas upp från det omgivande vattnet via gälarna. Denna process är mycket ph-känslig beroende på att lågt ph hindrar upptaget av kalcium. Vid ph-värden under 6 är kalciumupptaget reducerat och vid ph 5 är det i stort sett helt blockerat. Samma förhållande gäller för vuxna kräftor, där skalömsningen utgör det skede i livscykeln då känsligheten för lågt ph är störst. De vattenkemiska förhållandena påverkar kräftorna olika kraftigt under olika delar av kräftans livscykel. Det är alltså viktigt att ta hänsyn till vilka förhållanden som råder då kräftan är som känsligast. Tre perioder under året kan nämnas som speciellt avgörande för utvecklingen av ett kräftbestånd: 1. Vid parning och romsättning (september-november). Förhållandena vid befruktningen (romsättning) och de närmast veckorna därefter är helt avgörande vad gäller utgången av nästkommande års årskull. 2. Kläckning av rommen och ynglens första skalbyte (mitten av juni juli). Första skalbytet för ynglet sker ungefär 1-2 veckor efter att rommen kläckts. 3. Veckan före, under samt ca två veckor efter skalbyte. Genomförda elfisken Endast en gång har elfisken genomförts i området elfiskades en lokal i Lerälven, två lokaler i Flatsjöälven och en lokal i Pommersbäcken. Ingen öring fångades. I Lerälven fångades elritsa, gädda och stensimpa. Endast en gädda fångades i Flatsjöälven. Foto: Stig Emilsson, Hushållningssällskapet 23

24 Åtgärdsplan för vidareutveckling av flodkräftbestånden Under arbetet med framtagande av förvaltningsplanen för Kräftskötselområdet Lersjöarna har Lersjön Flatsjöns fvof tillsammans med Hushållningssällskapet i Värmland kommit fram till ett antal åtgärdsförslag. Åtgärdsförslagen blir något begränsade eftersom man vet så lite om beståndets status och utbredning. Fler åtgärdsförslag kan bli aktuella när man får bättre vetskap om beståndets utbredning och struktur. De förslag som tagit fram i åtgärdsplanen är sådana där vissa kan genomföras på kort sikt medan andra kan ses som mer långsiktiga. Syftet är att bevara och utveckla fiskbara bestånd med flodkräftor i framtiden. Förvaltningsplanen är ett levande dokument vilket betyder att nya idéer ska läggas till och de åtgärder som genomförs ska redovisas. Följande åtgärdsförlag ligger till grund för perioden : 1. Kräftskötselområdet Lersjöarna ska utgöra en punkt i dagordningen vid varje årsmöte För att sprida information och aktivera hela fiskevårdsföreningen om frågor som berör flodkräftan, krävs att man håller frågan levande. Vid varje årsmöte skall Kräftskötselområdet Lersjöarna utgöra en punkt i dagordningen. Styrelsen ska vid årsmötet summera genomförda åtgärder, kräftfisket mm det gångna året och en utvärdering av dessa. Samt prioritera de åtgärder för det kommande årets arbete med flodkräftor. 2. Utse en kräftansvarig inom kräftskötselområdet. Personen sköter kontakter med myndigheter och mellan fiskerättsägare/ortsbor mm om frågor som berör kräftor samt sammanställer och dokumenterar det årliga kräftfisket och provfiskeresultat som presenteras vid årsmötet. 3. Informationsspridning om flodkräftor och kräftpest Den viktigaste åtgärden för att förhindra den okontrollerade spridningen av signalkräftor och kräftpest, är via informationsspridning. Många illegala utplanteringar med signalkräftor sker i oförstånd och utan att personen är medveten om konsekvenserna. Ofta finns heller inte kunskapen om vad kräftpesten är och hur den sprids. För att göra de personer som besöker området (turister, fiskare, fastboende, badgäster, fritidshusägare, ortsbor mm) uppmärksamma på att det förekommer flodkräftor inom fvo och hur man undviker att sprida kräftpesten kan göras enligt följande. Informationsspridning skall ske via informationstavlor placerade på strategiska platser i anslutning till sjö/vattendrag med fakta om kräftor och hur spridning av kräftpest skall undvikas. Skyltar finns att ladda ned via Spridning av förvaltningsplanen bland medlemmar och övrigt intresserade. 24

