Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven

Transkript

1 Författare: Uppdragsgivare: Rapport nr Niclas Hjerdt Makkaur Miljö 103 Granskningsdatum: Granskad av: Dnr: Version Hans Björn 2008/2226/ Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven Niclas Hjerdt Uppdragstagare SMHI Norrköping Uppdragsgivare Makkaur Miljö Mellanströmsvägen Mellanström Distribution Makkaur Miljö Klassificering (x) Allmän ( ) Affärssekretess Nyckelord spårämnesförsök restaurering strömhastighet rhodamin vattenföring Övrigt Finansiering: Vattenmyndigheten i Bottenvikens vattendistrikt Kontaktperson Niclas Hjerdt niclas.hjerdt@smhi.se Kontaktperson Pontus Lundberg pontus.lundberg@arjeplog.com #532

2 Sammanfattning De hydrauliska effekterna av flottledsrestaurering i Piteälven har studerats med hjälp av spårämnesmetoder. Resultat från försök på samma sträcka 2003, 2006 och 2008 har analyserats och jämförts. Resultaten visar att restaureringen haft en mätbar effekt på älvens medelhastighet i sträckan, och i regel medfört att medelhastigheten minskat med ca 8-15%. Detta har i sin tur medfört att vattenvolymen på sträckan ökat med ca 9-18%, men eftersom den uppskattade medelbredden ökat ännu mer, ca 20-83%, har restaureringen sannolikt medfört en minskning av medeldjupet med 9-39%. Bakgrund Piteälven är en av fyra s.k. nationalälvar som skyddas mot vattenkraftsutbyggnad av lag. Det finns endast ett kraftverk i Sikfors nära mynningen i Bottenviken. Trots detta har älven i stor utsträckning påverkats av människan. Under timmerflottningsepoken (ca ) utsattes både huvudfåra och bivattendrag för omfattande kanalisering och rensning, i syfte att effektivisera flottningen. Resultatet blev att den akvatiska miljön homogeniserades, dvs. att den naturliga variationen i bredd, djup och strömhastighet minskade. Stora lek- och uppväxtområden för fisk förstördes, och kontakten mellan de akvatiska och terrestra ekosystemen begränsades eftersom stenkistor och ledarmar förhindrade vattnet från att nå strandzonen. Under det senaste decenniet har Piteälvens ekonomiska förening i samråd med kommuner och myndigheter genomfört ett program för att restaurera (återställa) Piteälven och dess biflöden efter flottningen. Med hjälp av inhyrda grävmaskinister har stenkistor och ledarmar monterats ner och stenarna återförts till strömfåran. Resultatet har blivit att vattendragens hydrauliska miljö förändrats radikalt, vilket även påverkat växt- och djurlivet. De biologiska effekterna är dock svåra att överskåda ännu eftersom det förflutit relativt kort tid sedan restaureringsarbetet. De fysiska förändringarna är lättare att belägga eftersom omställningen sker omedelbart. I syfte att mäta hydrauliska effekter av flottledsrestaureringen har en serie spårämnesförsök genomförts i Piteälven. Vid ett spårämnesförsök mäts strömhastigheten i olika delsträckor i älven genom att mäta transporten av ett konservativt spårämne. Genom att använda spårämne kan man märka vattenpartiklarna och mäta hastigheten hos dessa över en viss sträcka. Metoden går att använda även i djupt och starkt strömmande vatten där vadning eller mätning från båt är omöjlig att genomföra. Resultat från spårämnesförsök integrerar de hydrauliska förhållandena i varje delsträcka och kan inte enkelt jämföras med resultat från punktmätningar i delsträckan. Spårämnesförsöken i Piteälven genomfördes 2003, 2006 samt 2008 på tre delsträckor mellan Övre Trollselet och Burmabron. Vid det första försöket (2003) hade restaureringen inte påbörjats, vid det andra försöket (2006) var stora delar restaurerade, och vid det sista försöket (2008) hade restaureringsarbetet avslutats. Det finns således en teoretisk möjlighet att mäta effekterna av olika åtgärder i delsträckorna. SMHI Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven 1

