RÄTTSLIGA FRÅGOR FORUM OM CIVILRÄTTSLIG SAMARBETE: ARBETSUNDERLAG 2 DECEMBER 2008

Transkript

1 ARBETSUNDERLAG Utredningsavdelning C Medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor FORUM OM CIVILRÄTTSLIG SAMARBETE: DEBATT MED DE NATIONELLA PARLAMENTEN 2 DECEMBER 2008 SAMMANTRÄDE II E-JURIDIK: ETT VERKTYG FÖR ENSKILDA MEDBORGARE, YRKEERKSAMMA JURISTER OCH FÖRETAG BAKGRUNDSMATERIAL RÄTTSLIGA FRÅGOR PE

2 DV\ doc 3/61 PE

3 Generaldirektoratet för EU-intern politik Utredningsavdelning C Medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor FORUM OM CIVILRÄTTSLIG SAMARBETE: DEBATT MED DE NATIONELLA PARLAMENTEN 2 DECEMBER 2008 SAMMANTRÄDE II E-JURIDIK: ETT VERKTYG FÖR ENSKILDA MEDBORGARE, YRKEERKSAMMA JURISTER OCH FÖRETAG BAKGRUNDSMATERIAL PE /61 DV\ doc

4 Detta material har sammanställts på begäran av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor Detta material offentliggörs på följande språk: BG, CS, DA, DE, EL, EN, ES, ET, FI, FR, HU, IT, LT, LV, NL, PL, PT, RO, SK, SL, Författare: Carlos Manuel Gonçalves de Melo Marinho, domare, kontaktpunkt för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område och för IberRede i Lissabon; Philippe Delarbre, chef för det nationella identifikationskontoret i Nantes; Marc van Opijnen, huvudrådgivare inom rättsinformatik vid det nederländska domstolsrådets avdelning för internettillämpningar i Utrecht Manuskripten färdigställdes i november Kopior kan erhållas från: Roberta Panizza Tel: Fax: E-post: roberta.panizza@europarl.europa.eu Information om publikationer från GD EU-intern politik: Bryssel, Europaparlamentet. De åsikter som uttrycks i texterna är författarens egna och överensstämmer inte nödvändigtvis med Europaparlamentets officiella ståndpunkt. DV\ doc 5/61 PE

5 SAMMANTRÄDE II E-JURIDIK: ETT VERKTYG FÖR ENSKILDA MEDBORGARE, YRKEERKSAMMA JURISTER OCH FÖRETAG INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Bruket av it inom rättsväsendet: delgivning av handlingar och bevisupptagning på elektronisk väg, elektronisk dokumentation och kommunikation, videokonferenser, onlineförfaranden inom EU samt den EU-gemensamma e-juridikportalen Carlos Manuel Gonçalves de Melo Marinho, domare, kontaktpunkt för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område och för IberRede i Lissabon 2. Bildandet av elektroniska nätverk på identifikationsområdet och behovet av skydd av personuppgifter Philippe Delarbre, chef för det nationella identifikationskontoret i Nantes 3. Behovet av att bilda elektroniska nätverk för konkurs-, företags- och fastighetsregister samt andra register? Marc van Opijnen, huvudrådgivare inom rättsinformatik vid det nederländska domstolsrådets avdelning för internettillämpningar i Utrecht PE /61 DV\ doc

6 BRUKET AV IT INOM RÄTTÄSENDET: DELGIVNING AV HANDLINGAR OCH BEVISUPPTAGNING PÅ ELEKTRONISK VÄG, ELEKTRONISK DOKUMENTATION OCH KOMMUNIKATION, VIDEOKONFERENSER, ONLINEFÖRFARANDEN INOM EU SAMT DEN EU-GEMENSAMMA E-JURIDIKPORTALEN CARLOS MANUEL GONÇALVES DE MELO MARINHO, DOMARE, KONTAKTPUNKT FÖR DET EUROPEISKA RÄTTSLIGA NÄTVERKET PÅ PRIVATRÄTTENS OMRÅDE OCH FÖR IBERREDE I LISSABON DV\ doc 7/61 PE

7 I. BRUKET AV IT INOM RÄTTÄSENDET Informationsteknikens utveckling 1. För närvarande kännetecknas e-juridiken inom EU 1 av den samtidiga förekomsten av många parallella och separata insatser på EU-nivå och nationell nivå, och av fullkomligt olika grad av utveckling och resultat. I Europeiska unionen (EU) har e-juridik i huvudsak inneburit att man tillhandahåller information med anknytning till EU på EU-institutionernas webbplatser (till exempel EUR-Lex, SCADPlus, Eurovoc eller Pre-Lex), informationstekniska strukturer som stöder och tillämpar nya normer och regler för samarbete (till exempel det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, det europeiska straffrättsliga nätverket, de europeiska civilrättsliga och straffrättsliga atlaserna, sammankopplingen av europeiska straffregister och Solon en flerspråkig juridisk ordlista med straffrättsliga termer) samt konkreta projekt inom de juridiska yrkena (till exempel det europeiska testamentsregistret eller den europeiska fastighetsupplysningstjänsten European Land Information Service, Eulis). Förutom dessa finns det några anmärkningsvärda men fortfarande förbättringsbara verktyg som N-Lex, en intressant portal till nationella lagstiftningsdatabaser i 23 medlemsstater och på 22 officiella språk, samt IATE (Interactive Terminology for Europe) som innehåller en allmän ordlista med juridiska termer. 2. Denna konkreta situation kräver utveckling genom samordning, spridning av bästa praxis och bästa lösningar samt centraliserade beslut inriktade på att uppnå en viss grad av standardisering och integration, som gör att den europeiska dimensionen och resurserna samverkar med expertis, insatser och erfarenheter på nationell nivå. En sådan metod kan leda till utökade insatser och förstärkta åtaganden, vilket är det bästa sättet att främja och utveckla konkreta projekt utan de risker och svårigheter som finns inbyggda i ett lagstiftningsförfarande. Samtidigt kan denna lösning leda till att man på ett fruktbart sätt utbyter bästa praxis, närmar de tekniska lösningarna till varandra, uppmuntrar till initiativ på nationell nivå, skapar stordriftsfördelar och åstadkommer viktiga kostnadsbesparingar. Ett bra område för att exemplifiera detta behov och de möjligheter som erbjuds är användningen av videokonferenser vid gränsöverskridande bevisupptagning. Här är det nödvändigt att, förutom de insatser som gjorts på nationell nivå, införa gemensamma normer för det fysiska förfogandet av bevismedel samt effektiva och överensstämmande regler för samarbetet och åtagandenas omfattning. 3. Det är viktigt att inom det nya systemet införa de e-juridiska verktygen som en central del i rättsliga förfaranden med gränsöverskridande karaktär. 1 Eller europeisk e-juridik, eller till och med europeisk webbjuridik, enligt den terminologi som föreslås i handlingsplanen för europeisk e-juridik från den 3 september 2008, dok /08, LIMITE JURINFO 52 JAI 357 JUSTCIV 133 COPEN 133. PE /61 DV\ doc

8 Det innebär att domstolarna bör samarbeta med hjälp av it och att de yrkesverksamma juristerna och enskilda medborgarna på så sätt bör knyta kontakter och utöva sina rättigheter med hjälp av informationssamhällets senaste teknik. Delgivning av handlingar, upptagning av bevis, elektronisk dokumentation och kommunikation samt videokonferenser är det centrala i detta paradigmskifte. 4. Det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, det europeiska straffrättsliga nätverket, sammankopplingen av europeiska straffregister eller det europeiska testamentsregistret är uttryck för en tid då e-juridiken byggdes ut i skikt och genom initiativ som inte införlivades med varandra. Det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område som föregångare 1. Det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område (European Judicial Network in Civil and Commercial Matters, EJNCCM) utgör en god illustration till dagens situation med dess isolerade men ibland effektiva åtgärder. Vi kan använda erfarenheterna från dess verksamhet och kriterier vid upprättandet av ett fungerande globalt e-juridiksystem. 2. Detta nätverk byggdes upp som en följd av Amsterdamfördraget och ordförandeskapets slutsatser vid Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober Vissa av dess grundidéer är originella, särskilt effektiva och tillämpliga på e-juridikens område. 3. EJNCCM inriktar sin verksamhet mot tre mål: a) Att förbättra och förenkla det rättsliga samarbetet mellan EU:s medlemsstater. b) Att utforma, ständigt tillhandahålla och uppdatera ett informationssystem om det rättsliga samarbetet på privaträttens område inom Europeiska unionen, om relevanta gemenskapsrättsliga och internationella instrument samt om medlemsstaternas nationella lagstiftning 2 som huvudsakligen är inriktat på att hjälpa medborgarna att överbrygga de särskilda svårigheter som uppstår vid gränsöverskridande rättstvister. c) Att förbättra den praktiska tillämpningen av gemenskapsinstrument eller gällande konventioner mellan två eller fler medlemsstater. 4. För att nå dessa mål valdes en gemensam lösning den koncentrerade och om möjligt uteslutande användningen av informations- och kommunikationsteknik. 5. Nätverket uppfyllde på ett utmärkt sätt vissa nya behov inom EU som uppstod när man blev tvungen att upprätthålla direkta kontakter mellan de verkliga aktörerna i samarbetsprocessen på rättshjälpsområdet, nämligen domstolarna, vilket gav de traditionella centrala myndigheterna en andrahandsroll. 2 Rådets beslut av den 28 maj 2001 om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område, EGT L 174/25, DV\ doc 9/61 PE

9 Det infördes för att systemet skulle kunna fungera på ett effektivt sätt och för att ett verkligt europeiskt rättsligt område skulle kunna inrättas. 6. Strukturen byggdes upp med utgångspunkt från den nationella kontaktpunkten, en person (företrädesvis en domare) som fungerar som knuten i ett informationsutbytesnät och som ersätter eller stöder de formella förvaltningsgrenarna i uppgiften att hjälpa domstolarna att samarbeta direkt med varandra. 7. Under sin nästan sexåriga verksamhet har nätverket redan uppnått följande mål: a. Tillhandahållande av enkel och tydlig information om medlemsstaternas rättssystem (med undantag för Danmark). b. Genererande av sökträffar per månad på projektets huvudsida, vilket gör den till EU:s mest besökta webbsida och visar hur viktiga de tillhandahållna uppgifterna är för medborgarna. c. Skapandet av den europeiska civilrättsatlasen. d. Tillhandahållande av viss information om europeisk lagstiftning. e. Lösning av eller hjälp till lösning av de samarbetsproblem som påtalas av domstolarna eller andra myndigheter. f. Stöd till utbildning av domare och åklagare inom det rättsliga samarbetet, även med hjälp av virtuella informationstekniska hjälpmedel. g. Minskning av de ofrånkomliga förseningar som uppstår när man måste ta itu med problemen i det rättsliga samarbetet. h. Utarbetande och webbpublicering av vissa väl utformade och användbara praktiska handledningar till viktiga gemenskapsförordningar. i. Skapande av webbsidor med upplysningar om privaträttsligt samarbete. 8. För att åstadkomma detta gör nätverket flitigt bruk av den nya tekniken och i synnerhet av de fördelar som Internet erbjuder. Projektet har en huvudsida, som Europeiska kommissionens ansvarar för och underhåller: justice_home /ejn/. Denna sida innehåller, bland mycket annat, faktablad om rättsordningen, rättssystemets uppbyggnad, juridiska yrken, rättshjälp, domstolarnas behörighet, väckande av talan vid domstol, tidsfrister, tillämplig lag, delgivning av handlingar, upptagande av bevisning och bevisföring, interimistiska åtgärder och säkerhetsåtgärder, verkställighet av domstolsavgöranden, förenklade och påskyndade förfaranden, äktenskapsskillnad, föräldraansvar, underhållsskyldighet, konkurs, PE /61 DV\ doc

10 alternativa system för tvistlösning, ersättning till brottsoffer och snart även automatiska förfaranden. Här kan vem som helst även finna upplysningar om den gemenskapsrätt som rör detta tekniska område. Faktabladen ger enskilda medborgare och yrkesverksamma jurister enkla och direkta upplysningar om rättssystemen i 26 EU-stater. De rättsliga hänvisningarna som finns där presenteras i form av enkla och direkta frågor, följda av tydliga och förklarande svar. 9. Detta tekniska hjälpmedel är av avgörande betydelse för upprättandet av ett europeiskt rättsområde. Det gör det också möjligt att på ett effektivt sätt använda informationsteknik för att höja kvaliteten på medborgarnas utövande av sina rättigheter. Medborgarna känner sig tryggare i kontakterna med främmande system och när de etablerar rättsliga kontakter med personer och företag från EU:s övriga medlemsstater. 10. Nätverket har även infört ett viktigt verktyg som använder Internet som medium för att ge all information som behövs för ett gott samarbete mellan domstolarna och en riktig användning av de rättsliga mekanismerna och formulären i EU:s förordningar. Detta verktyg är den europeiska civilrättsatlasen, som nås på index_en.htm Genom ovanstående verktyg kan alla yrkesverksamma jurister eller enskilda medborgare, på något av EU:s språk, få tillträde till beteckningarna, adresserna och den territoriella behörigheten för alla EU-domstolar. Användarna finner även nödvändiga uppgifter om rättshjälp, delgivning av handlingar, bevisupptagning, erkännande och verkställighet av domar och ersättning till brottsoffer. Dessutom kan domstolarna använda detta hjälpmedel för att fylla i de webbformulär som införts i enlighet med förordningarna på privaträttens område. Förutom en lång rad användbara Internet-länkar finner man där upplysningar om alla europeiska domstolar som har ett installerat system för videokonferenser som kan användas till gränsöverskridande upptagande av bevisning. 11. Kommunikationen inom systemet vilar på ett intranät och på den flitiga användningen av e-post. Skriftliga brev hör till undantagen och används bara i mycket speciella fall. 12. Nätverket utgör i viss mån en förebild för hur man ska gå till väga på e-juridikområdet. Det visar att man i arbetet för att ta fram bra operativa verktyg ständigt måste tänka på att tjäna medborgarna och att använda tekniska verktyg som tillåter omfattande interaktion med systemet. DV\ doc 11/61 PE

