Slutrapport. Kartläggning av gränsöverskridande planerad vård inom EU/EES finansierad av Försäkringskassan (39)

Transkript

1 1 (39) Slutrapport Kartläggning av gränsöverskridande planerad vård inom EU/EES finansierad av Försäkringskassan

2 2 (39) Sammanfattning Rapportens syfte är att klartlägga och analysera den planerade gränsöverskridande vården inom EU/EES som finansierats av Försäkringskassan. Redovisningen avser perioden januari 2004 juli Planerad vård innebär sådan vård som av olika anledningar sökts utomlands och där syftet med resan är att söka vård. I rapportens sista avsnitt diskuteras även den gränsöverskridande vårdens drivkrafter och eventuella konsekvenser. Avsnittet är avsett att lyfta vissa centrala frågor och uppmärksamma de eventuella fördelar och nackdelar dagens rättsläge erbjuder. I och med att Regeringsrättens domar av den 30 januari 2004 avkunnades blev det klarlagt att det finns två, av varandra oberoende, möjligheter att söka och få ersättning för vård i ett annat EU/EES-land. Domarna innebär att sjukvård och tandvård, med stöd av artiklarna 49 & 50 i EG-fördraget, ska betraktas som tjänster som kan efterfrågas över de nationella gränserna. Utöver att beviljas förhandstillstånd för vård utomlands med stöd av EG-förordning 1408/71, artikel 22.1/c., kan även ersättning beviljas i efterhand för erhållen vård med stöd av EG-fördragets artiklar. En försäkrad kan idag således välja i vilket land han eller hon vill få vården - i Sverige eller i ett annat EU/EES-land. Att betrakta sjukvård och tandvård som en tjänst öppnade därmed dörren för en relativt obegränsad gränsöverskridande vård och gav på så sätt allt fler svenskar möjlighet att nyttja den internationella sjukförsäkringen. Totalt har Försäkringskassan beviljat 81 ansökningar om förhandstillstånd och 528 ansökningar om ersättning i efterhand för planerad vård i ett annat EU/EES-land under den aktuella perioden. Antalet ärenden ökar kontinuerligt och Försäkringskassans uppfattning är att utlandsvård blir ett allt populärare val för svenska försäkrade. I 61 beviljade beslut om förhandstillstånd har aktuellt landsting upprättat en betalningsförbindelse med Försäkringskassan som innebär att landstinget själva står för kostnaderna. Försäkringskassans kostnader för övriga 548 ärenden är ännu inte helt fastställt men beräknas uppgå till cirka 15 miljoner kronor vilket är en väldigt liten del av de totala kostnaderna på området. För de personer som väljer att söka vård utomlands för försäkringen emellertid ofta betydande ekonomiska konsekvenser. Tandvård är den i särklass vanligaste vårdtypen som svenska försäkrade erhåller utomlands och som sedan ersätts i efterhand av Försäkringskassan med ett belopp motsvarande nivån i den svenska tandvårdsförsäkringen. De flesta av dessa ärenden avser bastandvård där ersättningsnivån är relativt låg. Av de totala ersättningskostnaderna avser tandvård utomlands endast 6 procent, trots att 40 procent av antalet beviljade ärenden avser sådan tandvård. Under perioden har de tandvårdsärenden som Försäkringskassan beviljat ersättning för i huvudsak utförts i Finland och i Spanien. Försäkringskassan ser dock att antalet ärenden som avser tandvård i de baltiska länderna och i Polen ökar kraftigt efter-

3 3 (39) som det där ofta kan erbjudas tandvård till en lägre kostnad än i Sverige. Om svenska försäkrade fortsätter att i allt större utsträckning söka billigare utlandstandvård skulle, på sikt, även de svenska tandvårdspriserna kunna komma att påverkas. Den näst vanligaste vårdtypen (84 ärenden eller cirka 60 personer) är behandling av pisksnärtsskador. De utgör tillsammans ca 30 procent av de totala kostnaderna som Försäkringskassan ersatt under perioden. 81 av dessa 84 ärenden avser diagnos och operation av pisksnärtskador som har utförts av två privatpraktiserande läkare i Tyskland. Den gränsöverskridande vården utgörs även i stor utsträckning av högspecialiserad vård för tumörsjukdomar och inom de medicinska områdena ortopedi och kirurgi. Fertilitetsbehandlingar så som äggdonation och provrörsbefruktning är andra vårdtyper som blir allt vanligare att erhålla utomlands och där ersättning beviljats av Försäkringskassan. Tyskland är det mest populära vårdlandet utanför Sverige, särskilt för behandlingar för nackskador och tumörsjukdomar. Många svenskar åker också till Finland och får vård, framförallt ses en kraftig ökning av den gränsöverskridande vården i Norrbotten, nära den finska gränsen. Försäkringskassan har avslagit 56 ansökningar om förhandstillstånd med stöd av EG-förordning 1408/71, artikel 22.1/c. Den vanligaste orsaken till avslag är att vården kan ges inom normal väntetid i Sverige. Försäkringskassan har också avslagit 53 ansökningar om ersättning i efterhand med stöd av EG-fördraget artiklar 49 & 50. Det vanligaste skälet för avslag i dessa ärenden är att behandlingen som erhållits utomlands inte anses beprövad och erkänd av den internationella medicinska vetenskapen. Många ansökningar har också avvisats eftersom de kommit in för sent. Den nya möjligheten att söka vård utomlands med stöd av EG-fördragets artiklar om fri rörlighet för tjänster har gett upphov till en rad svårbedömda tillämpnings- och normeringsproblem för Försäkringskassan. I februari 2005 gav Försäkringskassan ut riktlinjer till ledning för tillämpningen på området. Fortfarande finns emellertid en del tolkningsproblem kvar, av vilka några prövas i förvaltningsdomstolarna. Bland annat är det ännu inte helt klarlagt vilken betydelse den internationella medicinska vetenskapens bedömning av vissa behandlingsmetoder bör tillmätas. En ökad gränsöverskridande vård får dessutom både samhällsekonomiska och praktiska konsekvenser. För konsumenten innebär utvecklingen en ökad valfrihet som ställer högre krav på eget ansvar och information, exempelvis finns idag ingen svensk patientskadeförsäkring som omfattar vård utomlands. Andra konsekvenser av en ökad gränsöverskridande vård är bland annat den omvända diskriminering som svenska privata vårdgivare utsätts för. Hur ansvarsuppdelningen mellan nationell och internationell sjukvård, respektive landsting och

4 4 (39) stat påverkar incitamenten inom nationell vård och hur Försäkringskassan ska få stöd med specialiserad medicinsk kompetens är andra frågor som diskuteras. Försäkringskassan uppfattning är att det är olyckligt om domstolspraxis även fortsättningsvis får föregripa lagstiftningsåtgärder på området. Några frågor som bör diskuteras och eventuellt regleras i författning är exempelvis hur den internationella vetenskapens ställning ska tolkas, om även privata vårdtjänster utomlands ska ersättas av statliga medel, om det bör finnas nationella återbetalningstaxor även för sjukvården och om det bör införas ett patientskydd även för internationell vård. Försäkringskassan ser fram emot resultatet av Regeringskansliets pågående arbete på området och ser det vara av yttersta vikt att arbetet med att skyndsamt ta fram en nationell lagstiftning prioriteras för att garantera en enhetlig, rättssäker och trygg tillämpning av EG-rätten på nationell nivå.

