De viktigaste internationella miljöavtalen samt deras mål och genomförande (uppdaterat ) Avtal Mål Genomförande

Transkript

1 De viktigaste internationella miljöavtalen samt deras mål och genomförande (uppdaterat ) År 2009 slutfördes åtgärderna för att sätta i kraft fyra konventioner eller ändringar av konventioner. 1 Avtal Mål Genomförande Klimatförändringen FN:s ramkonvention om klimatförändringar 1992 (Rio de Janeiro), UNFCCC Att stabilisera halten av växthusgaser i atmosfären så att den stannar på en trygg nivå. FN:s klimatkonvention godkändes år 1992 och trädde i kraft år Konventionen har ratificerats av 193 stater och EU. Kyotoprotokollet 1997 I Kyotoprotokollet har industriländerna förbundit sig att fram till år 2012 minska sina utsläpp av växthusgaser med totalt 5 % jämfört med nivån år Enligt EU:s interna bördefördelning ska Finland under åtagandeperioden se till att utsläppen hålls på samma nivå som år Protokollet har ratificerats av 193 länder samt EU. Protokollet trädde i kraft År 2008 var utsläppen av växthusgaser lite under nivån enligt grundåret 1990 i Kyotoprotokollet. Utsläppsuppgifterna rapporterades till EU i januari Förhandlingarna fortsätter i syfte att åstadkomma ett internationellt fördrag som gäller klimatkonventionssystemet efter år Ämnen som förstör ozonskiktet Wienkonventionen för skydd av ozonsiktet 1985 (Wien) Montrealprotokollet 1987 Vilda djur och växter Att stoppa användningen av ämnen som försvagar ozonskiktet i den övre atmosfären. Konventionen och protokollet behandlar utöver begränsning av användningen av ämnen som försvagar ozonskiktet även skydd av och forskning om ozonskiktet. Både Wienkonventionen och Montrealprotokollet har ratificerats av 195 länder och EU. Produktionen, konsumtionen, användningen, importen och exporten av ämnen som försvagar ozonskiktet har begränsats dels genom EU förordningen 1005/2009, dels genom statsrådets beslut 262/1998. År 2009 utreddes finansmöjligheterna hur man förstör avfall som beror på ämnen som försvagar ozonskiktet, arbetet fortsätter år Konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter (CITES) 1973 (Washington) Att reglera den internationella handeln med utrotningshotade arter och med produkter tillverkade av sådana. Konventionen har ratificerats av 175 länder. EU är inte med, eftersom ändringen (gjord 1983) av konventionen för medlemskap i en ekonomisk integrationsorganisation inte är i kraft. Konventionen genomförs med rådets förordning 338/97 och flera förordningar av kommissionen. 1 Miljöministeriets meddelande om ikraftträdande av ändring i bilaga III till Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel (FördragsS 24/2009), Republikens presidents förordning om sättande i kraft av överenskommelsen med Nordiska miljöfinansieringsbolaget och Nordiska Investeringsbanken om en projektberedningsfond inom aktionsplanen för Östersjön (FördragsS 55/2009), Republikens presidents förordning om sättande i kraft av protokollet om register över utsläpp och överföringar av föroreningar (FördragsS 58/2009) och Republikens presidents förordning om sättande i kraft av åtgärderna i bilaga V till miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget (FördragsS 59/2009).

2 Biologisk mångfald Konventionen om biologisk mångfald 1992 (Rio de Janeiro), CBD Att den biologiska mångfalden hos jordens olika ekosystem, djur och växtarter och deras gener skyddas och bevaras, att alla delar av denna mångfald nyttjas på ett hållbart sätt samt att nyttan av de genetiska resurserna fördelas rättvist. Biodiversitetskonventionen har undertecknats av 167 länder och EU och ratificerats av 192 länder och EU. Finland ratificerade konventionen år I december 2006 godkände statsrådet en ny strategi för skydd och hållbart nyttjande av naturlig mångfald under åren samt en nationell strategi och ett handlingsprogram för biologisk mångfald i Finland. Finlands fjärde landrapport remitterades till CBD:s sekreteriat i juni Utvärderingen av målet för år 2010 skall äga rum vid CBD:s partsmöte i oktober Det internationella systemet för nyttan och tillgången av de genetiska resurserna debatteras under konventionen. Biosäkerhetsprotokollet 2000 (Cartagena) Att säkra att de internationella transporterna av levande genmodifierade organismer (GMO) är trygg med tanke inte bara på den biologiska mångfalden utan också på människans hälsa. Cartagenaprotokollet trädde i kraft Det har ratificerats av 159 länder och EU. Finland ratificerade protokollet EU:s och Finlands GMOlagstiftning täcker kraven enligt protokollet. Farligt avfall Konventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och omhändertagande av riskavfall 1989 (Basel) Att hänsyn tas till miljön alltid när farligt avfall flyttas över statsgränser, att avfallsmängderna minskas och att avfallet återvinns eller behandlas så nära platsen för dess uppkomst som möjligt. Baselkonventionen har undertecknats av 52 länder och EU och den har ratificerats av 172 länder och EU. I och med konventionen har övervakningen av problemavfallstransporter förbättrats. År 1995 föreslogs det att konventionen ändras så att export av problemavfall från OECD-länder till andra länder förbjuds (förbudsändring). Ändringen har ratificerats av 68 länder och EU. Ändringen inte är i kraft. Export av miljöfarligt avfall från industriländer till utvecklingsländer är förbjudet enligt Europaparlamentets och rådets förordning 1013/2006. Finland har deltagit i arbetet att förbättra utvecklingsländernas beredskap att ta hand om farligt avfall. Protokollet om ansvar och skadeståndsskyldighet 1999 (Basel) Att den skadelidande ersätts för skador på egendom som orsakats av problemavfallstransporter och att miljön återställs. Ansvars och skadeståndsskyldighetsprotokollet har undertecknats av 13 länder, inte EU, och det har ratificerats av 10 länder. Protokollet är ännu inte i kraft. Det behövs 20 ratificeringar för att protokollet skal träda i kraft. Finland har inte ratificerat protokollet. Långlivade organiska föreningar Stockholmskonventionen om långlivade organiska föreningar (POPs) 2001 (Stockholm) Att dels upphöra med produktionen och användningen av tio bekämpningsmedel och industrikemikalier, dels begränsa utsläppen av dioxiner och furaner. Konventionen trädde i kraft Konventionen har undertecknats av 151 stater och EU och den har ratificerats av 171 länder och EU. Finland ratificerade konventionen och EU Inom EU har konventionen verkställts med Europaparlamentets och rådets förordning 850/2004. Vid konventionens fjärde partsmöte lades ytterligare nio nya föreningar till konventionen.