11 När allt kommer omkring måste vårt arbete alltid vara inriktat på att öka den praktiska nyttan och fördelarna för medborgarna och företagen i EU. Inget e-juridiksystem kan framgångsrikt utformas om man inte har detta i åtanke. 13. Spridandet av nätverksfilosofin till andra geografiska områden, som det sydamerikanska, afrikanska eller Medelhavets gränsområden, främjar en god konsolidering och integrering av befintliga it-strukturer och bidrar till att de slutliga produkterna utformas på ett sätt som gör det möjligt med en framtida samverkan med andra externa system. E-juridikens struktur 1. När man förbereder konstruktionen av en e-juridikstruktur är det väsentligt att hålla i minnet att detta arbete måste inriktas på att skapa effektivitet och snabbhet och att göra det europeiska rättsväsendet och rättssystemet mer tillgängligt. Det är avgörande för utformningen av en europeisk e-juridik att man på ett riktigt sätt bedömer behoven och har en yrkesmässig och säker uppfattning om rättssystemet, i synnerhet om domstolarnas verksamhet. Förändringarna måste alltid genomföras med stöd av rättsväsendet. Det är viktigt att ha ingående och aktuella kunskaper om de tillgängliga och tillämpliga lösningarna inom informationstekniken. Det innebär att den exakta föreställningen om och de effektiva svaren på de problem som måste lösas, bör bygga på en analys som vilar på erfarenhet och djupgående kunskap om den rättsliga verkligheten och den tillgängliga tekniken. 2. Förändringen måste grundas på a. analysens kvalitet, b. en riktig föreställning om mekanismerna bakom rättskipningen, och c. en noggrann överensstämmelse mellan lösningar och fakta. 3. Det är också viktigt att den nya europeiska lagstiftningen på detta ämnesområde alltid tar hänsyn till fördelarna med e-juridiken och dess möjligheter och förkastar åtgärder som inte är förenliga med dess egenart. Att kontrollera e-juridikens rättsliga förenlighet är alltså en nödvändig del av denna process. 4. På samma sätt är det viktigt att se till att man använder pålitliga mekanismer för digital signatur (e-signatur), användarverifiering (e-identitet), märkning med ankomsttid och garanti för att rättsakter som framställs eller handlingar som läggs fram inte förändras, samt kryptering av kommunikation. 5. Kanske bör vi bygga på lösningar som helt och hållet fungerar över Internet, och undvika att innesluta rättskipningen endast inom intranät eller inuti virtuella privata nätverk. PE /61 DV\ doc

12 6. En annan viktig faktor om man ska kunna genomföra de nödvändiga förändringarna på området är insatser på utbildningsområdet. Systematiska och konsekventa insatser måste göras för att på ett bra sätt förbereda domare och andra yrkesverksamma jurister på att använda informationstekniken och e-juridikens verktyg, vilket även kan utföras genom virtuella utbildningstekniker. Papperslösa mål kräver högt utbildade yrkesmän och kampanjer som visar fördelarna med de nya systemen och med det digitala beslutet. 7. När informationen väl har datoriserats måste den klassificeras och tillhandahållas i enlighet med olika behörighetsnivåer, och endast blockeras för vissa särskilda adresser om detta krävs enligt medlemsstaternas eller gemenskapens rättsliga regler. Om uppgifterna endast lämnas ut till vissa personer eller parter bör tillträde ges genom direkt och personlig verifiering. Mekanismen med oförmedlad kontakt med de rättsliga förfarandena bör även vara tillgänglig för parternas juridiska ombud. Självfallet måste detta åtföljas av säker infrastruktur och verifiering av handlingar. Ingen av dessa faktorer kräver nödvändigtvis att man skapar olika verktyg. Tvärtom är det önskvärt att reducera informationsteknikens mekanismer, och det verkar inte finnas några skäl till att undvika en centralisering av åtkomstmöjligheterna till exempelvis en stor portal. 8. E-juridikens utveckling i EU måste alltid omfatta både straffrätt och civilrätt, och man bör inte ge efter för den oberättigade frestelsen att ge större uppmärksamhet åt den kriminella verkligheten. Projekten inom dessa båda rättsområden borde växa fram parallellt, utformas symmetriskt och ges en gemensam filosofisk grundval samt en enhetlig terminologi och enhetliga verktyg. Detta innebär också att man måste anpassa takten, resurserna och kriterierna för utformandet av de båda projekten och överbrygga den brist på symmetri som beror på att de uppstod vid olika tid och att det ena projektet hör till tredje pelaren och det andra till första pelaren. 9. Förlusten av digitala rättsliga handlingar skulle kunna få dramatiska effekter och förstöra tilltron till e-juridiken. Därför är det absolut nödvändigt att garantera lösningarnas säkerhet och kvalitet, från initialskede till backup- och arkivnivå. DV\ doc 13/61 PE

13 Mål a. Snabba upp lösningen av rättstvister. b. Minska rättegångsfristerna. c. Öka tilltron till de rättsliga och juridiska mekanismernas effektivitet och öppenhet, och närma medborgarna och företagen till rättssystemen. d. Rationalisera och förenkla de rättsliga förfarandena. e. Minska driftskostnaderna. f. Underlätta tillgången till rättslig prövning. g. Göra de yrkesverksamma juristernas uppgift lättare. h. Främja det rättsliga samarbetet och den fria spridningen av rättsliga beslut genom att förbättra det ömsesidiga förtroendet mellan rättsliga myndigheter, upprätta förtroende genom ömsesidig kunskap och intensifiering av digital kommunikation, avlägsna de hinder som orsakas av olika språk och juridisk terminologi, samt genom att tillhandahålla pålitliga verktyg för att säkerställa säkerhet och datakontroll. i. Möjliggöra sammankoppling av databaser på nationell nivå och EU-nivå. j. Ge direkt tillträde till de formulär som behövs för rättsligt samarbete, och se till att de kan fyllas i och skickas online. k. Göra strukturerna tydligare i medborgarnas ögon, genom att tillhandahålla enkel, tillgänglig och aktuell information om de nationella rättsliga systemen, EU-lagstiftningen och reglerna för det europeiska och internationella rättsliga samarbetet. l. Centralisera informationen i en stor Internetportal som kan ge tillträde till alla digitala produkter, möjliggöra interaktion inom ramen för Web 2.0, sammanföra ingångarna till olika tjänster, nätverk och atlaser samt möjliggöra överföringen av alla formulär och förfrågningar och utfärdandet av rättsligt bindande handlingar. På ett kraftfullt sätt bidra till upprättandet av ett europeiskt rättsområde. Framtida utveckling 1. EU-medborgarna lever med förändringar av tidens och rummets dimensioner. De är vana vid snabb tillgång till obegränsad information och därför alltmer krävande. Deras höga förväntningar gäller naturligtvis också det rättsliga området där tekniken kan skapa utomordentliga fördelar för alla. 2. Med dessa tendenser i åtanke dagens psykologiska och sociologiska verklighet, trycket från efterfrågan och de nya behov som skapas av det större utbudet av digitala varor som allmänheten har tillgång till, det febrila tekniska nyskapandet, de uppskruvade förväntningarna, sammanpressningen eller omläggningen av den enskildes tid, globaliseringen och de allt fler och mer frekventa gränsöverskridande rättsliga förbindelserna kan man sluta sig till följande framtida utveckling inom e-juridiken: De rättsliga reglerna och de fysiska systemen kommer långsamt att förändras för att ersätta papper med elektroniska rättsliga förfaranden. a. Det allmänna förhållandet mellan medborgarna och staten, särskilt på e-juridikens område, kommer att vila på informationsteknikens grund. PE /61 DV\ doc

14 b. Byråkratin kommer att bli mindre som en följd av snabbare kommunikation. c. Förbindelserna mellan domstolar och myndigheter i olika länder, huvudsakligen inom ramen för de juridiska instrument som införts i det europeiska rättsområdet, kommer att i huvudsak vara grundat på snabba och direkta tekniska hjälpmedel och på videokonferenser med flera kameror samt webbinspelningar. d. Den fria spridningen av domar kommer att underlättas av att man generellt ger allmänheten tillträde till mål och rättsliga beslut genom vilken typ av digital utrustning som helst, såsom hemdatorer, handdatorer, mobiltelefoner och alla andra typer av bärbar utrustning med wideband eller bredband. e. Vi kommer att bevittna en global spridning av nätverk för rättsligt samarbete, grundade på höghastighetskommunikation och begränsade regler, inriktade på ömsesidig hjälp. f. Samarbetsförfrågningarna inom EU kommer att göras fullkomligt papperslösa, och formulären i bilagorna till befintliga och nya EU-förordningar kommer att fyllas i och skickas direkt online. g. Dessa nätverk kommer att skapa lättare, informella och permanenta kanaler som kommer att resultera i en global struktur. h. Vi kommer att få se en koncentration av informationstekniska verktyg som införlivas i starka och allomfattande ämnesinriktade Internetplatser. i. Förenta staterna och EU kommer att tillhandahålla tillförlitliga och tydliga upplysningar om interna och vanliga rättsliga regler. Denna information kommer att vara tillgänglig för enskilda medborgare, företag, yrkesverksamma jurister och rättsliga myndigheter. j. På de rättsliga förfarandenas nivå kan vi förvänta oss att nå goda resultat när det gäller inrättandet av papperslösa domstolar, registrering och förvaltning, fördelning av mål, onlinebetalningar och system för domstolsavgifter, registerhållning, arkivering, domstolsförvaltning och statistiska system. k. Tal och video över Internetprotokoll och snabba videolänkar, e-medling, automatisk översättning, taligenkänning eller digital stenografi, integrerad onlineinspelning av publik, digital delgivning av handlingar och papperslös kommunikation med och från domstolarna, papperslösa mål och automatiska förfaranden, förknippat med färre, effektivare och mer omfattande databaser, kommer att införas allmänt. Det europeiska verkställighetsbeslutet 1. Inom ramen för förordningen om att införa ett europeiskt betalningsföreläggande inledde Tyskland och Österrike ett projekt för att upprätta ett gränsöverskridande system som skulle kunna utvidgas till EU-nivå. DV\ doc 15/61 PE

15 Enligt planerna ska detta projekt i sin enkla version träda i kraft då Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande börjar tillämpas, dvs. den 12 december Man planerar också att lägga till ytterligare funktioner vid senare tidpunkter. Detta har stöd av en konkret bestämmelse i ovanstående rättsdokument, nämligen artikel 8. I denna artikel fastslås att prövningen av ansökan, genom vilken man kontrollerar om villkoren i artiklarna 2, 3, 4, 6 och 7 är uppfyllda och om fordran förefaller välgrundad, kan ges formen av ett automatiskt förfarande. Denna uppgift är en verklig utmaning och ett exempel på den särskilda försiktighet vi måste iaktta när vi griper oss an med den jättelika uppgiften att upprätta ett e-juridikområde. Därför förtjänar den att omnämnas i denna inledande analys. 2. Förordningen står vid en skiljeväg, vid sammanflödet av två olika system. För ett av dessa det rena systemet för förfaranden kopplade till verkställighetsbeslut (eller gerichtliches mahnverfahren ), då en tjänsteman med vissa juridiska befogenheter (der Rechtspfleger) och inte domaren (der Richter) gör en översiktligare granskning av ansökan och utfärdar verkställighetsbeslutet är det lättare att föreställa sig ett automatiskt förfarande. Men även i fråga om detta är det ett svårt kulturellt och juridiskt vägval att låta ett datasystem bedöma hur pass välgrundad fordran är. Med tanke på att domstolen, i dessa system och i förordningen 3 som de har gett upphov till, är något annat än en domare, förefaller det också som om medborgarna åtminstone till det yttre kan få mindre skydd i detta system. När det gäller de blandade eller ofullständiga system för förfaranden kopplade till verkställighetsbeslut (som det spanska, franska och italienska), som kännetecknas av domarens inblandning, kan vi hamna i en situation då rätten till domare förnekas, automatiska beslut börjar tillämpas och den verkliga tillgången till rättslig prövning förhindras. 3. Detta utgör ett verkligt prov på vår förmåga. Om medborgarna, i synnerhet de som har sämst förutsättningar för att försvara sig och förstå det rättsliga systemet, i en position som svarande drar slutsatsen att detta är ett omänskligt system på grund av man inte har tillgång till en jurist och en teknisk och opartisk förhandsbedömning av målet, så kanske landvinningarna på effektivitetens område, åtminstone utifrån vissa europeiska kulturella synsätt, inte räcker till för att rädda bilden av e-juridiken. Därför bör man vara mycket försiktig när man inför detta system. E-juridik måste alltid vara något som utgår från, samverkar med och riktar sig till människan. 3 domstol : samtliga myndigheter i en medlemsstat som är behöriga när det gäller europeiska betalningsförelägganden eller andra frågor som hör dit artikel 5.3). PE /61 DV\ doc