5 5 (39) INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING INLEDNING... 6 Uppdraget MÖJLIGHETERNA TILL VÅRD UTOMLANDS RÄTTSLÄGET EFTER REGERINGSRÄTTENS DOMAR DEN 30 JANUARI Ersättning för vårdkostnader enligt artiklarna 49 och 50 i EG-fördraget...8 Förhandstillstånd enligt Förordning 1408/71, artikel 22.1/c RESULTAT Ersättning för vårdkostnader med stöd av artiklarna 49 och 50 i EG-fördraget...13 Antal och kostnader...13 Behandlingar, vårdtyper och kostnader per vårdtyp...16 Avslag och skäl till avslag...18 Förhandstillstånd för vård med stöd av artikel 22.1/c i förorning1408/ Antal och kostnader...19 Behandlingar och vårdtyper...21 Avslag och skäl till avslag RESULTATANALYS GRÄNSÖVERSKRIDANDE VÅRD DRIVKRAFTER OCH KONSEKVENSER Incitament till att söka vård utomlands...27 Samhällsekonomiska och praktiska konsekvenser av ökad gränsöverskridande vård...28 Tandvård utomlands...28 Sjukvård utomlands...29 Utveckling av gränsöverskridande vård och patientrörlighet inom Europeiska unionen AVSLUTANDE KOMMENTARER REFERENSER BILAGA 1 METOD OCH AVGRÄNSNINGAR BILAGA 2 INFORMATIONSMATERIAL TILL ALLMÄNHETEN... 37

6 6 (39) 1. Inledning Den internationella sjukförsäkringen (även kallad EU-vård) är statligt finansierad och grundar sig främst på EU-gemensamma förordningar och fördrag, men även på sjukvårdsavtal som Sverige tecknat med andra länder. Försäkringen hanterar kostnader för olika kategorier av svenska försäkrade som får hälsooch sjukvård utomlands samt kostnader för nordiska försäkrade som får vård i Sverige. Under år 2004 kostade försäkringen cirka 300 miljoner kronor. Den mest kända delen av den internationella sjukförsäkringen är den del som omfattas av det europeiska sjukförsäkringskortet. Kortet infördes den 1 juni 2004 och ger svenska försäkrade rätt till nödvändig vård under en tillfällig vistelse i ett annat EU/EES-land eller Schweiz. Vårdkostnaderna regleras sedan direkt mellan medlemsstaternas institutioner exklusive de nordiska länderna (med vilka Sverige har tecknat särskilda avtal om betalningsavstående för denna kostnad). En annan stor del av försäkringen utgörs av så kallad pensionärsvård. Sverige är, enligt EG-förordning 1408/71, kostnadsansvarig för hälsooch sjukvård för svenska pensionärer bosatta i ett annat EU/EES-land exklusive Norden, Österrike, Irland och Luxemburg (med vilka Sverige har tecknat särskilda avtal om betalningsavstående för denna kostnad). Betalningen för denna vård sker på grundval av fastställda schablonbelopp som varje medlemsstat årligen tar fram. Konventionsvården är den del av försäkringen som avser vårdkostnader i Sverige för personer som är försäkrade i länder med vilka Sverige har särskilda avtal, t.ex. de nordiska länderna. Den internationella sjukförsäkringen ger också möjlighet för personer som har rätt till vård i Sverige att välja att få sin behandling i ett annat EU/EES-land. Fram till 30 januari 2004 beviljades endast förhandstillstånd för vård utomlands med stöd av EG-förordning 1408/71, artikel 22.1/c. På grund av en låg kännedom hos de försäkrade om möjligheten, i kombination med de strikta villkor reglerna ställer upp, är förhandstillstånd emellertid relativt sällsynta och beviljas endast i cirka 100 ärenden per år. Den 30 januari 2004 klarlade Regeringsrätten, genom att tolka gällande EGrätts praxis, ytterligare en möjlighet att söka vård i ett annat EU/EES-land. En försäkrad kan nu i efterhand ansöka om ersättning för uppkomna vårdkostnader i ett annat EU/EES-land. Med stöd av EG-fördragets artiklar om fri rörlighet för tjänster öppnades därmed en helt ny möjlighet för en försäkrad att själv välja att söka och få behandling i Sverige eller utomlands. För Försäkringskassan innebär den nya möjligheten till utlandsvård flera utmaningar. Hur ska EU:s fria rörlighet appliceras på svenska förhållanden, vilka svenska författningar kan tillämpas på ersättningar med stöd av EG-fördraget och hur bör ansöknings- och handläggningsförfarandet se ut? Under i stort sett hela år 2004 diskuterades oklarheter och svårbedömda tolkningar, dessutom uppstod behov av en gemensamt framtagen information till allmänheten, ansökningsblanketter m.m. I februari 2005 gav slutligen Försäkringskassan ut riktlinjer med flera tolkningar i syfte att skapa en mer enhetlig handläggning. I

7 7 (39) april 2005 publicerades information riktad till allmänheten om möjligheterna att söka vård utomlands och formella ansökningsblanketter blev tillgängliga. Trots den nya utvidgade rätten för svenskar att söka vård utomlands utgör kostnaderna för denna rätt fortfarande en mycket liten andel av de totala kostnaderna på försäkringsområdet. Försäkringskassan beräknar emellertid att antalet personer som väljer vård utomlands kommer att öka i takt med att kunskapen om möjligheten ökar hos allmänheten. Att få ersättning för vårdkostnader utomlands har dessutom rönt stor uppmärksamhet i media och intresset ökar kontinuerligt. Uppdraget Regeringen har gett Försäkringskassan i uppdrag att den 1 september 2005 redovisa hur många personer som under tiden den 1 februari 2004 till och med den 31 juli 2005 mottagit vård i en annan EU/EES-stat och fått denna ersatt av svenska staten med stöd av EG-fördragets regler om fri rörlighet för tjänster, samt hur många förhandstillstånd enligt EG-förordning 1408/71 som beviljats respektive avslagits under samma period. I uppdraget ingår även att redogöra för vilken vårdtyp som erhållits utomlands, om vården var öppen respektive sluten, samt orsak till beslut. Försäkringskassan ska också inkomma med en analys av effekterna av det ändrade rättsläget med anledning av Regeringsrättens domar av den 30 januari 2004.