25 En sammanfattande kortversion (dubbelsidig A4), av förvaltningsplanen sprids i postlådor för de som bor inom Lersjöarnas-Flatsjöns fvo med 2-3 års mellanrum, för att påminna och uppmärksamma dem om flodkräftan och dess hotbild. I samband med försäljning av fiskekort kan kortversionen bifogas. 4. Bedriva minkjakt inom kräftskötselområdet Tidigare fanns det rikligt med mink i området, beståndet har reducerats kraftigt. Man bör dock kontinuerligt jaga mink för att förhindra att de återigen ska etableras. Kräftor utgör ett uppskattat födoinslag åt minken och mink söker sig med fördel till vattendrag och sjöar med bestånd av kräftor. För att kräftbeståndet skall bli så starkt som möjligt i fvo är det viktigt att bekämpa minkbeståndet i förväg. När väl flodkräftorna uppnår en storlek av 6-8 cm är de ett lätt och eftertraktat byte för minken. Att minkjakt är viktigt belyses av följande hypotetiska räkneexempel: Om en mink äter 35 kräftor per vecka dödar den ca 1820 kräftor per år. Den fångar framförallt könsmogna kräftor. En könsmogen flodkräfta kostar ca 20 kr/styck. En mink som uppehåller sig flitigt inom kräftskötselområdet äter uppskattningsvis flodkräftor för ett värde av ca kr årligen. Kräftor i storleksintervallet 10 cm väger ca 30 g stycken med en uppskattad medelvikt om 30 g motsvarar ca 60 kg flodkräftor/år. Mink äter mycket kräftor! Utse en person som ansvarar för att minkjakt bedrivs. Ev kan fvof köpa in minkfällor. Resterna av minkkalas på kräfta. 5. Regler för kräftfisket I dagsläget bedrivs knappt ett kräftfiske överhuvudtaget men på sikt kan det vara bra att införa råd och rekommendationer för hur man ska bedriva ett långsiktligt och hållbart kräftfiske. Kräftfisket ingår fvof stadgar. Därmed kan man införa ett regelverk för kräftfisket på så sätt som man gör för det vanliga fisket. Men man måste i framtiden vara flexibel och ha möjlighet att justera reglerna, om det finns behov. Förslag till ett regelverk för kräftfisket är ett: Minimått 10 cm. Med 10 cm som minimåttet säkerställs att alla kräftor har hunnit para sig minst en gång dvs. de kräftor som är snabbväxande hinner para sig innan de fiskas upp. Fisket bedrivs vid flera tillfällen t ex en helg i början av augusti och en helg i början av september. Kräftfisket får endast bedrivas av fiskerättsägare inom det hemman där man äger sin fiskerätt. Begränsning av antal redskap, t ex mjärdar per fiskrättsägare. 6. Det årliga kräftfisket inrapporteras till fvof och kräftansvarig All data som berör flodkräftor inom kräftskötselområdet ska delges den kräftansvarige. T ex i samband med det årliga kräftfisket ska uppgifter om antal fångade kräftor, antal redskap, storlek, kön, lokal mm dvs. en sammanställning av årets kräftfiske skickas till den utsedda kräftansvariga i fvof. Insamlad information skall sammanställas av kräftansvarig och användas till uppföljning av kräftbeståndets utveckling. Efter några år kommer informationen vara mycket viktigt och man kan utläsa olika trender i kräftbeståndet. Informationen kan t ex utgöra en mycket viktig grund för kommande rekommendationer i kräftfisket. Med fördel kan en gemensam blankett framställas som delas ut till samtliga, som skall fiska kräftor. 25

26 7. Återskapa kräftpremiären Längs Lerälven var det förr en stor folkfest i samband med kräftfiskepremiären. I takt med att bestånden minskade och att premiären försvann 1994, har intresset för kräftfiske minskat. För att öka kräftintresset bland fiskerättsägarna, är det viktigt att man fiskar tillsammans och under trevliga former, t ex. genom att återskapa den gamla kräftpremiären. Allt bygger förstås på frivillighet. Varje fiskrättsägare fiskar där man har rätt till sitt fiske. Förslagsvis kan andra lördagen i augusti kl vara en lämplig dag. Förr var premiären 1:a onsdagen i augusti eller 7 augusti. Lördagen kan på sikt bli en uppskattad hemvändarkväll. Lersjön Flatsjöns fvof ska återuppta en traditionell kräftpremiär och uppmuntra så många fiskrättsägare som möjligt att fiska kräftor. Målet är att skapa en magisk kväll där de som har fiskerätt fiskar kräftor inom sitt hemman. De som fiskar kräftor rapporterar sina fångster till kräftansvarig. 