16 II. DELGIVNING AV HANDLINGAR OCH BEVISUPPTAGNING PÅ ELEKTRONISK VÄG, ELEKTRONISK DOKUMENTATION OCH KOMMUNIKATION, VIDEOKONFERENSER Europeiska rättsliga förfaranden med gränsöverskridande karaktär kan ha mycket stor nytta av e-juridikens verktyg. Dessa verktyg kan i synnerhet vara mycket verkningsfulla och användbara, både på kort och på lång sikt, när det gäller delgivning av handlingar, bevisupptagning, det europeiska betalningsföreläggandet, det europeiska småmålsförfarandet och tillämpningar för rättshjälp. Delgivning av handlingar samt elektronisk kommunikation och dokumentation 1. Att göra gränsöverskridande rättegångsförfaranden och andra förfaranden papperslösa innebär att man inför elektronisk kommunikation mellan en domstol och förhandlingarnas parter. Detta är oumbärligt för att skapa snabbhet, med tanke på avstånden och de särskilda svårigheter som internationella rättstvister medför. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000, tillämplig efter den 13 november 2008, är det viktigt att översändandet av rättegångshandlingar och andra handlingar sker direkt och snabbt (skäl 6 i ingressen). Detta utgör en idealisk juridisk förevändning för att införa informationstekniken inom det här området. Man tar också e-juridikens verktyg till hjälp för att uppnå förordningens mål genom att skapa en elektronisk manual som innehåller den information som avses i artiklarna 2, 3, 4, 10, 11, 13, 15 och Delgivningen av handlingar och kommunikationen i allmänhet orsakar stora förseningar i förfarandena. De konventionella kontaktmetoderna medför dessutom alltid stora ekonomiska utgifter och tar stora mänskliga resurser i anspråk. 3. På detta område har informationstekniken enorma möjligheter. Bland annat bör framhållas snabbheten med e-post, kostnadsminskningen förknippad med bruket av tal över Internetprotokoll samt effektiviteten och snabbheten hos videokonferenser över bredband, wideeller ultra-wideband. 4. För att uppnå bästa resultat med ett papperslöst rättssystem är det mycket viktigt att varje medborgare får en elektronisk adress. DV\ doc 17/61 PE

17 Detta mål skulle kunna uppnås med hjälp av fantasi och politisk vidsynthet. Till och med postväsendet kan omskapas internt för att nå alla medborgare, adressaterna för elektroniska handlingar. En annan lösning skulle kunna vara att centralt upprätta en e-postadress för varje medborgare. Den som inte har tillgång till dator skulle kunna få tillträde till denna e-post i offentliga lokaler särskilt avsedda för detta. Som komplement skulle man i varje avtal kunna kräva uppgivande och godtagande av parternas e-postadresser, som sedan kan användas vid tvist om det undertecknade avtalet. 5. När det gäller frågan om elektronisk dokumentation hänvisas till första kapitlet av denna text. Videokonferenser i det rättsliga samarbetet på privaträttens område 1. Den text som för närvarande innehåller EU:s regler för gränsöverskridande bevisupptagning i civila eller kommersiella frågor är rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj Förordningens föreskrifter, som är tillämpliga i alla EU-länder med undantag av Danmark, ersätter konventionen av den 18 mars 1970 om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur från Haagkonferensen för internationell privaträtt och gäller förbindelserna mellan de länder som var bundna av den. 2. Denna EU-förordning är tillämplig när a. syftet är att ta upp bevisning på gemenskapens område, b. denna bevisupptagning gäller mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, c. framställningen skickas till en domstol i en medlemsstat, d. det begärda bevismaterialet är tänkt att användas i påbörjade eller planerade rättsliga förfaranden. 3. Den typ av gränsöverskridande bevisupptagning som oftast används enligt förordningens regler är den som bygger på direktöversändning av framställningar mellan domstolarna. Den är också den samarbetsform som mest uppmuntras inom det nya system som infördes i och med Amsterdamfördraget och slutsatserna från Tammerfors. Enligt detta system måste den medlemsstats domstol som vill skicka en framställning om bevisupptagning till en behörig domstol i en annan medlemsstat först identifiera och lokalisera denna domstol. För att göra det kan den använda den tidigare nämnda europeiska civilrättsatlasen. Där återfinner man lämpliga formulär, anvisningar om vilka språk som kan användas för att fylla i dem, och där får man en uppfattning om tillgången på videokonferenssystem vid den anmodade domstolen. Man kan också få information om de tillgängliga samarbetsmedlen. PE /61 DV\ doc

18 Vidare återfinner man där texten i den ovannämnda förordningen, texten i Haagkonventionen från 1970 och medlemsstaternas meddelanden. Efter att ha lokaliserat den anmodade domstolen måste den ansökande domstolen fylla i formulär A i bilagan till förordningen. Detta och övriga formulär kan fyllas i online. Efter detta förfarande kan formuläret a. skrivas ut och skickas per brev, b. sparas på datorn, eller c. skickas direkt med e-post. 4. I skäl 8 i ingressen till förordningen framhålls att en förutsättning för att rättsliga förfaranden i civila eller kommersiella mål och ärenden skall kunna genomföras så effektivt som möjligt är att framställningar om bevisupptagning översänds och verkställs direkt och på snabbast möjliga sätt mellan medlemsstaternas domstolar. Denna EG-rättsakt föreskriver bruket av de mest avancerade tekniska hjälpmedlen och förespråkar videokonferenser. I linje med detta fastslås i artikel 10.4 att den ansökande domstolen får begära att den anmodade domstolen använder kommunikationsteknik vid bevisupptagningen, särskilt video- [ ] konferenser. 5. Denna anmodan ges sådan tyngd att det i samma bestämmelse föreskrivs att den anmodade domstolen skall tillmötesgå en sådan begäran, såvida detta inte är oförenligt med lagstiftningen i den medlemsstat där den anmodade domstolen är belägen eller innebär betydande praktiska svårigheter. Det förefaller som om endast fysiska problem skulle kunna utgöra ett hinder för användningen av videokonferenser, eftersom vi inte känner till något rättsligt system i en medlemsstat som på grundval av verkliga juridiska skäl skulle kunna förhindra användningen av ett sådant tekniskt hjälpmedel. 6. Snabbheten i samband med bruket av avancerad teknik betonas så starkt att det i förordningen även ges utrymme för ömsesidig överenskommelse mellan domstolarna för att man ska få tillgång till hjälpmedel som ursprungligen inte är tillgängliga (artikel 10.4). 7. Systemet med videokonferenser har inrättats på ett mycket oregelbundet och ojämnt sätt inom gemenskapen, trots den starka entusiasm som låg bakom utfärdandet av förordningen. För närvarande är det i de flesta medlemsstater möjligt att använda videkonferenser för straffrättsliga förfaranden, men i mindre utsträckning för civilrättsliga förfaranden. Enligt de uppgifter som sändes in för att införas i den europeiska civilrättsatlasen är systemet med videokonferenser endast tillgängligt vid alla domstolar i Portugal. DV\ doc 19/61 PE

19 Vissa medlemsstater använder överhuvudtaget inte videokonferenser och andra måste bli kontaktade på förhand för att kunna se till att flyttbara hjälpmedel överförs och installeras (såsom i Nederländerna och i Schleswig-Holstein i Tyskland). 8. Om det inte är möjligt att använda ett konkret tekniskt hjälpmedel, som videokonferenser, måste den anmodade domstolen sända formulär E i bilagan till förordningen, i vilket den förklarar hjälpmedlet oförenligt med lagstiftningen i den anmodade domstolens medlemsstat, eller att det inte är möjligt på grund av allvarliga praktiska svårigheter. 9. Användning av videokonferenser för att låta en ansökande domstol höra ett vittne nämns i artikel 17 om direkt bevisupptagning, där det också fastställs på vilket sätt de centrala organ som avses i artikel 3.2 ska ingripa. 10. Detta ger upphov till en särskild svårighet och inre motsägelse som på ett onödigt sätt kan äventyra samarbetsprocessen på detta område. Det beror på att vi här ställs inför två olika system som ömsesidigt tar ut eller i varje fall kolliderar med varandra. Å ena sidan har vi nyskapande strukturella idéer som utformades med tanke på behovet av snabbhet, enkelhet och tillförlitlighet. Dessa nya regler bygger på den uttalade fördelen med direktkontakt mellan domstolarna, vilket minskar de centrala myndigheternas roll, samt på flitig användning av de senaste tekniska hjälpmedlen. Å andra sidan ställs vi inför de särskilda försiktighetsåtgärder vid direkt bevisupptagning som ålägger den anmodade domstolen regelmässig inblandning av en myndighet i medlemsstaten, inte tillåter automatiserade förfaranden och direkta initiativ, och inför onödiga begränsningar för bestämmelserna om framläggande av bevis. Om exempelvis domstolen i ett land ber domstolen i ett annat land att höra ett vittne, är vittnet enligt den beskrivna modellen tvunget att inställa sig och avge vittnesmål enligt de bestämmelser som gäller för varje internt förhör, i enlighet med artikel 13 i förordningen. Märkligt nog börjar svårigheterna om den ansökande domstolen begär direkt bevisupptagning på det snabbaste, mest direkta och effektivaste sättet, nämligen genom videokonferens. I sådana fall kan bevisen endast erhållas på frivillig grund och tvångsåtgärder förbjuds, i enlighet med artikel Detta leder till att initiativet i många fall fullständigt omintetgörs. 11. Vi måste dra slutsatsen att gränsöverskridande bevisupptagning genom videokonferens inte kräver det självständighetsskydd som uppstår i samband med den faktiska överflyttningen av domstolsledamöter till ett annat land. Föreskrifterna i artikel 17 är motiverade endast i det fallet. Inblandningen av en central myndighet behövs endast då det är nödvändigt att garantera självständigheten, och för att lösa praktiska svårigheter som inte skulle kunna lösas enbart av de berörda domstolarna. PE /61 DV\ doc

20 Vittnenas samarbete med en annan stats domstol som agerar utanför sitt territorium är frivilligt eftersom endast lokala myndigheter i ett konkret geografiskt område kan agera med hjälp av tvångsåtgärder. 12. Kanske kan vi av detta dra slutsatsen att EU:s lagstiftare inte lade märke till den motsägelse som han förde in i systemet genom att behålla videokonferensen inom ramen för artikel 17. Det förefaller, åtminstone med tanke på en översyn av förordningen, som om vi borde förbehålla denna föreskrift för den faktiska överflyttningen av domstolsledamöter till en annan stat. Endast på det sättet kan vi ge sammanhang åt den uttalade avsikten att använda snabbare tekniska hjälpmedel och främja direktkontakt mellan domstolarna. 13. Med hänsyn till framtida lagstiftning, och i överensstämmelse med målen och principerna i den aktuella förordningen, vidhåller vi att den gränsöverskridande bevisupptagningen genom videokonferens måste kunna organiseras genom enkel direktkontakt mellan två domstolar i EU. 14. Vi anser också att om medborgarnas oumbärliga samarbete med det rättsliga systemet ska kunna uppnås måste man använda sig av de tvångsåtgärder som den anmodade medlemsstatens egen lagstiftning tillåter. 15. I dagens situation kan vi bara förorda att den ansökande domstolen begär användning av videokonferens i enlighet med bestämmelserna i artikel 10, vilket innebär att den anmodade domstolen kan höra vittnena, och samtidigt ansöka om att dess domare får delta i förhöret enligt bestämmelsen i artikel Det förefaller som om detta är enda sättet att bevara strukturen i förordningen och se till att användningen av dess nya lösningar inte blir ett marginellt fenomen. 16. De kulturella skillnaderna hos domstolar med en stark tradition av skriftliga förfaranden medför också särskilda svårigheter. 17. För att bidra till en lösning av dagens problem, som leder till en marginell användning av videokonferenser i civilrättsliga mål, är det lämpligt att ta fram en europeisk handbok om bruket av videokonferenser, eftersom det alltid finns ett behov av att hänvisa till enkla och tydliga användningsregler som skapar tillit och avmystifierar tekniken. Detta är långt viktigare än att ange tekniska protokoll och tekniska standarder. För civilrättsliga mål borde en sådan handbok bland annat ta upp följande: a. Att det är mycket viktigt att slå fast, för att avlägsna de tvivel som fortfarande existerar, att vittnesförhör på avstånd genom videokonferens, enligt artiklarna 17 och 10 i förordningen, i så stor utsträckning som möjligt måste följa förfarandet för att höra vittnen i den ansökande statens rättssal. Detta innebär att man som lokal för videokonferensen måste välja mellan de befintliga fysiska lokalerna vid den anmodade domstolen med hänsyn till den värdighet och respekt som förfarandet kräver. b. Att användningen, i de fall där domstolen står för utrustningen, ska vara kostnadsfri. I de fall där domstolen inte står för den utrustningen måste alla kostnader för överföring, hyra av DV\ doc 21/61 PE