3 Syfte Det generella syftet med denna studie är att påvisa hydrauliska effekter av flottledsrestaurering i en stor älv. Specifika syften omfattar att: Beräkna vattenföringen vid varje spårämnesförsök Beräkna strömhastigheten i varje delsträcka vid varje spårämnesförsök Analysera strömhastighetens beroende av vattenföringen Identifiera restaureringens effekter på strömhastigheten Metodik I Piteälven användes spårämnet Rhodamin WT, vilket är ett organiskt ämne med fluorescerande egenskaper som inte förekommer naturligt. Rhodamin används ofta för transport- och spridningsstudier i naturliga vatten eftersom det är ofarligt i låga koncentrationer och successivt bryts ner av solljusets UV-strålar (Kilpatrick och Cobb, 1985). Figur 1. Översiktskarta som visar injektionspunkten vid utloppet av Övre Trollselet (0), samt mätstation Kombibron (1), utloppet av Övre Ljusselet (2) samt Burmabron (3). Lantmäteriverket Medgivande MS2008/ Gäller tom Delsträckor och mätmetod Varje delsträcka avgränsas med mätutrustning i både start- och slutpunkt, undantaget den översta delsträckan som endast har mätutrustning i slutpunkten. Mätutrustningen består av en fluorometer som optiskt mäter fluorescens i vattnet. Fluorescensen är linjärt proportionell mot spårämneskoncentrationen i begränsade koncentrationsintervall som förkalibrerats. Massan spårämne som injiceras anpassas för att ge en koncentration som faller inom ett lämpligt intervall längre nedströms (Kilpatrick och Cobb, 1985). Tre delsträckor har undersökts i Piteälven (se Figur 1 och Tabell 1). SMHI Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven 2

4 Tabell 1. Delsträckornas morfologiska karaktär. Fallhöjd och vattenyta har uppskattats genom GIS-analys av Jan Isaksson. Medelbredd är beräknad som vattenyta/längd. Delsträcka 1. Trollselet- Kombibron Delsträcka 2: Kombibron- Övre Ljusselet Delsträcka 3: Övre Ljusselet- Burmabron Längd (m) Fallhöjd (m) Vattenyta 2003 (m 2 ) Vattenyta 2006 (m 2 ) Vattenyta 2008 (m 2 ) Medelbredd 2003 (m) Medelbredd 2006 (m) Medelbredd 2008 (m) Genomförande Vid varje spårämnesförsök användes tre fluorometrar med tillhörande dataloggrar. Dataloggrarna programmerades att mäta spårämneskoncentrationen var 10:e eller 15:e sekund, beroende på instrument. Vid mätstationerna 1 och 3 (Kombibron och Burmabron) installerades mätinstrumenten i strömfåran under respektive bro, och vid mätpunkt 2 (Övre Ljusselet) förankrades mätinstrumentet genom vadning ca m från norra strandkanten (Figur 10). Instrumentmodeller som användes var Turner Designs SCUFA (2003 och 2006) samt Cambridge Scientific Aquatracka (2008). Aquatracka kräver 220V anslutning, vilket vid mätstationerna 1 och 3 försågs av förlängningskablar från närliggande hus, samt vid mätstation 2 med ett elverk. Injektionen av spårämne skedde från båt vid utloppet av Övre Trollselet. En spårämnesvolym bestående av ca 7-12 liter Rhodamin WT (20%) användes vid de olika försöken. Volymen anpassades för att få en lämplig maxkoncentration vid mätstationerna nedströms enligt metoden av Kilpatrick och Cobb (1985). Spårämnet injicerades längs en linje över forsnacken nedströms Övre Trollselet och total injektionstid var ca en minut (Figur 2). Spårämnet omblandades effektivt i forsen nedströms injektionen (Figur 3). SMHI Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven 3

5 Figur 2. Flygbild från som visar injektionen av spårämne från båt utmed forsnacken i utloppet av Övre Trollselet. Strömriktningen är nedåt i bilden. Foto: Göran Granström, Piteå-Tidningen. Figur 3. Flygbild från som visar omblandningen av spårämne i forsen strax nedströms injektionen i Övre Trollselet. Foto: Göran Granström, Piteå-Tidningen. SMHI Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven 4