8 8 (39) 2. Möjligheterna till vård utomlands rättsläget efter Regeringsrättens domar den 30 januari Sedan Regeringsrättens domar av den 30 januari 2004 finns två, av varandra oberoende, möjligheter att söka och få ersättning för vård i ett annat EU/EESland. Domarna innebär att sjukvård och tandvård, med stöd av artiklarna 49 & 50 i EG-fördraget, ska betraktas som tjänster som kan efterfrågas över de nationella gränserna. Utöver att beviljas förhandstillstånd för vård utomlands med stöd av EG-förordning 1408/71, artikel 22.1/c., kan ersättning beviljas i efterhand för erhållen vård med stöd av EG-fördragets artiklar. En försäkrad kan således själv välja i vilket land vården ska ges - i Sverige eller i ett annat EU/EES-land. Att betrakta sjukvård och tandvård som en tjänst öppnade därmed dörren för en relativt obegränsad gränsöverskridande vård och gav på så sätt allt fler svenskar möjlighet att nyttja den internationella sjukförsäkringen. Ersättning för vårdkostnader enligt artiklarna 49 och 50 i EGfördraget. En person som är berättigad till vård i Sverige har, enligt Regeringsrättens domar av den 30 januari 2004, rätt att söka vård i ett annat EU/EES-land, betala vårdkostnaden själv och i efterhand få ersättning från Försäkringskassan. Rättigheten grundar sig på EG-fördragets artiklar 49 & 50 om fri rörlighet för tjänster. Om ansökan om ersättning beviljas beräknas ersättningsnivån utifrån svenska ersättningsregler. Det innebär att patienten själv får betala ett belopp som motsvarar de svenska patientavgifterna för samma behandling. Eftersom det enligt svensk lagstiftning inte finns något krav på förhandstillstånd för den som söker ersättning för vårdkostnader med dessa artiklar som grund, kan ersättning beviljas trots att den aktuella vården kan ges inom vad som är att betrakta som normal väntetid i Sverige. Enligt vad som uttalats i Regeringsrättsdomarna måste emellertid vissa andra villkor vara uppfyllda för att ersättning ska beviljas. I en av Regeringsrättens domar den 30 januari 2004 fastslogs att det avgörande för frågan om ersättning skall utges för den ( ) utförda vården är därför med hänsyn till hur den svenska sjukvården är organiserad och finansierad om det gäller sådan vård som här huvudsakligen skulle ha bekostats genom det allmännas försorg Med anledning av uttalandet åligger det Försäkringskassan att i enskilda ärenden tolka innehållet i den svenska skyldighetslagstiftningen på hälso- och sjukvårdsområdet till individuella rättigheter som kan tillämpas av Försäkringskassan och prövas i förvaltningsdomstol. Försäkringskassan måste här beakta EGdomstolens praxis. Tolkningen ger upphov till en rad svårbedömda problem. Den svenska hälsooch sjukvårdslagen (1982:763) är en ramlag som överlämnar stort ansvar åt sjukvårdens huvudmän, landstingen. Vidare går det inte utan vidare att tillämpa

9 9 (39) EG-domstolens praxis på svenska förhållanden eftersom EG-domstolen har prövat EG-fördragets innebörd mot bakgrund av andra medlemsstaters nationella lagstiftningar som reglerar rätten till vård utomlands. Sverige saknar, som tidigare nämnts, sådan lagstiftning 1. I februari 2005 gav Försäkringskassan ut riktlinjer till ledning för rättstillämpningen 2. Riktlinjerna utgör anvisningar för tolkning och tillämpning av Regeringsrättens och EG-domstolens domar och till viss del även av svenska författningar och avtal. Tillämpningsanvisningarna har medfört störst konsekvenser i Försäkringskassans handläggning av följande typer av ärenden: Försäkringskassan kan, med stöd av EG-fördragets artiklar 49 & 50 om fri rörlighet för tjänster, även ersätta kostnader för vård som ges utanför det andra EU/EES-landets allmänna sjukvårdssystem. Det innebär således att även privat vård kan ersättas. Tolkningen grundar sig på att Regeringsrätten i sina domar inte tillskriver det någon betydelse om de utländska vårdgivarna är anslutna till ett allmänt sjukvårdssystem i de andra EU/EES-länderna. Försäkringskassan kan, med stöd av EG-fördragets artiklar 49 & 50 om fri rörlighet för tjänster, även ersätta vårdkostnader som uppstått i samband med tillfälliga vistelser i andra EU/EES-länder. Det innebär att det i dessa situationer nu finns två skilda möjligheter till ersättning i efterhand för vårdkostnader som uppstått under t.ex. en semester. När ett vårdbehov uppstår under en tillfällig vistelse visar i de flesta fall svenska försäkrade upp det europeiska sjukförsäkringskortet och erhåller då vård på samma ekonomiska villkor som andra försäkrade i vårdlandet. Men om den försäkrade av någon anledning blivit tvungen att betala hela vårdkostnaden, t.ex. om kortet inte tagits med eller om man uppsökt en privat vårdgivare, kan han eller hon vända sig till Försäkringskassan och ansöka om ersättning i efterhand. Före Regeringsrättens domar tillämpade Försäkringskassan artikel 34 i EG-förordning 574/72 för dessa ärenden. Artikeln ger den försäkrade, om vården var nödvändig och gavs inom det allmänna sjukvårdssystemet, rätt till ersättning för sina utgifter med avdrag för de patientavgifter som gäller i det aktuella vårdlandet. Efter Regeringsrättens domar och Försäkringskassans riktlinjer kan handläggaren istället, om det blir förmånligare för den försäkrade, ersätta dessa vårdkostnader med stöd av EG-fördragets artiklar 49 & 50. Ersättningsnivån beräknas då med utgångspunkt i svenska ersättningsnivåer. Att ersätta kostnader för vård under tillfällig vistelse med stöd av EG-fördraget, i kombination med Försäkringskassans tolkning om att även privat vård ska ersättas (se punkt 1) innebär således att ersättning nu kan utgå i situationer då det europeiska sjukförsäkringskortet inte varit giltigt 3. 1 Med undantag för gränssjukvårdsförordningen och de sjukvårdsavtal som införlivats i svensk rätt. 2 Försäkringskassans IM 2005:025 3 Det europeiska sjukförsäkringskortet gäller bara hos vårdgivare som är anslutna till ett allmänt sjukvårdssystem i ett annat EU/EES-land eller Schweiz.