21 utrustning och teknisk personal för dess handhavande, bekostas av den part som begärde videokonferensen. 18. Det är samtidigt viktigt att uppdatera den europeiska civilrättsatlasen när det gäller videokonferenser, eftersom det verkar finnas många fler installerade system färdiga för användning enligt förordning (EG) nr 1206/2001, än vad som anges. 19. Det är viktigt att på EU-nivå nå en överenskommelse om standardiserade och enhetliga kommunikationsformat och protokoll. Det kan vara lämpligt, inte bara på grund av kostnaderna men även på grund av den världsomspännande tillgängligheten och enkla handhavandet, att införa videokonferenser över Internetprotokoll, i stället för särskilda förbindelser och regler (självfallet med hög krypteringsgrad, om det behövs). Höga tekniska krav på införandet av en teknik som i dag är billig och enkel kan endast leda till onödiga förseningar och svårigheter. 20. Videokonferenser kan också vara mycket användbara i kommunikationen med fängelser, framför allt för att undvika riskerna och kostnaderna i samband med att de gripna medborgarna är närvarande. III. EUROPEISKA ONLINEFÖRFARANDEN OCH DEN EUROPEISKA E-JURIDIKPORTALEN 1. År 2007 utvecklades konceptet med e-juridik starkt inom EU. Under det året utformades en prototyp för den europeiska e-juridikportalen, som av Maud de Boer-Buquicchio, vice generalsekreterare vid Europarådet, i hans tal vid konferensen Work on e-justice 2007 i Bremen maj 2007, beskrevs som en gränsöverskridande, interoperabel kommunikationsinfrastruktur för e-juridik, en struktur som ska vara en länk mellan olika rättsliga system. Man drog slutsatsen att det europeiska e-juridiksystemet inte kan centraliseras, och att det därför bör bygga på väl samordnade nationella lösningar för att fungera allmänt och effektivt och för att systemet ska kunna hanteras på ett konsekvent och sammanhängande sätt Vid sitt möte den juni 2008 välkomnade Europeiska rådet initiativet att gradvis upprätta en enhetlig e-juridikportal för EU senast i slutet av Portalen bör föra samman de olika online-projekt, webbsidor, sektorbaserade portaler, informationsverktyg, databaser, nätverk och atlaser, som har betydelse för europeisk e-juridik, och därigenom införliva alla existerande digitala verktyg för gränsöverskridande rättsligt samarbete inom EU. 4 Rapport från arbetsgruppen för databehandling (e-juridik), dok /07, LIMITE, JURINFO 73, JAI 646, JUSTCIV 325, COPEN 170, Bryssel den 29 november PE /61 DV\ doc

22 Den måste utgöra en knutpunkt för information och tjänster och en interaktiv plats som fungerar som en unik ingång genom vilken medborgare och företag kan få tillträde till EU-rätten. Den måste även vara ett användbart verktyg för domare, domstolstjänstemän, centrala myndigheter, tjänstemän vid de nationella justitiedepartementen samt yrkesverksamma jurister. Den kan omfatta olika tillträdesnivåer och olika tillträdesrättigheter. 4. E-juridikportalen skulle kunna tjäna som enhetlig ingångspunkt till nationell lagstiftning och EU-lagstiftning med det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område som förebild, eftersom det har samma syfte och underlätta kommunikationen mellan domstolar, offentliga myndigheter och intresserade parter samt ge allmänna juridiska råd och stöd gällande gränsöverskridande rättsliga problem. Framför allt borde den tillhandahålla öppen, fri, riklig och uttömmande information för allmänheten. Den borde tillhandahålla exakta och praktiskt användbara uppgifter genom system som utformats för att hjälpa medborgarna att ta reda på hur de ska hantera rättsliga problem, och vägleda dem i alla skeden tills man når en lösning. 5. Portalen bör även fungera som ett verktyg som leder besökare till register som är sammankopplade på europeisk nivå och som ger direkt tillträde till de nya europeiska förfarandena (till exempel småmål) och i synnerhet till de automatiserade förfarandena (till exempel det europeiska betalningsföreläggandets automatiska förfarande) samt till de helt elektroniska europeiska förfaranden som kan komma att införas. 6. Portalen bör vara flerspråkig och tillhandahålla information på EU:s 23 språk och vid behov med hjälp av särskilt framtagna översättningsprogram. När den länkar till nationella webbsidor borde den möjliggöra översättning och tolkning, framför allt med hjälp av automatiska översättningssystem (som de automatiska översättningssystemen Eurovoc och Systran) och särskilt ta hänsyn till behovet av juridiska översättningsverktyg (som Solon och N-Lex). Den kan innehålla en databas över juridiska översättare och tolkar som är tillgängliga för domstolarna, de yrkesverksamma juristerna och allmänheten. 7. Den europeiska portalen bör ge tillgång till formulären i bilagorna till förordningarna, så att de kan fyllas i och skickas online, och även göra det möjligt att direkt be om rättshjälp och att skicka ansökningar (till exempel om ersättning till brottsoffer) och förfrågningar om straffregister, fastigheter med flera registerhållna uppgifter. Den borde även möjliggöra användningen av alternativ tvistlösning (ADR, Alternative Dispute Resolution) och ge tillträde till den nationella ombudsmannen där denna finns. Den kan möjliggöra onlinebetalningar av till exempel domstolsavgifter. 8. Vi kan föreställa oss att denna portal en dag kommer att kunna erbjuda en europeisk medborgarskapsbrevlåda för e-post för alla medborgare i medlemsstaterna, som kommer att DV\ doc 23/61 PE

23 kunna användas för meddelanden från domstolar och andra myndigheter och till och med för delgivning av handlingar. 9. Den bör möjliggöra säker kommunikation, tillhandahålla alla de komponenter som krävs för videokonferenser och utgöra kärnan i flödet av handlingar mellan domstolarna och mellan domstolarna och parterna, vid behov med hjälp av verktyg för e-identitet, e-säkerhet och märkning med ankomsttid baserade på standardiserade format och kommunikationsprotokoll. 10. Verktyg som CIRCA (portalen till en virtuell plats för EU-institutionernas samarbetspartner som till exempel används för sluten kommunikation inom EJNCCM) kan ersättas genom detta centrum för direktkontakt. I portalen borde alla ha möjlighet att kontakta kolleger som deltar i projekt och insatser genom säker verifiering, och den kan utgöra ingången till den papperslösa kommunikationen mellan rättsliga myndigheter via ett säkert nätverk. 11. Upprättandet av en e-juridikportal kan öka den europeiska e-juridikens synlighet och hjälpa till att skapa förtroende för och bättre tillgång till rätten i EU. Den kan till och med ge EU ett ansikte på rättsområdet, och därigenom närma medborgarna till gemenskapen och dess mål. PE /61 DV\ doc

24 BILDANDET AV ELEKTRONISKA NÄTVERK PÅ IDENTIFIKATIONSOMRÅDET OCH BEHOVET AV SKYDD AV PERSONUPPGIFTER PHILIPPE DELARBRE CHEF FÖR DET NATIONELLA IDENTIFIKATIONSKONTORET I NANTES DV\ doc 25/61 PE

25 SAMKÖRNING AV KRIMINALREGISTREN I EUROPEISKA UNIONEN Vid högtidlighållandet av fyrtioårsdagen av Elyséefördraget den 22 januari 2003 gjorde Frankrikes president och Tysklands kansler ett gemensamt uttalande i vilket de förband sig att skapa ett europeiskt kriminalregister. Det är utifrån denna Frankrikes och Tysklands gemensamma vilja som uppbyggnaden av nätverk för Europeiska unionens kriminalregister inletts, inom ramen för ett förstärkt straffrättsligt samarbete. Parternas mål med samkörningen är att alla medlemsstater snabbt och tillförlitligt ska kunna få tillgång till de domar som domstolarna i andra medlemsstater avkunnat mot sina medborgare för att förbättra staternas rättsväsende (1). Denna snabba och tillförlitliga tillgång ska garanteras genom ett nät för säkert elektroniskt utbyte mellan EU:s medlemsstater. För att garantera skyddet av personuppgifter har de medlemsstater som deltar i samkörningen av kriminalregistren förbundit sig att respektera bestämmelserna i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (2). Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter är också tillämpliga. Detta förstärkta partnerskap fungerar som ett pilotprojekt för att EU ska kunna utveckla samkörningen i samtliga medlemsstater i enlighet med det rambeslut som fick politiskt godkännande år 2007 och vars tekniska bestämmelser anges närmare i det beslut om Ecris som är på väg att antas. PE /61 DV\ doc

26 1) PRESENTATION AV SAMKÖRNINGEN AV KRIMINALREGISTREN Nya länder har gradvis anslutit sig till det förstärkta straffrättsliga förfarandet mellan Frankrike och Tyskland. De länder som deltar i samkörningen av kriminalregistren, den rättsliga ramen för utbytet och funktionssättet för samkörningsgruppen anges närmare nedan. De medlemsländer som deltar i samkörningen År 2004 anslöt sig Spanien och Belgien till det arbete som Frankrike och Tyskland inlett för att upprätta en dataförbindelse mellan sina kriminalregister. Den 31 mars 2006 inleddes samkörningen mellan dessa fyra länder. Projektet utökades senare med Tjeckien och Luxemburg, som i januari 2008 anslöt sig till vissa av de fyra föregångsländerna. En fullständig samkörning är på väg att genomföras. Vad beträffar Tjeckien har ett antal tekniska problem gjort att landet ännu inte kunnat anslutas helt och hållet. År 2007 och 2008 anslöt sig nya länder till samkörningen anslöt sig följaktligen Slovenien, Storbritannien, Polen, Italien, Slovakien och Portugal till projektet. I juni 2008 utökades samkörningen även med Bulgarien och Nederländerna. Tre andra länder, nämligen Rumänien, Sverige och Österrike, har förklarat sig vara observatörsländer, vilket tillåter dem att delta i arbetet vid plenarmötena om samkörningen i väntan på deras officiella beslut om en anslutning till samarbetet. DV\ doc 27/61 PE

27 Det bör förtydligas att en anslutning till samkörningen av kriminalregistren inte innebär en omedelbar anslutning till de övriga länderna. En genomsnittlig tidsfrist på mellan 18 månader och två år behövs nämligen för att genomföra de rättsliga och tekniska anpassningar som krävs för att i praktiken kunna göra elektroniska utbyten med kriminalregistren i de övriga medlemsstaterna. Interconnexion des casiers judiciaires européens L interconnexion opérationnelle Le 2 décembre d mars 2006 France Allemagne Espagne Belgique Janvier 2008 Luxembourg Rep. Tchèque Interconnexion des casiers judiciaires européens Les pays membres de l ICJ en voie de connexion Bulgarie Italie Pays Bas Pologne Portugal Royaume Uni Slovaquie Slovénie L Italie, la Pologne et la Slovaquie sous l assistance technique de la France PE /61 DV\ doc 2

28 Den rättsliga ramen för utbytet.utbytet av uppgifter mellan kriminalregistren sker med bibehållande av gällande rätt inom ramen för bestämmelserna i Europeiska konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål av den 20 april Närmare bestämt gäller följande: I artikel 13 i konventionen fastställs att den anmodade parten ska översända de utdrag ur kriminalregistret och de uppgifter ur detsamma som en avtalsslutande parts rättsliga myndigheter begär för ett brottmål. I artikel 22 preciseras att de avtalsslutande parterna ska underrätta alla övriga avtalsslutande stater om brottmålsdomar och efterföljande åtgärder som avser medborgare i någon av de övriga avtalsslutande staterna och som förts in i kriminalregistren. Utbytet av uppgifter inom ramen för samkörningen av kriminalregistren gäller alltså brottmål och de rättsliga myndigheterna. B. Samkörningen kompletteras genom Europeiska rådets beslut av den 21 november 2005 i vilket det föreskrivs att alla medlemsstater ska utse en centralmyndighet och där tidsfrister fastställs för genomförandet av detta utbyte mellan länderna. Således ska förfrågningar om utdrag från rättsliga myndigheter besvaras inom tio dagar och från privatpersoner inom 20 dagar. C. Genom ett rambeslut av Europeiska rådet vid dess möte den juni 2007 som håller på att antas, kommer de rättsliga bestämmelserna för utbytet att skärpas i syfte att närmare fastställa innehållet i uppgifterna (art. 7), påskynda utbytet (art. 8), DV\ doc 29/61 PE