6 Genomförande personal Huvudansvarig för spårämnesförsöken 2003 var Niclas Hjerdt, med assistans från två studenter vid Umeå universitet och Jan Isaksson vid Pite älvs ekonomiska förening, samt Per Boqvist vid Trollforsens Camping. Även vid försöket 2006 var Niclas Hjerdt huvudansvarig, då enbart med assistans från Jan Isaksson. Vid det senaste försöket 2008 var Pontus Lundberg vid Makkaur Miljö huvudansvarig, med assistans från Jan Isaksson, Niclas Hjerdt och Joakim Riml. Vattenföringsberäkning Beräkning av vattenföring har genomförts genom interpolation av observerad vattenföring vid SMHI:s mätstationer i Stenudden (uppströms) och Gransel (nedströms). Interpolationen genomfördes med avseende på avrinningsområdenas storlek vid mätstationerna samt vid injektionspunkten (Övre Trollselet) och slutpunkten (Inlandsvägen). Slutligen beräknades medelvärdet av vattenföringen i start- och slutpunkten. Medelhastighetsberäkning Medelhastigheten i en delsträcka beräknades som sträckan/rinntid, där rinntiden definieras som tiden det tar för koncentrationsmaximum att passera delsträckan. Hastigheten på vattenpartiklarna beror i stor utsträckning av vattenföringen, och därför är det nödvändigt att kompensera spårämnesresultaten för flödesskillnader för att göra dem jämförbara. I denna undersökning användes en exponentiell funktion för att beskriva förhållandet mellan medelhastighet och vattenföring som härstammar från hydraulisk geometri (Leopold m.fl. 1964): m v = kq (1) Där v är medelhastighet (m/s), Q är vattenföring (m 3 /s) och k och m är parametrar som måste bestämmas genom kurvanpassning till minst två mätpunkter. Ursprungligen användes ekvation (1) för att beskriva förhållandet mellan medelhastighet och vattenföring vid en specifik punkt längs ett vattendrag ( at-astation ) alternativt hur medelhastigheten vid högflöden ( bankfull discharge ) varierar i nedströmsriktningen ( downstream ). Stewardson (2005) liksom Hjerdt m.fl. (2007) använde även ekvation (1) för att beskriva hur medelhastigheten i delsträckor varierar med vattenföringen. Stewardson (2005) undersökte 17 olika delsträckor och kom fram till att exponenten m i genomsnitt var 0,52 med en standardavvikelse av 0,10. Hjerdt (2007) undersökte två delsträckor i övre Klarälven och fann att exponenten m varierade mellan 0,57 och 0,64. Tyvärr gick det inte att genomföra en kurvanpassning för att bestämma k och m i ekvation (1) eftersom endast ett spårämnesförsök genomfördes före restaurering (2003). Istället antogs m ligga i intervallet 0,45-0,65, baserat på studierna av Stewardson (2005) och Hjerdt (2007), och k bestämdes genom anpassning av SMHI Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven 5

7 ekvation (1) till vattenföringen och den beräknade medelhastigheten Detta ger ett sannolikhetsintervall för hur medelhastigheten varierade med vattenföringen före restaurering som kan jämföras med de uppmätta medelhastigheterna efter restaurering. Resultat Före restaureringen (2003) var medelbredden i de tre delsträckorna relativt lika, med störst bredd på den sista delsträckan (Tabell 1). Efter restaureringen (2008) hade medelbredden ökat på samtliga sträckor, med den klart största procentuella ökningen i delsträcka 1 (+83%, Tabell 1). Det beror på att flottledsbyggnader stängt av ett antal större sidofåror i denna delsträcka som sedan återöppnades vid restaureringen. I de andra delsträckorna ökade bredden med 23-25% mellan 2003 och Figur 4. Beräknad vattenföring i studiesträckan Datum och beräknad vattenföring vid spårämnesförsöken är markerade med röda pilar. Tabell 2. Observerad och beräknad vattenföring vid de olika spårämnesförsöken. Lokal Avrinningsområde (km 2 ) Q (m 3 /s) Q (m 3 /s) Q (m 3 /s) Stenudden 2420, Gransel 6930, Ö. Trollselet (0) 5154, Burmabron (3) Medel (0-3) SMHI Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven 6