10 10 (39) Vid bedömningen av om en ansökan inkommit i tid till Försäkringskassan, ska preskriptionsbestämmelsen i 20 kap. 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL tillämpas. Försäkringskassan anser att AFL kan tillämpas även i ärenden om ersättning enligt EG-fördraget eftersom det är sjukförsäkringen som svarar för kostnaderna för vårdförmåner i annat land och eftersom 2 kap. AFL innehåller bestämmelser om ersättning för sjukvård. Försäkringskassans tolkning av reglerna inom svensk rätt och EGdomstolens praxis innebär att endast de kostnader som har ett direkt samband med vården kan ersättas med stöd av EG-fördragets artiklar 49 & 50 om fri rörlighet för tjänster. Kringkostnader, såsom t.ex. resekostnader eller uppehälle ersätts således inte. Försäkringskassans riktlinjer innefattar, utöver nämnda anvisningar, även anvisningar om hur tandvård utomlands ska ersättas och hur det svenska högkostnadsskyddet för vårdavgifter ska beaktas. Regeringsrättens domar av den 30 januari 2004 väcker fler frågor avseende hanteringen av dessa ärenden. En väsentlig fråga är exempelvis den internationella medicinska vetenskapens ställning. EG-domstolen utgår från den internationella medicinska vetenskapen som norm i en av de domar som Regeringsrätten bygger sitt resonemang på 4. Vilken betydelse den internationella medicinska vetenskapens bedömning av vissa behandlingsmetoder bör tillmätas är ännu inte helt klarlagt. Med stöd av Försäkringskassans riktlinjer och tolkningar har följande generella kriterier för att ersättning för vårdkostnader enligt EG-fördragets artiklar 49 & 50 ska beviljas tagits fram: Den sökande ska ha rätt till vård i Sverige. (undantagna är dock de som omfattas av ett socialförsäkringssystem i ett annat EU/EES-land). Vården ska ha utförts i ett EU/EES-land. Det rör sig om en sjukdom eller ett hälsotillstånd som i Sverige behandlas inom det allmänna sjukvårdssystemet. Den vårdmetod som används utomlands ska vara identisk eller i flera avseenden överensstämma med en behandling som används inom det svenska allmänna sjukvårdssystemet. Om vårdmetoden inte är identisk, men överensstämmer i flera avseenden, ska den dessutom ha använts av den utländska vårdgivaren under några års tid samt ha beskrivits i vetenskaplig medicinsk litteratur. Ansökan om ersättning måste ha inkommit till Försäkringskassan senast två kalenderår efter det år vårdkostnaden betalades. Om vården till ex- 4 EG-domstolens dom C-157/99, Smiths och Peerbooms, punkt 97

11 11 (39) empel har betalats någon gång under år 2003 måste ansökan om ersättning ha inkommit in till Försäkringskassan senast den 31 december Försäkringskassan kan, om behov finns, samråda med landsting och försäkringsläkare för att avgöra om behandlingen ifråga uppfyller ovanstående villkor. Beslut om ersättning i efterhand är ett förvaltningsrättsligt beslut. Med det följer möjligheten för den sökande att begära omprövning och överklaga till förvaltningsdomstol. Förhandstillstånd enligt Förordning 1408/71, artikel 22.1/c. Sedan Sveriges medlemskap i EES 1994 har svenska försäkrade kunnat vända sig till Försäkringskassan och ansöka om ett förhandstillstånd (enligt Förordning 1408/71, artikel 22.1/c) för sjukvård i ett annat EU/EES-land eller Schweiz. För att Försäkringskassan ska kunna bevilja förhandstillstånd måste, enligt förordningen, följande kriterier vara uppfyllda: Den sökande ska ha rätt till vård i Sverige (undantagna är de som omfattas av ett socialförsäkringssystem i ett annat EU/EES-land). Det rör sig om vård som ges inom det allmänna sjukvårdssystemet i Sverige. Den sökta vården ges inom ramen för det allmänna sjukvårdssystemet i ett annat EU/EES-land eller Schweiz. Den sökande kan inte få den sökta vården inom den väntetid som, med beaktande av sökandes hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp, är normal för sådan vård i Sverige Om ett förhandstillstånd beviljas utfärdar Försäkringskassan ett intyg, E 112, som ger rätt till den vård den försäkrade ansökt om på samma ekonomiska villkor som andra försäkrade i det aktuella vårdlandet. Det innebär att den försäkrade får betala de patientavgifter som gäller i det land där vården ges. Resterande vårdkostnad regleras mellan behöriga myndigheter i Sverige och det aktuella vårdlandet i efterhand, ofta med några års eftersläpning. Precis som beslut om ersättning i efterhand är även beslut om förhandstillstånd ett förvaltningsrättsligt beslut som ger den sökande rätten att begära omprövning och överklaga beslutet till förvaltningsdomstol. I Sverige är det landstingen som förfogar över sjukvårdsresurserna och har den närmare medicinska kännedomen om patienten. Försäkringskassan samråder därför med landstinget innan de tar beslut om förhandstillstånd för vård utomlands kan beviljas eller inte 5. Landstingen informerar Försäkringskassan om hur lång väntetiden för den aktuella behandlingen är, vad som är att betrakta som normal väntetid m.m. Med dessa uppgifter som underlag beslutar sedan Försäkringskassan om förhandstillstånd ska beviljas eller inte. I vissa situatio- 5 3 förordningen (1994:2053) om vissa ersättningar i internationella förhållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

12 12 (39) ner kan landstinget ta på sig kostnaden för vården. Då upprättas en betalningsförbindelse med Försäkringskassan. Samrådet med landstinget kan också leda till att landstinget, om det i det enskilda fallet anser det motiverat, på egen hand väljer att organisera och finansiera vården i det andra EU/EES-landet eller Schweiz. Även artikel 22.1/c i Förordning 1408/71 ger upphov till tillämpningsproblem för Försäkringskassan. Det är ofta svårt att slå fast vad som är att betrakta som normal väntetid i det enskilda fallet. Huruvida landstingen ska bedöma väntetiden för en specifik behandling inom det aktuella länet eller på riksnivå är inte helt klarlagt och Försäkringskassan samråd med landstinget kan leda till skilda svar. Tydligare normering har länge efterfrågats av Försäkringskassans handläggare.