29 närmare fastställa villkoren för uppdateringar och deras användning (art. 7), fastställa ramen för det elektroniska utbytet mellan medlemsstaterna (art. 11). Detta rambeslut ska kompletteras genom ett nytt beslut om det så kallade Ecris (Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister) som för närvarande diskuteras och i vilket de konkreta villkoren för och utformningen av utbytet fastställs. Funktionssättet för samkörningen av kriminalregistren För att möjliggöra ett snabbt och fullständigt utbyte av uppgifter har de medlemsstater som deltar i samkörningen först och främst valt att upprätta gemensamma tabeller över brott och straff med automatisk kodifiering och översättning. I detta avseende deltar alla medlemsstater i en juridisk arbetsgrupp som har till uppgift att utarbeta tabellerna över brott och straff med utgångspunkt i de nationella lagstiftningarnas särdrag i syfte att föra in dem i en sammanhängande och kodifierad förteckning. Arbetet i denna grupp leds för närvarande av Frankrike. Staterna deltar även i en teknisk arbetsgrupp som har i uppdrag att göra de nödvändiga informationstekniska anpassningarna för genomförandet av de kodade tabellerna vid dataöverföringen. Denna grupp leds av Tyskland. Brottstabellen, som sammanställdes 2007 och som omfattar 45 kategorier och 178 underkategorier, har således genomgått en informationsteknisk implementering och tillämpas i praktiken sedan januari 2008 av de sex anslutna staterna. Genom denna tabell möjliggörs en automatisk kodifiering och översättning av uppgifterna om brott i underkategorierna. I slutet av första halvåret 2008 godkändes även tabellen över straff och åtgärder av alla länder som deltar i samkörningen av kriminalregistren, och den är för närvarande föremål för implementering. PE /61 DV\ doc

30 Det bör preciseras att i det beslut om Ecris som för närvarande diskuteras föreskrivs att användningen av dessa kodade tabeller för utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna är obligatorisk. På medellång sikt kommer allt utbyte av uppgifter mellan kriminalregistren följaktligen att ske inom ramen för gemensamma tabeller över brott och straff, vilket kommer att möjliggöra ett snabbt elektroniskt utbyte med automatisk översättning av uppgifterna i en helt och hållet säker miljö. Det bör här nämnas att Europeiska kommissionen har avsatt omfattande medel för att staterna ska kunna genomföra de nödvändiga tekniska anpassningarna för deras anslutning och framför allt för att de ska kunna datorisera sina kriminalregister, vilket är en nödvändig fas före införandet av det elektroniska utbytet. DV\ doc 31/61 PE

31 STATISTIK FÖR 2007 Statistik för den 1 januari till den 31 december 2007 från Frankrike till Tyskland, Spanien och Belgien till Frankrike från Tyskland, Spanien och Belgien Rapporter förfrågningar till de franska domstolarna: svar till de utländska domstolarna: Utdrag ur kriminalregistren sända utdrag: utdrag som införts i det nationella kriminalregistret: STATISTIK FÖR 2008 Statistik för den 1 januari till den 30 september 2008 från Frankrike till Tyskland, Spanien, Belgien och Luxemburg till Frankrike från Tyskland, Spanien, Belgien och Luxemburg Rapporter Utdrag ur kriminalregistren förfrågningar till de franska domstolarna: sända utdrag: svar till de utländska domstolarna: utdrag som införts i det nationella kriminalregistret: PE /61 DV\ doc

32 Anmärkningar: införandet av samkörningen av kriminalregistren har gjort det möjligt att besvara en medlemsstats begäran om utdrag ur kriminalregistren om medborgare i en annan medlemsstat på bara några dagar. Analysen av hur många utbyten av utdrag ur kriminalregistren och rapporter som gjorts, före och efter införandet av samkörningen, har visat att de ansluta länderna utbyter betydligt mycket mer information sedan samkörningen införts. Denna utveckling är särskilt påtaglig för de länder som infört ett databehandlingssystem som möjliggör automatisk sändning av beslut så snart de införs i registren och som har föreslagit att deras domstolar systematiskt ska kunna kräva en rapport från det land där en berörd person i ett brottmål är medborgare. 2) SKYDDET AV PERSONUPPGIFTER INOM RAMEN FÖR DET ELEKTRONISKA UTBYTET VID SAMKÖRNING AV KRIMINALREGISTER För att skyddet av personuppgifter ska kunna garanteras inom ramen för samkörningen måste tydliga rättsliga normer införas i alla medlemsstater. I samma syfte måste även de tekniska villkoren för utbytet garantera att utbytet är konfidentiellt och att den elektroniska kommunikationen är säker. Garantierna för utbytets rättsliga villkor A. Inom ramen för pilotprojektet Samkörningen, inom ramen för pilotprojektet, omfattar för närvarande utbyten med bibehållande av gällande rätt genom tillämpning av bestämmelserna i Europeiska konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål av den DV\ doc 33/61 PE

33 20 april 1959 och Europeiska rådets rambeslut av den 21 november 2005 om utbyte av uppgifter ur kriminalregister. Det referensdokument som de medverkande staterna i pilotprojektet har antagit innehåller först och främst en bindande ram för att skydda uppgifterna. Förutom den uttryckliga hänvisningen till principerna i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 har partnerstaterna fastställt följande huvudregler: Alla stater ansvarar för funktionsreglerna för sina kriminalregister och ingen direkt tillgång via Internet till innehållet i de övriga kriminalregistren är tillåten. Utbytet omfattar endast slutgiltiga brottmålsdomar som införts i kriminalregistret i den dömande staten. Utbytet måste åtföljas av uppdateringar av domar. Personuppgifter som överförs inom ramen för projektet får inte användas i något annat syfte än det för vilket de överförts; således får informationen i ett utdrag aldrig användas i registreringssyfte. Staterna måste förbinda sig att följa sina interna regler och villkor för skydd av personuppgifter. Anslutning av nya stater kräver enhälligt samtycke bland de övriga staterna, vilka ska kontrollera att de tekniska och rättsliga villkoren och villkoren för skydd av personuppgifter uppfylls. De stater som deltar i pilotprojektet strävar alltså efter att garantera ett verkligt skydd av personuppgifter inom ramen för sitt utbyte. B. Inom ramen för Europeiska unionens projekt I förslaget till rambeslut från juni 2007 om organisationen av och innehållet i utbytet av uppgifter ur kriminalregistren och om Ecris-projektet, som godkändes PE /61 DV\ doc

34 politiskt vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte den 24 oktober 2008, preciseras och skärps villkoren för skydd av personuppgifter. I den nya modellen för utbytet föreskrivs bland annat följande: Den dömande statens roll och rollen för det land där den dömda personen är medborgare ska definieras tydligt. Domarna ska uppdateras utan dröjsmål (art. 4 i 2007 års rambeslut). Vidaresändning av information från en medlemsstat till en annan ska innehålla de uppdateringar som den dömande staten mottagit (art. 5 i 2007 års rambeslut). Personuppgifter får endast användas för det syfte för vilket de begärts (art. 9 i 2007 års rambeslut). Den dömande staten kan begränsa användningen av information som sänds till den stat där den dömda personen är medborgare genom att föreskriva att viss information inte får vidaresändas för andra ändamål än brottmål (art. 7 i 2007 års rambeslut). Således stärker samtliga regler i 2007 års förslag till rambeslut och i förslaget till beslut om Ecris effektiviteten och säkerheten hos utbytet av uppgifter mellan kriminalregistren. Garantierna med den tekniska utrustningen Inom systemet med samkörning av kriminalregister inom Europeiska unionen kan en fullständigt självständig organisation bevaras för alla samkörda kriminalregister samtidigt som kriminalregistren ingår i ett system med snabbt och säkert informationsutbyte med DV\ doc 35/61 PE

35 de andra registren tack vare Testa-nätet (Transeuropeiska telematiktjänster för myndigheter). Redan från början har föregångsländerna inom samkörningen utarbetat metoder och protokoll för utbytet som gör det möjligt att garantera en säker elektronisk kommunikation. Det tekniska genomförandet Krypterat utbyte Alla länder har ett krypteringscertifikat. Införandet av detta certifikat inom ramen för HTTP-protokollet (HyperText Transfer Protocol) garanterar konfidentialiteten och integriteten hos de uppgifter som sänds och tas emot av partnerländernas servrar. Utbytet mellan de anslutna länderna bygger tekniskt sett på det säkra kommunikationsnätet s-testa-nätet (Transeuropeiska telematiktjänster för myndigheter) som används mellan EU-institutionerna och några av medlemsstaternas myndigheter. Filtrerat utbyte Alla länder förfogar över en förteckning över IP-adresser (Internetprotokoll) för sina partnerländers servrar. Ett utbyte kan endast genomföras om avsändaren finns med på denna förteckning. Det funktionella genomförandet En asynkron mottagningskvittens De anslutna länderna har infört en asynkron mottagningskvittens för utbyte av meddelanden. Det avsändarland som mottar en mottagningskvittens kontrollerar att det verkligen är avsändare till meddelandena. I förslaget till beslut om Ecris har merparten av det säkra system som antagits av pilotprojektets partnerstater införts. PE /61 DV\ doc

36 I förslaget till beslut bekräftas att en decentraliserad struktur används för utbytessystemet och att medlemsstaterna själva administrerar sina kriminalregister. I förslaget fastställs den särskilda rollen för Europeiska kommissionen, som fungerar som ett allmänt stöd och som genomför kontroller för att garantera att Ecris fungerar som det ska. I förslaget till beslut om Ecris fastställs slutligen själva ramen för utbytet samt den obligatoriska användningen av krypterade tabeller över brott och straff som syftar till att underlätta överföringen av information. SAMMANFATTNING: Samkörningen av kriminalregistren omfattar för närvarande sex anslutna länder och åtta länder är på väg att anslutas. Genom antagandet av rambeslutet av den juni 2007 och beslutet om Ecris kommer samkörningen inom kort att utvidgas till att omfatta samtliga EU-länder. Systemet med samkörning, som för närvarande endast omfattar utbyte mellan domstolar, kan då utvidgas till att omfatta alla förfrågningar om rapporter som upprättats i administrativt syfte eller för privatpersoner. DV\ doc 37/61 PE

37 BEHOVET AV ATT BILDA ELEKTRONISKA NÄTVERK FÖR KONKURS-, FÖRETAGS- OCH FASTIGHETSREGISTER SAMT ANDRA REGISTER? MARC VAN OPIJNEN HUVUDRÅDGIVARE INOM RÄTTSINFORMATIK VID DET NEDERLÄNDSKA DOMSTOLSRÅDETS AVDELNING FÖR INTERNETTILLÄMPNINGAR I UTRECHT PE /61 DV\ doc

38 BEHOVET AV ATT BILDA ELEKTRONISKA NÄTVERK FÖR KONKURS-, FÖRETAGS- OCH FASTIGHETSREGISTER SAMT ANDRA REGISTER INLEDNING Upplysningar om gäldenärers eller avtalspartners rättsliga och finansiella situation är av central vikt om ekonomin och det rättsliga systemet ska kunna fungera smidigt. Uppkomsten av Internet ökade drastiskt möjligheterna att snabbt och till låg kostnad få tag på dessa upplysningar. På nationell nivå tillhandahåller ett växande antal fastighets-, företags- och konkursregister dessa upplysningar. Med utvecklingen av den inre marknaden och ett växande antal gränsöverskridande affärer finns det ett växande behov av dessa registers gränsöverskridande tillgänglighet. De nationella registren är dock ofta mycket svåra att ta del av från utlandet, på grund av språkliga, tekniska, rättsliga och kulturella skäl. I denna uppsats diskuteras behovet av gränsöverskridande tillgång till fastighets-, konkurs- och företagsregister samt vissa andra register, men även initiativ som redan har tagits för att bilda nätverk för dessa nationella register. I det andra avsnittet behandlas utvecklingen inom gemenskapen när det gäller gränsöverskridande tillgång till register. I det tredje avsnittet behandlas företagsregister, särskilt European Business Register (EBR). Fastighetsregister behandlas i fjärde avsnittet, med särskild betoning på European Land Information Service (Eulis). I det femte avsnittet behandlas sammankopplingen av konkursregister i nätverk. Dessa register skiljer sig från fastighets- och företagsregister, och för dem har än så länge inget nätverk upprättats, även om ett provkoncept nyligen togs fram av några medlemsstater. I detta avsnitt utreds inte bara frågor av rättslig, organisatorisk och teknisk natur som man möter när man förbättrar den gränsöverskridande tillgängligheten till insolvensupplysningar, utan där ges också en beskrivning av det arbete som behöver utföras på nationell nivå. I det sjätte avsnittet behandlas vissa andra register som det kan bli nödvändigt att bilda nätverk för, såsom testamentsregister, folkbokföringsregister och register över tolkar och översättare. I det sjunde avsnittet diskuteras de olika möjligheter som står till buds vid nätverksbyggande av register, och i det åttonde avsnittet ges synpunkter på det framtida arbetet. BEHOVET AV ATT BILDA NÄTVERK FÖR REGISTER I mars 2008 publicerade Europeiska kommissionen grönboken Effektiv verkställighet av domar i Europeiska unionen: insyn i gäldenärers tillgångar. 5 Redan i inledningen av grönboken görs det klart varför det finns ett behov av insyn: Det finns en risk för att problem kopplade till indrivning av belopp från gäldenärer i andra länder hämmar den fria rörligheten för betalningsförelägganden i Europeiska unionen och lägger hinder i vägen för en väl fungerande inre marknad. Försenade eller uteblivna betalningar 5 KOM(2008)0128. DV\ doc 39/61 PE