3 Handel med farliga kemikalier Rotterdamkonventionen om förfarandet för ett förhandsgodkännande av farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel (PIC) (Rotterdam, Tillgång till information, deltagande Konvention om allmänhetens tillgång till miljöinformation och deltagande i beslutsfattande på miljöområdet samt rättslig prövning av miljöfrågor (Århus, Farliga kemikalier och bekämpningsmedel i konventionen får exporteras bara på förhandstillstånd av importlandet. Ett land kan också vägra importera en kemikalie. Konventionen omfattar 40 kemikalier eller grupper av kemikalier, i partsmötet lades den nyaste gruppen tributyltenn till konventionens bilaga III. Att garantera att vanliga människor får tillgång till information om miljön. De ska också få vara med om att fatta beslut om miljön samt ha rätt att överklaga beslut i miljöfrågor. Konventionen trädde i kraft Konventionen har undertecknats av 72 länder och EU och den har ratificerats av 135 länder och EU. Finland ratificerade konventionen och EU Inom EU har konventionen verkställts med Europaparlamentets och rådets förordning 689/2008. De kemikalier som berörs av avtalet finns angivna i en förteckning som ingår i förordningens bilaga I. Förordningens bilaga I har uppdaterats två gånger år 2010 (15/2010) och (196/2010). Konventionen trädde i kraft Konventionen har ratificerats av 43 länder och EU. Finland ratificerade konventionen och EU Finlands lagstiftning täcker huvudsakligen kraven enligt konventionen. Den nationella rapporten om verkställande gjordes i december Konventionens ändring (artikel 6) om genmodifierade organismer har ratificerats av 25 länder och EU. Finland ratificerade ändringen I sommar 2009 beslöts att det skulle äga rum det extraordinära partsmötet år 2010 i vilket ska bildas arbetsgrupp (TF) för publikens deltagande i beslutsfattande. Protokoll om ett register över utsläpp och överföringar av föroreningar (PRTR) (Kiev, 2003) Förbättrar tillgången till information med hjälp av ett integrerat utsläpps och överföringsregister. PRTR-protokollet godkändes år 2003 och trädde i kraft Protokollet har undertecknats av 25 länder och EU. Inom EU har protokollet verkställts med Europaparlamentets och rådets förordning 166/2006. Det första partsmötet hölls i Geneve Miljökonsekvensbedömning Konvention om bedömning av gränsöverskridande miljöpåverkan (Esbo, 1991) Att dels bedöma den skadliga gränsöverskridande miljöpåverkan som orsakas av projekt, dels förebygga och begränsa skadorna innan beslut om projekten fattas. Konventionen trädde i kraft år Konventionen har undertecknats av 29 länder och EU och den har ratificerats av 43 länder och EU. Finland har tillämpat konventionen på 22 projekt och har 14 gånger varit part i objekt i slutet av år Protokoll om strategiska bedömningar (Kiev, 2003) Bedömning av miljöverkningarna och allmänhetens deltagande i beredningen av planer och program som sannolikt har betydande miljökonsekvenser och, i tilllämpliga delar, av verksamhetsprinciper och lagstiftning. Protokollet har undertecknats av 37 länder och EU och det har ratificerats av 18 länder och EU. Finland ratificerade protokollet Protokollet trädde i kraft