13 13 (39) 3. Resultat I detta avsnitt presenteras hur många personer som under tiden den 1 februari 2004 till och med den 31 juli 2005 mottagit vård i en annan EU/EES-stat och fått denna ersatt av svenska staten med stöd av EG-fördragets artiklar 49 & 50 om fri rörlighet för tjänster, samt hur många förhandstillstånd enligt Förordning 1408/71 som beviljats respektive avslagits under samma period. Avsnittet innehåller också uppgifter om vilken typ av vård som getts utomlands, i vilka länder vården gavs, fördelning på öppen respektive sluten vård samt orsaken till beslut. Ersättning för vårdkostnader med stöd av artiklarna 49 och 50 i EG-fördraget Sedan den 30 januari 2004 har Försäkringskassans länskontor handlagt 581 ansökningar om ersättning i efterhand för planerade vårdkostnader, dvs. för situationer när en försäkrad har sökt vård i ett annat EU/EES-land, fått vård där och sedan ansökt om ersättning i efterhand med stöd av EG-fördragets regler om fri rörlighet för tjänster. I 528 ärenden (cirka 91 procent) har länskontoren bifallit ansökan om ersättning och i 53 ärenden (cirka 9 procent) har avslag gjorts. Utöver ersättning i efterhand för planerade vårdkostnader har Försäkringskassan, sedan de riktlinjer som Försäkringskassan gav ut i februari 2005, även ersatt vårdkostnader som uppstått under t.ex. en semester med stöd av EGfördragets artiklar 49 & Försäkringskassan har med stöd av EG-fördragets artiklar om fri rörlighet för tjänster ersatt vårdkostnader under tillfälliga vistelser i drygt 1000 ärenden. Hur många av dessa som även tidigare skulle ha kunnat ersättas med förordning 574/72 som grund är oklart, men eftersom även privat vård ersätts med stöd av EG-fördraget är det klart att antalet ärenden där ersättning beviljats i efterhand för vård under vistelser ökat efter februari Kostnaderna för dessa 1000 ärenden uppgår till 3,3 miljoner kronor. Det totala antalet ärenden som avser ersättning för vård under en vistelse är emellertid avsevärt mycket högre. Fortfarande ersätts en stor mängd ärenden med Förordning 574/72 som grund. Eftersom denna rapports huvudsakliga syfte är att redogöra för den planerade gränsöverskridande vården kommer fortsättningsvis endast de ärenden som avser ersättning för planerad vård i ett annat EU/EES-land (581 ärenden) presenteras och analyseras. Antal och kostnader I diagrammet nedan visas antalet beviljade ärenden fördelade per månad sedan Regeringsrättens domar den 30 januari Ända sedan början av perioden har Försäkringskassan sett en relativt jämn och stadig ökning av antalet ärenden. I april/maj 2005 ökade emellertid antalet ärenden kraftigt och har sedan 6 Se avsnitt 2

14 14 (39) dess legat på en avsevärt mycket högre nivå än tidigare månader. Den kraftiga ökningen under våren och sommaren 2005 kan till stor del förklaras av att Försäkringskassan i april 2005 publicerade information till allmänheten om att söka vård och tandvård utomlands samt att möjligheten till billigare tandvård utomlands uppmärksammades i media. Framförallt är det nämligen ärenden om ersättning för tandvård utomlands som ökat kraftigt och Försäkringskassan ser idag ingen tendens på att det skulle minska. Diagram 1 Antal bifall fördelade per månad under perioden februari 2004 till juli Antal ärenden År och månad då ersättning utbetalades Kostnaden för beviljad ersättning avseende planerad vård med stöd av EGfördragets artiklar 49 & 50 uppgår till 13,1 miljoner kronor för hela perioden. För år 2004 (11 månader, feb - dec) var kostnaden 8,3 miljoner kronor och för år 2005 (7 månader, jan - juli) uppgår kostnaderna till 4,8 miljoner kronor. Spridningen på ersättningsbeloppen är stor, som mest har kronor betalats ut i ett ärende och som lägst 79 kronor. Den genomsnittliga kostnaden för ersatt vård under hela perioden är kronor, vilken är en kraftig sänkning i förhållande till kronor vilket var medelkostnaden för endast år Den lägre medelkostnaden för hela perioden kan bland annat förklaras av att en större andel av ärenden under år 2005 avsåg tandvård utomlands vilka generellt avser lägre ersättningsbelopp. Under år 2004 var andelen ärenden som avsåg tandvård utomlands 25 procent, under år 2005 är motsvarande andel hittills 46 procent. Mediankostnaden för ersatt vård under hela perioden är kronor.

15 15 (39) Tabell 1 Antal bifall och avslag av ansökningar om ersättning enligt EGfördragets artiklar 49 & 50 samt kostnaden för ersatt vård per länskontor under perioden februari 2004 till juli Länskontor Antal bifall Antal avslag Totalt antal ärenden Andel av totalt antal ärenden Kostnad per länskontor Andel av totalkostnad Stockholm ,3 % ,0 % Uppsala ,2 % ,9 % Södermanland ,7 % ,5 % Östergötland ,4 % ,5 % Jönköping ,9 % ,6 % Kronoberg ,0 % ,1 % Kalmar ,2 % ,2 % Gotland ,2 % ,2 % Blekinge ,7 % ,3 % Skåne ,8 % ,9 % Halland ,7 % ,1 % Västra Götaland ,3 % ,2 % Värmland ,4 % ,3 % Örebro ,3 % ,8 % Västmanland ,0 % ,3 % Dalarna ,6 % ,3 % Gävleborg ,1 % ,5 % Västernorrland Jämtland ,3 % ,4 % Västerbotten ,3 % ,2 % Norrbotten ,5 % ,8 % Totalt ,0 % % Som tabellen ovan visar har Försäkringskassan i Norrbotten, Stockholm, Skåne och Västra Götaland handlagt flest ärenden. Västernorrland är det enda län som inte haft någon ansökan avseende ersättning för en planerad vårdkostnad i ett annat EU/EES-land. För de flesta län står andelen av totalkostnad i ungefärlig relation till andelen av totalt antal ärenden. Två län utmärker sig dock. I Västra Götaland har kostnaden per ärende i genomsnitt varit mer än dubbelt så hög som medelkostnaden för samtliga ärenden i landet. Det kan förklaras med att Västra Götaland har ersatt förhållandevis många nackskadebehandlingar till höga kostnader samt att ersättningen i ett enskilt ärende uppgick till drygt kronor 7. I Norrbottens län är förhållandet det motsatta. Här är medelkostnaden per ärende endast kronor. Norrbotten har främst beviljat ersättning för planerad vård i Finland som till stor del utgjorts av vård till en lägre kostnad såsom t.ex. tandvård, undersökningar och sjukgymnastik. 7 Regeringsrättens dom, , Jelinek