8 Vattenföringen i de tre spårämnesförsöken (2003, 2006, 2008) låg i intervallet m 3 /s (Tabell 2, Figur 4) och motsvarar % av den uppskattade medelvattenföringen (105 m 3 /s) för sträckan. Man kan därför säga att spårämnesförsöken genomfördes under genomsnittliga flödesförhållanden, och ej under låg- eller högflödesförhållanden :00 01:00 02:00 03:00 04:00 05:00 06:00 07:00 08:00 09:00 10:00 11:00 12:00 Tid efter injektion Figur 5. Koncentrationskurvor vid mätstation 1 vid Kombibron för spårämnesförsök 2003, 2006 och :00 02:00 04:00 06:00 08:00 10:00 12:00 14:00 16:00 18:00 20:00 Tid efter injektion Figur 6. Koncentrationskurvor vid mätstation 3 vid Burmabron för spårämnesförsök 2003, 2006 och SMHI Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven 7

9 Koncentrationskurvorna som uppmättes vid spårämnesförsöken karaktäriserades i regel av en brant koncentrationsökning, följt av en långsammare recession, vilket typiskt orsakas av advektions- och dispersionsprocesser i vattendrag (Figur 5, Figur 6). I delsträcka 1 är koncentrationskurvorna brantare och koncentrationsmaximum mer distinkt än längre nedströms, då spårämnet ytterligare spätts ut och spridningen fått verka en längre tid. Rinntiden, dvs. tiden från injektionstillfället till koncentrationsmaximum, ökade i nedströmsriktningen (Tabell 3). Tabell 3. Rinntider för koncentrationsmaximum från injektionspunkten i Övre Trollselet till mätstationerna. Rinntiden för varje delsträcka beräknas som differensen i rinntid till mätstationerna i delsträckans start- respektive slutpunkt. Mätstation 1. Kombibron Mätstation 2: Övre Ljusselet Mätstation 3: Burmabron Rinntid 2003 (tt:mm:ss) 2:45:30 4:55:00 7:29:00 Rinntid 2006 (tt:mm:ss) 3:00:40 4:59:00 6:31:00 Rinntid 2008 (tt:mm:ss) 3:23:45 5:58:00* 11:09:00 *Uppskattad från interpolerad koncentrationskurva. Medelhastigheten i varje delsträcka beräknades som delsträckans längd (Tabell 1) dividerat med delsträckans rinntid, dvs. differensen i rinntid till mätstationerna i delsträckans start- respektive slutpunkt (Tabell 3). Medelhastigheten var i regel störst i delsträcka 2 (Tabell 4). Tabell 4. Beräknade medelhastigheter i de tre delsträckorna. Delsträcka 1. Trollselet- Kombibron Delsträcka 2: Kombibron- Ljusselet Delsträcka 3: Ljusselet- Burmabron Medelhastighet 2003 (m/s) 0,51 0,63 0,42 Medelhastighet 2006 (m/s) 0,47 0,68 0,72 Medelhastighet 2008 (m/s) 0,42 0,53* 0,21* *Bygger på uppskattad rinntid till mätstation 2 vid Övre Ljusselet. För att kompensera för flödesskillnaderna mellan spårämnesförsöken användes ekvation (1), och resultaten visar att restaureringen i delsträcka 1 och 2 har orsakat en minskning av medelhastigheten med ca 10-15% (Figur 7, Figur 8). Detta kan förklaras av återöppnandet av sidofåror och den allmänna breddökningen som skett i dessa sträckor. Stenblock som placerats på botten ökar friktionen och bromskraften på vattenströmmen, vilket leder till en långsammare strömhastighet. I delsträcka 3 är resultaten svårare att tyda eftersom medelhastigheten varierar enormt mellan samtliga tre spårämnesförsök, och betydligt mer än vad som kan förklaras med ekvation (1). Det kan finnas olika förklaringar till detta. En förklaring kan vara att det finns en tröskeleffekter i utloppen av Övre och/eller Nedre Ljusselet SMHI Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven 8