8. Biotopvård för flodkräfta En åtgärd som ett fvof eller enskild fiskerättsägare/ markägare kan genomföra för att öka bestånden är att skapa bra biotoper (miljöer) för flodkräftor dvs. skapa skydd och gömslen. Men enkla metoder (järnspett) kan stora stenar och block återföras till älven. Detta skapar fler gömslen och boplatser för flodkräftor men även betydligt fler uppväxtmiljöer för öringens årsyngel. Dessutom kommer vattenhastigheten dämpas och älven blir något djupare och bredare, dvs. det ger en ökad area för att producera kräftor och öring. För sjöarna är den strandnära delen med hårdbotten är extremt viktig för kräftor. Kräftorna trivs på hårdbottnar med riklig tillgång till gömslen i form av sten/block, död ved mm. Dessa livsvikta miljöer återfinns oftast mellan 0,1 och 3 meters djup i en sjö, dvs. nära strandlinjen. Flodkräftor drabbas hårt om vattennivån snabbt förändras från det normala vid t.ex. en reglering. Varje fiskrättsägare skall/bör efter eget tycke och engagemang aktivt skapa bra förhållande för flodkräftor på de platser man själv fiskar sina kräftor. På så sätt arbetar man åt sig själv. Åtgärderna kan vara utläggning av sten, tegelrör, tegelpannor, död ved, anlägga strandnära risvasar, dra ut ris/kvistar som placeras direkt i strandlinjen, med järnspett och muskelkraft kan sten som ligger nedbäddad i stenpälsen lyftas upp ur botten vilket gör att kräftor kan gömma sig inunder, stora stenar som ligger längs stränderna kan rullas ut i sjön mm. Strandnära hårdbottnar vid Lersjöarna kan med fördel biotopvårdas, framförallt vid de lokaler som hyser glesa tätheter. För Lerälven består åtgärderna av att återställa vattendragen efter rensningar i de forsande partierna nedströms kraftstationen. Följ anvisningarna i Biotopvårdsmanual för flodkräfta, som finns att ladda ned på www. räddaflodkräftan.se Obs, för att få bra effekt som möjligt med åtgärderna måste de genomföras på hårdbotten. Åtgärder på mjukbottnar medför att sten, tegelpannor mm sjunker ned i dyn och försvinner vilket blir ett ogjort arbete. Syftet är att öka bestånden samt skapa ett så bra lokalt kräftfiske som möjligt som gynnar den enskilde fiskrättsägaren. Obs, åtgärder i större omfattning, krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Läs om hur man går till väga i Biotopvårdsmanual för flodkräfta. 26

27 9. Uppföljning av Länsstyrelsens provfiske genomförde Länsstyrelsen i Värmland ett provfiske standardiserad metodik med 60 mjärdar i Södra Lersjön. Tre lokaler valdes ut som fiskade med 20 mjärdar vardera, totalt fångades 23 kräftor. Hur många får man nu? Se tabell 1 och karta 3 för resultat och mjärdarnas placering. Upprepa provfisket för utvärdering hur beståndet utvecklats kommer ge värdefull information. information om beståndsutvecklingen 10. Provfiske i Lerälven, Norra och Mellersta Lersjön Hur är beståndets status och utbredning i sjöarna? Provfiska sjöarna med mjärdar per sjö och mjärdar i Lerälven. Provfisken ger svar på kräftornas utbredning och beståndets storlek/status. Provfiskena utgör värdefull information inför förvaltning av bestånden. 11. Elfiske efter kräftor i forsande/ strömmande sträckor av Lerälven, Som ett komplement till provfisken i mindre vattendrag har en ny metodik framställts för inventering av kräftor med hjälp av elfiske. Ett elfiske ger viktig information om beståndets status, åldersfördelning och beståndsutveckling. Med elfiske kan man göra en populationsberäkning med antal kräftor/100 m2 som även omfattar årsynglen. Elfisket bör upprepas varje/vartannat år. Fvof söker medel av Länsstyrelsen för genomförandet av elfisken. Elfisket bör genomföras av personer med tillstånd och rätt utbildning. 12. Samarbete med Fryken (Södra) fvof för provfiske i Lerälvens nedre delar Vi vet att signalkräftor förekommer Mellan Fryken men finns signalkräftor i Lerälvens nedre delar? Via ett samarbete med Fryken södra fvof bör provfisken/ elfisken genomföras i Lerälven, t ex i anslutning till E45. Uppströms E45 kan även ett elfiske genomföras Foto: Stig Emilsson, Hushållningssällskapet 27