16 16 (39) Tabell 2 Antal bifall och avslag av ansökningar om ersättning enligt EGfördragets artiklar 49 & 50 samt kostnader uppdelade på vårdland Vårdland Antal bifall Antal avslag Totalt antal ärenden Andel av totalt antal ärenden Kostnad per vårdland Andel av totalkostnad Tyskland DE ,8 % ,4 % Finland FI ,2 % ,6 % Spanien ES ,4 % ,6 % Polen PL ,9 % ,4 % Danmark DK ,5 % ,6 % Norge NO ,1 % ,6 % Estland EE ,6 % ,2 % Frankrike FR ,5 % ,8 % Ungern HU ,2 % ,4 % Cypern CY ,7 % ,0 % Tjeckien CZ ,7 % ,2 % Storbritannien GB ,7 % ,8 % Sverige SE ,7 % 0 0,0 % Österrike AT ,5 % ,4 % Schweiz CH ,5 % ,0 % Grekland GR ,5 % ,0 % Italien IT ,5 % ,4 % Lettland LV ,5 % ,1 % Malta MT ,2 % ,6 % Nederländerna NL ,2 % ,0 % Totalt ,0 % ,0 % Tyskland och Finland är de två mest besökta vårdländerna (31 respektive 27 procent av totalt antal ärenden). Tyskland svarade dock för drygt 60 procent av de totala kostnaderna för ersatt vård. Många av de behandlingar som ges i Tyskland är högspecialiserade och därför mycket kostsamma. Den vård som ges i Finland och sedan ersätts av Försäkringskassan är i huvudsak mindre kostsam öppenvård eller tandvård. Försäkringskassan har i två ärenden under år 2004 av misstag beviljat ersättning för vård som har utförts i Schweiz. Eftersom Schweiz inte omfattas av EG-fördragets artiklar 49 & 50 om fri rörlighet för tjänster kan vårdkostnader som uppkommit där inte ersättas. Sedan misstagen uppmärksammades har en ansökan om ersättning för vårdkostnader i Schweiz avslagits. Behandlingar, vårdtyper och kostnader per vårdtyp Försäkringskassan har delat in beviljade ärenden i 15 olika vårdtyper/specialiteter för att på ett mer överskådligt sätt kunna presentera vilken slags vård som ersättning utgått för.

17 17 (39) Tabell 3 Beviljade ärenden fördelade på vårdtyp och kostnad per vårdtyp Specialitet Antal ärenden Kostnad Medelkostnad Tandvård Nackskador Ortopedi Tumörsjukdomar Kirurgi Medicin Gynekologi/barn Rehabilitering Ögonsjukdomar Öron, näsa, hals Laboratorieundersökningar Hudsjukdomar Psykiska sjukdomar Övrigt Infektioner Totalt Tandvård är den vanligaste vårdtypen som ersatts med stöd av EG-fördragets artiklar om fri rörlighet för tjänster. Sedan Regeringsrättsdomarna i januari 2004 har 213 beslut fattats enligt vilka ersättning för tandvård utomlands beviljats. Ersättningsnivån motsvarar den ersättning som skulle ha betalats enligt förordningen (1998:1337) om tandvårdstaxa, tandvårdsförordningen (1998:1338) eller enligt tandvårdslagen (1985:125) för motsvarande behandling i Sverige. De flesta ärenden som ersatts avser bastandvård där ersättningsnivån vanligtvis är relativt låg. Övriga ärenden avser implantat- och protetikbehandling där ersättningsnivån är betydligt högre. Trots att tandvård är den klart vanligaste vårdtypen utgör den endast 6 procent av totalkostnaderna för ersatt vård. Behandlingar av nackskador är den näst vanligaste vårdtypen för vilken ersättning har beviljats. I statistiken redovisas 84 ärenden (drygt 60 personer) för hela perioden. Av dessa avser 81 ärenden diagnos eller operation av pisksnärtskador som har utförts av två privatpraktiserande läkare i Tyskland. Den metod som dessa läkare använder praktiseras inte på pisksnärtskadade i Sverige. Behandlingens effektivitet i förhållande till den risk patienten utsätts för diskuteras dessutom av den medicinska professionen. I fem ärenden har Försäkringskassan avslagit ansökan om ersättning. Några ärenden prövas nu i förvaltningsdomstol. Utfallen av dessa prövningar kommer att ge vägledning för den fortsatta tillämpningen och har även ekonomisk betydelse för försäkringen. Av den totala kostnaden för beviljad ersättning, utgörs 30 procent (drygt 4 miljoner kronor) av ifrågavarande nackskadebehandlingar. Vårdtypen ortopedi avser främst behandlingar eller operationer för knä- höfteller ryggbesvär. Det genomsnittliga ersättningsbeloppet för en behandling inom ortopedi är drygt kr.

18 18 (39) Tumörsjukdomar är den i särklass dyraste vårdtypen som ersättning beviljas för. Ofta är det högspecialiserad vård för exempelvis levercancer, prostatacancer eller hjärntumörer som ersatts. Medelkostnaden för en behandling inom denna vårdtyp är ca kronor. Inom andra vårdtyper, såsom medicin och kirurgi ingår behandlingar för exempelvis benskörhet, reumatism eller prostatabesvär. Äggdonation och provrörsbefruktning är behandlingar inom vårdtypen gynekologi som blir allt vanligare att erhålla utomlands och sedan få ersättning för vårdkostnaderna från Försäkringskassan. Enligt Försäkringskassans statistik har äggdonationsbehandlingar ersatts med mellan och kronor. Av samtliga ärenden där ersättning beviljats med stöd av EG-fördragets artiklar 49 & 50 har de flesta behandlingar utförts inom öppenvården (226 ärenden eller 43 procent). 89 ärenden (17 procent) avser sluten vård och resterande 213 ärenden avser tandvård. Avslag och skäl till avslag 53 ansökningar om ersättning för planerad vård i ett annat EU/EES-land med stöd av EG-fördragets artiklar 49 & 50 har avslagits av Försäkringskassan. Det vanligaste skälet till avslag är att behandlingen som erhållits utomlands inte anses beprövad och erkänd av den internationella medicinska vetenskapen. Som tidigare nämnts är det Försäkringskassans uppfattning att det med nuvarande rättsläge finns utrymme för tolkning av hur den internationella medicinska vetenskapen bör betraktas och ärenden prövas just nu i länsrätt och kammarrätt. Försäkringskassan har även överklagat en länsrättsdom som underkänt tillämpningen av 20 kap 5 AFL i fråga om preskription 8. I avvaktan på kammarrättens dom tillämpar Försäkringskassan en preskriptionstid på innevarande år och två kalenderår bakåt i tiden. Tabell 4 Skäl till avslag Orsak till avslag Vården ej erkänd av internationell medicinsk vetenskap 20 Ansökan inkommen för sent 10 Vården överensstämmer inte med vård som ges inom det allmänna sjukvårdssystemet i Sverige 6 EG-fördraget ej tillämpligt på vård som ges i Sverige 4 Kostnaden understiger ersättningsnivån 3 Vård i land som ej omfattas av EG-fördraget 2 Läkemedel omfattas ej av EG-fördragets artiklar 49 & 50 2 Bristfälliga underlag 2 Person har ej rätt till vård i Sverige 1 Övriga 3 Totalt 53 Antal 8 Se avsnitt 2