10 där fördelningen av flödet i olika fåror förändras med vattenföringen (Figur 10, Figur 12, Figur 13, Figur 14). Därigenom kan även delsträckans längd påverkas av vattenföringen, vilket får effekter på den beräknade medelhastigheten som förutsätter en konstant sträcka (3900 m). Flödesfördelningen kan även påverka vattenytans lutning i Nedre Ljusselet, vilket påverkar strömhastigheten Medelhastighet (m/s) % minskning % minskning Vattenföring (m3/s) Figur 7. Jämförelse av uppmätta medelhastigheter i delsträcka 1 (Övre Trollselet- Kombibron). De grå linjerna representerar medelhastighetens beroende av vattenföringen enligt v=kq m oförändrad Medelhastighet (m/s) % minskning Vattenföring (m3/s) Figur 8. Jämförelse av uppmätta medelhastigheter i delsträcka 2 (Kombibron-Övre Ljusselet). De grå linjerna representerar medelhastighetens beroende av vattenföringen enligt v=kq m. SMHI Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven 9

11 Medelhastighet (m/s) % ökning % minskning Vattenföring (m3/s) Figur 9. Jämförelse av uppmätta medelhastigheter i delsträcka 3 (Övre Ljusselet- Burmabron). De grå linjerna representerar medelhastighetens beroende av vattenföringen enligt v=kq m. Figur 10. Flygbild som visar området mellan Övre och Nedre Ljusselet. En lång ledarm koncentrerade flödet till den västra fåran men togs bort under restaureringen. Mätstation 2 för spårämneskoncentration är markerad med röd prick. Lantmäteriverket Medgivande MS2008/ Gäller tom SMHI Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven 10

12 En alternativ förklaring till den stora variationen i medelhastighet i delsträcka 3 är placeringen av mätinstrumentet i utloppet av Övre Ljusselet (Figur 10). Här finns ingen bro vilket gör att instrumentet placerades relativt nära strandkanten vid all tre försök. Det finns naturligtvis en risk för att placeringen påverkat mätresultaten, i synnerhet om instrumentet hamnat i bakvatten utan direkt genomströmning. Det förekom även tekniska problem med mätinstrumenten i utloppet av Övre Ljusselet både 2006 och 2008, vilket gjort att interpolation fått användas för att uppskatta rinntider till utloppet av Övre Ljusselet. Dessa osäkerheter gjorde det intressant att utelämna mätningarna vid utloppet av Övre Ljusselet och slå samman delsträckorna 2 och 3 för att undersöka hur den sammantagna medelhastigheten påverkades av restaureringen. Resultaten visar att variationen i medelhastighet dämpas något men är fortfarande för stor för att förklaras rationellt av ekvation (1) (Figur 11) % ökning Medelhastighet (m/s) % minskning Vattenföring (m3/s) Figur 11. Jämförelse av uppmätta medelhastigheter i en sammanslagning av delsträcka 2 och 3 (Kombibron-Burmabron). De grå linjerna representerar medelhastighetens beroende av vattenföringen enligt v=kq m. Ytterligare en förklaring kan finnas i tillflödet från biflödet Abmoälven, vilket kan skilja sig stort mellan de olika mätningarna. Detta tillflöde är ändå en relativt liten del av det totala flödet i Piteälven och kan inte ensamt förklara skillnaderna. De fastslagna förändringarna i medelhastighet i delsträckorna påverkar vattenvolymen i delsträckorna eftersom Q = v A (2) Där A är delsträckans effektiva genomsnittliga tvärsnittsarea (m 2 ). Termen effektiv syftar på den aktiva fåran och inkluderar inte stillastående vatten i anslutning till älvfåran. Det framgår av ekvation (2) att en förändring av medelhastigheten måste balanseras av en motsatt förändring av tvärsnittsarean, eftersom restaureringen inte påverkar vattenföringen. Detta betyder att en förändring av medelhastigheten med faktorn 0,85-0,9 (dvs. en minskning med 10-15%) måste ha medfört att den SMHI Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven 11