39 skadar företags och konsumenters intressen i lika mån. Detta gäller särskilt om borgenären och de verkställande myndigheterna saknar uppgifter om var gäldenären eller dennes tillgångar finns. 6 I grönboken föreslår man därefter fyra olika typer av lösningar 7, av vilka den andra att utvidga den information som finns tillgänglig i relevanta register och förbättra tillträdet till sådana register särskilt rör föreliggande ämne. Men inte bara vid indrivning är tillgång till register av största vikt, utan även när man sluter avtal eller utreder ett affärsförslag måste man vara väl insatt i avtalspartnerns och hans tillgångars rättsliga och finansiella situation. I juni 2007 beslutade rådet för rättsliga och inrikes frågor 8 att arbetet på området för e-juridik bör fortsätta i syfte att på europeisk nivå skapa en teknisk plattform. Det fastslogs att systemet kommer att vara decentraliserat och att prioriteringarna för det framtida arbetet bör vara att a) inrätta ett europeiskt gränssnitt (e-juridikportal), b) skapa förutsättningar för att bilda ett nätverk för följande register: straffregister konkursregister handels- och företagsregister fastighetsregister c) inleda förberedelsearbetet för utnyttjande av it för förfarandet för ett europeiskt betalningsföreläggande med iakttagande av förordning (EG) nr 1896/2006, d) förbättra användningen av videokonferensteknik för kommunikationer i gränsöverskridande förfaranden. Även om man på det civilrättsliga området endast prioriterade konkurs-, företags- och fastighetsregister, uteslöts inte uttryckligen andra register. I maj 2008 publicerade Europeiska kommissionen meddelandet Mot en europeisk strategi för e-juridik. 9 I detta dokument framför visserligen kommissionen tvivel om att bildandet av nätverk för ovanstående register faller inom ramen för e-juridiken Vissa projekt tillhör inte det rättsliga området utan bör hänföras till e-förvaltning. Viss verksamhet som inbegriper rättsväsendet är sålunda snarast av administrativ karaktär (t.ex. fastighetsregister eller handelsregister såsom European Business Register ) 10 men behovet av att bilda nätverk för dessa register ifrågasätts inte. 6 Loc.cit. s Loc.cit. s Dok /07 JURINFO 23 JAI 301 JUSTCIV 163 COPEN KOM(2008) Loc.cit. s.4. PE /61 DV\ doc

40 Även i arbetsdokumentet om e-juridik 11 från Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor nämns elektroniska register som ett område där e-juridik skulle kunna utgöra ett värdefullt bidrag på EU-nivå. Som man kan sluta sig till av ovanstående dokument så erkänns det allmänna behovet av att bilda nätverk för olika civila register av rådet, kommissionen och Europaparlamentet. I efterföljande avsnitt kommer de viktigaste registren att behandlas var för sig, både när det gäller behovet av att bilda nätverk och när det gäller de resultat som redan har uppnåtts. FÖRETAGSREGISTER Enligt rådets första direktiv om bolagsrätt från är medlemsstaterna tvungna att ha ett handelsregister. Med rådets elfte direktiv om bolagsrätt från infördes kravet att lämna ut uppgifter om filialer till bolag i en stat som lyder under lagen i en annan stat. Även om dessa direktiv är inriktade på att ge insyn i företagsstrukturen, harmoniserar de inte registren i sig. För att förbättra den gränsöverskridande tillgängligheten hos handelsregister grundades European Business Register (EBR) 14, ett nätverk av för närvarande 21 nationella organisationer. EBR upprättades som en europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG). Syftet med EBR är att tillhandahålla gränsöverskridande tillgång till upplysningar om företag och företagens företrädare. Genom EBR-nätverket är det möjligt att hämta officiell företagsinformation från grupperingsmedlemmarnas register, med ett flerspråkigt gränssnitt och standardiserade rapporter. EBR är tillgängligt över Internet som en av tjänsterna bland de nationella onlinetjänster som tillhandahålls av olika företagsregister, genom ett gemensamt gränssnitt på det språk som väljs av användaren. Genom EBR är följande uppgifter tillgängliga: En grundläggande europeisk företagsprofil (EBR:s grundprofil). Nationella företagsprofiler (fullständigare upplysningar som utvidgar den grundläggande profilen, som till exempel innehåller stadgan, verksamhetsbeskrivning eller filialer). Förteckning över chefer, bokslut och individuella profiler. Minimikravet är att de medlemsstater som är anslutna till EBR ska göra sina uppgifter tillgängliga, men de kan på frivillig grund även distribuera de övriga medlemsstaternas uppgifter Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen, EGT L 65, , s Rådets elfte direktiv 89/666/EEG av den 21 december 1989 om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat, EGT L 395, , s DV\ doc 41/61 PE

41 Figur 1 ger en översikt på medlemsstaterna anslutna till EBR. - Medlemsstater i EU som inte är medlemmar i EBR - Medlemsstater i EU som också är medlemmar i EBR - Bulgarien - Österrike* - Jersey - Cypern - Belgien* - Norge* - Tjeckien - Danmark* - Serbien - Ungern - Estland* - Ukraina - Litauen - Finland* - - Malta - Frankrike* - - Polen - Tyskland* - - Rumänien - Grekland (Aten) * - - Slovakien - Irland Italien* Lettland* Nederländerna Republiken Makedonien* - - Slovenien Spanien* Sverige* Storbritannien Portugal** Luxemburg** * Även distributör - ** Ansökan om medlemskap Figur 1. Medlemsstater i EU och EBR - Stater utanför EU som är medlemmar i EBR När det gäller den tekniska strukturen är det viktigt att lägga märke till att EBR har tillämpat en decentraliserad modell. Ingen central databas har byggts upp, utan uppgifterna från ett register sänds i samma ögonblick som en distributör (till exempel ett annat register) efterfrågar dem. Genom bruket av en flerspråkig tesaurus anpassas sökgränssnittet till användaren (och dennes språk). På det sättet kan till exempel en svensk användare söka i det italienska registret på svenska (figur 2). - PE /61 DV\ doc

42 Figur 2. EBR: sökning i det italienska företagsregistret på svenska. Den inre marknadens funktion förbättras därmed: uppgifter om till exempel personal, rätten att företräda bolaget och möjlig insolvens är viktiga för att de internationella affärerna ska fungera på ett smidigt sätt. Förutom EBR:s betydelse för dess egna medlemsstater bör man inte underskatta den roll som EBR spelar i förbindelser med länder utanför Europa: tillgången till ett gränssnitt på franska förenklar exempelvis förfrågningarna från en affärsman i Elfenbenskusten om ett finskt företag. Förutom den rena sammankopplingen av företagsregister som har förverkligats fram till i dag, genomför EBR även liknande projekt för att förbättra utbytesmöjligheterna och kvaliteten på företagsdetaljerna, såsom Brite Business Register Interoperability Throughout Europe, vars syfte är att säkra informationsutbytet mellan de anslutna registren och brxml vars syfte är att upprätta en grundläggande XML-struktur för informationsutbyte mellan registren. FASTIGHETSREGISTER I och med det ökande antalet medborgare som väljer att flytta till en annan medlemsstat eller att skaffa sig en andra bostad utomlands, är det internationella tillgängligheten till upplysningar från fastighetsregister viktig för att fastighets- och hypoteksmarknaden ska fungera på ett riktigt sätt. DV\ doc 43/61 PE

43 Vitboken om integreringen av marknaden för hypotekslån i EU 15, och särskilt bilaga III i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar som åtföljer vitboken 16 understryker behovet av och ger en kort sammanfattning av de existerande möjligheterna för gränsöverskridande tillgång: Innan en egendom godtas som säkerhet för ett lån, måste hypotekslåneinstituten ha möjlighet att gå in i det nationella fastighetsregistret för att kontrollera om några andra belastningar redan finns, som därigenom ger andra tredje parter rättigheter. De nationella fastighetsregistren och deras tillgänglighet skiljer sig åt på flera sätt. Till att börja med finns inte centrala register i alla medlemsstater. Exempelvis Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien och Portugal har inte centrala register. Vidare har inte alla medlemsstater elektroniska register och följaktligen kan inte alla fastighetsregister nås online. Det finns till exempel inget elektroniskt register i Frankrike, medan registren i Tyskland och Grekland är delvis elektroniska beroende på vem som har ansvaret för det. De (delvis) elektroniska registren i Danmark, Grekland och Spanien kan exempelvis inte nås online. När det gäller gränsöverskridande tillträde till nationella fastighetsregister har utländska hypotekslåneinstitut i de flesta medlemsstater samma tillträdesrätt som inhemska hypotekslåneinstitut. I vissa medlemsstater är dock gränsöverskridande tillgång av olika skäl inte möjlig eller har nedsatt funktion jämfört med när inhemska hypotekslåneinstitut går in i registret. Till exempel i Ungern är onlineregistret inte tillgängligt från andra länder. I Lettland är det juridiskt möjligt för utländska hypotekslåneinstitut att gå in i registret online, men i praktiken är tillgången begränsad, eftersom utländska hypotekslåneinstitut behöver ett särskilt tillstånd från statens fastighetstjänst för att komma igenom brandväggen. I vissa medlemsstater, som Österrike, Portugal, Nederländerna och Storbritannien, är det redan möjligt för utländska hypotekslåneinstitut att gå in i registret online från andra länder. 17 European Land Information Service (Eulis), som officiellt startade 2006 och stöds av kommissionens econtent- och eten-program, upprättades för att tillfredställa det växande behovet av gränsöverskridande tillgång till fastighetsregister. Deltagarna i Eulis är de nationella institutioner som är ansvariga för att underhålla och tillhandahålla information från nationella fastighetsregister, i vilka uppgifter om fast egendom, tillhörande rättigheter, lagfartsbevis och hypoteksfordringar finns registrerade. Man är inom Eulis i färd med att bilda en europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG). Figur 3 visar medlemmarna i Eulis, jämfört med EU. 15 KOM(2007) SEK(2007)1683 bilaga III. 17 SEK(2007)1683 bilaga III, s PE /61 DV\ doc

44 - EU-medlemsstater som inte är medlemmar i Eulis - EU-medlemsstater som också är medlemmar i Eulis - Belgien - Österrike - Island - Luxemburg - England, Wales, Skottland - Frankrike - Finland - - Spanien - Irland - - Portugal - Litauen - - Italien - Nederländerna - - Malta - Sverige - - Cypern Rumänien Bulgarien Ungern Slovenien Polen Slovakien Tjeckien Tyskland Danmark Estland Lettland Grekland - - Figur 3. Medlemsstater i EU och Eulis - Stater utanför EU som är medlemmar i Eulis - Norge Eulis-tjänstens sätt att fungera förklaras nedan. DV\ doc 45/61 PE

45 User Local National Distributor EULIS 2 Portal 4 Crossborder National Supplier Figur 4. Eulis grundläggande sätt att fungera. I steg 1 ansluter sig användaren (från en stat som är medlem i Eulis) till systemet hos sin nationella distributör av fastighetsupplysningar. I detta system finns ett Eulis-alternativ. Den nationella distributören ansluter sig till Eulis-portalen. I denna portal kan användaren välja den medlemsstat i Eulis som han vill hämta upplysningar från detta kan vara allmän referensinformation om det specifika landet eller tillgång till det valda landets fastighetsregister. I det sistnämnda fallet (steg 4) låter användaren portalen ansluta sig till registret i den berörda staten. Användaren kan nu välja de fastighetsupplysningsprodukter som han behöver. Resultaten visas online. Figur 5 visar ett exempel från det nederländska fastighetsregistret (Kadaster-on-line) som hämtats genom Eulis-portalen. Figur 5. Utdrag från det nederländska fastighetsregistret via Eulis-portalen. PE /61 DV\ doc