4 Luftföroreningar Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (Geneve, 1979) Protokoll om åtagandena för minskning av utsläppen eller begränsning av användningen: Konventionen är ett av de viktigaste internationella miljöavtalen som skyddar miljön och människors hälsa mot föroreningar som transporteras via luften över statsgränserna. År 1979 undertecknades konventionen av 31 länder och EU. Konventionen har ratificerats av 50 länder och EU. Finland ratificerade konventionen Flyktiga organiska föreningar (VOCs) (Geneve, 1991) Att före år 1999 minska utsläppen av flyktiga organiska föreningar med 30 % jämfört med utsläppen år Protokollet har ratificerats av 22 länder och EU och det har ratificerats av 24 länder. I Finland var utsläppen år procent mindre än år Svavel (Oslo, 1994) Kväveoxider (Sofia, 1988) Det långsiktiga målet är att svavelnedfallen inte ska överstiga den kritiska belastningen i varje enskilt område. Finland förband sig att före år 2000 minska utsläppen med 80 procent jämfört med utsläppen år I första skedet att allmänt stoppa utsläppen av kväveoxider. Det vanligaste referensåret är Protokollet har undertecknats av 27 länder och EU och det har ratificerats av 28 länder och EU. År 2006 var nivån på svavelutsläppen från Finland 88 % lägre än år Protokollet har undertecknats av 25 länder och det har ratificerats av 33 länder och EU. Före slutet av år 1994 förband Finland sig att frysa kväveoxidutsläppen på 1987 års nivå. År 2008 var Finlands utsläpp 42 % mindre än år Tungmetaller (Århus, Att minska utsläppen av kvicksilver, bly och kadmium till en nivå under 1990 års utsläppsnivå. Protokollet trädde i kraft Det har undertecknats av 35 länder och EU och det har ratificerats av 28 länder och EU. Finland ratificerade protokollet och EU År 2008 var Finlands utsläpp av kvicksilver 27 %, kadmium 81 % och bly 94 % mindre än år Långlivade organiska föreningar (POPs) (Århus, Att minska eller upphöra med användningen av långlivade organiska föreningar. Att minska utsläppen av dioxin, furan och PAH-föreningar samt hexaklorbenzen (HCB) under nivån år År 2009 lades sju nya POPämnen till protokollet och gränsvärdet för dioxin och furan inom avfallsförbränning, sinterverk och ljusbågugnar i smältverk. Protokollet trädde i kraft Det har undertecknats av 35 länder och EU och det har ratificerats av 28 länder och EU. Finland ratificerade protokollet och EU År 2008 var utsläppen av dioxin och furan 55 %, utsläppen av PAH-föreningar 5 % och utsläppen av HCB 35 % mindre än år Begränsning av de försurande, övergödslande och ozonpåverkande utsläppen i luftlagret närmast jorden (Göteborg, 1999) Att minska utsläppen av svavel, kväveoxider, ammoniak och flyktiga organiska föreningar (VOC) så att utsläppen fr.o.m. år 2010 bestående ligger under de största tillåtna utsläppen enligt protokollet. Från år 2010 är Finlands utsläpp av svavel högst ton, av kväveoxider högst ton, av flyktiga organiska föreningar högst ton och av ammoniak högst ton. Protokollet trädde i kraft Det har undertecknats av 31 länder och ratificerats av 24 länder och EU. Finland ratificerade protokollet och EU År 2008 var Finlands utsläpp svaveldioxid, ton kväveoxid, ton VOC och ton ammoniak.

5 Skyddet av Östersjön Helsingforskonventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö 1992 och under konventionen: Att förebygga och hindra nedsmutsningen av Östersjön för att främja dess ekologiska återhämtning och bevara dess ekologiska balans. Den nya konventionen trädde i kraft Ändringarna av bilagorna III och IV om att förebygga belastningen från lantbruket samt att arrangera mottagning av avfall från fartyg trädde i kraft Dessutom har ändringarna av bilaga IV om förebyggande av föroreningar som härstammar från fartyg trätt i kraft , och bilaga III Östersjöprogrammet 1992 Att eliminera de värsta punktkällorna och diffusa källorna som förorenar Östersjön. Konventionen genomförs dels genom ett nationellt tillståndsförfarande, dels genom bilateralt och multilateralt samarbete, särskilt i närområdena. Fram till december 2009 hade 90 av de 163 värsta belastarna i Östersjöområdet eliminerats. En av Finlands hot spot finns kvar. Kommissionens för skydd av Östersjöns marina miljö (HELCOM) rekommendationer och ministerförklaringar samt åtgärdsprogrammet BSAP (Baltic Sea Action Plan) som godkändes år 2007 Syftet med BSAP-programmet är att uppnå god status i Östersjön före år Programmet omfattar miljömål och åtgärder i syfte att bekämpa eutrofiering, minska skador och påföljder av skadliga ämnen och sjötrafik samt att bevara den marina biologiska mångfalden. Kväveminskningen har inte uppnåtts. Belastningen från jordbruket har inte minskat enligt målet. Belastningsminskningen syns ännu inte i Östersjöns belastning. HEL- COM:s rekommendationer genomförs nationellt med stöd av statsrådets principbeslut samt EU:s bestämmelser. Implementeringen av BSAP rapporterades till ministermötet