13 genomsnittliga tvärsnittsarean ökat med 1/0,85 respektive 1/0,9 (dvs %). Eftersom delsträckans längd inte påverkas i någon större utsträckning av restaureringen leder detta till att den totala vattenvolymen i den aktiva fåran ökat med 11-18%. Tvärsnittsarean även kan uttryckas som A = w d (3) Där w är delsträckans medelbredd (m) och d är delsträckans medeldjup (m). Eftersom förändringarna i A och w beräknats kan förändringen i d uppskattas. För delsträcka 1 gäller (vid 11% ökning av tvärsnittsarean och 83% ökning av medelbredden): 1.11A = 1.83w Xd 1.11 X = 0.61 = 39% 1.83 Medeldjupet i delsträcka 1 bör alltså ha minskat med 36-39% efter restaurering. I delsträcka 2 ger samma beräkning en minskning av medeldjupet med 9-11%. I delsträcka 3 är det svårt att göra denna beräkning eftersom det är svårt att uppskatta hur medelhastigheten förändrats av restaureringen. En minskning av medeldjupet är svår att översätta kvalitativt eftersom även vattenytan (och därmed medelbredden, se Tabell 1) i delsträckorna ökar betydligt efter restaureringen. Djupet i älvens huvudfåra kan vara konstant eller t.o.m. öka samtidigt som medeldjupet minskar eftersom grundområden som tidigare varit avstängda nu återanslutits till fåran, vilket reducerar det genomsnittliga djupet. Figur 12. Flygbild från 2003 som visar utloppet av Övre Ljusselet före restaurering. I mitten av bilder syns ledarmen som koncentrerar vattnet till den västra fåran. Foto: Niclas Hjerdt. SMHI Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven 12

14 Figur 13. Flygbild från 2007 som visar utloppet av Övre Ljusselet efter restaurering. Foto: Roberth Wikström. Figur 14. Flygbild från 2007 som visar området mellan Övre och Nedre Ljusselet efter restaurering. Foto: Roberth Wikström. SMHI Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven 13

15 Slutsatser 1. Restaureringen av Piteälven i sträckan Övre Trollselet-Burmabron har medfört mätbara förändringar av vattendragets medelbredd, medeldjup och medelhastighet. I delsträckorna 1 och 2 har medelhastigheten minskat med 10-15% respektive 8-11%. 2. I delsträcka 3 är förhållandet mellan medelhastigheten och vattenföringen svårdefinierat vilket gör det svårt att bestämma effekterna av restaureringen på medelhastigheten och övriga hydrauliska variabler. Vid mätningarna 2006 var medelhastigheten 58-62% högre än förväntat, men vid mätningarna 2008 var medelhastigheten 45-47% lägre än förväntat, trots relativt små skillnader i vattenföring (89 respektive 116 m 3 /s) och att inga restaureringsarbeten genomfördes i delsträckan mellan dessa år. Den mest troliga förklaringen till de enorma hastighetsskillnaderna är att transporten genom Nedre Ljusselet påverkas stort av vattenföringen, eftersom vattnet (och spårämnet) antagligen spenderar störst andel av transporttiden genom delsträckan här. Tröskeleffekter i utloppen av Övre och/eller Nedre Ljusselet kan vara en bidragande orsak till detta, tillsammans med själva selets geometri. 3. Med utgångspunkt från de beräknade förändringarna i medelbredd och medelhastighet uppskattades medeldjupet ha minskat med 36-39% i delsträcka 1 och 9-11% i delsträcka 2. Trots detta ökade vattenvolymen med 11-18% i delsträcka 1 samt 9-12% i delsträcka 2. Eftersom även delsträckornas medelbredd ökat är det svårt att kvalitativt bedöma de beräknade förändringarna i medeldjup. Referenser Hjerdt N., Andersén M., Jonsson C., Eklund D., Hydraulik i Klarälvens torrfåra vid tappningar från Höljes kraftverksdamm. SMHI Rapport Hydrologi Nr 109, Kilpatrick, F A., Cobb, E D., Measurement of discharge using tracers. USGS Techniques of Water-Resources Investigations, TWI 03-A16. Leopold L B., Wolman M G., Miller J P., Fluvial processes in geomorphology. Dover publications, Inc. Stewardson M., Hydraulic geometry of stream reaches. Journal of Hydrology 306(205): SMHI Hydrauliska effekter av miljöåterställning i Piteälven 14