46 Eulis-tjänsten innehåller även en flerspråkig ordlista över vanliga termer. Detta hjälpmedel översätter ofta använda termer från alla medlemmar i Eulis, och förklarar skillnaderna i betydelse eller deras juridiska innebörd. Detta översättningsverktyg baseras på en lista över vanliga begrepp som alla är angivna på engelska. Eulis-termerna fungerar som en länk mellan ordlistans termer inom ett behörighetsområde med den motsvarande termen i ett annat behörighetsområde. I den förutnämnda vitboken om integreringen av marknaden för hypotekslån i EU anges att kommissionen kommer att lägga fram en rekommendation, som ska uppmuntra medlemsstaterna att ansluta sig till Eulis. 18 KONKURSREGISTER INLEDANDE ANMÄRKNINGAR För att ekonomin ska fungera på ett riktigt sätt bör information om avtalsparternas finansiella situation innefattande betalningsoförmåga vara tillgänglig. Informationen bör helst vara avgiftsfri och så lättåtkomlig som möjligt. Även om denna information sedan länge samlas och görs tillgänglig av kreditvärderingsinstitut och kreditupplysningsinstitut, har man alltmer den uppfattningen att dessa upplysningar borde vara mer lättillgängliga. Och samtidigt som den internationella handeln växer, växer också behovet av lättillgängliga obeståndsupplysningar för användare i utlandet. Företagens obestånd registreras visserligen regelbundet i företagsregistret, men konkursregistren har ändå sitt berättigande: de innehåller mer information, till exempel om vilket skede förfarandet befinner sig i, förteckning över avvecklingsutdelning, förvaltare och tillsynsdomare. De innehåller dessutom obeståndsupplysningar om juridiska personer som inte är upptagna i ett företagsregister, såsom fysiska personer. Det finns inga EU-rättsakter för konkursregister. Därför skiljer sig konkursregistren från land till land: Det finns stora skillnader i insolvensförfarandena 19, vilket påverkar registren. Några konkursregister drivs av statliga organ, andra av privata organisationer, och vissa länder har inget konkursregister överhuvudtaget. Några register har avgiftsfri tillgång, medan det för andra krävs en avgift. På grund av de skiljaktiga reglerna om uppgiftsskydd finns det skillnader i sökbarhet och utlämning av personuppgifter. För att belysa de rättsliga, tekniska och organisatoriska utmaningar som uppstår när man bildar nätverk för register i allmänhet, ska vi i underavsnitt 5.3 granska de problem som några medlemsstater stötte på när de nyligen utvecklade sina provkoncept. 18 Loc.cit. s För en översikt hänvisas till bilaga A och B i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden. DV\ doc 47/61 PE

47 MELLANSPEL: DET CENTRALA KONKURSREGISTRET I NEDERLÄNDERNA Bildandet av ett europeiskt nätverk av nationella register förutsätter att dessa nationella register är tillgängliga. Även om den organisatoriska, rättsliga och tekniska situationen skiljer sig från land till land kan det vara belysande att studera de åtgärder som måste vidtas för att bygga upp ett nationellt register som uppfyller kraven på ett europeiskt nätverk. Vi ska studera utvecklingen hos det nationella konkursregistret i Nederländerna inte bara för att det åskådliggör problemen som uppstår när man inför nya webbtekniska lösningar inom äldre tillämpningar, utan även därför att den nederländska lösningen är tekniskt sett ganska avancerad, med exempelvis redan inbyggda funktioner för flerspråkig användning. I Nederländerna var det ända till helt nyligen en tidskrävande och svår uppgift att hämta upplysningar om obestånd från domstolsregistren. Man kunde läsa insolvensanmälningarna i den officiella tidningen varje dag, eller gå till handelskammarens företagsregister för att reda på ett företags tillstånd, eller till rättshjälpsrådets webbplats för att leta upp en fysisk person som genomgår skuldsanering. Men för att få upplysningarna från distriktsdomstolen den officiella innehavaren av konkursregistret var man tvungen att ringa eller gå på besök, och ofta vänta relativt länge för att få ett svar. Och när man sökte efter ett företag med okänt stadgeenligt säte eller en person utan fast eller tillfällig adress, kunde man bli tvungen att ta kontakt med samtliga nitton distriktsdomstolar, som alla har sina egna register. Och även om registreringsförfarandet vid domstolen gjordes på ett riktigt sätt, lämnade dessa uppgifters sökbarhet mycket övrigt att önska. Sättet på vilket insolvensanmälningarna publicerades och distribuerades var också ganska föråldrat (figur 6). PE /61 DV\ doc

48 Figur 6. Det tidigare insolvensanmälningsförfarandet i Nederländerna: ingen harmonisering mellan domstolarna och mycket manuellt arbete. Inom ramarna för lagstiftningen och databassystemet som varje domstol har i egen version hade nästan varje domstol sina egna riktlinjer när det gäller vilka uppgifter som är värda att publicera, anmälningarnas ordalydelse och distributionsmetod. Efter att ha slutfört uttagningsprocessen upprättade datasystemet ett Word-dokument med en förteckning över insolvensanmälningar för den bestämda dagen. Vissa domstolar faxade eller skickade hela förteckningen med e-post till de lagstadgade mottagarna, andra använde bokstavligen sax och klister för att sätta samman skräddarsydda förteckningar för lagstadgade eller andra mottagare, medan andra anlitade en reklambyrå för att göra arbetet. För organisationer som postväsendet som är ansvarigt för att genomföra kontroller av gäldenärers post innebar detta en kännbar administrativ börda. Den officiella tidningen, i vilken insolvensanmälningarna måste publiceras för att bli giltiga, mottog olika format från nästan alla domstolar och självfallet skickade de ganska stora fakturor för all redigering som de var tvungna att göra för att åstadkomma en enhetlig layout. Efter inrättandet av en Internetportal för domstolsväsendet 1999 publicerade ett ökande antal domstolar även sin dagliga förteckning över anmälningar på webben. Även om detta utgjorde ett viktigt framsteg motsvarade offentliggörandet i sig av dessa olika förteckningar långt ifrån ett öppet och väl sökbart register. Så när konkursregisterprojektet startade 2002 såg önskelistan ut så här: 1. Harmonisera insolvensanmälningarnas kategorier och ordalydelser. 2. Omvandla de nitton distriktsbaserade konkursregistren till ett gemensamt register. 3. Göra registret tillgängligt på Internet. 4. Distribuera anmälningar till de lagstadgade mottagarna på elektronisk väg. 5. Erbjuda yrkesanvändare möjligheten att abonnera på anmälningar i elektroniskt format. Den absoluta förutsättningen för de it-relaterade åtgärderna var att man harmoniserade insolvensförfarandena och anmälningarnas kategorier och ordalydelser. Detta utfördes av insolvensexperter från rättsväsendet, och resulterade i en lista med 103 olika anmälningskategorier och ett mycket koncist format för texten. Samtidigt som man började tillämpa dessa enhetliga förfaranden och anmälningar i domstolssystemen, vidtog man också åtgärder för att hämta fram de tidigare anmälningarna ur domstolssystemen. Dessa handlingar skickas till en central avdelning som lagrar dem i en databas på ett sådant sätt att både anmälningar och ärenden (som är olika rättsliga koncept) kan identifieras. Varje dag skapas två typer av XML-dokument 20 från databasen. Å ena sidan görs en daglig förteckning över alla offentliggjorda anmälningar för en bestämd dag, som skickas till den officiella tidningen. Genom att förse den officiella tidningen med ett välstrukturerat dokument kan man väsentligt minska kostnaderna. 20 XML = extensible Markup Language, ett läsbart filformat som ofta används för informationsutbyte på Internet. DV\ doc 49/61 PE

49 Å andra sidan skapas XML-akter, som var och en innehåller uppgifterna för varje insolvensärende där en anmälan har ägt rum. Dessa sistnämnda filer skickas med hjälp av en kommunikationsagent (message broker) till det offentliga konkursregistret på Internet. Kommunikationsagenten är baserad på intelligenta affärsregler och sorterar och konverterar XML-dokumenten enligt de lagstadgade mottagarnas behov, samt distribuerar anmälningarna enligt på förhand bestämda distributionsregler. För att ge några exempel: 1. Medan hela ärendehistoriken måste publiceras på Internet behöver bara de senaste anmälningarna skickas till mottagarna så tidigare anmälningar avlägsnas från XML-meddelandet. 2. Postväsendet behöver endast de anmälningar som rör deras ansvarsområde, så de får meddelanden när insolvensförfarandena inleds och avslutas, men de får inte meddelanden om borgenärssammanträden eller om inlämnade förteckningar över avvecklingsutdelning. 3. Rättshjälpsrådet, som är ansvarigt för tillämpningen av rättsakten om skuldsanering för fysiska personer, mottar endast anmälningar om skuldsanering, inte om konkurser eller betalningsanstånd. 4. Även anmälans exakta innehåll kan variera för olika mottagare: medan adressen för en person som bor på en kvinnojour naturligtvis inte får avslöjas på Internet, måste den dock skickas till postväsendet för att de ska kunna genomföra kontroll av gäldenärens post. Genom att förse dessa mottagare med tekniskt och semantiskt enhetliga uppgifter kunde man väsentligt minska kostnaderna. Figur 7. Nuvarande förfarande för insolvensanmälan i Nederländerna: harmoniserat och nästan helt automatiserat. PE /61 DV\ doc

50 I det offentliga konkursregistret kan sökningar göras på datum i kombination med domstol eller typ av insolvens, på ärendets eller anmälans nummer och på personers och företags namn. Eftersom fysiska personers privatliv måste skyddas, gjordes en överenskommelse med dataskyddsmyndigheten att sökningar endast kan genomföras med två olika söktermer, såsom namn tillsammans med födelsedatum, eller namn tillsammans med postnummer. Företag och juridiska personer kan sökas på namn, adress eller identifikationskod i företagsregistret. På den detaljerade sidan i registret återfinns all information i ärendet: namn och adress, namn, adress och kontaktupplysningar om förvaltaren eller mottagaren, namnet på tillsynsdomaren, identifikationsnummer och samtliga uppgifter om senare såväl som tidigare anmälningar. Även om detta konkursregister utgjorde en stor förbättring, ville många av registrets yrkesanvändare som banker, kreditvärderingsinstitut och postorderfirmor ha elektronisk tillgång till uppgifterna. Så i enlighet med direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn 21, beslutade man att tillhandahålla en webbtjänst genom vilken dessa regelbundna användare direkt och kostnadsfritt kan nå webbplatsens XML-arkiv. Webbtjänstanvändare kan inom ramen för sina egna tillämpningar söka i registret på samma sätt som en enskild användare kan söka på webbplatsen. Alla svar presenteras i XML-format och kan enkelt sättas samman. Kunderna erbjuds vidare möjligheten att upprätta en fullständig och synkroniserad kopia av registret i sitt egna nätverk så länge de följer reglerna för uppgiftsskydd. Även om registrets användargränssnitt endast är på holländska konstruerades en engelsk version av webbtjänsten för utländska användare. På grund av den mycket strikta uppgiftsmodellen kunde det underliggande XML-schemat göras tvåspråkigt. Som en följd av detta kan en genomsnittlig utvecklare av mjukvara konstruera en engelsk version av det nederländska konkursregistret. Juridiska tolkningsproblem löser man dock inte på detta sätt. Eftersom insolvensförfarandena skiljer sig åt väsentligt från land till land kan bokstavliga översättningar till ett annat språk ge utrymme för juridisk feltolkning. För att minimera den här risken användes den engelska översättningen av beskrivningen av nederländska insolvensförfaranden på webbplatsen för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område 22. Genom att använda denna terminologi kan utländska användare av webbtjänsten sätta de över hundra olika kategorierna av anmälningar och andra termer som uppträder i registret, i sitt rätta sammanhang. ETT EUROPEISKT PROVKONCEPT Som en följd av rådets beslut i juni tog det portugisiska ordförandeskapet initiativet till att sätta samman ett provkoncept för sammankopplingen av konkursregistren i sex medlemsstater (Tyskland, Österrike, Portugal, Slovenien, Italien och Nederländerna). 21 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn Ovan, fotnot 5. DV\ doc 51/61 PE

51 Som visas genom denna prototyp, som senare utvidgades till att omfatta Estland, Lettland och Tjeckien, så är användningen av internationella standarder och gemensam webbteknik tillräcklig för att söka i registren i de olika medlemsstaterna med utgångspunkt i ett sökgränssnitt, utan att man behöver bygga upp en ny central databas. Figur 8. Resultatlista efter en sökning i det provkoncept som togs fram av en grupp medlemsstater. Resultat från Italien, Österrike, Tyskland, Lettland och Nederländerna är införlivade i samma resultatlista. PE /61 DV\ doc

52 Även om en vidareutveckling av prototypen för närvarande väntar på beslut om finansiering, har nationella specialister redan analyserat vilka problem som måste lösas innan en europeisk portal med sammankopplade nationella konkursregister kan öppnas för allmänheten. NÅGRA GRUNDLÄGGANDE PUNKTER VID BILDANDET AV NÄTVERK FÖR REGISTER För att åskådliggöra hur europeiska register, som är sammankopplade i nätverk, på ett grundläggande plan fungerar i en decentraliserad struktur, beskrivs mer detaljerat i detta avsnitt hur svaret på en användarfråga tas fram. Den huvudsakliga tekniska vägen visas i vänstra spalten av schemat. För varje steg anges konkreta rättsliga, tekniska och organisationsmässiga problem i högerspalten. DV\ doc 53/61 PE