19 19 (39) Förhandstillstånd för vård med stöd av artikel 22.1/c i förorning1408/71 Under perioden 1 januari 2004 till 31 juli 2005 har Försäkringskassan handlagt 179 ansökningar om förhandstillstånd för vård i ett annat EU/EES-land eller Schweiz enligt Förordning 1408/71, artikel 22.1/c. I vissa situationer kan Försäkringskassan bevilja ett förhandstillstånd för vård som inte är planerad. D.v.s. vård som uppstått när syftet med resan har varit ett annat än att söka vård, t.ex. en semester. Före den 1 juni 2004 gav E 111 (ersatt av det europeiska sjukförsäkringskortet) rätt till omedelbart nödvändiga vårdförmåner under en vistelse i ett annat EU/EES-land eller Schweiz. I vissa situationer kunde därför det andra medlemslandet begära ett förhandstillstånd för t.ex. vård av kroniska sjukdomar, borttagning av gips eller behandling av epilepsi även om vården inte var planerad. Försäkringskassan har också haft en policy att bevilja förhandstillstånd för mödra- och förlossningsvård i ett annat EU/EES-land eller Schweiz om det utifrån principerna om arbetskraftens rörlighet anses skäligt, t.ex. på grund av familjeanknytning. Sedan 1 juni 2004 utökades emellertid rättigheterna till vård som det europeiska sjukförsäkringskortet ger till att omfatta all vård som blir nödvändig under en vistelse. De utökade rättigheter som följer av kortet torde minska antalet beviljade förhandstillstånd för gränsfallssituationer mellan planerad och inte planerad vår. Men eftersom kortet ännu inte fungerar helt felfritt i Europa behöver Försäkringskassan i vissa fall fortfarande utfärda förhandstillstånd för icke planerad vård. Under hela perioden (1 januari juli 2005) har 42 förhandstillstånd beviljats för icke planerad vård, 25 stycken under år 2004 och 17 stycken under år Då denna rapport redogör för den planerade gränsöverskridande vården kommer fortsättningsvis endast de ärenden som avser förhandstillstånd för planerad vård presenteras. D.v.s. ärenden avseende situationer när en försäkrad avser att åka till ett annat EU/EES-land eller Schweiz för att få en specifik behandling. Av 179 ansökningar om förhandstillstånd under perioden avser 137 planerad vård. 81 (59 procent) av dessa beviljades och 56 (41 procent) avslogs av Försäkringskassan. Antal och kostnader Antalet beviljade förhandstillstånd för planerad vård i ett annat EU/EES-land eller Schweiz varierar kraftigt mellan åren. Under år 2004 beviljades mer än dubbelt så många (63 stycken) förhandstillstånd som under år 2002 (27 stycken) eller år 2003 (33 stycken). Under de 7 första månaderna av år 2005 har 18 förhandstillstånd beviljats. Det antyder en återgång till tidigare års nivåer av beviljade förhandstillstånd. I tabellen nedan visas antalet beviljade och avslagna förhandstillstånd för planerad vård under den aktuella perioden fördelade per länskontor. Som beskrivits i avsnitt två är ett villkor för att förhandstillstånd ska beviljas att vården inte kan ges inom normal väntetid i Sverige. Eftersom landstinget ansvarar för

20 20 (39) den nationella hälso- och sjukvården är det rimligt att landstingen i vissa situationer, t.ex. om aktuell behandling inte kan erbjudas inom normal väntetid i Sverige, tar över kostnadsansvaret för den utländska vården från Försäkringskassan. Landstinget upprättar då en betalningsförbindelse med Försäkringskassan. När vårdräkningen sedan inkommer från vårdlandet begär Försäkringskassan motsvarande belopp från landstinget. I dessa situationer belastar vårdkostnaderna således inte det statliga försäkringsanslaget och Försäkringskassan agerar endast som administrativt stöd till landstinget för utlandsvården. I tabellen redovisas också hur stor andel av beviljade förhandstillstånd där landstinget upprättat en betalningsförbindelse med Försäkringskassan. Tabell 5. Antal bifall, avslag och betalningsförbindelser av ansökningar om förhandstillstånd enligt EG-förordning 1408/71 artikel 22.1/c under perioden januari 2004 till juli Länskontor Antal bifall Antal avslag Totalt antal ärenden Andel av totalt antal ärenden Betalningsförbindelse Andel med betalningsförbindelse Stockholm ,0 % % Uppsala ,6 % 0 0 % Södermanland ,2 % % Östergötland ,9 % 0 - Jönköping ,7 % 0 - Kronoberg ,8 % 0 0 % Kalmar ,0 % - - Gotland ,7 % 0 0 % Blekinge ,7 % 0 - Skåne ,4 % % Halland ,2 % 1 33 % Västra Götaland ,8 % % Värmland ,7 % 0 0 % Örebro ,5 % 0 0 % Västmanland ,5 % 0 - Dalarna ,4 % 1 33 % Gävleborg ,6 % 1 33 % Västernorrland ,2 % 0 0 % Jämtland ,0 % - - Västerbotten ,1 % % Norrbotten ,0 % - - Totalt ,0 % % Stockholm har beviljat flest förhandstillstånd under den aktuella perioden. I samtliga av dessa ärenden finns emellertid en betalningsförbindelse med landstinget. Av beviljade förhandstillstånd för planerad vård är det endast i 20 fall som den statliga sjukförsäkringen står för kostnaderna. I övriga 61 fall finns betalningsförbindelser upprättade med landstingen. Kostnaderna för vård som utförts med stöd av ett förhandstillstånd regleras mellan medlemsländernas myndigheter i efterhand. Vanligtvis dröjer det minst ett år efter det att vården utförts som kostnaderna regleras. En redovisning av