28 13. Finns behov för stödutsättning? Provfisken får utröna om beståndets status och utbredning. De ger värdeull information för en utvärdering. Är tätheterna blygsamma, eller utbredningen begränsade till mindre områden bör åtgärder vidtas. Går det att sprida befintliga bestånd eller ska man söka medel för en stödutsättning? Framtidsutsikter för flodkräftan Spridningen av kräftpest mellan vattensystem i Sverige sker huvudsakligen genom att människor olagligen flyttar signalkräftor från ett vatten till ett annat. Eftersom det är människor som är orsaken till spridningen finns stora möjligheter att bevara och skydda ett flodkräftbestånd, detta gäller även för Lersjön-Flatsjöns fvo trots närheten till signal- kräftorna i Mellan Fryken. Tillsammans kan man påverka människor och förhindra att detta sker. Spridningen av signalkräftor mellan vattensystem är inte tillåtet, de personer som genomför en sådan handling utför en olaglig handling, som är straffbart. Hindrar man människor att sprida signalkräftor är det slut på den absolut största orsaken till spridningen av kräftpest. I de områden där det finns ett engagemang att stoppa spridningen ser framtiden mycket ljus ut för flodkräftan. I befintliga flodkräftbestånd finns en generell mycket god utveckling och genererar mycket goda fångster, mycket tack vare den kalkningsverksamhet som drog igång under 1980-talet. 28

29 Källförteckning Viss- VatteInformationsSystem Sverige Åtgärdsprogram för flodkräfta , Rapport 5955, augusti 2009, Fiskeriverket och Naturvårdsverket Elfiskedatabasen (SERS) SMHI, VattenWebb Databank vattenkemin, Länsstyrelsen i Västra Götaland 2014 Mäta Vatten, Undersökningar av sött och salt vatten. Stefan Bydén m.fl SVA, A. Björnemark, sjöuppgifter Sunne kommuns Naturvårdsprogram, Programperiod Biotopkartering Vattendrag i Värmlands län, Sammanfattning av data för vattenbiotoper och vandringshinder , Bilaga 7 Norsälvens aro 1 (2) Publikationsnummer 2013:30, Länsstyrelsen i Värmanlands län. Fiskerättsägare Nils Larsson, Ingvar Jansson, Torsten Johansson, Arne Jansson, Lars-Åke Löfström, Lars Johansson. David Myrehed, Sunne Hans-Erik Jansson, Sekreterare i Mellan Fryken fvof. Wermlands Läns Fiskevatten, Carl Cederström Länsstyrelsens i Värmlands läns kalkningsdatabas. Länsstyrelsen i Värmlands dammdatabas Länsstyrelsen i Värmlands provfiskeresultat 2008 i Södra Lersjön. Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU, Uppsala 29

30 Bilaga 1 Vattenkemi och dess bedömningsgrunder ph-värdet anger vattnets. Normala ph-värden i sjöar och vattendrag är oftast 6-8. Låga värden uppmäts som regel i sjöar och vatten drag i samband med snösmältning eller hög vattenföring. Höga ph-värden kan under sommaren uppträda vid kraftig algtillväxt som en konsekvens av koldioxidupptaget vid fotosyntesen. Vid ph-värden under ca 5,5 uppstår biologiska störningar som nedsatt fortplantningsförmåga hos vissa fiskarter, utslagning av känsliga bottenfaunaarter mm. Vid ph-värden under ca 5 sker drastiska förändringar och en kraftig utarmning av organismsamhällen. Låga ph-värden ökar dessutom många metallers löslighet och därmed giftighet. Vattnets surhetsgrad delas in enligt följande: >6,8 Nära neutralt 6,5 6,8 Svagt surt 6,2 6,5 Måttligt surt 5,6 6,2 Surt 5,6 Mycket surt Alkalinitet (mekv/l) är ett mått på vattnets innehåll av syraneutraliserande ämnen. Alkaliniteten ger information om vattnets buffrande kapacitet, d.v.s. förmågan att motstå försurning. Vattnets buffertkapacitet med avseende på alkalinitet (mekv/l) delas in enligt följande: >0,20 Mycket god buffertkapacitet 0,10-0,20 God buffertkapacitet 0,05-0,10 Svag buffertkapacitet 0,02-0,05 Mycket svag buffertkapacitet 0,02 Ingen el obetydlig buffertkapacitet Totalfosfor (μg/l) anger den totala mängden fosfor som finns i vattnet. Fosfor är i allmänhet det tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten och alltför stor tillförsel kan medföra att vattendrag växer igen och att syrebrist uppstår. Tillståndet i sjöar (maj-okt) med avseende på totalfosforhalt (μg/l) bedöms enligt följande: 12,5 Låga halter 12,5-25 Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter >100 Extremt höga halter Totalkväve (μg/l) anger det totala kväveinnehållet i ett vatten. Tillförsel av kväve anses utgöra den främsta orsaken till eutrofieringen (övergödningen) av våra kustvatten. Kväve tillförs sjöar och vattendrag genom nedfall av luftföroreningar,genom läckage från jord- och skogs bruksmarker samt genom utsläpp av avloppsvatten. Tillståndet i sjöar (maj-okt) med avseende på totalkvävehalt (μg/l) bedöms enligt följande: <300 Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter >5000 Extremt höga halter Siktdjup (m) ger information om vattnets färg och grumlighet och mäts genom att man sänker ned en vit skiva i vattnet och genom vattenkikare noterar när den inte längre kan urskiljas. Därefter dras skivan upp igen och man noterar när den åter syns. Medelvärdet av dessa djupvärden utgör siktdjupet, som klassas enligt följande: 8 Mycket stort siktdjup 5-8 Stort siktdjup Måttligt siktdjup Litet siktdjup >1 Mycket litet siktdjup Färgtal. I naturvatten är det främst innehållet av humusämnen, samt vissa järn- och manganföreningar som påverkar vattnets färg ("brunhet"). Starkt färgat >100 mg Pt/l Betydligt färgat mg Pt/l Måttligt färgat mg Pt/l Svagt färgat mg Pt/l Ej eller obetydligt färgat < 10 mg Pt/l Konduktivitet är en vattenlösnings specifika ledningsförmåga som beror på dess innehåll av lösta joner. Hög konduktivitet i ett vatten, dvs mycket lösta joner i vattnet, tyder i allmänhet på lättvittrade jordar i omgivningen eller annan typ av påverkan från omgivningen. Periodvis förhöjning av konduktiviteten i sjöars djupare delar kan tyda på läckage av joner från sedimenten, vanligen som ett resultat av syrgasbrist. Normalvärden för konduktivitet i Svenska insjöar är 2 20 ms/m. 30

31 Bilaga 2 Syrgasens påverkan på ett kräftbestånd O2 Syrgas Liksom fiskar andas även kräftor med gälar. Detta kan tyckas underligt eftersom kräftorna kan överleva relativt långa perioder (dagar) på land i fuktig miljö. Detta förklaras med att så länge kräftans gälar är fuktiga kan luftens syre tränga in (diffundera) i kräftan via gälarna. Mängden syre i vattnet anges oftast i mg/l. I naturliga sjöar, tjärnar och vattendrag uppstår sällan syrebrist. Det är framförallt i sjöar som har problem med övergödning och i sjöar med brunt vatten (humusrika) som syrgasbrist kan uppstå. I båda dessa sjötyper förekommer rikligt med organsikt material från ruttnande vegetation vilket är mycket syretärande. Syret i en sjö tillförs dels via fysikaliska och dels biologiska processer (se illustration). Syretillförseln via de biologiska processerna sker genom att syre produceras via växternas och algernas fotosyntes, i det övre vattenskiktet. På djupare vatten (där solinstrålningen och därmed fotosyntesen upphör) konsumeras syret på grund av nedbrytningen av detritus (döda växter, alger mm.). Den fysikaliska processen sker genom att syret i luften diffunderar in i vattenmassan. För att syret skall komma hela sjön till godo och inte enbart till vattnets översta skikt krävs att vattnet cirkulerar. Cirkulationen i en sjö sker främst genom att vinden orsakar strömningar i vattnet. Detta betyder att nytt vatten från djupare delar kommer i kontakt med luftens syre som gör att syret löses snabbt i en större vattenmassa. I en sjö skiktar sig normalt vattnet under sommaren. När man under sommaren badar i en sjö så simmar man i det varma ytvattnet, men när man trampar vattnet och sticker ner tårna djupare ned i sjön (ca 1,5 m), känner man att det är betydligt kallare jämfört med ytvattnet. Då har man passerat ett skikt. Detta skikt uppstår genom temperaturskiktningar i vattnet och kan beskrivas är som en osynlig hinna som är mycket stabil (se illustration). Under våren