53 1. Ansluta sig till webbplatsen 2. Användaren når portalen och väljer det språk som han vill använda för navigationen (på liknande sätt som på andra EU-webbplatser). 9. Avgift 10. I vissa medlemsstater är registret avgiftsfritt, i andra måste en avgift betalas. Transnationella betalningstjänster som omfattar alla register måste upprättas. 3. Fråga 4. Användaren anger namnet på det företag som han söker efter och väljer en, flera eller alla medlemsstater för sökningen. 5. Utökad teckenuppsättning 6. Användningen av utökade tecken (som č, š, å) kan orsaka problem. Inte alla nationella databaser hanterar dessa tecken, eller kan översätta dem till sin nominella form (vilket kan bli otydligt: ska å översättas till a eller aa?) 7. Fonetisk sökning Vissa länder tillämpar fonetisk sökning, och gör det exempelvis möjligt att hitta Meier när man söker på Mayer. Denna funktion bör införas på den nationella sidan, eftersom varje land kan ha sin egen specifika tillämpning. I portalen bör dock användaren ges möjlighet att ange om han vill söka fonetiskt eller inte. Men på portalsidan kommer denna fonetiska funktion inte att tillämpas. Användaren bör känna till (eller upplysas om) vilka sökta register som har denna fonetiska funktion. 8. Definition av bolag och andra rättsliga frågor Söker man endast på bolag eller också på fysiska personer? I det sistnämnda fallet kan det uppstå problem, eftersom vissa medlemsstater endast tillåter sökning på namnet, andra kräver dubbla söktermer (t.ex. namn + födelsedatum). I det sistnämnda fallet måste detta alternativ vara tillgängligt för användaren. Finner man även enmansföretag när man söker på bolag? Innefattas tidigare namn av sökningen? (Finner man bolag A om bolaget ändrat namn till B eller om det har gått i konkurs?) Ingår alla typer av insolvensförfaranden i de nationella registren? Hur kommuniceras detta till användaren? Hur lång tid efter avslutandet av ett insolvensförfarande kan ett bolag påträffas? PE /61 DV\ doc

54 11. Distribution av sökfrågan Portalens mjukvara leder frågan till de register som användaren vill söka i. 14. Nationella svar De nationella registren skickar tillbaka de påträffade resultaten, med bolagsnamn, ärendets id-nummer i registret och insolvensdatum. 12. Innehåll i fältet bolag Det finns skillnader i vad som visas i fältet bolag. Instruktionerna i programmerarvägledningen och förbättringar i de nationella registren bör leda till en enhetligare visning av resultaten. Uppgiftsskydd Reglerna för uppgiftsskydd varierar mellan medlemsstaterna när det gäller t.ex. hur länge en person eller ett bolag bör finnas i registret efter att insolvensförfarandet avslutats. Datumfältet Det kan vara oklart för användaren vad som avses i datumfältet. Det kan vara början på insolvensförfarandet, men även det sista steget i detta förfarande. Man bör utreda om detta fält behövs i resultatlistan (det kanske räcker att visa det på detaljsidan), vad det i så fall ska visa, om detta går att åstadkomma i de nationella registren. 17. Resultatlista Portalen sätter samman sökresultaten från de olika registren till en resultatlista, som är sökbar på bolagsnamn, medlemsstat och datum. Fältens namn visas på det språk som valts av användaren. Maximala antalet sökträffar Det maximala antalet visade sökträffar måste klart bestämmas och meddelas till användaren om han går miste om några resultat bör han vara medveten om detta. 18. Hämta mer information Användaren kan klicka på en av sökträffarna för att hämta mer information. DV\ doc 55/61 PE

55 19. Detaljerad information 20. Detaljerna i ärendet visas för användaren. 21. Format Vissa medlemsstater (t.ex. Nederländerna och Italien) kan sända den detaljerade informationen till portalen i XML-format, vilket gör det möjligt att översätta fältens beteckningar. När fältens innehåll bygger på en begränsad uppsättning värden, kan även detta innehåll (t.ex. beteckningen på steget i förfarandet) översättas till användarens språk med hjälp av en flerspråkig ordlista. I vissa medlemsstater (t.ex. Portugal och Tyskland) är dock den detaljerade informationen domstolshandlingar i PDF-format eller råtext. Dessa kan inte översättas, eller endast till höga kostnader. I slutändan möts användaren av blandade resultat vilket gör det nödvändigt att modifiera de nationella register som ännu inte kan leverera detaljerad Kontextualisering På grund av skillnaderna mellan de nationella insolvensförfarandena och därigenom hos innehållet i registren, borde medlemsstaterna själva få välja de uppgifter som visas på detaljsidan. En riktig översättning är dock väsentlig. Det kan hända att en ordlista för terminologin inte räcker. Användarna måste kunna sätta termerna i sitt sammanhang för att förstå dem i deras avsedda juridiska betydelse. Återanvändning Vissa medlemsstater tillåter uttryckligen återanvändning av uppgifter (t.ex. Nederländerna), medan det i andra länder (t.ex. Tyskland) inte är tillåtet. Användaren måste klart och tydligt informeras om detta. 23. Avancerad sökning 24. Sökningar med andra söktermer än bolagsnamn, t.ex. en viss tidsperiod, en viss domstol eller ett visst förfarande. Varianter Varje land har sina egna särskilda alternativ för uppgifter och sökfrågor. Man måste hitta flexibla tekniska lösningar för att göra dessa alternativ tillgängliga i den gemensamma portalen. PE /61 DV\ doc

56 ÖVRIGA REGISTER DATABASER ÖVER ÖVERSÄTTARE OCH TOLKAR För att den gemensamma marknaden för översättningstjänster ska fungera på ett riktigt sätt, och som en förutsättning för e-juridikprogrammets övriga ambitiösa mål (som förbättring av gränsöverskridande videokonferenser, medling och tillgång till rättsliga förfaranden från andra länder), bör nationella databaser över översättare och tolkar vara tillgängliga för andra medlemsstater. Även om inte alla medlemsstater har en databas över översättare och tolkar skulle sammankopplingen kunna ske parallellt med konkursregistren. I prototypen med konkursregistren är även de tyska och österrikiska översättardatabaserna sammankopplade. Detaljerna i den offentligt tillgängliga databasen skulle kunna begränsas till namn, modersmål, land och hemort, språkpar, kvalifikationer, särskilda områden och kontaktuppgifter. Tillträdet till övriga uppgifter skulle kunna förbehållas rättsliga myndigheter. Så länge inte europeiska kvalitetsnormer existerar måste de nationella kvalitetsnormerna speglas i databasen. Även om man i kommissionens meddelande föreslår en central europeisk databas över tolkar, finns det inga övertygande argument mot att använda sig av det lättare alternativet att bilda nätverk av existerande nationella databaser. FOLKBOKFÖRINGSREGISTER Det är nödvändigt med tillgång till folkbokföringsregister för att bland annat samla information om en gäldenärs adress. Kommissionen konstaterar följande i grönboken om effektiv verkställighet av domar i Europeiska unionen: insyn i gäldenärers tillgångar 24 : Dessa register är emellertid ordnade på mycket olika sätt. I vissa medlemsstater 25 förvaltas de av lokala myndigheter, så att en borgenär som söker efter en gäldenärs adress måste söka i alla lokala register i hela landet en omöjlig uppgift. Centrala register är ofta inte tillgängliga för borgenären. 26 Riser ID Services GmbH, som sedan 2003 stöds inom ramen för eten-programmet, är en (privat) leverantör av elektroniska adresskontrolltjänster, för närvarande från Tyskland, Österrike, Ungern, Irland, Estland, Sverige och Schweiz. Medan Eulis och EBR tillhandahåller sina gränssnitt genom de nationella registren har Riser ID sin egen portal. Tillträde genom de nationella registren är inte möjligt. 24 KOM(2008) Exempel: Tyskland, Italien. 26 Undantag: I Österrike är det centrala folkbokföringsregistret tillgängligt online: DV\ doc 57/61 PE

57 TESTAMENTSREGISTER I grönboken Arv och testamente 27 konstaterar man: Att hitta testamenten är ibland ett oöverstigligt hinder, särskilt när de har upprättats utomlands. För att hantera det här problemet kan man tänka sig olika lösningar som för närvarande granskas i en konsekvensbeskrivning från kommissionen. Även om man kan bygga upp en central europeisk databas är den redan påbörjade sammankopplingen av vissa nationella register i sammanslutningen för europeiska testamentsregister (European Network of Registers of Wills Association, ENRWA) ett bra alternativ för vidare utveckling. Det europeiska testamentsregistret (European Network of Registers of Wills, ENRW) är ett nätverk som gör det möjligt att koppla samman befintliga nationella och lokala testamentsregister. Genom ENRW kan en notarius publicus söka i ett utländskt register genom sitt eget nationella register. Det utländska registret svarar sedan notarius publicus genom hans nationella register. Projektet startade 2001 och började användas mellan Belgien och Frankrike I syfte att förenkla utvidgningen av ENRW till andra europeiska stater skapade de franska, belgiska och slovenska notarius publicus-organen i juli 2005 ENRWA, som i dag har åtta medlemmar (Frankrike, Belgien, Slovenien, Nederländerna, Portugal, Italien, Lettland och regionen St. Petersburg). Ytterligare fyra länder har uttryckt önskemål om att gå med i sammanslutningen (Rumänien, Bulgarien, Polen och Estland). SAMMANKOPPLING: HUR? I de föregående avsnitten bedöms behovet av gränsöverskridande tillgång till fastighets-, företags- och konkursregister. Förutom initiativ som redan har inletts finns det i allmänhet olika möjligheter för att förverkliga denna gränsöverskridande tillgång. I detta avsnitt ges en kortfattad översikt av dessa alternativ. 1) Bygga en eller flera centrala europeiska databaser. Figur 9. Centrala europeiska register. 27 KOM(2005)0065. PE /61 DV\ doc

58 I allmänhet brukar detta vara en komplicerad, klumpig och dyr lösning. På gemenskapsnivå måste innehållet i registren bestämmas, eventuellt med hjälp av en rättsakt. Databasens underhåll är kostsamt, bland annat på grund av åtgärder som måste vidtas för uppgiftsskydd och säkerhet. Att bygga en central databas kan vara ganska invecklat, eftersom det jämfört med en enkel sammankoppling är svårare att ta hänsyn till nationella särdrag. 2) Sammankoppling av register genom ingångspunkter i de nationella registren. Figur 10. Sammankoppling med tillgång via nationella register. Figuren ovan visar hur EBR och Eulis fungerar. Att endast koppla samman registren är inte förknippat med de kostnader som byggandet och underhållet av en central databas medför, och ger de deltagande medlemmarna större frihet. Den domänspecifika lösningen kan ses som både en fördel (oberoende av andra domäner) och en nackdel (återuppfinna hjulet, dubbla kostnader). Genom att använda de nationella registren som ingångar behöver inga gemensamma portaler utvecklas. En integration mellan de olika domänerna är dock inte möjlig. 3) Sammankoppling av register genom en portal för varje typ av register. Figur 11. Sammankoppling med tillträde via domänportaler. DV\ doc 59/61 PE

59 Riser ID erbjuder denna sorts lösning för folkbokföringsregistren. Tillgång till utländska register tillhandahålls inte genom det nationella registret, utan genom en central portal. Denna lösning är fördelaktig när de nationella gränssnitten är mycket komplicerade eller knappt tillgängliga. 4) Sammankoppling av register genom en gemensam e-juridikportal. Figur 12. Sammankoppling med tillträde via en central europeisk e-juridikportal Detta är den lösning som presenteras i e-juridikförslagen från kommissionen och rådet. Det är ett användarvänligt alternativ, eftersom denna enda portal för många användare skulle vara tillräcklig. De kan då vara säkra på att de tillgängliga uppgifterna kommer från pålitliga källor. Portalen ger dessutom möjlighet till länkning mellan de olika domänerna. Man bör dock vara medveten om att inte alla register alltid används i rent rättsliga sammanhang. Nackdelen med ett mycket strikt genomförande av denna lösning skulle alltså kunna vara att man inte bryr sig om eller åsidosätter de domänspecifika särdragen. PE /61 DV\ doc

60 5) Sammankoppling av register på grundval av tjänster och väl avgränsade gränssnitt. Figur 13. Flexibel lösning byggd på tjänster. I detta alternativ tar man hänsyn till att olika domäner kan kräva olika lösningar och att e-juridikportalen kan kräva att de nationella registren omfattas på ett annat sätt än i en domänspecifik lösning, både när det gäller funktion och geografisk räckvidd. EBR-lösningen innefattar till exempel medlemsstater utanför EU som kan utelämnas i EU:s e-juridikportal. Genom att ta fram konkreta tjänster mjukvarufunktioner med väl avgränsade parametrar för indata och utdata kan man uppnå flexibla lösningar. Detta alternativ har en decentraliserad struktur och rättar sig efter den europeiska interoperabilitetsramen (European Interoperability Framework, EIF). 28 Ansvarsområdena kan tydligt delas upp mellan organisationer som är ansvariga för de nationella registren, innefattande kvaliteten på uppgifterna och tillgänglighet genom gemensamt överenskomna gränssnitt, organisationer som är ansvariga för tjänsterna detta skulle kunna vara organisationer som Eulis eller EBR, och i vissa fall EU-institutioner som kommissionen, organisationer som är ansvariga för de olika användargränssnitten, som kan vara nationella register, innehavaren av den europeiska e-juridikportalen, eller förmedlarorganisationer som Riser ID eller Eulis DV\ doc 61/61 PE