21 21 (39) kostnaderna för beviljade förhandstillstånd, med och utan betalningsförbindelse, för den aktuella perioden är därför i dagsläget inte möjligt. Under år 2004 betalades dock cirka 4 miljoner kronor till andra EU/EES-länder för vård som utförts med ett förhandstillstånd enligt artikel 22.1/c i Förordning 1408/71. En del av det beloppet har sedan betalats tillbaka till Försäkringskassan av landstingen. Tabell 6 Antal bifall och avslag av ansökningar om förhandstillstånd enligt EG-förordning 1408/71 artikel 22.1/c uppdelat per vårdland Vårdland Antal bifall Antal avslag Totalt antal ärenden Andel av totalt antal ärenden Tyskland DE ,7 % Frankrike FR ,2 % Nederländerna NL ,5 % Danmark DK ,8 % Finland FI ,5 % Belgien BE ,1 % Spanien ES ,4 % Italien IT ,9 % Norge NO ,4 % Österrike AT ,5 % Schweiz CH ,5 % Tjeckien CZ ,2 % Storbritannien GB ,6 % Malta MT ,7 % Polen PL ,6 % Brasilien BRA ,7 % Cypern CY ,7 % Estland EE ,7 % Grekland GR ,0 % Ungern HU ,5 % Irland IE ,0 % Lettland LV ,0 % Sverige SE ,0 % Slovenien SI ,7 % Totalt ,0 % När det gäller ansökningar om förhandstillstånd är Tyskland det vanligaste vårdlandet. Mer än var fjärde ansökan om förhandstillstånd avsåg planerad vård i Tyskland. Frankrike, Nederländerna, Danmark och Finland är andra vanligt förekommande vårdländer. Behandlingar och vårdtyper Försäkringskassan har delat in beviljade ärenden i 15 olika vårdtyper/specialiteter för att på ett mer överskådligt sätt kunna presentera vilken slags vård som förhandstillstånd beviljats för.

22 22 (39) Tabell 7 Beviljade ärenden fördelade på vårdtyp Specialitet Tumörsjukdomar Kirurgi Medicin Ortopedi Gynekologi/barn Övrigt Öron, näsa, hals Ögonsjukdomar Tandvård Antal ärenden Rehabilitering 1 Psykiska sjukdomar 1 Laboratorieundersökningar 1 Nackskador 0 Infektioner 0 Hudsjukdomar 0 Totalt Förhandstillstånd avser ofta mycket högspecialiserade behandlingar som av olika anledningar inte kan erhållas inom normal väntetid i Sverige. Tumörsjukdomar är den vanligaste vårdtypen för vilken förhandstillstånd beviljas för. Flera ärenden inom denna vårdtyp avsåg GIST tumörer som behandlades i Belgien och Italien eller behandlingar mot lungcancer i Danmark. Behandlingar mot tumörsjukdomar är vanligtvis mycket kostsamma och i samtliga utom 4 fall fanns betalningsförbindelse med landstinget. Kirurgi och medicin är de näst vanligaste vårdtyperna. Inom dessa kategorier återfinns bland annat transplantationer, hjärtoperationer och avancerad spädbarnsvård. Till skillnad mot ersättning i efterhand för vårdkostnader med stöd av EGfördragets artiklar 49 & 50 har Försäkringskassan inte beviljat några förhandstillstånd för exempelvis nackskador. Det beror på att kriterierna för de olika möjligheterna till vård utomlands skiljer sig åt och att dessa behandlingar inte uppfyller villkoren för förhandstillstånd enligt Förordning 1408/71 artikel 22.1/c. Exempelvis kan inte ett förhandstillstånd beviljas för vård som utförs av en privat vårdgivare utomlands, däremot kan ersättning med stöd av EGfördraget prövas för sådan vård. Av samtliga ärenden där Försäkringskassan beviljat förhandstillstånd har de flesta behandlingar utförts inom öppenvården (65 ärenden eller 80 procent). 15 ärenden (18,5 procent) avser sluten vård och 1 ärende avser tandvård. Avslag och skäl till avslag 56 ansökningar om förhandstillstånd för planerad vård i ett annat EU/EES-land eller Schweiz med stöd av EG-förordning 1408/71 artikel 22.1/c har avslagits av Försäkringskassan. Det vanligaste skälet till avslag är att sökt vård kan ges

23 23 (39) inom normal väntetid i Sverige. När Försäkringskassan utreder väntetiden samråder handläggaren med landstinget och i bedömningen ska hänsyn tas till patientens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp. Vad som ska betraktas som normal väntetid är som tidigare nämnts en komplicerad bedömning. Patienten och behandlande läkare kan ha skilda åsikter och Försäkringskassan skulle behöva ytterligare stöd i sin bedömning. Från den 1 november 2005 införs en utvidgad nationell vårdgaranti i Sverige som torde kunna stärka Försäkringskassans beslut på detta område 9. En annan vanlig orsak till avslag är att sökt behandling inte ges inom det allmänna sjukvårdssystemet i Sverige. I dessa ärenden har den försäkrade vanligtvis sökt förhandstillstånd för en behandlingsmetod som skiljer sig från svensk behandling för motsvarande tillstånd, exempelvis klimatbehandlingar. Tabell 8 Skäl till avslag Orsak till avslag Vården kan ges inom normal väntetid i Sverige 31 Vården ges inte inom allmänna sjukvårdssystemet i Sverige 13 Vården ges inte inom allmänna sjukvårdssystemet i vårdlandet 7 Ansökan avsåg patientavgift 2 Övriga 2 Vård i land som ej omfattas av EG-förordning 1408/71 1 Totalt 56 Antal 9 Se ytterligare diskussion kring den nationella vårdgarantin i avsnitt 4

24 24 (39) 4. Resultatanalys I detta avsnitt redovisas den samlade planerade vården som Försäkringskassan har beviljat förhandstillstånd för eller i efterhand ersatt vårdkostnaderna för under den aktuella perioden. Som tidigare nämnts är det ingen komplett redovisning över den utländska planerade vården eftersom landstingen också själva kan remittera patienter utomlands. Det finns också skäl att anta att vissa planerade vårdinsatser utomlands ägt rum utan att Försäkringskassan varit involverad. Presentationen ger emellertid en överskådlig bild över hur den gränsöverskridande vården ser ut från ett svenskt perspektiv. Land Specialitet Tumörsjukdomar Pisksnärtskador Tandvård Ortopedi Kirurgi Medicin Gynekologi/barn Rehabilitering Ögonsjukdomar Öron, näsa, hals Laboratorieundersökningar Övrigt Psykiska sjukdomar Hudsjukdomar Infektioner Totalt Tyskland DE Finland FI Spanien ES Polen PL Danmark DK Norge NO Frankrike FR Estland EE Nederländerna NL Schweiz CH Ungern HU Tjeckien CZ Italien IT Österrike AT Cypern CY Storbritannien GB Lettland LV 3 3 Malta MT Grekland GR 1 1 Totalt Under perioden januari 2004 till juli 2005 har Försäkringskassan beviljat 609 ansökningar om förhandstillstånd eller ersättning för planerad vård i ett annat EU/EES-land. 210 ärenden beviljades under år 2004 och 399 ärenden beviljades under de första 7 månaderna av år Försäkringskassan har dessutom ett stort antal pågående ärenden där beslut väntas fattas under hösten Det är således ett rimligt antagande att utlandsvård blir ett allt populärare val för svenska försäkrade.