och hösten inträffar alltid en period när hela vattenmassan har samma temperatur. Då upplöses alla skiktningar och sjöns hela vattenmassa blandas runt och blir därmed syresatt igen. När uppstår syrebrist i en sjö? Syrgasbrist uppstår när den syretärande nedbrytningen av organiskt material är större än vad sjöns syreproduktion är. Under vinterhalvåret när isen lägger sig över dammen sker ingen syrgasproduktion via de biologiska eller fysikaliska processerna. Därför måste sjön innehålla tillräckligt stor vattenvolym som kan lagra den syrgas som används under vintern för nedbrytning samt till de organismer som utnyttjar syrgasen i vattnet, inklusive kräftorna. 31

32 Bilaga 2 Vad händer i sjön när syrgasfria bottnar uppstår? Syrebrist kan vara allvarligt och i ett långt gånget skede kan akut syrebrist uppstå (0 mg/l), alltså syrgasfria bottnar. När nedbrytningen av det organiska materialet sker i syrefria förhållanden bildas metan (CH4) och svavelväte (H2S). Metan är relativt harmlöst. Svavelvätet däremot är en dödligt giftig gas för organismerna i en sjö. Även låga doser av svavelvätet är mycket skadligt. Kräftorna har då för länge sedan lämnat området. Svavelvätet kan ligga lokalt i sjön, det stora hotet mot sjön är när vattnet börjar cirkulera, t e x efter att isen gått och vinden kan påverka cirkulationen. Svavelvätet kan då spridas i sjön, istället för där det bildades och det organiska livet, inklusive kräftorna, dör. Tecken på syrgasfria bottnar är att luftbubblor bryter vattenytan med stanken av ruttna ägg samt att det bildas svarta mattor på bottnen. Vid syrgasfria bottnar läcker även närsalter ut som ligger i bottnen av sjön, vilket medför att förutsättningar för växtplankton och övrig vegetation gynnas. Det betyder att mer organiskt material bildas i dammen under nästkommande sommar. Därmed krävs det ännu mer syre i sjön för nedbrytningen av det organiska materialet under vinterhalvåret. I detta skede har dammen hamnat i en mycket ond cirkel som är svår att ta sig ur. Jämför med övergödning i Östersjön. Kritiska perioder för syrgasbrist De kritiska perioderna för syrgasbrist är under vårvintern samt under högsommaren. Innan islossningen sker, är risken stor att nedbrytningen som pågått under hela vintern har förbrukat det syre som funnits tillgängligt. När isen väl släpper kan syre återigen diffundera till vattnet. Under högsommaren när det är varmt i vattnet är syret svårlösligare. Under denna period är kräftorna som mest aktiva vilket betyder att de kräver mer syre. Det syre som produceras under dagen förbrukas snabbt under natten vid nedbrytningen av det organiska materialet. Vid gryningen kan den optimala nivån vid 6 mg/l lätt underskridas innan växterna återigen börjar producera nytt syre. Dåliga syrgasförhållandens påverkan på ett kräftbestånd Kräftor är speciellt utsatta för dåliga syrgasvärden. Kräftor är bottenlevande och det är just vid bottnen de syrgasfria förhållandena sker. I jämförelse med fisk kan inte kräftor simma till andra delar av sjön eller djup där det råder bättre syreförhållanden. Kräftorna måste i sådana fall söka sig mot grundare och strandnära partier där det syrerika ytvattnet når botten. I en dammodling med kräftor står produktionen i tydlig samband med syrgasen. Höga syrgashalter ger en bra produktion medan låga syrgasvärden kan ge noll eller begränsad produktion, framförallt i de djupare delarna av dammen. Låga syrgashalter leder till en ökad stress bland kräftorna vilket i sint tur leder till att kräftorna blir mer mottaglig för andra sjukdomar. T ex. kan sjukdomen Psorospermium sp få negativa bieffekter med ökad dödlighet som följd. Optimala syrgasförhållanden för kräftor Optimala syrgasförhållanden för kräftor är > 6 mg/l. Kräftor överlever dock lägre syrgasvärden. De kan klara så låga värden som 0,1 mg/l under korta perioder (timmar). Under 4-5 mg/l blir de allmänt slöa, t e x går de inte in i fiskredskap. Som jämförelse kan nämnas att laxfiskar kräver 7 mg/l för god överlevnad och tillväxt.